Blog Archive
Som jag skrivit tidigare har vi tänkt testa ett litet experiment under september månad. Nämligen att spendera lite mer pengar under en månad för att se vilket värde det ger i vardagen. De senaste åren har vi levt på ganska precis 20 000 kr i månaden för två personer. I de 20 000 kronorna ingår inte bara varje månads förbrukning i form av räkningar, mat och nöje utan också att vi varje månad stoppat undan pengar till resor och värdeminskning av vår bil. Vi ser helt enkelt kortsiktigt sparande som en del av vår konsumtion då det bara är pengar som ligger och väntar på att spenderas de närmaste åren. Det betyder i praktikten att den månaden när vi betalar resan eller byter bilen inte blir dyrare än någon annan månad eftersom det då ligger en öronmärkt pott och väntar på denna utgift.
Jag tycker vi lever bra för dessa 20 000 kr i månaden. Vi har tillgång till bil, reser utomlands 1-2 gånger om året, äter ute någon gång i veckan och bor i en ny fin lägenhet med alla bekvämligheter. Men vi är samtidigt väldigt ekonomiskt medvetna, vi köper på kampanj och värderar prislappen på det mesta och det tar emot att köpa något för 40 kr som vi vet kostar 32 kr i en butik 1 km bort.
Då vi tidigare levde betydligt billigare så vet jag att vi utan problem skulle kunna sänka våra gemensamma kostnader till i alla fall 15 000 kr i månaden utan problem om det av någon anledning behövdes. Samtidigt talar 4% regeln för att vi hade kunnat leva för drygt 30 000 kr i månaden även om vi inte jobbar något mer och nu kommer det dessutom ha kommit in 500 000 kr efter skatt i lön när vi sammanfattar 2019. Så vi bygger just nu helt klart buffert i två ändar då vi inte lever upp de 30 000 kr som vi skulle kunna göra och samtidigt tjänar pengar vi egentligen inte skulle behöva tjäna om vi bara ville leva för max 30 000 kr i månaden.
Detta gör att det känns rimligt att testa att spendera lite mer pengar. Märker vi att det innebär riktigt höjd livskvalité att spendera 30 000 kr i månaden jämfört med 20 000 kr så ökar så klart motiviatonen för att bygga vidare på portföljen för att i framtiden kunna leva för till exempel 35 eller 40 000 kr i månaden. En del av ett liv för 40 000 kr i månaden skulle så klart innebära större fasta utgifter vilket är svårt att testa en enskild månad. Utan det vi kan testa nu är att spendera lite mer i vardagen för att få en uppfattning om i alla fall den delen.
Det kommer bli ett intressant test. Jag vet ju att det kommer ta emot att slösa pengar av ren princip och det är heller inte poängen. Utan grundprincipen är så klart precis som vanligt att det man köper ska addera värde till livet motsvarande prislappen. Blir vi sugna på något en kväll så kanske vi går ner och köper det på lokala närbutiken, vi kommer gå på bio och stand up några kvällar, jag kommer ta bilen någon gång extra även om det skulle rendera både trängselskatt och parkeringsavgift, några fler middagar ute ihop och jag kommer nog öka upp antalet uteluncher från den cirka 1 gång i veckan jag brukar ligga på normalt (jag brukar sikta på att äta med någon person ungefär en gång i veckan, men nu kanske jag till och med ska äta lunch ute själv någon dag när jag inte orkar fixa lunch hemma).
Vi har inte satt någon exakt peng vi måste spendera då det blir fel att slösa pengar för sakens skull. Utan vi ska helt enkelt agera lite mer slapphänt kring pengar och göra lite fler aktiviteter som kostar pengar så får vi se exakt var det landar. Men jag tror det kommer bli någonstans strax över 25 000 kr dvs drygt 5 000 kr i ökad konsumtion på en månad. Vilket känns ganska mycket när det inte är några fasta kostnader eller större inköp med utan små vardagsutgifter bara.
Ni som siktar på att leva lika sparsamt som vanligt under september kan jag glädja med att vitkålen nu börjar komma ner i pris och nu kostar 12,90 kr/kg på Willys (typ halvering mot för ett par veckor sen, men fortfarande en bra bit ner till de 3-5 kr vi nog kommer få sen närmaste månaden) att ost denna vecka bara kostar 39,90 kr/kg på ICA.
Jag lovade i gårdagens inlägg att återkomma med en anekdot från när jag deltog i en smakpanel nyligen. Jag tyckte det uppstod en lite lustig grej och kände att gårdagens inlägg skulle bli för spretigt om jag skulle skriva om allt på samma gång. Men jag har alltså testat att vara med på lite olika konsumentundersökningar, smaktester och liknande under året.
När jag var med på ett smaktest av en ny livsmedelsprodukt blev jag faktiskt rätt tveksam till konceptet att bjuda in konsumenter för att mot en ersättning på 200 kr smaka olika produkter och lämna omdömen. Fullt medveten om att jag kastar sten i glashus eftersom jag själv var där så var det en märklig samling människor som jag är högst tveksam till om det är dessa man vill få åsikter ifrån. Det kan så klart vara olika från gång till gång men min känsla är att när ett företag vill få ut en ny produkt på marknaden och lägger pengar på att smaktesta produkten innan lansering så är det oftare något nytt mervärde som är aktuellt. Tex inget tillsatt socker, ekologiskt, ny spännande smak (som man ska kunna ta lite mer betalt för än orginalet) eller något annat.
Så också på det smaktestet jag deltog där var det nya produkter som skulle vara nyttigare och bättre än befintliga, helt utan tillsatt socker och konserveringsmedel. Vi skulle bara bedöma smak och utseende och fick ingen info om tänkt pris eller varumärke, men det känns ju som en lågoddsare att det kommer bli en premiumprodukt prismässigt med tanke på inriktningen. Då är frågan, får man den tilltänkta målgruppen att komma och testa produkten om man erbjuder folk 200 kr för att komma och testa något under 1 timme på kontortstid? Troligtvis inte, de som är villiga att betala extra för en produkt utan konserveringsmedel jobbar troligtvis heltid och har fullt upp att få ihop vardagen utan att smita iväg på provsmakning. Vill inte hänga ut någon grupp men majoriteten av de som smaktestade samtidigt som mig hade inte kunnat smälta in bland övriga anställda i ett vanligt kontorslandskap kan jag säga.
Testet gick till så att man fick var sitt bås och tilldelades smakprover med några minuters mellanrum. Instruktionen var att äta så mycket så man kände smaken ordentligt men inte så mycket att man riskerade att bli mätt och inte kunna göra en rättvis bedömning av de sista proverna. Mellan varje prov skulle man äta lite smörgåskex och skölja munnen med vatten. På skärmen fick man 4-5 frågor per smakprov.
Tanken var väl att man skulle en normalstor tugga av smakprovet och sen efter att man känt smaken ordenligt och svarat på frågorna ta en bit kex stor och ett frimärke och tugga lite på för att få bort smaken och sen dricka en klunk vatten, så gjorde jag i alla fall. En kille som satt bredvid mig åt för det första upp exakt allt av varje portion. Och tryckte sen ett helt kex mellan varje smakprov vilket gjorde att han fick be om nya kex vid två tillfällen. Han var helt klart ute efter ett rejält och gratis skrovmål.
Jag vet att jag är sparsam och har väl många gånger uppfattats som lite extrem här på bloggen. Men i det här sammanhanget fick till och med jag en chock över hur vissa människor är.
När jag gjort undersökningar på mobilen tidigare så har jag haft exakt samma tanke. Jag undrar om flygbolagen som köper in tjänsten att ett undersökningsföretag ska fråga 200 personer om vilket flygbolag som de tycker bäst om fattar att de som svarar på frågorna är folk som får 3 kr betalt för att svara på frågor i 5 minuter. Det kan inte vara en representativ målgrupp för bolaget i fråga. Till och med jag har slutat göra dessa undersökningar på mobilen då jag tycker det är för tråkigt och dåligt betalt. De som gör det gör det garanterat bara för pengarna och svarar alltså bara så snabbt som möjligt på frågorna. De flesta undersökningarna som jag gjorde via mobilen skedde genom börsnoterade företaget NEPA och jag måste alltså säga att jag är skeptisk till den tjänst som de säljer in till företagen som köper deras marknadsundersökningar. Jag tror inte företagen som går via NEPA förstår hur låg kvalité det blir på undersökning och målgrupp.
Som den trogne läsare av min blogg kommer ihåg testade jag lite blandade småjobb förra hösten och vintern. Det var allt från att göra undersökningar på mobilen till mystery shopping och att vara försökskanin i en träningsstudie. Det mesta gjorde jag bara en gång för att testa på men några saker har jag fortsatt med lite sporadiskt.
En sån grej är att delta som försöksperson i olika studier. Jag hittar studierna via https://www.studentkaninen.se/ och det verkar vara brist på personer då jag nästan alltid blivit antagen när jag skickat in en ansökan (förutom till studier som har med träning att göra, här verkar det vara väldigt hård konkurrens då många är intresserade av ämnet), utmaningen kan vara att passa in i vad de söker vad gäller ålder, kön eller andra specifika egenskaper, men det ser man ju redan innan man behöver lägga tid på att ansöka. Jag misstänker att det kanske är mer studenter som ansöker (som rör sig på området och har mer behov av extra pengar) så att det är lite ont om personer runt 40 som erbjuder sig att ställa upp, så kanske har det gjort att jag varit extra eftertraktad och kommit med i nästan allt jag sökt. Det är också främst studier i Stockholms närhet på sidan där jag hittar studierna, så ni som bor på andra orter kanske får det kämpigare, eller så finns det andra samlingssidor för studier på andra universitet. Jag vet inte.
Studien jag var med i förra året var en ganska omfattande träningstudie med 6 tillfällen, muskelprover som gjorde lite småont att ta etc. Det var egentligen inte värt pengarna (tror det var 3000 kr) men det var intressant då jag gillar träning och det var kul att få se hur det gick till och prata med forskaren etc. Några såna stora studier har jag inte varit med i men jag har deltagit i ett antal försök som tagit 1-2 timmar. Det har varit saker i stil med att svara på frågor på en dator kopplat till ett salivprov som mätte hormonbalansen eller svara på frågor samtidigt som jag utsattes för olika lukter. Rätt enkla grejer som tagit ungefär 1 timme och gett 200-300 kr i presentkort eller några biobiljetter. Räknar man in att ta sig till studien och tiden det tar så är det ju jättedåligt betalt men jag tycker det är både intressant att se hur det går till och framförallt roligt att hjälpa till och stötta forskningen. Jag har inte gjort några större studier tex test av läkemedel eller försök när man ligger kvar över natten där ersättningen kan vara 8-10 000 kr.
En personlig erfarenhet värd att nämna är att om ersättningen börjar bli över 300 kr per timme så ligger det någon hund begraven. Då är det ofta inte så enkelt som att sitta framför en dator och svara på lite frågor i godan ro. En studie jag var med i skulle man ta en bild av hjärnan med magnetröntgen och göra vissa tester. Totalt skulle det ta cirka 1 timme och ersättningen var 500 kr. Vad jag inte fattade förrän det var för sent var att hela timmen och alla tester skedde inne i röret för magnetröntgen. Dvs jag fick ligga nästan 1 timme i ett trångt rör där jag inte kunde röra mig och där paniken var nära första minuten. Men det gick bra och blev en erfarenhet då jag aldrig legat i en sån där maskin tidigare.
Så när ersättningen börjar gå upp så är det ofta något lite jobbigare som krävs än bara erbjuda din tid. Men samtidigt innebär det ju ofta också en större erfarenhet än att bara få svara på lite frågor på en dator. Jag tror dock antingen man måste vara väldigt fattig eller tycka det är lite intressant och kul att bidra till forskningen för att det ska vara värt det. Man kan inte se det som ett lönsamt jobb att flänga runt och hålla tider på olika universitet för att få några hundra kronor per gång. Men som en rolig erfarenhet och utflykt som betalar resan och en lunch är det toppen tycker jag.
För det mesta får man betalt i superpresentkort som kan lösas in mot presentkort i massa olika butiker. Jag tog nyligen ut 1000 kr på H&M efter att ha deltagit i lite studier precis innan sommaren, vilket till min förvåning resulterade i 10 x 100 kr presentkort. Som dessutom kom i en ganska stor låda. Det verkar inte bara vara när det kommer till kläder som det finns logistiska utmaningar.
En annan grej jag testat för ett tag sen var att delta i en smakpanel. Det var en upplevelse i sig, inte så mycket beroende på själva testet utan övriga deltagare i panelen, så återkommer till den anekdoten i ett eget inlägg i morgon.
Jag har alltid varit intresserad av pengar. Redan som liten var jag väldigt intresserad av företagande, sparande och annat kopplat till pengar. I yngre tonåren hade jag väl ingen riktig koll så mitt intresse för pengar gjorde att jag både lyckades tvinga med min pappa till banken för att köpa aktiefonder men samtidigt var jag väldigt intresserad av trav, smarta stryktipssystem och längtade efter att fylla 18 så jag skulle kunna få spela roulette på lokala puben (det fanns inga svenska casinon då). I takt med att jag insåg de begränsade möjligheterna att tjäna pengar på roulette så svalnade intresset, men hade det gått att bli en skicklig roulettespelare så hade jag nog hellre pysslat med det än att fundera på börsen.
Mitt intresse för börsen skulle jag alltså säga är mer en konsekvens av att jag insett att det finns lättare pengar att tjäna här långsiktigt än som travtippare. Snarare än ett genuint intresse för företagande, redovisning eller nationalekonomi. Jag skulle säga att intresset svalnat lite för börsen de senaste månaderna. Jag vet inte exakt vad det beror på men kanske är en bidragande orsak att det varit så stökigt med brexit, handelskrig och annat som gör att det slår fram och tillbaka beroende på Trumps tweets. Det känns bara sjukt att vår portföljs värde ska gå upp och ner med 150 000 kr på ett par timmar beroende på att Trump tweetar att någon från Kina har ringt och vill återuppta diskussionerna medan kineserna påstår att de inte alls ringt. Idag tittade jag till exempel till börsen första gången kl 13.00.
Det finns vissa ekonomipoddar som jag tycker är lite underhållande och intressanta och dessa lyssnar jag gärna på varje vecka. Men när ointresset slår till så har jag extremt svårt att lyssna på snack om senaste veckans makro, hård brexit, ”experimentet med minusränta”, inköpschefsindex och annat. Då vill jag bara spara ihop 1 miljon på sparkontot och flytta över alla aktier till indexfonder vilket gör att jag kan slänga bort inloggningen till portföljen och återkomma om 4 år. Men så rätt var det är så kommer det någon kanonrapport i ett bolag jag äger, det börjar dra ihop sig till utdelningssäsong, Castellum höjer utdelningen med 12% eller något liknande. Och då åker excelarket fram och drömmen om lite fler Investoraktier blir en central del av livet igen.
Möjligheten att klara sig helt ok helt utan engagemang via billiga fonder ska dock inte underskattas. Det är otroligt tacksamt och en väldigt viktig förklaring till att börsen är en så central del av ett liv i ekonomisk frihet. Börsen kan verkligen skapa en PASSIV inkomst över lång tid. Det är nästan så jag hoppas att jag ska hitta så mycket spännande att göra i livet att jag inte hinner med börsen och närmast tvingas välja en ännu mer passiv inställning än min idag redan rätt passiva förvaltning.
Hur känner ni? Är ni genuint intresserade av börsen eller skulle ni helst välja en indexfond om ni trodde avkastningen skulle bli lika bra som av att hålla på att krångla och intressera er?
När jag var anställd hade jag telefon via jobbet och ingen privat telefon vid sidan om. Det gjorde att jag inte betalt för telefon på nästan 15 år när jag slutade jobba för 1,5 år sen.
På jobbet hade vi ett tag maxsurf på 4 GB och slog man i det så började det gå otroligt långsamt och då behövde man ringa och motivera för IT-avdelningen varför man skulle få mer snabb surf den månaden. Då fick man säga något i stil med att man jobbat mycket utanför kontoret och haft tunga presentationer som behövts tankas ner (inte sanningen att man 5 h om dagen lyssnat på podcasts om hur man skulle bli ekonomiskt fri och slippa det här jävla dårhuset). Det var ju lite jobbigt att ringa det där samtalet så jag försökte hålla igen lite lagom och satte in en varning vid 3 GB och slog jag i den innan den 20e började jag hushålla lite.
Efter ett tag släppde de på spärren om 4 GB när företaget omförhandlade villkoren med sin leverantör och då slutade jag fundera så mycket på om jag gjorde av med 4 eller 6 GB per månad. Men jag hade ändå ett minne av att det kunde vara på gränsen att 4 GB räckte för normalt användande när jag skulle skaffa ett eget abonnemang. Men jag tänkte att det får minsann räcka då det var det billigaste alternativet.
Jag insåg direkt att poddarna var en stor bov i mitt fall så sen jag slutade jobba har jag varit extremt duktig på att alltid ladda ner avnsitten hemma med WiFi innan jag ska ut och lyssna. Här har jag verkligen varit extremt disciplinerad, men det är ingen stor uppoffring då det tar cirka 5 sekunder att ladda ner det i hallen hemma innan jag går ut och det är inga problem att ladda ner 10-15 avsnitt och lägga på lager. Även nu ställde jag in en varning på 3 GB men det slog mig redan efter någon månad att jag aldrig sett den där varningen. När jag nu loggar in så har jag ett saldo på 88,46 GB. Då fick jag visserligen en extra pott som välkomstbonus när jag startade upp det hela, men jag är ändå närmast chockad över hur jag kan byggt upp detta på knappt 2 år. De flesta månader måste jag sparat 3 GB till potten. Visst jag kollar inte jättemycket 30 minuter långa Youtubeklipp när jag sitter utanför ett WiFi men är rätt beroende av mobilen och använder den flitigt även utanför hemmet.
Jag tror att det är något med min personlighet att jag gillar att spara och bunkra upp resurser i ladorna oavsett om det är pengar eller mobil-surf. Hade jag bott i hus och eldat med ved hade nog vedboden varit full. Och nu har jag jättesvårt att börja slösa surf bara för sakens skull, det finns så vitt jag vet heller ingen billigare variant med mindre surf att byta ner sig till.