Nu pågår en infekterad strid i riksdagen, där högerpartierna utmanar regeringen med ett eget motförslag.

Ytterst handlar det om pensionsgruppens framtida överlevnad. På måndagen planeras ett nytt krismöte.

I skuggan av Nato och kriget i Ukraina pågår nu med mindre än fyra månader till valet – en avgörande kraftmätning i Sveriges riksdag om pensionerna.

I den ena ringhörnan står socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi (S), med regeringens förslag om ett nytt garantitillägg, framtvingat av Vänsterpartiet. I den andra står oppositionen till höger, anförd av M-ledaren Ulf Kristersson, som gjort upp med Sverigedemokraterna om ett motförslag. Centerpartiet sitter som så ofta tidigare på avgörandet, men har ännu inte bestämt sig.

Regeringens förslag

I vårändringsbudgeten presenterade regeringen förslaget om ett nytt garantitillägg för pensionärer med de lägsta pensionerna.

Förslaget, som var ett krav för att Vänsterpartiet skulle släppa fram Magdalena Andersson som statsminister under regeringskrisen förra året, ska ge en höjning av pensionen för en miljon pensionärer, varav ungefär en halv miljon får 1.000 kronor skattefritt i månaden från augusti.Kostnaden i statsbudgeten är 9,4 miljarder kronor.

Oppositionens förslag

Den 8 maj presenterade Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna ett motförslag, med höjt grundskydd, sänkt skatt och en aktivering av den så kallade ”gasen”, det samlade överskottet, i pensionssystemet. 

Enligt oppositionen skulle deras förslag ge ungefär lika mycket till de sämst ställda pensionärerna som regeringens förslag, fast från oktober. Dessutom får den genomsnittliga pensionären 400 kronor mer i månaden.

Den totala kostnaden för oppositionens budgetförslag är 14,4 miljarder kronor.

Martin Ådahl C, partiets ekonomiskpolitiska talesperson, är mycket kritisk till att regeringen och oppositionen har gått fram med egna förslag, som inte är förankrade i pensionsgruppen. ”Nu gäller det att snabbt se till så att inte pensionsgruppen dör. Det finns fortfarande en chans att rädda den”, säger han.

Dagens pensionssystem vilar på den blocköverskridande uppgörelse som gjordes på 1990-talet, i spåren av den ekonomiska krisen. Tanken då var att bygga upp ett system som var så robust att det skulle stå stadigt även vid maktskiften, och dessutom finansiera sig självt.