Som jag tjatat om de senaste åren har vi inte gjort några nya insättningar att tala om men däremot återinvesterat alla utdelningar de senaste åren. Våra omkostnader har gått upp något under 2022 främst till följd av allmän inflation och dyrare mat i synnerhet. Men även våra intäkter har stigit lite, främst genom att min fru fått högre grundlön och inte fortsatt att minska arbetstiden i procent plus att jag jobbat något mer än jag hade planerat. Och så kommer det fortsätta det närmaste halvåret som det ser ut. Så vi har insett att det kommer bli några tusenlappar över varje månad.
Eftersom kostnaderna pendlar lite har vi tänkt att det inte skadar med lite extra buffert och sen har vi även använt bufferten till att betala ner bolånet nu när räntan kommit upp lite. Så vi har skjutit lite på det här med nysparande även om vi sett att det nog ändå borde vara möjligt. Men nu när det verkar fortsätta komma in pengar i ungefär den här takten över vintern gjorde vi ändå slag i saken och satte igång ett mycket lågt månadssparande i en för oss ny fond. Det är bloggaren Petrusko som fick mig lite nyfiken på fonden Aktiespararna direktavkstning B. Så vi kommer sätta in mycket beskedliga 2 000 kr i månaden i den fonden nu i en kapitalförsäkring i min frus namn (vi har helt gemensam ekonomi men innehaven är uppdelat på var sin KF och var sin ISK i våra respektive namn, det vill säga totalt 4 olika konton). I denna kapitalförsäkring har vi mest fonder men även lite av våra aktier så den utdelning som kommer just på detta konto kommer återinvesteras i den här fonden istället för i fler aktier. Det bör bli ungefär 20 000 kr om året i utdelning på det kontot plus de två tusenlapparna i månaden i månadssparande. Så det kommer ta tid innan detta blir något innehav av värde i portföljen, men tiden rullar på och snart har det gått ett år och då bör vi köpt fondandelar för runt 45 000 kr om vi håller i.
Det här blir första fonden vi har med utdelning. Det blir också första fonden med inriktning mot svenska börsen. Då vi främst har svenska aktier har vi tidigare valt att fokusera våra fondinnehav mot indexfonder med inriktning på andra geografiska marknader. Tack vare denna fond får vi lite exponering mot innehav som vi tidigare inte haft som Billerud, Securitas, Axfood etc, men som sagt det blir ett extremt litet innehav till att börja med.
På sätt och vis känns det lite mer mätbart och motiverande att månadsspara 2 000 kr i något nytt där det märks att innehavet växer månad för månad till en början. Jämfört med att stoppa in 2 000 kr i månaden på ett innehav där värdet redan är flera miljoner som i våra indexfonder och pendlar med många tusen varje dag. På totalen med en portfölj en bra bit över 10 miljoner är det däremot så klart mer eller mindre meningslöst att spara 2 000 kr i månaden, men vi kör på så länge vi inte har något annat vettigare att göra för pengarna.
Är det ytterligare någon krona kvar när månaden är slut så åker det över till bufferten. Bufferten pendlar lite upp och ner hela tiden men märker vi att den stiger över tid så kommer dessa pengar användas till amortering av huslånet i poster om 10 000 kr åt gången. Vi tar ett kvartal i taget, min fru har hela tiden givetvis möjligheten att när hon vill gå ner ytterligare i tid eller helt sluta jobba och då får sparandet dras ner och därefter får vi börja göra lite uttag ur portföljen.
Vi har den största delen av investeringarna i Sverige och svenska bolag. Nu är visserligen många av dessa globala bolag med verksamhet över stor del av jorden, men vi räknar de ändå som svenska bolag. De svenska bolagen står för ungefär 50% av portföljen. Sen har vi lite finska och amerikanska aktier som tillsammans står för drygt 5% av portföljen, men huvuddelen av utländska exponeringen ligger i indexfonder. Där globalfonder utgör cirka 25% av portföljen, tillväxtmarknadsfonder runt 12% och europafonder knappt 8%.
Ibland hör man förslaget att man som passiv investerare lika gärna kan lägga rubbet i en global indexfond. Men det man då ska tänka på är att bara 1% av fonden investeras i Svenska bolag. Det kan man ju tycka är både bra och dåligt, det är ju vad det är och motsvarar vår andel av ett globalt index. Men för de som tänker sig bo i Sverige så tycker jag det finns en poäng med att vikta lite mer än 1% av portföljen mot det här landet. När du ska köpa ett hus om 20 år kommer du delta i en budgivning med andra personer vars ekonomi till stor del påverkats av hur bra det gått för Sverige och svenska bolag. Så att hänga med lite på den svenska utvecklingen kan minska risken att du kommer på efterkälken. (Tror du det kommer gå skit för Sverige är det så klart en möjlighet att investera på andra håll och sen krossa motståndet i budgivningen om 20 år., men det är då en risk du får ta att du har fel.) Ytterligare en aspekt är att om du kommer ha merparten av dina kostnader i SEK så kan det vara bra att ha mer än 1% av dina investeringar i SEK för att minska valutarisken.
Ytterligare en sak som många missar är att globalt index helt utesluter tillväxtmarknader. Du får alltså ännu mindre exponering mot jätteländer som Kina och Indien än de 1% som ligger mot Sverige. En globalfond består många gånger av 60-65% USA vilket så klart vida överstiger deras vikt av global BNP.
När jag började intressera mig för fonder och sparande på riktigt i början av 2000-talet var tillväxtmarknader glödheta. Nästan alla som pratade om sparande och fonder hade en majoritet av sitt sparande i fonder som Baring Hong Kong China Fund och liknande. Ungefär som Tin Ny Teknik idag alltså. Till viss del tror jag det här ligger kvar hos mig och jag tycker lite tillväxtmarknadsfonder är en självklar del av ett långsiktigt sparande. Kanske kommer de som börjar spara idag tycka det är lika självklart med lite specifika teknikfonder om 10-15 år.
Därför tycker jag det är intressant att titta lite på hur de olika geografiska regionerna gått på 1-5 års sikt. Det blir lätt hänt att jag jämför portföljens utveckling med svenskt index och med nästan 50% av portföljen i utlandet blir det ibland lite skevt. Jag valde nu att titta på tre indexfonder från Länsförsäkringar då alla dessa funnits minst 5 år.
- Det senaste året har svenska index slagit både globalt index och tillväxtmarknader.
- På tre års sikt har globalfonderna gått klart bäst och tillväxtmarknader klart sämst.
- På fem års sikt är avvikelsen rätt liten.
Nu räknas detta i SEK och förändringarna i valuta blir på kort sikt väldigt avgörande. Men för en svensk med sina pengar och kostnader i SEK är det ju detta den enda rimliga sättet att mäta förändringen på. Jag tycker också bilder stärker teorin om riskspridning genom att placera på flera marknader då de uppenbarligen växeldrar lite. Kanske är det snart dags för tillväxtmarknader igen?
Jag fick en fråga från en läsare kring hur olika indexfonder som verkar följa samma index kunde utvecklas så olika. Först förstod jag inte riktigt frågan då jag inte tyckte jag kände igen det fenomenet, men förstod sen att personen i fråga ägde två olika indexfonder och tittade på dagens utveckling för de två fonderna i slutet av varje dag och tyckte då det skilde mycket. Dvs man jämförde fonderna på en dags sikt bara.
Indexfonder som följer samma index kan absolut skilja sig åt lite dels beroende på avgiften men också hur väl man lyckats följa indexet. Fonder har ofta några etiska regler som utesluter vissa bolag också vilket kan skilja något från fond till fond. Dessa skillnader är dock små. Den stora skillnaden som frågeställaren hade uppmärksammat beror helt enkelt på att fonderna läses av vid olika tillfällen under dygnet. För att ta ett konkret exempel med två fonder som funnits relativt länge och således är ganska lätta att jämföra. Båda ska följa MSCI Europe Index, tittar man på en dags sikt så är dock skillnaden väldigt stor, extra tydligt blir det när en gått upp och den andra gått ner på samma dag. Som är fallet nu onsdag kväll.
Så stor skillnad ska det inte vara om man följer samma index, även om man kanske använt lite olika definition av hållbara investeringar som gör att man utesluter några bolag inom branscher som vapen och tobak. Men förklaringen är alltså helt enkelt när fondkurserna fastställs. Kollar man en viss tid på dygnet kan en fond uppdaterats men inte den andra. Och även om man kollar sent på kvällen som i fallet ovan så kan en fond av avstämning under dagen och den andra efter börsens stängning.
Tittar vi på längre sikt på just dessa två fonder ser det ut såhär. Som vi ser är skillnaderna extremt små på 5 års sikt, vilket de inte skulle vara om det skiljde så mycket som 0,3 procentenheter om dagen.
Så jämför inte fonder med varandra på för kort sikt eftersom risken då är stor tidpunkten som kursen är uppdaterad lurar dig. Denna skillnad kan så klart ge visst genomslag även på 1 månads (eller längre perioders) sikt om den första eller sista dagen under denna månad var en dag då börsen rörde sig mycket och hamnade inanför respektive utanför mätperioden för de olika fonderna. Men för din avkastning i fonden har dessa tider som fondkursen läses av och skickas till din nätmäklare ingen effekt.
Kolla istället att indexfonderna du vill jämföra följer samma index, jämför gärna hur grafen ser ut och att de verkar följa varandra tätt ihop. Troligtvis kan du då se att den fonden med lägst avgift ger lite lite bättre avkastning på lång sikt.
Observera att detta så klart bara gäller indexfonder! Aktivt förvaltade fonder kan och ska skilja sig åt både på kort och längre sikt även om de har samma inriktning vad gäller region eller bransch. Då blir jämförelsen man behöver göra helt annorlunda.
Det har även dykt upp en ny plattform vid namn SAVR där man kan köpa de fonderna med rabatt, passar framförallt om du väljer lite dyrare aktivt förvaltade fonder med högre avgift. Jag har själv inte fördjupat mig så mycket i det då jag bara har väldigt billiga fonder samt direktägande i aktier. Men du kan läsa mer på "Förvaltarbrevets" omdöme av SAVR.
Du har säkert inte missat att Carl Armfelt och Erik Sprinchorn som tidigare förvaltade den populära fonden Robur Ny Teknik slutade på Robur i höstas och nu har startat en ny egen fond som blev offentlig igår. Den nya fonden heter Core Ny Teknik och det låter som intriktningen kommer vara väldigt lik den som de hade på gamla Roburfonden.
Carl är den mest kända av de två och har varit med i massa olika sammanhang som intervjuer, poddar och föredrag. Han verkar duktig och framåt och jag har ingen anledning att misstro deras möjlighet att slå index med sin nya fond. Deras grundtänk att "De kommande 15+ åren kommer det ske en omfördelning av värde från de som äger gammal till de som äger ny teknik” låter väl helt rimlig. Men jag kan ändå inte låta bli att jämföra med något som hände för knappt 10 år sen.
Under de 15+ åren (för att låna Carls uttryck) som jag varit extra intresserad av fonder och följt med relativt bra tycker jag det är tre svenska förvaltare som stuckit ut och blivit superstars. Filip Weintraub, Simon Blecher och Carl Armfelt (kanske även Didner och Gerge borde nämnas i sammanhanget, men jag håller mig här till anställda förvaltare snarare än ägare av fondbolag). Ni som är lite nyare inom fondvärlden kanske mest känner igen namnen Blecher och Armfelt, men 2005-2010 var Filip Weintraub ansedd att vara inte bara Sveriges bästa fondförvaltare utan en av världens bästa. Fonden han förvaltade Skagen Global hade avkastat runt 200% på 10 år vilket skulle jämföras med globalt index som låg runt nollan efter dessa 10 åren.. Vad inte så många tänkte på var att fonden hade ganska fria tyglar att välja region själv vilket gjorde att man kunde argumentera för att det var en tillväxtmarknadsfond snarare än en globalfond och på sätt och vis jämfördes mot fel index. Man hade helt enkelt lyckats hitta en period då tillväxtmarknader gick väldigt bra och kunde jämföra den avkastningen mot ett globalt index. Fondens avkastning var dock bra även om man jämförde mot tillväxtmarknadsindex, men det var då inte längre någon överavkastning på 200%.
Vad har då detta med nya fonden Core Ny Teknik att göra? Jo precis som Carl och Erik tröttnade Filip på att vara någon anställd underhuggare som bara tjänade några miljoner om året (tror visserligen att det i Filips fall var några 10-tals miljoner vissa år). När man blir riktigt hypad så flödar kapitalet snabbt in och när fonden börjar förvalta 10-tals miljarder kronor är det lätt att räkna ut vad 1-2% i fondavgift betyder i intäkter för ens arbetsgivare. Då kanske man kan börja känna sig underbetald trots en ganska bra lön*.
Filip bröt sig i alla fall loss och startade det egna fondbolaget Labrusca fonder 2010. Efter 4 år hade hans nya globalfond underpresterat ganska rejält mot index vilket fick stora utflöden ur fonden som följd. Filip la ner den egna fonden och gick därefter tillbaka till gamla arbetsgivaren Skagen och där en ny fond startades vid namn Skagen Focus som han skulle förvalta enligt ungefär samma fria mandat som tididigare. Sen starten 2015 till sommaren 2018 hade fonden klarat sig något bättre än Labrusca Global gjort åren innan, men även i denna fond fick Filip stryk mot globalt index som man väljer att jämföra med på Skagens hemsida. Sommaren 2018 lämnade Filip Skagen fonder av "personliga skäl". Så vitt jag vet jobbar han idag inte som förvaltare av någon ny fond.
Det här är på intet sätt något som bevisar att Carl och Erik kommer misslyckas med att slå index de kommande 7-8 åren. Men samtidigt en påminnelse hur svårt det ändå är att slå index och att även om man slår index 10 år i rad så ska vi inte utesluta att det kan vara en slump eller att man hittat en strategi som fungerat väldigt bra just under de åren. Det är inte helt säkert att det går att upprepa succén när man ska börja om från början i en ny fond då omvärlden och förutsättningarna hela tiden ändras.
Det skapar också komplexitet för oss som privatsparare som vill hitta aktivt förvaltade fonder som kan slå index. Ska man följa fonden eller förvaltaren och hur mycket tålamod ska man ha med en fond eller förvaltare som helt plötsligt inte längre slår index? Hur vet vi att vi får valuta för vår avgift på 1-2% även kommande år? Är förvaltningen av en fond helt avhängt av en enskild person eller har kanske Carnegie en metod, team och strategi som gör att någon annan skulle kunna ta över Simon Blechers Sverigefond med framgång om han slutade? Inga lätta frågor.
*Vill förtydliga att jag har ingen aning om varken varför Filip eller Carl och Erik valde att starta eget och det behöver absolut inte ha med lön att göra.