Blog Archive
Den högsta av utdelningar kommer till den högsta av kostnader + MER Börspsykologi
Alla av oss som verkar på börsen; som investerar, har ett mål. Ett syfte. Kanske ett konkret, kanske ett mer abstrakt. För vissa är det den där Teslan, medan det för andra är en bostad. Emellertid är nog det främsta målet tid. Vissa siktar på FIRE, medan andra, likt jag själv, mer vill skapa sig en tillvaro där valmöjligheten alltid finns att göra precis vad man vill och när man vill och då samtidigt kunna leva (mer än överleva) riktigt väl och gott. Med det sagt all respekt för de som går all in för FIRE och all respekt för de som lyckas. Alla är vi unika och som jag ovan skriver har alla just sina mål, ambitioner med mera. Att döma är inte rätt väg att gå, utan istället skall förståelse, respekt samt sympati för varandra gälla.
Enligt mig är tid den största av utdelningar. Jag, och många andra, har redan skrivit spaltmeter om detta; hur pengar enbart är ett medel för något annat – något större. Detta ”större” är tid. Med pengar kan du köpa dig tid, vilket är den valuta som är finit. Oavsett hur mycket vi tränar, undviker alkohol och nikotin. Oavsett hur många yogapass och privata lektioner med otaliga PT:s vi har kommer vi förr eller senare möta något. Kanske ett intet. Kanske början på något nytt. Kanske.
Visst kan vi förlänga vår tid, men faktum kvarstår – den är finit. Således måste vi ta hand om denna valuta och se till att skapa bästa möjliga av den. Lite ”odla vår trädgård” á Candide. Att då sträva efter en sorts frihet att kunna åtnjuta sin finita valuta är för mig inte något konstigt. Mer ”rationellt och logiskt” är alla som inte agerar för detta de mer irrationella.
Nåväl. Back to basics. Om tid är den största av utdelningar, som vi är beredda att jobba mot, måste också den största kostnaden tas med, för ingen deg utan kneg; pain no gain et cetera. Den största av kostnader – cost of admission - är den psykologiska och emotionella. Vi vet att börsen som helhet och i det långa loppet alltid är i en stigande trend. Emellertid kommer alltid perioder då den inte gör det. Dessa kan vara i allt från ett par dagar till två-tre år. Under dessa perioder blir det mer psykologiskt utmanande och man måste vara säker på och i sig själv samt på sin strategi.
Ponera att du har en stabil lön som du månadsvis sparar från. Du är också på det klara med att alla pengar på börsen är ”förlorade” sådana tills den dagen du gör en exit. Fram till dess kommer din kostnad vara just den emotionella och psykologiska – att klara av att härda ut när blodet flyter. Det är den spelregel vi alla delar, oavsett om du är en daytrader eller en mer långsiktig investerare.
Kan du dels acceptera, dels förhålla dig till denna kostnad kommer sannolikheten att du kommer ut levande och mer rik än när du startade vara mycket, mycket hög. Ergo investera i dig själv. Läs böcker om det mänskliga psyket och tillåt dig att verkligen lära känna dig själv. Det är en jobbig process, för när du verkligen börjar syna sömmarna och utmana dina tidigare förgivandetagen kommer du känna ett motstånd, ty hjärnan vill ej ödsla energi på att skapa en ny grund. Du kommer vilja lägga av, en s.k. ”walk over”. I korta perspektivet kommer det vara och kännas skönt, men i det långa är detta förfarande inget annat än skadligt, för du står kvar på exakt samma plats som tidigare. Dömd att göra och begå samma misstag som tidigare.
Du har ett val och en möjlighet!
Om MER Börspsykologi (recensioner, utlåtanden etc.).
Just nu är jag extremt glad och... ja, tagen. Idag fick jag ett meddelande från mitt förlag om att de kommer skicka MER Börspsykologi för sitt andra tryck denna vecka. Boken släpptes kring den 25/3 2021 och har således snart sålt slut på sin första upplaga. Till alla er som köpt, läst och inte minst spridit om den - tack. Ett "tack" känns så lätt, så... litet relativt den insats som ni alla har gjort för mig och mina böcker. Ni har en lika stor del i detta som mitt stackars tangentbord. Och min nötta espressokopp.
På tal om roliga nyheter finns ytterligare en att berätta, men... ja, den som väntar på något gott...
Alla av oss har en gång varit mer gröna än Knatte, Fnatte och Tjatte samt alla andra i Grönjölingspatrullen. Vi har lockats av än det ena, än det andra. Har det ej varit utdelningsstrategi har det varit tillväxtorienterad sådan. Vissa har kanske spetsat till med momentum eller Magic Fomula? Ofta sker vårt ändrade av fokus på plötsliga händelser och, tyvärr, lika ofta är också vår strategiförändring mer intuitiv än grundlig och rationell grundad. Ibland slår det väl ut, men oftast inte. För att använda Kahnemans terminologi: system 1 & system 2.
Många orsaker till detta berör jag i mina böcker om börspsykologi och jag ämnar inte älta dem här. Vad jag däremot ämnar göra är att återberätta en berättelse som har presenterats sedan tidernas begynnelse(?). Reflektera kring sensmoralen och budskapet.
Once upon a time, there was a farmer in the central region of China. He didn't have a lot of money and, instead of a tractor, he used an old horse to plow his field.
One afternoon, while working in the field, the horse dropped dead. Everyone in the village said, "Oh, what a horrible thing to happen." The farmer said simply, "We'll see." He was so at peace and so calm, that everyone in the village got together and, admiring his attitude, gave him a new horse as a gift.
Everyone's reaction now was, "What a lucky man." And the farmer said, "We'll see."
A couple days later, the new horse jumped a fence and ran away. Everyone in the village shook their heads and said, "What a poor fellow!"
The farmer smiled and said, "We'll see."
Eventually, the horse found his way home, and everyone again said, "What a fortunate man."
The farmer said, "We'll see."
Later in the year, the farmer's young boy went out riding on the horse and fell and broke his leg. Everyone in the village said, "What a shame for the poor boy."
The farmer said, "We'll see."
Two days later, the army came into the village to draft new recruits. When they saw that the farmer's son had a broken leg, they decided not to recruit him.
Everyone said, "What a fortunate young man."
The farmer smiled again - and said "We'll see."
Inflationen ökar och plötsligt skakar världens till av de kommande, enorma räntorna. Nu kan det bara gå utför. Det är "tack och adjö för fisken". Kanske, kanske inte. "We'll see" ... Obligationsköpen och den kommande taperingen - det är en avgrund och nu handlar det om att rädda det som räddas kan, för inte kan detta betyda annat än en sorts undergång för aktier och liknande tillgångsslag? "We'll see" ...
Även om det inte är gällande i alla situationer är ibland det absolut bästa att avvakta. Att sitta ned, vänta och låta tiden ha sin gång. Som en vis Buddha en gång sade: This Too Shall Pass.
De senaste månaderna har jag mer och mer blivit än mer medveten om vikten av att aldrig vara en ”tagare”. Grovt indelat kan vi säga att det finns tre personligheter i såväl vår vardag som på våra jobb, eller om du är student; de som ger, de som tar samt ”matchers”, dvs. de som är duktiga på att såväl ge som ta utan att det blir för mycket ån endera hållet.
Adam Grant, framstående forskare inom företagskulturer och ”mjuka värden”, är en av de som forskat mycket om detta spännande fält och mycket finns att läsa i hans alster Give and Take. Givare är som nog inget rocket science att förstå vad de är och vad de ämnar göra – nämligen ”ge”
Tagare är som namnet antyder mer intresserade av sina egna intressen än av att hjälpa andra. Givare föredrar att ge mer än de får och lägger därför fokus på vad andra behöver snarare än att se vad de kan få från andra. Matcharna finner vi mitt emellan och är mer av karaktären ”scratch my back and I’ll scratch yours”. Matchare är rättviseorienterade och hjälper gärna andra under ömsesidiga omständigheter.
Tagare är lätta att känna igen. Troligen har du stött på tydligare tagare och det vore inte förvånande om någon (eller flera) person(er) du mött dyker upp i ditt huvud i detta nu, eller? Tagare är egoistiska och framhäver det lilla givande de gör för att få uppmärksamhet. Likt ett svart hål suger de energi från de grupper och sammanhang där de ingår. De är den giftiga svampen som suger upp allt från sin omgivning; torkar ut den till en sådan grad att Sahara framstår som Skara Sommarland.
I motsats till tagare bringar givare ljus och energi till vilken organisation, vänkrets e.d. som de än tillhör. Tagare är de som drar ner andra på sin väg upp, givare låter andra dras upp. Förstnämnda tar också gärna förtjänsten för det arbete som utförts i en grupp, men delar inte gärna med sig av äran.
Enligt Adam Grant finns det något slags rättvisa i världen i att givare tenderar att långsiktigt bli mer framgångsrika än tagare. De är av naturliga skäl bättre ledare, då de ger tid, kunskap, energi och idéer till andra. De skapar goda exempel och sätter en kultur av givande.
Kan vi till ovan diskussion även addera livets enda, sanna valuta kommer insikten om vad som är ”värt” något idag och vad som troligen kommer leda till långsiktig tillväxt bli än mer tydligt. Vad för valuta talar jag om? Tillit! Att ha och visa tillit är ”a & o”. Även om citatmaskinen framför övriga, Warre B, kan verka något uttjatad är hans utlåtande ”It takes 20 years to build a reputation and 5 minutes to ruin it” mycket passande tillika träffande.
Vilken lärdom drar jag främst?
1.Var inte en blodigel som enbart tar, tar samt tar och aldrig ger.
2.Var en som ger (t.ex. energi, positiv och konstruktiv feedback, kärlek mm.) och håll alltid ditt ord. Visa att du är att lita på och tumma aldrig på detta.
Ledare leder. Ledare ser till att alla har det bra och att de har rätt förutsättningar. Ledare ser till att alla har och får mat i magen. Själva äter de, för att parafrasera Simon Sinek, sist. Har du ej läst hans böcker Ledares eat last, Start With Why samt Infinite Game är de en varm rekommendation.
Om du ej är det – bli en givare. Har du historiskt haft svårt att hålla den tillit du anförtrotts – gör bot och bättring. Bli den person som du vill vara. Inte bara tänk och visualisera dig detta, utan gör det. Var en givare. Bli en ledare. Bli din och andras inspiratör!
Jag har gång på gång återkommit till vikten av att läsa och att läsa brett. Jag blir alltid glad när jag hör, ser och får mig berättat om hur såväl elever som nära och bekanta läser. Även om jag själv inte förstår tjusningen med deckare á la Camilla Läckberg (vill dock betona att jag gärna läser Baldacci, Deaver m.fl.), ger läsningen möjlighet till eskapism i allmänhet, men till att förstå människan i synnerhet. När vi läser lär vi oss om såväl oss själva som om andra; om människan, hennes tankar, gärningar, historia med mera och inte sällan reflekterar vi om var vi själva befinner oss i detta. Vad hade jag gjort? Vad gör jag? Vad tror och tycker jag om X? Hade jag agerat annorlunda? Kan Y inträffa idag, trots att vi har sagt ”aldrig mera X”?
Att framför allt läsa historia och kulturhistoria kommer att ge dig en mycket bra bas för att förstå världen. För att förstå börsen måste man förstå dess grundmekanism. Den uppmärksamma läsaren noterade att jag skrev "mekanism" i singular och jag gjorde det med flit. Börsen är skapad och uppbyggd av människan. Den kan ses som ett derivat av människan styrkor och framsteg, men också hennes svagheter och misslyckanden.
Människan är i sin grund en optimist och det måste vi vara; vi är förprogrammerade (hardwired) att överleva och jakten på denna överlevnad bottnar i en optimistisk tro (annars skulle vi ej ha överlevandsdrivet inom oss). Samma optimism visar sig bland livets alla sektorer och sfärer och jag tror du säkert känner igen detta bara genom att blunda, ta ett steg tillbaka och reflektera kring dig själv och var du är just nu samt var du vill vara om +10 år – det är tro och tankar på en ”ljusare framtid”, eller hur?
Människan opportunistiska grundbult kan även vara oss till nackdel. Om vi studerar alla börsbubblor, men även mer ”lokala” sådana i diverse enskilda bolag, visar sig detta. Just nu är GME och AMC passande exempel att nämna och jag ämnar inte på några sätt att ”hänga ut dem” eller de som investerar i dem, utan läs bara detta som att jag har valt att exemplifiera med dem.
Finns det ett hundra procent objektivt inneboende värde i Gamestop, vars aktie fredagen den 13 mars stängde på $264? Om så är fallet – vad är detta? Det är den frågan alla investerare frågar sig och den är inte exklusiv för bara GME och AMC, utan för alla aktier - vad är det inneboende, sanna och objektiva värdet och vad är jag beredd att betala för detta? Just nu drivs denna aktie – men även alla andra i hela världen – av en viss form av spekulation och var går gränsen mellan objektivism och spekulation; mellan investering och spekulation? De som hävdar sig vara strikt rationella och logiska hävdar att de investerar, men de lurar enbart sig själva, ty optimism agerar och lever i symbios med spekulation och vice versa. Det svåra som investerare, om du såväl är day trader eller momentuminvesterare, är att veta var gränsen mellan en för farlig och ”lagom” spekulation är?
Likt alltid kan vi bara i efterhand – hindsight – se var gränsen var. Det är så lätt att i efterhand säga; jag såg att det var en bubbla; jag såg att det skulle ske; jag "visste" att X skulle inträffa (hindsight bias), men att i stunden innan den spricker räkna ut var den sista lilla decimalen av uppgång finns är en omöjlig uppgift och för de som lyckas handlar det mer om tur och tillfälligheter än ren skicklighet (något jag skriver mer om i Mer Börspsykologi).
Jim Grant, författare och grundare av bland annat Grant’s Interest Rate Obsserver, har sagt: “To suppose that the value of a stock is determined purely by a corporation’s earnings discounted by the relevant interest rates and adjusted for the marginal tax rate is to forget that people have burned witches, gone to war on a whim, risen to the defense of Joseph Stalin and believed Orson Welles when he told them over the radio that the Martians had landed.” Reflektera gärna över detta träffande citat.
Optimism övertrumfar alltid. Det måste det. Det rätta priset på en tillgång är vad någon annan är villig att betala för den, eftersom alla tillgångspriser är beroende av subjektiva antaganden om framtiden. Och som en blind man som inte vet var en mur är förrän han stöter på den, kan marknaderna inte veta exakt hur mycket människor är villiga att betala förrän de går lite för långt och säger ”Ah, så det var där gränsen var…”.
Eftersom människan är så opportunistisk betyder det att hon alltid kommer att sträva efter utveckling och förbättrande av allt från en enkel tvål till en månraket; från en enkel musli till helautomatisk espressomaskin… hon kommer alltid att jaga utopin (som hon aldrig kommer att nå) och detta kommer att synas i form av att såväl nuvarande som kommande bolag skapar nytta och därmed (aktieägar)värde. Genom att vara långsiktig – optimistisk – kommer du att få ta del av denna underbara resa.
"Show me a pessimist and I’ll show you someone whose economic well-being hasn’t turned out the way they imagined; show me an optimist and I’ll show you someone whose career has exceeded their expectations." (M. Houssel)
Fråga dig själv; kommer världen vara mer utvecklad om +10 år? Kommer dagens och och kommande bolag ha bidragit till att skapa en bättre värld, även om det fortfarande kommer finnas mycket ondska och andra negativa delar? Kommer Apple, Johnson & Johnson, ABB, Volvo, Brookfield Renewable Partners med flera ha utvecklats och skapat mer (aktieägar)värde? Jag tror det – för jag är optimist. Således spekulerar jag jag. Således bedömer jag mig vara en spekulerande investerare. Obotlig optimist? Kanske, men vem vill, långsiktigt, tro på detta och även investera utifrån det? En värld á la Mad Max? En värld där värde mäts i antalet konservburkar och patroner?
Är du en spekulant, en spekulerande investerare, eller är du en investerare?
