Jag vet inte om det är någon algoritm och jag har svårt att se att det är det, likväl ändrar det ej faktum; jag ser fler och fler, såsom Professor Kalkyl och The Dividend Story, som postar om att de läser och detta gör mig mycket glad.
Hos mig är läsning av litteratur, såväl fiktion som fakta, lika essentiellt som eftermiddagsespresson, vilket inte säger så lite. Vad läsning gör med oss – vår hjärna och våra sinnen – är noga undersökt och även om det i många fall saknas signifikanta resultat finner jag dem ändå lika giltiga. Vi blir mindre stressade, mer avslappande, lär oss mer om det som vi läser, stimulerar vår fantasi och med det skapar vi oss också en förmåga att utveckla nuvarande kunskaper med de som vi läser. Detta är bara några få av många positiva faktorer som kommer av läsning.
Själv läser jag mycket och det är inte enbart populärvetenskapliga- och fackböcker, utan jag läser det som jag vill. Jag tar tacksamt emot tips och förslag, men jag är mycket noga med att utgå från vad jag vill läsa, för annars vet jag att läsbehållningen kommer att bli mindre tillfredsställande.
“A room without books is like a body without a soul.”
Denna sommar har jag hunnit med relativt många böcker och dessa är allt från Irrational Exuberance (Shiller, 2016), Until the End of Time (Greene, 2020) till Säg inget om Lydia (Ng, 2019), Jingo (Pratchett, 1998) och Balladen om sångfåglar och ormar (Collins, 2020). Under en sommar brukar jag snitta kring 13–15 böcker och hos vissa är detta att betrakta som mycket, medan det hos andra som lite. Oavsett är det irrelevant och lika irrelevant är för dig och alla andra vad jag läser. Det relevanta är att jag läser och att jag upplever att det ger mig något. Escapism är något som jag är beredd att betala mycket för och således är mitt bibliotek en kär ägodel hos mig.
Bara för att du kan se många posta inlägg eller tweeta om en som bok de läser, eller har läst, och att denna är att betrakta som mer ”tung” betyder inte det att även du måste läsa den. Känner du att du inte, just nu, vill läsa den skall du ej heller så göra. Just detta tror jag att många ibland kan känna som ett tvång; ”Oj, alla andra tycks ju läsa mer ’nyttig’ litteratur och här sitter jag med Harry Potter.” – Tro mig, ingen dömer och om någon gör det är det deras problem. Trivs du med din läsning? Ger läsningen dig en tillfredsställelse? Stimlulerar boken dig och din fantasi? Bra – case closed.
“If you have a garden and a library, you have everything you need.”
Jag vet att det är genom läsning som jag har kommit att utvecklas. Det är via läsningen, och sedan reflektionen samt diskussionen kring det lästa, som har fått mig att gå från A till B. Det är via den som jag har lärt mig allt från börsens psykologi till hur den bästa sömnen kan nås. Det är via den som jag har lärt mig att Brackium Emendo är den bästa trollformeln mot brutna ben och det är via den som jag har fått leva mig in i människors tankar och erfarenheter under WW1 och WW2.
För nästan exakt ett år sedan skrev jag att jag läste Ciceros Samtal i Tusculum och de rader som denna kloka man skriver är något jag önskar alla att läsa. Varför nämner jag detta? Jo, för Cicero är en person som har haft en stor påverkan på mitt liv och i detta inlägg har du kunnat läsa två av flera citat av nämnda. Jag vill nu avsluta med ett mycket viktigt sådant och detta bör läsas inte bara en, utan flera gånger. Innerst inne vet du vad du bör, kan och ska göra. Innerst inne vet du det, men du drar dig för det för att det upplevs som jobbigt, krävande och… ja, ”omständligt”. Så länge du väljer att följa dessa ursäkter kommer du stå och stampa medan övriga avancerar.
“Nemo est qui tibi sapientius suadere possit te ipso: numquam labere, si te audies. (Nobody can give you wiser advice than yourself: if you heed yourself, you'll never go wrong.)”
Vi som bloggar och bor på ekonomitwitter är duktiga på att investera i aktier, men vi får aldrig glömma att investera i oss själva. Läs, reflektera och diskutera. Det är en investering som kommer att återbetala sig tusenfaldigat. Eller, för att använda sig av lingua economicus: ROIC är 100 %.
Bygg ditt eget bibliotek och se till att fylla bokhyllorna. När dessa är fulla bygger du nya och ser till att fylla dem.
Vad läser du i sommar?
Människan tycks mer ofta än sällan ha en tendens att ångra det som hon inte gjorde, än vice versa, dvs. vad hon gjorde. Uttrycket ”jag ångrar att jag inte…” är mycket mer vanligare än ”jag ångrar att jag…”
Väl omnämnd är Bronnie Wares alster Top Five Regrets of the Dying (2011) och det är lika fascinerande som skrämmande att ta del av de berättelser som här framställs. Detta då det är slående att så många människor tycks ha liknande (ånger)tankar trots att de inte har levt tillsammans. Saker såsom:
- Jag ångrar att jag inte haft modet att leva enligt mina drömmar
- Jag ångrar att jag jobbade för hårt på och med jobbet
- Jag önskar att jag haft modet att uttrycka mina känslor
- Jag önskar att jag hade haft bättre kontakt med mina vänner
- Jag önskar att jag hade unnat mig att vara lyckligare
Alla dessa är viktiga och jag tror nog att vi alla har en förtjänst av att då och då återkomma till dessa och fråga oss själva: ”Kommer jag säga samma när jag ligger och väntar på Sankte Per?”. Emellertid skall detta inlägg inte handla om det viktiga med ovan önskemål och tankar, utan då det är en ekonomiblogg skall samma fokus riktas på hur detta kan vara gällande på investeringar.
Många sitter nog idag, då vi har återhämtat en del av det kraftiga ras som började den 21/2 2020, med många tankar och mycket ånger. Vissa ångrar att de köpte för mycket och för fort, andra att de inte köpte mer medan vissa ångrar att de sålde hela, eller delar av sin portfölj.
Jag har varit den som har handlat och varje gång har jag ställt mig frågan; kommer jag i framtiden ångra detta köp/denna ökning? Kommer jag ångra att jag valde att fylla på i X istället för att ta en position i Y, som jag så länge haft på min bevakningslista? Kommer jag ångra att jag gjorde si istället för så? Svaret är det enbart jag som kan ge och för att klara detta krävs såväl en självkänsla som ett självförtroende. Den ena för att vara trygg i sig själv och de beslut som man fattar, den andra för att veta att man har kunskapen att analysera de underlag som leder till ett beslut. Faller en av dessa delar är risken stor att fallet påverkar den andra delen, vilket är allt annat än önskvärt.
Nu har börsen gått upp relativt kraftigt, om än från låga nivåer. Vissa tänker att de ska avvakta och att detta är en klassisk björnfälla. Andra sitter och undrar om de skall ta ett sms-lån för att fortsätta köpa medan kurserna ännu är låga (låt oss ta bort det faktum att P/E idag är näst intill omöjligt att beräkna). Vem som har rätt vet enbart (fram)tiden, men vad dessa skall fråga sig är; "kommer jag att ångra mitt agerande?" Om svaret är ”nej” är det mycket positivt, för då är de i fas; trygga och bekväma med sig själva, sina strategier och sina kunskaper. Är svaret ”vet inte” gör de bäst i att bege sig till ritbordet och ta fram sina blueprints.
Börsen är ingen och har ingen plats för de vemodiga, för de med svaga nerver och med en obeslutsamhet så stor att den skulle få pyramiden i Ginza att framstå som en miniatyrfigur i ett Happy Meal. Hur hjärtlöst det än låter är faktum och verkligheten som sådan. Börsen har inga plats för känslor, så varför ska du ha det för den?
Utöver din fundamentala analys är det lika viktigt att fråga dig själv vad du kommer att ångra och agera utifrån det.
”So, first of all, let me assert my firm belief that the only thing we have to fear is fear itself—nameless, unreasoning, unjustified terror which paralyzes needed efforts to convert retreat into advance.”
Dessa ord myntades Franklin D. Roosevelt 1933, mitt i en brinnande depression av sällan skådat slag. Som hobbypsykolog och hobbybeteendevetare finner jag andemeningen vara korrekt, för mer ofta än sällan är rädslan och fruktan ofta värre än den egentliga ”smällen”. Fruktan för tandläkaren, examinationen, låneansökan, frieriet… vad det nu än må vara är det ytterst sällan som fruktan och rädslan är befogad.
Vad gör människor som är rädda? Jo, för det första låter de, omedvetet, reptilhjärnan ta över kommandobryggan bakom pannbenet och sedan låter de system 1, dvs. det system som inte tar hänsyn till långsiktighet, rationalitet och metodik, styra likt vore de kapten Hadock utan alkohol i kroppen. System 1 söker snabba och så smärtfria lösningar som möjligt. Detta är mycket tydligt idag, då många loggar in och ser sin depå ha minskat med 30 %. Den första tanken som slår dem är ”pengar = mat. Inga pengar betyder ingen mat och ingen mat betyder död genom svält”. Således säljer de pga. obehaget och rädslan för att förlora sitt levebröd.
"[...]för det räcker med att bara säga hur dåligt alla andra agerar (jmfr. SD och dagens regering)[...]"
Bara ett par sekunder senare, fem för att vara exakt, börjar system 2 att komma igång och när det tillåts än mer spelrum kommer ånger och skamkänslorna som ett brev på posten: ”Just det, jag skulle ju vara långsiktig” och ”varför sålde jag nu och varför väntade jag inte? Varför återgick jag inte till mina anteckningar och agerade lugnt, metodiskt och rationellt?”.
Dagen efter köper de in sig på nytt och i värsta fall kan denna metodik, att köpa dyrt och sälja billigt, återupprepa sig om vederbörande inte tar sig tid och energi att faktiskt utvärdera sig själv och därmed lära känna sitt sanna jag.
När vi är rädda och i panik har vi en tendens att svara med lika panikartade åtgärder och detta är jag rädd för att vi ser idag; regeringar testar än det ena, än det andra i rädsla för att inte klara av det motstånd som covid-19 bjuder. Förutom att de tycks lida av ömsom flockmentalitet, ömsom aktivitetsbias, tror jag att de är så rädda att de saknar förmåga att verkligen våga reflektera och agera på bästa möjliga OCH långsiktiga sätt.
Historien har lärt oss att snabba quick-fix sällan har ledat till något bra; överproduktionen i Tyskland under tidigt 1930-tal samt ett förlorat världskrig gjorde att befolkningen var allt annat än glada. De styrande var rädda och visste inte hur att tackla detta, men något var ju nödgat att göras, eller hur? Och gärna snabbt – helst igår. Således – starta sedelpressarna! Viljan var att stötta de strejkande invånarna, men det som var ämnat att vara en tjänst blev istället en brunpälsad sådan.
Hur gick det? Jag tror alla kan historien och har bilderna hur små barn körde en skottkärra med D-mark för att köpa en limpa bröd, eller ett kålhuvud…
Vad ledde till mer, förutom att de fattiga blev än fattigare? Exakt – framväxten av starka och nationalistiska rörelser, vilka älskar att spela på patos och peka på hur fel alla andra gör (jmfr. Trump). Sällan (läs: aldrig) behöver de komma med egna förslag e.d. på lösningar och förfaranden, för det räcker med att bara säga hur dåligt alla andra agerar (jmfr. SD och dagens regering).
Under hela 1920- och 1930-talet kom många länders regeringar och parlament att utsättas för svåra prövningar och vad de alla hade gemensamt var att de valde de åtgärder som var de bästa, men enbart i det kortare perspektivet. Åtgärderna andades nationalism, restriktioner, handelshinder, utstötning et cetera. Detta ledde till att utbudet sällan kom att matcha efterfrågan, eller vice versa, vilket gjorde att många företag slogs omkull och dessa, men även de mindre drabbade, kom att få ett allt mindre förtroende för landets styre. Istället kom de att stötta demagoger och deras ”partier”. Dominoteorin är mer använd kring det Kalla Kriget, men även här kan den ses lika tydligt.
Är rädslan för viruset och de många panikartade insatserna verkligen de bästa när insats, kostnad och (eve.) utfall bedöms och mäts? Vad säger historien? Vad säger du?
Vestigia terrent.
Jag kan inte undgå att känna hur du, jag och alla vi just nu är med om händelser som kommer att finnas i historieböckerna för all framtid. Det som vi får se, höra och uppleva har förvisso hänt tidigare, såsom vid digerdöden och spanska sjukan, men skillnaden från då och nu är att idag är världen allt mer globaliserad och sammanknuten med och i så många olika trådar att inte ens Farmor Anka skulle klara av att reda ut dem.
Digitaliseringen visar hur tätt sammankopplat allt är och sällan har fjärillseffekten varit så tydlig som nu. Från en marknad i Kina till att hela kontinenter drabbas av ett virus av sällan skådat slag är… lika hemskt som ”fascinerande”. Förstå mig rätt, men försök att förklara för en hitrest person från 1347 hur denna incident på en kinesisk marknad flera tusen mil från Svedala fick hela ekonomiska system att sättas på sin yttersta prövning och hur samhällen och nätverk näst intill slutade att verka.
Det är hemskt att se, höra och få läsa om allt lidande och all min sympati tillika empati går till de utsatta; inte bara de som lider känslomässigt, utan även ekonomiskt, vilket alla våra små egenföretagare gör (stöd gärna din lokala restaurang, fik etc. nu, för annars finns risken att de ej finns kvar i morgon). Det är lika hemskt att se hur människor försöker att sko sig på andra människors olycka, såsom att köpa upp hela lager av en vara och sedan sälja för tio gånger ursprungspriset. Förvisso gäller utbud och efterfrågan, men ingen med ett hjärta skulle gå så långt att de säljer toalettrullar för över hundralappen under sådana omständliga och hemska tider som nu råder.
Jag har reflekterat mycket kring nuvarande situation och hur många som sitter i karantän och/eller är begränsade på andra sätt. Jag kan då inte låta bli att koppla till Boccaccios (1353) kanoniska verk Decamerone, eller till Camus (1947) Pesten. Därtill kan jag finna mycket koppling till Martinssons Aniara.
Vad händer med människan när tilltron till något försvinner? Vad gör hon och varför? Om religion, eller tilltro till en viss ideologi, försvinner – vad gör hon och vad händer? I t.ex. Aniara söker hon tröts i sex, alkohol och missbruk, detta även om hon innerst inne inser att det egentligen inte hjälper och att det enbart leder till en förvärrad situation.
Jag har sedan länge brottats med att ömsom förstå, ömsom få en klarhet i existentialismen, vilket jag vet är en näst intill omöjlighet, för något universellt svar finns inte. Alla lever vi för olika saker och således har vi alla olika tillika unika anledningar som får oss att (vilja) leva. Emellertid måste jag säga att jag än mer nu än någonsin tidigare känner att jag vill hjälpa andra; hjälpa dem att ta sig igenom nuvarande kris – vara där för dem. Stötta dem. Ge dem energi och tilltro. Ge dem lusta och kraft att stå emot. Kraft att bli starkare och att växa.
Vi skriver historia och som alla vet är det på vinnarnas lott att skriva det sista kapitlet i boken. Kommer du att vara med och hur kommer du att gestaltas och beskrivas? Och om ett par år, när detta har lagt sig, kommer du att kunna läsa det kapitlet och känna stolthet?
Oavsett vad vi tar oss för, om det såväl är att försöka bygga en tidsmaskin som att bygga hyllan Ivar, erfordrar detta kunskap. Utan att veta hur man går tillväga är det omöjligt att lyckas. Om detta råder föga tvivel. Jag har tidigare diskuterat kring hur människan lär sig och hur allt är kopplat till varje individs personliga erfarenheter, känslor, upplevelser, sociokulturella därjämte socioekonomiska faktorer et cetera och kommer i detta inlägg att fortsätta på detta och hur det leder till användningen av kunskap.
Vad är då kunskap? Om man vill göra det enkelt för sig rådfrågar man nationalencyklopedin, som definierar det som "kunskap, fakta, förståelse och färdigheter, tillägnade genom studier eller erfarenhet".
Detta är nog en definition många av oss kan relatera till, men är man vetgirig, vilket jag är (och även du, hoppas jag!) vill man gärna veta mer - ha mer kunskap om begreppet och dess betydelser i allmänhet, men om hur man anskaffar sig och beseglar den i synnerhet. Jag ämnar inte gå in djupare på temat än att säga att det finns flera olika stora filosofer som ältat begreppets och dess "riktiga" definition samt vägen att erövra det.
Vi vet att Platon förespråkade att den kunskap vi tror oss uppfatta bara är en idébild och att vi lever i en skuggvärld, medan Descartes gång på gång stammade fram "Cogito ergo sum", med vilket, förenklat såklart, menas att människan är en tänkande varelse, vilket leder till tvivel. Dessa båda kriterier agerar i en symbios och kan inte existera tillika agera självmant. Tänkande förutsätter kunskap och har du inte kunskap kan du inte tvivla.
Även om de båda vi hittills diskuterat kan anses tillräckligt för att visa på tvetydigheten kring det ömsom klara, ömsom oklara begreppet är det ett par till jag vill presentera innan vi går vidare i detta inlägg. I mitten på 1600-talet kom den rationella John Locke fram med sin tes om att människan är en som en "tabula rasa", med vilket menas att vi från början är som ett oskrivet blad, på vilket kunskap skrivs ned genom åren. Kunskapen kommer till oss genom våra sinnesintryck med vilka vi lär känna tingen. Dessa korrelerar sedan med vårt själstillstånd, vilket leder till att idéer bildas. Under hela denna tid agerar medvetandet passivt för att slutligen aktivt bearbeta nämnda idéer till "kunskap".
Likt Platon och Descartes var Locke en sann filosof och hans tankar var lika djupa som Marianergraven. Dock, som en Frankenstein skapad av nämnda tre, kom slutligen Immanuel Kant och sällade sig till rationalismen. Denne menade att det bara kan vara själen, eller bättre; förnuftet, som kan bära begreppet kunskap medan sinnesintrycken ska lämnas därhän, förpassade att verka i den åtråvärda förstaplatsens skugga.
Om du har haft svårt att följa med i denna starkt förenklade genomgång om vad kunskap är och, i förläningen, hur den anskaffas kan en, i dess sanna mening, enklare version vara behjälplig. Låt dela in alla människor i två läger; de som tror att förnuftet är grunden till kunskap om verkligheten, dvs. allt mellan himmel och jord, placeras under rationalismen, medan de som hävdar att all giltig kunskap måste gå att återföra på sinnesintryck placeras under empirismen. Då det ligger på varje individ att komma med sin egen unika uppfattning finns inga rätt eller fel. Som ofta är fallet kanske svaret är den gyllene medelvägen? Utan Yin ingen Yang, utan natt ingen dag, utan sill ingen nubbe.
Således har vi kommit fram till att 1: kunskap är svårt att definiera och 2: det är roligt att diskutera, då några "rätt" eller "fel" inom den filosofiska sfären ej existerar (vilket kanske är orsaken till att det är tacksam att filosofera - ingen kan förlora förutsatt att de deltagande kan tala för sin sak).
Nu, efter att ni har plågat er igenom ovan text, kommer min diskussion om ifall och hur kunskap är lika med makt och hur vi kan applicera detta på investeringar.
Vi har ovan kommit fram till att kunskap kan grunda sig på erfarenheter som t.ex. att om jag stoppar gaffeln i kontaktuttaget får jag inte bara en riktigt tuff frisyr, utan jag får också en mindre rolig tid på sjukhuset. Eller att jag läser att det är "köpläge" i banksektorn och jag köper, vilket kommande månader visar sig vara bra, då avkastningen blev 10 %. Vi lär oss av våra erfarenheter, men dessa är inte obundna till våra känslor - det emotionella! Som ovan skrivits; ingen Ying utan Yang och detta kommer vi nu se varför.
Om din erfarenhet ledat till något positivt blir även din emotionella koppling positiv och vice versa.
Du befinner dig på en restaurang. Framför dig sitter din livs kärlek och samtidigt som ni avslutat en halstrad gös med hummerrisotto går du ned på knä, renar halsen med en knapp hörbar harkling och tar fram det där magiska föremålet ur kavajfickan...ja, ni kan nog fortsättningen. Då den fagra svarar "ja" kommer maträtten och allt den kvällen, taxifärden, promenaden, servitören etc. vara kopplade till den positiva känsla som du fick. Du kommer alltid att ha en stark emotionella koppling till just stekt gös med hummerrisotto och nästa gång en sådan infinner sig på menyn kommer ditt medvetande ha mycket lätt att övertyga dig att välja denna. Detta trots att priset är mycket högre jämfört med andra rätter på menyn. Kort sagt; människan styrs mer ofta än sällan av emotionella beslut.
Dock, om erfarenheten bygger på att du haft okunskap kring ditt agerande blir erfarenheten, och i längden av det – känslorna - missvisande, eller hur? Om alla var medvetna på detta och därmed inte lät sig, att dagligen, styras av det emotionella tror jag fler skulle fatta mer "korrekta" tillika "rationella" beslut. Förvisso skulle reklambranschen och dess bolag nödgas vinstvarna, men...ja, c'est la vie.
"[...]utan vetskapen om att denna restaurang är kända för att importera frysta humrar från Portugal samt att risotton köps in från Peckas gatukök längre ned på gatan[...]"
Vi tar ett exempel om hur erfarenheter grundade på okunskap leder till negativa associationer/känslor:
Alexander köper aktier utan någon som helst kunskap om vare sig företaget eller om börsvärlden generellt. Då Alexander köpte aktier i Eniro den 15:e juli 2014 fick han panik den 16:e samma månad, då kursen sjönk med en sisådär 50 %, och sålde. Såväl erfarenheten som känslan sade senare till honom: "Aldrig mer aktier. Aldrig. Mer. Aktier."
Eller, om vi ska hålla kvar till tidigare metafor. Du köper en hummerrisotto utan vetskapen om att denna restaurang är kända för att importera frysta humrar från Portugal samt att risotton köps in från Peckas gatukök längre ned på gatan, där ingredienserna inte ens är kända av vare sig de som tillagar maträtten eller de som producerar dem. Naturligtvis blir smaken därefter och du kommer få en dålig erfarenhet och, troligtvis, en negativ emotionell koppling (+ att kanske den fagra säger "nej" pga. den dåliga maten). Hade du köpt denna rätt om du visste ovan fakta?
Då vi ska hålla oss till investeringstemat fortsätter vi med Alexander.
Alexander köpte på okunskap och fick således, vilket alltid inte behöver vara den naturliga utgången, om än den mest troligaste, en negativ association till resultatet av agerandet. Skall denna känsla låta styra honom resten av dennes liv? Nej! Och här kommer vi till att kunskap bara är makt när den används på ett produktivt sätt. Förvisso är ett sätt att använda sig av kunskapen att lägga av med investeringar med "övertygelsen" om att det inte var något för dig - dvs. du låter dig styras av det emotionella (vilket leder till att all världens reklammakare återkallar vinstvarningarna, lyfter på hattarna och istället tackar dig för att du bidrar till deras ökade vinster).
"[...]Oftast finner du inte denna i ett Kellogs Frostiespaket eller i barnens Happy Meal[...]"
Jag säger inte att ovan är fel i den bemärkelsen att nu kommande är rätt. Dock vill jag framhäva att det istället finns ett annat förfarande. Fråga dig själv: Varför blev det som det blev? Vad lärde jag mig av detta? Vilka erfarenheter fick jag? Vilken kunskap fick jag av att köpa en aktie i ett bolag jag visste lika lite om som min bortgångne farfars far och sedan sålde snabbare än Lucky Luke hunnit dra?
Genom att ställa dessa frågor och kritiskt reflektera kring dig själv skaffar du dig ny kunskap. Med denna utvecklar du en förståelse för hur ett visst resultat uppstod därtill, och detta är det viktiga, spiken i kistan, créme de la créme etc., hur du kan erhålla ett annat bara genom att agera på ett annat sätt. Följaktligen påverkar du även den (tidigare negativa) emotionella kopplingen till den nya kunskapen och möjligtvis blir den nu en positiv sådan. Ditt Ying blir i harmoni med ditt Yang!
Är nu detta en garanti att kunskap kan förändra allt? Om jag vet att bolag med en ledning likt den Eniro hade skall jag akta mig för och även att inte sälja i morgoncallen likt alla andra flockdjur, förändrar det min kunskap?
Ja... och nej! Bara för att du erhåller en ny och viss kunskap är detta per automatik ej en garanti att du kommer applicera den. Det finns många människor världen över som har extremt mycket kunskap, men som, såväl aktivt som inaktivt, väljer att inte använda sig av den till sin eller sina medmänniskors fördel.
Således kommer vi här till huvudpoängen med inlägget: Fråga dig själv vad det är du ämnar åstadkomma. Är det att bygga en utdelningsportfölj? Värdeinvestering? Kasta för en touchdown med bruten arm och en synskärpa knappt över <0,05?
Oavsett svar ökar chanserna markant om du erhåller den kunskap som krävs för att uppnå detta och använder den! Oftast finner du inte denna i ett Kellogs Frostiespaket eller i barnens Happy Meal. Nej, målmedvetenhet, envishet och drivkraft är de egenskaper som krävs. Kom även ihåg att utan "pain" vinner du föga "gain"!
Kunskap är inte makt, det blir makt när du tar den till handling för att skapa ett resultat - t.ex. bygga en ypperlig utdelningsportfölj - som för dig är värdefullt. Att erhålla kunskap men ej applicera den, utan istället fortsätta med samma förfarande med förhoppning om ett annat resultat, faller tveklöst under Einsteins definition av "idioti".
Vad vill du? När du vet vad du vill och vad du ämnar uppnå kommer du ta reda på vilken kunskap som behövs för att nå dit, använda den och inte nöja dig med -50 % i Eniro samt tanken att "det där med aktier var verkligen ingenting för mig".
Skaffa dig kunskap att vinna, använd den och vinn! Alla kan inte vara en Yoda tillika Warren Buffet från start, utan vi måste alla utsättas för såväl Dagobahs träsk som bolags vinstvarningar. Om ni kan er film- därjämte ekonomihistoria vet ni mycket väl att båda nämnda lyckades helt "okej" då de använde kunskapen!
Hur skaffar du dig kunskap om dina investeringar och hur applicerar tillika utvärderar du den?