OMX 30-indexet lyckades precis behålla en mindre uppgång för veckan efter fredagens stora nedgång och innebar den tredje raka plusveckan för året. Inga vinstvarningar utan tvärtom mängder med omvända dylika i veckan muntrade upp humöret samtidigt som nya nedstängningar i framförallt Europa hade motsatt effekt. Att inflationen inte är död i USA visade sig i veckan med stigande långräntor som följd. Det av aktiemarknaden förhållandevis försiktiga mottagandet av Bidens förslag till nytt megastimulanspaket för att hålla det amerikanska samhället igång tyder kanske på att fler börjar fråga sig om det finns gränser för hur mycket ett land kan låna…. 

 

Det går bra nu. Aktiemarknaden tillförs nu i en strid ström nya förhoppningsbolag och ändras inte marknadsförutsättningarna lär det fortsätta under våren. I vissa fall är det verkligen bubbelvarning à la tidigt år 2000. Visst kan säkert en del av nytillkomna lyckas, men för många väntar en utveckling som inte alls liknar de storvulna planerna där x andel av världsmarknaden ska erövras, som prospekten ibland lovar. Vägen är påfallande ofta krokig och ibland blir det rena dikeskörningar. Man brukade förr säga att en nyintroduktion bör ske med viss rabatt till redan noterade aktier, helt enkelt av den anledning att de flesta nyintroducerade bolag har kortare historik och en allmänt mindre genomlysning. I nuvarande nynoteringshausse tycks dock säljarna i många fall inte bara ha förhandlat bort denna rabatt, utan också fått en premie jämfört med redan noterade bolag. Kan man sedan få in lite hållbarhet och gröna förtecken i bolagets verksamhet stiger priset än mer. Ännu mer anmärkningsvärt blir det om man jämför med redan noterade bolag som kanske börsnoterades lite för tidigt och också behövt lite extra tid på sig att lyckas. Tålamodet med dessa är kort, medan de nya bolagen oftast okritiskt tas emot med öppna armar. Man kan därför fråga sig hur en del bolag som lite för långsamt vuxit i sin kostym och därför nu ratas av marknaden skulle värderas om de hade börsnoterats idag?  

 

Hur hade ProstaLund värderats idag om det kom till börsen? Till följd av ovanstående rader kom jag i veckan att titta på ett gammalt förhoppningsbolag – ProstaLund. Bolaget tillhör veteranerna bland de mindre bolagen inom medicinteknologi.  Bolaget grundades redan 1991 och noterades efter en bolagsrekonstruktion under 2013 på Spotlight (sedan år 2019 på First North). Bolaget har tillförts ansenliga belopp under åren och också förbrukat ett par olika huvudägare (bland annat Latour). De senaste åren har man också i stort sett årligen tvingats till nyemissioner. ProstaLund är inriktat mot behandling av prostataförstoring. Via bolagets patenterade behandlingskatetrar CoreTherm ges värmebehandling av godartad prostataförstoring (BPH) utan behov av kostnadskrävande kirurgiska ingrepp. Trots att ingen ifrågasätter behovet av att komma tillrätta med problemet (de flesta äldre gentlemän lär tyvärr få problemet) och bolagets metod för en amatör framstår som klart överlägset alternativen har det stora genombrottet tyvärr låtit vänta på sig. Från sjukvårdens sida är det på kort sikt billigare att ge medicin, som bara är symtomlindrande och behandlande läkares sida har generellt haft en njugg inställning till Prostalunds metod, trots den betydligt bättre hälsoekonomin (inget dyrt kirurgiskt ingrepp) och den bevisade effekten. Prostalunds nuvarande marknadsandel i uppgår därför i Sverige till enbart ca 10% och motsvarar i stort sett bara de patienter som är för sköra för ett kirurgiskt ingrepp. Visserligen ökade antalet CoreTherm-behandlingar med 55% under 2019 och flera viktiga avtal har slutits med kliniker om användning av tekniken under året trots de begränsningar som pandemin inneburit för nyförsäljning. Men omsättningen under de första nio månader förra året begränsar sig till under 9 MSEK med en nästan lika stor förlust. I veckan presenterades dock en svensk jämförande studie som utvärderar risken för att drabbas av prostatacancer efter behandling av BPH via antingen värmebehandling enligt ovan eller operation. Uppföljningstiden för studien är nästan 25 år och omfattar samtliga (!!!) svenska män som behandlats för BPH, över 100.000 stycken. Den visar på en uppseendeväckande 60%-ig minskad risk att få en prostatacancerdiagnos för patienter som behandlats med ProstaLunds metod jämfört med konventionell kirurgi. Dessutom visade sig dödligheten i sjukdomen vara avsevärt lägre efter en sådan behandling. De redan uppseendeväckande studiesiffrorna är dessutom troligtvis i underkant eftersom Prostalund förfinat sin behandlingsmetod under resan gång. Skulle vi lyfta blicken, som bolag som går till börsen ofta gör (enligt ovan), är det 20 miljoner män som söker vård för BHP globalt och en ansenlig andel av dessa skulle passa för behandling med CoreTherm.

 

Aktien har under veckan som effekt av studien stigit med knappt 100% men bolagets börsvärde begränsar sig fortfarande till drygt 200 MSEK. Luttrade investerare inom medicinteknologi har fått erfara att studier som presenteras inte håller hela vägen och ProstaLunds långa historia kanske inte inspirerar men skulle bolaget vara på väg att hitta ett sätt att allvarligt minska riskerna för en av folksjukdomarna inte bara i Sverige känns veckans uppgång bara som en krusning på ytan. Sedan kan man ju som sagt spekulera i vad värdet skulle ha varit i en börsintroduktion idag utan närmare vetskap om historien….

 

Det brukar behövas åtminstone en konkurs för att bli lönsam. Förr i världen sas det att en restaurang behövde åtminstone en konkurs för att bli lönsam innebärande att de nya ägarna inte skulle behöva bära kostnaderna för de initiala investeringarna i form av räntor och avskrivningar. Om det gäller fortfarande vet jag inte med tanke på att restauranger – före pandemin vill säga – verkar byta inredning och koncept väldigt ofta. Hur som helst kom jag att tänka på det när jag läser om Grängesbergs Explorations i veckan avslutade nyemission. Bolaget som är noterat på NGM har övertagit Dannemora Minerals järnmalmsrättigheter (som i sin tur övertogs från SSAB) – ett företag som så sent som 2015 sattes i konkurs efter att inte bara järnmalmspriset kollapsat uran också de projekterade kostnaderna visade sig vara för optimistiska. Följden blev att inte bara banker utan även många mindre investerare att förlora sina pengar.  Ett järnmalmspris som är det högsta sedan 2011 (järnmalmsproduktionen startade sedan i Dannemora 2012) gör att det nu är dags igen med inriktning mot ökad förädlingsgrad och med tillägget att det nu även omfattar utvinning av apatit ur SSABs gamla sandmagasin i Grängesberg. De ca 40 MSEK som Grängesberg Explorations nu tar in räcker enbart till en genomförbarhetsstudie och söka miljötillstånd och för att få igång gruvan igen bedöms kostnaderna till nästan 1 MdSEK och produktionen väntas först komma igång 2024. Det är tråkigt att det ska dröja drygt tre år innan det visar sig om projektet kostnadsmässigt håller och/eller järnmalmspriserna inte åter viker ned innan gruvan går igång. Men med tanke på den lönsamhet som nystartade Kaunis Irons i Pajala lyckats uppnå – även där efter en stor konkurs (Northland Resources) – förefaller försök till en återstart som klart intressant. Under 2019 omsatte Kaunis Irons 1,6 MdSEK och hade ett resultat efter finansnetto på nästan 400 MSEK!!!  

 

Omvända vinstvarningar. I denna för vinstvarningar så kritiska vecka har de omvända vinstvarningarna - dvs när de preliminära resultaten överstiger marknadens eller egna prognoser – glädjande nog klart överstigit den tråkigare varianten. Ett av de bolag som rapporterar klart bättre resultat än marknadens prognoser och som jag speciellt fäster mig vid är fiberkommunikationsbolaget Hexatronic. De preliminära siffrorna för Q4 visar på en försäljningsökning på 30% i förhållande till motsvarande kvartal föregående år och är i huvudsak organisk. EBITA-resultatet om 62-67 MSEK innebär mer än en fördubbling och en rörelsemarginal överstigande 10%. Vid årsskiftet var orderstocken nästan 100% högre än året innan!!! Till det ska läggas att bolaget i veckan fick ytterligare en order avseende sjökabel motsvarande 60 MSEK. Samtidigt säger företagsledningen att deras bedömning är att erfarenheterna av pandemin kommer att leda till ökade investeringar i kommunikationsnäten, både vad avser fast och mobil kommunikation. Även efter denna omvända vinstvarning och med tro på ledningens ovanstående bedömning framstår väl inte värderingen på fundamental basis enligt min mening som speciellt låg inför 2021 men är det något som marknaden lärt mig under 2020 är att bolag som visar denna typ av lönsam tillväxt kan bli ännu högre värderade. 

 

Så börjar då rapporterna i veckan komma in för Q4. Avanza, Sandvik och Investor startar på torsdag för att sedan under veckan därpå följas av ett pärlband. Det ska bli spännande att se hur Sandvik klarat perioden med nya nedstängningar och var utdelningsförslagen hamnar. Bidens tillträde som president på onsdag lär kanske också skapa ökad vetskap om vilken ekonomisk politik han kommer att föra. Välkommen till en ny och spännande aktievecka!!!  

 

Claes Vikbladh

 

 

Den sista hela handelsveckan på den svenska börsen slutade med en uppgång för OMXSSPI med 0,8%, återigen med bankerna som sänke. Bland storbolagen var Kinnevik en av vinnarna efter en kraftig uppgång för Zalando. Att förvärvsarbitrage är ett bra sätt att få upp börsvärdet på visade Stillfront i veckan - som köpte två bolag för 2,5 MdSEK - till en värdering tre gånger lägre än den egna värderingen på årets vinst (min bedömning) och belönades med en uppgång på nästan 10%. Nyheterna inom fastighetssektorn fortsatte också att avlösa varandra.  

 

Ännu en gång om SBB. Jag tror att årets första veckobrev innehöll några rader om SBB (bevakat av TradeVenue) och sedan har det fortsatt med mängder av nyheter och dramatik, som jag kommenterat. Aktien startade året på kurs 23 SEK och var som lägst nere i mars på 14 SEK, då vissa analytiker och skribenter snabbt var ute och menade att bolagsuppbyggnaden vilade på bräcklig grund och bolaget var alltför högt belånat. Revanschen för aktien under sommaren och hösten har varit tydlig och kursen har hittills stigit med 24% i år. Det förbleknar förvisso mot vad vissa spelbolag och andra stigit i år (ta till exempel ovannämnda Stillfront som i år stigit 180%!!) men i relation till de flesta andra bolag i sektorn är det en prestation (fastighetsindex -8% hittills i år). Och nyheterna om SBB fortsatte i veckan att komma. Förutom ett återvaknat intresse för det norska fastighetsbolaget Entra (trots att Balder nyligen i veckan ökade sitt ägande till 15% och Castellum höjde sitt bud) köpte man dessutom 54% i nyligen noterade Offentliga Hus. En transaktion på motsvarande ca 2,1 MdSEK och som kommer att påkalla ett bud på resterande aktier. Den budpremie som SBB erbjuder om ca 20% (lite beroende av värdet på de ca 30% av budvärdet som betalas via D-aktier i SBB) motiveras med de betydligt lägre finansieringskostnader som Offentliga Hus kan få genom SBB. Med det argumentet går inget fastighetsbolag säkert för SBBs ambitioner att växa, så länge det är fråga om bolag med fastigheter med långa kontrakt och hyresgäster vars intäkter i grunden bygger på offentliga intressen.   

 

Fastator med välfylld plånbok. Offentliga Hus verkar få en rekordkort tid på börsen och de 40 MSEK som spenderades på introduktionen på First North framstår som pengar i sjön (om man nu inte råkar vara delägare i någon anlitad corpfirma eller advokatbyrå). Med tanke på de personkopplingar som finns är det märkligt att budet inte kom tidigare men som det så ofta visar sig äro herrens vägar outgrundliga. Hur som helst för Fastator (bevakat av TradeVenue), som en av huvudägarna i Offentliga Hus blir det ett ordentligt likviditetstillskott om ca 700 MSEK (samt aktier i SBB värda ca 300 MSEK). Jag har tidigare skrivit om Fastators innehavsbolag Point, som fokuserar på att återskapa levande stadskärnor i medelstora svenska städer genom att köpa ”oälskade” affärsgallerior och i anslutning till dessa uppföra attraktiva bostäder. Konceptet verkar ha fått ett mycket gott mottagande i de tre städer där man hittills är verksam. Med en välfylld plånbok lär konceptet kunna rullas ut snabbare än planerat och om det håller hela vägen borde det finnas sen ordentlig uppsida.

 

Utvecklas bättre i privat miljö? Jag trodde efter sommaren, att hösten på börsen skulle präglas av ett stort antal uppköp med stora budpremier. Vad jag framförallt såg framför mig var att bolag inom samma bransch skulle lägga bud på varandra för att tillvarata de berömda industriella synergierna. Det har inte riktigt blivit fallet och antalet bud på noterade bolag har varit ganska begränsat – framförallt om man jämför med hur många som i andra ändan har tillkommit via IPOs. Hur som helst i veckan lossnade det lite med bud på Recipharm men även på First North listade Allgon (industriell radiostyrning) och Spotlight listade Axkid (bilbarnstolar). Med budpremier på 25-30% på kurser som utvecklats väl är det inte så mycket att säga om detta. Men vad jag vänder mig mot är att i alla fall i två av veckans bud och flera av de tidigare under hösten, motiveras av budgivarna med att de tror att företagen kommer att utvecklas bättre i privat miljö. Om det främsta motivet till att vara noterat är att man snabbt kan få tillgång till riskvilligt kapital, har dock börsen enligt min mening aldrig fungerat bättre än vad den gör nu. Hela hösten har som bekant mängder med företag kunnat ta in pengar – i huvudsak via riktade emissioner men även via företrädesdito. Bara under den gångna veckan, trots den förestående helgen räknar jag fyra riktade emissioner av någon storleksordning (Cantargia, Serneke, NextCellPharma och Sweden Care) som drog in 1 MdSEK och då har jag säkert missat några mindre bolag. Problem med att få in nya pengar är därför knappast skäl för att avnotera ett bolag. Snarare tvärtom. Det andra argumentet mot en publik notering brukar vara att börsen är för kortsiktig och inte kan se den stora potentialen som finns i ett bolag några år framåt i tiden. Visst är det så att börsen är ett otåligt djur men aldrig har väl aktiemarknaden som nu varit beredd att se igenom dagens förluster och värdera produkter och tjänster som först ska börja ge vinst och utdelning om flera år? Jag köper inte riktigt argumentet.

 

På tal om emissioner. På tal om emissioner ska bioteknikbolaget Alligator genomföra en garanterad nyemission om ca  90MSEK. Utan att kunna Alligator reagerar jag på att styrelsen med anledning av företrädesemissionen ”beslutat att senarelägga offentliggörandet av bokslutskommunikén till den 26 februari 2021”. Är det någon gång det finns behov av information är det väl i samband med en emission. Även om resultatet i ett bioteknikbolag kanske inte alltid är det allra viktigaste men hade det inte tvärtom varit läge att komma med en uppskattning av resultatet för 2020 i slutet av december då emissionsperioden börjar?

 

Signaler inför 2021. Trots höstens eskalerande smittspridning i hela västvärlden har olje- och metallpriserna fortsatt att ticka upp – så också denna vecka. Trots pandemin är kopparpriset till exempel 35% högre än vid årsskiftet och zinkpriset 15%. Även stålpriserna på bägge sidor av Atlanten har stigit anmärkningsvärt under hösten. Priset på europeisk tunnplåt är enligt Dagens Industri det högsta sedan 2011. Även massapriserna har börjat röra sig uppåt. Efter en första höjning under hösten från bottennivån kring 840 USD/ton genomför marknadsledande Södra en höjning från 1 januari 2021 till 960 USD. Eftersom massa prissätts i dollar, som försvagats med över 10% sedan årsskiftet blir dock den positiva effekten för Rottneros (bevakat av TradeVenue) och andra svenska producenter inte alls lika stor. Men hur som helst dessa prisuppgångar tycker jag om något signalerar att nästa år kommer att slå de mest optimistiska ekonomiska bedömningarna inför året. Om det generellt är bra för börsen, där alla kalkylerat in att pengar inte kostar något och inflationen är död för evigt är en annan sak. Men det får vi återkomma till nästa år.

 

Detta blir årets sista brev. Jag vill tacka alla läsare för engagerade synpunkter och kommentarer. Sällan har väl ett aktieår varit lika dramatiskt och annorlunda som detta och det funnits möjlighet för den duktige aktieplaceraren att tjäna pengar. Årets indexuppgång hittills i år om 12% speglar inte på något sätt volatiliteten och framförallt skillnaderna mellan vinnar- och förloraraktier.  Även om långtifrån alla förutsägelser i mina veckobrev besannats hoppas jag att det i någon mån bidragit till att lägga det svåra pussel som krävs för att lyckas på aktiemarknaden. Vi på TradeVenue önskar alla våra läsare en God Jul och ett Gott Nytt År.  

 

Claes Vikbladh