Blog Archive
Även om min strategi inte var spikad till en viss summa, eller ett visst datum, har den bakomliggande planen för mitt investerande alltid varit att utdelningar ska utge basen i min portfölj. När jag satt och skissade på den ökända servetten för flera år sedan kom jag fram till att jag skulle dela in min investeringsresa mot målet (vilket inte är till hundra procent definierat, förutom att se till en det alltid ska finnas en ekonomisk trygghet som möjliggör en eventuell tidig utstämpling från förvärvsarbetet) i olika faser, vilka kom att bli tre.
Den första fasen består i att främst fokusera på relativt högutdelande bolag och här kom jag, likt många andra, göra misstaget att främst fokusera på hög direktavkastning. Detta utan att även ta med utdelningsandel, kassaflöde, skuldsättning, utdelningstillväxt et cetera. Det kom att bli några väl kännbara läxor, men jag tog lärdom och med denna kom det att bli mer och fler bra investeringar än dess antonym. Fokus var att kunna få in ett bra, stabilt och pålitligt kassaflöde att komplettera med nysparandet då nya aktier köptes.
Under den första fasen valde jag att inte fokusera på tillväxt, men ansåg ändå att jag fick detta via b.la. mina investmentbolag samt diverse andra konglomerat, såsom Sampo samt Jonson & Jonson.
Den andra fasen var tänkt att iscensättas då jag bedömde att utdelningarna hade kommit upp i en sådan grad att jag nu kunde fokusera på att investera för tillväxt och värdeökning. Planen var – och är, då jag nu befinner mig i denna – inte att helt sluta öka/köpa utdelningsbolag, men åtminstone 50 % av allt nysparande ska gå till värde- och tillväxtinvesteringar. Min dröm är att utdelningarna ska täcka en "normal" nettolön, men jag kan också sälja av i tillväxtbolagen enligt femprocentsregeln för att få ett kassaflöde.
Den tredje fasen kommer bestå i att mer se över, optimera och balansera portföljen. Här kan jag komma att bli än mer safe-spelande, då jag inte ser någon mening eller poäng med att riskera något som tagit en sådan lång tid att bygga upp och som betyder ”allt” för mig. När denna fas infinner sig vet jag inte, då jag inte ens vet om jag kommer stå på två ben i morgon. Om allt går som kalkylen på servetten lät säga kommer fasen att nås inom 4–5 år, då jag är strax under de 40 år fyllda. Det är inte en dålig ålder att ha nått en sorts frihetskvot få andra har eller kommer att nå. Här kan jag tänka mig att fokusera på breda indexfonder, såsom en som följer S&P 500, en globalfond, en indiendfond samt en kinafond. Visst går det att addera diverse preferensaktier - något jag inte äger idag, men det återstår att se och som sagt är det ju ett tag kvar.
I takt med återinvesterade utdelningar och ett fortsatt månadssparande har jag år för år fått se, uppleva och erfara hur den beryktade snöbollen rullar och tro mig; denna gång trumfas inte fiktionen av sanningen. Det är verkligen ett underverk, detta det åttonde av de totala 7(!?).
Om jag hade börjat idag - detta nådens år 2021 - är jag tveksam om jag hade kört med samma strategi som ovan. Förvisso har spelplanen ändrast, då världens ekonomier präglas av noll- till minusräntor, centralbanker som öser ut pengar snabbare än en Paradise Hotel-deltagare hinner vaska skumpa på Stureplan, regeringar som för en gångs skull inser att även de måste "lätta på de, i vissa fall, fullproppade ladorna med mera.
Det sägs att ju yngre du är, desto mer aktier (relativt fonder eller andra värdepapper/tillgångsslag) ska du söka att investera i. Det sägs även att du vid låg ålder också ska våga investera i de bolag som idag ses som något "osäkra", men som du, efter analys, verkligen tror på. Idag är de jättar, men gå tillbaka i tiden så kommer du se att bolag såsom Facabook, Amazon, Netflix, Evolution Gaming, Embracer med flera alla var "småbolag". Visst fanns en "risk" i dessa, men om man är ung har man ålder, dvs. tiden, på sin sida och med många år av sparande från lön har man "råd" att våga/kunna ligga lång i nämnda exempelbolag.
Applicerar du en liknande strategisom min "tre-fas-modell"? hur ser din ut och varför?
Tiden går fort och det känns som att det var igår jag påbörjade manuset för uppföljaren till "Börspsykologi", men så är inte falllet. Om ca 1,5 månader, dvs. den 24/3, släpps uppföljaren "Mer Börspsykologi". Att få skriva och ge ut en bok är... ja, känslan är mycket, mycket svår att beskriva och om det får jag be att återkomma. Emellertid vill jag här lyfta fram att du nu kan vara med och tävla om en utlottning och du gör det via denna länk. Lycka till och tack för att du läser! Vill du läsa utlåtanden om boken finns de att läsa på b.la. Adlibris och det är så roligt - och hedrande - att ha fått sådana från Hagströmer, Qviberg, Sprinchorn, Börjesson med flera. Har du ej läst den första kan du läsa recensioner, utlåtanden med mera på denna länk.
Även om det var väntat, slås jag alltid av hur vinklad och ensidig Vänsterns och, i detta fall, Kristdemokraternas kritik mot alla ”rika” som ”skor sig på de hårt arbetande ’vanliga/normala’ ute i Sverige”. I onsdags kom Volvo med ett styrkebesked om något – ett bolag med ägare av kött och blod, dvs. du, jag och alla andra som äger aktier, har överlevt pandemin, gjort ett kanonår och står nu bättre rustade än någonsin förr att verka på en än mer konkurrerande marknad. Man vill även ge en ersättning till alla aktieägare, för att de har tagit risken att investera i bolaget. Detta ses som ett fel och ett slag i ansiktet på alla ”’vanliga, normala’ hårt arbetandes Svenssons” från V:S och KD:s håll, som menar att har man tagit emot stöd ska det minsann inte delas ut några kronor till alla Östermalmsmiljonärer. Självklart var b.la. statliga SVT noga med att lyfta fram detta.
Det man missar här är följande:
1.Volvos är ett internationellt bolag och inte ens en fjärdedel av dess totala arbetsstyrka är/verkar i Sverige. Det är inte ett statligt bolag. Dess största ägare är b.la. Fredrik Lundberg och kinesiska Geely. Såväl först- som sistnämnda har tagit en enorm risk att investera i detta rullande bolag. Faktum är att alla bolag kan gå i konkurs och där ligger just den enorma risken.
2.Genom att jag (du och alla andra) väljer att ta delar av mitt kapital, som vi tjänar via lön (som beskattas), och sedan investera i ett bolag är en risk. För denna vill jag ha något – en monetär avkastning. Antingen kan bolaget betala tillbaka genom (1)återköp av egna aktier, (2)tillväxt i form av t.ex. förvärv eller (3)via utdelningar. I detta fall väljer Volvo att dela ut. Pengarna kommer inte bara gå till de rika på Östermalm, utan även till ALLA människor (oavsett nationalitet) som har investerat i bolaget. Pengarna kommer även gå till stiftelser och institutionerna vilka spenderar enorma summor på forskning och andra projekt – projekt som inte staten klarar av att bekosta. Nämnde jag att många pensionsfonder också äger Volvo?
3.Att det är ”orättvist” mot alla småföretagare, som KD hävdar, är att plocka lågt hängande frukter. Förstå mig rätt, för jag lider verkligen med alla småföretagare som har levt på nöd i snart ett år och alla de hemska kvalen med mera som de har fått utstå, men… att Volvo delar ut handlar inte om ”rättvisa” gentemot alla dessa. Den fria marknaden är en underbar skapelse av människan, men precis som vissa kan växa och tjäna pengar, kan andra bli utkonkurrerade. Adam Smith visade detta redan 1776 i sin bok Wealth of Nations. Det V och KD här suktar efter luktar sann kommunism och jag tror herr Marx ligger och njuter i sin grav.
4.Volvo mottog stöd under pandemin, men man har inte gått emot de rekommendationer som den svenska staten gav under räkenskapsåret 2020. Hade den svenska staten hellre sätt att Volvo avskedad allt fler och att dessa sedan levt i ovetskap på när/om de får nytt jobb samt minst lika ovetandes när deras A-kassa skulle komma (senast jag läste var väntetiden 5 månader…). Om Volvo inte tagit emot stöd, avskedat och sedan delat ut under våren 2020 – hur hade det sett ut? Säkert hade även detta varit fel i statens ögon.
Att investera i aktier är ingen rättighet för enbart ”de rika”. Alla, precis alla, kan och bör investera i aktier. I Sverige är det, pga. de höga skatterna, näst intill omöjligt att, som i USA, arbeta sig till en rikedom och med det ett lugnare, tryggare och mer rogivande liv, men det går att skapa sig ett sådant via att ta ansvar, skapa sig kunskap och aktivt investera i aktier eller passiva och gratis indexfonder. Detta borde staten fokusera på; sätt privatekonomi med fokus på just sparande, investeringar med mera på schemat på alla Sveriges högstadier. Tänk vilka kostnader staten skulle spara på alla som annars riskerar hamna i skuld hos alla sms-lånebolag. Tänk vilken lugnare, tryggare och mer kunnig befolkning Sverige skulle ha! Det om något skulle stärka vår konkurrenskraft gentemot övriga nationer.
Äganderätten till bolag, via aktier, är viktig och om/när staten nu vissa partier alltmer börjar ifrågasätta och kritisera detta är det viktigt att vi alla höjer vår röst. Jag vill uppmuntra företrädare för V och KD att antingen kommentera, eller tacka ”ja” till den stående inbjudan om debatt kring detta som såväl Nordnets som Avanzas sparekonomer har bjudit in till. Varför har ni ständigt negligerat detta? Varför inte ta och prioritera en timma i en podd e.d. med Nicklas Andersson och Frida Bratt? Beror det på rädsla för att era argument inte håller?
Att säga att alla som 2020 presterade en positiv avkastning mätt i tresiffriga procenttal hade tur är fullt ut inte en rättvis sanning, för om dessa har varit medvetna om värderingarna, men också sett att P/S, omsättningstillväxt et cetera växer kraftigt har de gjort mycket rätt. All eloge till er som gjort detta. För de som, mer eller mindre, tänkt att "... Facebook, Amazon, Tesla och Sea Ltd verkar ju vara riktigt populära och de är ju stora, så…” vill jag säga grattis, men utgå inte från att det alltid är ”så lätt”.
Att över- eller underprestera sitt jämförelseindex (vilket i sig är en diskussion som kräver sin bok mätt till omfång) 1, 2, 3, 5 eller 7 år hör ”spelet” till, men har man underpresterat 4–5 år i rad tror jag man gör klokt i att se över sin strategi och allokeringsförfarande. Det viktiga är att man kan verka, vara och sova gott utan att behöva oroa sig över portföljen. Man ska kunna klara av att fokusera på vardagen, med allt från jobb till dagishämtning och matlagning; man ska känna att portföljen är ett sidoprojekt som inte ska/får påverka måendet. Det är det absolut viktigaste och upplever man att det inte har varit som så bör man verkligen ta sig tid och sitta ned med ett ark papper och en penna – skriv ned tankar och vänd ut- och in på dem. Identifiera, problematisera, reflektera och utvärdera. Agera sedan därefter.
Jag är främst inriktad på utdelningsinvestering, men söker inte land och rike runt för att hitta de bolag som ger +7–8 % och där utdelningen är lika pålitlig som de svenska ministrarna. Emellertid har jag ett kriterium att en majoritet av de bolag jag investerar i ska dela ut. Ett viktigt krav är framför allt att de ska gå med vinst.
Efter att ha haft en enorm tillväxt beträffande utdelningar kom det för räkenskapsåret 2020 bli ett hack i kurvan. Relativt 2019 kom jag att få 61 %, eller med andra ord kan sägas att 39 % av de summor som mig delades ut 2019 inte återkom 2020. Dock ser jag att jag ligger något över den prognos jag satte 2014, vilket skänker en sorts ”trygghet”. Förra året uppnådde jag en summa som jag skulle klara av att leva på, ändock inte ”fullt ut” som jag ser mig själv göra. Dock skulle det gå och då skulle det ej heller ha varit knäckebröd varje dag. I år skulle jag, med lite hjälp av gratisskitande och pantsamling, kanske ha klarat mig, men… nej. Oavsett är inte mitt mål FIRE och således är jag mer avslappnad till det resultat som coronaåret förde med sig.
Beträffande årets avkastning kom jag, likt övriga 99 % av världens investerare, att dras med i vårens nedgångar. Under den dag som var värst kom portföljen att sjunka med cirka 1,25 nettoårslön. Vad jag gjorde? Tog en espresso i personalrummet samt fokuserade på min undervisning och de elever jag ansvarar för. Beträffande portföljen var jag trygg i mig själv och mina innehav. Det som jag, i efterhand, tar med mig är att jag kunde ha varit mer aggressiv med belåning, för jag hann knappt aktivera denna innan nedgången byttes till uppgång. Detta är något jag tar med mig, men det är inte lätt; att lyckas träffa rätt med lånade pengar är inget annat än svårt och bör göras efter ett mycket noggrant reflekterande, för vill det sig illa blir det just det – illa.
Jag jämför mig med OMX30GI samt DJ Index och relativt förstnämnda har det inte varit något tu tal som saken; det indexet har presterat bättrevarit jämt skägg och gällande sistnämnda har jänkarna ännu en gång visat att gammal är äldst. Med 17 % i USA har såklart USD/SEK soelat en viss roll. Dock är detta inga som helst "ursäkter" e.d., utan enbart konstanteranden. Den observanta ser att OMX30 GI inte är med i grafen och detta beror på något strul på Avanza, för jag har verkligen testat med allt. Jag kommer såklart att revidera detta i efterhand
Avanza Zero: 7,4 %
OMX30 GI: 14,45 %
DJ Index: 18,31 %
Min portfölj: 7, 34 %
När jag ser hur min utveckling har varit sedan jag flyttade från SHB till Avanza ser jag att jag tycks göra mer rätt än fel, men är inställd på att ju fler årsringar som hinner ristas in på min kropp, desto mer nära det svenska index kommer jag komma.
Årets bästa innehav, mätt i procentuell utveckling, kom för mig att bli Creades samt Harvia, vilka båda har sålts. Jag är fullt medveten om Dalios "cut your losses and let your winners run", men när Creades handlades till en hundraprocentig premie(!) kunde jag inte stå emot. Vinsten blev strax under 200 % exk. utdelningar. Beträffande Harvia är det ett välskött och mycket fint bolag, men att en aktör inom något så osexigt(?) som aggregat till bastu går 240 % (ex. utdelningar) på 22 månader... hade det varit ett sorts nytt Amazon e.d. hade jag nog agerat annorlunda. Såväl Creades som Harvia finns på min bevakningslista och jag är inte avig till att åter ta in dem i väskan, men då ska värderingarna komma ned alt. kursen stå stilla med verksamheterna avancera.
Sämsta innehav stavas Nilörngruppen, Decisive Dividend samt Mirco Focus. Vad ska jag här säga? Förstnämnda har lidit av alla butiker som stängts, men det smått tragikomiska är det att många säljer som smör via e-handel, ett omårde som Nilörngruppen säger sig dra nytta av (visst; RFID ger inte samma marginaler), men det har ej framkommit i deras rapporter. Decisive Dividend hade en stor belåning samt äger bolag som är lika små som att Nils Karlsson Pyssling skulle framstå som en jätte - självklart åkte de på såväl en som två käftsmällar. Micro Focus var ett innehav jag köpte sommaren 2018 och från att ha legat cirka +25-27 % ligger jag idag -65 %. Dock är detta innehav mycket litet och ursprungsinvesteringen motsvarade då inte ens 1 % av den totala portföljen.
Det totala kapitalet har vuxit och i jämförelse per den 31/12 2019 har det vuxit med 21 %, dvs cirka en femtedel. Detta är inget annat än en grym känsla som skänker en trygghet; för det är just det jag söker samt eftersträvar – känna att det ska mycket till för att i alla fall det ekonomiska ska sätta käppar i det hjul jag kallar ”livet”.
Till dig som har följt mig detta år, men även tidigare sådana, vill jag rikta ett stort tack och jag hoppas att du vill fortsätta att så göra. Just feedbacken från dig/er läsare är underbar och den inbjuder inte bara till reflektioner och eftertänksamhet, utan även till att ge energi. Tack!
Hur blev ditt 2020?
Ytterligare ett år har gått till historien och i och med att den 31/12 2019 har passerats har tjugohundratalets andra decennium passerats; ett decennium fyllt med väldigt, väldigt mycket, precis som alla tidigare decennier. Året har bjudit på en kraftig börsuppgång, på en battle mellan Trump och Xi Jinping, likt vore de två rappare, Brexit, Greta, januariöverenskommelsen, populismens än kraftigare framväxt i Sydamerika, Huawei, Notre Dame, angrepp på de saudiska oljefälten et cetera.
Året har kantats av ömsom vin, ömsom vatten och för egen del har det främst varit vin på såväl börsgolvet som på golvet under mina fötter. Likt många människor är mitt liv inte på något vis en dans på rosor, utan snarare det motsatta, vilket jag för länge sedan har förlikat mig med, och när jag nu tar mig tid att sitta ned, reflektera och strukturera är min upplevelse att… ja, det har varit ett mycket roligt år; trevliga, vetgiriga och härliga elever, underbara kollegor och ett fantastiskt arbete, lyckades studier, ett bokkontrakt, en underbar familj tillika släkt, plöjning av såväl fack- som skönlitteratur, vänner, blogg- och twitterkontakter som ömsom har utökats, ömsom utvecklats… ja, året 2019 har verkligen har varit ett gott sådant.
Beträffande min kommande bok om börspsykologi vill jag inte förpesta dig var och varannan vecka. Trots att jag just nu har mycket roligare nyheter väljer jag att avvakta ett par veckor till, då det max är 3 månader kvar till release (och, såklart, releasefest)! Vissa avtal kring boken har ingåtts och varenda gång jag nåtts av nyheterna från förlaget har jag skakat på huvudet; ”detta händer inte. Inte mig. Nej…”. Jag ser verkligen fram emot släppet och att döma av alla meddelanden, mail et cetera som ofta inkommer förstår jag att jag inte är ensam – tack för allt stöd och all uppmuntran! Det har sagts förr, men det tål att upprepas ännu en gång; finanstwitter och bloggosfären är en mycket härlig plats att visats på.
Att summera ett år på ett inlägg är inte en lätt uppgift, då det alltid finns mycket som jag vill berätta om. Emellertid ämnar jag i detta inlägg att enbart fokusera på portföljen och ekonomi.
Jag har under året skrivit ett inlägg om nuvarande status, vilket jag även berörde i mitt första inlägg här på Trade Venue – förutsättningar. Sedan dess har inte mycket vatten hunnit flyta under broarna och sparkvoten når ett rekord jag ömsom finner fascinerande, ömsom ”skrämmande”; skrämmande då den får mig själv att undra ifall jag har ”levt” någonting, men detta vet jag att jag har – dock inte lika mycket som jag innerst inne har velat och hade planerat. Detta beror på, exklusive arbetet, flera anledningar, däribland bokskriveri, studier samt att personer nära mig har haft ett mycket krävande år där jag har under sommaren valde att vara med och nära dem, istället för att ta en lång semesterresa. Således landar min sparkvot på 83.
Portföljen har inte hållit jämna steg med index, utan då såväl Swedbank, SHB, SEB samt Nordea som SJR, Betsson och Kindred finns i min portfölj har dessa dragit sitt strå i stacken om att hålla utvecklingen tillbaka. Detta är ingen ursäkt e.d., utan enbart ett konstaterande. Min ambition är inte att klå index med X procentenheter envar år; ej heller grämer jag mig över att förlora mot denna mäktiga motståndare. Alla år kan inte gå som man hoppas och önskar, vilket jag är väl införstådd med. Det som dock gör mig glad och trygg är att vid nedgångar har väskan presterat mycket bättre och starkare och det har ofta skiljt tvåsiffriga procenenheter mellan index och portföljen.
Skulle jag ha bättre avkastning, om låt säga 10 år, om jag valde att sälja allt och investera i nationella och internationella indexfonder? Absolut! Dock tycker jag att det är roligt, givande och inte minst utvecklande att investera i bolag, då processen; att läsa på samt att skapa sig nya kunskaper och reflektioner, är så givande och roligt att jag mer än gärna tar ”alternativförlusten”. Men – du kan ju göra allt detta, men hoppa över själva ”köp och sälj”, kanske någon tänker(?). Mitt svar är; ”handen på hjärtat – skulle du själv tycka det var lika roligt, lika givande och lika utvecklande att göra allt arbete och sedan sitta på en plattform likt Shareville?”. Vissa spelar hockey, rider, golfar et cetera och lägger pengar på detta. För slantarna får de något i utbyte, må det vara glädje, motion, frihetskänslor eller eufori, eller alla samlande. För mig är det detsamma med investeringar. Det är en rolig, givande och utvecklande sidoverksamhet i det liv som annars inryms i Sofokles AB.
Utöver ovan brukar jag jämföra med diverse fonder från Handelsbanken. Lång historia kort; när jag, i gymnasieåldern, började att intressera mig för sparande och investeringar bokade jag ett möte på mitt lokala handelsbankkontor. Där berättade att jag ville investera långsiktigt, men saknade någon som helst kunskap. Som framkommer var jag den perfekta kunden (läs: offret) för personalen som tog emot mig. Det slutade med att jag valt ”Handelsbanken Balans 50” (numer heter den ”Handelsbanken Multi Asset 50”), ”Handelsbanken offensiv 100” (numer heter den ”Handelsbanken Multi Asset 100”) samt ”Handelsbanken Stabil 25” (numer heter den ”Handelsbanken Multi Asset 25”). Jämfört med dessa är min avkastning högre samt vågar jag inte ens räkna på hur mycket jag under cirka 12 år skulle ha betalat i avgift för fonderna (som b.la. investerar i andra SHB-fonder…).
Som framkommer på nedan bild har min portfölj utvecklats med 23,9 procent, vilket jag är lycklig över. Denna höga utveckling händer sällan och beror det på att startpunkten som 2018 överlämnade var så bra? Troligtvis är en del av uppgången beroende av detta. Mina tre starkaste bidragsgivare, exklusive Hemfosa, som jag sålde med en vinst på 152 % (ink. utdelningar), har varit Bure, Creades samt Investor, vilka ställs mot de tre mindre bra utvecklade innehaven Swedbank, SJR samt Kindred (sedan kan samtliga av de fyra storbankerna tillräknas, vilka det sedan 2016 har kostat att äga).
Sedan start på Avanza (innan handlade jag på/via SHB) ligger jag fortfarande före. Det skall bli lika intressant som roligt att se hur denna jämförelse ser ut om ett tiotal år.
Placeringshorisonten är, likt tidigare kommunicerat, lång och gärna längre. Emellertid är jag ej gift med bolagen och kommer att avsäga mig samboskapet om jag, över en tid, märker att de inte bidrar till husets ekonomi.
Likt många har börsens utveckling lett till att det totala kapitalet har utvecklats mer än väl och tillväxten detta år landar på 37,8 %. Fantastiskt roligt att se och jag vet att tiden är på min sida och så länge jag ej stressar, byter fokus eller utsätter detta för onödiga risker kommer resan att fortgå, om än med vissa mindre gupp på vägen.
Utdelningarna har tuffat på och även om jag har detta som strategi, jagar jag inte bolagen med den högsta direktavkastningen, utan frågar mig hela tiden; var är jag om 10-15 år? Var tror jag att bolagen är? Vad gynnar mig bäst såväl nu som i det långa loppet? Lockas jag just nu av ”snabba pengar”, eller är mitt beslutsfattande grundat på "rationella, distanserande, reflekterande samt noga övervägda faktorer"? Detta är några av de frågor, exklusive de mer bolagsspecifika, såsom utdelningsandel, utdelningstillväxt, ROI, ROIC et cetera, som jag ställer mig själv inför mina investeringsbeslut.
Jag räknar ständigt lågt i mina prognoser och detta då jag aldrig vet vad året kan innehålla; kanske blir jag skadad och måste vara sjukskriven? Kanske händer det något med en familjemedlem? Kanske träffar jag henne, där allt inte bara känns rätt, utan också är det, och investerar i en ny bostad? Kanske hittar jag ett bolag som har ”allt”, men just nu ej delar ut? För cirka 1,5 år sedan skrev jag ett inlägg om detta, då hysterin kring att prognostisera livet likt vore det en kod i ett valfritt mjukvaruprogram gick som varmast; visst går det, likt determinismens framväxt under 1800-talet, men… nej, livet skall levas.
Som görs tydligt har jag slagit prognoserna ytterligare ett år och utdelningstillväxten från 2018 till 2019 landade på 21,2 %. Likt hos många andra skall ej den låga SEK:en negligeras och hade den varit starkare hade såklart utdelningrana och därmed tillväxten detta år varit mindre.
Sommaren 2015 kom jag att revidera min investeringsfilosofi tillika strategi och det var då, i samband med Grexitkrisen, som denna mejslades fram. Följaktligen kommer det i sommar att firas ett femårsjubileum och det skall då bli intressant att se hur strategin har stått sig mot index. Sedan den sommaren har utdelningstillväxten varit:
2015-2016: 127 %
2016-2017: 39,4 %
2017-2018: 30,2 %
2018-2019: 21,2 %
Jag utgår inte från att jag kommer att kunna behålla en utdelningstillväxt norr om 20 % kommande år, men utgår från att ett snitt om 8-11 % årligen under det kommande decenniet bör vara ett rimligt antagande.
De siffror som har presenterats i detta inlägg är för mig underbara och jag är glad, lycklig och stolt; stolt och glad över att jag en dag för flera år sedan tog mig tid och satte mig ned för att bara läsa lite om denna fantastiska värld som börsen är; stolt och glad över att jag valde att ifrågasätta mina inre spöken som gav mig oro, ångest och beredde min kropp på andra olika kval; stolt och glad över att jag vågade och var ihärdig i detta; stolt och glad över att jag lyssnade till den inre rösten som sade: ”Detta kommer att gå bra. På sikt. Har du råd att inte investera? Har du råd att inte ’testa’?”
Inlägget är redan långt som det är och även om jag vill skriva om allt som jag hoppas kunna uppleva under 2020, väljer jag att avvakta och istället bara namnge några bland flera; min kommande bok, EM i fotboll, OS i Tokyo, semester vid Medelhavet, en master i pedagogik och ett tillskott i den stora familjen, nämligen en brorsdotter och således en syster till min härliga och lekfulla lilla brorson.
Tack för att du har läst, kommenterat och följt med mig under detta (och kanske tidigare år)! Tack för allt stöd och tack för att du bidrar till att skapa denna härliga plats som finansvärlden är!
Första inlägget… skall jag börja på ”en ny kula”? Skall jag fortsätta likt vanligt? Skall jag göra något däremellan? Skall jag utgå från att alla som läser här är nya och aldrig tidigare har läst på min ”gamla” blogg?
Jag väljer att fortsätta likt flytten från blogger till Trade Venue ej har skett, men kommer dock att i detta inlägg kortfattat redogöra lite om mig och de förutsättningar som gäller.
Arbete: Jag arbetar som gymnasielärare i ämnena svenska samt historia. Detta är ett arbete som jag älskar och dagligen går jag till jobbet med ett leende på läpparna. Ja, det är ett tungt och krävande jobb, men samtidigt är det mycket, mycket belönande.
Studier: Utöver att förvärvsarbeta studerar jag även masterprogrammet i pedagogik och om allt går som jag hoppas tillika siktar på når jag min master i juni 2020, det vill säga om cirka 7 månader. Jag läser detta program på halvfart, men har och går ej ned i arbetstid, utan följaktligen studerar jag på ”min fritid”.
Bokprojekt: Utöver arbete, börs och studier ägnar jag en stor del av min tid till min kommande bok – Börspsykologi – så blir du en bättre investerare. Denna släpps i mars 2020 och just nu pågår det mer ”tråkiga” arbetet med korrektur et cetera.
Detta är min första ekonomibok, men jag har tidigare skrivit en historisk spänningsroman om den romerska konsuln Gaius Marius. Denna är för tillfället slutsåld och jag hoppas att kunna trycka upp fler exemplar inom en inte allt för lång framtid.
Sju höga och mycket erkända börsprofiler har läst mitt alster och samtliga har kommit med positiva utlåtanden. Jag ämnar återkomma till samtliga dessas, men bjuder idag på tre:
”Börspsykologi är ett viktigt ämne och jag brukar säga att det svåraste är att ha karaktären att följa Warren Buffetts enkla principer när det gäller att investera i aktier. Cristofer bok är ett bra bidrag till ämnet komplexitet” (Per Håkan Börjesson, VD för Investment Ab Spiltan)
”Börspsykologi - Så blir du en bättre investerare är ett viktigt bidrag för investerare och traders oavsett om du är nybörjare eller erfaren. Att ha självkännedom och koll på de psykologiska fallgroparna är nödvändigt för att vara långsiktigt lönsam på börsen. Detta är således ett ämne som många förbiser” (Erik Hansén, Senior Market Analyst på IG-market)
”Givande och intressant!” (Mats Qviberg, Ordförande i Öresund)
Ekonomi: Här väljer jag att ta in en stor del av en text som jag publicerade tidigare denna höst, närmare bestämt den 6 september, då den svarar exakt på frågan kring nuvarande ekonomi.
Tidigare, innan jag blev offentlig, var jag mer öppen med min ekonomi och hur siffrorna såg ut. Emellertid är jag inte bekväm med att låta alla och envar få en sådan djup inblick i min privatekonomi och jag skall ej ljuga och påstå att det blev lite tråkigt ett tag, för det var en härlig dopaminkick att få skriva och berätta om utvecklingen och få det skrivet, offentligt.
Jag gör fortfarande noggranna uppföljningar över hur min ekonomis alla nyckeltal utvecklas och det är verkligen en svår känsla att beskriva för alla som inte är insatta i den värld som du och jag rör oss inom. Då jag förstår att det blir mindre roligt för dig som läsare att inte se vad alla procenttal betyder, ämnar jag i alla fall visa hur trenden ser ut.
"[...]Stolt? Absolut, för detta resultat har jag kämpat för[...]"
Det totala kapitalet har, sedan januari 2015, utvecklats med 156 %. När detta delas på de fyra och ett halvt år som har passerats framkommer en genomsnittlig tillväxt på 34,6 %. Jag har ingenting att jämföra med, men jag blir riktigt glad av att se denna siffra. Stolt? Absolut, för detta resultat har jag kämpat för. Det har inte givits till mig likt en leksak i ett Kinderägg, utan det är otaliga timmars med slit, ett dynamiskt mindset, en motivation och en ren och skär ”jävlar anamma” som ligger bakom.
En viktig faktor för det ökade kapitalet, förutom portföljens organiska utveckling, är att spara och här finns många som har som ambition att ha en sparkvot på allt från höga 35 % till superhöga 75 %. Jag är av uppfattningen att ett sparande skall ske utan att det "skadar" individen, dvs. visst handlar sparande om uppskjuten konsumtion, men det får aldrig bli så illa att individen upplever sig lida, för då har det gått för långt.
Själv har jag aldrig upplevt att mitt sparande och min ekonomiska mindset har skadat mig, utan mitt förhållningssätt till pengar och sparande är något som jag ärvt av mina föräldrar, som ömsom har berättat om dess vikt, ömsom visat via sina egna ageranden. Således lever jag på ett sätt som inte erfordrar stora utgifter, men jag drar mig ej heller från att unna mig om viljan och energin finns.
Mitt sparande är högt och en, av flera, stora anledningar till detta är det faktum att jag fyller min (fri)tid med saker som jag just nu vill göra och dessa ting är, mer eller mindre, gratis; studier samt mitt skrivande i allmänhet och min kommande bok i synnerhet (uppdatering om dess status kommer nästa vecka). Dessa två ting tar en stor tid i anspråk och således "missar jag" (läs: nödgas välja bort/tacka nej) vissa andra evenemang. Det är tråkigt, men det ändrar inte faktum - ty när du säger "ja" till en sak, säger du också "nej" till många andra alternativ. Jag har som ambition att bli klar med min master till juni 2020 och därefter kommer mer tid att frigöras, vilket högst sannolikt kommer att påverka utgifterna.
Sedan skall det tilläggas att jag älskar att investera och se pengarna växa, vilket såklart gör att jag vill se till att tillföra kassaflöde till den växande portföljen.
När jag beräknar sparkvot tar jag inte med mina utdelningar, utan det är lön och andra inkomster, såsom försäljningar på tradera e.d., som tas med. Sedan januari 2015 och fram tills sista augusti 2019 ligger årssnittet på cirka 77 %.
Beträffande utdelningar har jag egentligen sommaren 2015 som startposition, då jag i samband med greklandskrisen beslöt att lämna värdeinvestering och istället övergå till en mer utdelningsfokuserad sådan. Dock fick jag även en del utdelningar för räkenskapsåret 2014, vilka tillkom mig anno 2015. Således tycker jag det mer passande att ta med dessa summor i denna redogörelse, som sträcker sig från de som mottogs under 2015 till idag, september 2019.
Sedan 2015 har utdelningarna ökat med 328 %. När detta delas på de dryga 4,5 åren fram tills idag framkommer att ökningen per år har varit cirka 72,8 %. Den största skillnaden syntes mellan 2014 och 2015, vilket ter sig logiskt i och med strategiförändringen. Mellan dessa år ökade utdelningen med 127 %.
Den utdelningssumma som jag erhåller under 2019 känns... surrealistisk. Snöbollseffekten är sannerligen magisk. Faktum är att jag detta år täcker alla mina kostnader med mina utdelningar. Dock skall här tilläggas att detta år är ett år med, för mig, mycket låga kostnader. Att jobba, studera samt författa gör att inte mycket tid finns för att göra annat än just detta; sitta, skriva, läsa. Dock kan jag ej negligera faktum att utdelningarna detta år täcker ”allt”. Jag vågar ej föreställa mig hur det kan komma att bli om ett par år, men fortsätter det likt idag så kommer snöbollen att mangla allt som ställs i dess väg sönder och samman.
Jag tycker mig ha funnit en väg som tycks leda mot Rom och har inga planer på att göra några större utflykter från denna och vet att jag mer snarare än senare uppnår en utdelningskvot som kommer att kunna erbjuda valfriheter som få är förunnade. Just nu älskar jag mitt jobb, där jag har lika underbara kollegor som elever, och siktar inte på att uppnå någon sorts FIRE, utan det är mer nöjet som driver mig; nöjet att analysera, att investera, att möta utmaningar och utvecklas; att se hur ett frö kan växa och bli en skyddande och skuggkastande palm. Att addera är att jag är helt inställd på att saker kan och med största sannolikhet kommer att ändras, vilket jag har skrivit tidigare om.
Jag fick en fråga för ett par veckor sedan om vad, på ett mer allmänt plan, det är som driver mig. Svaret är, relativt, enkelt: jag vill utvecklas och jag vill förstå. Att "förstå" är ett mål som aldrig fullt ut kommer att nås och just den delen är det som jag uppskattar lite extra, ty Sokrates hade korrekt då han sade att ju mer han visste, desto mer insåg han att han inte visste.
Till alla som har följt mig sedan dag ett och till alla som gör sitt första besök idag - ett stort tack för all stöttning och alla kommentarer som ni har förunnat mig!
Låt oss fortsätta, ty livet är en process; en resa mot och i utveckling. Att ständigt utvecklas; att ständigt söka förståelse är den sanna rikedomen!