Blog Archive
Att investera i aktier, fonder, räntor, kryptovalutor med mera är något som många gör och läser du denna blogg är du troligtvis en av dessa. Vissa följer devisen om att enbart investera i breda (gratis/billiga) indexfonder, medan andra fokuserar på utdelningar från + 50 bolag. Andra väljer att vara mer fokuserade och följer således 2–5 bolag noggrant. Mycket noggrant. Vad som är rätt och vad som är fel kan ingen säga, för alla är vi olika, med olika preferenser, strategier, livssituationer, ekonomi et cetera. Jag hoppas bara att alla utgår från sig och inte följer/ryggar andra mer ”framgångsrika” med förhoppningen att det kommer att passa dem själva.
Det finns vissa kostnader som tillkommer alla oss som investerar i bolag i stället för breda indexfonder. Nej, det är inte courtagekostnader och växlingsavgifter jag syftar på, utan de mer mjuka: sökkostnader och alternativkostnader. I detta inlägg tänker jag fokusera på förstnämnda.
Att söka och leta i höstacken efter den där nålen, eller de där nålarna, är inte något som görs på en kaffekvart. Gör man det ordentligt, vilket man ska, är en analys av ett bolag något som tar tid. Inte bara tid att läsa på om bolaget, utan även att reflektera, skriva, jämföra, prognostisera et cetera. Vissa gör en DCF, medan andra räknar på andra parametrar. Vad man väljer är, som ovan, individuellt.
Att söka och leta efter bolag är, för det mesta, roligt och mycket givande, inte bara för att man kan hitta det bolaget, utan även för att det ger kunskaper att använda i andra sammanhang och i andra analyser. Emellertid måste man alltid ställa sig frågan hur mycket tid man har till förfogande och hur mycket av denna man kan samt har råd att lägga på all analys. Detta kan vi kalla för sökkostnad. Jag skriver inte detta med en negativ klang på stavelserna, utan konstaterar bara att tid är en ändlig valuta och således vil(?) vi maximera den. Att ständigt ställa sig frågan vad kostnaden i tid är när du söker nya bolag relativt att göra annat, såsom att följa upp dina redan ägda aktier/bolag, eller på att fördjupa dig inom finansmarknaden på något annat sätt är essentiell.
Jag äger själv relativt många bolag och sitter ofta och letar samt följer upp. Den tid jag lägger på detta är en sådan jag aldrig kan få igen. Hade jag i stället valt att bara investera i indexfonder hade min tid kunnat ägnats till annat. Därtill kan mitt letande i en sorts ”oändlighet” kanske bara leda till en avkastning som inte höjer sig över Avanza Zero e.d. – har då kostnaden varit dubbel? Det vill säga har jag dels ”slösat på tid”, dels inte förmått att förränta denna? Visst kan jag ha lärt mig mycket om bolagen, men syftet har nog främst varit att profitera.
Sökkostnad. Det tål att tänkas på.
Vad kostar det mig att leta och är jag beredd att ta denna med vetskapen om att möjligheten för mig att finna det bolaget är X procent? Har jag det som krävs för att lyckas? Om inte, torde jag då inte lägga tid på att utveckla mina analysfärdigheter innan jag fokuserar på bolagsanalyser? Dessa två går förvisso in i varandra, men jag hoppas att du, kära läsare, förstår hur jag menar. Man kanske först ska läsa The Intelligent Investor eller dylikt innan man ger sig an att analysera och fram till dess investera i ETF:er och/eller indexfonder? Att säga "ja" till X betyder också att du, i stunden, säger "nej" till allt annat.
Få, om ens någon, har inte fått lyssna till berättelsen om de tre små grisarna och den stora stygga vargen. De tre bacongenererande önskar att bygga sig varsitt hus där de kan leva och verka ostört; precis som vilken vanlig gris som helst… Dock rimmar detta illa med vargens önskan om att få sig en härlig stek till söndagsmiddag och således ger han sig på den första av de tre grisarna. Den första grisens hus har förvisso en dörr med ett lås, men det har tyvärr även ett halmtak och eftersom vargen har lungor som skulle få Tarja Turonen att bli grön av avund spelar dörren med dess lås föga roll.
Grisen tar sin tillflykt den andra i ordningen och när vargen, nu ännu hungrigare, kommer dit upprepas samma handelskedja, men med den skillnad att det är ett tak av kvistar och grenar och inte halm.
Det är först hos den tredje grisen som vargen möter sitt överhus. Här har det inte byggts med halm, grenar eller annat ”nonsens”, utan här är det hederligt tegel. Således nödgas vargen att vara innovativ och med detta blir det en resa upp på taket och ned genom skorstenen, likt vore han jultomten.
Grisarna följer såklart händelseutvecklingen och sitter såklart beredda med en kokande kittel och när vargen glider ned är det det absolut sista som han gör i sitt liv. Den tredje grisens stabila bygge blev vargens överman/hus.
Det finns flera sensmoraler i denna fabel och det är främst en, utifrån två olika perspektiv, som jag kommer att tänka på.
Alla av oss investerar och eftersträvar att bygga oss en sådan stabil och pålitlig portfölj som möjligt. Vi vill att den ska vara vargsäker (dvs. stormsäker). Emellertid vet vi att det är många av oss som har drabbats, eller kommer att så göra, av tvivel, mindre kloka investeringar, motgångar eller dylikt och hur detta har fått portföljens (halm)tak att rasa in. Vid dessa situationer är det viktigt att acceptera faktum och inte komma med mindre underbyggda ursäkter eller bortförklaringar. Visst svider det att ha gjort mindre bra investeringar och visst är det hemskt att sälja till förlust, men vad är alternativet? Att bo kvar i ett hus vars tak är lika starkt som Dalashim i Street Fighter II?
Den mer belästa märker att vi kommer in på de psykologiska begreppen sunc cost fallacy, men även förlustaversion. Ständigt finns dessa där, lurandes och väntandes på att lura oss till mindre kloka förfaranden.
Samma sensmoral, men från ett annat perspektiv, är att leta efter bolagen med stabila ägare, ledning samt vallgravar. I den senaste Aktiespararen (september) skriver Christoffer Ahnemark om enkelhetens charm och i samma nummer intervjuas Wallenstams VD, Hans Wallenstam. Detta bolags aktie torde kunna ses som ett levande bevis på vad en långsiktig, stark och lyhörd ledning/VD/ägare kan göra för ett bolag (vars aktie du kan bli ägare till).
När kursgrafer för bolag som just Wallenstam, Castellum, Investor, Svolder, EVO med flera studeras framkommer att det vid flera tillfällen har funnits en varg som har försökt att blåsa, men dessa futtiga pustar endast har resulterat i några få, knappt synliga, hack.
Det är, för en börsnörd likt jag själv, alltid lika roligt att reflektera kring allt utifrån ett börsperspektiv. Lek själv med tanken utifrån sagor såsom De tre bockarna bruse, Guldlock et cetera. Vad får du för insikter? Har du följt den moral som vi fick oss "tilldelade" som barn och unga?
Vad krävs för att slå index e.d.? Jag tror det är många (i.e. alla) som åtminstone någon gång har reflekterat kring detta och likt alltid är svaret inte glasklart, ej heller detsamma för alla, ty dessa och envar är unika och som uttrycket gör gällande ”finns det lika många strategier som det finns investerare”. Med en egen strategi har vi också egna hinder/problem och således finns det inte något ”unikt” svar på hur man bäst slår index.
Om det bara handlade om intelligens skulle alla med hög sådan kvot äga alla söderhavsöar samt alla yachts som finns och vi skulle se Mensas medlemmar åka runt i Teslas och vaska champagne likt vore det vatten (vilket iof skulle vara en syn väl värd en viss summa).
Om det bara handlade om att läsa på skulle alla som har den tiden vara de främsta bland likar. Grattis till alla som antingen redan är ”pensionärer”, ”lediga”, permitterade e.d. och synd om alla som jobbar 08-16:00-jobb. Att bara läsa är som att bara tillsätta alla ingredienser då du tillagar något så enkelt som pannkakor, men utan att röra om, blanda och steka. Att bara läsa men inte applicera förkovrad kunskap är… ja, det är en onödig ballast.
Om det bara handlade om att räkna skulle alla mattesnillen vara miljardärer idag och jag själv skulle vara den fattiga kyrkråttan. Förvisso klarade jag av matte-c-kursen på gymnasiet, men förutom att träna dans på idrottslektionerna (fortf. mardrömmar) var detta bland det tråkigaste som jag visste.
Om det enbart handlade om att ha ett psyke lika hårt som en betongväg och ett sinne lika lugnt som en filbunke skulle alla ”Timon & Pumbas” därute vara som klippt och skurna för börsen – hakuna matata.
Listan kan göras längre, men jag vågar utgå från att poängen framkommer. Jag vill hävda att det handlar om att ha flera olika sorters kompetenser tillika egenskaper och det som skiljer agnarna från vetet är de som förmår att skapa bästa möjliga häxdrycker av dessa. Att vara denna Miraculix är inte lätt och det krävs träning. Mycket träning, för att vara ärlig. Många kittlar kommer att flyga i luften och många brygder kommer inte bara att smaka illa, utan även att ge mindre önskvärda resultat, men genom att aldrig ge upp torde du komma ett steg närmare för varje försök. Detta givet att du är metodisk, fördomslös och ärlig med och mot dig själv. För journal. Skriv och diskutera och sträva efter att för varje dag bli lite bättre än gårdagen. Likt allt i livet är varje utmaning en tusenmilafärd och dessa börjar alltid med ett steg.
Jag är inte den skarpaste matematikern, men jag strävar efter att ständigt utvecklas. Jag är inte heller den mest intelligenta i rummet, men jag försöker i alla fall att utveckla mitt sådana (fråga inte hur det går…).
Vad gör du? Ligger du i vattenpölen och försöker övertala dig att det är ett hav, som det i alla fall är mer ”tillåtet” att drunkna i, eller gör du som vi alla vet att man ska göra; reser sig, tar kampen och fortsätter framåt?
Citat slängs det ofta med till såväl höger som vänster och är det inte Buffett är det Lynch och är det ingen av dessa är det Graham, eller Soros. Vilken roll spelar citat? Svaret är, likt mångt och mycket, relaterat till individen och dennes unika situation, som är en sammansättning av bland annat arv, miljö, kultur(er), gener, utbildning, arbete et cetera. Ett citat kan för vissa vara ”allt”, medan det för andra är rena rama rappakaljan.
Tidigare läste jag citat mer som om vore de en enkel mening, men i takt med tiden och åldrandet (mognad? Erfarenhet?) har jag allt mer börjat att reflektera kring meningen med och i dem. Vad betyder citatet och vad betyder det för mig? Vad det betyder för andra kan förvisso vara intressant, men är det viktigt? Nej – det viktiga är vad citaten betyder för mig och det är jag som väljer att tillskriva det en roll i mitt liv.
De som har läst min bok vet att ett kärt citat hos mig och i mitt liv är Shakespeares ”A fool thinks himself to be wise, but a wise man knows himself to be a fool” och detta är något som jag alltid bär med mig inom alla sfärer. Utöver detta håller jag även Sokrates anföring från nämndas försvarstal högt: ”… Jag verkar alltså att i alla fall i just denna lilla sak vara visare än denne man, eftersom det jag inte vet, anser jag mig inte heller veta”, vilket kan översättas till ”visast är han som vet att han inte vet”.
När jag började att bli frälst inom investeringar var det främst Buffett som studerades och jag tror det är få som inte kan rabbla åtminstone ett citat av nämnda. Ett av de mest välkända är hans första regel, som lyder: ”Rule No. 1: Never lose money. Rule No. 2: Never forget rule No. 1”. Första gången jag läste detta tolkade jag det i relation till många av oraklets andra citat, som alla betonar vikten av långsiktighet. Det jag tänkte var mer ”sälj inte med en förlust”, men nu, med tiden, har jag kommit att ta mig tid att reflektera än mer på citat som spelar en viktig roll för mig – inte bara som investerare, utan i livet som helhet.
"visast är han som vet att han inte vet"
Det jag nu mer förknippar ovan citat med är att fokusera på nedsidan, vilket jag tidigare var mer naiv kring. Fokus låg på den potentiella tillväxten och med denna den positiva avkastningen. Ett vanligt nybörjarmisstag är att fokusera på de 100 procenten som aktien kan stiga och lägga mycket mindre reflektioner på de 99 procenten som den också kan sjunka. Genom att ha koll på nedsidan ökar du möjligheterna att aldrig bryta mot den första av alla regler.
Har du några viktiga citat i ditt liv? Vilka och vad betyder de för dig? Hur tolkar du Buffetts första regel?
Jag är religiös, men inte i den betydelse som 99 % av jordens befolkning tolkar begreppet, utan i dess sanna betydelse – jag har en uppfattning om ett visst ting som delas av många andra och det är vår tro på och mot detta som binder oss samman i en gemenskap. Ja, det är exakt detsamma som ideologi. ”Var är gud”, kanske du undrar? Ja, beträffande gudomar måste jag be dig att bläddra vidare till ”teism”. När begreppet ”religion”, i dess sanna betydelse, studeras finns inget som nämner någon/några gudar.
Nåväl – tillbaka till min ”religion”, vilken jag bedömer faller under agnosticism, dvs. att tro på något högre, men vad/vem detta/denna som X är är oklart och opreciserat. Jag tror att det finns ”något” som styr och ställer, eller i alla fall har en påverkan. Är det naturen? Är det Gaia? Ingen aning och jag lägger vare sig tid på att försöka ta reda på det eller att försöka precisera det tydligare. Jag tror på något, men det är inte gud, Allah eller Teletubbies. Punkt.
När jag studerar historia kan jag ibland inte undkomma tankarna som säger att ”detta var mycket lägligt – nästan som att någon med ett helhetsperspektiv har agerat”. Det är lite som när du spelar ett barnvänligt tv-spel och din karaktär skall hoppa över en fälla och inte lyckas. Plötsligt dyker en skyddande hand, eller dylikt, upp och greppar tag om dig och lyfter tillbaka dig till din förra punkt och du får hoppa om igen. Eller då autoaim hjälper dig att styra siktet mot huvudbossen, trots att du inte bara lider av parkinsons, utan även av koffeinbrist.
När pesten drabbade Europa under 1300-talet led kontinentens befolkning av, utifrån den tidens mått mätt samt utifrån de resurser som fanns till förfogande, av en överbefolkning. Folk svalt, det fanns inte tillräckligt med arbeten och det var bitvis var man klarar sig själv som rådde. När digerdöden slog till kom många människor att dö, men ur askan kom mycket positivt. Dels kom detta att påverka avskaffandet av feodalismen, då bönder kunde kräva mer rättigheter (annat som hjälpte till med detta avskaffande var tillkomsten av krut och kanoner, vilka var lika dödliga för den bepansrade riddaren som den oskyddade bonden), dels att de överlevande kom att få mer utrymme, mer varierande och bättre kost et cetera. Allt detta och mycket mer kom att leda till en positiv spiral för människan.
Spanska sjukan var en annan sjukdom, men när den kom led inte världen av något akut. Förvisso hade det vuxit upp många klimatförstörande industrier i städerna, där folk bodde trång och med dålig hygien. Kriminalitet, prostitution, hasardspel, dålig och ensidig kost et cetera tillhörde då vardagen, likt strax innan pesten på medeltiden. Många familjer kom att skapas och av dessa kom många också att splittras. Därtill kom WW1 att bryta ut – kan spanska sjukan ha varit ”jordens” röst som sade ”nog!”?
Sars och svininfluensan är två, i tid mätt, mer närmare farsoter som aldrig riktigt fick det hemska och oönskade genomslag som de kunde ha fått och tack ”någon högre makt” för det. Hur är det denna gång? Finns det en högre makt som säger ”nej/nog” till all överbefolkning och klimatförstörelse? En makt som säger ”nej/nog” till all den skada som människan åskammar naturen och även sig själv? Jag har ingen aning, men jag skulle ljuga om jag inte erkände att en tanke kring detta har väckts. Tror jag på den? Nej, likväl finns den där.
Vad tror du – är epidemier likt denna och tidigare ett nödvändigt ont? Är det något som faktiskt behövs för att dels hålla oss i schack, dels se om vi kan stå faror bi?