Blog Archive
Jag äger sedan tidigare såväl Omega Healthcare Investors som NorthWest Healtcare Properties och National Health Investors. Samtliga av dessa är REIT:s och har således krav på sig att betala ut 90 procent av resultatet (skatteregler). Ytterligare en REIT i sektorn som jag snubblat över är Medical Properties Trust. Vad som lockar mig med detta bolag är dels sektorn, dels deras geografiska spridning. Och, såklart, självklart deras stigande utdelningar.
Hälsovård är en sektor som enbart kommer öka. Det främsta drivmedlet för detta är demografifiska förändringar, men även tillkomst av nya virus och därmed sjukdomar. Vi lever allt längre, men ju äldre vi blir, desto mer skära och porösa blir vi. Hur många av alla er som läser detta vill ha er gamla far och mor boende hemma hos er när de är +90 år och behöver allt från blöja till hjälp med hygien och mat? För att inte nämna kontroll och hjälp med mediciner?
Jag älskar mina föräldrar och vill att de ska ha en bra och behaglig ålderdom och det kommer de inte ha om de bor hemma hos mig, som även ska jobba och betala skatt. Istället vill jag se dem på ett bra, kvalitativt ålderdomshem där det finns personal som tar hand om dem. Där de anställdas primära (och enda) jobb är att ta hand om dem. Det är deras främsta prioritering. Jag, som är lärare, kommer stressa varje vaken minut för att dels klara av arbetet, dels ta hand om mina föräldrar…
Mycket data, framför allt från västvärlden, men även Kina(!), visar att allt färre barn föds. Det betyder att färre kommer att generera skatter för välfärden, dit bland annat sjukvård tillhör. Färre skatteintäkter betyder mindre resurser vilket torde betyda sämre kvalitet. Således kommer allt mer att privatiseras och dessa bolag som tar över behöver faciliteter och här kommer ovan nämnda bolag in i leken.
Nya virus och sjukdomar kräver allt från akut inläggning till mer vanlig primärvård. Emellertid finns samma fråga här som i stycket ovan – vården, men även skola, polisväsende mm. kommer att få allt mindre resurser. Nuvarande välfärdssystem håller ej, utan är byggt för en svunnen tid. Kanske kommer det göras om och bli ”perfekt”, men jag har svårt att tro samt föreställa mig detta.
Medial Properties Trust bildades 2003 och har sedan dess vuxit och det rejält. Av sina ca 425 fastigheter finns 52 procent i USA, med 45 procent i Europa. Resterande finns på platser i Australien och Sydamerika.
Hyresgästerna är inlåsta i långsiktiga hyresavtal, vilka också är inflationsjusterade. De flesta av bolagets fastigheter har hyresavtal som löper ut efter 2030. Dessa representerar 87 procent av bolagets fastigheter samt inkomna hyror. Förra året ökade Medical Properties Trusts intäkter med cirka 46 procent till 1,2 miljarder dollar, och de hade en ökning om 42 procent av justerade medel från verksamheten (AFFO - ett nyckeltal för REITs eftersom den mäter kontantintäkter utan de bokföringsförvrängningar som är förknippade med fastigheter äganderätt). Företaget följde upp detta med ett starkt första kvartal 2021. Intäkterna ökade med över 23 procent till 362,8 miljoner dollar och AFFO var nästan 25 procent högre.
Även det andra kvartalet (länk till rapporter) visade ökning i såväl omsättning som vinst. Även det egna kapitalet ökade. Beträffande kassaflödet var det något, något lägre än i Q1 (se nedan bilder från Börsdata). Emellertid fokuserar jag på att studera de mer långtgående trenderna och här finner jag det mesta som jag fokuserar på när jag läser in mig i detta bolag tilltalande. Någon kursraket kommer det nog aldrig bli, men som kassako i form av utdelningar tror jag det kan bli ett passande tillskott.
Jag är ännu inte klar med min inläsning men hittills har bolaget fångat mitt intresse. Äger du dem? Tankar om såväl bolaget som sektorn?
Lite om min strategi, placeringshorisont, tillväxtbolag mm.
Sedan jag kom upp i en utdelningsnivå som för mig är ”lagom” kom jag vid årsskiftet 2019/2020 börja fokusera mer på tillväxt. Med ”lagom” menar jag inte att jag kan leva gott på bolagens utskiftningar av pengar, utan mer handlar det om att överleva. Då jag ej har något intresse av att sluta förvärvsarbeta som lärare samt är relativt ung kände jag här att jag har skapat mig en stabil bas (lön + utdelningar). Givet denna bas har jag nu ett bra och pålitligt kassaflöde att fokusera med och mer på tillväxtfokuserade bolag. Utöver detta har jag en edge i form av tid. Jag har råd att ligga länge och, vilket absolut kommer inträffa, på minus. Så länge bolagen exekverar väl är det relativt irrelevant vad aktiekursen har för sig i det kortsiktiga perspektivet. För eller senare kommer ett bolags fundamenta visa sig i aktiekursen.
”In the short run, the market is like a voting machine--tallying up which firms are popular and unpopular. But in the long run, the market is like a weighing machine--assessing the substance of a company.” (B. Graham)
Att hitta och sedan behålla sina innehav är inte en lek, utan kräver såväl ihärdighet som tålamod. Därtill kräver det tilltro (till sin egen analys samt uppfattning om såväl omvärld, sektor som bolaget och dess ledning) och en optimistisk tro. Jag tycker Professor Kalqyl får med det bra då han hänvisar till John Harris, managing partner på fonden Sequoia; Imagination, resilience and thining like a business owner. Ja, den belästa ser mycket Buffett och Munger i detta. Detta är inte konstigt, då Buffett har en mycket bra och nära relation med nämnda Harris.
Som exempel på ovan och vikten av dessa insikter, egenskaper samt förmågor är att studera ett bolag såsom Amazon. Jag läste under min första semesterhelg ut boken Uppfinna och drömma – Lärdomar från livet och företagandet, som är ett sorts subjektivt utvalt Eldorado av aktieägarbrev, telegram, tal et cetera från Jeff Bezos från 1997 och fram t.o.m. 2020. Gång på gång återkommer Bezos till vikten av långsiktighet, tro och en vilja att alltid, alltid vilja utvecklas. Utveckling kräver uppoffringar, såväl på ett mer personligt som ekonomiskt plan. Ibland går det väl (AWS), ibland mindre väl (Fire Phone). Emellertid kommer ingen förlust utan möjlighet till lärdom, insikter och möjlighet till just utveckling. Just detta återkommer Bezos, Zuckerberg, Nadella med flera till gång på gång.
“Mistakes are a fact of life. It is the response to error that counts.” (N. Giovanni)
Vad är min strategi? Vad är min placeringshorisont? Vad är syftet med mina investeringar? Låt mig börja med förstnämnda. Att applicera ”buy & hold” tror jag kommer vara mer belönande än straffande, men jag är mer mot att applicera ”buy & build”. Även om det enbart rör sig om ett morfems skillnad är betydelsen – andemeningen – enorm. Buy & build betonar vikten av att följa upp och med bolagen och dess prestationer. Fortsätter de exekvera väl ökar du ditt innehav (givet att du finner pris/värde befogat). Utvecklas de inte enligt din analys eller hur du först hade föreställt är det din uppgift och på ditt ansvar att noggrant reflektera kring att skala/sälja av.
Ovan leder mig in på min placeringshorisont. Jag är mycket, mycket långsiktig. Ett kvartal, två eller till och med tre där bolaget möter motstånd är för mig att betrakta som normalt. Inget eller ingen är perfekt. Visst blir jag mer observant, men jag tror att det är viktigt att dels inse, dels acceptera att den perfekta kurvan utan minsta hack vare sig finns i bolagens liv eller i våra egna.
Kvar återstår nu syftet: Kortfattat är svaret – att skapa mig en ekonomisk trygghet som gör att jag har en frihet att, mer eller mindre, välja vad jag vill göra med min tid. Jag siktar inte på FIRE, men visst kommer jag förr eller senare att nå just ”FI” långt innan pensionsålder fylld. Utifrån detta har jag aldrig investerat all in i bolag med extrem hög direktavkastning (kommer i detta inlägg ej gå in på allt från skuld till utdelningsnivå, utdelningsttillväxt mm.), utan mer i bolag där jag har funnit tillväxt, utdelning (+utdelningstillväxt) mm. tillsammans har upplevts värt sitt pris. Som bekant är pris vad du betalar och värde vad du får. Detta värde kan ses, synas och tolkas på många sätt och inte bara bolagsspecifikt!
You cannot change your destination overnight, but you can change your direction overnight- (J. Rohn)
Ovan text är en mindre version av en längre jag har och som bara jag läser. Det är en del av ett dokument jag alltid läser innan jag gör en investering. I detta finns även andra punkter som skall bockas av, såsom vissa, enligt mig mer, viktiga nyckeltal. Ett av dessa är det fria kassaflödet (FCF).
Även här är låter jag Bezos agera pedagog (själv har jag ju semester…). Som framkommer talar det fria kassaflödet ett språk som rimmar mycket väl med långsiktighet, vilket även intäkter gör men som framkommer blir slutet mindre… hmm, ”lyckligt”. När allt kommer omkring är det teoretiska värdet av ett bolag summan av dess framtida diskonterade kassaflöden (DCF). Bilderna är tagna i aktieägarbrevet för räkenskapsåret 2004.
Tre bolag som jag har i min tillväxtorienterade del av portföljen är Pinterst, Unity samt Kaspi (sistnämnda bolag handlas via hantelefonorder mot London via AVA. Detta kostar 200 kr + växlingsavgift). De två förstnämnda har jag köpt in mig i under sen vinter och tidig vår samt skrivit om dem, medan sistnämnda köptes in ett par dagar innan bolaget passande nog var med i Market Makers (lyssna gärna!). Det var Alexander Eliassons (följ + presumera på hans subtrack) analys som fick mig intresserad och sedan dess har jag följt bolaget mer nära. Jag tänker inte skriva en analys här, utan finner att Market Makers podd samt Eliassons text mer än väl räcker för dig att utgå från. Det jag här vill lyfta fram är… ja, rätt gissat; det fria kassaflödet.
Då Börsdata, en underbar tjänst och där man alltid får svar, hjälp och adekvat feedback, tycks ha ett tillfälligt problem med Unitys senaste rapport(?) tog jag de sista två skärmdumparna från bolagets senaste Q1. Unity har inte samma fina trend som Kaspi och Pinterest, men när man läser hur/varför i deras rapporter får man bra svar på varför.
Nu är det fria kassaflödet verkligen inte allt. Men det är mycket och speciellt i bolag som ämnar att växa kraftigt och ”snabbt”. Viktigt i dessa är också att studera skuld, antalet aktier samt omsättning (dvs. översta raden). Skuldsätter sig bolaget och varför? Har de historiskt visat sig duktiga på att hantera skuld? Antalet aktier – är de duktiga på att hushålla på dessa och inte ösa ut optionsprogram efter varandra samt göra nyemissioner lika ofta som alla och envar byter underkläder? Omsättningen... visst gillar man svarta siffror på sista raden, men när ett bolag ska växa måste detta hamna lägre på prioriteringslistan.
Oavsett var du är och befinner dig i dina investeringar och oavsett hur länge du har hållit på är jag av uppfattningen att det alltid är bra och av vikt att då och då stanna upp och se var man spår och att man håller sig till den färdriktning man sedan länge stakade ut.
Även om min strategi inte var spikad till en viss summa, eller ett visst datum, har den bakomliggande planen för mitt investerande alltid varit att utdelningar ska utge basen i min portfölj. När jag satt och skissade på den ökända servetten för flera år sedan kom jag fram till att jag skulle dela in min investeringsresa mot målet (vilket inte är till hundra procent definierat, förutom att se till en det alltid ska finnas en ekonomisk trygghet som möjliggör en eventuell tidig utstämpling från förvärvsarbetet) i olika faser, vilka kom att bli tre.
Den första fasen består i att främst fokusera på relativt högutdelande bolag och här kom jag, likt många andra, göra misstaget att främst fokusera på hög direktavkastning. Detta utan att även ta med utdelningsandel, kassaflöde, skuldsättning, utdelningstillväxt et cetera. Det kom att bli några väl kännbara läxor, men jag tog lärdom och med denna kom det att bli mer och fler bra investeringar än dess antonym. Fokus var att kunna få in ett bra, stabilt och pålitligt kassaflöde att komplettera med nysparandet då nya aktier köptes.
Under den första fasen valde jag att inte fokusera på tillväxt, men ansåg ändå att jag fick detta via b.la. mina investmentbolag samt diverse andra konglomerat, såsom Sampo samt Jonson & Jonson.
Den andra fasen var tänkt att iscensättas då jag bedömde att utdelningarna hade kommit upp i en sådan grad att jag nu kunde fokusera på att investera för tillväxt och värdeökning. Planen var – och är, då jag nu befinner mig i denna – inte att helt sluta öka/köpa utdelningsbolag, men åtminstone 50 % av allt nysparande ska gå till värde- och tillväxtinvesteringar. Min dröm är att utdelningarna ska täcka en "normal" nettolön, men jag kan också sälja av i tillväxtbolagen enligt femprocentsregeln för att få ett kassaflöde.
Den tredje fasen kommer bestå i att mer se över, optimera och balansera portföljen. Här kan jag komma att bli än mer safe-spelande, då jag inte ser någon mening eller poäng med att riskera något som tagit en sådan lång tid att bygga upp och som betyder ”allt” för mig. När denna fas infinner sig vet jag inte, då jag inte ens vet om jag kommer stå på två ben i morgon. Om allt går som kalkylen på servetten lät säga kommer fasen att nås inom 4–5 år, då jag är strax under de 40 år fyllda. Det är inte en dålig ålder att ha nått en sorts frihetskvot få andra har eller kommer att nå. Här kan jag tänka mig att fokusera på breda indexfonder, såsom en som följer S&P 500, en globalfond, en indiendfond samt en kinafond. Visst går det att addera diverse preferensaktier - något jag inte äger idag, men det återstår att se och som sagt är det ju ett tag kvar.
I takt med återinvesterade utdelningar och ett fortsatt månadssparande har jag år för år fått se, uppleva och erfara hur den beryktade snöbollen rullar och tro mig; denna gång trumfas inte fiktionen av sanningen. Det är verkligen ett underverk, detta det åttonde av de totala 7(!?).
Om jag hade börjat idag - detta nådens år 2021 - är jag tveksam om jag hade kört med samma strategi som ovan. Förvisso har spelplanen ändrast, då världens ekonomier präglas av noll- till minusräntor, centralbanker som öser ut pengar snabbare än en Paradise Hotel-deltagare hinner vaska skumpa på Stureplan, regeringar som för en gångs skull inser att även de måste "lätta på de, i vissa fall, fullproppade ladorna med mera.
Det sägs att ju yngre du är, desto mer aktier (relativt fonder eller andra värdepapper/tillgångsslag) ska du söka att investera i. Det sägs även att du vid låg ålder också ska våga investera i de bolag som idag ses som något "osäkra", men som du, efter analys, verkligen tror på. Idag är de jättar, men gå tillbaka i tiden så kommer du se att bolag såsom Facabook, Amazon, Netflix, Evolution Gaming, Embracer med flera alla var "småbolag". Visst fanns en "risk" i dessa, men om man är ung har man ålder, dvs. tiden, på sin sida och med många år av sparande från lön har man "råd" att våga/kunna ligga lång i nämnda exempelbolag.
Applicerar du en liknande strategisom min "tre-fas-modell"? hur ser din ut och varför?
Tiden går fort och det känns som att det var igår jag påbörjade manuset för uppföljaren till "Börspsykologi", men så är inte falllet. Om ca 1,5 månader, dvs. den 24/3, släpps uppföljaren "Mer Börspsykologi". Att få skriva och ge ut en bok är... ja, känslan är mycket, mycket svår att beskriva och om det får jag be att återkomma. Emellertid vill jag här lyfta fram att du nu kan vara med och tävla om en utlottning och du gör det via denna länk. Lycka till och tack för att du läser! Vill du läsa utlåtanden om boken finns de att läsa på b.la. Adlibris och det är så roligt - och hedrande - att ha fått sådana från Hagströmer, Qviberg, Sprinchorn, Börjesson med flera. Har du ej läst den första kan du läsa recensioner, utlåtanden med mera på denna länk.
Även om det var väntat, slås jag alltid av hur vinklad och ensidig Vänsterns och, i detta fall, Kristdemokraternas kritik mot alla ”rika” som ”skor sig på de hårt arbetande ’vanliga/normala’ ute i Sverige”. I onsdags kom Volvo med ett styrkebesked om något – ett bolag med ägare av kött och blod, dvs. du, jag och alla andra som äger aktier, har överlevt pandemin, gjort ett kanonår och står nu bättre rustade än någonsin förr att verka på en än mer konkurrerande marknad. Man vill även ge en ersättning till alla aktieägare, för att de har tagit risken att investera i bolaget. Detta ses som ett fel och ett slag i ansiktet på alla ”’vanliga, normala’ hårt arbetandes Svenssons” från V:S och KD:s håll, som menar att har man tagit emot stöd ska det minsann inte delas ut några kronor till alla Östermalmsmiljonärer. Självklart var b.la. statliga SVT noga med att lyfta fram detta.
Det man missar här är följande:
1.Volvos är ett internationellt bolag och inte ens en fjärdedel av dess totala arbetsstyrka är/verkar i Sverige. Det är inte ett statligt bolag. Dess största ägare är b.la. Fredrik Lundberg och kinesiska Geely. Såväl först- som sistnämnda har tagit en enorm risk att investera i detta rullande bolag. Faktum är att alla bolag kan gå i konkurs och där ligger just den enorma risken.
2.Genom att jag (du och alla andra) väljer att ta delar av mitt kapital, som vi tjänar via lön (som beskattas), och sedan investera i ett bolag är en risk. För denna vill jag ha något – en monetär avkastning. Antingen kan bolaget betala tillbaka genom (1)återköp av egna aktier, (2)tillväxt i form av t.ex. förvärv eller (3)via utdelningar. I detta fall väljer Volvo att dela ut. Pengarna kommer inte bara gå till de rika på Östermalm, utan även till ALLA människor (oavsett nationalitet) som har investerat i bolaget. Pengarna kommer även gå till stiftelser och institutionerna vilka spenderar enorma summor på forskning och andra projekt – projekt som inte staten klarar av att bekosta. Nämnde jag att många pensionsfonder också äger Volvo?
3.Att det är ”orättvist” mot alla småföretagare, som KD hävdar, är att plocka lågt hängande frukter. Förstå mig rätt, för jag lider verkligen med alla småföretagare som har levt på nöd i snart ett år och alla de hemska kvalen med mera som de har fått utstå, men… att Volvo delar ut handlar inte om ”rättvisa” gentemot alla dessa. Den fria marknaden är en underbar skapelse av människan, men precis som vissa kan växa och tjäna pengar, kan andra bli utkonkurrerade. Adam Smith visade detta redan 1776 i sin bok Wealth of Nations. Det V och KD här suktar efter luktar sann kommunism och jag tror herr Marx ligger och njuter i sin grav.
4.Volvo mottog stöd under pandemin, men man har inte gått emot de rekommendationer som den svenska staten gav under räkenskapsåret 2020. Hade den svenska staten hellre sätt att Volvo avskedad allt fler och att dessa sedan levt i ovetskap på när/om de får nytt jobb samt minst lika ovetandes när deras A-kassa skulle komma (senast jag läste var väntetiden 5 månader…). Om Volvo inte tagit emot stöd, avskedat och sedan delat ut under våren 2020 – hur hade det sett ut? Säkert hade även detta varit fel i statens ögon.
Att investera i aktier är ingen rättighet för enbart ”de rika”. Alla, precis alla, kan och bör investera i aktier. I Sverige är det, pga. de höga skatterna, näst intill omöjligt att, som i USA, arbeta sig till en rikedom och med det ett lugnare, tryggare och mer rogivande liv, men det går att skapa sig ett sådant via att ta ansvar, skapa sig kunskap och aktivt investera i aktier eller passiva och gratis indexfonder. Detta borde staten fokusera på; sätt privatekonomi med fokus på just sparande, investeringar med mera på schemat på alla Sveriges högstadier. Tänk vilka kostnader staten skulle spara på alla som annars riskerar hamna i skuld hos alla sms-lånebolag. Tänk vilken lugnare, tryggare och mer kunnig befolkning Sverige skulle ha! Det om något skulle stärka vår konkurrenskraft gentemot övriga nationer.
Äganderätten till bolag, via aktier, är viktig och om/när staten nu vissa partier alltmer börjar ifrågasätta och kritisera detta är det viktigt att vi alla höjer vår röst. Jag vill uppmuntra företrädare för V och KD att antingen kommentera, eller tacka ”ja” till den stående inbjudan om debatt kring detta som såväl Nordnets som Avanzas sparekonomer har bjudit in till. Varför har ni ständigt negligerat detta? Varför inte ta och prioritera en timma i en podd e.d. med Nicklas Andersson och Frida Bratt? Beror det på rädsla för att era argument inte håller?
Att säga att alla som 2020 presterade en positiv avkastning mätt i tresiffriga procenttal hade tur är fullt ut inte en rättvis sanning, för om dessa har varit medvetna om värderingarna, men också sett att P/S, omsättningstillväxt et cetera växer kraftigt har de gjort mycket rätt. All eloge till er som gjort detta. För de som, mer eller mindre, tänkt att "... Facebook, Amazon, Tesla och Sea Ltd verkar ju vara riktigt populära och de är ju stora, så…” vill jag säga grattis, men utgå inte från att det alltid är ”så lätt”.
Att över- eller underprestera sitt jämförelseindex (vilket i sig är en diskussion som kräver sin bok mätt till omfång) 1, 2, 3, 5 eller 7 år hör ”spelet” till, men har man underpresterat 4–5 år i rad tror jag man gör klokt i att se över sin strategi och allokeringsförfarande. Det viktiga är att man kan verka, vara och sova gott utan att behöva oroa sig över portföljen. Man ska kunna klara av att fokusera på vardagen, med allt från jobb till dagishämtning och matlagning; man ska känna att portföljen är ett sidoprojekt som inte ska/får påverka måendet. Det är det absolut viktigaste och upplever man att det inte har varit som så bör man verkligen ta sig tid och sitta ned med ett ark papper och en penna – skriv ned tankar och vänd ut- och in på dem. Identifiera, problematisera, reflektera och utvärdera. Agera sedan därefter.
Jag är främst inriktad på utdelningsinvestering, men söker inte land och rike runt för att hitta de bolag som ger +7–8 % och där utdelningen är lika pålitlig som de svenska ministrarna. Emellertid har jag ett kriterium att en majoritet av de bolag jag investerar i ska dela ut. Ett viktigt krav är framför allt att de ska gå med vinst.
Efter att ha haft en enorm tillväxt beträffande utdelningar kom det för räkenskapsåret 2020 bli ett hack i kurvan. Relativt 2019 kom jag att få 61 %, eller med andra ord kan sägas att 39 % av de summor som mig delades ut 2019 inte återkom 2020. Dock ser jag att jag ligger något över den prognos jag satte 2014, vilket skänker en sorts ”trygghet”. Förra året uppnådde jag en summa som jag skulle klara av att leva på, ändock inte ”fullt ut” som jag ser mig själv göra. Dock skulle det gå och då skulle det ej heller ha varit knäckebröd varje dag. I år skulle jag, med lite hjälp av gratisskitande och pantsamling, kanske ha klarat mig, men… nej. Oavsett är inte mitt mål FIRE och således är jag mer avslappnad till det resultat som coronaåret förde med sig.
Beträffande årets avkastning kom jag, likt övriga 99 % av världens investerare, att dras med i vårens nedgångar. Under den dag som var värst kom portföljen att sjunka med cirka 1,25 nettoårslön. Vad jag gjorde? Tog en espresso i personalrummet samt fokuserade på min undervisning och de elever jag ansvarar för. Beträffande portföljen var jag trygg i mig själv och mina innehav. Det som jag, i efterhand, tar med mig är att jag kunde ha varit mer aggressiv med belåning, för jag hann knappt aktivera denna innan nedgången byttes till uppgång. Detta är något jag tar med mig, men det är inte lätt; att lyckas träffa rätt med lånade pengar är inget annat än svårt och bör göras efter ett mycket noggrant reflekterande, för vill det sig illa blir det just det – illa.
Jag jämför mig med OMX30GI samt DJ Index och relativt förstnämnda har det inte varit något tu tal som saken; det indexet har presterat bättrevarit jämt skägg och gällande sistnämnda har jänkarna ännu en gång visat att gammal är äldst. Med 17 % i USA har såklart USD/SEK soelat en viss roll. Dock är detta inga som helst "ursäkter" e.d., utan enbart konstanteranden. Den observanta ser att OMX30 GI inte är med i grafen och detta beror på något strul på Avanza, för jag har verkligen testat med allt. Jag kommer såklart att revidera detta i efterhand
Avanza Zero: 7,4 %
OMX30 GI: 14,45 %
DJ Index: 18,31 %
Min portfölj: 7, 34 %
När jag ser hur min utveckling har varit sedan jag flyttade från SHB till Avanza ser jag att jag tycks göra mer rätt än fel, men är inställd på att ju fler årsringar som hinner ristas in på min kropp, desto mer nära det svenska index kommer jag komma.
Årets bästa innehav, mätt i procentuell utveckling, kom för mig att bli Creades samt Harvia, vilka båda har sålts. Jag är fullt medveten om Dalios "cut your losses and let your winners run", men när Creades handlades till en hundraprocentig premie(!) kunde jag inte stå emot. Vinsten blev strax under 200 % exk. utdelningar. Beträffande Harvia är det ett välskött och mycket fint bolag, men att en aktör inom något så osexigt(?) som aggregat till bastu går 240 % (ex. utdelningar) på 22 månader... hade det varit ett sorts nytt Amazon e.d. hade jag nog agerat annorlunda. Såväl Creades som Harvia finns på min bevakningslista och jag är inte avig till att åter ta in dem i väskan, men då ska värderingarna komma ned alt. kursen stå stilla med verksamheterna avancera.
Sämsta innehav stavas Nilörngruppen, Decisive Dividend samt Mirco Focus. Vad ska jag här säga? Förstnämnda har lidit av alla butiker som stängts, men det smått tragikomiska är det att många säljer som smör via e-handel, ett omårde som Nilörngruppen säger sig dra nytta av (visst; RFID ger inte samma marginaler), men det har ej framkommit i deras rapporter. Decisive Dividend hade en stor belåning samt äger bolag som är lika små som att Nils Karlsson Pyssling skulle framstå som en jätte - självklart åkte de på såväl en som två käftsmällar. Micro Focus var ett innehav jag köpte sommaren 2018 och från att ha legat cirka +25-27 % ligger jag idag -65 %. Dock är detta innehav mycket litet och ursprungsinvesteringen motsvarade då inte ens 1 % av den totala portföljen.
Det totala kapitalet har vuxit och i jämförelse per den 31/12 2019 har det vuxit med 21 %, dvs cirka en femtedel. Detta är inget annat än en grym känsla som skänker en trygghet; för det är just det jag söker samt eftersträvar – känna att det ska mycket till för att i alla fall det ekonomiska ska sätta käppar i det hjul jag kallar ”livet”.
Till dig som har följt mig detta år, men även tidigare sådana, vill jag rikta ett stort tack och jag hoppas att du vill fortsätta att så göra. Just feedbacken från dig/er läsare är underbar och den inbjuder inte bara till reflektioner och eftertänksamhet, utan även till att ge energi. Tack!
Hur blev ditt 2020?