Blog Archive
Taggar
Other
Trade Venue veckobrev v38
Optimisterna verkar åter ha tagit över förarsätet och OMX index slutade denna vecka +1,5% drivet av bl a fortsatta uppgångar i New York. Följderna av ett storskaligt handelskrig verkade återigen hamna längre ned på dagordningen. Det blev som förväntat ett svårstyrt Sverige som blev resultatet av söndagens val, vilket börsen som förväntat (det är mycket som är förväntat) inte verkar ta någon större hänsyn till.
På tal om valet - så av en ren tillfällighet (?) – presenterar SCB dagen eftervaldagen nedrevideringar av tillväxten för 2016, 2017 och 2018. Exempelvis reviderades BNP-tillväxten för 2016 ned med 0,5 procentenheter till 2,7%. Redan tidigare med de oreviderade siffrorna hade Sverige den lägsta BNP-tillväxten per capita inom EU. Hur ser det ut nu? Hur går det egentligen för tigerekonomin Sverige? Företagens bokföring och redovisning beskrivs ofta som möjligheternas konst hur är det med nationalräkenskaperna? Frågorna är många och blir inte färre av att SCB i veckan publicerar att KPIF exklusive energi (det inflationsmått riksbanken följer) i augusti sjönk till 1,2%. Hur många svenska konsumenter upplever att det är ett korrekt mått på prisutvecklingen i landet för närvarande?
Undertecknad tyckte för några veckor sedan att det var märkligt att den höga börstemperaturen inte hade lockat fram mer bud på noterade företag. Börsens ägare Nasdaq drar dock sitt strå till stacken genom veckans bud på Cinnober. Budet på 75 SEK värderar Cinnober till 1,7 miljarder SEK Även om 2018 hittills resultatmässigt inte har varit ett bra år för företaget och styrelsen och grundarna rekommenderar budet verkar det tveksamt om budet går igenom. En stor grupp aktieägare verkar betrakta det som ett skambud och hänvisar bl a till att en nyemission gjordes i början av 2017 på en nivå drygt 10 SEK högre än idag. Med tanke på de synergier som Nasdaq lär kunna ta fram är det nog ingen brådska att bestämma sig som aktieägare. Högre upp på listorna händer det också saker. Sampos köp i veckan av 5% av aktierna i Intrum kallas än så länge en finansiell placering men med erfarenheterna från bl a Nordax (köptes ut gemensamt från börsen i våras av Nordic Capital tillsammans med Sampo) är det väl få som tror på det.
Att aktier är farligt är något som de flesta aktieägare blivit medvetna om. De ca 7 400 aktieägarna i det First North noterade Cassandra Oil tillhör några som har blivit speciellt påminda om det. I veckan meddelades det att bolaget kommer att avnoteras (efter beslut av Nasdaq Stockholms Disciplinnämnd) och överföras till en mindre lista, vilket verkar fått de sista optimisterna att lämna båten. Bolaget har sedan 2013 då aktiekursen uppgick till 60 SEK och börsvärdet uppgick till 1,5 miljarder SEK befunnit sig i en mer eller mindre konstant utförslöpa. Där annonserade order på bolagets maskiner (för att förvandla uttjänta bildäck mm till olja) aldrig materialiserats – i alla fall inte i form av intäkter. Men som använts för att få upp kursen någon vecka för att sedan trycka upp nya aktier. Att AB Volvos fd ordförande Finn Jonsson varit ordförande i Cassandra Oil har av många betraktats som någon form av kvalitetsstämpel men i alla fall i det här fallet visat att styrelsesammansättningen inte är garant för något. För en grävande journalist måste i detta företags upp- och nedgång finnas material mer än tillräckligt för en bok.
En av nästa veckas viktigaste nyheter är utan tvivel H&Ms försäljningssiffror för augusti som kommer nu på måndag den 17/9 för att sedan veckan därpå den 27/9 följas av kvartalsrapporten. Med tanke på pessimismen kring aktien som verkar total med analyshus som står i kö för att sänka riktkurserna efter en nedgång enbart i år på nästan 30%, är det naturligtvis lockande att bli lite ”contrarian” och ta ett bett på att det inte blir fullt lika dåligt som analytikerna väntar sig. Inditex rapport i veckan med en positiv försäljningsutveckling under första halvåret i jämförbara butiker (+4%) och där prognosen skruvas upp något för andra halvåret är också en påminnelse om att allting inte är nattsvart i detaljhandeln (även om Inditex för närvarande verkar röra sig på en annan planet än H&M). Att fånga fallande knivar som H&M är dock ingen lätt sport. Det ska nog till någon eller några rapporter med sämre resultat än förväntat som inte leder till negativa kursreaktioner och som visar att pessimismen är total, för att undertecknad ska våga sig in.
14 veckor kvar till jul och Dagens Industri översvämmas redan av julbordsannonser. Året går snabbt. Trevlig vecka !!!
Claes Vikbladh
Trade Venue veckobrev v36
Ännu en vecka har passerat med stigande börskurser och nya toppnivåer på bägge sidor Atlanten även om avslutningen på veckan blev lite mer sur. Det verkar som om många institutioner och fonder överraskats av sommarens starka marknad och nu måste öka aktieandelen. Men det var också en vecka för en ny utförslöpa för H&M, efter ett antal nedgraderingar från stora investmentbanker. Aktien har verkligen gått från att vara börsens gunstling till dess spottkopp. I precis motsatt riktning har det, inte för länge sedan konkurshotade SAS gått och blev en av veckans vinnare. Det här med aktier är inte så lätt!!! Intressant att notera är dock att Small Cap och First North-listorna backade i veckan. Även om det var små nedgångar och i någon mån berodde på att några tongivande aktier hade en dålig utveckling kanske detta signalerar att riskviljan håller på att avta lite.
Fastighetsbolagen tillhör en av vinnarsektorerna i år med en uppgång på 17% och flera av bolagen noterade nya toppkurser i veckan och än verkar det inte vara slut. I Finland (ett land där många svenska fastighetsbolag som bl a Sagax har stora investeringar i) kom i veckan ett kontantbud på ett av Finlands större fastighetsbolag – Technopolis - med 14% premie. Vidare flaggade fastighetsinvesteraren Rutger Arnhult för att han nu äger 5,1% av aktierna i Castellum – en nätt liten investering på över 2 miljarder SEK. Även om inte alla hans transaktioner historiskt har utmärkts av finansiell konservatism är det ändå ett ganska stort ”bett” att ta som finansiell placering om han inte upplever att sektorn har mer att ge. Atrium Ljungberg (bevakat av Trade Venue) tecknade i torsdags en avsiktsförklaring med Stockholms stad om att tillsammans med staden vara med och utveckla Slakthusområdet till en ny modern stadsdel. Detta kommer att innebära investeringar för Atrium Ljungberg om hela 8 miljarder SEK i nya och befintliga fastigheter – visserligen under en tioårsperiod men i alla fall. Det tyder knappast på någon framtidspessimism om fastighetsmarknaden. Vi kommer i veckan lägga ut en intervju med VD Annica Ånäs med anledning av affären.
Att köpa aktier efter den nuvarande direktavkastningen kan vara ett farligt sätt att välja aktieinvesteringar. Bolag med höga direktavkastningar brukar ha det av ett skäl och det är för att investerare tror att bolaget inte kan upprätthålla utdelningen. Bankerna har traditionellt alltid haft höga utdelningar (en gång i tiden var utdelningens storlek det viktiga argumentet för att äga dessa aktier eftersom värdestegringen var liten eller obefintlig). Men dagens direktavkastning måste ändå betraktas som rekordhög med hänsyn till rådande ränteläge. De fyra storbankernas genomsnittliga direktavkastning baserad på utdelningarna utbetalda 2018 är f n 6,5% med Nordea högst med 7,4% och Handelsbanken lägst med 5,7%. Det som är extra intressant är att notera är att den genomsnittliga direktavkastningen nästa år 2019 baserat på analytikernas prognoser är i stort sett oförändrad. Det är uppenbarligen inga näraliggande problem som marknaden har prisat in. Visst bolånecirkusen verkar lugna ner sig och kan avsevärt sänka bankernas vinster längre fram och därmed utdelningarna. Men samtidigt rapporteras om ett ökat lånebehov från industrin och räntorna kommer väl inte alltid vara negativa? Utan att vara bankanalytiker och ha alltför bestämda åsikter kan man i alla fall notera att i denna sektor har marknaden prisat in en betydande oro för framtiden, vilket inte alltid är fallet med andra sektorer på börsen.
En lärdom som de flesta som investerat i ”unga” börsföretag dragit inklusive undertecknad är att den fantastiska affärsidén nästan alltid tar betydligt längre tid att kommersialisera än vad företaget och dess rådgivare tror i samband med börsnoteringen – om den överhuvudtaget kommer så långt. Detta i sin tur gör att ett antal nyemissioner och/ eller finansiell kreativitet kommer att behövas för att företaget ska komma över krönet och börja tjäna pengar. Med tanke på antalet förhoppningsbolag med i många fall bra affärsidéer men med dåligt och ibland inget kassaflöde som blivit noterade under 2017 och 2018 kommer troligen många aktieägare att bli bittert påminda om detta de närmaste åren. En sedelärande solskenshistoria utgör Motion Display (vi bevakar bolaget på Trade Venue). Företaget startades av förre Pharmaciachefen Erik Danielsson 2005 och börsnoterades 2014. Bolaget har utvecklat unika blinkande skyltar gjorda på elektroniskt papper som i en butik kan dra till sig kundernas uppmärksamhet. Det är först nu tretton år efter starten och fyra år efter börsintroduktionen (!!!) – efter stora framgångar i USA - som företaget börjar redovisa klart svarta siffror och börjar kunna bygga kassa. I vår analys som publicerades i veckan tror vi att bolaget redan nästa år kommer att omsätta 60 MSEK och ha ett rörelseresultat på nästan 15 MSEK. Det har visserligen ”bara” behövts en nyemission efter noteringen men utan grundarens djupa fickor och engagemang hade framgången troligen inte varit möjlig.
Nu börjar det bli tunnare på rapportfronten och det enda bolag av någon storleksordning som rapporterar i veckan är Clas Ohlson (5/9). Precis som bankerna (se ovan) är bolaget ett av de med högst direktavkastning (7,7%) på Stockholmsbörsen och förväntningarna på bolaget är lågt ställda – även om bolaget stigit från sina bottennivåer i början av sommaren. Förutom detaljhandelns mer kortsiktiga problem från sommaren med det varma vädret och ointresset för att handla finns naturligtvis det mer långsiktiga kring e-handeln. Att addera till det kommer nu den svenska valutaförsvagningen (dollarn har tex på 12 månader förstärkts med 15% mot den svenska kronan) som borde börja bli ett allt större problem för detaljister som importerar i stort sett alla produkter och som än så länge inte har fått någon större uppmärksamhet. Än så länge har nog många detaljister avvaktat med höjda priser men det kommer en smärtgräns när antingen marginalerna får ta stryk eller höjda priser hotar leda till lägre försäljning. Clas Ohlson har över hälften av sin försäljning i andra länder än Sverige men problemet är i alla fall tillräckligt stort för att undertecknad ska ställa sig tveksam. Men vi får som vanligt se….. Trevlig vecka !!!
Claes Vikbladh
Turkiets ekonomiska problem verkar inte vara av tillräcklig dignitet för att störa sommarfriden och indexen i Sverige och USA rörde sig marginellt uppåt framförallt mot slutet av veckan. Men visst händer det saker:
Valkampanjen i Sverige har dragit igång och många med mig önskar att det snart är över (att döma av vår statsministers anletsdrag verkar han tycka det också). En fråga som inte finns på dagordningen men som borde intressera de flesta är Riksbankens räntepolitik. Riksbanken är formellt självständig och bör naturligtvis inte dras in i partikäbblet men man kan ju ändå fråga sig om det finns något som påverkar folks privatekonomi lika mycket som dess agerande. Den förda räntepolitiken har som bekant inte bara lett till rekordlåga räntor och underblåst prisutvecklingen på bostadsmarknaden utan också bidragit till den svenska valutans svaghet. Enligt DI tillhör den svenska valutan en av de tio valutor i världen som har försvagats mest gentemot dollarn under året (-12%) och är i sällskap med länder som vi annars kanske inte vill förknippas med i ekonomiskt avseende som Argentina, Turkiet och Sydafrika. Kursutvecklingen under året gentemot euron har visserligen ”bara” inneburit en försvagning på 6% men på 12-månadersbasis hela 10%. Som aktieägare i svenska exportföretag ska man ju inte klaga men för vanliga löntagare som ser sin köpkraft urholkas är det inte fullt lika skojigt. Frågeställningen är naturligtvis mer komplicerad än så men frågan är väl ändå ganska central för de flesta medborgare i Sverige eller? Ett valresultat som blir lika oklart som de nuvarande opinionsundersökningarna visar på lär knappast stärka kronan – snarare tvärtom – och göra frågan än mer central.
Veckans rapporter följer inte alla några klara branschtrender. Både NCC och Skanska levererade som bekant tidigare i somras klara besvikelser. I veckan kom både PEAB och minstingen Byggpartner med hyggliga rapporter både vad avser marginaler och orderingång. Medan Axfood tidigare levererade en rapport ungefär i enlighet med förväntningarna var ICAs resultat i veckan klart under förväntningarna och denna s k defensiva aktie är nu ner nästan 10% i år. Även om New Wave har sin huvudsakliga verksamhet riktad mot profilkläder säljer man också mot kläddetaljhandeln som ju inte bara har problem i Sverige. Det märktes inte mycket av i rapporten där rörelseresultatet steg med 25%. Den framgångsrika spelutvecklaren Paradox levererade till skillnad från flera av sina branschkollegor ett sämre resultat än förväntat och belönades ned en finkalibrering av kursen med ca 20%. Veckans undantag utgjordes av Holmen som precis som de andra skogsföretagen lyckades överträffa förväntningarna rejält.
Att följa insiderköp och försäljningar kan ofta vara ganska lönsamt. Även om försäljningar oftast motiveras av ”privatekonomiska skäl” är det nog tveksamt om en insynsperson säljer om man upplever att företaget går bra och att det finns potentiella positiva nyheter runt hörnet om han eller hon inte har kniven mot strupen. På samma sätt är ju insiderköp i de flesta fall en klar köpsignal, speciellt om det är av någon storleksordning. Det är därför intressant att notera att avgående finanschefen i Studsvik ökar på sitt redan ganska stora innehav i bolaget. Personer som har sagt upp sig/blivit uppsagda brukar dessutom i de allra flesta fall sälja sina aktier snarare än att göra precistvärtom. Studsvik är ett bolag som inte strör presskommunikeer omkring sig och det är svårt att bilda sig en uppfattning om vad som händer i bolaget. T ex detaljerna kring vårens stora avtal med Elekta om leverans av isotoper är märkbart fritt från detaljer. Finns det äntligen något positivt att rapportera från detta sömnpiller?
Veckans stora nyhet var att börsnoteringen av Volvo Cars verkar rycka närmare. Den prisbild som figurerar ligger kring 30 miljarder USD och har med rätta enligt min mening av flera analytiker ansetts som alldeles för hög. Välskötta personbilstillverkare på kontinenten handlas i helt andra P/E-tal och branschen är som bekant extremt cyklisk. Vi lever i speciella tider och det finns alldeles för många institutioner och fonder både i Sverige och utomlands som ganska slaviskt följer index och som i så fall måste köpa aktier i en så här pass stor indexaktie. Att ”bara” 15% ryktas säljas ut och den ”fria floaten” därmed blir ganska liten underlättar. Men även med en ordentlig ”hype” vad avser Kinas snabbt växande bilmarknad, elbilar och sjävkörande dylika borde det inte vara möjligt att få ut det priset. Fortsättning följer.
Att veckans kursvinnare skulle bli en rederiaktie tror jag få inklusive jag själv skulle ha gissat. Med en kursuppgång på 450% var dock Viking Supply Ships en klar kursvinnare i veckan. Efter år av förluster och nyemissioner lyckades ledningen med bedriften att sälja företagets tre isbrytare/supplyfartyg till kanadensiska staten med en reavinst på hela 2,5 miljarder SEK och tre gånger så högt som nybyggnadsvärdet. Börsens andra rederiföretag Concordia Maritime rapporterade i veckan och där verkar förlusterna inte visa några tecken på att avta och ledningens förhoppning om en vändning i höst får nog skjutas på framtiden. Även om det knappast blir tal om några reavinster om Concordias fartygsflotta skulle realiseras, men om man nu får tro på det bokförda värdet (en ordentlig nedskrivning gjordes förra året) skulle det ändå innebära ett överskott efter skulder skulle motsvara mer än det dubbla börsvärdet. I de flesta företag skulle det vara ett alternativ men med Stena som huvudägare är det väl inte att räkna med …..
Även om man av tidningarna kan förledas att tro att rapportsäsongen för Q2 är över kommer nästa vecka att vara en mycket rapporttung vecka med över 50 noterade bolag som publicerar sina delårsresultat. Även om majoriteten av dessa utgörs av mindre bolag på First North och Aktietorget kan man notera att ett bolag som Hufvudstaden ingår i gruppen. Ska det verkligen behövas mer än 50 dagar för att ett av Stockholmsbörsens största fastighetsbolag ska få fram sina siffror? Men hjälp är på väg för överbelastade ekonomiavdelningar i form av president Trump som har gett sig in i debatten om behovet av att begränsa hur många delårsrapporter under ett år som ett företag behöver publicera och föreslår att det bara behövs två.
Tack för veckans kommentarer och synpunkter. Jag tar gärna emot mer av både ris och ros.
Claes Vikbladh