Blog Archive
Environmental Social and (Corporate) Governance. Jag tror det är få, om ens någon, som inte har stött på detta begrepp de senaste 2–3 åren. Ömsom talas det om en ESG-bubbla, ömsom att det finns guldkorn inom denna som de facto förtjänar sin premievärdering. Om detta ämnar jag inte debattera i detta inlägg, utan denna text skall istället ägnas till hur alla bolag dels anstränger sig till det längsta att skylta med just hur ”ESG-vänliga/fokuserade” de är, dels hur rädda de är att aktivt, när det verkligen gäller, ta ställning, i alla fall när hårt sätts mot mjukt (ja, du läste rätt).
Den 24 mars kom nyheter om att Kinas konsumenter sviker H&M och detta på grund av bolagets uttalanden året innan om misstänkt tvångsarbete i provinsen Xinjiang. Många, av varandra oberoende rapporter, redogör för att det finns mer sanning än dess antonym i detta (och liknande från andra aktörer) uttalande, vilket såklart Kina inte vill kännas vid. Förra året, när uttalandet gjordes, hade Kina annat att tänka på, såsom corona och att svetsa in sina kära och laglydiga medborgare i deras hem (visst undrar man om de fått en kurs av Sveriges främsta svetsare, Steffe). Dock är det andra toner idag, då det förhandlas om det kommande, eller icke kommande, investeringsavtalet mellan EU och Kina. Kina kommer aldrig tillåta sig, eller acceptera sig, ses som en förlorare. Man kompromissar inte. Aldrig!
Man ämnar nu sätta hårt mot hårt och det är därför även bolag såsom Nike kom att bli utsatta, ty den kinesiska tigern ryter mot alla som på något sätt hotar dess revir, eller kommande sådana.
Kinas agerande måste också ses i ljuset av att det i oktober är 100 år sedan det kommunistiska partiet grundades och Kina kommer inte på några sätt riskera att stå med (tiger)svansen mellan benen innan dess. Såldes ska vi ej räkna med några krafttag från kinesiska myndigheter gällande den ökade skulden hos den kinesiska befolkningen, huslån med mera. Därtill skall Peking vara värd för OS 2022 och även här vill redan nu mönstra omvärlden.
H&M presenterade förra veckan sin rapport för koncernens första kvartal i deras brutna räkenskapsår, i vilken de också uttalande sig om nuvarande ”kris”.
"Vi vill vara en ansvarsfull inköpare […] Som ett modernt bolag följer vi lokala lagar och regler /…/ Vi är fast beslutna om att återfå förtroendet från kunder, kollegor och affärspartner i Kina. Genom att arbeta tillsammans med våra partner och intressenter tror vi oss kunna ta steg i en gemensam ansats för att utveckla modeindustrin, betjäna våra kunder och agera med respekt.”
Man säger vare sig ”A” eller ”B”, utan väljer att möta detta med tystnad (läs: lösa det bakom stängda dörrar).
Kort efter detta kom nya ramaskrin, men inte från Kina, utan från Vietnam, som känner sig kränkta (nej, inte enligt den svenska twitter-modellen, utan mer… hm, ”äkta”) över att H&M helt plötsligt, bara av en ren tillfällighet efter att Kina satte hårt mot mjukt, publicerat en karta på sin hemsida som ger Kina rätt till hela Sydkinesiska havet, något som inte accepteras av något annat land. Enligt Dagens Industri kan H&M:s agerande ses som ”krishantering” relativt revolterna i Kina. Kanske gick man här ur askan i elden?
H&M, men även ”alla” andra bolag, vill gärna skylta och hävda sig med ”ESG dit” hit och ”ESG dit”, men hur agerar de och hur fasta står de när de möter motstånd? När händelser som hotar verksamheten inträffar? Är Environmental Social and (Corporate) Governance lika viktigt då? Om H&M nu vågar och är smarta, anser jag att de ska stå på sig. I långa loppet kommer de vinna på att ta ställning för just ESG. Tyvärr tror jag inte att de så kommer att göra, lika lite som EU kommer att stå på sig i nuvarande och kommande förhandlingar med Kina. I jakten på kortsiktiga vinster och fördelar bli de förblindade. I dagens värld skall man alltid vara uppskattad; alltid vara den som inte gör sig förmer eller tar ställning, ty man är folkvald och pöbelns tillfälliga nycker är mer viktigt än landets och unionens bästa. Gud nej, tänk vad alla andra skulle tycka och tänka om man verkligen bytte ut det svaga och ersatta det med hårt för att på så sätt fån en äkta 1vs1 á la MOrtal Kombat. Ja, kanske skulle man tänkt på det innan man slog sig för ESG-bröstet?
Företag vill ta allt mer ställning och med det blir de också mer politiska/politiskt aktiva. Det passar så länge skiten inte träffar fläkten, för när det händer tycks klädesplagget vara för litet, likt det har krymt i tvätten. De används också som brickor i det politiska spelet, såsom hur vi har sett att USA vill exkludera diverse kinesiska bolag att verka inom landets de amerikanska gränserna och vice versa. Ska bolag ta en öppen ställning och om; hur?
Ser fram emot H&M:s kommande ”ESG-suit”. Jag hoppas den kommer i slimfit, för jag är, för att parafrasera min kära vän, Chansar Mest, ”lika smal som vandrande pinne”. Skulle den ej sälja kanske de kan sälja kappor som vänder sig efter vinden?
För dig/er som ej har twitter och vill lyssna på när jag i onsdags gästade Karl Lans på Placera finns länken här. Därtill fick jag en förfråga att skriva en krönika i Café (ja, modetidningen... ...). Inte mycket nytt, likväl finns länken här om du är intresserad.
Såväl jag som många andra har skrivit om AB Sverige och den kris som landet befinner sig i. Är det inte gängkriminalitet, är det fondbedrägerier (Falcon Funds, Allra Fonder m.fl) och om dessa exempel inte är nog för att få dig upprörd kan nämnas en välfärd som tyvärr blir sämre och sämre för varje år. Låt oss undvika att diskutera om vems felet är, eller som Monty Pyton säger; ”Let’s not argue about who killed who”, för det kommer sluta med att vi är tillbaka till 1932, då Per Albin Hanson kom att bilda en socialdemokratisk regering efter ”kohandeln” med Bondeförbundet (nuvarande Centerpartiet, som än idag verkligen gör namn för just ”kohandel”…).
En åldrande befolkning och ett pensionssystem som är en rest från en förlegad tid har skapat en stor skara pensionärer som enbart får ut en summa knappt över existensminimum. Dagens fattigpensionärer är stora förlorare och även om de själva bär ett visst eget ansvar kan det med fog hävdas att de har blivit lurade av staten; den stat som dels inte uppmärksammat om, uppmuntrat och pushat för ett ökat eget sparande, dels inte varit tydliga och transparenta om vilka summor Astrid ska komma att få efter sina 45 år som arbetande, svensk skattebetalare.
Utöver de pensionärer som känner ett tvång att fortsätta arbeta, finns det även de som vill och mår bra av det. Min morfar, nu 80 år, sade under de första 5–10 åren efter sin pension att han aldrig haft så lite (fri)tid som när han blev pensionär. Även om han inte (löne)arbetade, var det ideellt jobb i diverse föreningar och i andra sammanhang. Jag kan även se hur bekantas bekanta berättar att de ”jobbar lite extra” då och då – ett konsultuppdrag där, en gräsklippning och trädgårdsskötsel där med mera.
Fråga dig själv följande; kommer majoriteten av den svenska befolkningen kunna leva på sin pension? Den del av befolkningen som, tyvärr skall tilläggas, inte är medvetna om kraften av ”time in the market” och som aldrig har velat bekanta sig med sådana ”svåra” (host host) ting såsom (index)fonder, investmentbolag med mera? Lisa och Karl, som lever likt Ugglas ”Kung i baren”? Petter, som ser hur ”alla” köper ett Playstation 5 och en Iphone 12 Pro och väljer att ta ett sms-lån då han inte vill vara ”utanför” (flocken). Som bekant stigger de svenska hushållens skulder och Kronofogden rapporterade att under 2020 kom ungas skulder att nå nya rekord. Nej – i detta fall är rekord något dåligt, så dra tillbaka mungiporna.
Jag kan finna min investering i Veteranpoolen tragikomisk, för i en utopisk, eller i alla fall bättre, värld skulle pensionärer inte behöva arbeta mer än om de verkligen ville. Tyvärr är fallet inte som så och med såväl de som vill, men inte behöver, och de som inte vill, men behöver, är min ansats att denna skara arbetande människor bara kommer att öka. Inte att förglömma är att många av dessa besitter en enorm kompetens inom sin bransch och jag tror att en rekryterare som söker en person för ett ”snabbt, men viktigt, jobb” tar en erfaren, villig, duktig och rutinerad person på 66 år än en knappt utskolad ungdom.
Pensionärer som arbetar gör det inte bara inom trädgårdsskötsel, utan inom alla sektorer och branscher – lyft blicken kring detta. De kan jobba på en bank, på en PR-firma, på ICA, Anticimex med mera.
Den 19 mars anno 2019 kom jag att ta en position i Veteranpoolen AB. Jag var ambivalent till detta, då jag redan hade en viktning mot bemaningssektorn via eWork och SJR. Emellertid kände jag att jag ville investera i/på min teori om de svenska pensionärerna. Dels kan det ses som jag tjänar pengar (avkastning) på bristerna i det svenska pensionssystemet, dels på de pensionärer som vill fortsätta arbeta.
När corona drabbade världen kom, såklart, bolagets aktie att sjunka likt en sten – riskgruppen framför övriga var – och fortsätter så vara - pensionärerna. Som framgår av bilden ökade jag inte i fallet och detta förklaras med det enkla faktum att jag prioriterade andra bolag. Dels är denna position så liten att den knappt syns när helheten studeras, dels har jag, som ovan sagts, redan en stor exponering mot bemaningssektorn. Därtill är detta mer ”ett spel” på just det svenska pensionssystemet + de få relativt den stora massan av pensionärer som vill arbeta.
Likt alltid är Mr. Market en dramaQueen – antingen är allt underbart och solen skiner, eller så är det nattsvart och ett tungt mörker. Hur har det gått för Veteranpoolen under 2020? Svaret stavas enligt nedan, vilket är från bolagets bokslutskommuniké från den 23 februari 2020.
Som framkommer gick det sämre än vid räkenskapsåret 2019, men var detta en katastrof? Var det ett tecken på att skeppet befinner sig vid ruinens brant? Det skulle i och för sig vara komiskt relativt att de även beslutade att dela ut 2,75 kr per aktie, vilket den 23/2 motsvarade en direktavkastning på 14,4 %. Genast var såklart investerarflocken/stammen på plats och aktien steg med 20 procent…
Jag är väl medveten om bemaningsbolagens styrkor och svagheter, dess för- respektive nackdelar. Ty de är inte bättre än sin personal och tappar de sin Tom Brady är risken stor att hela laget faller och någon ny pokal i Super Bowl är det ej tal om. Emellertid har jag svårt att utifrån de fakta som idag ligger på pulpeten se att verksamheten skulle gå under – snarare tvärtom.
Äger du Veteranpoolen? Är jag fel i mina reflektioner?
Även om det var väntat, slås jag alltid av hur vinklad och ensidig Vänsterns och, i detta fall, Kristdemokraternas kritik mot alla ”rika” som ”skor sig på de hårt arbetande ’vanliga/normala’ ute i Sverige”. I onsdags kom Volvo med ett styrkebesked om något – ett bolag med ägare av kött och blod, dvs. du, jag och alla andra som äger aktier, har överlevt pandemin, gjort ett kanonår och står nu bättre rustade än någonsin förr att verka på en än mer konkurrerande marknad. Man vill även ge en ersättning till alla aktieägare, för att de har tagit risken att investera i bolaget. Detta ses som ett fel och ett slag i ansiktet på alla ”’vanliga, normala’ hårt arbetandes Svenssons” från V:S och KD:s håll, som menar att har man tagit emot stöd ska det minsann inte delas ut några kronor till alla Östermalmsmiljonärer. Självklart var b.la. statliga SVT noga med att lyfta fram detta.
Det man missar här är följande:
1.Volvos är ett internationellt bolag och inte ens en fjärdedel av dess totala arbetsstyrka är/verkar i Sverige. Det är inte ett statligt bolag. Dess största ägare är b.la. Fredrik Lundberg och kinesiska Geely. Såväl först- som sistnämnda har tagit en enorm risk att investera i detta rullande bolag. Faktum är att alla bolag kan gå i konkurs och där ligger just den enorma risken.
2.Genom att jag (du och alla andra) väljer att ta delar av mitt kapital, som vi tjänar via lön (som beskattas), och sedan investera i ett bolag är en risk. För denna vill jag ha något – en monetär avkastning. Antingen kan bolaget betala tillbaka genom (1)återköp av egna aktier, (2)tillväxt i form av t.ex. förvärv eller (3)via utdelningar. I detta fall väljer Volvo att dela ut. Pengarna kommer inte bara gå till de rika på Östermalm, utan även till ALLA människor (oavsett nationalitet) som har investerat i bolaget. Pengarna kommer även gå till stiftelser och institutionerna vilka spenderar enorma summor på forskning och andra projekt – projekt som inte staten klarar av att bekosta. Nämnde jag att många pensionsfonder också äger Volvo?
3.Att det är ”orättvist” mot alla småföretagare, som KD hävdar, är att plocka lågt hängande frukter. Förstå mig rätt, för jag lider verkligen med alla småföretagare som har levt på nöd i snart ett år och alla de hemska kvalen med mera som de har fått utstå, men… att Volvo delar ut handlar inte om ”rättvisa” gentemot alla dessa. Den fria marknaden är en underbar skapelse av människan, men precis som vissa kan växa och tjäna pengar, kan andra bli utkonkurrerade. Adam Smith visade detta redan 1776 i sin bok Wealth of Nations. Det V och KD här suktar efter luktar sann kommunism och jag tror herr Marx ligger och njuter i sin grav.
4.Volvo mottog stöd under pandemin, men man har inte gått emot de rekommendationer som den svenska staten gav under räkenskapsåret 2020. Hade den svenska staten hellre sätt att Volvo avskedad allt fler och att dessa sedan levt i ovetskap på när/om de får nytt jobb samt minst lika ovetandes när deras A-kassa skulle komma (senast jag läste var väntetiden 5 månader…). Om Volvo inte tagit emot stöd, avskedat och sedan delat ut under våren 2020 – hur hade det sett ut? Säkert hade även detta varit fel i statens ögon.
Att investera i aktier är ingen rättighet för enbart ”de rika”. Alla, precis alla, kan och bör investera i aktier. I Sverige är det, pga. de höga skatterna, näst intill omöjligt att, som i USA, arbeta sig till en rikedom och med det ett lugnare, tryggare och mer rogivande liv, men det går att skapa sig ett sådant via att ta ansvar, skapa sig kunskap och aktivt investera i aktier eller passiva och gratis indexfonder. Detta borde staten fokusera på; sätt privatekonomi med fokus på just sparande, investeringar med mera på schemat på alla Sveriges högstadier. Tänk vilka kostnader staten skulle spara på alla som annars riskerar hamna i skuld hos alla sms-lånebolag. Tänk vilken lugnare, tryggare och mer kunnig befolkning Sverige skulle ha! Det om något skulle stärka vår konkurrenskraft gentemot övriga nationer.
Äganderätten till bolag, via aktier, är viktig och om/när staten nu vissa partier alltmer börjar ifrågasätta och kritisera detta är det viktigt att vi alla höjer vår röst. Jag vill uppmuntra företrädare för V och KD att antingen kommentera, eller tacka ”ja” till den stående inbjudan om debatt kring detta som såväl Nordnets som Avanzas sparekonomer har bjudit in till. Varför har ni ständigt negligerat detta? Varför inte ta och prioritera en timma i en podd e.d. med Nicklas Andersson och Frida Bratt? Beror det på rädsla för att era argument inte håller?
Staten kommer tvingas att välja - är du vinnare eller förlorare?
Det vi har fått se i USA och då inte bara om det hemska som hände den 6/1, då anhängare till Donald Trump forcerade sig in i kongresshuset, utan det finns att se såväl i Norden som i andra delar av västvärlden. Mycket av detta hat; denna misstro mot såväl staten som sin granne beror på flera faktorer, men två av dessa är mer betydande än andra.
Ökad livslängd och automatisering av många ”enkla” arbeten.
Vi lever längre och längre och detta är ingen nyhet. Ej heller är det en nyhet att detta betyder att de som är i arbetsför ålder, dvs. mellan cirka 18–67, kommer få stå för en än mer tung börda; generera skatteintäkter att betala för äldrevård, omsorg, sjukvård, skola, polisväsende och alla andra delar som hör välfärdsstaten till. Tyvärr tycks ingen politiker ha velat ta tag i denna fråga och på allvar leda den. Säkert har en majoritet(?) av dem förstått(?) varthän trenden går, men ingen har vågat lyfta upp detta enorma problem, för det skulle ju kunna leda till att de blir mindre uppskattade av sina väljare, får mindre förtroende etc. (kort sagt; det har varit egoistiska faktorer som har drivit dem att inte lyfta denna extremt viktiga fråga).
Att ”maskiner och robotar” tar över är ej heller det en nyhet och även om detta ska tas med en nypa salt, för det kommer behövas människor som ser över/servar etc., men dessa kommer att vara mycket få i antalet relativt alla de som tidigare stod på bandet. Självklart finns nya jobb och självklart kan de som får lämna ett industrijobb klara sig, men i många fall erfordrar detta att de utbildar/vidareutbildar sig. Det är inte säkert att Jens, 52 år är ”så sugen” på det, eller att Lisa, 41, som var nöjd med sitt 7-16:00-jobb och inte har några andra arbetsambitioner, ”känner för det”. Alla vill inte börja studera och utbilda sig när de har passerat en viss ålder, eller så har de inga ambitioner för ett arbete som kräver en form av utbildning. Visst kommer de att tvingas till det, men innan detta händer kommer det gå flera år som fylls av meningslösa insatser från såväl arbetsförmedlingen sjukvården, Försäkringskassan et cetera – insatser som kostar pengar. Var kommer dessa pengar ifrån? Precis – skatteintäkter från de som arbetar. Det blir alltså en större och tyngre börda för de som är i arbete.
Inte bara blir det i många fall ett slöseri (för i vissa fall är insatserna från ovan myndigheter viktiga och adekvata), utan det blir också som så att tid, medel och energi läggs på sådant som egentligen inte borde ges detta. Således har vi en skev fördelning, vilket kommer att skapa ett än mer växande missnöje. Vi kommer att få se en växande del av befolkningen som kommer att såväl citera som parafrasera Leif Östlings ”Vad fan får jag för pengarna?”. Av denna skara består en del av de som hamnar utanför arbetsmarknaden och förväntar/har förväntat sig att då bli fångad av alla sociala- och ekonomiska skyddsnät som på pappret skall vara dem tillgängliga. Dessa kommer få en chock när de inser att verkligheten inte ens är i närheten av berättelsen/sagan. Sedan finns den andra delen och denna är de som arbetar; de kommer vara mycket arga över att se hur deras skatteintäkter slösas på insatser som egentligen inte borde göras.
Kommer dessa olika läger att ställas mot varandra? Självklart!
Incels
En del i ovan, för allt och alla går ihop på ett eller ett annat sätt, är den ökade graden av unga, outbildade/lågutbildade män som hamnar efter det andra könet, dvs. kvinnorna. Många och mycket tyder på att kvinnor idag har bättre studieresultat under alla skolans stadier, kommer in på de mest framstående och eftertraktade universiteten, får de mest eftertraktade och, oftast, högavlönade jobben et cetera. Kvar i Filipstad sitter Uffe och Stoffe, arga över att inte ha kommit in på sin drömutbildning. Medan de spyr galla över hur förjävligt allt är, sitter de och spelar Call of Duty, chattar och diskuterar i en discordkanal et cetera.
Ovan ”grupp” är en som har vuxit fram under en lång tid och så sent som den 6/1 kom P3 Dystopia ut med ett avsnitt som ”Incels”, vilket är begreppet för de unga män som tvingas till ett ickevalt tillika icke-önskvärt celibat leverne (ie. Utanförskap). De blir en exkluderad grupp, eller ser sig i alla fall som en sådan, och här har vi den nya underklassen. Om 5, 10, 15 och 20 år ses detta vara en enorm samhällsekonomisk fara, men absolut en social och välmående sådan; vi kommer ha en underklass av unga män i åldrarna 18-35, som inte har klarat av att hålla jämna steg med kvinnorna och för varje dag som går, ökar glappet. Att kvinnor sedan är de som kan överleva helt själva (t.ex. provrörsbefruktning) gör att de är än mer starkare.
Ovan fara tillika problematik lyfter även Alexander Bard och Jan Söderqvist fram i sin bok Digital Libido (gällande Bard diskuterar han även detta i denna och denna pod, varav förstnämnda jag tidigare skrivit om). Inte bara dessa herrar, utan även fler, såsom Emma Leijnse, journalist och författare till boken Fördel kvinna: Den tysta utbildningsrevolutionen, presenterar detta tydliga och övergripande Youtube-klipp.
Staten kommer tvingas att välja (ie. prioritera), för nuvarande skattesystem är inte anpassat och acklimatiserat för 2020-talet och decennierna därefter. Vad kommer att prioriteras? Skolan? Pensionen? Trygghet och kampen mot kriminaliteten? Detta är frågan som ingen (politiker) vill vistas med, men som tyvärr kräver all energi och koncentration. Beroende på vad du tror kan du exponera dig; tror du t.ex. att det kommer bli mer ”var man för sig själv” gällande pensionen är det absolut första steget att börja spara och investera. Tror du att privata skolor kommer bli mer legio än dess antonym är AcadeMedia (ACAD) ett bolag att hålla koll på. Beträffande säkerhet finns b.la. Securitas och G4S.
Tror du på ovan beskrivna utveckling och hur anpassar du dig samt hur exponerar du dig mot det?
(Tillägg gällande något helt annat; innan jul sålde min bok slut(!) och många har frågat om när den åter finns i lager. Jag har nu fått svar från förlaget, som låter hälsa att den finns på lager hos dem (PUG.se) och kommer finnas på Adlibris m.fl. på måndag.Förra veckan, närmare bestämt onsdagen den den 16/12, nåddes världen av att delstaten Massachutsetts anmäler närmäklaren Robin Hood, som under den värsta tiden under de stora börsfallen under mars kom att bli mycket uppmärksammad. Utöver nämnda delstat kom nyheter under den efterföljande torsdagen att den amerikanska finansinspektionen – SEC – ”… anklagar den populära nätmäklaren Robin Hood för att ha vilselett sparare om hur bolagets appbaserade aktiehandel genererar pengar och för att ha misslyckats med att genomföra utlovad handel.” Det dröjde inte många timmar till innan den sista nyheten för dagen nådde marknaden – Robin Hood gick med på att betala en böter om $65 miljoner.
De senaste åren har vi alla fått se hur en sorts ”gameification” har kommit att ske. Dagligen tycker jag mig kunna se hur såväl Avanza som andra aktörer berättar om kommande, nya funktioner på såväl hemsidan som i appen och visst är det uppskattat, men tro inte att det inte finns en bakomliggande tanke. Allt är inte bara skapat för att ge den bästa upplevelsen, utan även för att locka till köp och därmed göra steget från tanke till aktion hos konsumenten/användaren så minimalt som möjligt. Jag anklagar inte Avanza och dess likar, utan applåderar dem. Precis som de stora ”jättarna”, Facebook, Alphabet, Amazon, Twitter et cetera, vet de hur människans psyke fungerar och vilka knappar man skall erbjuda vid vissa specifika tidpunkter.
Nu är jag inte fullt insatt i Robin Hood och det nyss öppnade tillika avslutade fallet mot dem, men likt många av mina fränder (host… Sparo), och som jag själv tidigare gång på gång har betonat, har den enskilda individen ett ansvar. Robin Hood-spektaklet och spelinspektionens alla utspel det senaste året med allt från max 5000 kr per vecka hos en och samma leverantör (med följden att alla hoppar mellan olika av dessa samt till de oreglerade, där inga maxbelopp existerar) till att ingen reklam får göras under dagtid är bara några axplock på hur staten och de styrande behandlar ”folket” likt vore de sex år och beroende av såväl sin snuttefilt som napp med bamsemotiv.
Jag förstår att det framkommer som att jag lägger i både en som två övre växlar av detta och att jag överdramatiserar och att jag till viss del jämför äpplen och päron, men… har individen INGEN EGEN SKYLDIGHET samt att vara ANSVARIG FÖR SITT EGET BETEENDE? Är det verkligen Klarnas fel att herr Karlsson köper såväl ett PS5 som Occulus Quest 2 och även slänger med lite extra tillbehör när han ändå håller på? Han måste ju hålla jämna steg med alla som figurerar i hans flöden på både Twitter som Instagram. Att han inte har råd är inte en ursäkt och det där med betalning löser sig ju alltid – det är ju trots allt avbetalning och då är det ju billigare…
Ja, det finns individer som har problem och som har diverse psykologiska nedsättningar samt andra utmaningar och dessa skall alla se till att hjälpa och inte att utnyttja, men inte har var och varannan Svensson det, eller? För drygt en vecka sedan skrev Sparo om den äldre man som inte bara en, utan två(!), gånger agerat likt han saknade en förmåga att tänka själv och med det inse att det alltid finns två sidor av ett och samma mynt.
Jag börjar undra om den inflation som tycks saknas gällande valuta istället har infunnit sig beträffande ålder och kognitiv utveckling (läs; att bli, vara och agera likt en vuxen som tar tänker efter innan och sedan tar ansvar för sina ageranden).
Den värld som tycks skapas, eller redan till en viss grad har skapats, tycks gå ut på att oavsett vad jag – individen – gör för fel så är felet egentligen inte mitt, utan istället är det alla de som erbjuder tjänster och produkter. Det är deras fel att jag lockas att köpa, för inte kan jag stå på mig och utgå från min unika livs- och ekonomiska situation? Vad kommer härnäst? Ha begränsade öppettider på diverse livsmedelsaffärer, för det har visat sig att de som lider av fetma orsakad av överkonsumtion av socker tenderar att åka och handla på fredagar kl 15-17:00? Vissa lider tyvärr av bulimi, som är en hemsk psykologisk utmaning, och här visar data att de tycks besöka affären sent på kvällen för att köpa överflöd av allt från kladdkakor till Frödinges blåbärspaj. Således kommer alla ICA-butiker i SWE att vara stängda efter kl 19:00(?).
Vem vet, snart kanske det kommer förslag på att Systembolaget skall hålla stängt även på lördagar, då det visar sig att folk tenderar att dricka mer under sin ledighet och att detta, i vissa fall, men långt ifrån alla, leder till våld, oro et cetera (att staten inte förstår att alla då kommer köpa en vfardag och spara till helgen är, tyvärr, en no-brainer). Jag ämnar inte bagatellisera sistnämnda och jag vet att det finns de som har blivit drabbade/drabbas av berusade människor. Dock är det en annan (viktig!) debatt, men problemet och till viss del lösningen är densamma; det är individen som är ansvarig för sina handlingar.
Jag har god lust att maila Jackson, Nolan och Tarantino och lägga fram mitt manusförslag på en ny film – ”The Last Grown Up on Planet Earth”. Det jag just nu ägnar all tankeverksamhet åt är att reflektera kring vilka som skall spela huvudrollerna. Förslag?