Tid relativt människans minneskapacitet kan ibland vara en farlig kombination. Vad som är än mer farligt för människan är envar individs brist på erfarenhet. Mycket kan man läsa sig till, men vissa saker måste man uppleva. Vi som inte var aktiva, eller ens könsmogna, under finanskrisen 2008–2009 har enbart kunnat läsa till den tidens kraftiga nedgångar, hur folk agerade och hur många kom att lämnas blottställda. Att läsa om hur ens portfölj går ned med 10, 20, 30, 40, 50 och slutligen 60 % är en sak, men att sedan uppleva en liknande situation är en något helt annat. Känslor som inte infinner sig vid en läsning gör dock så vid en reell händelse och jag tror få, om ens någon, inte kom att bli detta varse under februari och mars 2020.
Är då all läsning negativt? Nej och tvärtom – jag tror (läs; ”vet”) att den hjälper envar att agera mer rationellt och känslokallt, men det är inte ett hundraprocentigt vaccin. Det är först i stridens hetta som hjälten får bekänna färg och det är här som all träning och alla förberedelser visar sig vara tillräckliga. Ju mer och ju bättre du har tränat, desto högre sannolikhet att inte bara överleva ett ras, utan även att bli en som istället utnyttjar det och därmed blir en vinnare; ”Never let a crisis go to waste” (Churchill, Winston).
Åter till ”tid” relativt ”människans minneskapacitet”. Då det idag är många aktiva som har funnits börsen och investeringar post finanskrisen, eller däromkring, är det få som har en erfarenhet om de räntor som för bara 15-20 år sedan ansågs vara lika normala som att en svensk alltid hellre knyter näven i fickan än höjer sin röst… Visst kan vi läsa oss till dessa tider, men det är ändå svårt att ta till sig. Bostadskrisen i Sverige under det tidigare 1990-talet, med dessa tillfälliga räntor på 500 %, är likt en saga där den onda häxan idag ses som besegrad; tillintetgjord. Min fråga; är hon verkligen det?
Även om det kan låta långsökt och, ja, till och med orealistiskt, kan ovan nämnda räntor komma tillbaka. Som jag skrev i mitt tidigare inlägg tror jag, och många andra, att en inflation kommer att komma. Förvisso en långsam sådan, likväl en inflation. Världens centralbanker kommer att stå något osäkra; ty konjunkturen går ju bra, så vad ska vi göra? Dopa marknaden bara för att börsen sjunker? Till och med riskkapitalisterna inser att en sådan värld kan vara svår att få fungerande. Med detta sagt vill jag betona att det kan hända, för vår förmåga att föreställa oss det otänkbara tar oss alltid med en stor förvåning (detta är något som jag skriver om i den kommande boken).
Var går gränsen för ”nära nutid”? Är det de senaste 2–3 åren? 4–5? 5–10? Beroende på var gränsen dras kommer svaren att bli olika. ”De senaste åren har räntan enbart sjunkit” – vilken tidshorisont menas? Just detta tål att ömsom lyftas fram, ömsom problematiseras. Bara för att det har varit sjunkande räntor de senaste tio år betyder det inte att de kommer fortsätta att sjunka. Det betyder inte heller att de per automatik kommer att stiga, men att utgå från att ”så har det alltid varit” (beroende på den tidshorisont som du appellerar till) är med stor sannolikhet mindre klokt att göra.
Om ovan – recency bias - skrev jag tidigare i år på Kalqyl.se och jag finner just denna bias vara nog så viktig i tider likt dessa. Att överprestera index 1, 2, 3 eller 5 år är bra, men hur ser det ut på 10 och 15 år? Självklart gäller vice versa, dvs. att även om du under några få år har underpresterat, men ändå är säker på din strategi kan denna mycket väl visa sig vara den rätta och vi vet alla att spelet är slut först då vi, spelarna, bestämmer oss för att sluta.
Faktum är att ingen av oss vet vad morgondagen har i sin linda, men att utgå från att allt kommer att vara som vanligt alt. att det kommer att bli exakt som jag tror är att utsätta sig för en onödig risk. Oavsett om du har presterat en positiv utveckling om tresiffriga procenttal, eller en svagare sådan, bör du agera ödmjukt inför morgondagen. Var nöjd och klappa dig själv på axeln, absolut, men i morgon är en ny dag och varje individ är enbart lika bra som sin senaste prestation.
Vad gjorde du gjort bra och rätt 2020? Vad gjorde du för fel och vad identifierade du för brister? Ta dig tid och skriv ned dessa och skriv sedan ned hur du ska agera när liknande situationer inträffar. Den som har en fungerande brandvarnare tenderar att överleva fler eldsvådor än den som är utan.
I en tid som karaktäriseras av självförverkligande så extremt att humanisterna under renässansen skulle bli gröna av avund är det idag inte en fråga, ty det är en självklarhet; du som individ ska inte klara av att bara leva, dvs. äta, sova, gå på toaletten et cetera, utan även hinna med att studera, arbeta, vara ”top notch” på såväl Instagram som Twitter och gärna ha en egen youtube-kanal. Utöver detta ska du även hinna med att handla den mjölk som alltid tycks saknas i kylskåpet.
Livscoach, mentor … begreppen kan göras många och visst passar även existensberättigande persona? Oavsett begrepp finns det idag många som livnär sig på att stötta andra och detta är bra så länge nämnda vet exakt vad de gör och att de ej heller utnyttjar de som söker deras tjänst/kompetens. Tyvärr tror att fallet är just som så – att många utnyttjar andra personer som befinner sig i en (tillfällig?) svacka.
Jag har fått många mail och meddelanden, samt har jag även läst hur andra kan få liknande, där det efterfrågas om råd, hjälp, stöttning, vägledning och bistånd. Jag är den som uppmuntrar att man söker stöttning och hjälp och att detta inte ska ses som en svaghet. Tvärtom är det en styrka att säga ”jag kan inte detta än, men jag vill kunna det och jag tror att möjligheterna ökar om du ger mig lite tips, råd och stöttning”. Jag uppmuntrar mina elever att alltid samverka och inte sitta för sig själva. Att hjälpa andra leder inte bara till att de utvecklas, utan även att den hjälpande så gör. Om du tror dig kunna X och sedan blir tillfrågad att hjälpa en annan att förstå det och du vi detta tillfälle ej kan förklara, förstår du inte X och således blir du snabbt uppmärksammad på detta.
Dock har jag upplevt att det ibland tycks ha blivit en sorts inflation i hur mycket individer själva anstränger sig och hur mycket de önskar att andra ska göra åt/med dem. Ibland kan jag ha lust att skriva som svar; ”I detta fall behöver du inte en coach e.d., du behöver en spark därbak och lite jävlar anamma”. För tro mig, det behövs ingen självhjälpsbok för att inse att om du ska klara X så måste du också anstränga dig. Visst kan en bok likt ovan vara behjälplig om det finns bakomliggande faktorer som gör att det är svårt att finna den där ”jävla anamma”, men ofta är det just en hederlig spark därbak som är av nöd.
En forskare jag håller högt är Russ Harris och han kom att hjälpa mig under en mycket tuff tid under mitt andra och tredje gymnasieår. Hans bok Lyckofällan kom att öppna många dörrar för mina sinnen och perspektiv. Genom att utgå från ACT - Acceptance and Commitment Therapy – kan underverk göras. Till viss del påminner det om Sinnesrobönen ”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden."
Begreppet går ut på att du måste acceptera att X just nu råder och sedan förhålla dig till det. Kan du ändra, gör det. Kan du inte måste du sluta se det som ett problem och istället acceptera (och förhålla dig till) faktum. Det, på ren svenska, suger, men vad är alternativet. Att låta X ta all din vakna energi? Att dag efter dag fortsätta stånga dig blodig mot den stabila muren? Som du säkert inser är det en icke-fråga.
Att nu, under julledigheten, ömsom tillåta dig att landa, andas och med det känna hur din kropp och knopp har fått lida, ömsom ta dig tid att sitta ned med ett ark papper och en penna för att stipulera vad du kan och inte kan ändra. Detta kan gälla såväl livet i dess allmänhet som börsfokus i synnerhet.
- Vad är dina vägskäl?
Kartlägg situationer där viktiga vägskäl brukar förekomma. Du måste och behöver få en medvetenhet om när, var och hur olika situationer aktualiserar svåra tankar och känslor samt när du har svårt att på egen hand lyckas/klara av dessa.
- Vad vill du uppnå?
Ställ dig nu frågan; vad vill jag uppnå? Vad är mitt mål? Vad vill jag röra mig till?
- Vilka frånbeteenden gör du?
Vad är det som du gör när du hakar fast i vanliga tankar och känslor. Lista alla dina typiska frånbeteenden i var och en av de situationer som du har skrivit upp. Poängen här är att öka din självkännedom och bli bättre på att se när du gör avstickare från dina mål (punkt 2).
- Hur ser dina tillbeteenden ut?
Beskriv för dig själv hur dina tillbeteenden skulle kunna se ut. Här är det klokt att göra en lista på hur du skulle kunna agera (istället för att agera som du gör under punkt 3) för att nå dina mål (punkt 2). Här brukar det vara många som önskar hjälp och stöttning, från exempelvis en livscoach, men tro mig; innerst inne vet du exakt vad, när, hur och varför du ska göra som du ska göra. Du vet det. Djupt inom dig. Varför inte tillåta dig att lyssna på dig själv, för vem känner dig bättre än just du själv?
- Nu kommer det mer praktiska – att träna på att haka loss från dina ”frånbeteenden” och istället haka fast i dina ”tillbeteenden”. Blir du svettig bara av att tänka på det? Känns det jobbigt och utmanande? Tror du att Tiger Woods föddes som golfproffs? Trodde väl det/I rest my case.
Ge dig själv denna julklapp – möjligheten och förmågan att kunna utvecklas till en bättre, starkare och mer levnadsglad människa.
God jul och ett gott nytt år!
I såväl min utgivna som kommande bok diskuterar jag om hur hjärnan fortfarande lever kvar på en tid där koldioxidutsläpp, politiskt käbbel, Black Lives Mathers, MeToo, LCHF, Trumpism mm. ännu inte hade sett dagen ljus. Vissa rester från denna tid är högst väsentliga idag, men mycket ofta lurar vår reptilhjärna oss in i snår tillika buskage som vi egentligen inte vill gå vilse i.
I Börspsykologi – så blir du en bättre investerare talar jag om det farliga med konfirmationsbias. Paradoxalt med detta är att vi har en benägenhet att dras och lockas till pessimistiska nyheter tillika utlåtanden – varför? Varför ger negativa och mycket pessimistiska nyheter mer klick och läsare än vice versa? Varför dras hjärnan till att läsa om hur analytiker spår en nedgång värre än kraschen 1929? Varför ”vill” vi läsa om hur spåkvinnorna ser i sina tarotkort och kaffesumpar att vi står inför en stundande krasch?
Svaret står att finna i vår biologi och hjärnans främsta uppgift – att överleva och därmed även få rasen ”homo sapiens” att överleva. Fråga dig själv om vad som är viktigast för dig, utifrån ett överlevandsperspektiv, att läsa och vara medveten om? Att solen skiner, eller att det just nu råder corona och allt det farliga som här hör till? Hjärnan prioriterar hot och dessa måste det skapas en sorts vetskap och medvetenhet om – för annars riskerar vi att inte överleva.
Ömsom hatar vi att läsa det negativa, för det leder till obekväma känslor tillika tankar och dessa tar mycket energi i anspråk – energi som vi historiskt har haft mycket ont om, ömsom vet vi att vi måste, eller i alla fall borde, läsa dem, för om vi ej vet om de faror som kan lura/eventuellt lurar riskerar vi vårt eget liv!
Det farliga med att läsa mycket utifrån just ett pessimistiskt angreppssätt kan vara förödande för dem som inte vet vikten av att alla mynt har två sidor samt hur hjärnan dels fungerar, dels tar åt sig av att ständigt exponeras mot negativa skildringar. Jag säger inte att du inte ska läsa pessimistiska utlåtanden, utan allt jag säger är att du ska vara medveten om hur detta påverkar dig i din vardag samt hur du kan komma att agera i din portfölj. Ibland är det sanningar som vi ser och läser om, ibland inte. Här är det upp till var och en att själv skapa sig en egen uppfattning och sedan agera utifrån denna.
Läs och läs brett. Läs om såväl sol som regn och allt däremellan. Förstå varför vissa delar lockar mer, medan andra inte gör det. Var medveten om ditt arv och utnyttja denna kunskap till din fördel. Bli din egen herre tillika mästare.
Jag vet inte om det är någon algoritm och jag har svårt att se att det är det, likväl ändrar det ej faktum; jag ser fler och fler, såsom Professor Kalkyl och The Dividend Story, som postar om att de läser och detta gör mig mycket glad.
Hos mig är läsning av litteratur, såväl fiktion som fakta, lika essentiellt som eftermiddagsespresson, vilket inte säger så lite. Vad läsning gör med oss – vår hjärna och våra sinnen – är noga undersökt och även om det i många fall saknas signifikanta resultat finner jag dem ändå lika giltiga. Vi blir mindre stressade, mer avslappande, lär oss mer om det som vi läser, stimulerar vår fantasi och med det skapar vi oss också en förmåga att utveckla nuvarande kunskaper med de som vi läser. Detta är bara några få av många positiva faktorer som kommer av läsning.
Själv läser jag mycket och det är inte enbart populärvetenskapliga- och fackböcker, utan jag läser det som jag vill. Jag tar tacksamt emot tips och förslag, men jag är mycket noga med att utgå från vad jag vill läsa, för annars vet jag att läsbehållningen kommer att bli mindre tillfredsställande.
“A room without books is like a body without a soul.”
Denna sommar har jag hunnit med relativt många böcker och dessa är allt från Irrational Exuberance (Shiller, 2016), Until the End of Time (Greene, 2020) till Säg inget om Lydia (Ng, 2019), Jingo (Pratchett, 1998) och Balladen om sångfåglar och ormar (Collins, 2020). Under en sommar brukar jag snitta kring 13–15 böcker och hos vissa är detta att betrakta som mycket, medan det hos andra som lite. Oavsett är det irrelevant och lika irrelevant är för dig och alla andra vad jag läser. Det relevanta är att jag läser och att jag upplever att det ger mig något. Escapism är något som jag är beredd att betala mycket för och således är mitt bibliotek en kär ägodel hos mig.
Bara för att du kan se många posta inlägg eller tweeta om en som bok de läser, eller har läst, och att denna är att betrakta som mer ”tung” betyder inte det att även du måste läsa den. Känner du att du inte, just nu, vill läsa den skall du ej heller så göra. Just detta tror jag att många ibland kan känna som ett tvång; ”Oj, alla andra tycks ju läsa mer ’nyttig’ litteratur och här sitter jag med Harry Potter.” – Tro mig, ingen dömer och om någon gör det är det deras problem. Trivs du med din läsning? Ger läsningen dig en tillfredsställelse? Stimlulerar boken dig och din fantasi? Bra – case closed.
“If you have a garden and a library, you have everything you need.”
Jag vet att det är genom läsning som jag har kommit att utvecklas. Det är via läsningen, och sedan reflektionen samt diskussionen kring det lästa, som har fått mig att gå från A till B. Det är via den som jag har lärt mig allt från börsens psykologi till hur den bästa sömnen kan nås. Det är via den som jag har lärt mig att Brackium Emendo är den bästa trollformeln mot brutna ben och det är via den som jag har fått leva mig in i människors tankar och erfarenheter under WW1 och WW2.
För nästan exakt ett år sedan skrev jag att jag läste Ciceros Samtal i Tusculum och de rader som denna kloka man skriver är något jag önskar alla att läsa. Varför nämner jag detta? Jo, för Cicero är en person som har haft en stor påverkan på mitt liv och i detta inlägg har du kunnat läsa två av flera citat av nämnda. Jag vill nu avsluta med ett mycket viktigt sådant och detta bör läsas inte bara en, utan flera gånger. Innerst inne vet du vad du bör, kan och ska göra. Innerst inne vet du det, men du drar dig för det för att det upplevs som jobbigt, krävande och… ja, ”omständligt”. Så länge du väljer att följa dessa ursäkter kommer du stå och stampa medan övriga avancerar.
“Nemo est qui tibi sapientius suadere possit te ipso: numquam labere, si te audies. (Nobody can give you wiser advice than yourself: if you heed yourself, you'll never go wrong.)”
Vi som bloggar och bor på ekonomitwitter är duktiga på att investera i aktier, men vi får aldrig glömma att investera i oss själva. Läs, reflektera och diskutera. Det är en investering som kommer att återbetala sig tusenfaldigat. Eller, för att använda sig av lingua economicus: ROIC är 100 %.
Bygg ditt eget bibliotek och se till att fylla bokhyllorna. När dessa är fulla bygger du nya och ser till att fylla dem.
Vad läser du i sommar?
Människan tycks mer ofta än sällan ha en tendens att ångra det som hon inte gjorde, än vice versa, dvs. vad hon gjorde. Uttrycket ”jag ångrar att jag inte…” är mycket mer vanligare än ”jag ångrar att jag…”
Väl omnämnd är Bronnie Wares alster Top Five Regrets of the Dying (2011) och det är lika fascinerande som skrämmande att ta del av de berättelser som här framställs. Detta då det är slående att så många människor tycks ha liknande (ånger)tankar trots att de inte har levt tillsammans. Saker såsom:
- Jag ångrar att jag inte haft modet att leva enligt mina drömmar
- Jag ångrar att jag jobbade för hårt på och med jobbet
- Jag önskar att jag haft modet att uttrycka mina känslor
- Jag önskar att jag hade haft bättre kontakt med mina vänner
- Jag önskar att jag hade unnat mig att vara lyckligare
Alla dessa är viktiga och jag tror nog att vi alla har en förtjänst av att då och då återkomma till dessa och fråga oss själva: ”Kommer jag säga samma när jag ligger och väntar på Sankte Per?”. Emellertid skall detta inlägg inte handla om det viktiga med ovan önskemål och tankar, utan då det är en ekonomiblogg skall samma fokus riktas på hur detta kan vara gällande på investeringar.
Många sitter nog idag, då vi har återhämtat en del av det kraftiga ras som började den 21/2 2020, med många tankar och mycket ånger. Vissa ångrar att de köpte för mycket och för fort, andra att de inte köpte mer medan vissa ångrar att de sålde hela, eller delar av sin portfölj.
Jag har varit den som har handlat och varje gång har jag ställt mig frågan; kommer jag i framtiden ångra detta köp/denna ökning? Kommer jag ångra att jag valde att fylla på i X istället för att ta en position i Y, som jag så länge haft på min bevakningslista? Kommer jag ångra att jag gjorde si istället för så? Svaret är det enbart jag som kan ge och för att klara detta krävs såväl en självkänsla som ett självförtroende. Den ena för att vara trygg i sig själv och de beslut som man fattar, den andra för att veta att man har kunskapen att analysera de underlag som leder till ett beslut. Faller en av dessa delar är risken stor att fallet påverkar den andra delen, vilket är allt annat än önskvärt.
Nu har börsen gått upp relativt kraftigt, om än från låga nivåer. Vissa tänker att de ska avvakta och att detta är en klassisk björnfälla. Andra sitter och undrar om de skall ta ett sms-lån för att fortsätta köpa medan kurserna ännu är låga (låt oss ta bort det faktum att P/E idag är näst intill omöjligt att beräkna). Vem som har rätt vet enbart (fram)tiden, men vad dessa skall fråga sig är; "kommer jag att ångra mitt agerande?" Om svaret är ”nej” är det mycket positivt, för då är de i fas; trygga och bekväma med sig själva, sina strategier och sina kunskaper. Är svaret ”vet inte” gör de bäst i att bege sig till ritbordet och ta fram sina blueprints.
Börsen är ingen och har ingen plats för de vemodiga, för de med svaga nerver och med en obeslutsamhet så stor att den skulle få pyramiden i Ginza att framstå som en miniatyrfigur i ett Happy Meal. Hur hjärtlöst det än låter är faktum och verkligheten som sådan. Börsen har inga plats för känslor, så varför ska du ha det för den?
Utöver din fundamentala analys är det lika viktigt att fråga dig själv vad du kommer att ångra och agera utifrån det.