Vi lever, som så ofta hörs sägas, i spännande tider och visst är det mer gällande i år än föregående år? I ett nafs kom mycket av det vi tog för givet att raseras och lika plötsligt kom det som vi ofta trott lågt långt fram i framtiden att bli nutid; våra gamla och äldre kom helt plötsligt att bli riktiga hejare på att handla online och på ett fåtal dagar ställde det svenska skolsystemet, på gymnasie-, universitets- och högskolenivå om och gick från undervisning på plats (i.e. ”fysisk”) till en distansbaserad sådan.
Många har kommit att bli permitterade med allt från 10 till 100 procent, medan vissa, tyvärr, har blivit uppsagda. Detta har lett till att många har fått mycket (fri)tid över och medan vissa har valt att använda den till att antingen skapa sig, eller förädla sina, gröna fingrar eller bygga en altan, har andra valt att läsa, förkovra sig i något särintresse eller bara ägnat tiden till att spela datorspel och/eller se på tv-serier.
Att studera trender, via diverse rapporeter och google trends, är intressant och är viktigt för att skapa sig en uppfattning om bolag och dess produkter; vart har trenden pekat, vart pekar den idag och vart tror jag att den i framtiden kommer att peka? Att addera till denna retoriska fråga är också ”varför?”. Att ha argument och motiv till sitt ställningstagande är ”a och o”, för utan dessa faller argumenten lika snabbt som förtroendet för 99 % av Sveriges ministrar efter att de har varit med i utländsk tv…
I Sverige har Internetstiftelsen levererat sin årliga rapport Svenskarna och Internet och i rapporten för 2019 stod bland annat att läsa att allt fler svenskar väljer att konsumera tv, film, poddar och böcker via virtuella plattformar. Andra kategorier i nämnda rapport var b.la. ”gaming” och ”sociala medier”.
Ett annat institut som ger ut rapporter likt ovan är Deloitte och för 2019/2020 har de gjort två, där den senaste blev en extrautförd sådan iom. covid-19. Vad som framkommer i denna är riktigt intressant och för de som är exponerade mot bolag såsom Disney, AT&T, Netflix, Amazon, Storytel, Spotify et cetera kan det vara av intresse att ta del av de summeringar som görs.
Vad lockar och vad lockar inte konsumenter av tjänster såsom de Netflix erbjuder?
Vad som bland annat framkommer är att det som lockar tittare till tjänster såsom Netflix är ett stort, brett och varierat utbud, medan en liknande tjänst som är ”bundle” (i.e. ”hopbunden/sammankopplad) med en annan tjänst (jmfr. abonnemang och tv-tjänst) inte lockar lika mycket. Därtill är barnvänligt/innehåll för barn inte lika viktigt som t.ex. som att olika tjänster har exklusivitet till olika serier/IP:n, såsom att Netflix äger Orange is the New Black och Disney The Mandalorian.
Det som var förvånande för mig var att allt fler är positiva till annonser relativt att streamingtjänsten blir billigare/gratis (se bild). Detta tror jag kommer att öka, för i takt med att fler tjänster tillkommer måste bolagen försöka att nyttomaximera varje kund och då produktion av serier, dokumentärer, filmer et cetera inte skapas med monopolpengar måste äkta sådana tas och komma från någonstans. Emellertid ska det betonas att det är skillnad till vad männsikor säger sig vara positiva till/beredda att acceptera och hur det sedan blir i verkligheten.
Hur kan Disney inte bara locka till sig kunder, utan också att behålla dem när AT&T (HBO), Amazon och Netflix lockar med sina tjänster till exakt samma pris/snarlikt pris? Hur att våga sänka priset men samtidigt ha kapital till att kunna producera bra och kvalitetssäkrat innehåll? Apple och Amazon har just nu kassor som skulle få Joakim von Anka att gråta blod av avundsjuka och kan pressa övriga, men hur länge och var går gränsen?
Hur kan ovan användas för att veta om/hur att investera för att få exponering mot den/de bolag som kommer att lyckas manövrera sig bäst ur denna situation? Därtill – är du villig att acceptera reklam relativt att du får tjänsten gratis/näst intill gratis?
Hade vi fel? Alla vi som ständigt har tittat på bolags balansräkningar relativt sektorn samt historik och därefter ryggat undan för de med skulder som överstiger > 1,25-1,5 x EBITA? Jag ämnar inte förenkla eller raljera, men om det på bebisspråk skall förklaras hur bolag såsom Netflix och Tesla har klarat av att gå från små till jättar hoppas jag att följande gör tillvägagångssättet någorlunda begripbart. Netflix metod har varit att låna pengar för att skapa serier/köpa in serier, filmer, dokumentärer et cetera (hädanefter "innehåll"), vars växande antal ökar antalet prenumeranter som är villiga att betala för en prenumeration. För kassaflödet från dessa fortsätter bolaget att finansiera nytt innehåll och för att ta nya lån. Detta fortsätts sedan att återupprepas och så länge antalet prenumeranter stiger, och utan att bolaget tummar för mycket på sin avgift, kommer det att vara en positiv spiral.
Jag vill ännu en gång betona att jag i detta inlägg förenklar en ytterst komplicerad process, men huvudpoängen är ändå densamma. Bolagen lånar sig idag till tillväxt. Långivare lånar ut för att se expansion och ser hellre förluster och olönsamhet så länge bolaget fortsätter att växa och vinna marknadsandelar, för när bolaget ”bara sådär” ställer om kommer de att vara lönsamma. Nedan bild är tagen från Börsdata och visar Netflix balansräkning de senaste 10 åren. Bilden därefter visar hur omsättningen ökar, vilket är vad såväl aktieägare som långivare vill, men observera skuld samt soliditet.
Metoden måste ses i spåren av såväl dot-comkraschen kring milleniets början, finanskrisen vid 2008 samt de låga och negativa räntor som har karaktäriserat stora delar av det tjugohundratalets andra decennium. Det har blivit billigt, ja t.o.m. gratis, att låna och de som har vågat detta och haft kompetens och färdighet att agera korrekt är idag de stora vinnarna. Att sitta på kassa för sämre tider, men en oförmåga att inte använda den, har visat sig vara en mindre lyckad kombination (förvisso är den kombinationen aldrig bra, men förstå mig rätt; en solid och stabil balansräkning med minimala skulder har inte direkt varit det främst som har drivit bolagen framåt).
Bolag som dels är lönsamma, dels har en stabil balansräkning, såsom AO Smith (som jag äger) och även många andra har inte gått dåligt relativt Dow Jones-index, men hade de kunnat gå ännu bättre om styrelse och ledning hade vågat mer? Förvisso tjänar det ingenting till att reflektera över hur det kunde ha varit, för även om kontrafakta är intressant spelar det föga roll för nutiden. Likväl är tanken ändå intressant.
För varje år som har gått har jag kommit att bli allt mer noga med mina innehavs balans- och resultaträkningar. En balanserad och låg skuld är ofta det som väger tyngst, men självklart ska VPA, omsättning samt EK/A vara i stigande trend. Jag vet också att dessa inte skall tas ur sitt sammanhang och att alla nyckeltal bör sättas i relation till varandra, men om några bland många skall lyftas fram så…
Jag sitter just nu och läser That Will Never Work (varvar mellan denna och Stephen Kings Institutet) och jag slås av hur duktiga och högst kompetenta ledningen bakom Netflix har varit och precis som när jag läste Shoe Dog (Knight, 2017), Elon musk: tesla, spacex och jakten på en fantastisk framtid (Vance, 2017), Spotify inifrån: så blir man störst i världen (Leijonhufvud & Carlsson, 2019) med flera slås jag av hur hårfin gränsen mellan genialitet, riskvilja och galenskap är. Kanske tydligast är denna gräns som mest synlig i boken om Musk, men… att våga satsa och så hårt. Precis som poddserien ”Land of the Giants” gör gällande var den främsta konkurrenten – Blockbuster – inte att leka med.
Investering är både en konstform och ett hantverk och när man investerar måste man ta hänsyn till såväl story som numbers och sällan lyckas man att vara balanserad i detta – är det läxan? Att våga lita mer på storyn än de underliggande siffrorna? Enron? Wirecard? Luckin Coffee? Men… Netflix, Tesla, Amazon… ja, det är sannerligen inte lätt.
Story och/eller numbers – vad anser du? Om någon ska väga mer än den andra, vilken och varför?