Har marknaden prisat in en seger för Trump? En för Biden? Nuvarande prognoser visar att Biden har ett övertag, men hur ofta har vi inte sett det och sedan stå med hakan i golvet när det verkliga, och det som över huvud taget betyder något, resultatet presenteras? Brexit samt Trump vs. Clinton är bara två av relativt många bataljer där vinnaren har varit den otippade.
Jag är mycket intresserad av politik i allmänhet, men amerikansk i synnerhet och finner det intressant att se hur många kloka huvuden det finns på andra sidan pölen, men också lika skrämmande hur många okloka dito som finns.
Att försöka sig på att tajma valet med sina investeringar är något jag inte vill rekommendera och inget jag själv ämnar göra, utan jag fortsätter med den välbeprövade formeln att sprida ut inköp över tid, vilket mer ofta än sällan tenderar att infalla sig då lönen anländer till kontot.
Trots att jag ej ämnar försöka mig på en sorts tajming kommer jag ändå vara beredd att använda lite ur den krigskassa som jag har och det enda som jag tror kan skapa ett sorts fall på börsen är inte om Trump vinner. Ej heller är det att Biden vinner. Nej, det som kan skapa en liten oro är att ingen av kombattanterna ömsom accepterar sin förlust, ömsom den andras vinst och att detta drar ut på tiden. Det har länge talats om den risk som finns att Trump ”vägrar att flytta ut” och hur ofta får vi just nu inte läsa om hur nämnda börjar bygga en bas med lögner(?) om det förfärliga med poströstning och det fusk som förekommer med det.
Jag är inställd på att det, tyvärr, kan bli allt ifrån et par dagar till ett par veckor innan det finns en klar, av alla (i alla fall de som måste) accepterad vinnare och detta kommer inte se som något sorts styrkebesked i världens ögon. Kina, flera länder i Mellanöstern, Ryssland med flera kommer att se svaghet och i USA kommer det bli upplopp, inbördes stridigheter mellan de båda falangernas anhängare et cetera.
Oavsett vem som vinner är frågan hur lång tid det kommer ta innan dennas vinst accepteras, för jag har svårt att se att Trump, om han nu förlorar, håller ett tal likt Clinton höll 2016, där han dels erkänner sig besegrad, dels tackar Biden för en god och bra kamp. Istället tror jag vi kommer se ”fake news”, ”cheating”, ”China is responsable for this” et cetera. Förvisso lockar popcornmaskinen, men tyvärr är det för hemskt för att kallas tragikomiskt. Det är allvar. En av världens supermakter är just nu, och riskerar att så fortsätta vara, en sandlåda. I denna sandlåda finns inga vinnare, utan bara förlorare.
Timothy Snyder, skribent på Washington Post, drar en parallell till Balerus president, Lukasjenko i sin artikel What Americans Should Learn from Belarus. Denna kan bedöms som märklig, men skillnaden är "bara" att Lukasjenko beväpnar sig med vapen, medan Trump med verbala sådana; "fake news", "don't trust them (Biden/Demokarterna)" et cetera. Skribenten gör gällande att man nu, gärna igår, i USA måste förbereda, för det handlar om att försvara demokratin, den som många, många tar för givet. Detta görs genom de sex P:na, som kommer att försvara en legitim valseger mot ett politiskt kaos; Preperation, predominance, protest, peace, presistence och pluralism.
Upplopp, anklagelser, utredningar, polsi- och nationalgardsinsatser... detta befarar jag kommer att inträffa och ännu en gång - det finns ingavinnare, bara förlorare.
Tror du att ovan nämnda risk med allt från ett par dagar till veckor där ingen klar och accepterad vinnare finns är adekvat?
Förutom en lednings inkompetens är det största risken i bolag inom spel- och dobbelsektorn den politiska tillika regulatoriska. Ena dagen är det någon politiker som basunerar ”dessa bolag ska betala mer i skatt! Ja, så mycket skatt att Astrid Lindgrens Pomeperipossa-debakel kommer att framstå som rena rama semestern”, medan den andra är tyst.
Såväl politiker som spelbolagen vet att det inte finns någon politiker som är något sånär beläst inom ekonomi som vet att nämnda bolag inte är negativt för staten. Genom deras verksamhet kommer nämligen många skattepengar in. Ja, tyvärr finns det de spelare som inte klarar av att spela med förnuft och förutom att det är synd om dem kostar de samhället i form av sjukvård. Jag ämnar inte förminska denna negativa sida med betting och gällande min åsikt har jag skrivit om det i detta inlägg. Det jag vill ha fokus på i detta inlägg är att den politiska och regulatoriska risken inte bara är synlig inom spel- och betting, utan nu även inom sociala medier.
Natten till fredagen den 7/8 skrev Trump under en exekutiv order som förbjöd amerikanska bolag att göra affärer med tjänsterna WeChatt samt TikTok, varav förstnämnda är en tjänst från det kinesiska Tencent och sistnämnda en dito från ByteDance. Plötsligt ändras spelreglerna och detta tvärt. Självklart spionerar båda sidorna på varandra och är det inte genom TikTok är det genom allt från Fortnite via hej-kom-och-hjälp-mig till Tinder. Edward Snowden kom att visa detta under 2013-2014 genom att Sverige samarbetat med NSA (National Security Act) då vi inte bara låg/ligger(?) i framkant inom internetanslutningar och uppkopplingar, utan även för att vi ligger nära Ryssland.
Frågan är inte om någon har rent mjöl i påsen, utan om hur hög volym av det smutsiga innehållet egentligen är. Att hitta ett land med hundra procent rent mjöl tror jag kan bli svårt(?).
Just nu finns inte bolag såsom Facebook och Alphabet i Kina, men jag fruktar att Trumps agerande kan få oanade spridningseffekter till andra regioner. Om detta kommer vi bli varse och jag hoppas att min fruktan inte realiseras.
Prosus – det nederländska investmentbolag som b.la. äger 31 % av Tencent och som jag tidigare har diskuterat, kom att drabbas under nämnda fredag och självklart följer de händelseutvecklingen noggrant. Inte bara för att Tencent är ett stort innehav hos dem, utan även för att hela deras portfölj består av ”e” som i ”e-handel”, "e-hälsa", "e-dejting" et cetera.
Varför hög substansrabatt i Prosus?
Gällande Prosus och deras substansrabatt, som innan fredagen den 7/8 låg på cirka 25 %, har jag fått frågor om. ”Varför så hög?”. Mitt svar – långt ifrån alla vågar lita på Kina och deras bolag. Visst har Tencent hittills visat sig vara ”äkta vara”, men detta trodde många om Luckin Coffée också. Därtill kan den kinesiska staten när som helst förstatliga vilket bolag som helst, såsom just Tencent. Detta är inte en långsökt risk, utan i allra högsta grad reell. Som investerare i Prosus måste man vara medveten om detta – rabatten kommer alltid att vara relativt hög så länge Tencent står för en sådan stor del av portföljen.
Jag väljer att acceptera denna risk. Förvisso är min tillit till Tencent inte hundraprocentig och ej heller till Xi Jipings klåfingrighet, man jag tror att ledningen hos Prosus vet hur att tälja guld i andra innehav och att Tencents del sakteligen kommer att minska. Om inte är det ingen fara, för så länge inget av ovan inträffar är det en "win-win". Prosus visar att att såväl EK/A, omsättning/A samt VPA är i stigande trend (R12, 3 år) och även om aktiekursen inte nödvändigtvis följer detta på instasekunden kommer den förr eller senare att så göra. Glöm aldrig att skilja på bolag och aktie. Jag investerar i förstnämnda.
Tror du att den politiska risken kommer att öka i andra sektorer kommande år? Kommer Square att tillåtas i hela världen? PayPal? Får vi handla via bolag X om vi bor i georgrafi Y?
”Fokusera på bolagen och låt makro sköta sig själv.” Detta är något jag har fått mig berättat från min första dag som hobbyinvesterare och jag håller det sagda för sant, men med tillägget att jag tror att det finns visa små förtjänster att vinna på att ändå ta med makro i sina tankar, framför allt då det gäller till att förstå hur eventuella köplägen kan komma att infinna sig.
Vad vet vi om hösten? Vi vet att vi riskerar en andravåg av covid-19. Vi vet att det kommer att vara ett val i USA och vi vet att det kommer att vara komplicerade relationer mellan UK och EU samt inom EU iom. bidrag/lån-problematiken.
Om vi börjar med det första – covid-19. Jag tror inte att något land kommer att repetera den nedstängning som de gjorde under mars-juni, utan istället kommer begränsade områden att stängas under en kortare tid, precis som vi kan se hända i t.ex. Barcelona idag. Kostnaderna att stänga ned är för stora relativt att inte stänga ned och frågan om mänskliga liv kontra pengar är således mycket central. Vad är rätt och vad är fel? Här är vi alla utlämnade till oss själva. Det vi dock vet är att för varje dag närmar vi oss ett vaccin. Den genomsnittliga tiden för framställandet av ett sådant är vid ”vanliga fall” cirka tre år, men jag tror att det kommer att gå mycket snabbare denna gång, då världens regeringar öser ut pengar över bolag verksamma inom berörda bransch. Därtill sker samarbeten av aldrig tidigare skådade slag och har vi tur kan vi ha ett fungerande och ”riskfritt” vaccin under Q2-Q3 2021. Vi får bara hoppas att inget land gör ”en Sverige”, då den skada som kom med vaccinationen mot svininfluensan är en skam och gällande de som idag är drabbade av narkolepsi är det hemskt att få läsa om hur de nekas bidrag, hjälp et cetera och hur de liksom måste ”hävda sin rätt” till dessa.
Världen kommer inte att bli exakt densamma efter covid-19, men mycket kommer att så vara. Historien har en tendens att om inte upprepa sig, så åtminstone härmas.
Beträffande valet i USA vet vi att Trump skjuter såväl rakt som snett, precis som ett hagelgevär, och att han tar varje möjlighet som kommer. Om ingen finns, försöker han att skapa sig en sådan. Hur ska han få bort fokus på hur illa han har skött bekämpningen mot viruset i USA? Jo, genom att skylla på Kina och lägga fokus på dem. Det är inte en tillfällighet att det nu börjas med nedstängda konsulat och hot om handel et cetera. Det hela stavas politik och detta är Trumps försök att vinna väljare, eller att få kritiska väljare att ”glömma bort” hur illa nämnda har skött stora delar av sitt ämbete. Jag är fullkomligt övertygad att vi kommer att få se mycket, mycket mer mellan USA och Kina fram till valet. Är marknaden inställd på detta? Ja, i alla fall till en viss del. Vi har lärt oss hur jargongen går, men var går gränsen? Det kommer att vara höstens epicentrum.
Gällande EU samt Brexit är det för svårt att just nu förstå vidden av. För tillfället har kompisband knutits allt starkare inom EU, men det tragikomiska är att många länder inte ser sig som just ”kompisar”. Detta kommer att återspeglas de kommande åren och jag är rädd för att vi, men framför allt den generation som idag är cirka 10-15 år, kommer att få dra det stora lasset. Pengar som nu både ges bort och lånas ut är pengar som på något sätt skall tillbaka och ingen vet exakt hur detta skall gå till mer än att "någon" ska stå för notan. Det vi vet är det kommer att bli problem och här är jag tveksam till om samarbetet är så starkt som vi tror, för var går gränsen för vad svenskar, tyskar, holländare, belgare et cetera kan tolerera?
Det är och fortsätter vara lika skrämmande som intressanta tider och allt vi kan göra är att anpassa oss, ty det vet vi är sant: ”As many more individuals of each species are born than can possibly survive; and as, consequently, there is a frequently recurring struggle for existence, it follows that any being, if it vary however slightly in any manner profitable to itself, under the complex and sometimes varying conditions of life, will have a better chance of surviving, and thus be naturally selected. From the strong principle of inheritance, any selected variety will tend to propagate its new and modified form.”
Få ämnen berör och delar människor så mycket som politik och detta har blivit extra tydligt de senaste tio åren i allmänhet, men de senaste fem i synnerhet, då Europa kom att få en kraftig flyktingvåg. Var det rätt av Sverige att ta emot så många flyktingar? Det är en fråga som är mer vital och närvarande än vad den var då, hösten 2015. Dock är det inte denna specifika fråga som jag i detta inlägg ämnar dryfta, utan istället vill jag presentera en bild över vad dagens politik är och varför det har kommit att bli sådana tydliga läger.
Underlaget för denna presentation är hämtat från magasinet Axess och det första numret för räkenskapsåret 2020. Detta nummers tema är ”Polariseringar pågår” samt det något mindre ”Hatet pågår” och detta tror jag det är få som motsätter sig(?). I fem artiklar – Känslostorm, De upplystas intolerans, Alla blev så arga, Leta bortom politiken samt Så illa är det inte – presenteras mycket intressanta och välgrundade reflektioner tillika slutsatser.
Den första och längsta är Känslostorm, som är skriven av författarens, aktivisten och journalisten Jonathan Rauch, känd för bland annat Political Realism: How Hacks, Machines, Big Money, and Back-Room Deals Can Strengthen American Democracy och Kindly Inquisitors: The New Attacks on Free Thought, Expanded Edition, och översatt till svenska av Margareta Eklöf. Den erkända författarens slutsats är lika skrämmande som den är sann: dagens människa har tappat sin ideologiska tro och röstar inte efter denna (logiskt, då den saknas…), utan efter känslor.
Okej – vad är nytt, tänker du? En mycket berättigad fråga och Rauch ger svaret att det inte är känslor för det egna partiet eller för det man vill, önskar och hoppas på, utan vice versa – dvs. man röstar på det partiet som tar tydligast ställning mot det som man avskyr, hatar och allra minst vill se bli en verklighet. I en undersökning av Pew Research Center framkom att bara 44 procent av republikanerna är beredda att kompromissa med demokraterna och hos sistnämnda är bara 46 procent. Med andra ord kan det sägas att inte ens hälften av de förtroendevalda är beredda att kompromissa för att nå en lösning om en specifik fråga.
Antingen är du med mig, eller emot mig – det finns inget mellanting. Detta är vad som gäller i dagens politik och ju mer jag satte mig in i artiklarna och även andra matnyttiga publiceringar slås jag av att det är en sanning. Visst – det var snarlikt under slutet av 1800-talet och fram till Andra Världskriget, då nationalism först delade folket för att sedan ersättas av de olika ismerna, såsom fascism, nazism, kommunism et cetera, men denna gång är gränserna och polariseringens orsaker mer diffusa och subtila.
Det handlar om tribalism – att tillhöra en flock och en stam och att aldrig, aldrig(!) svika vad den står för. Hellre är du beredd att dö. I sin artikel berättar Rauch hur en tidning berättade om en bilmekaniker som blev uppringd av en strandad bilist. När bärgaren kom dit och fick se att det satt en Bernie Sanders-dekal vid stötfångaren sade han ”lycka till” och lämnade bilisten med sin bil i det skick som han hade funnit dem i. I en tv-intervju i WLO dagarna efter sade han: ”Jag gör inte affärer med det där klientelet”.
"[...]Följaktligen har personligheter som Trump, Johnsson, till viss mån Macron, Åkesson med flera kommit att vinna allt mer inflytande och makt[...]"
Om Rauch har rätt, vilket jag anser, röstar en majoritet idag utifrån affekt – känslor. Inte känslor för vad de uppskattar, utan för vad de absolut inte uppskattar. Brexit, Trump vs. Demokraterna, SD vs… ”alla”(?) – i samtliga av fallen röstar folk efter sitt missnöje och av rädsla för vad som kan hände om de andra kommer till makten. Betänk; har du inte hört, eller läst, hur många som säger att de kommer att rösta på Trump, för hellre att han får fortsätta i fyra år än att Warren eller Sanders får makten? Av de rapporteringar som de svenska tabloiderna ger oss tycks detta vara den sanning som råder: Wall Street må inte älska Trump, men relativt hans motståndare och deras utannonserade agendor är valet inte ett val - för det finns bara ett alternativ om de inte önskar att förlora väldigt mycket pengar och det alternativet stavas Trump.
Skillnaden mellan partierna har inte ökat, snarare tvärtom (lex ”decemberöverenskommelsen” och ”januariöverenskommelsen”). Det som dock har ökat är att allt fler politiker förstår att dagens (unga/medelålders) människor, som bara har läst om de fatala hemskheter som patosdriven politik kan leda och har lett till, är känslobenägna och att detta går att utnyttja. Följaktligen har personligheter som Trump, Johnsson, till viss mån Macron, Åkesson med flera kommit att vinna allt mer inflytande och makt.
Om detta kommer att växa och bli än mer viktigt i kommande val kan de kommande decennierna bli mycket, mycket utmanande, där polariseringar snarare är en regel än undantag och där fysiska konflikter kan komma att höra vardagen till.
Ovan har jag bara angett synopsis ur Axess tema för detta nummer (nr 1, februari 2020), men utifrån detta - vad är din tanke och reflektion kring det som Rauch och övriga skribenter i sina artiklar presenterar?
Innan jag idag går in på inläggets essens vill jag först framföra min djupa tack till såväl Z2036 som Lars, som under söndagen gav mig utmärkelsen "Årets blogg". Jag känner mig mycket hedrad, ärad och tacksam, men jag vill hävda att jag inte är värd denna. Emellertid tar jag å det ödmjukaste emot den. Tack till Lars, Z2036 och till alal er andra som besöker, läser och kommenterar. Då det är T-minus 1 dag vill jag också passa på att önska er alla en underbar tillika härlig jul!
Jag är en av dem som uppskattar att läsa makronyheter, men jag baserar inte mina investeringar enbart på dessa. Att läsa om världsnyheter och vad som händer inom vissa regioner ger mig kunskap och insikter, vilka kan hjälpa mig att förstå bolag och branscher på ett mer övergripande plan. Därtill drivs jag av nyfikenhet och en vilja att ständigt lära mig nya saker och att utvecklas.
Om 2020 finns mycket att säga, men på en mer världsomspännande plan kommer framför allt valet i USA, Brexit och handelsavtalen att vara i strålkastarens sken. Observera att jag skriver ”-en” vid ”avtal”, då det inte bara är handelsavtalet mellan USA och Kina, utan också mellan förstnämnda och Europa samt det mellan Japan och Sydkorea.
"[...[I have made the greatest deal ever i the enrire history of USA[...]"
Beträffande valet i USA, som jag i detta inlägg ämnar att fokusera på, kommer det gå till historien som det mest smutsiga i moderna tider; Trump kommer att göra allt för att få fortsätta sitta i det ovala rummet och då han ser börsen som ett derivat på hur ”duktig” han är, kommer han göra allt för att denna står på ATH lagom till november. Kommer han att lyckas? Kanske och det som talar för det är att det kring Q1 2020 och därefter börs synas reaktioner/konsekvenser av FED:s första sänkning av räntan under 2019 (ofta ligger effekterna cirka 6 månader efter), vilket kan driva upp konsumtionen hos amerikanerna.
Tyvärr finns det mer som talar emot; handelsavtalet, vilket påverkar bolagens vinster, har redan nu visat sig sätta djupa sår hos bolagen. Lägg därtill de avtagande effekterna från Trumps skattesänkningar från 2017 samt höga jämförelsetal och det kan bli lite oreda på marknaderna. Skulle denna oreda komma kommer Trump att anklaga FED och då denna institution inte kommer att göra mycket (eller, enligt Trump, ”för lite”), kommer Trump att rikta sin ilska mot EU och ECB, som via sina minusräntor ”fuskar”. Hotet från USA mot EU och de båda parternas handel kommer att vara mycket omtalat detta år och frågan är om EU är starka nog att stå emot?
Vem som blir demokraternas presidentkandidat kommer såklart att påverka. Blir det Warren kommer detta att skapa en enorm osäkerhet, då hon ämnar radikalisera inte bara skattesystemet, utan även sjukvården, teknikbolagens dominans et cetera. Sjukvården har alltid varit i ropet under valår och det är ”sedan gammalt” att det mer ofta än sällan brukar bli köplägen i bolag såsom Abbvie, Abbot Laboratories, Amigen et cetera kring valtider.
Många aktörer och ”experter” vill hävda att om det blir Sanders, eller Warren, kommer möjligheten för Trump att väljas om att öka, då alternativet är sämre/värre ur ett mer, kortsiktigt skall tilläggas, marknadsmässigt perspektiv. Blir det istället Bidden eller Bloomberg kan kampen få en annan nyans. Oavsett kommer det bli en kamp fylld med nya lågvattensmärken. Att demokraterna nu gick vidare med riksrätten kommer mer skjuta dem själva än motståndarna i sjank, då det skall mycket till för att Trump skall fällas av republikanerna i senatshuset. Beträffande Trump, republikanerna och deras kunskaper om PR måste jag ännu en gång erkänna att jag blir imponerad. När de under omröstningen, men också på olika event inför, under (Trump höll t.ex. ett kampanjmöte i Michigan då det röstades om hans möjliga åtal) och efter har fått demokraternas attack att inte bara bli en attack mot Trump, utan mot alla som har röstat på honom (dvs. You either with us, or against us) har de inte bara splittrat USA än mer, utan de har även skapat ett perfekt utgångsläge för valet, då de kommer att vinna åtalet (och därmed valet?). Ett exempel som kan lyftas fram från de dryga åtta timmar långa föroläpningarnas kamp under omröstningen var det "roliga" att republikanerna höll en tyst minut för alla de som hade röstat på Trump för att "hedra" dem...
Till valet skall även handelsavtalet räknas in, då Trump ämnar att, i oktober 2020 kunna stå på en scen framför lyriska följare, antingen kunna säga; ”jag är den enda som kan skapa ett bra avtal med Kina”, eller ”I have made the greatest deal ever i the enrire history of USA”. Även om det inte är det ”bästa avtalet” kommer det att vara det i hans värld och, tyvärr, är det det viktiga…
Gällande avtalet kan det adderas att jag tror det är likt Mats Qviberg sa – ”Det är som Jesus. Alla tror på honom men ingen har sett det”. Därtill kan tilläggas att det nog kommer att bli tvåsiffriga faser innan avtalet är klart; fas 1 är förrätten till förrätten, om en sdet. Att det sedan skrivs behöver inte betyda att det följs och säkerligen kommer det som vi har vant oss med sedan Trump svor presidenteden att vara legio under många, många år framöver. Konflikten handlar nämligen inte bara om handel, utan om världsdominans, denna såväl ekonomiskt som militärt.
Nu har bara valet lyfts fram id etta inlägg och många andra makrohändelser kommer att inträffa, vilka några redan har nämnts i inläggets början, såsom Brexit. Det kommer, minst sagt, bli ett händelserikt år, men frågan är om det kommer att vara något helt annat som det kommer att berättas berättelser om i framtiden, såsom att Italien vill göra en ”exit” ur EU, eller att Tyskland har fått nog av alla lån från Grekland m.fl.?
Inför detta inlägg läste jag mina korta reflektioner från 2018, där jag b.la. diskuterade handelsavtalet mellan USA och Kina. När detta inlägg skrivs har parterna gått ut med att fas 1 (av hur många?) har nåtts, men ingen har ännu sett det påskirvna avtalet. Emellertid blev det någorlunda som jag trodde för ett år sedan: "Och ja, självklart påverkar handelskonflikten; en konflikt som kommer att fortgå till slutet av 2019, då Trump, strategen, kommer att "fixa det" lagom till att hans omvalskampanj har startat igång."
Att skriva om makro och diskutera det tar tid, men vad ser du mest ”fram” emot år 2020? Varför/varför inte?