Blog Archive
Innan jag låter dig förpestas med fredagens svammel vill jag kommunicera att ÄNTLIGEN finns min första bok nu som ljudbok. Du kan köpa och lyssna på Börspsykologi- så blir du en bättre investerare på såväl Bokus som Adlibris, Storytell och BookBeat. Den finns så att säga där (ljud)böcker finns.
Det är fredag kväll när detta skrivs. Idag steg OMXSPI med 1,85 % och liknande siffror står att finna på den europeiska kontinenten. För en vecka sedan var det allt från muntra och gröna siffror, då var det istället tvärtom. Tror jag, för helt ärligt minns jag inte. Om jag kunde minnas, vilket jag inte gör, kanske det var samma för 2 år, 1 månad och en sisådär 29 dagar sedan… Kanske stängde börsen, på generell basis, högre då än dagen innan? Kanske högre? Finns det någon som minns? Och – spelar det någon roll?
Jag har gång på gång återkommit till att det finns en del saker vi som investerare ska tänka på, där en av de främsta är på vår egen process. Reflektera över vad du lägger din tid på och hur du kan utvecklas. Dygnet har bara 24 timmar, precis som ett år bara har 364 dagar (låt oss glömma skottåren). Förvisso kan den första individen som kommer leva ”för alltid” vara född, men att det skulle vara någon av oss håller jag som föga troligt. Således är vår tid här på jorden finit – ändlig. Att då inte nyttja tiden på det som spelar roll, ger mervärde och får oss att ömsom utvecklas, ömsom må bra är som att vaska bubbel på Stureplan (vilket kanske har sin charm, men jag har inte testat. Inte heller ämnar jag att så göra).
Jag fokuserar på att följa mina innehav och hur jag kan utvecklas som investerare. Vad och vilka nyckeltal samt andra parametrar kan jag utveckla min kunskap om och kring? Vilka böcker, eller andra källor kan ge mig en ökad kunskapsbas? Vilka profiler och andra personer i mitt såväl fysiska som virtuella nätverk kan hjälpa mig ta det där sista steget? Vilka berikar? Vilka förpestar? Gällande sistnämnda så ska de strykas; ignoreras och tas bort. Varför låta en sten släpa efter dig när du ska ta dig framåt?
Vad börsen står i idag, igår eller i morgon är relativt irrelevant. Om du är långsiktig ska fokus vara på var bolaget står i morgon, om en vecka, ett år och om ett decennium. Nu förstår jag att var det står om +3–5 år är omöjligt att veta, men ”bear with me”, ty det är fredagskväll. Det kallas metafor… tror jag… … usch, nu blir jag för barnslig.
Visst är det kul att se hur portföljens värde stiger de enskilda dagarna, speciellt då vi haft en blodröd börs sedan 2021 blev 2022. Likväl vet vi – ja, vet – att i det långa loppet kommer våra värden öka så länge vi äger bolag som klarar av att öka sin vinst per aktie, sitt eget kapital samt sin omsättning. Kanske tar det en dag extra. Kanske två. Men… men förr eller senare kommer det synas i aktiekursen. Resan dit handlar mer om att klara av att inte låta sig luras av diverse psykologiska/mentala fällor. Och bara det är en utmaning i sig. Ja, en riktig Herkulesuppgift. Få klarar av det, då de antingen köper bort sig. Eller säljer bort sig.
Jag har under årets mer kraftiga nedgång konsekvent ökat i de bolag jag bedömer som kvalitativa; Lundbergs, Investor, Electrolux, Handelsbanken, Amundi, Blackrock, T Rowe Price Group, Lazard med flera. Kanske kommer ett av dessa visa sig vara allt annat än kvalitet, men sannolikheten för att alla skulle visa sig vara skräp om +5 år finner jag låg. Mycket låg.
Jag har fokuserat än mer på att syna bolagen. Allt mer tid läggs ständigt på att läsa om bolagen än att stirra på en daglig aktiekurs, för vad ger egentligen sistnämnda? Jag får f*n ut mer av att leka med min Tamagotchi! Genom att skriva det jag finner viktigt och intressant och sedan dels diskutera med andra, dels följa upp när nya data presenteras har jag den kontroll jag kan ha – samt eftersöker. Jag kan inte ha kontroll på aktiekursen. Jag kan se vad den står i, men kontroll?! Haha, nej.
Lite reflektioner jag tar med mig och som jag gärna vill passa vidare är:
- Äg din tid – fokusera på det som ger dig mervärde.
- Fokusera på processen. Ställ den mot utfallen, men fokusera på förstnämnda.
- Om du inte redan gör det, så skriv! Skriv på hederligt papper eller på din dator. Skitsamma, men skriv! Och var radikalt ärlig.
- Leta upp och skapa kontaktnätverk med andra som du bedömer både kan berika dig kunskapsmässigt som på ett mer spirituellt plan.
- Och… kom ihåg att det här ska vara roligt. Se således till att ha det!
Med detta sagt önskar jag dig en underbar fredag! Och... om exakt två veckor kommer Erik Sprinchorns och min bok - Livet, Börsen & Allting. Du kan antingen förköpa den här, eller vara med i en utlottning om den här. Ledsen för mycket "PR för egna produkter" nu, men dels kommer en ny bok, dels kom ljudboksformatet av min första bok igår. Därav lite extra nu. Hoppas på din förståelse!
Att börsåret 2021 har varit omtumlande och relativt skakig är intressant att studera. Ömsom har teknik- och tillväxtorienterade bola/aktier varit älskade, ömsom hatade. Ena dagen är räntan ”no issue”, för att andra dagen vara just det – ett problem och en källa till oro. Vi har sett det i flera bolag, såsom Sea, Pinterest, Unity, Mercado Libre med flera I vissa fall har det varit nyheter om nyemissioner, såsom i fallet med Mercado Libre (även om kursen sjunkit mycket mer än på den kurs emissionen gjordes). Investerare som har varit exponerade mot dessa, men även dess likar, har haft ett tungt avslut på detta år som går till historieböckerna som 2021.
Är räntan så farlig och vad är den nya normala sådana? 1 procent? 1,25 procent? 2 procent? Om detta tvistar de lärda och någon som sitter med facit på hand tror jag inte finns. Istället är det upp till var och en att skaffa sig en uppfattning och agera från den. Alltid vara beredd att revidera, men inte låta sig ryckas med i flocken när den drar åt ett visst håll.
Vi lever i en värld där den tekniska utvecklingen möjliggör produktion till allt lägre priser. Lägre produktionskostnader leder till lägre slutkundspriser. Detta är simpel marknadsekonomi – bäst produkt till bästa pris vinner, i sann Adam Smith-anda. Att det nu, under ett halv till ett och ett halvt år, är diverse flaskhalsar på grund av en hemsk pandemi bör ses som en tillfällighet. Emellertid tror jag de flesta inser att extremt låga räntor, eller till och med minusräntor, inte är hållbart på en längre sikt, för förr eller senare ska en (växande) nota betalas och blir det inte av vår generation, blir det av nästa.
Lägg därtill att vi alltmer lever i, och således konsumerar i, en digital värld – ett växande Metaverse. Inom detta finns få, om ens några, lager eller flaskhalsar att prata om. Förstås ska bolagen bakom produkterna ha vissa hårdvaror, såsom halvledare och annan materiell, men detta är en ytterst marginell del av deras hela affärsverksamhet. Skalbarheten hos bolagen gör att det ej kostar (så mycket) mer för kunden då bolagen expanderar, vilket leder till att slutpriset ej eskalerar. Det är bra för alla, såväl producent som slutkund.
Att gå från noll till ett – zero to one, som Peter Thiel skriver i sin bok med samma namn – är en kraftig och ofta pulserande händelse. Tänk själv från att inte kunna gå till att ta sina första steg! Det är en enorm och kraftig utveckling och självklart skapar det följder/konsekvenser. Emellertid kommer de första stegen snart bli det nya normala och relativt snabbt anpassar man sig. Dock handlar det om att stå ut, acklimatisera sig och införliva sig i det nya. De bolag som jag ovan har exemplifierat med kommer inte sluta växa, eller försvinna bara för att inflationen och räntan stiger. Ja, det kommer vara svårare att anskaffa billigt (läs: ”gratis”) kapital, men att de går under är som att skrika att jorden går under för att en liten sten slår ned i jorden och skapar… ja, ett litet skalv, men inget mer.
Problemet med stigande inflation och räntor är inte att de sker, utan i vilken hastighet de kommer med. Ju snabbare (dvs. ju snabbare vi lär oss gå), desto mer tillfälligt påverkade kommer vi att bli. Oinsatta och ointresserade s.k. ”passiva sparare” läser om ökningarna och blir oroliga. Oron späs på ju fler löpsedlar Dagens Industri, Aftonbladet med flera skriver och således blir risken större att det blir ett hemtagande av vinster/kapital. En säljer och innan någon hinner stava ”jultomte” har flocken tagit rygg. Detta kallas ofta för ”stupid money”, vilket vi kan översätta till ”korkade pengar”. Investerat kapital som ej tänker, utan bara följer med. Följer med flocken. ESG, räntor, inflation…. Alltid finns någon orsak.
Oro för räntor, inflation och passiva inflöden är en farlig cocktail. Flocken finns idag främst i passiva flöden, såsom indexfonder och ETF:er. Dessa har vuxit i kraft de senaste åren för att idag står för över 50 procent av allt kapital på marknaden. Tro tusan att det blir kraftiga upp och nedställ när tant Agatha i Åmål och farbror Rune i Vadstena läser om riskerna med X och vill sälja!
Att 2022 kommer bli mer volatilt är något jag är övertygad om. Det kommer vara kraftiga svängningar i aktier som har en stor plats i nämnda fonder och ETF:er. Emellertid måste du som investerare ta bort detta när du investerar och istället fokusera på bolaget och dess fundamentala utveckling. Till syvende och sist är det vinsten per aktie (VPA) som kommer att styra aktiekursen. Ha förståelse och respekt för ETF:erna och dess makt, men låt dig inte ryckas med.
Jag tror, men vet inte något, om framtiden. Jag agerar utifrån vad jag ser, läser och hör. Jag ser, läser och hör och utifrån det reflekterar jag. Mina reflektioner skriver jag ned och diskuterar med andra för att sedan reflektera ytterligare. Jag är inte avig till att ändra min uppfattning och vet att jag egentligen inget vet. Det jag dock vet är att bra bolag tenderar att fortsätta vara just det – bra bolag. Bra bolag möter och övervinner de hinder de ställs inför. Således kommer jag fortsätta investera som jag hittills gjort, där ett tydligt fokus ligger på att ständigt öka exponering mot investmentbolag och mot bolag med en beprövad historik. Bolag som har en stabil finansiell ställning och där såväl ledning som styrelse har fler än två pommes frites på tallriken.
"[...]jmfr. häst & vagn vs. bilen när den kom i början av 1900-talet[...]"
Kommer jag bli ”bäst” via detta? Kommer jag stå som ”vinnare” när alla ska stoltsera över sin portföljs avkastning den 31/12? Nej, långt ifrån. Men jag investerar inte för att kunna stå på klippan och visa att jag har längst könsorgan, eller kräva min guldmedalj. Sådant anser jag vara stenålder. Istället är min plan att investera på ett sätt som varje dag tar mig ett relativt säkert steg mot att bli ekonomisk fri/finansiellt oberoende i den mening att min portfölj genererar en årlig avkastning som täcker alla mina fasta och rörliga utgifter. Om jag sedan hamnar högts upp när årsavkastningen skall granskas, eller längst ned gör mig ingenting. Jag har, som framkommer, inget intresse av att mäta könsorgan.
Under 2022 kommer jag fortsätta investera som jag hittills gjort och kanske kommer just 2022 bli mitt sämsta år. Kanske även 2023 och 2024. Dock är jag övertygad om att när jag om 10 år, dvs. 2031, ser tillbaka på mig själv idag och vad min portfölj har genererat kommer det vara positivt och jag kommer sedan länge vara ”i mål”. I’m in it for the long run, not the sort one.
Vad vill jag säga? Räntor, inflation, ETF:er, ESG, mätning av könsorgan och allt annat fasters moster tar upp – glöm det och lägg fokus på dig, din livs- och ekonomiska situation. Investera sedan i bra, stabila och historiskt pålitliga bolag utifrån din ekonomi. Strunta i vad ”alla andra” gör. De har helt andra förutsättningar och incitament. Sannolikheten, märk väl ej "chansen", att du kommer ha en positiv avkastning om X år är mycket större då än om du ska jaga en medalj för bästa årsavkastning år X, som egentligen inte är värt någonting. Möjligtvis XX likes på valfri social plattform. Som om det är det livet och allt handlar om(?).
Visst kommer vissa av de bolag som jag ser som stabila, pålitliga och så vidare inte finnas kvar om +10 år (jmfr. häst & vagn vs. bilen när den kom i början av 1900-talet), men sannolikheten för det är stor. Jag tar hellre sannolikhet före chans. Hellre sannolikhet före risk.
Investor, Svolder, Industrivärden, Creades, LVMH, Öresund, Sofina och Creades står idag för en relativt stor del av min portfölj. Rocket science? Hell no. Relativt pålitlig tillväxt över lång tid? Mer "hell yeah" än dess antonym. Får jag bättre sömn och en stabilare mage med dessa? Hell yeah. Kan jag leva och ägna min vardag till att vara närvarande i livet, utan att behöva oroa mig för börsen? Hell yeah. Och är det inte just det - att leva, vara närvarande och "bara vara" som DET handlar om?
------------------
Jag ämnar ej ikläda mig rollen som reklampelare, men det finns kvar ett fåtal exemplar av min första bok - Böespsykologi - så blir du en bättre investerare, och du kan nu köpa den och den fristående uppföljaren till ett totalt pris om 349 kronor i förlagets webshop. Jag kan även, med glädje och total häpenhet, meddela att boken nu är skickad på dess sjätte(!) tryck sedan releasen i mars 2020. TACK alla för detta. Ni har en lika stor del i mina böckers framväxt som jag, minst.
Att investera i aktier, fonder, räntor, kryptovalutor med mera är något som många gör och läser du denna blogg är du troligtvis en av dessa. Vissa följer devisen om att enbart investera i breda (gratis/billiga) indexfonder, medan andra fokuserar på utdelningar från + 50 bolag. Andra väljer att vara mer fokuserade och följer således 2–5 bolag noggrant. Mycket noggrant. Vad som är rätt och vad som är fel kan ingen säga, för alla är vi olika, med olika preferenser, strategier, livssituationer, ekonomi et cetera. Jag hoppas bara att alla utgår från sig och inte följer/ryggar andra mer ”framgångsrika” med förhoppningen att det kommer att passa dem själva.
Det finns vissa kostnader som tillkommer alla oss som investerar i bolag i stället för breda indexfonder. Nej, det är inte courtagekostnader och växlingsavgifter jag syftar på, utan de mer mjuka: sökkostnader och alternativkostnader. I detta inlägg tänker jag fokusera på förstnämnda.
Att söka och leta i höstacken efter den där nålen, eller de där nålarna, är inte något som görs på en kaffekvart. Gör man det ordentligt, vilket man ska, är en analys av ett bolag något som tar tid. Inte bara tid att läsa på om bolaget, utan även att reflektera, skriva, jämföra, prognostisera et cetera. Vissa gör en DCF, medan andra räknar på andra parametrar. Vad man väljer är, som ovan, individuellt.
Att söka och leta efter bolag är, för det mesta, roligt och mycket givande, inte bara för att man kan hitta det bolaget, utan även för att det ger kunskaper att använda i andra sammanhang och i andra analyser. Emellertid måste man alltid ställa sig frågan hur mycket tid man har till förfogande och hur mycket av denna man kan samt har råd att lägga på all analys. Detta kan vi kalla för sökkostnad. Jag skriver inte detta med en negativ klang på stavelserna, utan konstaterar bara att tid är en ändlig valuta och således vil(?) vi maximera den. Att ständigt ställa sig frågan vad kostnaden i tid är när du söker nya bolag relativt att göra annat, såsom att följa upp dina redan ägda aktier/bolag, eller på att fördjupa dig inom finansmarknaden på något annat sätt är essentiell.
Jag äger själv relativt många bolag och sitter ofta och letar samt följer upp. Den tid jag lägger på detta är en sådan jag aldrig kan få igen. Hade jag i stället valt att bara investera i indexfonder hade min tid kunnat ägnats till annat. Därtill kan mitt letande i en sorts ”oändlighet” kanske bara leda till en avkastning som inte höjer sig över Avanza Zero e.d. – har då kostnaden varit dubbel? Det vill säga har jag dels ”slösat på tid”, dels inte förmått att förränta denna? Visst kan jag ha lärt mig mycket om bolagen, men syftet har nog främst varit att profitera.
Sökkostnad. Det tål att tänkas på.
Vad kostar det mig att leta och är jag beredd att ta denna med vetskapen om att möjligheten för mig att finna det bolaget är X procent? Har jag det som krävs för att lyckas? Om inte, torde jag då inte lägga tid på att utveckla mina analysfärdigheter innan jag fokuserar på bolagsanalyser? Dessa två går förvisso in i varandra, men jag hoppas att du, kära läsare, förstår hur jag menar. Man kanske först ska läsa The Intelligent Investor eller dylikt innan man ger sig an att analysera och fram till dess investera i ETF:er och/eller indexfonder? Att säga "ja" till X betyder också att du, i stunden, säger "nej" till allt annat.
Få, om ens någon, har inte fått lyssna till berättelsen om de tre små grisarna och den stora stygga vargen. De tre bacongenererande önskar att bygga sig varsitt hus där de kan leva och verka ostört; precis som vilken vanlig gris som helst… Dock rimmar detta illa med vargens önskan om att få sig en härlig stek till söndagsmiddag och således ger han sig på den första av de tre grisarna. Den första grisens hus har förvisso en dörr med ett lås, men det har tyvärr även ett halmtak och eftersom vargen har lungor som skulle få Tarja Turonen att bli grön av avund spelar dörren med dess lås föga roll.
Grisen tar sin tillflykt den andra i ordningen och när vargen, nu ännu hungrigare, kommer dit upprepas samma handelskedja, men med den skillnad att det är ett tak av kvistar och grenar och inte halm.
Det är först hos den tredje grisen som vargen möter sitt överhus. Här har det inte byggts med halm, grenar eller annat ”nonsens”, utan här är det hederligt tegel. Således nödgas vargen att vara innovativ och med detta blir det en resa upp på taket och ned genom skorstenen, likt vore han jultomten.
Grisarna följer såklart händelseutvecklingen och sitter såklart beredda med en kokande kittel och när vargen glider ned är det det absolut sista som han gör i sitt liv. Den tredje grisens stabila bygge blev vargens överman/hus.
Det finns flera sensmoraler i denna fabel och det är främst en, utifrån två olika perspektiv, som jag kommer att tänka på.
Alla av oss investerar och eftersträvar att bygga oss en sådan stabil och pålitlig portfölj som möjligt. Vi vill att den ska vara vargsäker (dvs. stormsäker). Emellertid vet vi att det är många av oss som har drabbats, eller kommer att så göra, av tvivel, mindre kloka investeringar, motgångar eller dylikt och hur detta har fått portföljens (halm)tak att rasa in. Vid dessa situationer är det viktigt att acceptera faktum och inte komma med mindre underbyggda ursäkter eller bortförklaringar. Visst svider det att ha gjort mindre bra investeringar och visst är det hemskt att sälja till förlust, men vad är alternativet? Att bo kvar i ett hus vars tak är lika starkt som Dalashim i Street Fighter II?
Den mer belästa märker att vi kommer in på de psykologiska begreppen sunc cost fallacy, men även förlustaversion. Ständigt finns dessa där, lurandes och väntandes på att lura oss till mindre kloka förfaranden.
Samma sensmoral, men från ett annat perspektiv, är att leta efter bolagen med stabila ägare, ledning samt vallgravar. I den senaste Aktiespararen (september) skriver Christoffer Ahnemark om enkelhetens charm och i samma nummer intervjuas Wallenstams VD, Hans Wallenstam. Detta bolags aktie torde kunna ses som ett levande bevis på vad en långsiktig, stark och lyhörd ledning/VD/ägare kan göra för ett bolag (vars aktie du kan bli ägare till).
När kursgrafer för bolag som just Wallenstam, Castellum, Investor, Svolder, EVO med flera studeras framkommer att det vid flera tillfällen har funnits en varg som har försökt att blåsa, men dessa futtiga pustar endast har resulterat i några få, knappt synliga, hack.
Det är, för en börsnörd likt jag själv, alltid lika roligt att reflektera kring allt utifrån ett börsperspektiv. Lek själv med tanken utifrån sagor såsom De tre bockarna bruse, Guldlock et cetera. Vad får du för insikter? Har du följt den moral som vi fick oss "tilldelade" som barn och unga?
Vad krävs för att slå index e.d.? Jag tror det är många (i.e. alla) som åtminstone någon gång har reflekterat kring detta och likt alltid är svaret inte glasklart, ej heller detsamma för alla, ty dessa och envar är unika och som uttrycket gör gällande ”finns det lika många strategier som det finns investerare”. Med en egen strategi har vi också egna hinder/problem och således finns det inte något ”unikt” svar på hur man bäst slår index.
Om det bara handlade om intelligens skulle alla med hög sådan kvot äga alla söderhavsöar samt alla yachts som finns och vi skulle se Mensas medlemmar åka runt i Teslas och vaska champagne likt vore det vatten (vilket iof skulle vara en syn väl värd en viss summa).
Om det bara handlade om att läsa på skulle alla som har den tiden vara de främsta bland likar. Grattis till alla som antingen redan är ”pensionärer”, ”lediga”, permitterade e.d. och synd om alla som jobbar 08-16:00-jobb. Att bara läsa är som att bara tillsätta alla ingredienser då du tillagar något så enkelt som pannkakor, men utan att röra om, blanda och steka. Att bara läsa men inte applicera förkovrad kunskap är… ja, det är en onödig ballast.
Om det bara handlade om att räkna skulle alla mattesnillen vara miljardärer idag och jag själv skulle vara den fattiga kyrkråttan. Förvisso klarade jag av matte-c-kursen på gymnasiet, men förutom att träna dans på idrottslektionerna (fortf. mardrömmar) var detta bland det tråkigaste som jag visste.
Om det enbart handlade om att ha ett psyke lika hårt som en betongväg och ett sinne lika lugnt som en filbunke skulle alla ”Timon & Pumbas” därute vara som klippt och skurna för börsen – hakuna matata.
Listan kan göras längre, men jag vågar utgå från att poängen framkommer. Jag vill hävda att det handlar om att ha flera olika sorters kompetenser tillika egenskaper och det som skiljer agnarna från vetet är de som förmår att skapa bästa möjliga häxdrycker av dessa. Att vara denna Miraculix är inte lätt och det krävs träning. Mycket träning, för att vara ärlig. Många kittlar kommer att flyga i luften och många brygder kommer inte bara att smaka illa, utan även att ge mindre önskvärda resultat, men genom att aldrig ge upp torde du komma ett steg närmare för varje försök. Detta givet att du är metodisk, fördomslös och ärlig med och mot dig själv. För journal. Skriv och diskutera och sträva efter att för varje dag bli lite bättre än gårdagen. Likt allt i livet är varje utmaning en tusenmilafärd och dessa börjar alltid med ett steg.
Jag är inte den skarpaste matematikern, men jag strävar efter att ständigt utvecklas. Jag är inte heller den mest intelligenta i rummet, men jag försöker i alla fall att utveckla mitt sådana (fråga inte hur det går…).
Vad gör du? Ligger du i vattenpölen och försöker övertala dig att det är ett hav, som det i alla fall är mer ”tillåtet” att drunkna i, eller gör du som vi alla vet att man ska göra; reser sig, tar kampen och fortsätter framåt?