- Recensioner och mediaframträdanden om "Livet, Börsen & Allting"
- Min bok: "MER Börspsykologi" - recensioner, utlåtanden, media etc.
- Min bok - "Börspsykologi - så blir du en bättre investerare"
- Portföljsutveckling
- Utdelningar & totalt kapital
- Dokumentärer och serier
- Sidor där jag finner underlag för aktier/investeringar
- Poddar
- Gaius Marius - Roms Tredje Grundare
Blog Archive
För ett par veckor sedan tweetade jag om hur jag, inför den historiekurs jag driver, läste om valda delar ur Frankopans Sidenvägarna (för min recension, klicka här). Jag finner böcker likt nämnda, men även sådana som Sapiens, Big History, Svart Athena och Why Nations Fail är mycket givande att läsa (de flesta av dessa har jag recenserat). Samtliga ryms inom den relativt nya och framväxande genren ”Big History”, vars ambition är att skildra de större och mer långa penseldragen genom historien, snarare än detaljerna. Det syfte som författarna har är att visa hur olika händelser och utvecklingar har skapat olika fjärilsslag (fjärrilseffekten), vilka i sin tur har påverkat till nya händelse och så vidare.
Innan jul kom en ny bok – The Year 1000: When Explorers connected the world and globalization began - inom ämnet ut och jag har länge väntat på denna. Boken är skriven av Valerie Hansen som verkar som historieprofessor på Yale. I sitt bagage har hon b.la. en examen från Harvard.
Boken kommer lägligt iom. de handelskrig som kom att öka kraftigt då Donald Trump svors in som president den 20/1 2016 och i en tid när vi är många som tvivlar på makten och kraften av en globaliserad värld, visar Hansen hur nuvarande situation på intet sätt är ny samt att globaliseringen hittills alltid har övertrumfat det nationnära tillika regionala. Det är inte som så att bakterier eller virus inte har existerat tidigare och vid dessa tillfällen har inte separatismen och isolationen segrat, utan snarare har det globala samspelet ökat!
Genom hela mänsklighetens historia har människan alltid varit nyfiken. En önskan om att söka och finna nya platser, råvaror, kulturer et cetera är något som alltid har funnit med och i oss. Syftet har varit allt från handel till att utbyta tankar, lära sig nya kulturer, språk, religioner et cetera och detta finns kvar än idag, ty inget har ändrats. Jo, en sak som snarare ökar och möjliggör starkare, snabbare och mer omfattande globalisering; tekniken!
Har du läst Sidenvägarna kommer du känna igen mycket i denna bok, men också mycket kommer presenteras ur nya perspektiv. Som Frankophan betonar Hansen Kinas roll såväl då som nu och visar att utan detta väldiga rike skulle vi idag inte ha den utveckling, teknik med mera som vi har. Även om det år 1000, då högmedeltiden var den epok som rådde, inte var som så att ”vanliga människor” reste kors och tvärs likt vore de en Stig Helmer, var det dock tillräckligt med upptäcktsresare och handelsmän som så gjorde och det var deras import tillika export som kom att lägga grunden för hur vi i väst fick kunskap om främmande marker i fjärran Asien.
Hansen är också noga med att hylla samt betona entreprenörer och deras roll – dessa individer som mer såg möjligheter än hinder; de som var agila och dynamiska istället för stela och statiska. Det var dessa som kom att leda globaliseringen och det var således de som kom att dra störst (ekonomisk) nytta av den. Hansen förklarar att exakt detsamma gäller idag; entreprenörer, såväl unga som äldre, är förvisso de som utsätter sig för en stor risk, men också de som dels driver (teknik)utvecklingen framåt, dels de som skor sig på sina ansträngningar.
Har du läst böcker såsom de jag tidigare i inlägget redogjorde för kommer inte mycket att vara nytt, men jag finner ändå de nya perspektiven, exemplen, skildringarna samt betoningarna gör denna bok läsvärd. Om inte annat torde den nog ge pluspoäng att ha i den synliga/offentliga bokhyllan när gäster kommer. Vill du, likt jag, "förstå" hur "allt" hänger samman på ett mer överskådligt och övergripande plan är denna bok väl värd sin tid.
Jag har nyligen avslutat ett arbetsområde med mina elever i kursen Historia 1b och fokus denna gång var att applicera de källkritiska aspekterna – tendens-, beroende-, tids-, och äkthetskriteriet, och likt alltid är det underbart att se hur kloka, vetgiriga och kunniga eleverna är. Att få se tillika vara en del av utvecklingen hos unga, mogna och mycket kompetenta, för att inte nämna trevliga, människor är för mig ett nöje som dagligen gör att jag går med ett leende till jobbet.
Just detta segment inom historieämnet är inte enbart hängivet nämnda, utan kan och skall alltid appliceras oavsett sfär och sektor. Jag har inte riktigt hunnit klart med boken The Big Boss - Så tog Stefan Persson H&M ut i världen och blev Sveriges rikaste person (Palm & Alsgren, 2019), då det ömsom har varit mycket jobb, ömsom arbete med det absolut sista med boken (observera – det är 99,9 % klart!). Dock har jag hunnit med cirka 3/4 av dess innehåll och kände att jag efter detta redan nu kan författa ett par rader med mina tankar.
Istället för att själv ge en kortfattad förklaring av tendenskriteriet låter jag Berggren på Lunds Universitet göra detta: ”Det är inte ovanligt att källor är färgade av värderingar av olika slag. Det kan röra sig om mer eller mindre tydliga och uttalade politiska eller ideologiska värderingar, men det kan också handla om att författaren lägger sammanhangen tillrätta på något annat sätt.” Som läsare är det således viktigt att alltid vara observant på ovan och när jag läser Palms och Alsgrens alster slås jag av hur de har ansträngt sig för att presentera H&M i sin absolut sämsta dager. Är det rättvist? Allt ligger i betraktarens öga, men författarna lämnar ytterst få öppningar för ett alternativt perspektiv, ej heller andra, mer, för H&M, ”positiva” källor.
Jag påstår inte att H&M är guds bästa företag eller att familjen Persson är guds gåva till mänskligheten. Likt många, många andra näringslivstoppar har de nog såväl ett som två skelett i garderoben och ja – de drivs av pengar. Detta är ett signum för den kapitalistiska världens förespråkare och har såväl för- som nackdelar, vilka jag ej ämnar dryfta i detta inlägg. Emellertid skall tilläggas att bolaget i alla fall gör något och det är bättre än inget (hur hemskt och desperat det låter).
Boken har inte blivit ”godkänd” av H&M samt Familjen och om det beror på svartmålningen av personen Erling Persson (grundare), Stefan Persson (förädlaren) eller Karl-Johan Persson (han som skulle fördärva, men inte gjorde det), eller om den ”sektmålning” (vilken sägs ha sin grund i Walmarts dito) som basuneras ut vet jag icke och detta gör i och för sig detsamma, då faktum är att ingen från det utmålande och granskade objektet har applåderat arbetet bakom boken och dess utgivning. H&M har tydligt uttryckt sin åsikt i Dagens PS.
"[...]Stefan Persson lyckades med att, mer eller mindre, skapad en skräddarsydd lag för sig själv och sina likar[...]"
I boken intervjuas anställda och tidigare anställda. Därtill finns en mullvad(!). Gamla intervjuer, skandaler, öppningar av viktiga butiker, inköpsproblem, produktion i låglöneländer är också rubriker som gås igenom och just sistnämnda är det som författarna lägger extra tyngd på. Även om jag är fullt medveten om att varje mynt har två sidor och att det ofta känns som att författarna blir lite väl ”to much”, kommer jag på mig själv med att vända blad med en iver av att avancera i skildringen.
Något som för mig blev extra intressant att få ta del av hur Stefan Persson lyckades med att, mer eller mindre, skapa en skräddarsydd lag för sig själv och sina likar, vilken undantog bolagsägare som ägde mer än 25 %, från förmögenhetsskatt, vilket bland annat Kapital tydligt presenterar (jmfr. Astrid Lindgrens Pomperipossa i Monismanien). Här skildrar författarna Persson som en egoist tillika en amoralisk person, som inte anser sig ha råd med det enorma skattetrycket medan dennes arbetare får slita än mer. Det är svartmålning, men med stil/klass – det vill jag ge författarna.
Jag har inga känslomässiga band till H&M och faktum är att jag sålde bolaget för över två år sedan (förlusten har jag tagit igen med bolag såsom Latour, Bure och Creades), men kanske är även jag färgad av att också ha sett, läst och upplevt H&M:s positiva insatser för hållbarhet och mer rättvisa löner/arbetstider et cetera(?). Det finns alltid mer att göra, men så dåligt som bolaget framställs håller jag inte som ”min” sanning av bolaget.
Boken är läsvärd och har du det minsta intresse för bolaget skall du verkligen se till att beta av dess sidor. Kanske har du redan gjort det? Vad är i sådana fall din åsikt? Om inte – kommer du att läsa den? Varför/varför inte?