- Recensioner och mediaframträdanden om "Livet, Börsen & Allting"
- Min bok: "MER Börspsykologi" - recensioner, utlåtanden, media etc.
- Min bok - "Börspsykologi - så blir du en bättre investerare"
- Portföljsutveckling
- Utdelningar & totalt kapital
- Dokumentärer och serier
- Sidor där jag finner underlag för aktier/investeringar
- Poddar
- Gaius Marius - Roms Tredje Grundare
Blog Archive
Jag kommer inte ihåg i exakt vilken säsong och i vilket avsnitt av serien House of Cards (läs gärna boken, ty den är läsvärd) som Frank Underwood (Kevin Spacey) sitter med presidenten och tittar på en tavla som hängdes upp i Vita Huset mitt under ett pågående andra världskrig. Inte heller kommer jag ihåg den exakta formuleringen, men jag kommer ihåg dess budskap. Således ber jag om överseende och om Mr. Spacey känner sig kränkt finns ett viralt kränkhetsdokument på Twitter att fylla i. ”Många lever enligt devisen att dels läsa och lära av historien, dels bli en del av den. Jag lever för att skapa mig min egen.” Kort, kärnfullt, radikalt och i vissa örons mått mätt lite ”brutalt”. Således typiskt den karaktär som F. Underwood är.
Jag tror – inte vet – att de kommande 6–24 månaderna kommer vara än mer utmanande och än mer krävande av mig som investerare. Inte bara är det känslor och tillfälliga tankar samt tillfälligt nycker som måste hanteras, utan också att klara av att identifiera de bolag som inte bara kommer att överleva, utan även växa och vinna mark. Kort sagt bli större, bättre och starkare än vad de är idag.
Vi kommer från en era där de mindre bra, stabila och lönsamma bolagen har setts som intressanta och spännande investeringar och inte sällan har många slängt sig på köpknappen, ty potentialen har bedömts enorm bara om(!) de når lönsamhet, vinster och blir monopolister. De senaste tio åren har mer eller mindre varit guld och gröna skogar vad gäller såväl penning- som finanspolitik och ständigt har alla utmaningar och hinder hanterats med subventioner eller bidrag. Allt för att dölja skeletten i garderoben och allt för att slippa handskas med problemet nu. Det är likt kortsiktiga politiker, eller i kvartalsfokuserade bolag; allt för nästa dag, nästa kvartal; allt annat och tiden därefter tar vi då.
Jag tror – inte vet – att det nu är nya tider där en mer långsiktighet, beprövad historik och sunda finanser hos bolagen kommer vara börsens kelgris för flera år framöver, men vilka är dessa? I mitt tidigare inlägg lyfte jag fram några av de nyckeltal jag först och främst väljer att studera. Väl efter dessa ger jag mig an bolagets rapporter och läser sedan andra, externa analyser. Sakta men säkert bildar jag mig en uppfattning och från den börjar jag sedan skissa på en trolig, om än allt ifrån säker, fortsatt utveckling. Med nuvarande ekonomiska turbulens är det än svårare och jag vet att slumpens roll kommer vara närvarande, likt den alltid är.
Jag tror att jag kommer klara av att fortsätta prestera liknande siffror som jag historiskt gjort. Emellertid tror jag inte att jag, om +10 år, kommer ligga före mitt jämförelseindex, OMX SGI, då det krävs enormt mycket för att överprestera det. Varför ej indexfonder? Jag pallar inte den diskussionen mer, då jag så många gånger dryftat frågan; kort svar: jag vill ha utdelningar och inte tvingas till aktiva beslut kring när, hur och var att sälja. Det är den korta, men också enkla, versionen. Låt mig få stanna där.
Jag befinner mig just nu i en position där jag aldrig ens vågat drömma mig vara. Allt har gått så snabbt och med en sådan kraft. När jag studerar både min portfölj som min totala ekonomi känner jag mig inget annat än stolt. Ödmjuk, absolut, likväl stolt. Jag har jobbat för den positionen och den är mig inte given likt ett bidrag från valfritt (socialdemokratiskt) parti. På ett sätt har jag, likt det Underwood lyfter fram och förfäktar, skapat mig min egen historia. Min ambition är att fortsätta så göra.
Under de kommande 1–2 åren kommer det vara än svårare än under de senaste 1-2 åren, man jag bedömer mig vara pragmatisk, dynamisk och anpassningsbar. Jag vet vad jag vet och vet att jag inget vet. Jag vet att min största fiende är jag själv och att hybris alltid straffar sig det dubbla relativt mitt högmod. Jag vet också att tiden är min bästa allierade så länge jag tillåter den få utöva sin magi.
Att vara ödmjuk betyder inte att man inte kan eller ska slå sig på bröstet, utan det finns en nyans mellan det vita och det svarta. Att positionera sig där är svårt, men fullt görligt. Ibland hamnar man utanför och direkt infinner sig katarsis – reningen från högmodet och som bekant är straffet tufft. Ta bara Oidipus som skar ut sina ögon, eller Jason (och till viss del, Medea), som fick sina barn mördade av sin Medea för sitt svek.
Alla har vi en möjlighet att skapa oss vår egen historia. Vi kan välja att leva oss in i tidigare eller andras sådana, men troligtvis kommer det med åren inte leda till något direkt mervärde, utan snarare till en sorts vilsenhet och identifikationsproblematik. Du har, precis som jag, en möjlighet att från och med idag, detta nu, skapa dig just din egen, unika historia. Den där du är kung/drottning och har full kontroll på riket. Varför tar du den inte?
Fredag och allt vad det hör till. Kanske tänds grillen, kanske blir det taco med en dyr gurka som nu kommit att bli en råvara förknippad med lyx. Kanske kommer vi snart få se gurkbidrag från de styrande, ty vikten av bröd och skådespel ska och får aldrig förglömmas. Inte heller negligeras. Statlig underhållning från SVT och SR och ett gurbidrag, eller ett för Bregott, kanske kan leda till en valseger? Gudarna ska veta att det absolut inte är en omöjlighet…
Inflationen är viktig och allvarlig. Vi som sysselsätter oss med investeringar tillhör nog inte det segmentet som lever ur hand i mun, men vi får inte glömma att det finns en stor skara människor som så gör. Dessa måste vi, i den mån vi kan, stötta och hjälpa. Vi måste också inse att vi inte är alla, precis som alla inte är vi. Vikten av perspektiv och acceptans för allas åsikter och tolkningar är essentiell. Med det sagt ska man inte köpa allt som alla andra säger, men man ska acceptera allas åsikter. Hur du sedan förhåller dig till dem är det viktiga. Att inte ta in flera perspektiv, åsikter, reflektioner med mera är att göra sig en otjänst. Ödmjukhet och en medvetenhet om faran med hybris är, likt alltid, essentiell.
Förvisso är jag glad och tacksam att få se lite blå siffror i portföljen, men jag har svårt att se varför denna plötsliga optimism infunnit sig. Absolut ligger börsen 6–12 månader före, men ännu tycker jag mig inte se några tecken på att kriget, inflationen, skulderna hos såväl hushåll som stater samt Kinas ageranden med allt från nollpolicys till dess agerande mot andra stater är på väg mot det bättre(?). Därtill fick vi idag, den 5/8, se en urstark arbetssiffra från USA. Allt annat lika talar det mer för en utdragen och, om än ej på dessa höga nivåer, beständig inflation. Och, mer sannolikt, en utdragen börsnedgång.
Ja, det är mindre ”roligt” att se röda siffror, men det är då man måste påminna sig om att man med det får möjlighet att investera i kvalitetsbolag till aptitligare kurser. Inte att förglömma är dock att det är hög sannolikhet att bolagens vinster kommer sjunka och således är ”E:t” i ”P/E” missvisande. Här måste man gå till bolagens affärsverksamhet, marknadsposition, historik med mera när man analyserar. Historiken är ej en garant för framtiden, men den ger ofta en fingervisning om framtiden. Volvo må ha ett par svåra kvartal, eller till och med år, framför sig, men därefter?
Jag är inte en pessimist, men jag bedömer mig heller inte vara tappad bakom flötet (skrivet med all ödmjukhet). Jag ser vad jag ser, hör vad jag hör och läser vad jag läser. Mycket, om än inte allt, är just nu mer negativt än positivt. Således investerar jag inte? Tvärtom – jag är en optimist till mina innehavs framtid! Jag tror på människan och hennes förmåga att klara sig ur de värsta av kriser. Jag tror på hennes förmåga att finna lösningar där sådana just nu inte tycks skönjas. Jag tror på hennes förmåga att skapa bolag och affärsmodeller som gör att alla får en bättre och lättare vardag.
Vägen dit är sällan lätt, eller snabb. Som allt här i livet tar det tid. Du gick inte från 0,5 meter och 30 kg till 2 meter och 90 kg på blott en natt. Det tog tid och samma gäller bolag och deras utveckling. Och, vilket är viktigt, samma gäller på en bred makrofront.
Jag fortsätter spara så mycket jag kan utan att jag för det upplever mig snåla på mig själv eller min omgivning, för vem vet vilken eller vilka kriser som morgondagen kan ha i sitt sköte? Jag ser således till att alltid ha en matsäck redo för flera dagar och skor som kan ta mig vidare på tusenmilafärder. Jag sparar som vore jag Candides nemesis, men jag investerar som jag vore en mer realistisk optimist. Jag är högst medveten om att jag kan och kommer begå misstag, komma på avkrokar och falla i fällor, men jag är övertygad om att jag förr eller senare kommer nå mitt mål. Rom byggdes sannerligen inte på en dag och Jupiter ska veta att alla dess sköna byggnader inte byggdes utan hinder, problem eller att misstag begicks.
Jag kan inte påverka hur världens börser agerar, men jag kan syra över hur jag agerar. Den insikten ger mig ett lugn. En sinnesro och en tro på att jag kommer klara av att investera år in och år ut. Kommer denna nedgång vara över i morgon, eller om två-tre år? Ingen aning, men genom att alltid spara och investera kommer jag kunna rida ut vågen.
Är jag en obotlig optimist?
Innan jag låter dig förpestas med fredagens svammel vill jag kommunicera att ÄNTLIGEN finns min första bok nu som ljudbok. Du kan köpa och lyssna på Börspsykologi- så blir du en bättre investerare på såväl Bokus som Adlibris, Storytell och BookBeat. Den finns så att säga där (ljud)böcker finns.
Det är fredag kväll när detta skrivs. Idag steg OMXSPI med 1,85 % och liknande siffror står att finna på den europeiska kontinenten. För en vecka sedan var det allt från muntra och gröna siffror, då var det istället tvärtom. Tror jag, för helt ärligt minns jag inte. Om jag kunde minnas, vilket jag inte gör, kanske det var samma för 2 år, 1 månad och en sisådär 29 dagar sedan… Kanske stängde börsen, på generell basis, högre då än dagen innan? Kanske högre? Finns det någon som minns? Och – spelar det någon roll?
Jag har gång på gång återkommit till att det finns en del saker vi som investerare ska tänka på, där en av de främsta är på vår egen process. Reflektera över vad du lägger din tid på och hur du kan utvecklas. Dygnet har bara 24 timmar, precis som ett år bara har 364 dagar (låt oss glömma skottåren). Förvisso kan den första individen som kommer leva ”för alltid” vara född, men att det skulle vara någon av oss håller jag som föga troligt. Således är vår tid här på jorden finit – ändlig. Att då inte nyttja tiden på det som spelar roll, ger mervärde och får oss att ömsom utvecklas, ömsom må bra är som att vaska bubbel på Stureplan (vilket kanske har sin charm, men jag har inte testat. Inte heller ämnar jag att så göra).
Jag fokuserar på att följa mina innehav och hur jag kan utvecklas som investerare. Vad och vilka nyckeltal samt andra parametrar kan jag utveckla min kunskap om och kring? Vilka böcker, eller andra källor kan ge mig en ökad kunskapsbas? Vilka profiler och andra personer i mitt såväl fysiska som virtuella nätverk kan hjälpa mig ta det där sista steget? Vilka berikar? Vilka förpestar? Gällande sistnämnda så ska de strykas; ignoreras och tas bort. Varför låta en sten släpa efter dig när du ska ta dig framåt?
Vad börsen står i idag, igår eller i morgon är relativt irrelevant. Om du är långsiktig ska fokus vara på var bolaget står i morgon, om en vecka, ett år och om ett decennium. Nu förstår jag att var det står om +3–5 år är omöjligt att veta, men ”bear with me”, ty det är fredagskväll. Det kallas metafor… tror jag… … usch, nu blir jag för barnslig.
Visst är det kul att se hur portföljens värde stiger de enskilda dagarna, speciellt då vi haft en blodröd börs sedan 2021 blev 2022. Likväl vet vi – ja, vet – att i det långa loppet kommer våra värden öka så länge vi äger bolag som klarar av att öka sin vinst per aktie, sitt eget kapital samt sin omsättning. Kanske tar det en dag extra. Kanske två. Men… men förr eller senare kommer det synas i aktiekursen. Resan dit handlar mer om att klara av att inte låta sig luras av diverse psykologiska/mentala fällor. Och bara det är en utmaning i sig. Ja, en riktig Herkulesuppgift. Få klarar av det, då de antingen köper bort sig. Eller säljer bort sig.
Jag har under årets mer kraftiga nedgång konsekvent ökat i de bolag jag bedömer som kvalitativa; Lundbergs, Investor, Electrolux, Handelsbanken, Amundi, Blackrock, T Rowe Price Group, Lazard med flera. Kanske kommer ett av dessa visa sig vara allt annat än kvalitet, men sannolikheten för att alla skulle visa sig vara skräp om +5 år finner jag låg. Mycket låg.
Jag har fokuserat än mer på att syna bolagen. Allt mer tid läggs ständigt på att läsa om bolagen än att stirra på en daglig aktiekurs, för vad ger egentligen sistnämnda? Jag får f*n ut mer av att leka med min Tamagotchi! Genom att skriva det jag finner viktigt och intressant och sedan dels diskutera med andra, dels följa upp när nya data presenteras har jag den kontroll jag kan ha – samt eftersöker. Jag kan inte ha kontroll på aktiekursen. Jag kan se vad den står i, men kontroll?! Haha, nej.
Lite reflektioner jag tar med mig och som jag gärna vill passa vidare är:
- Äg din tid – fokusera på det som ger dig mervärde.
- Fokusera på processen. Ställ den mot utfallen, men fokusera på förstnämnda.
- Om du inte redan gör det, så skriv! Skriv på hederligt papper eller på din dator. Skitsamma, men skriv! Och var radikalt ärlig.
- Leta upp och skapa kontaktnätverk med andra som du bedömer både kan berika dig kunskapsmässigt som på ett mer spirituellt plan.
- Och… kom ihåg att det här ska vara roligt. Se således till att ha det!
Med detta sagt önskar jag dig en underbar fredag! Och... om exakt två veckor kommer Erik Sprinchorns och min bok - Livet, Börsen & Allting. Du kan antingen förköpa den här, eller vara med i en utlottning om den här. Ledsen för mycket "PR för egna produkter" nu, men dels kommer en ny bok, dels kom ljudboksformatet av min första bok igår. Därav lite extra nu. Hoppas på din förståelse!
Att börsåret 2021 har varit omtumlande och relativt skakig är intressant att studera. Ömsom har teknik- och tillväxtorienterade bola/aktier varit älskade, ömsom hatade. Ena dagen är räntan ”no issue”, för att andra dagen vara just det – ett problem och en källa till oro. Vi har sett det i flera bolag, såsom Sea, Pinterest, Unity, Mercado Libre med flera I vissa fall har det varit nyheter om nyemissioner, såsom i fallet med Mercado Libre (även om kursen sjunkit mycket mer än på den kurs emissionen gjordes). Investerare som har varit exponerade mot dessa, men även dess likar, har haft ett tungt avslut på detta år som går till historieböckerna som 2021.
Är räntan så farlig och vad är den nya normala sådana? 1 procent? 1,25 procent? 2 procent? Om detta tvistar de lärda och någon som sitter med facit på hand tror jag inte finns. Istället är det upp till var och en att skaffa sig en uppfattning och agera från den. Alltid vara beredd att revidera, men inte låta sig ryckas med i flocken när den drar åt ett visst håll.
Vi lever i en värld där den tekniska utvecklingen möjliggör produktion till allt lägre priser. Lägre produktionskostnader leder till lägre slutkundspriser. Detta är simpel marknadsekonomi – bäst produkt till bästa pris vinner, i sann Adam Smith-anda. Att det nu, under ett halv till ett och ett halvt år, är diverse flaskhalsar på grund av en hemsk pandemi bör ses som en tillfällighet. Emellertid tror jag de flesta inser att extremt låga räntor, eller till och med minusräntor, inte är hållbart på en längre sikt, för förr eller senare ska en (växande) nota betalas och blir det inte av vår generation, blir det av nästa.
Lägg därtill att vi alltmer lever i, och således konsumerar i, en digital värld – ett växande Metaverse. Inom detta finns få, om ens några, lager eller flaskhalsar att prata om. Förstås ska bolagen bakom produkterna ha vissa hårdvaror, såsom halvledare och annan materiell, men detta är en ytterst marginell del av deras hela affärsverksamhet. Skalbarheten hos bolagen gör att det ej kostar (så mycket) mer för kunden då bolagen expanderar, vilket leder till att slutpriset ej eskalerar. Det är bra för alla, såväl producent som slutkund.
Att gå från noll till ett – zero to one, som Peter Thiel skriver i sin bok med samma namn – är en kraftig och ofta pulserande händelse. Tänk själv från att inte kunna gå till att ta sina första steg! Det är en enorm och kraftig utveckling och självklart skapar det följder/konsekvenser. Emellertid kommer de första stegen snart bli det nya normala och relativt snabbt anpassar man sig. Dock handlar det om att stå ut, acklimatisera sig och införliva sig i det nya. De bolag som jag ovan har exemplifierat med kommer inte sluta växa, eller försvinna bara för att inflationen och räntan stiger. Ja, det kommer vara svårare att anskaffa billigt (läs: ”gratis”) kapital, men att de går under är som att skrika att jorden går under för att en liten sten slår ned i jorden och skapar… ja, ett litet skalv, men inget mer.
Problemet med stigande inflation och räntor är inte att de sker, utan i vilken hastighet de kommer med. Ju snabbare (dvs. ju snabbare vi lär oss gå), desto mer tillfälligt påverkade kommer vi att bli. Oinsatta och ointresserade s.k. ”passiva sparare” läser om ökningarna och blir oroliga. Oron späs på ju fler löpsedlar Dagens Industri, Aftonbladet med flera skriver och således blir risken större att det blir ett hemtagande av vinster/kapital. En säljer och innan någon hinner stava ”jultomte” har flocken tagit rygg. Detta kallas ofta för ”stupid money”, vilket vi kan översätta till ”korkade pengar”. Investerat kapital som ej tänker, utan bara följer med. Följer med flocken. ESG, räntor, inflation…. Alltid finns någon orsak.
Oro för räntor, inflation och passiva inflöden är en farlig cocktail. Flocken finns idag främst i passiva flöden, såsom indexfonder och ETF:er. Dessa har vuxit i kraft de senaste åren för att idag står för över 50 procent av allt kapital på marknaden. Tro tusan att det blir kraftiga upp och nedställ när tant Agatha i Åmål och farbror Rune i Vadstena läser om riskerna med X och vill sälja!
Att 2022 kommer bli mer volatilt är något jag är övertygad om. Det kommer vara kraftiga svängningar i aktier som har en stor plats i nämnda fonder och ETF:er. Emellertid måste du som investerare ta bort detta när du investerar och istället fokusera på bolaget och dess fundamentala utveckling. Till syvende och sist är det vinsten per aktie (VPA) som kommer att styra aktiekursen. Ha förståelse och respekt för ETF:erna och dess makt, men låt dig inte ryckas med.
Jag tror, men vet inte något, om framtiden. Jag agerar utifrån vad jag ser, läser och hör. Jag ser, läser och hör och utifrån det reflekterar jag. Mina reflektioner skriver jag ned och diskuterar med andra för att sedan reflektera ytterligare. Jag är inte avig till att ändra min uppfattning och vet att jag egentligen inget vet. Det jag dock vet är att bra bolag tenderar att fortsätta vara just det – bra bolag. Bra bolag möter och övervinner de hinder de ställs inför. Således kommer jag fortsätta investera som jag hittills gjort, där ett tydligt fokus ligger på att ständigt öka exponering mot investmentbolag och mot bolag med en beprövad historik. Bolag som har en stabil finansiell ställning och där såväl ledning som styrelse har fler än två pommes frites på tallriken.
"[...]jmfr. häst & vagn vs. bilen när den kom i början av 1900-talet[...]"
Kommer jag bli ”bäst” via detta? Kommer jag stå som ”vinnare” när alla ska stoltsera över sin portföljs avkastning den 31/12? Nej, långt ifrån. Men jag investerar inte för att kunna stå på klippan och visa att jag har längst könsorgan, eller kräva min guldmedalj. Sådant anser jag vara stenålder. Istället är min plan att investera på ett sätt som varje dag tar mig ett relativt säkert steg mot att bli ekonomisk fri/finansiellt oberoende i den mening att min portfölj genererar en årlig avkastning som täcker alla mina fasta och rörliga utgifter. Om jag sedan hamnar högts upp när årsavkastningen skall granskas, eller längst ned gör mig ingenting. Jag har, som framkommer, inget intresse av att mäta könsorgan.
Under 2022 kommer jag fortsätta investera som jag hittills gjort och kanske kommer just 2022 bli mitt sämsta år. Kanske även 2023 och 2024. Dock är jag övertygad om att när jag om 10 år, dvs. 2031, ser tillbaka på mig själv idag och vad min portfölj har genererat kommer det vara positivt och jag kommer sedan länge vara ”i mål”. I’m in it for the long run, not the sort one.
Vad vill jag säga? Räntor, inflation, ETF:er, ESG, mätning av könsorgan och allt annat fasters moster tar upp – glöm det och lägg fokus på dig, din livs- och ekonomiska situation. Investera sedan i bra, stabila och historiskt pålitliga bolag utifrån din ekonomi. Strunta i vad ”alla andra” gör. De har helt andra förutsättningar och incitament. Sannolikheten, märk väl ej "chansen", att du kommer ha en positiv avkastning om X år är mycket större då än om du ska jaga en medalj för bästa årsavkastning år X, som egentligen inte är värt någonting. Möjligtvis XX likes på valfri social plattform. Som om det är det livet och allt handlar om(?).
Visst kommer vissa av de bolag som jag ser som stabila, pålitliga och så vidare inte finnas kvar om +10 år (jmfr. häst & vagn vs. bilen när den kom i början av 1900-talet), men sannolikheten för det är stor. Jag tar hellre sannolikhet före chans. Hellre sannolikhet före risk.
Investor, Svolder, Industrivärden, Creades, LVMH, Öresund, Sofina och Creades står idag för en relativt stor del av min portfölj. Rocket science? Hell no. Relativt pålitlig tillväxt över lång tid? Mer "hell yeah" än dess antonym. Får jag bättre sömn och en stabilare mage med dessa? Hell yeah. Kan jag leva och ägna min vardag till att vara närvarande i livet, utan att behöva oroa mig för börsen? Hell yeah. Och är det inte just det - att leva, vara närvarande och "bara vara" som DET handlar om?
------------------
Jag ämnar ej ikläda mig rollen som reklampelare, men det finns kvar ett fåtal exemplar av min första bok - Böespsykologi - så blir du en bättre investerare, och du kan nu köpa den och den fristående uppföljaren till ett totalt pris om 349 kronor i förlagets webshop. Jag kan även, med glädje och total häpenhet, meddela att boken nu är skickad på dess sjätte(!) tryck sedan releasen i mars 2020. TACK alla för detta. Ni har en lika stor del i mina böckers framväxt som jag, minst.
Att investera i aktier, fonder, räntor, kryptovalutor med mera är något som många gör och läser du denna blogg är du troligtvis en av dessa. Vissa följer devisen om att enbart investera i breda (gratis/billiga) indexfonder, medan andra fokuserar på utdelningar från + 50 bolag. Andra väljer att vara mer fokuserade och följer således 2–5 bolag noggrant. Mycket noggrant. Vad som är rätt och vad som är fel kan ingen säga, för alla är vi olika, med olika preferenser, strategier, livssituationer, ekonomi et cetera. Jag hoppas bara att alla utgår från sig och inte följer/ryggar andra mer ”framgångsrika” med förhoppningen att det kommer att passa dem själva.
Det finns vissa kostnader som tillkommer alla oss som investerar i bolag i stället för breda indexfonder. Nej, det är inte courtagekostnader och växlingsavgifter jag syftar på, utan de mer mjuka: sökkostnader och alternativkostnader. I detta inlägg tänker jag fokusera på förstnämnda.
Att söka och leta i höstacken efter den där nålen, eller de där nålarna, är inte något som görs på en kaffekvart. Gör man det ordentligt, vilket man ska, är en analys av ett bolag något som tar tid. Inte bara tid att läsa på om bolaget, utan även att reflektera, skriva, jämföra, prognostisera et cetera. Vissa gör en DCF, medan andra räknar på andra parametrar. Vad man väljer är, som ovan, individuellt.
Att söka och leta efter bolag är, för det mesta, roligt och mycket givande, inte bara för att man kan hitta det bolaget, utan även för att det ger kunskaper att använda i andra sammanhang och i andra analyser. Emellertid måste man alltid ställa sig frågan hur mycket tid man har till förfogande och hur mycket av denna man kan samt har råd att lägga på all analys. Detta kan vi kalla för sökkostnad. Jag skriver inte detta med en negativ klang på stavelserna, utan konstaterar bara att tid är en ändlig valuta och således vil(?) vi maximera den. Att ständigt ställa sig frågan vad kostnaden i tid är när du söker nya bolag relativt att göra annat, såsom att följa upp dina redan ägda aktier/bolag, eller på att fördjupa dig inom finansmarknaden på något annat sätt är essentiell.
Jag äger själv relativt många bolag och sitter ofta och letar samt följer upp. Den tid jag lägger på detta är en sådan jag aldrig kan få igen. Hade jag i stället valt att bara investera i indexfonder hade min tid kunnat ägnats till annat. Därtill kan mitt letande i en sorts ”oändlighet” kanske bara leda till en avkastning som inte höjer sig över Avanza Zero e.d. – har då kostnaden varit dubbel? Det vill säga har jag dels ”slösat på tid”, dels inte förmått att förränta denna? Visst kan jag ha lärt mig mycket om bolagen, men syftet har nog främst varit att profitera.
Sökkostnad. Det tål att tänkas på.
Vad kostar det mig att leta och är jag beredd att ta denna med vetskapen om att möjligheten för mig att finna det bolaget är X procent? Har jag det som krävs för att lyckas? Om inte, torde jag då inte lägga tid på att utveckla mina analysfärdigheter innan jag fokuserar på bolagsanalyser? Dessa två går förvisso in i varandra, men jag hoppas att du, kära läsare, förstår hur jag menar. Man kanske först ska läsa The Intelligent Investor eller dylikt innan man ger sig an att analysera och fram till dess investera i ETF:er och/eller indexfonder? Att säga "ja" till X betyder också att du, i stunden, säger "nej" till allt annat.