Trots mitt stora intresse för sparande och ekonomi tycker jag alltid det blir rätt rörigt när det kommer till tjänstepensioner. Så även nu.

Bakgrunden är att det under 2019 var det mycket fokus på frågan om flytträtt av tjänstepensioner både i poddar, bloggar och media. Så vitt jag kan förstå kom inte regeringen riktigt i mål med att få till en lösning som upplevdes som tillräcklig av övriga partier. Ändå gick tydligen regeringens förslag igenom och nya regler infördes från 1/1 2020.

För att reda ut vad som egentligen hänt och var vi befinner oss just nu tog jag kontakt med Frida Bratt Sparekonom på Nordnet som är en av de som varit mest aktiv i debatten kring flytträtt av tjänstepensioner.

Hej Frida och tack för att du tar dig tid att svara på mina frågor. Om vi börjar med förslaget som regeringen presenterade i höstas som övriga partier inte var helt imponerade av. Hur såg förslaget ut och varför gick det inte igenom i riksdagen?

Förslaget som presenterades av regeringen gick ut på att pensionsbolag skulle tillåtas ta ut en avgift som motsvarar dels den administrativa kostnaden för en flytt, men också den så kallade anskaffningskostnaden i upp till 10 år. Med anskaffningskostnad menas på ren svenska de provisioner pensionsbolaget betalat ut till exempelvis förmedlare, för att få spararen som kund. Förslaget från regeringen var anmärkningsvärt av flera anledningar. Dels utgick man helt från branschens perspektiv, där pensionsbolag alltså tilläts vältra över kostnader för de provisioner man betalat ut på eget bevåg, på spararen. Ett helt felaktigt perspektiv, vilket flera partier sedan höll med om. Anmärkningsvärt var också att det ursprungliga förslaget, det som gick ut på remissrunda till pensionsbolagen, föreslog att dessa anskaffningskostnader skulle få tas ut i fem år. Men pensionsbolagen sparkade bakut och krävde 10 år – varpå regeringen alltså ändrade sig. Slutligen föreslog man detta med motiveringen att man måste skydda kvarvarande sparare. Men kvarvarande sparare drabbas inte av flyttar från en fondförsäkring, bara i en traditionell livförsäkring. En stor brist med förslaget var alltså att man inte gjorde skillnad mellan traditionell livförsäkring och fondförsäkring, trots att förutsättningarna för flytt ser helt olika ut.

Det här är svåra frågor som kräver ett intresse och att man orkar sätta sig in i problemet. Vi upplevde att regeringen ville göra rätt, men att inflytandet från de stora pensionsjättarna blivit för stort. Som tur var fick vi övriga partier förutom de i regeringen att lyssna och förstå problemet med förslaget.

Men trots att riksdagen gav regeringen bakläxa så infördes nya reglerna enligt förslaget ovan från 1/1 i år? Varför då?

Därför att det innehöll andra skatterättsliga delar som man behövde få på plats. Och istället för att förslaget kastades helt i papperskorgen ansåg man att processen blir mer effektiv om man inför förslaget i sin helhet med krav på att regeringen ska återkomma med ett nytt förslag som gäller just delen om avgifter. Jag tror det var ett bra beslut. I flera fall kan man se att flyttavgifterna faktiskt har blivit lägre till följd av den nya lagen, även om det finns undantag. Folksam lyckades exempelvis höja avgiften med hänvisning till den nya lagen (men backade sedan media påpekat detta). Det är tydligt att lagstiftningen inte är tillräcklig, och därför är det bra att den bara infördes med kravet på betydligt skarpare skrivning kring avgifterna.

Hur ser planen ut framåt både vad gäller tidsplan och innehåll i nya och skarpare regler som underlättar flytten för spararna?

Regeringen har absolut agerat skyndsamt i detta och har återkommit med ett nytt skarpare förslag, som innebär att en flytt av en fondförsäkring ska kosta max 0,0127 prisbasbelopp, vilket motsvarar 600 kr för 2020. Ett bra förslag! Förslaget har gått ut på remiss nu och har som väntat kritiserats av jättarna i branschen. De största bolagen gick under den värsta coronakrisen till och med ihop och försökte få Per Bolund att fördröja införandet med hänvisning till coronakrisen. Vad den nu har med lägre avgifter för pensionsflyttar att göra. Jag hoppas och tror att vi kan få de skarpare reglerna till årsskiftet.

Ni på Nordnet presenterade i höstas ett förslag som ni kallade 500:2 metoden. Hur långt bort är det att ett sådant förslag skulle bli verklighet?

Med 500:2 menar vi 500 kronor för en flytt av en fondförsäkring som max ska ta 2 månader. Nu valde regeringen att koppla avgiften till ett prisbasbelopp, och det landade på 600 kronor. Det är ett bra förslag, som alltså ligger nära vårt eget. Poängen är att avgiften ska vara tydlig och transparent för spararen. Och dessutom ha en koppling till det administrativa arbete som krävs för en flytt. Någon regel om maxtid för flytt finns dock inte med i förslaget. Där önskar vi på Nordnet att man satte en maxtid samt vidtog åtgärder för att minska krånglet som sparare upplever runt en flytt; så som underskrift från före detta arbetsgivare. Vi tycker också att lagstiftaren bör initiera en branschportal genom vilken flyttar kan administreras. Dessutom tycker vi att försäkringar tecknade före 2007 också ska omfattas, vilket inte finns med i förslaget. Men FI har fått i uppgift att titta på frågan, och det är positivt.



Hur kan det vara en så komplicerad fråga att spararen ska få flytta sina egna pensionspengar? Vad använder de stora pensionsbolagen som givetvis är emot flytträtten för argument?

Inlåsta sparare är kassakor. Det är enorma summor varje år som sparare måste betala för sin fondförsäkring exempelvis i sin icke-kollektivavtalade tjänstepension, närmare bestämt 2,6 miljarder kronor per år, enligt en uträkning vi gjort. När inlåsta sparare kan flytta från dåliga villkor måste pensionsjättarna konkurrera med bra villkor snarare än inlåsning, och givetvis kan det drabba intjäningen. Men det ska ju inte spararna straffas för.

Argumentet som förs fram av pensionsjättarna är att kvarvarande sparare kan drabbas vid flyttar, och att man månar om de sparare som väljer att stanna. Det är ett sätt att förvirra och förvilla i debatten. I traditionell livförsäkring kan kvarvarande sparare drabbas vid flytt. Men i fondförsäkring finns ingen sådan mekanism. Och det är ju en förändring av villkoren för flytt av just fondförsäkring som vi drivit och som frågan gäller.

Så vitt jag kan förstå gäller inget av ovanstående oss som har kollektivavtalad tjänstepension. Varför är inte denna grupp, som väl ändå är i majoritet, inte inblandad i debatten om flytträtt av tjänstepension?

Därför att flytträtten fungerar inom kollektivavtalen. Här förekommer inte de uppblåsta procentuella avgifterna, utan det är fasta låga avgifter för flytt, vilka har förhandlats fram av de valcentraler som finns inom kollektivavtalen. Och inom försäkringarna är det också låga nedpressade avgifter. Sedan är det ju så att flytträtten inom kollektivavtalen i sig är begränsad – du kan ju bara flytta till de upphandlade alternativen. Men det är en annan diskussion. Kollektivavtalad tjänstepension har generellt låga avgifter och schyssta villkor. Det är utanför kollektivavtalen som behovet av en rejäl reform för att sänka flyttavgifterna är akut.
 

Reklam: Intervjun är en del av ett samarbete med Nordnet där jag också sparar till min pension via en IPS. Tyvärr kan jag inte flytta min tjänstepension till Nordnet då jag under mina år som anställd hade kollektivavtalad tjänstepension. Vill du kolla om du kan flytta din Tjänstepension och sluta vara en kassako för pensionsjättarna så gör du det här.

Finansiella instrument kan både öka och minska i värde. Det finns en risk att du inte får tillbaka de pengar du investerar.