
Min blogglista
Blog Archive
Taggar
Other

Vilken social plattform och/eller medium är bäst för investeringsdiskussioner?
Det finns idag många sociala medieplattformar som vi kan använda oss av. Reddit, Facebook, Twitter, Instagram, forum på diverse sidor såsom Flashback med mera. Alla har sin för- respektive nackdelar. Själv har jag valt att främst använda mig av Twitter och att blogga. Detta då det var via bloggar som jag först kom att bli medveten om ”finanstwitter och finansbloggosfären”. Dock gjorde jag inte entré på Twitter direkt, utan det tog ett tag. Och även om det tog ett. Tag är det ett steg jag inte har ångrat och jag skulle ljuga om jag sade att jag skulle ha hittat så många fina investeringscase som jag har idag om det inte vore för just alla twitterprofiler – tack till er alla! Detsamma kan sägas om bloggosfären. Här har jag blivit medveten om allt från norska Protector (min första ”100-procentare”) via Nilörn till Hemfosa, vilka alla har givit mig +100 %.
Ofta brukar Facebook inte uppmärksammas som en bra och passande plattform att bedriva diskussioner samt att presentera investeringsidéer på och mer ofta än sällan tenderar näst intill alla(?) att döma ut plattformen som ett härbärge för hausande och baisande av illikvida ettöresaktier. Sant, eller falskt? Jag är inte så aktiv och ska således inte uttala mig. Kanske är det en sanning, kanske en lögn.
Gällande Instagram är det mer som ett bildspel där innehållet/texten/det fundamentala mer är bakgrunden, medan presentationen och ”snyggheten” sätts i förgrunden. Att här pitcha och driva mer ingående diskussioner om bolag X känns och upplevs som tämligen omständligt relativt såväl Facebook som Twitter och andra mer textknutna medier, eller är det jag som inte har förstått tjänstens fördelar?
På Facebook har jag besökt och då och då varit aktiv i diverse grupper, såsom Aktier och PPM samt Aktier för nybörjare. Emellertid finner jag fortfarande Twitter som den i särklass bästa och mest användarvänliga plattformen. Troligt är att jag är så van sedan mina dryga sju år på plattformen att jag inte förmår att dels engagera mig att verkligen förstå tjusningen i/på/med de andra plattformarna fullt ut, dels omedvetet dömer ut dem på förhand givet min falska(?) övertygelse om Twitters och bloggens fördelar.
Något som ibland lyfts fram är plattformar såsom Shareville, eller Avanzas forum. Gällande sistnämnda kan det hända att jag läser diverse inlägg från skribenter jag bedömer skriver adekvata reflektioner, men mina besök här per år går att räkna på mina händers fingrar. Nackdelen med dessa forum är att det blir enbart om ett bolag, medan Twitter, Facebook med flera erbjuder en större bredd. Detta är såväl positivt som negativt, likt mycket annat...
Då det talas om olika sociala plattformar i såväl vackra och goda som inte fullt så vackra och välmenande ordalag skulle det vara intressant att diskutera vilka du/vi upplever som de bästa och varför? När jag började blogga var just bloggar ”det stora”. Emellertid har nu, och framför allt det senaste 1-2 åren, dessa fått se sig besegrade av twitter och främst långa twittertrådar på allt från 3-4 tweets till över 20. Bra eller dåligt? Det är en annan diskussion.
Vilken social plattform håller du högst att bedriva aktie-, fond-, och andra investeringsdiskussioner och varför? Vilken bedömer du vara minst passande och adekvat? Varför?
Pinterest post Q4
Jag har tidigare skrivit om Pinterest och för cirka 2 veckor sedan skrev min kära vän, Matematikern, en mycket, mycket mer genomgående, robust och grundlig analys. Jag rekommenderar dig att läsa båda dessa inlägg i allmänhet, men sistnämndas i synnerhet.
Okej – du hoppade över för det är ju ”jobbigt” att läsa detta… således en kort repetition: Pinterest är ett digitalt bolag som erbjuder en social fotodelningsplattform. Bolagets tjänster nås digitalt via webben, där användarna kan registrera sig med eget konto, och dela med sig av bilder, videos, samt recept. Kunderna består av både privatpersoner och företagsaktörer, som använder bolagets tjänster i marknadsföringssyfte. Störst verksamhet återfinns inom Nordamerika och Europa.
Till skillnad från Facebook, SnapChat, Twitter med flera är detta inte en (social) plattform där man träffas för att dels dunka varandra i ryggen, dels kränka och spä ilska över de som är contrarian till ens egna uppfattningar, sanningar, ideologier et cetera. Istället är detta en plattform där man ges inspiration om b.la. inredning och såklart skapas ett stort ”vill ha/vill köpa nu”-begär. Pinterest kan sin psykologi och alla vet hur man blir i ”den där stunden” när begäret stänger av system 2 och låter system 1 få fritt spelrum. Således har de, sedan sommaren 2020, börjat ett samarbete med Shopify (som även samarbetar med b.l.a Facbook) och integrerat att man kan ”klicka och köpa” snabbt, smidigt och enkelt.
Pinterest, med sin speciella nisch, går ofta under radarn, då det inte är den vanligaste plattformen för gemene man (eller kvinna). Detta är inte dåligt, utan tvärt om. De som blir ”piners” är de som har ett genuint intresse och vet att de får nytta och värde av tjänsten (ta bort de som laddar ned, testar och sedan lämnar då de upptäckte att de ej var för dem). Just avsaknaden av allt, för att citera en svetsare från norr, ”käbbel” gör att bolaget inte blivit lika utsatt för alla hot om diverse regulatoriska insatser om vad som får postas och sägas. Som bekant är just nu Facebook uppe i rätten för sin monopoliska ställning (vilket även gäller Alphabet).
Den fjärde februari kom bolaget med sin Q4:a och denna var inget annat än en ”slam dunk”. En riktigt fullträff som gav eko i aktiekursen, som genast steg med cirka 10 %. I rapporten redovisades bland annat att vinsten steg med 46 % (YoY), att antalet användare steg med 37 % (YoY) samt att man växer såväl globalt som nationellt (USA). Som nedan bilder (från bolagets Q4:a-presentation) visar är detta ett bolag som växer och fokus är på topline, dvs på omsättning. Man är just nu inte intresserade av sådant trams som lönsamhet, utan här är man beredd att fortsätta skyffla in dollares i verksamheten och elda dem lika snabbt som Sveriges regering hinner kalla på dagliga presskonferenser.
”Our strategic priorities for 2021 include content, the Pinner experience, advertiser success and shopping. We plan to invest in these in the coming year. We expect R&D efforts to continue to focus on Pinner product, ad product and measurement investments. We intend to grow our headcount further, in particular to support our international expansion efforts. We also intend to scale our comprehension and brand marketing efforts in 2021. We think these investments will support long-term growth and continue to build the foundations for a scaled business over time.” (Ben Silbermann, VD och grundare)
I bolag likt detta, som är tillväxtorienterade, fokuserar jag främst på omsättning/aktie, eget kapital/aktie samt VPA, med mest fokus på de två förstnämnda. Jag vill också se att tillväxten inte sker på bekostnad om en (för) hög skuldsättning. När bolagets nyckeltal (R12 3 år) analyseras via Börsdata framkommer nedan.
Minst sagt rikrigt fina och imponerande siffror. Jag är mycket positiv till Pinterest fortsatta tillväxt och ser fram emot att få ta del av kommande rapporter. Äger du PINS?
Jag vill ännu en gång dels nämna att du just nu får min bok ”Börspsyklogi – så blir du en bättre investerare” på REA hos förlaget. Priset är 129 riksdaler (ord. 199 kr). Du kan även deltaga i en utlottning om uppföljaren – ”Mer Börspsykologi”, som släpps den 24/3. Du anmäler dig via denna länk.
Pinterest - Put a pin on it?
Ett bolag som jag följt sedan en tid tillbaka och vars existens har fått än mer av min uppmärksamhet de senaste månaderna är Pinterest – den sociala medieplattformen som verkligen skiljer sig från twitter, facebook samt snap.
Pinterest är ett digitalt bolag som erbjuder en social fotodelningsplattform. Bolagets tjänster nås digitalt via webben, där användarna kan registrera sig med eget konto, och dela med sig av bilder, videos, samt recept. Kunderna består av både privatpersoner och företagsaktörer, som använder bolagets tjänster i marknadsföringssyfte. Störst verksamhet återfinns inom Nordamerika och Europa.
Även om det finns undantag som bekräftar regeln är det mer ofta än sällan som mer politiska och ideologiska spörsmål förs på facebook och twitter, inte sällan med följden att båda parter känner sig kränkta och sedan är karusellen igång. Mycket är, tyvärr, negativt och nedlåtande och tyvärr har det visats sig att det ofta är som så att dessa plattformar tar fram det värsta hos människan. Emellertid gäller inte detsamma på Pinterest, som mer är en samlingsplats där inspiration och det ljusa ges plats; här florerar foton på allt från kläder och parfym till bakelser och renoveringsobjekt. Det är en plats dit många söker sig och när de väl är där tenderar kreditkortet att användas.
Precis som sina konkurrenter är tjänsten/plattformen beroende av annonser, men till skillnad från facebook och twitter, som har blivit föremål för en eventuell partiskhet i såväl det amerikanska valet som händelserna i Iran, Irak och Turkiet, har Pinterest inte blivit lika drabbade av annonsblockering från PR-sugna bolag. Detta då debatten om vem som har fel och mer fel samt vem som är drygast och fulast och vem som ska dra dit pepparn växer och så vidare inte existerar här; det är lite som att hela plattformen befinner sig i en sorts My Little Ponny-bubbla…
På tal om termen ”social medieplattform” säger Pinterest att de inte ser sig som en sådan, utan mer som en ”… a hub for idea-sharing where one goes to create the life they love." Vackra ord och även om de, som ofta är fallet, kanske inte fullt ut speglar verkligenheten är det mer korrekt än vice versa.
Under 2020 började bolaget att samarbeta med Shopify, vilket även Facbook har gjort. När detta samarbeta var klart stod följande att läsa på Shopifys hemsida: “The Pinterest community has high shopping intent, with over 80% of weekly pinners having made a purchase based on a pin they liked. The new channel will allow U.S. and Canadian merchants to tap into this audience to seamlessly turn existing products from their store into “Product Pins” on Pinterest, as well as add a shop tab to their profile on Pinterest, for free organic promotion. Shopify merchants can also promote their pins as a paid ad, bringing customers directly into their brand’s online store for purchase. The Pinterest channel adds to the growing list of tools already available within Shopify Marketing, making it easy for merchants to manage all of their marketing in one place within Shopify.”
Bolaget ses som en coronavinnare, hur hemskt det än må låta, och när Q3-rapporten studeras framkommer att vinsten har ökat med 58 % Y/Y och att antalet aktiva användare har ökat från 322 miljoner till 442, vilket motsvarar en ökning om 37 %. ARPU, dvs. Average Revenue Per User har ökat med 15 % Y/Y, där den största tillväxten finns på den internationella marknaden, vilket ökade med 66 %. Detta medan den inhemska, dvs amerikanska, ökade med 31 %. I rapporten skriver VD att man förväntar sig en tillväxt om 60 % Y/Y.
Trots de fina siffrorna går fortfarande bolaget med förlust, om än en minskad sådan (- $16). Detta då de fortsätter att investera i sin verksamhet samt personal i syfte att fortsätta utveckla plattformen för att med tiden kunna utnyttja dess skalbarhet.
När jag studerar Börsdata blir jag lockad. Förvisso är det inte den utopiska bilden som framkommer, likväl en bild som visar hur VD, som även är grundare, fortsätter att utveckla och skapa en sådan bra plattform som möjligt. Kan de fortsätta att monetarisera på sina tjänster kommer de verkligen ”put a pin on it”.
Värderingen är dock hög, men likt alltid i fall likt detta är bolaget mycket snabbväxande och så länge nuvarande marknadsklimat är sannolikheten relativt stor att de kan växa in sig.
P/S 32,4
P/B 23,2
EV/EBIT -111
EV/EBITA 123
EV/S 31,2
Ovan är enbart en lättsam beskrivning av bolaget och jag rekommenderar att dels läsa vidare på Motley Fool, dels lyssna på Market Makers avsnitt nummer 143, som handlar om bolaget.
Vad tror du om Pinterest? Ett bolag värt att äga?
Intervju med Sparpingvin
Det har nu kommit till årets sista "intervju" och det är ingen mindre än twitters egen pingvin (nej, inte han från Batman...). Som tidigare profiler är detta synnerligen intressant och jag vill ånyo framför min tacksamhet till nämnda, men även alla andra som detta (och även tidigare) år har varit med. Finansblogger/finanstwitter är sannerligen en underbar plats! Nu till inlägget. Håll tillgodo!
Jag har två starka minnen av pengar från min uppväxt. Ett minne är när jag som barn var tvungen att lägga av med hockey för att mina föräldrar inte hade råd att betala utrustning, avgifter och bilskjuts. Jag var väldigt ung då och förstod inte deras problem. Jag hade en tiokronorssedel sparad som jag erbjöd att bidra med, men när de ändå sa nej blev jag så arg och ledsen att jag rev sönder den. Det andra minnet är inte kopplat till en specifik händelse utan till den period då man fyller 18 år och får ta körkort. Mitt minne består av känslan av utanförskap när de flesta av ens vänner tar körkort men jag själv inte har råd. Jag kommer inte ihåg var min kompisar fick pengar ifrån, men jag vet att det är ganska vanligt att man får en slant av sina föräldrar. Mina föräldrar låg i skilsmässa och det fanns inga pengar till nåt körkort.
Jag har också minnen från 20-årsåldern då jag utan utbildning och med lågavlönade jobb harvade mig fram på existensminimum. När jag hade svårt att sova brukade jag fantisera om två saker. Det ena var att Björklöven vann SM-guld och det andra var att jag vann 1 miljon kronor på Lotto.
Det viktigaste i mitt liv just nu är mina barn, min familj, min hälsa och mitt mående. Men pengar finns också där. Pengar är viktigt för mig. Kanske för att jag fortfarande levt fler år med begränsad åtkomst till god ekonomi än som aktiemiljonär? Kanske för att mina minnen från barn- och ungdomen lärt mig att inte ta pengar för givet, och att jag faktiskt behöver pengar. Det är lätt att tro att pengar inte betyder något om man har fått sitt körkort betalt och har sin pension säkrad genom villa och sommarhus som man en sorglig dag kommer att ärva. Jag har inget kommande arv utan min pension och min framtida ekonomi hänger helt på mig själv och mitt eget sparande. Jag berättar om det här för att jag har många vänner som förknippar sparande och särskilt aktiesparande med girighet. I min bekantskapskrets har det alltid visat sig att de med en sådan attityd ändå har sin pension och sin ekonomi säkrad. Ett tag kände jag mig nästan lurad när jag insåg att de hela tiden hade haft dolda tillgångar och plötsligt stod där med ett fint sommarhus som de tagit över, eller att de kan vänta sig ett hus med tomt i arv. Jag kan inte stå bredvid och låtsas att jag inte heller bryr mig om pengar. Jag behöver egentligen en jävla massa pengar om jag någon gång ska ta familjen ur hyresrätten, köpa sommarhus OCH ha pengar över till barnens körkort och min pension. För jag vill ha det!
Mitt sparande då? Det var först när jag hade blivit 30+, utbildat mig och fått ett jobb som jag började spara. Jag minns att jag satt med några kollegor och diskuterade pensionssparande. De andra var igång med pensionssparandet sedan länge men jag hade ännu inget sparande. Jag berättade att jag hade sett Uppdrag Granskning på tv och att väldigt mycket av pensionssparandet åts upp av avgifter. Man ska spara själv se de i inslaget, och jag tänker spara i fatt er, sa jag på både skämt och allvar.
2 år senare hade jag sparat ihop lite pengar på sparkonto och köpte mina första aktier i Astra Zeneca. Tyvärr var mitt tålamod kort och jag sålde med förlust bara ett kort tag senare. Det viktiga var dock att jag var igång.
Det var en intressant tid att börja spara i eftersom vi precis hade haft en finanskris. Med tanke på min bakgrund och att jag äntligen hade en lön som tillät sparande blev jag snabbt taggad. Jag köpte böcker och gick med i Aktiespararna. Jag lästa DI och och pratade med min dåvarande sambos far som länge hållit på med aktier. Jag hade nog en del tur också som fick se pengarna växa. Det gjorde mig sporrad att fortsätta.
Min strategi då (och nu) var dels att följa Aktiespararnas gyllene regler och dels att investera i stora kända svenska bolag. En av mina första aktieböcker var Per H Börjessons "Så här kan alla svenskar bli miljonärer" och jag hämtade mycket inspiration från den boken. För mig har det varit otroligt viktigt att lyssna på andras erfarenheter och klokskaper.
Jag kan egentligen väldigt lite om ekonomi och om aktier. Ändå har jag blivit miljonär på mitt aktiesparande. Jag kan inte göra egna analyser enligt komplicerade beräkningar, jag läser inte årsrapporter och jag förstår inte allt fackspråk. Vad betyder ROE och ROA? Ingen aning? Jag menar att det ändå går att bli framgångsrik inom aktiesparande.
I stället är jag bra på att välja ut källor och att vara källkritisk. Jag är också bra på att sänka risknivån och att spara disciplinerat. Jag har ett väldigt stort intresse för aktier och ekonomi så jag följer tidningar, bloggar, poddar och nyheter. Idag med smartphones och poddar är det ganska lätt att hänga med. Jag lyssnar t.ex. alltid på någon podd när jag promenerar. Jag följer nyheter om mina bolag och jag tänker att jag är långsiktig. Jag är bra på att hantera känslor och framförallt allt att erkänna att jag har och påverkas av känslor. Det går inte att komma ifrån att vi har känslor, men det kan skilja sig åt hur vi reagerar på känslor. Just att hantera känslor tror jag är en enormt viktig egenskap om man ska placera pengar i aktier. När vi refererar till Buffet och andra stjärnor ska vi komma ihåg att en smäll för dem inte är samma sak som när vi med våra surt sparade slantar har råkat fånga en fallande kniv. Vi känner förmodligen mer smärta. Även om jag skriver att jag är bra på att hantera känslor är jag inte fri från påverkan av dem. Det är ingen som är det och det är viktigt att erkänna.
Långsiktigheten är något jag vill komma tillbaka till. Jag har alltid sagt att jag är långsiktig och jag säger det nu med. Men i ärlighetens namn har jag aldrig haft samma portfölj i flera år. Jag önskar att jag var långsiktig, men jag petar alldeles för ofta i min portfölj. Det är svårt att stå emot när jag lyssnar på för många poddar, läser för många bloggar om snabba pengar och klickar mig igenom DI:s rubriker med "säkra tips från analytikern". Det är något jag fortfarande behöver lära mig. Att se sina brister är också en viktig väg till miljonen! Tålamod är oerhört viktigt. Den tid vi har nu år 2020 med snabba kursdubblingar är overklig och tillfällig. Det tog 7 år för mig att nå min första miljon. Jag blir själv frestad att hitta genvägar när jag läser om de som sparat hälften så lång tid som mig men som ändå har mer än dubbelt så mycket pengar.
Coronakraschen gav mig möjligheten att ta mig ur den utdelningsstrategi jag hade fastnat i. Jag brydde mig alldeles för mycket om utdelningar och fastnade i fel bolag. När det plötsligt sjönk sålde jag storbanker, nischbanker och annat och bytte till bolag som Hexagon, Atlas Copco, Boliden, Vitec, Stillfront mm. Det är bolag som jag länge önskat att jag hade köpt men som nästan alltid har känts för dyra. Som så många andra har jag omvärderat att tillväxt och kvalitet är viktigare än höga utdelningar. Senare har jag också investerat i några amerikanska bolag som jag önskar vara långsiktig i, men även nu är jag och petar i portföljen. Detta trots att min erfarenhet säger att om jag hade behållit mina AstraZeneca från 2009 hade de mer än dubblats två gånger!
Om jag ska välja ett ekonomiskt nyårslöfte för 2021 så är det att inte logga in och titta på min portfölj stup i ett.
Vad ska jag ha mina pengar till då? Från att ha haft skulder till kompisar till att jag nu är miljonär är en resa som jag är stolt över. För mig är sparandet så mycket! Det är en säkerhet, ett ansvar, ett samhällsengagemang och en hobby.
Livet är självklart enklare när skulder ersatts av buffert. Att spara är att ta ansvar för sig själv, men också mot sin omgivning. Vilken jobbig jäkel var jag inte när jag alltid behövde låna pengar? Sparandet är också ett ansvar mot mig själv (och min familj) inför pensionen och inför tider som kan bli svåra. Vem hade förutsett pandemin? Och vad gäller pensionen vet vi att samhället inte kommer att klara av att vara lika generösa när vi blir allt fler äldre. Vissa kan ha så begränsad ekonomi att det är svårt att spara, men man kan alltid undersöka om man har något som man lägger pengar på som kan bytas mot sparande. Till exempel cigaretter, snus, bil, prenumerationer, skräpmat, alkohol, spel, konsumtion, äta ute/matlåda, onödiga kaffe latte, kläder, trisslotter etc. Listan kan göras mycket längre och nästan alla kan hitta något att plocka bort.
Aktiesparande är också ett samhällsengagemang i den bemärkelsen att jag som aktieägare är med och tar risk i ett bolag som vill bidra eller utveckla något. T.ex. vindkraft, solenergi eller bostäder. Att vara en del av resan kan ge ett engagemang som är större än aktievinsten.
Jag kommer ihåg när jag berättade för min mor att jag hade blivit miljonär, Han var först alldeles stum. Sedan sa hon: tänk om din mormor hade fått veta det här! Hon som levde fattig skulle ha blivit glad om hon vetat att hennes barnbarn skulle få samma chans som andra att bli rika. Det var precis det hon ville! Och det är där jag står i min mission på twitter och som figuren Sparpingvin. Att demokratisera sparandet! Att inspirera andra och att visa att även du som inte kan något om aktier kan lära dig tillräckligt för att lyckas. Det kräver ett visst engagemang, tålamod och självreflektion, och det ger utveckling och ekonomisk trygghet.
Följ mig på twitter som Sparpingvin eller nå mig på sparpingvin@gmail.com
Intervju med Kariyou77 - del 2
Detta är den andra delen av de öppenhjärliga texterna från Kariyou77 och missade du den första från i fredags, den 11/12, finns den att läsa här.
Jag har genom livet läst oerhört mycket och det började i låg ålder, någonstans innan jag var 12 läste jag ordet aktie och på den här tiden var inte Google något som existerade i min värld så det naturliga var att gå och fråga pappa och det fascinerade mig oerhört mycket. När jag var 12 år och hade fått min första lön från mitt sommarjobb köpte jag därför mina första aktier, fantastiskt tänkte jag att mina pengar kan tjäna egna pengar åt mig så jag inte behöver byta min tid för att få mer pengar. Detta är självklart en efterhandskonstruktion vad gäller ordval, jag var visserligen lillgammal och föredrog att diskutera olika saker med vuxna snarare än att prata med de i min egen ålder men jag hade inte utvecklat den vokabulären än vid den tiden men det var så konceptet såg ut för min del och anledning att äga andelar av företag.
Avkastningsmässigt gick det väl ungefär som man kan förvänta sig när en 12åring köper aktier med enda analysen att det namnet låter fräckt. Jag började med att köpa Framfab och WM-Data, tyvärr har jag inte kvar historiken pga flera bankbyten och att detta var handlat på min pappas konto juridiskt sett. Det som finns kvar är minnen hos mina föräldrar och jag själv. Min mamma minns det som att jag var 11 år, min pappa som att jag var 10 år. Mitt minne är att jag var 12 år så det är historien jag använder, jag tror att deras föräldrahjärna automatiskt vill överdriva lite och eftersom de inte minns samma har garanterat båda inte rätt så då kan de lika gärna ha fel båda två. Inte en vattentät logik men strunt samma, det är vad det är. Ingen minns heller vilka aktier jag ägde mer eller exakt hur dåligt det gick men jag minns att det gick dåligt och jag var inte nöjd.
Efter att ha totalt misslyckats med min plan att skapa pengar från bara mina pengar och inte behöva arbeta på tex en minkfarm, det gjorde jag två somrar men inte förrän lite senare, testade jag en ny plan. Jag struntade i att äga aktier utan fokuset var istället olika fonder och nu hade jag lärt mig något mer om hur saker fungerar i världen så jag började läsa på om olika geografiska områden för att försöka lista ut vilka länder som skulle gå bäst framöver. Detta är inget jag skulle rekommendera att göra idag men jag visste inte bättre. Jag gör mitt yttersta för att inte ta investeringsbeslut med makro som grund nu. Sen finns det självklart megatrender och annat som är uppenbart men den infon har alla andra också så den ger ingen edge förutom mot de du ändå inte behöver någon extra edge mot.
Det jag gjorde med min nya strategi var att köpa bland annat Östersjöfonden och Rysslandsfonden, skulle tro att det var Roburfonder. De gick inte heller så bra men inte lika katastrof som aktierna, däremot föll de nästan i glömska för mig när jag som 14åring började spela poker vilket slukade en stor mängd av den tid jag inte spelade fotboll eller gick i skolan. Jag var fortfarande investerad men lade ingen tid att tala om på att bli bättre eller knappt att ens se över innehaven, jag hade bestämt mig för att bli bäst i världen på poker bredvid den kommande proffskarriären som fotbollsspelare. Snacka om hybris, men samtidigt som jag kan skaka på huvudet idag och skratta åt det så är det precis den inställningen som gjort att jag vågat testa på många olika saker och alltid blivit rätt bra på dem eller snabbt slutat för att hitta på något annat. ”Who says it can’t be done?” är ett citat jag gillat sen jag först såg det. Ingen ska någonsin berätta för mig vad som går att göra eller inte. De gånger det hänt så har det bara triggat mig till att överbevisa dem och kämpa ännu mer.
Jag har alltid haft en inneboende drivkraft av att alltid vara bäst, det har inte alltid varit positivt men det har tagit mig framåt och ofta i en rasande fart. Drivkraften tillsammans med en vilja att komma från orten jag växte upp och flytta till Göteborg så snart som möjligt har helt klart bidragit till att jag inte umgås alls med majoriteten av mina tidigaste vänner. Med ett undantag, min bästa vän som jag fortfarande träffar nästan varje vecka, träffade jag redan på dagis. Några vänner från gymnasietiden umgås jag med och de är väldigt nära vänner och utöver det är de jag pratar och umgås med antingen från Chalmers eller från investeringsvärlden. Jag trivs bra med hur livet ser ut men vill poängtera att det finns nackdelar och konsekvenser med den väg jag valt genom livet.
Jag ska försöka att komma fram till var jag är i livet just nu, jag har en tendens att bli långrandig men försöker att inte trötta ut dig längs vägen så jag håller tummarna för att det fungerar. Det var lite recap bakåt till hur jag var som ung, låt oss hoppa tillbaka till Chalmers. Jag slutade spela poker när jag skulle börja på Chalmers efter insikten att jag troligen kunde leva bra på poker men att jag troligen skulle vara besviken på mig själv om jag vaknade upp vid 40år och fortfarande spelade och levde på det. Missförstå mig rätt, jag har absolut inget emot de som trivs med det livet. Det passade helt enkelt inte mig, jag trodde att jag skulle känna en brist på bidragande till världen och jag tror fortfarande att det stämmer. Totalt sett gick jag med vinst på pokern eftersom jag började med 0$ och freerolls och gjorde uttag då och då när jag ville köpa något. Däremot tjänade jag aldrig några pengar att prata om utan lade alla vinster på att försöka jaga de bästa i världen vilket jag inte ångrar en sekund. Pokern hjälpte mig även att lura mig till ett sätt att få chansen att få hem och träffa min nuvarande fru, för att inte tala om att utan den hade jag troligen haft betyg nog och aldrig träffat henne överhuvudtaget, men det är en historia för en annan gång.
Under mina år på Chalmers och utan pokern hade jag helt plötsligt nästan oändligt med tid igen vilket fick mig att på riktigt ta tag i mina investeringar och börja lägga mycket tid på att förbättra mig själv igen. Detta i kombination med att jag bestämde mig för att bli så effektiv som jag bara kunde bli, jag skulle alltså bli världsbäst i effektivitet. Jag har aldrig blivit världsbäst på något och kommer aldrig bli men det är ett högt mål nog att man når en tillräckligt bra nivå även med ett misslyckande. Vill tacka Edda (@EdvinMalmgard) för hans fina ord och shoutout kring vad jag gett honom vad gäller effektivitet. Jag är glad att kunna hjälpa andra. Om jag från huvudet ska beskriva vad mina styrkor är utan att tänka igenom det skulle jag säga: Lat som tusan, effektiv eftersom jag gillar att vara ledig, hjälpsam och som tur är har jag en halv hjärna vilket räcker gott för mig. Nästa gång jag frågar mig själv samma fråga kommer svaret garanterat vara ett helt annat. För att försöka ge ett konkret exempel vad det gett mig att jobba på min effektivitet så kan jag väl ta mitt mest extrema år under studietiden. Jag läste Indek på Chalmers på 100% fart, Handels på nästan 200% samt jobbade i snitt på 75% fart där jag drev ett studentkonsultbolags största projekt som mitt första och enda uppdrag under de 10 månader(?) jag jobbade där. Sen skulle jag säga att jag lade ett oerhört fokus på börsen förutom mindre projekt av olika slag och träning. Det är omöjligt att inte uppfattas som skrytig eller narcissistisk men det är inte min mening. Det är en bild över hur effektiv jag hade lyckats kämpa mig till att bli. Tro mig att det gjorde ont att nå dit, det är aldrig smärtfritt att förändra sig. Det var heller inte hållbart, hade jag fortsatt så för alltid hade jag garanterat inte varit tillsammans med min fru idag och kanske inte ens överlevt. Men ingen av oss ångrar att jag testade mina gränser under en kortare period. Jag har för mig att det var under den perioden jag och min bästa vän började bygga en radiostyrd miniubåt också, det projektet lade vi ned när vi hade löst den svåraste utmaningen enligt oss men det är också en historia för en annan gång.
Sommaren 2013 köpte jag en lägenhet i Göteborg och fick då tömma majoriteten av de aktier och fonder jag ägde. Efter det hade jag XX XXXkr kvar att investera. Började med 100% aktier, idag har det vuxit till YY YYY YYYkr med ett nettouttag som är försumbart i sammanhanget. Men det jag vill få fram är att jag har avkastat mig hit och inte sparat totalt sett. I början var det nog ett nettospar men inte månadsvis utan sporadiskt när det blev för mycket pengar som samlade damm på banken efter jobb eller andra inkomster. Jag såg lägenhetsköpet som ett tillfälle att försöka ta mer risk och att lägga ännu mer tid på att bli bättre på att investera, det var nog dags att försöka bli världsbäst på att investera med andra ord haha.
Dels hade jag nu en annan form av tillgång, en bostadsrätt, dels hade jag nu såpass lite pengar kvar efter insatsen att jag med ett okejbetalt jobb efter utbildningen skulle väldigt snabbt tjäna ihop mer pengar än jag hade där och då. Jag pratade med en del likasinnade men hade nog redan egentligen bestämt mig för att antingen så får de här slantarna mångdubblas eller så kan jag lika gärna tjäna tillbaka dem via arbete. Vill förtydliga att jag aldrig räknar bostad som en investering men jag hade ändå en trygghet och ett hem jag ägde med ett bundet bolån som sträckte sig längre än min tid kvar på Chalmers och alldeles för lite pengar kvar för att se att 100% upp eller ned gjorde någon skillnad för mitt liv. Däremot insåg jag att om jag tar högre risk än jag tidigare gjort samtidigt som jag lägger mer tid så kanske det går att lyckas att få en livsförändrande avkastning. Faktumet att jag hade så många år totalt på börsen spelade också in, jag ansåg att jag snappat upp en del längs vägen och sett många händelser och dragit paralleller. Även om jag tidigare skrivit att jag lade väldigt lite tid så betyder det att jag troligen lade mycket mer än snittet i Sverige ändå, bara det att jag uppfattar det som oerhört lite själv i jämförelse med när jag är dedikerad.
Nu föll det hittills väl ut och det var ett aktivt och genomtänkt val men likväl är nog de enskilt största faktorerna tur och timing. Skulle inte säga att det var endast tur att jag gjorde de val jag gjorde kring investeringar, men helt klart mycket tur att flera case spelade ut sig fantastiskt mycket bättre med tiden än jag trodde när jag gick in. För att inte tillskriva tur hela kakan så är det fortfarande mina beslut varje börsdag som gjorde att jag fortsätta att hålla kvar mitt ägande så länge jag gjorde. Det har som sagt gått mer än väldigt bra hittills och jag ser fram emot att stämma av om kanske 13 år när det gått 20 år sen mitt beslut att lägga väldigt mycket tid för att se hur det gått under en längre tidsperiod.
Min tanke från början var inte att faktiskt gå all in i en enda aktie men det var precis vad som hände när Olle (@89Olle) till slut lyckades övertala mig att ge honom 1h via Skype(?) för att dra caset. Som jag minns det, han får gärna dementera eller bekräfta ifall min version inte stämmer med hans, sade han att om jag inte trodde på caset och ville läsa på mer efter 1h så skulle han sluta tjata. Något han hade gjort väldigt lågfrekvent men över ett par år. Det slutade med att vi pratade hur länge som helst och att vi båda sedan lade många timmar över kommande veckor för att motbevisa hans tes att marknaden var helt ute och cyklade med värderingen. Jag har Olle att tacka för att han inte gav upp sitt tjatande, kanske mig själv att tacka lite för att jag flera gånger gett min second opinion till honom i hans analyser. Vi har inte pratat om det men jag misstänker att det kanske var en del av anledningen till att han fortsatte tjata. Olle är idag en mycket bra vän och nu har vi till och med träffats flera gånger, något vi inte hade gjort när G5 begav sig. Utfall är inte en garanti för att man hade rätt men i just det här fallet vågar jag påstå att Team 89Olle&Kariyou77 vann den matchen mot marknaden.
Jag minns att innan jag sålde alla andra aktier jag hade vid den tidpunkten så kom vi fram till att om vi inte har rätt mot marknaden efter att i så många timmar försöka slå håll på teorin så har vi helt enkelt inte på börsen att göra och då kan vi lika gärna sluta hålla på att försöka analysera bolag. Nu kan jag inte garantera att någon av oss hade kastat in handduken även om vi hade haft rätt men jag minns den känslan som igår: ”Har vi fel här har vi inte här att göra helt enkelt”.
Genom åren har jag många gånger fått frågan om hur min strategi och mitt analysarbete ser ut. Det korta och tråkiga svaret är att jag inte vet längre. Det är ungefär som att fråga en pokerspelare vad ett visst odds är i en viss situation. De flesta jag känner hade järnkoll på allt sådant i början men över tid blir det mer diffust och mer likt en magkänsla eller något som sitter i ryggmärgen vid deras beslut och hur de agerar i olika händer. Det är för mig liknande som mitt jobb med effektivitet eller att schemalägga sitt liv för att få struktur och så allt blir gjort, i början minutiöst och detaljrikt. Till slut når man nivån där man inte ens behöver skriva ned nästan något i schemat eller tänka på att vara effektiv. Det sitter i ryggmärgen. Lite samma med investeringar och analyser enligt mig, i början läste jag många ÅR av massivs olika bolag och nu var det länge sen jag själv gjorde en Excel från grunden för något bolag. Jag tycker om att dela med mig av det jag kommer fram till men har också en oerhört lat sida och hamnat bland andra väldigt duktiga personer som i nästan 100% av fallen verkar ha mer bråttom av mig. Därför består min twitter mest av svammel och retweets från duktiga investerares tweets. Jag gissar att i deras process och strategi är det viktigt att alltid gå igenom varje minsta detalj personligen men jag kan ha helt fel i den gissningen. I mitt fall överväger latheten, och automatiskt utan att jag tänker på det och gör att jag lika gärna kan vänta för jag vet att någon minst lika insatt kommer göra det jag tänker göra och enda sättet för mig att ”hinna först” så jag slipper vara en douchebag som inte bidrar är genom att jag skulle försöka stressa fram det. Jag är otroligt tacksam till alla som gräver och hoppas att det åtminstone någon gång ibland kommer något vettigt ur mina fingrar så jag inte bara är en parasit vad gäller information. Det är också för den poängen och mitt samvetes skull som jag ibland verkligen försöker forcera att vara först med att hitta något, för att de just ska slippa göra det jobbet. Min gissning är att de gör jobbet ändå som sagt men jag kan ju hoppas att det underlättar deras vardag de få gånger jag hinner före.
Om jag ändå ska försöka förklara min strategi på något sätt så vill jag äga bolag väldigt få hittat och som jag anser vara så undervärderade att ställa upp en Excel och börja räkna inte bidrar till beslutet utan nästan bara blir löjligt. Jag ogillar att äga företag jag anser vara rättvärderade och skulle må fysiskt dåligt av att äga bolag jag anser övervärderade. Jag förstår logiskt att alla har olika strategier men jag förstår inte hur vissa kan utsätta sig för risken att äga övervärderade bolag och hoppas att de ska växa in i kostymen när det enligt min tro alltid kommer att finnas undervärderade bolag att hitta. Margin of safety är väldigt viktigt för mig idag. Speciellt nu när jag verkligen inte har strategin att vara i närheten all in i ett bolag längre. Värdebevaring är mycket viktigare för mig idag än att försöka dubbla portföljen på kort tid med hög risk. Med det sagt skulle nog många tycka den är alldeles för koncentrerad som det är.
Jag är dessutom ganska tålmodig vad gäller att gå in i en aktie och kommer oftast fram till att jag inte ska investera i ett bolag men när jag väl bestämt mig får jag bråttom att få igenom köpen. Gravity började jag läsa på om ca 18 månader innan första köpet som ett exempel. Några av anledningarna till att det dröjde så länge var min oförståelse för bolaget i början, att jag blivit lite fat cat efter G5, kände av min egen hybris så behövde ta tid för att ta rätt beslut samt att jag börjat fokusera på så mycket annat än börsen.
Idag består förenklat min portfölj av 6st onoterade bolag och 4st noterade bolag med fördelning ca 50/50 mellan noterade och onoterade efter delexit i ett onoterat i år samt fin uppgång i den noterade väskan. Största innehavet är idag Gravity och utgör ca 33% av totala portföljen senast jag uppdaterade i min Excel. Många bolag har bidragit till portföljens utveckling men lejonparten har helt klart varit G5, Gravity samt onoterade bolag hittills. Jag har gjort en del delexits samt en helexit i onoterade och har som förhoppning att göra en större helexit under 2021. Men med onoterade är det inte bara upp till en själv så vi får se hur det går.
Jag har under åren på Chalmers och efter varit med och startat bolag inom olika branscher med olika konstellationer av vänner. Det har varit oerhört lärorikt men inget jag direkt tjänat några pengar på, än åtminstone men kanske i framtiden. 2017, samma år som min examen från Chalmers, gjorde jag min första investering i ett onoterat företag och sedan dess har det blivit några stycken. Det var även då jag satt med i min första bolagsstyrelse vilket även det blivit ett gäng totalt varav ett par som jag sitter kvar i även idag. För mig är ägande i bolag och styrelsearbete lite som att spela schack eller poker. Man får vara med och ta de strategiska besluten, strategi är som sagt ett favoritområde för mig.
Under mitt sista år som studerande arbetade jag som Managementkonsult vilket jag även gjorde i ett knappt år efter studierna. Sedan bestämde jag mig för att jag var klar med det och hade fattat grejen vilket gjorde att jag tröttnade. Under tiden hade portföljen fortsatt växa vilket fick mig att ännu mer ifrågasätta vitsen med att byta tid mot pengar än jag gjorde när jag var 12 år. Jag gick i ”pension” som jag kallar det med glimten i ögat för att alltid stör det någon. Min tanke då var att aldrig mer jobba men jag visste egentligen att det troligen skulle bli flera perioder av arbetande även framöver genom livet. Efter bara 4 månader började jag arbeta på ett av de onoterade bolagen jag investerat i och fortsatte egentligen att göra det jag hade hjälpt till med sen jag investerade, att resa kapital.
Jag förstår inte riktigt hur jag hamnade i den positionen men under knappt 2 år var jag med och reste gott och väl över 100Mkr till olika bolag, främst onoterade men var även delaktig på ett hörn hos ett noterat bolag. Idag är jag pensionerad för andra gången vilket betyder att jag inte har en anställning och inte letar efter att göra saker som folk kallar för jobb. Däremot har jag inget emot att jobba eller hjälpa andra så när det kommer någon och frågar så kan jag tänka mig att jobba kort eller länge igen beroende på hur kul det verkar. Det här kan ändras när som helst dock. Jag kan vakna upp och svänga på en femöring och helt plötsligt börja söka jobb igen, vem vet? Inte jag i alla fall.
En av anledningarna till att jag tror att jag är pensionerad är nog att jag inte ser styrelsearbete, bollande av strategier kring bolagsbygge och att till exempel vara ansvarig i säljprocessen för min svärfars och mitt bolag som vi sålde i oktober som arbete. Det och att läsa om och analysera bolag och branscher är vad jag hela tiden sysslat med på min fritid i flera år.