Solen skiner, långhelg, på fredag tar flera av mina elever sin efterlängtade student och veckan därefter går jag på ledighet. Det är lika mycket en känsla av dejá vu som det är något nytt. Semester betyder mer tid att ägna till det som jag verkligen vill fördela tid och energi på, med allt från skrivande av X via läsning till att umgås med nära och kära. Jag hoppas att min hälsena fortsätter läka, men hittills har återstärkandet tagit längre tid än vad såväl jag som läkaren räknat med. Min skateboard står i hallen och skriker, liksom mina walkingskor. Emellertid ger jag inte avkall, utan kommer vila och låta läkningsprocessen ta de tid som den behöver. Att skynda och stressa fram något brukar ofta komma tillbaka och då i den dubbla mängden, lite likt hävstångseffekten.

Vi är flera, såväl på twitter som inom bloggosfären, som fokuserar på utdelningsinvestering. Lika bra att applicera ingen nämnd, ingen glömd. Dock vill jag passa på att rikta all beröm och alla gratulationer till The Dividend Guy som på rullande tolv månader just nu ligger på 500 000 kr i utdelningar. Det är inget annat än inspirerande. Bakom den summan står inte en utnött soffa som knappt får någon vila mellan alla tv-spels- och tv-seriesessensioner. Inte heller finns någon handläggare på valfri statlig myndighet som betalat ut bidrag år ut och år in utan att mottagaren bemödat sig att lyfta så många fingrar. Nej, bakom den siffran står ett dynamiskt mindset, motivation, målmedvetenhet, ihärdighet, radikal ärlighet samt ödmjukhet. Absolut finns alltid en gnutta tur med – kom ihåg Fooled by randomness, men i och med min bloggrannes långa historik kan den delen anses relativt liten, knappt märkbar.   

Jag har sällan suttit och studerat min egen utdelningstillväxt. Förstå mig rätt, för visst gör jag uppföljningar, men ständigt har det funnits en tanke att ”det där tar du längre fram, ty du är ännu inte tillräckligt långt kommen på utdelningsresan”. Tanken har till stor del grundat sig på att det är först efter flera år som snöbollseffekten verkligen börjar ge sken av sin magi, likt gnistor som sprakar från Merlins händer. Således har jag mer stämt av med Avanza, som är min nätmäklare, samt med bolagens rapporter så att siffrorna stämmer samt fört journal. År in, år ut.

Jag tror vi är många som har läst om snöbollseffekten. Jag tror vi också är många som läst om med vilken kraft som om inte exponentiell tillväxt så åtminstone närheten av denna kan ha. Jag har gjort det och jag har försökt föreställa mig hur det skulle och ska vara. Hur utdelningarna ökar lite mer för varje år; dels av nysparande, dels av utdelningshöjningar (och om det vill sig väl även lite valutaskjuts). Detta till trots – all läsning och all mental förberedelse – står jag idag häpen. Verkligheten överträffar sannerligen fiktionen.

Det var sommaren 2015 som jag fullt ut kom att övergå till utdelningsstrategin. Nedan är hur utdelningstillväxten mätt i procent varit sedan start.

2015-2016: 127 % (här kan adderas att jag tryckte in lite extra från min buffert/krigskassa iom. 2015 års ”sommarkris” i Grekland)

2016-2017: 39,4 %

2017-2018: 30 %

2018-2019: 21,2 %

2019-2020: -34 % (Corona)

2020-2021: 112,9 %

När jag summerar de utdelningar jag fått hittills i år, 2022, framkommer att de redan är högre än de jag totalt fick 2019. Extrautdelningar? Njae, förvisso har Sampo haft en extrautdelning, men annars har jag inga bolag som skeppat ut något extra detta räkenskapsår.

Under de senaste åren har jag levt mer sparsamt än vad jag annars skulle ha gjort; att jobba heltid och sedan skriva böcker, ha kurser, föreläsningar med mera gör att tiden för annat inte riktigt finns där. Visst lägger jag dollares på kaffebönor, goda råvaror till mat och då, ostbågar till Ulla och då även en fin flaska vin, men det blir aldrig några stora summor. Med detta som bakgrund och med insikten om att mina utgifter kommer öka mer i framtiden är det ändå roligt att se att på R12 täcker årets hittills mottagna utdelningar mina månatliga snittkostnader med råge. Skulle jag slå ut utdelningarna per månad, dvs. dela totalen på 12 (månader) skulle jag ha kvar 25 % från utdelningarna envar månad. Det om något skapar en känsla av trygghet och stabilitet.

Hur har jag kommit hit? Utan att veta om jag gav en korrekt bild av The Dividend Guy är det samma faktorer som har skapat den här möjligheten. Ödmjukhet mot såväl mig själv som andra och andras kunskaper, motivation, en klar målbild, ihärdighet, ett dynamiskt mindset, en hunger efter kunskap och att ständigt söka utveckling, tur med mera.

Utöver det finns det ytterligare en faktor som har spelat en signifikant roll: relationer och kontakter med andra investerare! Att dela med sig och mottaga åsikter, reflektioner med mera har skapat underlag för en utveckling. Hade jag varit här idag om jag inte haft alla underbara och tacksamma relationer, vänner, bekanta et cetera? Nej!

Således vill jag avsluta med att rikta ett stort tack till alla för all den kunskap och alla de reflektioner ni är vänliga att dela med er av! Vi är starka. Vi står enade. Vi är vinnare!

Ett omtumlande år. Ett bättre sätt att beskriva 2021 finner jag inte. Ömsom har året varit givande, ömsom tagande. Jag har haft förmånen och äran att inte bara få släppa en, utan två böcker – Marius – Roms Tredje Grundare och MER Börspsykologi och jag har även haft samma ära och förmån att få vistas med människor jag bryr mig om, såväl fysiskt som virtuellt. Jag har tyvärr också fått känna på diverse mer privata utmaningar, utmaningar jag inte skrivit om. Kanske kommer jag återkomma om det, kanske inte. Kortfattat kan sägas att de, tillsammans med ett krävande lärarjobb och alla andra uppdrag jag, med full medvetenhet har accepterat, har skapat en lite väl spetsad cocktail. Tacksamt(?) har jag ändå varit tillräckligt noga med att inte få den sista droppen i bägaren; den som får kärlet att rinna över. Nu, när andra terminen börjar, tycks nämnda kopp faktisk tömmas lite och bara den vetskapen ger mig mer energi.

Att författa en årskrönika är sällan lätt. Vad ska man ta och inte ta med? Var går gränsen för bredden? Bästa film (The Father)? Bästa bok (Vinnarna)? Bästa TV-serie (The White Lotus)? Bästa musikalbum (30 av Adele)? Bästa upplevelse av när någon annan snott din tvättid i tvättstugan (hände så sent som förra veckan)? Bästa strykningen av kalsongerna? Om vi börjar med sistnämnda… nävars, förlåt men med ett fantastiskt börsår i ryggen är det svårt att inte röra åtminstone lite på smilbanden.

Portföljen har ökat med 34,37 procent och resultatet gör att detta är mitt bästa börsår sedan jag flyttade mitt spar- och investerarkonto till Avanza 2013. I flera inlägg har jag skrivit att jag, sedan 2019, mer och mer valt att fördela mer sparkapital mot tillväxt och även fonder. Detta har jag fortsatt med under 2021 och snittar cirka 40–50 procent av månadssparande mot dessa segment och resterande mot det utdelningsfokuserade dito. Jag står således med en fot i båda pölarna. Då jag ej tycks kunna logga in på Avanza i skrivande stund kan jag ej hämta en bild från desktopversionen. Således nedan bild. 
DAX: Orange
DJ World Index: Mörkblå
DJ USA: Ljusblå
Nasdaq: Lila
OMX Stockholm 30 GI: Ljusgrön

Största innehaven fortsätter vara de som jag tidigare redogjort för, men då minnet är kort och det faktum att vi alla simmar runt likt guldfiskar i vår lilla(?) ankdamm tål de att repeteras.

Topp tio (blandad ordning) består av bland annat Investor, Castellum, Ogunsen, Latour, Svolder, Industrivärden, Sampo och Beijer Alma. Bäst utveckling detta år har Ogunsen, vilket följs av Svolder och Investor. Jag upplever mig inte som något sorts transaktionsrik investerare, men i år har bland annat det finska bastubolaget Harvia och det danska medicinteknikbolaget ChemoMetec fått lämna portföljen. Båda dessa avyttrades med en vinst på +100 procent. Det är något komiskt, för +100 procent på mindre än allt från ett halvår till ett och ett halvt bör och ska inte ses som något normalt. Emellertid har det varit mer ovanligt än ovanligt de senaste 2–3 åren. Kommer detta bestå? Jag tror inte det.

Även Angler Gaming fick lämna samma dag som bolagets Q3-rapport släpptes. Här blev dock ej några vinster, utan en förlust om ca 40 procent. Vad beror detta på? Vad missade jag? Jag var fullt medveten om bristen på transparens i bolaget, men när det kvartal på kvartal utlovades antingen det ena positiva, eller det andra positiva men där detta sällan omgjordes till verkstad, började min tillit till bolaget att tappa. När även Q3 visade att bolagets tillväxttakt var näst intill obefintlig valde jag att rycka plåstret. Det kan mycket väl ske att bolaget återfår stora delar av sin tidigare tillväxt, men jag bedömer att mina pengar kan arbeta bättre i andra bolag.

Var jag för naiv? När jag läste in mig på bolaget var jag på det klara med att mycket var mot oreglerade marknader samt att bolaget inte var fullt transparenta var alla kassaflöden kom ifrån. Jag litade till VD, Thomas Kalita, och hans tidigare och mycket fina trackrecord, men som uttrycket gör sig gällande: ”man är ej bättre än sin senaste prestation”.

Ytterligare bolag som fått lämna är AT&T, som jag sålde ett par dagar efter nyheten om samgåendet med Discovery. Här blev det ett par hundralappar i vinst, men inte mer. Jag valde även att stiga av Prosus, vilket på ett sätt ”gör ont”. Inte för att det blev en förlust – tvärtom, utan för att jag verkligen gillar bolaget och dess innehav. Emellertid insåg/inser jag att jag under våren 2021 har tagit för lätt på hur marknaden är avig till (kinesiska) politiska risker. Jag befarar att Prosus inte kommer uppvärderas på ett bra tag givet den politiska risken i Kina. Detta trots alla övriga fina och växande innehav. När ska marknaden fokusera på dessa istället för att bara stirra sig blind på Tencentinnehavet?

Central Asia Minerals fick lämna, då jag ej kunde fortsätta ha dem på mitt ISK och den gick ej heller att ha i en KF. Tråkigt, men sådant är livet. Gillar bolaget och får tacka för de dryga två åren som de varit i min portfölj. Vinsten här blev strax under 22 procent exk. utdelningar. För att få exponering mot samma sektor, om än ej samma geografi, har jag tagit in Rio Tinto under sommaren och fortsatt öka där under hösten i takt med att kursen sjunkit (mycket beroende på sjunkande järnmalmspriser samt bolagets relativt stora exponering mot Kina i allmänhet och dess fastighetssektor i synnerhet).

Andra nya innehav under året och där jag nu börjar närma mig den position jag önskar att/önskat att bygga upp är Nintendo, Bahnof, Lundbergsföretagen, T Rowe Price Group, Medical Properties samt Ares Capital. Ännu finns plats för att öka med ca ¼ i de två förstnämnda och med 1/2 i de sistnämnda. Jag har dock ej bråttom, utan låter tiden ha sin gång och under den ser jag till att följa bolagen. Jag är även medveten om att väskan har en relativt stor viktning mot fastigheter. Bred, global och diversifierad inom olika av dess segment/sektorer, likväl fastigheter.

Beträffande fonder fortsätter jag prioritera Tin Ny Teknik, AMF Småbolag samt Avanza Småbolag by Skoglund. Jag kommer även ta in en globalfond och det lutar åt att antingen ta Avanza Global eller Länsförsäkringar Global Indexnära. Här har jag ännu ej bestämt mig. Såväl kostnad som innehav skall först beaktas och ges sin beskärda betänketid.

Utdelningar, utdelningar och utdelningar. Jag tror det är få, om ens någon, som inte fått uppleva att diverse bolag mer eller mindre, på gott och ont, öst ut pengar över sina aktieägare. Detta har även gällt mig och årets utdelningar närmar sig en gräns jag först inte trodde skulle nås förrän jag var mellan de 41 och 42 åren fyllda, dvs. om 6 år från dags dato. I och med att jag under årets fortsatt investera i utdelande bolag beräknar jag att samma summa, eller strax därunder, kommer nås vid utgången av 2022 för att därefter återigen stiga. Jag har svårt att se att jag redan nästa år kan slå 2021 års dito, givet alla extrautdelningar. Viktigt att betona är att jag inte stressar, utan vet, och känner mig trygg i detta, att jag ”bara” behöver fortsätta investera som jag gör utan att ta allt för stora risker så kommer jag nå den där magiska siffran som ger mig en månatlig summa som jag bedömer räcka för både knäckebröd och champagne (kanske inte att jag sedan förtär dem tillsammans, men you get the point).

Sparande är något som mer eller mindre sker likt gick det på autopilot. Jag har alltid varit sparsam av mig. Snål? I sådana fall omedvetet, men visst var jag mer ”snål mot mig själv” när jag var yngre. Som många andra som har en hög sparkvot vill jag mer definiera mig som ekonomisk medveten. Att arbeta full tid som lärare och sedan ha som hobby att läsa och skriva gör att ytterst lite pengar går åt. Kaffe och toalettpapper… nävars, men det jag främst lägger pengar på är kaffebönor, god mat/bra råvaror samt nöjen de tillfällen de erbjuds. Jag bor billigt och har inga andra, dyra omkostnader. Detta har gjort – och fortsätter göra – att sparkvoten (jag räknar inte in utdelningar från portföljen) de senaste sju åren ligger på över 75 procent och i år än högre – nämligen på +80 procent.  Jag räknar med att denna inte kommer bestå, men planerar inte för hur att vare sig bibehålla, eller aktivt minska den. Que sera, sera.

Framtid

Om framtiden finns lika mycket att säga som att inte säga, för vad vet jag? Vad vet du och alla andra? Allt vi vet är att vi inte vet. Vi kan däremot tro och gissa, i bästa fall kalla det för prognoser men skillnaden dem emellan är inte lika stor som begreppen vill göra den till.

Jag tror dock:

-Att stockpicking kommer bli alltmer viktigt för de som är ute efter att verkligen slå sitt jämförelseindex

- Att börsen förvisso kommer sluta högre under 2022 än i år, men inte markant högre. Därtill kommer resan till nästa räkenskapsavslut vara mer volatil.

-Inflationen är tillfällig, om än blir den tillfälligt höga sådana längre än vad den först spåddes bli. Just nu härjar Omikron och således kan alla prognoser bli näst intill värdelösa, men ponera att inget nytt, makroekonomiskt inträffar så tror jag att vid start av Q3 2022 kommer vi se hur den sjunker än mer och stabiliserar sig på… ja, det återstår att se.   

-Diskussionerna om rikemansskatt i Sverige kommer öka och kommer, tillsammans med skolan, kriminaliteten och framför allt vård mot äldre och hemtjänst vara valfrågor.

-Kina och USA kommer fortsätta med sitt krig och fler kinesiska dubbelnoteringar kommer att försvinna från Nasdaq. Det Kalla Kriget är varmare än på länge och det är lika hemskt som intressant att se hur väst, men USA och till viss del men ändå relativt ”fegt” EU, förhåller sig till öst i allmänhet, men Kina och Sovjetu… förlåt – Ryssland i synnerhet.

-Vi kommer ha ett nytt, ”sista” coronautbrott nästa jul/vinter. Historik visar att det brukar vara mer allvarligt under fyra vintrar för att därefter klinga av. Emellertid finns väldigt mycket mer forskning och läkemedel idag och som inte fanns förr, så visst kan de tidigare fyra vintrarna ”bara” bli tre (låt oss hoppas).

-USA:s midterms + Sveriges val under hösten kommer sluta med vinst för republikanerna i förstnämnda och kaos i sistnämnda. Beträffande USA bedömer jag det som positivt för börsen så länge och så mycket en sorts 50/50 mellan åsnorna och elefanterna kan bestå. På det sättet undviks, eller i alla fall försvåras och förlängs, radikala åtgärder som kan vara mer skadliga än gynnsamma för oss investerare. Sverige… nej, jag skriver inget. Låt oss bara hoppas att det blir ändring på den välfärd vi har.

Med mera med mera, men ännu en gång – det är enbart gissningar. Prognoser om de förklaras vara uppbyggda på fundamental substans, men någon tung sådan har jag inte här. Istället är jag den lilla medelsvensson som sitter vid sid dator en kall dag i början av januari 2022. Och när den insikten nås vill jag passa på att önska ett gott nytt år och en god fortsättning på 2022.

För mig kommer den största(?) händelsen detta år vara i mars, då Erik Sprinchorn och jag kommer med vår bok Livet, Börsen och Allting.