- Recensioner och mediaframträdanden om "Livet, Börsen & Allting"
- Min bok: "MER Börspsykologi" - recensioner, utlåtanden, media etc.
- Min bok - "Börspsykologi - så blir du en bättre investerare"
- Portföljsutveckling
- Utdelningar & totalt kapital
- Dokumentärer och serier
- Sidor där jag finner underlag för aktier/investeringar
- Poddar
- Gaius Marius - Roms Tredje Grundare
Blog Archive
I numer gamla inlägg har jag diskuterat människan, hennes önskan och sökning efter frihet, jakt på val och hennes ambivalens och aversion mot detsamma. Låter det konstigt? Ologiskt, eller kanske mer korrekt ”paradoxalt”? Det gör det för att det är det – paradoxalt. Vi vill ha friheten. Vi vill ha friheten att välja och vraka efter eget tyckande, men vi avskyr att göra just valet – att dels välja fram, dels välja bort. Här önskar den genomsnittliga, relativt oreflekterade och vardagsstressade, människan att någon gör valen åt henne. ”Vad ska jag äta ikväll”, frågar inte så få människor sina kollegor eller vänner dagligen, året runt, decennium efter decennium.
Låt mig börja med en kortfattade och på många sätt orättvis skildring om hur jakten på den fria viljan vuxit fram. Jag vet att jag kommer generalisera och hoppa över viktiga detaljer, men det är främst andemeningen jag här vill skildra.
Medeltiden
Romarriket föll och Europa, ”världen”, gick 1000 år tillbaka i utveckling och tid. Från vägar, teatrar, en sorts infrastruktur, handelnät, akvedukter och badanläggningar fick medeltidens människa krig, gyttja, ett kallt klimat, missväxt, fedoalstyre, pest och mycket mer. Kyrkan kom att vinna en enorm makt, då de dels var läs- och skrivkunniga, dels då de var guds röst på jorden – den gud som lovade himlen och paradiset så länge man levde och verkade gott. Såklart var kyrkan inte sena att utnyttja detta och kunde i takt med att man satt med trumf på hand överkomma än mer makt i form av gåvor, kyrkotiondet, avlatsbrev, skatteintäkter, skattefrihet gentemot staten och så vidare.
Man lärde ut om treståndsläran – de som bad, de som krigade och de som arbetade – alla hade fötts och satts på jorden för att göra just sin uppgift. ”Gör den och gör den väl så kommer du bli belönad”, var den melodi som sjöngs i Europas kyrkor. Mer eller mindre lärde man ut att människan föds med synder och att livet går ut på att göra bot och bättring. Sagt med andra ord – du börjar på minus och kommer alltid ligga på minus, för det kommer alltid vara något du gör som går emot ”den sanna läran”.
Förställ dig livet på landet. Kallt, ruggigt, missväxt, hunger, krig, hot från andra byar och ett feodalsystem som gjorde dig till livegen. ”Varför inte bara sticka kniven i sig och få det överstökat?”, torde ha varit en rimlig tanke – eller hur? Dock skulle det gå emot guds önskan och vilja – du var satt på jorden utifrån ett syfte och klarade du av detta skulle du bli belönad. Mer eller mindre kontrollerade dels kyrkan, dels adelsmannen/godsherren hela din vardag och alla dina beslut. På ett sätt tacksamt, eller hur? Följ John och du kommer nå himlen.
Renässansen och upplysningen
Efter de mörka åren, som senare forskning visar inte var fullt ut så mörka som den tidigare forskningen först visat, kom renässansen. Vetenskap, humanism och universalgeni blev den tidens ledord. Kyrkan började också här tappa makt. Ömsom berodde det på den snabbt växande vetenskapen, ömsom på alla brott de begått såsom simoni och avlatsbrev, för att inte glömma de misslyckade korstågen (om gud ville det – varför vann inte väst och de kristna?), den västliga schismen, brott mot celibatet samt det asketiska och spartanska levernet et cetera. Här kan såklart adderas Luther och översättningen av bibeln i samband med boktryckarkonstens tillkomst – vars existens och följder är att jämföra med detsamma för när internet såg dagens ljus.
I takt med att kyrkan tappade sin makt och vetenskapens vinst av samma började allt fler tvivla på religionen, men man var fortfarande inte helt trygg och säker att våga bli sin egen.
Steget kom dock att tas under upplysningen, då rationalism, logik, empiri med mera blev det nya svarta. Tankar om ”frihet, jämlikhet och broderskap” skapade ringar på vattnet och frihet skulle ju gälla mot allt och alla, eller hur? Här började den sanna fria och egna viljan ta plats och form. Från att ha styrts likt en marionettdocka till att vara handen som håller dosan. Från att ha haft sin tid och hela sitt liv ägt till att själv äga det. En inte så liten förändring…
”To each man shall his own free actions bring both his suffering and his good fortune.” (Vergilius)
Nutid
Dock kom friheten att välja med en stor brasklapp. Insikten av att så fort något väljs – X, säger man samtidigt nej till alla andra alternativ (Z, Y, M etc.). Vad att välja? När? Hur och varför? Så många frågor och bara tanken på att ställas inför dessa val och kval skapar en ångest få vill kännas vid. ”Hjälp mig, för det är så jobbigt att bestämma sig om jag ska ha en Vesuivo eller en kebabpizza…”.
Besök vilken Svenssonfamilj som helst: Ömsom är det djupa diskussioner och kval om vad som ska lagas till middag ikväll, vilken skjorta som ska bäras tillsammans med de nya byxorna, vilken tesort man ska ta av alla de femtioelva man har i skåpet och så vidare. ”Tycker du jag ska köpa X?”, är nog en fråga många frågar sina närmaste…
Någon att skylla på
Att be om hjälp och råd är bra, men att göra slag av saken och sedan beskylla den som gav rådet om det visar sig vara ett dåligt sådant är att göra det lätt för sig, vilket hjärnan vill. Så tacksamt det är att kunna skylla ifrån sig; att lägga skulden på någon annan. Så lätt och tacksamt det är att skriva i en aktiegrupp på valfri sociala media och fråga vilket bolag man ska investera i och sedan följa det som de flesta säger. ”Om det går fel är det ju inte mitt fel. Jag gjorde ju bara som alla andra sade.” … …
Vi vill kunna välja, för vi hatar att vara suttna på, men vi avskyr att välja för det kostar energi – du vet, den råvara vi historiskt haft jävligt ont om. Hjärnan vill spara på energi., Hjärnan vill ta det lätta före det svåra. System 1 och system 2 et cetera. Det kostar också att erfara motgångar, för ett dåligt val med ett lika dåligt utfall får dig att känna dig totalt okunnig och värdelös. Detta är enbart en chimär, för faktum är att misstag är en perfekt utgångspunkt för lärande, utveckling och tillägnandet av kunskap. Du föddes väl inte simkunnig och du lärde dig väl inte cykla på blott det första försöket, eller hur?
Så när du nu sitter och klagar på att det är svårt att välja vilket bolag du ska investera i och ber till högre makter att de ska göra valet åt dig kan denna skildring om den tidigare ofria viljan till den därefter fria, likväl ack så krävande, dito vara tacksam. Gör jobbet, våga och orka ta den mentala kampen och belöningen i form av lugn, ro och tilltro till att DU har gjort jobbet. DU har läst på. DU har skapat dig DIN bild. DU har investerat i X utifrån DINA utgångspunkter och prognoser.
Du är och ska vara ytterst ansvarig och rätt förvaltat och med rätt förhållningssätt till när det går mindre bra kommer allt annat lika leda dig till framgång, nya erövringar och ackumulerande av kunskap. Läs, skriv och diskutera! Se ångesten, kvalen och de mentala barriärerna som eggande och lockande marker. Gå med vetskap om att om du bara ger dig den på att klara av dem kommer du bli belönad, om än nu så senare.
Hmm… kanske inte det bästa att säga och framför allt inte direkt i ett blogginlägg som ska handla om min kommande bok, Mentala Modeller – för investerare som vill slå aktiemarknaden, men jag har alltid trott på samt utgått från att transparens är det bästa för alla parter. Varför min ”sista” på bra länge? Jag kommer återkomma till det, men först – vänligen låt mig berätta om min nya bok.
Jag har tidigare skrivit lite kort och väldigt diffust om min historia – det skadade knät, den misslyckade operationen, ”fotbollskarriären” et cetera. Inget av detta har varit lögn – tvärtom, men jag valde i min första bok – Börspsykologi – att inte berätta mer, då jag dels inte bedömde det passande, dels inte adekvat för boken och dess innehåll. Vidare var jag inte fullt ut klar över och säker på om jag verkligen borde och ville.
Faktum är att den fysiska skadan blev en psykologisk sådan. Vad, hur och varför kommer jag ej förtälja här, utan det kommer vävas in i min kommande bok. Nu undrar du säkert ”men skrivs det inte om aktier och investeringsprocessen i boken!?”. Mitt svar – SJÄLVKLART skrivs det om det ämne och den värld du och jag håller högt. Fokus är på mentala modeller att applicera under hela investeringsresan, med allt från kontakt med andra investerare till hur att analysera bolaget. ”Min berättelse” är med som ett vardagsnära exempel på hur de mentala modellerna också kan appliceras i det vardagliga livet, men också för att jag tror på att vara personlig – det ger mer tyngd och mer tillit läsare och författare emellan.
Detta är INTE en bok á ”såhär lyckades jag på börsen” eller ”10 steg till hur att bli miljonär”. Dessa finns det redan gott om och jag har inga ambitioner att sälla mig till den genren (inget ont om den, men jag kan ej se mig skriva en sådan).
Boken har testlästs av flera finansprofiler, däribland Ola Rollén, Mats Qviberg, Per-Håkan Börjesson, Andreas Brock samt Erik Selin. Samtliga har kommit med positiva utlåtanden, vilka jag framgent kommer återkomma till.
Denna bok påbörjades, om än ej i fysisk så i mental form, kring slutet av 2000-talet och har sedan dess vuxit. Jag har skrivit i och på den när tid, lust och energi funnits och jag har många gånger fått kämpa med mig själv när vissa rader har förtecknats. Då den är personlig på ett sätt ingen annan(?) finansbok är finns det mycket som upplevs jobbigt, men som jag är på det klara med måste sättas på pränt; måste få komma ut och således slås sönder och samman. Jag förstår om du tycker mig tala i tungor, men du kommer förstå om/när du läser boken.
Tillbaka till ”min ’sista’ bok”. Jag skriver ”sista” inom citationstecken då jag aldrig kan säga och veta att det är min sista. Troligtvis är det inte det, men jag kommer nu ta ett par, tre,+fyra år för att landa. Jag har fyra år i rad släppt en bok kring slutet av mars och det har varit bland det roligaste och mest surrealistiska jag upplevt. Sällan hade jag kunnat föreställa mig denna utveckling då jag skickade in mitt första manus 2019 och lika lite hade trodde jag på det enorma, positiva gensvar som kom. Du, kära läsare, har en lika stor del i mina böcker som jag. Jag hade, helt ärligt, inte klarat det utan dig kära läsare.
Att, bokstavligt talat, skriva en bok tar för mig inte lång tid (allt är relativt), utan det tuffaste och mest energi- och tidskrävande arbetet är hela processen innan tangentbordet bombas sönder och samman. Jag kan inte säga i exakta mått hur mycket tid som ligger bakom mina böcker (och då menar jag inte just skrivdelen, utan insamlandet av fakta, tid för reflektion, bollande av idéer, tvivel, tilltro, mer tvivel och så vidare), men det är många, många år.
Att läsa in, reflektera, bearbeta och upprepa den processen ett par och desto fler gånger tar sin tid och den får inte stressas på. Processen måste ske organiskt och ibland går det snabbt, ibland inte. Att pressa sig att skriva bara ”för att” tror jag inte på som modell – du måste ha något som du vill kommunicera och något som har en tyngd; något som, förhoppningsvis och sagt med all ödmjukhet, andra kan ha nytta av.
Jag ser med lika stora delar förtjusning som nervositet fram emot mars 2023, då boken är planerad att släppas. Den kommer under vintern komma upp på sidor såsom Adlibris och Bokus – när det sker kommer jag såklart återkomma om.
Så… summan av kardemumman: ny bok. Min ”sista” på bra länge. Fortsatt fokus på de mer mjuka, viktiga sidorna av investeringar samt ett fokus på pedagogik och tydlighet. Sistnämnda är viktigt och något jag var mycket noga med i mina två första böcker. I #MM (som får bli dess ”ticker”/tag) kommer det inte vara mallen från Börspsykologi och MER Börspsykologi som förbehållslöst appliceras - således inga Nicklas och Kajsa, men samma språk och samma sätt att förklara kommer vara detsamma. Du som läst nyss nämnda bok/böcker kommer således känna igen dig i språk, ton och framställning.
Hur avslutar jag ett inlägg likt detta? Hur många gånger har jag inte skrivit: ”jag saknar ord” e.d.? Tyvärr måste jag återanvända dem, för jag saknar verkligen ord. Hur kan jag sätta ord på känslan av +tio års kamp? På allt jag sett, läst, hört och diskuterat? På all den fina uppslutning jag sett och fått uppleva? Hur tacksam jag är för all stöttning och alla härliga tillrop? På all kärlek som visats mig?
Jag väljer att avsluta på detta sätt: TACK! Till dig för att du delar, vill lära dig men också lära andra. Till dig som vill något mer och som alltid vill nå ett steg högre; till dig som skapar dig ett liv, inte förbehållslöst kräver ett sådant.
”Usch vad tiden går fort”. ”De växer så snabbt och fort – nyss var de ju bara småbarn.” ”Redan 40-årsfest? Det var ju knappt igår som jag fyllde 30…” Ja, tiden går fort och oftast är vi så fast i ekorrhjulet att vi inte förmår stanna upp och verkligen registrera nuet; vad händer just idag och vad tycker, tänker och känner jag? Mer ofta än sällan är det störkruka på, jobba de timmar som arbetsavtalet förbinder, ta sig hem och laga mat, städa, ta hand om barnen, hinna med en serie på Netflix och sedan hinna med ett fåtal sidor i den där boken alla talar om men som man aldrig får tid att läsa. Och så vidare. Vips har midsommar övergått till jul och vad är bland det första man hör vid julbordet? ”Det känns som det var igår vi satt och åt, tittade på Kalle och slogs om Aladdinasken”… ja, du ser, läser och märker själv.
Samma händer på börsen. Sakta men säkert ändras sentimentet och narrativet. Från att början av året var lika baisseiga som Johan Isaksson är många nu lite mer optimistiska. Beror det på att för varje dag vi genomlider i denna just nu utmanande värld närmar oss en mer stabiliserad sådan? Absolut, för faktum är att om vi inte befinner oss i en lågkonjunktur/dystopisk tillvaro är vi på väg mot en sådan. Såklart gäller vice versa!
Under 2021 fick jag och många frågan om vi var på väg på mot en lågkonjunktur och t.o.m. en recession och svaret var – och är – såklart ”ja”, ty vi är alltid på väg mot det om vi redan inte befinner oss i en sådan. Frågan är som alltid bara när och i vilken grad den kommer infinna sig. Myntet har som bekant två sidor.
Under årets första, andra och nu även tredje kvartal sade alla sakkunniga att ”ja, just nu går bolagen bra, men vi kommer se mer dåliga siffror vid nästa kvartal”. Ständigt har detta ”nästa kvartal” förskjutits. Frågan är om det kommer komma rapporter som materialiserar de hemska scenarier som förutspåtts och frågan är om detta inte redan har prisats in xfemtioelva(?). Jag tror det, med betoning på tror. Mycket har hänt sedan januari 2022 i allmänhet, men sedan Rysslands kränkning och invasion av Ukraina i synnerhet. Absolut är det inte på några sätt ”bra” nu, men världen – människan och bolagen – har anpassat sig. Därtill kommer de psykologiska aspekterna och reflexivitetens påverkan.
Kanske har vi, som så ofta är fallet, överdramatiserat även denna gång? Har Mr. Market spelat sin roll lika bra som han historiskt gjort, det vill säga vara för mycket åt antingen det ena eller det andra hållet? Som den dramqueen han ständigt tycks briljera som? Ja, jag tror det.
Bolagen har utvecklats och anpassat sig, precis som historien gör gällande. Bra bolag anpassar sig och överlever, mindre bra gör inte det. År in och år ut. Decennium för decennium. Medan alla har tävlat om att skrika ”varg” högst detta år har många missat att följa bolagen och se de potentiella investeringar som har förekommit (och än idag förekommer). De har fokuserat på ”börsen” och på den vargen ”alla” skriker sig hesa över.
Istället för att frukta Armageddon, som tycks vara det som alla just nu räds för, ser jag på situationen utifrån den realistiska (eller naiva?) investerarens glasögon. Vilka bolag vill jag äga och är deras värdering just nu attraktivt i ett långtgående perspektiv? I många fall är svaret ett tydligt ”ja”. Det är lätt att inte se skogen, ty träden står i vägen, men om man aktivt och medvetet väljer att fokusera på förstnämnda ökar sannolikheten att man stannar upp och faktiskt ser vad smörgåsbordet faktiskt just nu erbjuder.
Jag skulle ha svårt att se mig själv i ögonen om tre år och när börsen, vilket inte är säkert men troligt, står högre och veta att jag inte agerade; att jag inte fortsatte att investera i stabila, kvalitativa bolag. Jag är och förblir nettoköpare idag, i morgon och nästa vecka. Absolut ser jag inte alltid skog, utan även jag har en tendens att istället se träden, men jag anstränger mig att så inte göra. Är det lätt? Nej, men relativt alternativet att ständigt vänta på vargen finner jag det vara ett icke-alternativ.
Jag vill inte sitta om två, tre eller fyra år och när börsen har återhämtat sig och då säga: ”Vad var det som hände, egentligen?” Jag vägrar att sätta mig i en position att jag sitter vid ett julbord utan att ha levt, varit närvarande och registrerat året från det förra. Jag vägrar sitta om två, tre eller fyra år och säga: ”Jäklar vad ’snabbt’ nedgången gick. Med ens var den ju över och jag hann (host host) ju aldrig agera.”
Snart är det jul – vad kommer du säga vid julbordet?
… är ett vanligt uttryck, likväl är det såväl bildligt som bokstavligt ständigt gällande. Kanske än mer idag då allt ska vara så visuellt tilltalande som möjligt? Vad hände med Metallicas Black Album, som verkligen gjorde skäl för sitt namn. Det skulle vara roligt att se en tidsresenär från Sparta komma och besöka vår värld… om de inte redan har fullbokade kalendrar är det min tro att Sveriges psykologer skulle ha jobb och mer därtill de nästkommande åren.
Förlåt, som alltid försvinner jag iväg från inläggets fokus. Oavsett om det råder uppgång eller nedgång fylls pressen i allmänhet, men den ekonomiorienterade sådana i synnerhet med diverse ”experter” som uttalar sig om bolag, makro, räntor och så vidare. Jag ämnar inte ifrågasätta epitetet ”experter”, för det är inte de själva som sätter det, utan det gör avsändarna, dvs. tidningarna/redaktörerna. Det jag istället ämnar dryfta är hur alla småsparare tenderar att döma boken efter omslaget, eller mer korrekt: rådet utefter vem som yttrar det.
Jag lyfter fram detta i min första bok – Börspsykologi – så blir du en bättre investerare – i allmänhet, men kring beslutsfattande i synnerhet. Oavsett om det gäller investeringar eller om hur illa det, enligt Aftonbladet, kommer gå för Sverige tenderar människan – den oreflekterade sådana – att främst lyssna och se till vem som säger X, istället för vad avsändaren säger.
Låt mig exemplifiera: Jag säger att Kroger är ett ypperligt företag att investera i och att nuvarande värdering är aptitlig. Du kanske finner mig som en ”nobody”; en som ej vet vad han pratar om. Du tänker och tycker att det var det sämsta råd du någonsin hört.
Dagen efter säger Warren Buffett samma sak och har exakt samma motiv som jag (jag tar ej med dessa, utan lek med tanken att jag pitchar in bolaget och att Warre har samma pitch). Nu blir det helt andra kugghjul som snurrar i din hjärna. Warre kan ju inte ha fel! Han är ju… Guds gåva till investeraren.
Kanske har vi båda rätt, eller fel. Oavsett är fallet som så att du inte lyssnar till motiven, utan lägger vikten vid vem som yttrar dem. Det kan inte bli mer fel, men detta till trots har vi en tendens att döma boken efter dess omslag.
Oavsett om det råder uppgång eller nedgång ska du aldrig blint följa någon. Alltid ska du göra din egen analys och utgå från din ekonomi och din livssituation (jobb, inkomst, boende et cetera). När – inte ”om” – du läser och lyssnar till andra gör det med ett öppet sinne och låt bli att redan på förhand ha bestämt dig för om X är pålitlig eller icke. Gör det först efter att du reflekterat kring dennes motiv till rådet att köpa/sälja. Absolut ska du också ta hänsyn till personens historik, men det ska inte vara det viktigaste underlaget för dig. Kom ihåg att ingen är bättre än sin senaste prestation.
Oavsett vem du är, vilken position du innehar och vilket kapital du förvaltar är du aldrig smartare, klokare och naivare än ditt sämsta jag, likt en kedja aldrig är starkare och bättre än den svagaste länken. För att lyckas, för att bli framgångsrik, krävs alltid ett visst mått av risktagande. Detta gäller inte enbart inom finansvärlden, utan inom allt, såsom idrott där utövare tar risker för att maxa kroppen och knoppen. Vill det sig väl kan guldmedaljen vinnas, men vill det sig mindre väl är knäskadan, operationen eller vad det nu må vara där som ett brev på posten.
Naivitet. Oförsiktighet. Ett för stort fokus på upp- än nedsidan. Kort och gott – en inte så liten hybris ihopblandad med diverse slattar från alla näst intill tomma flaskor. Den häxbrygden är lika kraftig som skadlig och under innestående vecka fick vi se några som druckit sig redlöst berusade. Vad hade de gjort för fel? Vad gick snett? Hur, var, när och, framför allt, varför? Svaret vet bara de själva (hoppas jag), men som utomstående ser jag ett tydligt: (börs)psykologi.
Girighet? En sorts FOMO inom den lilla grupp de verkar, där det kanske mäts könslängd vid varje fredags bastubad? Flockmentalitet om att inte vara den restriktiva när alla andra går ”all fucking in, för vad kan gå fel, liksom!?”? Förankring (i.e. anchoring) i de senaste 10–12 åren och hur de varit inget annat en ett sorts Eldorado för fastighetsmagnater och investerare? Oavsett vad är min, förvisso ur lekmansperspektiv och från sidlinjen sett, tolkning att allas vår Rutger är människan personifierad och är det något vi vet om människor (plural) är att många tenderar att drabbas av hybris. Och som jag så många gånger återkommit till är straffet, från gudarna, katharsis. Inte sällan är den nådig… Fråga allas vår kung Oidipus, som skar ur sig sina ögon för vad skulle han med dem till om han ändå inte kunde se sanningen mitt framför hans fötter? Eller varför inte Ikaros och hans vaxvingar.
Veckan händelser i såväl Castellum som Urb-it (vad är det för namn?) visar att det verkligen är sak samma om du är VD eller vaktmästare på bolaget (som du dessutom är majoritetsägare i) – saker kan och kommer alltid inträffa och att inte ta rygg för dessa svarta svanar är inget annat än bevis på dålig riskhantering. Ännu en gång: naivitet? Godtrogenhet? Hybris?
Jag bedömer min livs- och ekonomiska situation vara lugn och stabil nu, men jag utgår inte från att det är gällande i morgon. Jag har alltid en beredskap på att vakna upp med information om att spelplanen inte bara ändrats, utan mer i stil med ”ty den finns knappt ens kvar”.
Historien visar, och det rätt så tydligt (eller hur?), att skiten alltid träffar fläkten. Den visar att det alltid kommer s.k. svarta svanar med jämna mellanrum och den visar även att cykler kommer och går. Att inte dra lärdom av detta; att inte ens beakta det och ta ett åtminstone liten sorts skydd mot ”the shit who are about to hit the fan” är… allt annat är bra riskhantering och kapitalallokering.
Jag vet att jag inte är insatt i Rutgers situation och således ska vara försiktig med hur jag uttalar mig. Jag ämnar inte sitta här som en viktigpetter e.d., utan enbart kommunicera att det alltid finns ett ”men” och att man aldrig ska låta sig trollbindas av en VD, eller annan ledningspersons snack (men även verkstad, för faktum är att Rutger dels gästade Sparpodden bara ett par veckor innan och då talade sig varm för fastighetssektorn, dels ökade sitt innehav). Erik Sprinchorn och jag skriver om berättelsens makt och vikten av att äga narrativet – i detta fall finns mycket att känna igen.
Jag bedömer mig vara inläst på bolag såsom Peab och Inwido, men oavsett detta placerar jag inte en majoritet av mitt kapital där. Jag vet att jag kan – och säkert har – fel. Jag vet att jag inget vet och att saker och ting kan – kommer – att hända. Allt jag kan göra är att vara duktig på riskhantering; veta vad jag köper och vad jag betalar för det; sprida innehaven och således ha en diversifierad portfölj et cetera.
Finanskrisen, dot-combubblan, fastighetskrisen… vi kan gå hela vägen tillbaka till tulpanbubblan och vad kommer vi se för karaktäriserande drag? Investerare som trodde sig vara lite klokare, lite bättre, lite snyggare. Sagt med andra ord: hybris.
Vi har sett det förr (och kommer få se det igen).