- Recensioner och mediaframträdanden om "Livet, Börsen & Allting"
- Min bok: "MER Börspsykologi" - recensioner, utlåtanden, media etc.
- Min bok - "Börspsykologi - så blir du en bättre investerare"
- Portföljsutveckling
- Utdelningar & totalt kapital
- Dokumentärer och serier
- Sidor där jag finner underlag för aktier/investeringar
- Poddar
- Gaius Marius - Roms Tredje Grundare
Blog Archive
Då var stunden och dagen kommen när en releasefest äntligen gick att genomföra. När jag släppte min första bok, och sedan min andra, hade vi planerat att ha en lite samling för att ”fira”, men tyvärr kom Corona i vägen. Dock är nu det viruset satt på plats (för alltid, får vi hoppas) och således kunde Erik, jag och många, många fler ha en trevlig afton på Nordnet. Lite dryck och tilltugg gjorde att humöret var än mer på topp.
Att ta sig till Stockholm torde vara lätt, smidigt och enkelt i ett utvecklat land som Sverige. Framför allt anno 2022. Oftast också snabbt. Just sistnämnda fick jag tyvärr ej uppleva, för såväl upp- som nedresan kantades av förseningar. På resan upp till kungens stad stod mitt tåg stilla i ca 2,5 timmar och hem var siffran ”bara” 1 timma… En tillfällighet? Jag hoppas det, men tyvärr är det inte vad jag läser på diverse forum och i andra medier. Fakta tycks vara att Sveriges järnvägar och Trafikverket har stora utmaningar. Dessa har vi kunnat läsa om i… ja, sedan de byggdes? Kanske kan vi lära något från Danmark eller Japan?
Att sedan sitta på ett tåg med en hälseneinflammation samtidigt som Ulla, 64 år, bredvid ska beklaga sig över SJ, Sverige i allmänhet och alla dessa okunniga tågvärdar gjorde inte saken bättre. När hon bjöd mig på en bit från en Gott&Blandat och jag svarade ”tack, men nej tack” frågade hon om jag verkligen var från Sverige… ja, det var en härlig resa… …
Nåväl… det blev en trevlig kväll och att få träffa alla från Twitter, men även VD:ar, fondförvaltare med mera var en händelse jag alltid kommer ha med mig. Jag, och även Erik, vill rikta ett stort tack till Nordnet och deras sparekonom, Alexander Gustavsson, som arrangerade hela spektaklet.
Jag fick även en fin gåva av Erik - en käpp. Nu är mitt liv fulländat. Kommer se och känna mig som en sorts Dr. House på den skola jag undervisar på.
Jag vill också passa på att ännu en gång tacka alla som köpt och läst mina böcker samt sprider om dem. Det är för mig overkligt; surrealistiskt. Jag kan inte förstå, eller greppa det som Börspsykologi och Livet, Börsen och Allting kommit att bli. Från botten av mitt hjärta – tack! TACK!
I always knew I was going to be rich. I don't think I ever doubted it for a minute.
I landet där Jante är lag och all sorts form av kommunicerad självsäkerhet och självförtroende är belagt med straff såsom stegling eller total exkludering är det alltid kontroversiellt att på något som helst sätt hävda sig. Jag kommer ihåg hur jag för länge sedan läste ett utlåtande från Warre B: ”I always knew I was going to be rich. I don’t think I ever doubted it for a minute” och slogs av hur lik jag var honom i den där stenhårda tron på sig själv och att man, en dag och förr eller senare, ska lyckas. Jag liksom visste det. Det var aldrig ”om”, utan mer ”när”.
Jag menar i detta inlägg inte något speciellt, såsom mina böcker eller min portfölj, utan mer generellt – jag visste att jag skulle klara lärarutbildningen. Jag visste att jag skulle lyckas bygga mig en bra pengamaskin. Jag visste att jag på något sätt skulle få publicera en bok. Med mera. Jag tror vi är många som känner samma, men ytterst få av oss säger något. Istället håller vi det för oss själva. Varför? Kanske för att vi inte vill dela med oss. Kanske för att vi inte vill – eller orkar – möta diskussionen om att ”kom int’ här och tro att du är nån”.
Låt oss jämföra med en (elit=)idrottare, som satsar på sin idrott. Låt oss ta boxning som exempel i detta fall. Låt oss sedan säga att vår boxare heter Mike. Mike Tyson. Låt oss ännu mera sedan säga att han bestämmer sig för att bli världmästare. Observera att han "bestämmer sig". Han tror på det. Han visualiserar hur han kommer stå i ringen med mästerskapsbältet hängandes över axeln medan publikens ovationer uppnår en volym av sällan skådat slag. Hur kom Mike hit? Ja, inte var det genom att ursäkta sig fram. Inte heller var det något tal om att ta någon sovmorgon, eller unna sig en pizza då och då under den långa tid det tog att ta sig till bergets topp. Han visste att han skulle vinna. I hans värld fanns inget annat och således gjorde han allt som han kunde för att realisera sin vision.
Stev Jobs? Bill Gates? Samma där - inte tusan gick de runt och bad om ursäkt för sig, eller höll inne med sina visoner. Visst var det flera som skrattade åt deras "knasigheter", men det lät sig inte bekommas. De visste vad de ville, vart de skulle och... att de också skulle komma dit.
Jag tycker det är synd att den svenska mentaliteten mer sänker och trycker ned än vice versa – varför är inte fler uppmuntrande och positiva till alla de som tror på sig själva; som vågar ta steget (med alla de risker som det medför)? Är det verkligen så farligt att Petter säger att han ska bli ledande på att utveckla spel ”när han blir stor” eller att Lisa berättar att när hon är stor/större ska driva ett av Sveriges största konsultbolag? Om de verkligen, verkligen tror på och brinner för det ska det uppmuntras. Självklart ska ryggdunkningar inte vara naiva och självklart ska man vara realistisk, men inte ens det förmår svensken. Nej, istället ska inte någon komma och tro att de är någon.
Jag har alltid vetat att jag ska lyckas. Kanske är det därför jag idag bedömer mig så ha gjort? Jag är fullt medveten om att jag är en liten piss i Mississippi; en fis i rymden relativt många, många andra. Dock mäter eller dömer jag mig inte med andra. Jag utgår från mig, mina ambitioner och mina mål. Jag svarar endast inför mig själv. Är jag skrytsam om jag säger och skriver detta? Är det inte exakt sådant som borde skildras för unga och hungriga individer? Tillit, tilltro och hopp? Att våga stå för vem man är, vad man tror på och vad man vill?
Har du alltid vetat att du skulle lyckas med X, Y och Z? Och har du varit mer öppen om det, eller av olika anledningar valt att hålla det för sig själv? Om du, likt jag investerar, måste du ju tro (stenhårt) på att det kommer bära väl ut, eller hur? Således ”vet” du, likt en religiös ”vet” att hen kommer uppnå Nirvana, paradiset, himlen et cetera.
-------------------------------------
Jag vill tacka alla för det enormt fina och hedrande mottagande Erik Sprinchorn och jag fick för vår bok på dess officiella releasedag i fredags, den 25/3. Den har legat 1:a inom ekonomikategorin på såväl Adlibris som Bokus sedan fredagens arla morgonstund. Det är mer än vad jag och (tror jag) Erik någonsin vågat ens drömma om. Tusen tack! Det finns ännu ett par signerande exemplar kvar hos förlaget.
Ska jag vara helt ärlig vet jag att jag inte riktigt förmår att greppa det faktum att jag släppt en bok kring löning i mars under såväl 2020 som 2021... och 2022. Kanske kommer den insikten komma när allt lugnar ned sig, eller så har den infunnit sig men att jag inte förmår känna den, då jag förväntat mig/ställt in mig på något annat? Oavsett är jag idag mycket glad – och stolt. Stolt över att ha skapat något tillsammans med Erik Sprinchorn.
Jag skriver lika mycket för mig själv som för andra. Jag utvecklas när jag skriver. Att skriva gör att jag sätter ord på mina tankar. Tvingar dem att komma ut och väl nedskriva tappar de den makt och den trångsynthet de har när de förblir i mitt huvud. Här blir de nakna, avskalade. Lite likt de som badar nakna när tidvattnet drar sig undan.
Livet, Börsen & Allting är en bok såväl Erik som jag hoppas samt önskar kommer ge dig som läsare öppningar och möjligheter till förkovran, men också till att upptäcka flera kaninhål att själv gräva djupare i. Den är bred och till skillnad från mina tidigare kräver den här lite mer av dig som läsare. Dock ska du inte låta dig avskräckas av detta – tvärtom uppmuntrar Erik och jag dig att ta dig an utmaningar. En utmaning ska ses som en process som inbjuder till lärande och därmed utveckling. Som jag flera gånger sagt och skrivit kunde du inte gå när du föddes, utan steg för steg (haha… suck) gick du från krypande via gående till springande.
Jag är mycket förtjust i allt som Erik och jag har skrivit, men kanske främst kapitel ett, fem och sju. I dessa låter vi bland annat Aristoteles spy galla över de som idkar pengahandel och gör sig en vinst på att utnyttja arbitrage samt skildrar vi hur David och hans vän, den lätt alkoholiserade Goliat, diskuterar indexfonder och aktivt förvaltade fonder. Detta är bara axplock och jag hoppas du kommer finna boken såväl givande som underhållande.
Nedan är ett litet utdrag.
”Aristoteles verkade inte gilla pengar. Han såg dem tydligen som något ont. Det rena, fina och ursprungliga var två individer som bytte varor mellan varandra. Den ene kanske hade håvat upp en massa fisk och kunde avvara några stycken, medan den andre hade plockat kokosnötter. Båda såg ett värde att byta en fisk mot en kokosnöt. ”Jag kommer aldrig orka äta all fisk innan den blir dålig”, tänkte Fiskaren. ”Usch så trist att bara sitta och knäcka kokosnötter hela dagarna”, tänkte den smidige Klättraren. Aristoteles såg detta som det perfekta bytet. I hans huvud kunde pengar komma in bara i situationer där det inte gick att byta jämnt. Fler byten och ett större värde för alla kunde uppstå om man introducerade ett mellansteg. Till exempel där Fiskaren sålde sin fångst för pengar som han sedan gick och köpte kokosnötter för. Aristoteles, denna filosofers och kristna tänkares anfader, såg detta byte som ”orent, men nödvändigt.”
Tack för allt ditt stöd. Du har en lika stor del i denna veckas release som både Erik och jag!
Du kan köpa boken direkt i förlagets shop (finns ett par signerade exemplar kvar) men den finns såklart där böcker finns, såsom Adlibris, Bokus och Akademibokhandeln.
På måndag, den 14 februari, skickas äntligen Erik Sprinchorns och min bok på tryck. Jag har tidigare skrivit tre böcker (samt har utkast på ytterligare ett sorts mastodontprojekt) och är van vid den intensiva period som alltid infinner sig veckorna innan manuset går på tryck. Även om jag som författare är klar i god tid är det först när förlaget börjar läsa, läsa om, läsa grundligt, läsa än mer grundligt med mera som det kan bli många vändor fram och tillbaka.
Det handlar aldrig om att stora delar eller passager av manuset ska skrivas om, utan mer ofta handlar det om kontroll av källor, fakta, syftningsfel, dela upp en lång och krånglig mening till två eller dylikt. När jag skrev ensam, likt fallet med Börspsykologi (2020), MER Börspsykologi (2021) och Marius (2016), var det ”bara” en dialog mellan mig och ansvarig redaktör, men när vi nu har varit två författare har det blivit mer omständligt. Tidigare har jag fått mail/samtal som jag läst, reflekterat kring och sedan svarat. Denna gång har Erik och jag först diskuterat innan vi återkommit med svar/redigeringar. Det har varit energi- och tidskrävande, men ack så givande, utvecklande och lärorikt! Ännu en gång vill jag hylla Erik; sällan har jag mött en sådan jordnära, kompetent, kunnig och beläst person. Och energisk!
Erik och jag har haft en underbar resa tillsammans. Ett år fyllt med givande dialoger, men också samtal där vi inte varit ense. Sistnämnda har varit vitalt för boken, för det är vid dessa tillfällen vi verkligen avancerat ett steg, såväl i vår text som i vår relation. Radikal ärlighet. Tillit. Dessa två begrepp har varit centrala under hela processen och det är något jag tidigare hyllat, men som jag idag hyllar än mer.
Radikal ärlighet gynnar alla parter. Om du inte är ärlig i och under ett arbete kommer det leda till skada och sämre utfall. Inte bara för produkten, utan för alla inblandade. Tillit är essentiellt för att ett samarbete ska kunna fungera. Jag har under hela resans gång kunnat lita på Erik och han på mig. Slå samman dessa och du har två grundbultar för ett fortsatt bra arbete. Jag har kunnat säga ”nej, detta är inte bra/känns inte bra” och Erik har kunnat göra detsamma mot mig. Ingen av oss har tagit detta personligt, utan vi vet vikten av att skilja på sak och person. Bara för att jag inte är nöjd med ett parti, eller stycke, där Erik varit den mest bidragande skribenten betyder ju inte det att jag ser ner på Erik som person! Inte att jag ser honom som en sämre varelse. Allt det betyder är att jag inte känner mig helt bekväm med ett textparti. Punkt.
Både Erik och jag kommer under de kommande veckorna återkomma med mer information om boken; bjuda på lite axplock, när/var/hur att beställa och förköpa med mera. Dock kan vi redan nu bjuda på en illustration från ett av våra kapitel. Vem är det? Vad menas? Hm…
