Få, om ens någon, har inte fått lyssna till berättelsen om de tre små grisarna och den stora stygga vargen. De tre bacongenererande önskar att bygga sig varsitt hus där de kan leva och verka ostört; precis som vilken vanlig gris som helst… Dock rimmar detta illa med vargens önskan om att få sig en härlig stek till söndagsmiddag och således ger han sig på den första av de tre grisarna. Den första grisens hus har förvisso en dörr med ett lås, men det har tyvärr även ett halmtak och eftersom vargen har lungor som skulle få Tarja Turonen att bli grön av avund spelar dörren med dess lås föga roll.
Grisen tar sin tillflykt den andra i ordningen och när vargen, nu ännu hungrigare, kommer dit upprepas samma handelskedja, men med den skillnad att det är ett tak av kvistar och grenar och inte halm.
Det är först hos den tredje grisen som vargen möter sitt överhus. Här har det inte byggts med halm, grenar eller annat ”nonsens”, utan här är det hederligt tegel. Således nödgas vargen att vara innovativ och med detta blir det en resa upp på taket och ned genom skorstenen, likt vore han jultomten.
Grisarna följer såklart händelseutvecklingen och sitter såklart beredda med en kokande kittel och när vargen glider ned är det det absolut sista som han gör i sitt liv. Den tredje grisens stabila bygge blev vargens överman/hus.
Det finns flera sensmoraler i denna fabel och det är främst en, utifrån två olika perspektiv, som jag kommer att tänka på.
Alla av oss investerar och eftersträvar att bygga oss en sådan stabil och pålitlig portfölj som möjligt. Vi vill att den ska vara vargsäker (dvs. stormsäker). Emellertid vet vi att det är många av oss som har drabbats, eller kommer att så göra, av tvivel, mindre kloka investeringar, motgångar eller dylikt och hur detta har fått portföljens (halm)tak att rasa in. Vid dessa situationer är det viktigt att acceptera faktum och inte komma med mindre underbyggda ursäkter eller bortförklaringar. Visst svider det att ha gjort mindre bra investeringar och visst är det hemskt att sälja till förlust, men vad är alternativet? Att bo kvar i ett hus vars tak är lika starkt som Dalashim i Street Fighter II?
Den mer belästa märker att vi kommer in på de psykologiska begreppen sunc cost fallacy, men även förlustaversion. Ständigt finns dessa där, lurandes och väntandes på att lura oss till mindre kloka förfaranden.
Samma sensmoral, men från ett annat perspektiv, är att leta efter bolagen med stabila ägare, ledning samt vallgravar. I den senaste Aktiespararen (september) skriver Christoffer Ahnemark om enkelhetens charm och i samma nummer intervjuas Wallenstams VD, Hans Wallenstam. Detta bolags aktie torde kunna ses som ett levande bevis på vad en långsiktig, stark och lyhörd ledning/VD/ägare kan göra för ett bolag (vars aktie du kan bli ägare till).
När kursgrafer för bolag som just Wallenstam, Castellum, Investor, Svolder, EVO med flera studeras framkommer att det vid flera tillfällen har funnits en varg som har försökt att blåsa, men dessa futtiga pustar endast har resulterat i några få, knappt synliga, hack.
Det är, för en börsnörd likt jag själv, alltid lika roligt att reflektera kring allt utifrån ett börsperspektiv. Lek själv med tanken utifrån sagor såsom De tre bockarna bruse, Guldlock et cetera. Vad får du för insikter? Har du följt den moral som vi fick oss "tilldelade" som barn och unga?
Vad krävs för att slå index e.d.? Jag tror det är många (i.e. alla) som åtminstone någon gång har reflekterat kring detta och likt alltid är svaret inte glasklart, ej heller detsamma för alla, ty dessa och envar är unika och som uttrycket gör gällande ”finns det lika många strategier som det finns investerare”. Med en egen strategi har vi också egna hinder/problem och således finns det inte något ”unikt” svar på hur man bäst slår index.
Om det bara handlade om intelligens skulle alla med hög sådan kvot äga alla söderhavsöar samt alla yachts som finns och vi skulle se Mensas medlemmar åka runt i Teslas och vaska champagne likt vore det vatten (vilket iof skulle vara en syn väl värd en viss summa).
Om det bara handlade om att läsa på skulle alla som har den tiden vara de främsta bland likar. Grattis till alla som antingen redan är ”pensionärer”, ”lediga”, permitterade e.d. och synd om alla som jobbar 08-16:00-jobb. Att bara läsa är som att bara tillsätta alla ingredienser då du tillagar något så enkelt som pannkakor, men utan att röra om, blanda och steka. Att bara läsa men inte applicera förkovrad kunskap är… ja, det är en onödig ballast.
Om det bara handlade om att räkna skulle alla mattesnillen vara miljardärer idag och jag själv skulle vara den fattiga kyrkråttan. Förvisso klarade jag av matte-c-kursen på gymnasiet, men förutom att träna dans på idrottslektionerna (fortf. mardrömmar) var detta bland det tråkigaste som jag visste.
Om det enbart handlade om att ha ett psyke lika hårt som en betongväg och ett sinne lika lugnt som en filbunke skulle alla ”Timon & Pumbas” därute vara som klippt och skurna för börsen – hakuna matata.
Listan kan göras längre, men jag vågar utgå från att poängen framkommer. Jag vill hävda att det handlar om att ha flera olika sorters kompetenser tillika egenskaper och det som skiljer agnarna från vetet är de som förmår att skapa bästa möjliga häxdrycker av dessa. Att vara denna Miraculix är inte lätt och det krävs träning. Mycket träning, för att vara ärlig. Många kittlar kommer att flyga i luften och många brygder kommer inte bara att smaka illa, utan även att ge mindre önskvärda resultat, men genom att aldrig ge upp torde du komma ett steg närmare för varje försök. Detta givet att du är metodisk, fördomslös och ärlig med och mot dig själv. För journal. Skriv och diskutera och sträva efter att för varje dag bli lite bättre än gårdagen. Likt allt i livet är varje utmaning en tusenmilafärd och dessa börjar alltid med ett steg.
Jag är inte den skarpaste matematikern, men jag strävar efter att ständigt utvecklas. Jag är inte heller den mest intelligenta i rummet, men jag försöker i alla fall att utveckla mitt sådana (fråga inte hur det går…).
Vad gör du? Ligger du i vattenpölen och försöker övertala dig att det är ett hav, som det i alla fall är mer ”tillåtet” att drunkna i, eller gör du som vi alla vet att man ska göra; reser sig, tar kampen och fortsätter framåt?
Citat slängs det ofta med till såväl höger som vänster och är det inte Buffett är det Lynch och är det ingen av dessa är det Graham, eller Soros. Vilken roll spelar citat? Svaret är, likt mångt och mycket, relaterat till individen och dennes unika situation, som är en sammansättning av bland annat arv, miljö, kultur(er), gener, utbildning, arbete et cetera. Ett citat kan för vissa vara ”allt”, medan det för andra är rena rama rappakaljan.
Tidigare läste jag citat mer som om vore de en enkel mening, men i takt med tiden och åldrandet (mognad? Erfarenhet?) har jag allt mer börjat att reflektera kring meningen med och i dem. Vad betyder citatet och vad betyder det för mig? Vad det betyder för andra kan förvisso vara intressant, men är det viktigt? Nej – det viktiga är vad citaten betyder för mig och det är jag som väljer att tillskriva det en roll i mitt liv.
De som har läst min bok vet att ett kärt citat hos mig och i mitt liv är Shakespeares ”A fool thinks himself to be wise, but a wise man knows himself to be a fool” och detta är något som jag alltid bär med mig inom alla sfärer. Utöver detta håller jag även Sokrates anföring från nämndas försvarstal högt: ”… Jag verkar alltså att i alla fall i just denna lilla sak vara visare än denne man, eftersom det jag inte vet, anser jag mig inte heller veta”, vilket kan översättas till ”visast är han som vet att han inte vet”.
När jag började att bli frälst inom investeringar var det främst Buffett som studerades och jag tror det är få som inte kan rabbla åtminstone ett citat av nämnda. Ett av de mest välkända är hans första regel, som lyder: ”Rule No. 1: Never lose money. Rule No. 2: Never forget rule No. 1”. Första gången jag läste detta tolkade jag det i relation till många av oraklets andra citat, som alla betonar vikten av långsiktighet. Det jag tänkte var mer ”sälj inte med en förlust”, men nu, med tiden, har jag kommit att ta mig tid att reflektera än mer på citat som spelar en viktig roll för mig – inte bara som investerare, utan i livet som helhet.
"visast är han som vet att han inte vet"
Det jag nu mer förknippar ovan citat med är att fokusera på nedsidan, vilket jag tidigare var mer naiv kring. Fokus låg på den potentiella tillväxten och med denna den positiva avkastningen. Ett vanligt nybörjarmisstag är att fokusera på de 100 procenten som aktien kan stiga och lägga mycket mindre reflektioner på de 99 procenten som den också kan sjunka. Genom att ha koll på nedsidan ökar du möjligheterna att aldrig bryta mot den första av alla regler.
Har du några viktiga citat i ditt liv? Vilka och vad betyder de för dig? Hur tolkar du Buffetts första regel?
Jag är religiös, men inte i den betydelse som 99 % av jordens befolkning tolkar begreppet, utan i dess sanna betydelse – jag har en uppfattning om ett visst ting som delas av många andra och det är vår tro på och mot detta som binder oss samman i en gemenskap. Ja, det är exakt detsamma som ideologi. ”Var är gud”, kanske du undrar? Ja, beträffande gudomar måste jag be dig att bläddra vidare till ”teism”. När begreppet ”religion”, i dess sanna betydelse, studeras finns inget som nämner någon/några gudar.
Nåväl – tillbaka till min ”religion”, vilken jag bedömer faller under agnosticism, dvs. att tro på något högre, men vad/vem detta/denna som X är är oklart och opreciserat. Jag tror att det finns ”något” som styr och ställer, eller i alla fall har en påverkan. Är det naturen? Är det Gaia? Ingen aning och jag lägger vare sig tid på att försöka ta reda på det eller att försöka precisera det tydligare. Jag tror på något, men det är inte gud, Allah eller Teletubbies. Punkt.
När jag studerar historia kan jag ibland inte undkomma tankarna som säger att ”detta var mycket lägligt – nästan som att någon med ett helhetsperspektiv har agerat”. Det är lite som när du spelar ett barnvänligt tv-spel och din karaktär skall hoppa över en fälla och inte lyckas. Plötsligt dyker en skyddande hand, eller dylikt, upp och greppar tag om dig och lyfter tillbaka dig till din förra punkt och du får hoppa om igen. Eller då autoaim hjälper dig att styra siktet mot huvudbossen, trots att du inte bara lider av parkinsons, utan även av koffeinbrist.
När pesten drabbade Europa under 1300-talet led kontinentens befolkning av, utifrån den tidens mått mätt samt utifrån de resurser som fanns till förfogande, av en överbefolkning. Folk svalt, det fanns inte tillräckligt med arbeten och det var bitvis var man klarar sig själv som rådde. När digerdöden slog till kom många människor att dö, men ur askan kom mycket positivt. Dels kom detta att påverka avskaffandet av feodalismen, då bönder kunde kräva mer rättigheter (annat som hjälpte till med detta avskaffande var tillkomsten av krut och kanoner, vilka var lika dödliga för den bepansrade riddaren som den oskyddade bonden), dels att de överlevande kom att få mer utrymme, mer varierande och bättre kost et cetera. Allt detta och mycket mer kom att leda till en positiv spiral för människan.
Spanska sjukan var en annan sjukdom, men när den kom led inte världen av något akut. Förvisso hade det vuxit upp många klimatförstörande industrier i städerna, där folk bodde trång och med dålig hygien. Kriminalitet, prostitution, hasardspel, dålig och ensidig kost et cetera tillhörde då vardagen, likt strax innan pesten på medeltiden. Många familjer kom att skapas och av dessa kom många också att splittras. Därtill kom WW1 att bryta ut – kan spanska sjukan ha varit ”jordens” röst som sade ”nog!”?
Sars och svininfluensan är två, i tid mätt, mer närmare farsoter som aldrig riktigt fick det hemska och oönskade genomslag som de kunde ha fått och tack ”någon högre makt” för det. Hur är det denna gång? Finns det en högre makt som säger ”nej/nog” till all överbefolkning och klimatförstörelse? En makt som säger ”nej/nog” till all den skada som människan åskammar naturen och även sig själv? Jag har ingen aning, men jag skulle ljuga om jag inte erkände att en tanke kring detta har väckts. Tror jag på den? Nej, likväl finns den där.
Vad tror du – är epidemier likt denna och tidigare ett nödvändigt ont? Är det något som faktiskt behövs för att dels hålla oss i schack, dels se om vi kan stå faror bi?
Innan jag idag går in på inläggets essens vill jag först framföra min djupa tack till såväl Z2036 som Lars, som under söndagen gav mig utmärkelsen "Årets blogg". Jag känner mig mycket hedrad, ärad och tacksam, men jag vill hävda att jag inte är värd denna. Emellertid tar jag å det ödmjukaste emot den. Tack till Lars, Z2036 och till alal er andra som besöker, läser och kommenterar. Då det är T-minus 1 dag vill jag också passa på att önska er alla en underbar tillika härlig jul!
Jag är en av dem som uppskattar att läsa makronyheter, men jag baserar inte mina investeringar enbart på dessa. Att läsa om världsnyheter och vad som händer inom vissa regioner ger mig kunskap och insikter, vilka kan hjälpa mig att förstå bolag och branscher på ett mer övergripande plan. Därtill drivs jag av nyfikenhet och en vilja att ständigt lära mig nya saker och att utvecklas.
Om 2020 finns mycket att säga, men på en mer världsomspännande plan kommer framför allt valet i USA, Brexit och handelsavtalen att vara i strålkastarens sken. Observera att jag skriver ”-en” vid ”avtal”, då det inte bara är handelsavtalet mellan USA och Kina, utan också mellan förstnämnda och Europa samt det mellan Japan och Sydkorea.
"[...[I have made the greatest deal ever i the enrire history of USA[...]"
Beträffande valet i USA, som jag i detta inlägg ämnar att fokusera på, kommer det gå till historien som det mest smutsiga i moderna tider; Trump kommer att göra allt för att få fortsätta sitta i det ovala rummet och då han ser börsen som ett derivat på hur ”duktig” han är, kommer han göra allt för att denna står på ATH lagom till november. Kommer han att lyckas? Kanske och det som talar för det är att det kring Q1 2020 och därefter börs synas reaktioner/konsekvenser av FED:s första sänkning av räntan under 2019 (ofta ligger effekterna cirka 6 månader efter), vilket kan driva upp konsumtionen hos amerikanerna.
Tyvärr finns det mer som talar emot; handelsavtalet, vilket påverkar bolagens vinster, har redan nu visat sig sätta djupa sår hos bolagen. Lägg därtill de avtagande effekterna från Trumps skattesänkningar från 2017 samt höga jämförelsetal och det kan bli lite oreda på marknaderna. Skulle denna oreda komma kommer Trump att anklaga FED och då denna institution inte kommer att göra mycket (eller, enligt Trump, ”för lite”), kommer Trump att rikta sin ilska mot EU och ECB, som via sina minusräntor ”fuskar”. Hotet från USA mot EU och de båda parternas handel kommer att vara mycket omtalat detta år och frågan är om EU är starka nog att stå emot?
Vem som blir demokraternas presidentkandidat kommer såklart att påverka. Blir det Warren kommer detta att skapa en enorm osäkerhet, då hon ämnar radikalisera inte bara skattesystemet, utan även sjukvården, teknikbolagens dominans et cetera. Sjukvården har alltid varit i ropet under valår och det är ”sedan gammalt” att det mer ofta än sällan brukar bli köplägen i bolag såsom Abbvie, Abbot Laboratories, Amigen et cetera kring valtider.
Många aktörer och ”experter” vill hävda att om det blir Sanders, eller Warren, kommer möjligheten för Trump att väljas om att öka, då alternativet är sämre/värre ur ett mer, kortsiktigt skall tilläggas, marknadsmässigt perspektiv. Blir det istället Bidden eller Bloomberg kan kampen få en annan nyans. Oavsett kommer det bli en kamp fylld med nya lågvattensmärken. Att demokraterna nu gick vidare med riksrätten kommer mer skjuta dem själva än motståndarna i sjank, då det skall mycket till för att Trump skall fällas av republikanerna i senatshuset. Beträffande Trump, republikanerna och deras kunskaper om PR måste jag ännu en gång erkänna att jag blir imponerad. När de under omröstningen, men också på olika event inför, under (Trump höll t.ex. ett kampanjmöte i Michigan då det röstades om hans möjliga åtal) och efter har fått demokraternas attack att inte bara bli en attack mot Trump, utan mot alla som har röstat på honom (dvs. You either with us, or against us) har de inte bara splittrat USA än mer, utan de har även skapat ett perfekt utgångsläge för valet, då de kommer att vinna åtalet (och därmed valet?). Ett exempel som kan lyftas fram från de dryga åtta timmar långa föroläpningarnas kamp under omröstningen var det "roliga" att republikanerna höll en tyst minut för alla de som hade röstat på Trump för att "hedra" dem...
Till valet skall även handelsavtalet räknas in, då Trump ämnar att, i oktober 2020 kunna stå på en scen framför lyriska följare, antingen kunna säga; ”jag är den enda som kan skapa ett bra avtal med Kina”, eller ”I have made the greatest deal ever i the enrire history of USA”. Även om det inte är det ”bästa avtalet” kommer det att vara det i hans värld och, tyvärr, är det det viktiga…
Gällande avtalet kan det adderas att jag tror det är likt Mats Qviberg sa – ”Det är som Jesus. Alla tror på honom men ingen har sett det”. Därtill kan tilläggas att det nog kommer att bli tvåsiffriga faser innan avtalet är klart; fas 1 är förrätten till förrätten, om en sdet. Att det sedan skrivs behöver inte betyda att det följs och säkerligen kommer det som vi har vant oss med sedan Trump svor presidenteden att vara legio under många, många år framöver. Konflikten handlar nämligen inte bara om handel, utan om världsdominans, denna såväl ekonomiskt som militärt.
Nu har bara valet lyfts fram id etta inlägg och många andra makrohändelser kommer att inträffa, vilka några redan har nämnts i inläggets början, såsom Brexit. Det kommer, minst sagt, bli ett händelserikt år, men frågan är om det kommer att vara något helt annat som det kommer att berättas berättelser om i framtiden, såsom att Italien vill göra en ”exit” ur EU, eller att Tyskland har fått nog av alla lån från Grekland m.fl.?
Inför detta inlägg läste jag mina korta reflektioner från 2018, där jag b.la. diskuterade handelsavtalet mellan USA och Kina. När detta inlägg skrivs har parterna gått ut med att fas 1 (av hur många?) har nåtts, men ingen har ännu sett det påskirvna avtalet. Emellertid blev det någorlunda som jag trodde för ett år sedan: "Och ja, självklart påverkar handelskonflikten; en konflikt som kommer att fortgå till slutet av 2019, då Trump, strategen, kommer att "fixa det" lagom till att hans omvalskampanj har startat igång."
Att skriva om makro och diskutera det tar tid, men vad ser du mest ”fram” emot år 2020? Varför/varför inte?