Blog Archive
”Invert, always invert” är ett citat som tillskrivs Charlie Munger och är en av de mentala modeller han förespråkar. Även jag har tagit åt mig och använder mig av modellen i såväl mitt vardagliga liv som när jag investerar. Att invertera, dvs. vända på det där uttjatade myntet, är viktigt för att kunna skapa möjlighet till flera perspektiv, perspektiv att utgå från innan vi fattar ett beslut.
Att fokusera på att göra rätt behöver nödvändigtvis inte vara det rätta. Det fungerar, absolut, men kanske är det mer fördelaktigt att istället fokusera på att inte göra fel? ”Jag ska inte investera i bolag som har en skuld högre än X ggr EBIT. Jag ska heller inte investera i bolag som över tid visar en sjunkande trend på eget kapital, omsättning och vinst. Fokuserar jag på dessa parametrar har jag direkt skalat bort många av de tusentals bolag som finns och som jag bedömer inte passa i min investeringsstrategi. Med andra ord skalar jag bort de misstag jag annars riskerat att göra.”
Har du en tendens att köpa först och fråga/analysera sedan? Varför inte fokusera på att inte köpa först, istället för vice versa? "Same, same, but different."
"När du nästa söndag tvingas med på den där jobbiga svärföräldermiddagen kan du öka sannolikheten till att framstå som den perfekta partnern"
Att invertera betyder att vi aktivt tingar oss att se saken från det motsatta perspektivet. För de som är återkommande läsare på min blogg är det känt att jag investerar i Nintendo och jag har varit relativt aktiv med att öka sedan sommaren och under denna höst. Jag ser mycket positivt i detta bolag, som enligt mig värderas mycket lågt, såväl i relativa som i absoluta termer. Även om jag är mer hause än bais tvingar jag mig, vilket kräver energi och fokus (läs: det är ”jobbigt”), att se på bolaget från Dr. Baises perspektiv – IP:na hanteras och förädlas inte på rätt sätt, ledningen är för försiktig och restriktiv, TV-spelmarknadens uppgång de senaste åren är en tillfällighet på grund av X, Z och Y, ekosystemet som de just nu bygger har inte den vallgrav som jag tycker mig se (på grund av X, Z och Y) et cetera.
Det blir en tankeprocess som kräver inte så lite av den som genomför den, men sannolikheten för att (investerings)beslutet blir mer korrekt än inkorrekt ökar. Och är det inte det som vi alla vill? Att nå en hög avkastning? Om vi vill nå denna är en metod att fokusera på hur vi undviker att skapa negativ avkastning – ”invert, always invert.”
Ta Lisa, 17 år, som vill börja spara pengar. Hon kan öka sannolikheten för detta genom att inte fokusera på att spara, utan på att inte slösa. Var, när och hur brukar hon spendera pengar? Får hon värde av de tillfällen då plånboken öppnas lika brett som FED:s dito? Et cetera. Om du undviker att göra fel kommer du per automatik mer ofta än sällan göra rätt. Det om något är väl målet i allt vi tar oss för, eller?
När du nästa söndag tvingas med på den där jobbiga svärföräldermiddagen kan du öka sannolikheten till att framstå som den perfekta partnern genom att fokusera på att inte göra och säga fel saker. Undviker du just de saker som av övriga bedöms mindre passande, kommer du per automatik öka sannolikheten för att säga och agera på ett passande sätt. Det är ”same same, but different.” I båda fallen önskar du samma resultat – att bli uppskattad och accepterad, men processen och tillvägagångsätten skiljer sig åt.
Brukar du använda dig av denna modell? Var, när, hur och varför/varför inte?
Brus. Ständigt detta brus från såväl medier som diverse profiler på lika många diverse sociala plattformar. Ömsom vill vi läsa och ”hänga med”, ömsom upplever vi det jobbigt och påfrestande. Vi vill, men vill inte. Således skapas en kognitiv dissonans och oftast faller vi också i den enkla och minst hållbara lösning av nämnda, nämligen att följa devisen ”bara idag”, ”idag är ett undantag pga. X”.
Vi bör och ska läsa nyheter och även vad andra tycker och tänker, men vi ska aldrig känna ett tvång. Att hitta en balans är essentiellt och den är inte svårare att finna tillika skapa sig än att göra verkstad av snacket, dvs. sätta sig ned och skissa på planen – ”mellan den/dessa tider ska/får jag visats på Twitter” och så vidare. Addera portföljsöversikt och andra nyhetskanaler så kommer du snart ha skapat dig en bra grund för att skapa dig en mer lugnare och mer kontrollerad tillvaro. Jag vet att denna process är lättare sagt än gjort, men som jag ofta återkommer till – vad är alternativet?
Brus stör oss också i våra redan existerade planer. Är det inte räntan hit, är det politiken dit. Däremellan kommer allt från hur profil X säger Y och profil Z säger M. Som om det inte vore nog får vi läsa om X, N, Ä och hela d***a alfabetets innehav (som vi, såklart, lockas av då just ”framstående och tillsynes duktiga” profiler/investerare äger dem). Brus. Brus, brus och ännu mer brus som skänker dimma över vår karta; hindrar vår syn.
Satt vi inte ned för längesedan och skissade på planen? Satt vi inte och skapade oss vår egen, personliga strategi och filosofi utifrån våra egna, unika förutsättningar? Självklart skrev vi en fotnot om att vi alltid ska följa upp och revidera om så behövdes, men varje kaffekvart 24/7 365? Nej!
Börsen ger. Börsen tar. Emellertid behöver vi aldrig, där och då, acceptera varken gåvan eller tagandet. Vi har förmånen och därmed makten att välja när vi tackar och bockar, eller vänligt avböjer med ett härligt ”up yours” á la valfri engelskt fotbollsfan. Samma gäller med våra innehav – vi blir ständigt ”erbjudna” nya case. Spännande. Exotiska. Tilltalande. Dock tenderar vi här inte se det mesta som brus och att vi i detta tappar fokus från våra befintliga innehav och vår plan, vår strategi.
Hjärnan lurar oss ständigt till beslutssituationer vi annars inte ens skulle kunna föreställa oss, men helt plötsligt befinner vi oss i en situation som kräver agerande vi allt annat är villiga att göra. Hur kunde det bli som så? Istället för att skylla ifrån dig, eller skylla på ”otur” (host host), identifiera var du gick bet och hur du kan lära dig själv att undvika begå samma misstag igen. Det tar tid (usch) och energi (ännu mer usch), men tro mig – avkastningen kommer vara värd insatsen femtioelva gånger om.
Utnyttja denna helg till att tillåta dig sitta ned, avstängd från allt brus, och se över hur väl du exekverar enligt din plan. Befinner du dig på avvägar? Är riktningen lite… hmm, sné? Gör något åt det! Kom ihåg att det är din, unika och högst individuella plan och din portfölj ska utgå från din ekonomi och livssituation. Risknivån ska inte vara högre än vad du vet dig klara av. Detta oavsett om ”alla andra” applicerar något annat. Du är INTE ”alla andra”. Du är du. Du har din portfölj och alla andra har sina et cetera.
Fokus på planen och målet. Fokus på process, men även utfall. Fokus på dig, för det handlar till syvende och sist just om dig. Det är ditt liv och, för att gå emot James Bond, lever du bara en gång, och inte två. Varför då leva ett liv där du väljer obehag? Där du väljer stress och press? Där du väljer sömnproblem?
Investera i dig själv. Investera i att lära dig om det psykologiska som ständigt styr oss.
Sättet att tänka och förhålla sig till börsen på kan exemplifieras på många olika sätt. Metaforerna och liknelserna liksom står som spön i backen… … Vissa är mer passande, andra inte fullt så passande. Jag ämnar här måla upp en bild som jag bedömer vara mer av det förstnämnda. Detta och mer samt mer utförligt finns såklart i mina böcker, Börspsykologi samt MER Börspsykologi.
Vad är pengar? Vad har du detta medel till? Beroende på vem du frågar kommer svaren vara olika. Dock kommer ingen svarande ifrån det faktum att pengar är medel att betala hyra, mat och skydd (sistnämnda kan vara allt ifrån ett hus som diverse andra skydd, såsom försäkringar etc.). Dessa tre faktorer är essentiella för människans överlevnad och har varit det sedan vi dansade runt på savannen för en sisådär 30 000 år sedan. Vi var då, precis som nu, beroende av mat/näring och tak över huvudet samt skydd. Detta har vi alltid varit och kommer nog alltid, på ett eller annat sätt, fortsätta att så vara.
Förr ”betalade” vi tillgång till skydd, mat och hyra genom att vara aktiva och bidraga i och till en stam, grupp eller ett litet sorts samhälle (dock sällan fler än 150 deltagare). Vi hjälpte till att jaga, vakta mot faror, bygga skydd och så vidare. Detta var avgiften för att få tillhöra flocken och därmed få hjälp med allt du ensam aldrig skulle klara av, nämligen att leta och jaga föda, bygga skydd och vakta/vaka samt fortplanta dig.
"Darrar du på handen är det ”tack och adjöss för fisken'”
Idag har vi samma behov och begär, men istället för att betala via aktivitet betalar vi med pengar (som förvisso kommer från en aktivitet, nämligen arbete/jobb. Låt oss dock lämna det för tillfället). Vad är det som system 1 skriker till dig när börsen rasar? Det ser hur dina pengar – medel för överlevnad – håller på att försvinna. Hur ska du kunna överleva utan pengar?! Paniken infinner sig och belästa vet att om man i dessa tillfällen låter system 1 styra och ställa kommer man vara bankrutt snabbare än en politiker vänder kappen efter vinden.
Ja, pengar är medel för överlevnad. Ska då dessa vara på börsen? Nej, framför allt inte om du vet med dig att du behöver dem inom 5–6 år. Om du vet att behovet av dem är +5 år ska du ta börsnedgångar med ro och lugn. Se dem som möjligheter att öka, om en sådan plan och önskan finns.
Det är viktigt att dela upp ekonomin i flera ”portföljer/mentala konton”. Ett konto för investeringar. Ett för en buffert som ska täcka allt från att bilen vägrar starta till att en ny blandare behövs till badrummet. Ett konto för resor och nöjen. Och så vidare. Har du en uppdelning likt denna kommer det underlätta och göra börsnedgångar mer ”lätta” att hantera.
Du ska sedan, såklart, också veta vad du äger. Vilka bolag är du delägare i och varför? Dessa tämligen enkla frågor tycks gå många förbi. Många investerar mer i aktien och lägger föga vikt vid bolaget, vad det gör och varför man vill vara en delägare.
Du ska även anstränga dig att utmana obehagskänslorna, ty detta är det enda sättet att bli av med dem (få makt över dem). Att agera likt en struts och stoppa huvudet i sanden och låtsats som att det inte regnar kommer inte hjälpa dig. Det kanske (falskt) ”skyddar” dig här och nu, men i långa loppet blir du svagare och svagare. Istället ska du utmana dig själv och sitta och studera hur börsen rör sig och hur alla skriver ut sin panik och frustration. Med detta förfarande skapar du möjlighet till antifragilitet, dvs. du nöter ned dina ”muskler” för att sedan låta dem växa och bli starkare, starkare och starkare. Precis som du gör på gymmet.
Det absolut bästa du kan göra är det som oraklet i Delfi har sagt sedan antiken – lär känna dig själv. Och hur gör man bäst det? Jo, genom att fokusera på hur du är som person och vad som triggar dig? Vad får dig att ”gå igång” och vad får dig lugn? Vilka mentala fallgropar ramlar du oftast i och varför? Hur kan du utveckla ett skydd mot dessa? Och så vidare och så vidare. Du kan vara hur duktig doktor eller matematiker som helst, men drabbas du av panik är det strunt samma att du kan kroppens organ utan och innan. Darrar du på handen är det ”adjöss och tack för fisken” för din patient. Det är skitsamma hur ingående du analyserat ett bolag och skapat dig en bra position, för får du hjärtattack när skiten träffar fläkten så… ja. Tack och adjö.
Låter det jobbigt? Säkert, men vad är alternativet? Att ligga kvar i soffan, beställa hem pizza och fortsätta begrava ena handen i chipsskålen? Lycka till att vinna ditt maraton då.
Kanske har du läst Talebs bok Antifragile: Things that gain order from disorder? Kanske har du stött på begreppet, men aldrig mer än så? Kanske har du aldrig ens hört talas om det? Och hur detta fenomen existerar på såväl börsen som i våra vardagliga liv?
När vi tränar bryter vi ned våra muskler. En sannerligen destruktiv process om det inte vore för att vi därefter ser till att vila samt äta bra och passande föda. Genom detta låter vi musklerna byggas upp, starkare än tidigare. På pappret låter det som en härlig och smärtfri process, men alla som har tränat vet att milen i spåret en kall höstkväll eller spinningpasset en tidig onsdagsmorgon sällan är en ”alldeles, alldeles underbar upplevelse”. Det ska erkännas att jag själv älskar just känslan av att ta ut mig, känna blodsmaken i munnen och hur kroppen knappt orkar bära sin egen tyngd. Dock är det jag och många andra delar inte denna känsla.
Ett träningspass kan, rent ut sagt (and pardon my french), vara förjävligt. Tråkigt, hemskt, utmanande och allt annat än just ”underbart”. Det känns, såväl psykiskt som fysiskt, och många frågar sig om det är värt det, egentligen. Svaret är ”ja”, men det är inte lätt att övertyga sig om det när det känns som mest. När blodsmaken fyller gommen. När svetten forsar likt Niagarafallen. När musklerna smärtar som vore de den spanska inkvisitionens skruvstäd.
Att börsen går ned är normalt. Läs det gärna igen – det är N.O.R.M.A.L.T. Snittet för det breda index, som alla inklusive jag själv ständigt tjatar om, är ca +7 % per år. Vissa år är det + 79 %, andra -56 %. Snittet av alla positiva och negativa börsår är dock just 7 %. Att klara av att härda ut nedgångar, att vara motståndskraftig men även samtidigt öppen för att förändra, adaptera och utvecklas är den kostnad som vi alla måste betala - antifragilitet. På engelska benämns detta oftast som ”cost of admission” och ska vi översätta till svenska landar vi kring en sorts ”inträdesavgift”, vilket inte blir fullt ut korrekt korrekt. Kostnaden är mer av en sorts aas-model. Låt oss kalla det ”FoDaaS”, vilket står för Feelings of Discomfort as a Service. Inte så lockande, eller hur?
” Där… där fick du ingredienserna till den hemliga såsen.”
Ja, idag och just nu känns det förjävligt att betala den dagliga avgiften, för vi får ju bara skitserier och skitfilmer för den. Om du dock äger stabila och finansiellt starka bolag som verkar inom en växande sektor är sannolikheten stor att du om 1 månad, 6 månader, 12 månader, 18, 24, 36 och så vidare kommer känna att detta träningspass (som kommer att följas av flera, vissa lättare, andra mycket mer utmanande) var värt det. Gånger två. Ja, kanske till och med gånger tre.
Det handlar, som så ofta, om psykologi och rätt mindset. Om mentala modeller och förhållningssätt. Om att aldrig investera med pengar som du ej har råd att vara utan i minst 5 år. Det handlar om att känna sig själv, sina styrkor och svagheter. Du är såväl din egen bästa lärare som bästa elev. Genom att investera i dig själv – verkligen våga erkänna dina (tillfälliga) ”brister” och tillkortakommanden, men även styrkor, kan du utvecklas. Växa. Bli starkare. Precis som dina muskler växer om du följer ett tränings-, kost- och viloschema. Ihärdighet. Fokus. Motivation och ett dynamiskt mindset. Där… där fick du ingredienserna till den hemliga såsen.
Jag brukar ofta få såväl meddelanden som mail och jag gör så gott jag kan för att hinna med att svara på samtliga. Ibland är frågorna mer av ”jag har läst din bok och vill bara berätta hur mycket den har hjälpt mig” och ibland är de mer utmanande i form att de kräver mycket reflektion. Just en mer utmanande fick jag tidigare i veckan från en mycket trevlig, ung kvinna som just nu studerar sitt andra år på Handelshögskolan. Frågan löd: ”Vad bedömer du vara den största lärdomen av allt som du läst och upplevt?”.
Att välja ut en enda lärdom som jag håller högre än övriga är för mig en Herkulesuppgift, för olika lärdomar och därmed kunskaper har sin egen unicitet och sin egen ”edge”. I vissa situationer kan en lärdom vara den absolut bästa, medan den i en annan händelse inte alls är lika ”viktig”. Emellertid är det en lärdom som jag har kommit att hålla något högre än andra och det är att jag aldrig kan eller kommer sitta på en absolut kunskap. Ständigt luras jag såväl medvetet som omedvetet. Ständigt finns det biases och andra fysiska samt psykiska barriärer som hindrar mig från en klar vy.
"I'm the king of the world!"
Jag citerar ofta Shakespeare och dennes ”A fool thinks himself to be wise but a wise man knows himself to be a fool” och jag kan inte med ord betona hur viktig denna insikt och lärdom har varit för mig. Och förhoppningsvis även för många andra. Alla har vi perioder då det går bra, riktigt bra. Innehaven flyger likt vore de Ikaros (men utan vaxvingarna), vardagslivet lunkar på och trots att arbetet är krävande lullar det på och ens insatser möts av beröm. Ja, så mycket att vi erbjuds en liten högre tjänst och lite mer i plånboken. Vi är ju trots allt duktiga, kunniga och en av de bästa på arbetet.
Hybrisen börjar växa, likt en maskros på den annars så fina och vårdade gräsplätten. Vi märker det inte, utan fortsätter gå runt som vore vi Xerxes och därmed Gud personifierad. Även om vi inte ställer oss i personalrummet, där alla sitter med den blaskiga ursäkten till kaffe som skulle få surrogatkaffet under WW2 att framstå som rena rama lyxen, och skriker likt Leo DiCaprio i Titanic ”I’m the king of the world”, så är det just så vi ser och tänker om oss själva.
Mer vatten på den oönskade växten. Den växer och den börjar sprida sig, likt ett virus och även om vi fortfarande går omkring och tror oss inte bara vara förmer, utan förmer deluxe, märker vi ännu inte av svulsten. Således fortsätter vi på samma arroganta och icke-ödmjuka sätt. Omedvetet mot oss själva, men även mot andra. Några innehav går ned och trots att även vi finner senaste kommunikationen oroande så ökar vi. För vi kan ju inte ha fel. Nej, inte vi som lyckats så bra det senaste året och där varje investeringar har betalat tillbaka sig om inte det dubbla, så åtminstone däromkring. Chefen kallar in oss och frågar om den senaste rapporten vi skrev. Några frågor lyfts också då det tidigare i veckan kommit in klagomål från en nuvarande klient. ”De säger att du inte tycks gå in för uppgiften. Som att du… hmm, ’glider’. Det kan väl inte stämma?”. ”Nej då och gällande rapporten är det Annika du ska gå på. Det var hennes del och även om jag har det yttersta ansvaret så bör du ändå fråga henne.”
Ursäkter. Undanflykter. Tillfälliga respiter. Fortfarande sitter vi i elfenbenstornet och trots att dess fundament börjar ruckas låtsats vi inte om det. Inte vi. Inte Xerxes. Inte Ludvig XIV som bestämt hävdade att han var staten; Gud.
Vi bli oaktsamma. Naiva. Enfaldiga och aningslösa. Vi ignorerar allt som talar emot oss. Allt som ens vågar andas ett ”hot” mot fåra ståndpunkter eller övertygelser. Vi förmår inte att tänka relativt, eller att inse att vi är bundna till våra känslor och tankar i stundens hetta. Vi tror oss vara den visa – hen som vet och kan precis allting och som aldrig har fel. På jobbet. På börsen. I hemmet. Och för varje dag som går kommer vi lite närmare solen, lite närmare den temperatur som kommer göra att våra vingar smälter, för det är nämligen som så att de är gjorda av vax.
Så… vad är min största lärdom? Känn dig själv – know thyself, som står att läsa ovanför templet i Delfi. Vet dina styrkor, men också dina tillkortakommanden och svagheter. Utveckla såväl de först- som sistnämnda men gå aldrig med den falska övertygelsen att du på något sätt är störst, bäst och vackrast. Var ödmjuk och inse att under varje kunskapssten du lyfter finns ytterligare två, likt en Hydras huvud växer. Acceptera och omfamna Sokrates kunskapsparadox och tillåt dig själv att söka stöttning, hjälp och support.
Var inte narren som tror sig vara vis. Var istället den vise som vet sig vara en narr.
