- Recensioner och mediaframträdanden om "Livet, Börsen & Allting"
- Min bok: "MER Börspsykologi" - recensioner, utlåtanden, media etc.
- Min bok - "Börspsykologi - så blir du en bättre investerare"
- Portföljsutveckling
- Utdelningar & totalt kapital
- Dokumentärer och serier
- Sidor där jag finner underlag för aktier/investeringar
- Poddar
- Gaius Marius - Roms Tredje Grundare
Blog Archive
Ännu en sommar, ännu en semester. Som alla(?) är det med tudelade känslor som man inser att det är dags att byta ut sommarlinnet och badbyxorna mot chinos och skjorta. Visst är ledighet, sol och sommar något härligt, men jag skulle nog börja klättra på väggarna efter en allt för lång ledighet. Jag märker det redan under de sju veckor jag har…
Sommaren har varit lugn; ömsom mycket läsning, ömsom mycket socialt. Grovt räknat har det druckits +100 espressos, +100 cappuccinos, lästs 16-17 böcker, setts flera serier/filmer, spelats Catan sjöfarare (bra expansion) och Ticket to Ride Europa samt Japan samt det vanliga med socialt umgänge, matlagning och vinprovning. Jag är inte kräsen – en perfekt dag för mig är en där 2–3 timmars bokläsning ackompanjeras med en timma Catan, en promenad med poddlyssnande samt god mat. Kan det toppas med en god serie/film är det en bonus. Jag har inget behov av att vräka mig till höger, eller vänster. Jag må låta och framstå som tråkig, men jag är den jag är och tänker inte ursäkta mig för det.
Jag far dock med osanning i ovan stycke. Det som saknas är såklart ett par, tre-fyra timmars skrivande – min medicin och mitt botemedel mot allt. Att kunna skriva ut tankar, känslor och samtidigt utveckla sin språkliga förmåga är något jag uppmuntrar alla att göra. Inte bara utvecklar du en självkännedom och kunskap om dig själv samt dina språkliga förmågor, utan i och med allt du läser, skriver om och sedan reflekterar kring utvecklar du din kunskap. Gör om och du har en ackumulerande process. Gör om under flera års tid och du kommer uppleva hur du blir mer och mer trygg i dig själv och dina kunskaper. Som en bonus kommer du också upptäcka att det där TP-t inte var så svårt som du hade minnen av… …
Jag var tämligen aktiv med inköp/ökningar under våren samt till juni, men under juli har jag varit mer restriktiv. Är det ett bear-rally, eller har en botten nåtts? Jag har ingen aning och jag tänker inte ge mig på att spå i kaffefiltret. Som jag skrev i fredags ser jag ännu inget som tyder på att det syns en ljusning på den ekonomiska himlen, men jag ser och hör ej allt. Och som alltid är marknaden alltid före, men med hur mycket vet ingen – inte ens marknaden…
Någon drar och många följer efter. Ibland blir det rätt, ibland fel. Jag seglar bara med och fortsätter investera i de bolag jag bedömer vara långsiktiga vinnare.
Jag brukar återkomma med en sorts sommarlista på bästa bok, film och sådant trams. Jag är en person som sällan ruckar på mönster och rutiner, givet att de ej är skadliga. Således serveras här årets sommarlista och jag ber om ursäkt till dig som gått i väntans tider på detta ”årets höjdpunkt”…
Bästa skönlitterära roman
Lektioner i kemi. Har du läst böcker såsom Projekt Rosie kommer du gilla den här. Lättsam, men ständigt stimulerande. Såväl fabel som språk håller hög klass.
Runner up: Vägskäl. Jag har alltid gillat Franzens litteratur. Han är en författare vars böcker kommer tillhöra vår litterära kanon. Han senaste slår förvisso inte Tillrättalägganden eller hans, enligt mig, mästerverk Frihet, men den är mer än värd sin tid.
Bästa ekonomibok
The History of the Economic Thought: A Reader. En bok som går igenom och behandlar ekonomiska teorier sedan antiken glansdagar. Ger bra insikter och kan med fördel läses med en bok jag läste om under sommaren: Öppen/Sluten: Hur människans kapar och förstör framsteg. Den är skriven 2020 och således efter Rysslands hemska invasion och kränkning av ett fritt, demokratiskt land. Dock känns den med det än mer aktuell, speciellt då det nu tycks bli mer ”stängt” än ”öppet”. Jag vill framför allt lyfta fram kapitel åtta.
Bästa serie
Förra året tog HBO:s White Lotus hem första platsen och i år är det samma kanal som har levererat den serie jag funnit mest engagerande: The Old Man. Jeff Bridges tillhör det klientel av skådespelare som fortfarande förmår att göra bra skit och som inte säljer ut sig i manus som knappt passar som dasspapper. Ja, De Niro – jag tittar på dig.
Runner up: Paramounts Players. Ta den för vad den är. Ha inga förhoppningar och bara luta huvudet tillbaka. Det är och ska vara hjärndött.
Bästa film
Jämt skägg, men Top Gun 2 – Maverick tar den guldmedaljen, medan Elvis kommer strax efter. Tom Cruise har en förmåga att göra bra filmer och hans senaste är inte ett undantag. Det är mycket uppskattat ögongodis och en eloge till filmteamet, som verkligen lyckats med hela uppsättningen med allt från ensemble till rekvisita.
När jag läser från, lyssnar till och diskuterar med andra framkommer att det är många oavsett politisk falang är missnöjde med samhället och dess utveckling. Än är det skatten som är för hög, eller för låg, än den underfinansierade organisationen inom rättsväsende, skola och utbildning samt vård och omsorg. Vissa anklagar de ”rika” för att sko åt sig, medan andra anklagar de ”mindre rika” för att kräva mer av förstnämnda. Barrikaderna byggs upp och det slängs med såväl glåpord som slag under bältet.
Jag var fram till relativt nyligen obekant med att det finns ett begrepp, men efter att ha läst en intressant artikel om Oikofobi samt sett att det nyligen släpps en bok på ämnet väcktes mitt intresse. Således klickade jag hem boken Western Self-Contempt: Oikophobia in the Decline of Civilizations (Beckeld, 2022)
"[...]när civilisationer etablerar sig och blir starka och trygga, infinner sig naturligt också oikofobin, som i sin tur eroderar samhället inifrån."
Att känna en sorts motvilja till samhället och dess utveckling (som man då anser går mot det sämre) är en trend som står att finna i tidigare civilisationer, såsom i det romerska och bysantiska riket. Det författaren, Benedict Beckeld, tydligt lyfter fram är hur det alltid tycks följa samma mönster, vilket absolut inte är en nyhet för någon av oss; ty history dosen’t repeat itself, man does eller history dosen’t repeat itself, but it often rhymes är citat vi slänger oss med åt såväl höger som vänster. Det intressanta i böcker likt denna är att vi blir presenterade mönster som tidigare inte varit så synliga. Vi får bekanta oss med andra angreppssätt och perspektiv, vilket jag alltid söker tillika uppskattar när jag läser mer fackorienterade böcker. Det ger mig möjlighet att utveckla det inverterande tänkandet samt testa mina tidigare förutfattade uppfattningar.
Beckeld ser en tydlig trend genom historien som visar att när civilisationer etablerar sig och blir starka och trygga, infinner sig naturligt också oikofobin, som i sin tur eroderar samhället inifrån. Processen är allt annat än kort och sträcker sig över sekel och mer ofta än sällan även millenier. Processen tar sin början vid att ett relativt primitivt, men rörligt och starkt, folk besegrar sin omgivning. Det leder till ökat välstånd och prestige, vilket inleder skapandet av en nationell identitet. Med detta följer litterära prestationer och annat som kan kopplas till kulturella uttryck. Utvecklingen leder så småningom till så pass mycket välstånd och politisk makt att en permanent överklass kan etablera sig, vilket oftast sammanfaller med nationens höjdpunkt avseende kulturella och vetenskapliga framgångar. I denna fas blir allt fler människor mer upptagna med att uppnå individuella framgångar än av att eftersträva det bästa för hela samhället.
Jag finner boken läsvärd och att läsa den samt därefter (eller desförinnan) följa upp med Ray Dalios senaste The Changing of World Order, som jag skrev ett kort inlägg om i april, kan nog vara nog så berikande. Där länkar jag även till denna youtube-länk, där du mer eller mindre får boken på ett cirka tjugo minuter långt videoklipp, skapat och författat av Dalio.
Att läsa historia i allmänhet, men idé- och kulturhistoria i synnerhet är något jag finner givande. Här finns mycket kunskap, insikter och fakta att finna om vårt släkte; varför har X inträffat? Varför det och inte Y, eller Z? Och givet det vi vet om det förflutna, vad kan vi ”gissa” kommer ske om liknande event kommer hända i en nära framtid?
Att tro och gissa är två ting att handskas extra varsamt med. Rätt använt kan de vara din främsta allierade, fel använt din värsta fiende. De är sannerligen ett tveeggat svärd. Det finns de som omskrivs som analytiker i allmänhet, men prognosmakare i synnerhet. Deras prognoser är inget annat än gissningar. Förvisso skapade på faktiska underlag, likväl gissningar. Oavsett hur påläst han, hon eller de är kommer de aldrig med hundra procents sannolikhet veta exakt vad ett utfall ska bli, ty kunde de det skulle de nog äga såväl en som två Söerhavsöar.
När jag tänker på prognoser och estimat, som ännu en gång är gissningar, om än iklädda lite mer… hmm, finare och akademiska begrepp, återkommer jag alltid till en gåta från Tren Griffins bok Charlie Munger – The Complete Investor (en bok jag f.ö. varmt rekommenderar och som jag själv har gjort till en bok jag återkommer till vid varje semesterstart):
”Charlie Munger, the Easter Bunny, Superman, and a successful forecaster of an investment bank find themselves in their own corner of a large square-shaped trading floor. In the center of the room is a large stack of $100 bills. If each of them starts racing toward the center of the floor at the same time, who gets the money? The answer is Munger, because the other three don’t exist!”
Hård, oförlåtande likväl rättvis. Absolut finns det de som är duktiga på att prognostisera och via sina förmågor lyckats skapa sig enorma avkastningar, likväl är de varken gudar eller odödliga. Kom ihåg hur slumpen – fooled by randomness - alltid spelar en roll och förr eller senare kommer tärningarna visa fel siffror givet att spelarna inte inser när det är dags att casha hem och för alltid sluta spela.
Med det sagt vill lyfta fram ett par observationer jag sett, hört och läst de senaste veckorna. Alla är oroade för inflationen och den befarade minskade konsumtionen. I takt med högre räntor, ökad inflation och lägre reallöner kommer konsumenterna bli återhållsamma; vända på varje korvöre innan de konsumerar. Jag tror absolut att det kan komma att hända, men först efter sommaren. Varför? Hedonism! ”Stackars, stackars mig som har suttit inlåst i två år ska inte straffas ytterligare ett år bara för att kostnaderna för min efterlängtade resa och semester stiger. Nej, kosta vad det kosta vill. Beträffande det där med att hushålla med pengarna och tänka innan jag agerar får jag ta ’sen’. Nu ska jag tusan i mig unna mig, och det rejält. Det är jag värd, jag som har suttit inlåst medan livet har passerat; inlåst medan Italiens stränder har kallat mitt namn. Nej – nu jävlar ska det firas semester och nu jävlar ska det spenderas. Och därmed basta!”
Förlåt mig för mina överdrifter – syftet är att lyfta fram min andemening, som är att jag tolkar det som att många tycker ”synd” om sig själva och att efter två års celibatet ska inget, absolut inget, få hindra dem att resa, köpa den nya poolen, bjuda hem såväl svärmor(!) som den jobbiga grannen. Importera oliver, olivolja och parmesanost själv från Italien eller köpa ICA:s ”versioner” av de önskade råvarorna? Ha, är det ens en fråga? Unna sig lite extra bubbel på vardagskvällarna eller fortsätta hålla bubbeldrickande till helgerna? Ha! Äta lunch ute när man är på stan, eller vid stranden eller ta med matsäck? Ha. Ha ha ha.
Ja, ni förstår säkert. Det ska ”unnas” både hit och dit och gällande det faktum att det kan bli svettigt från och med starten av det tredje kvartalet hanterar man likt inför en blöt kväll när tanken på att man under morgondagen kommer ha en rejäl baksmälla: ”lätt värt det! Lätt!” Ofta brukar man tycka och känna raka motsatsen dagen efter, vilket jag tror många kommer känna från och med augusti och därefter.
Tyvärr är det dagens mentalitet. Det ska köpas nu och betalas sen. Ständigt ska man jämföra sig med de som har det (mycket) bättre ställt i allt från förmögenhet till relationer. Om man bedömer sig vara liten/mindre relativt dessa så är det 1) orättvist och 2) någon annans fel. Och i sin iver att ständigt vilja leva livet man anser sig ha rätt till skjuter man på plikten men kräver sina egenupplevda rättigheter.
Jag är medveten om att jag gör grova generaliseringar och att det alltid finns undantag, men när du tittar och lyssnar till de i din omnejd – finns inte tendenser till ”jo, det här med inflationen är jobbigt, men inte kan det bli så illa, va? Det kommer nog lösa sig och efter sommaren kan jag nog spara undan lite extra och jag vet ju att det egentligen inte är någon skillnad på Heinz ketchup och ICA Basics dito och bara där sparar jag ju in ett par kronor.”
Ständigt detta ”sen”. Ständigt denna övertro att man ska lyckas vända på sitt sätt att tänka och vara, likt det vore en på- och avknapp. Tyvärr är människan ett känslo- och vanedjur. Det ligger hårdkodat i våra gener att fortsätta med sådant som del fungerar, dels ger oss stimuli. Detta vet vartenda företag, psykologi, lobbyist med flera och de vet också hur att utnyttja det. Trots människans historia om att det önskade ”sen” sällan blir en realitet fortsätter allas våra Eva och Adam att fortsätta låtsats likt de regnar.
Ja, hotell- och resebranschen kommer tälja guld denna sommar. Samma med andra turistvänliga bolag och produkter, men om inflationen inte snabbt kommer ned (och med det de fruktade räntehöjningarna) kommer solen inte stå länge i zenit.
Jag tror att de flesta av alla bolags rapporter för Q2 kommer vara bra, såväl i relativa som absoluta termer. Därtill kommer det vara få VD:ar som kommer vara mer hökaktiga inför Q3 och hela H2, snarare tvärtom. Och jag tror, tyvärr, att det är mer sannolikhet för att deras reservationer slår in än vice versa. Tror.
Det var, i sammanhanget, högst intressant att ta del av de data som b.la. The Wall Street Journal rapporterade om i veckan. Aldrig tidigare har hushållen i USA aka. ”konsumenterna” varit mer förberedda på en recession. Vid en första tanke kanske man tror att det är de rika och välbärgade som får medianen att bli missvisande, men så är ej fallet. Oavsett inkomstläger tycks många sitta på pengar, om än i olika grad relativt inkomst, boende et cetera. Visst spelar det faktum att många har fått checkar under corona, likväl är det en tacksam nyhet att USA, som är världens största och ledande ekonomi (och som är beroende av en stark konsument) har dessa förutsättningar givet den skakiga tid vi lever i.
”Federal Reserve data show that as of the end of the first quarter, U.S. households held $17.9 trillion in cash and cash equivalents, up a bit from the fourth quarter and much higher than the $13.7 trillion they had at the end of the first quarter of 2020. Indeed, before the pandemic, U.S. households never experienced anything like the increase in cash they have experienced over the past two years, and this remains true even after adjusting for the run up in inflation.”
Med det sagt lämnar jag denna värld för att bege mig till den åttonde kretsen i Dantes inferno, den där falska spåmän huserar och tvingas gå runt i cirklar med deras huvuden förvridna i 180 grader, ty de kunde icke se framåt och får nu se bakåt och allt som egentligen inträffade.
OBS: Idag startar PUG Förlags sommarrea. För dig som är intresserad av böcker till såväl dig själv som nära och kära kanske det finns en titel i deras bestånd? REA:n gäller på samtliga titlar och inte bara de inriktade mot ekonomi.
Ray Dalio, investerare, filantrop,författare samt grundare av hedgefondbolaget Bridgewater Associates, är vida känd bland investerarkollektivet. Den bok han är erkänd för är hans Principles, som släpptes 2017. Det är en bok som dels står i min växande bokhylla, dels som jag varmt rekommenderar.
För cirka fem månader sedan kom Dalios senaste bok, Principles For Dealing with the Changing World Order – Why Nations Succeed and Fail. Jag har läst den och finner den mycket givande. Förvisso upplever jag att mycket av innehållet känns igen, men han lyckas ändå presentera och leverera intressanta aspekter på historiska mönster som för de mindre belästa inom historia kanske har mindre utvecklade kunskaper om. Jag ämnar inte negligera eller på något sätt ”baktala” allas vår avarage Joe – tvärtom anser jag mig tillhöra den skaran. Dock är jag utbildad i och undervisar i historia och således var det nog lite mer ”same same” för mig än för hen som inte läst/läser lika mycket historia.
För cirka två veckor sedan blev jag uppmärksammad på att Dalio också producerat en video på dryga 43 minuter, i vilken bokens innehåll avhandlas. Genom att se filmen får du boken, om än inte med lika mycket detaljer och siffror. Likväl får du bra skit för avsatt tid och energi. Jag uppmuntrar dig att se den om inte för att bli bättre investerare så för att bli än mer allmänbildad (ja, dessa går ihop…).
När jag ändå skriver om en (bra) video kan även Charlie Rose's senaste intervju med Warren Buffett rekomenderas. Den släpptes den 14 april och är således relativt färsk. Efter att ha sett videon ville jag gå tillbaka och lyssna vad Buffett sade under våren 2020. Ett par dagar efter att släppt sitt årsbrev blev "oraklet" intervjuad av Squawk Pod (leta upp avsnittet från den 24 februari, 2020). Summa summarum: "Jag vet inte var börsen, på genrell basis, kommer stå om ett kvartal eller 5, men jag är övertygad om att långa loppet är aktier vinnare. Således - investera i bolag som kan växa såväl på översta som understa raden och njut av resan."
Har du läst Dalios nya bok, eller hans Principles? Din åsikt om den/dem?
Ska jag vara helt ärlig vet jag att jag inte riktigt förmår att greppa det faktum att jag släppt en bok kring löning i mars under såväl 2020 som 2021... och 2022. Kanske kommer den insikten komma när allt lugnar ned sig, eller så har den infunnit sig men att jag inte förmår känna den, då jag förväntat mig/ställt in mig på något annat? Oavsett är jag idag mycket glad – och stolt. Stolt över att ha skapat något tillsammans med Erik Sprinchorn.
Jag skriver lika mycket för mig själv som för andra. Jag utvecklas när jag skriver. Att skriva gör att jag sätter ord på mina tankar. Tvingar dem att komma ut och väl nedskriva tappar de den makt och den trångsynthet de har när de förblir i mitt huvud. Här blir de nakna, avskalade. Lite likt de som badar nakna när tidvattnet drar sig undan.
Livet, Börsen & Allting är en bok såväl Erik som jag hoppas samt önskar kommer ge dig som läsare öppningar och möjligheter till förkovran, men också till att upptäcka flera kaninhål att själv gräva djupare i. Den är bred och till skillnad från mina tidigare kräver den här lite mer av dig som läsare. Dock ska du inte låta dig avskräckas av detta – tvärtom uppmuntrar Erik och jag dig att ta dig an utmaningar. En utmaning ska ses som en process som inbjuder till lärande och därmed utveckling. Som jag flera gånger sagt och skrivit kunde du inte gå när du föddes, utan steg för steg (haha… suck) gick du från krypande via gående till springande.
Jag är mycket förtjust i allt som Erik och jag har skrivit, men kanske främst kapitel ett, fem och sju. I dessa låter vi bland annat Aristoteles spy galla över de som idkar pengahandel och gör sig en vinst på att utnyttja arbitrage samt skildrar vi hur David och hans vän, den lätt alkoholiserade Goliat, diskuterar indexfonder och aktivt förvaltade fonder. Detta är bara axplock och jag hoppas du kommer finna boken såväl givande som underhållande.
Nedan är ett litet utdrag.
”Aristoteles verkade inte gilla pengar. Han såg dem tydligen som något ont. Det rena, fina och ursprungliga var två individer som bytte varor mellan varandra. Den ene kanske hade håvat upp en massa fisk och kunde avvara några stycken, medan den andre hade plockat kokosnötter. Båda såg ett värde att byta en fisk mot en kokosnöt. ”Jag kommer aldrig orka äta all fisk innan den blir dålig”, tänkte Fiskaren. ”Usch så trist att bara sitta och knäcka kokosnötter hela dagarna”, tänkte den smidige Klättraren. Aristoteles såg detta som det perfekta bytet. I hans huvud kunde pengar komma in bara i situationer där det inte gick att byta jämnt. Fler byten och ett större värde för alla kunde uppstå om man introducerade ett mellansteg. Till exempel där Fiskaren sålde sin fångst för pengar som han sedan gick och köpte kokosnötter för. Aristoteles, denna filosofers och kristna tänkares anfader, såg detta byte som ”orent, men nödvändigt.”
Tack för allt ditt stöd. Du har en lika stor del i denna veckas release som både Erik och jag!
Du kan köpa boken direkt i förlagets shop (finns ett par signerade exemplar kvar) men den finns såklart där böcker finns, såsom Adlibris, Bokus och Akademibokhandeln.