Jag är religiös, men inte i den betydelse som 99 % av jordens befolkning tolkar begreppet, utan i dess sanna betydelse – jag har en uppfattning om ett visst ting som delas av många andra och det är vår tro på och mot detta som binder oss samman i en gemenskap. Ja, det är exakt detsamma som ideologi. ”Var är gud”, kanske du undrar? Ja, beträffande gudomar måste jag be dig att bläddra vidare till ”teism”. När begreppet ”religion”, i dess sanna betydelse, studeras finns inget som nämner någon/några gudar.
Nåväl – tillbaka till min ”religion”, vilken jag bedömer faller under agnosticism, dvs. att tro på något högre, men vad/vem detta/denna som X är är oklart och opreciserat. Jag tror att det finns ”något” som styr och ställer, eller i alla fall har en påverkan. Är det naturen? Är det Gaia? Ingen aning och jag lägger vare sig tid på att försöka ta reda på det eller att försöka precisera det tydligare. Jag tror på något, men det är inte gud, Allah eller Teletubbies. Punkt.
När jag studerar historia kan jag ibland inte undkomma tankarna som säger att ”detta var mycket lägligt – nästan som att någon med ett helhetsperspektiv har agerat”. Det är lite som när du spelar ett barnvänligt tv-spel och din karaktär skall hoppa över en fälla och inte lyckas. Plötsligt dyker en skyddande hand, eller dylikt, upp och greppar tag om dig och lyfter tillbaka dig till din förra punkt och du får hoppa om igen. Eller då autoaim hjälper dig att styra siktet mot huvudbossen, trots att du inte bara lider av parkinsons, utan även av koffeinbrist.
När pesten drabbade Europa under 1300-talet led kontinentens befolkning av, utifrån den tidens mått mätt samt utifrån de resurser som fanns till förfogande, av en överbefolkning. Folk svalt, det fanns inte tillräckligt med arbeten och det var bitvis var man klarar sig själv som rådde. När digerdöden slog till kom många människor att dö, men ur askan kom mycket positivt. Dels kom detta att påverka avskaffandet av feodalismen, då bönder kunde kräva mer rättigheter (annat som hjälpte till med detta avskaffande var tillkomsten av krut och kanoner, vilka var lika dödliga för den bepansrade riddaren som den oskyddade bonden), dels att de överlevande kom att få mer utrymme, mer varierande och bättre kost et cetera. Allt detta och mycket mer kom att leda till en positiv spiral för människan.
Spanska sjukan var en annan sjukdom, men när den kom led inte världen av något akut. Förvisso hade det vuxit upp många klimatförstörande industrier i städerna, där folk bodde trång och med dålig hygien. Kriminalitet, prostitution, hasardspel, dålig och ensidig kost et cetera tillhörde då vardagen, likt strax innan pesten på medeltiden. Många familjer kom att skapas och av dessa kom många också att splittras. Därtill kom WW1 att bryta ut – kan spanska sjukan ha varit ”jordens” röst som sade ”nog!”?
Sars och svininfluensan är två, i tid mätt, mer närmare farsoter som aldrig riktigt fick det hemska och oönskade genomslag som de kunde ha fått och tack ”någon högre makt” för det. Hur är det denna gång? Finns det en högre makt som säger ”nej/nog” till all överbefolkning och klimatförstörelse? En makt som säger ”nej/nog” till all den skada som människan åskammar naturen och även sig själv? Jag har ingen aning, men jag skulle ljuga om jag inte erkände att en tanke kring detta har väckts. Tror jag på den? Nej, likväl finns den där.
Vad tror du – är epidemier likt denna och tidigare ett nödvändigt ont? Är det något som faktiskt behövs för att dels hålla oss i schack, dels se om vi kan stå faror bi?
Jag kan inte undgå att känna hur du, jag och alla vi just nu är med om händelser som kommer att finnas i historieböckerna för all framtid. Det som vi får se, höra och uppleva har förvisso hänt tidigare, såsom vid digerdöden och spanska sjukan, men skillnaden från då och nu är att idag är världen allt mer globaliserad och sammanknuten med och i så många olika trådar att inte ens Farmor Anka skulle klara av att reda ut dem.
Digitaliseringen visar hur tätt sammankopplat allt är och sällan har fjärillseffekten varit så tydlig som nu. Från en marknad i Kina till att hela kontinenter drabbas av ett virus av sällan skådat slag är… lika hemskt som ”fascinerande”. Förstå mig rätt, men försök att förklara för en hitrest person från 1347 hur denna incident på en kinesisk marknad flera tusen mil från Svedala fick hela ekonomiska system att sättas på sin yttersta prövning och hur samhällen och nätverk näst intill slutade att verka.
Det är hemskt att se, höra och få läsa om allt lidande och all min sympati tillika empati går till de utsatta; inte bara de som lider känslomässigt, utan även ekonomiskt, vilket alla våra små egenföretagare gör (stöd gärna din lokala restaurang, fik etc. nu, för annars finns risken att de ej finns kvar i morgon). Det är lika hemskt att se hur människor försöker att sko sig på andra människors olycka, såsom att köpa upp hela lager av en vara och sedan sälja för tio gånger ursprungspriset. Förvisso gäller utbud och efterfrågan, men ingen med ett hjärta skulle gå så långt att de säljer toalettrullar för över hundralappen under sådana omständliga och hemska tider som nu råder.
Jag har reflekterat mycket kring nuvarande situation och hur många som sitter i karantän och/eller är begränsade på andra sätt. Jag kan då inte låta bli att koppla till Boccaccios (1353) kanoniska verk Decamerone, eller till Camus (1947) Pesten. Därtill kan jag finna mycket koppling till Martinssons Aniara.
Vad händer med människan när tilltron till något försvinner? Vad gör hon och varför? Om religion, eller tilltro till en viss ideologi, försvinner – vad gör hon och vad händer? I t.ex. Aniara söker hon tröts i sex, alkohol och missbruk, detta även om hon innerst inne inser att det egentligen inte hjälper och att det enbart leder till en förvärrad situation.
Jag har sedan länge brottats med att ömsom förstå, ömsom få en klarhet i existentialismen, vilket jag vet är en näst intill omöjlighet, för något universellt svar finns inte. Alla lever vi för olika saker och således har vi alla olika tillika unika anledningar som får oss att (vilja) leva. Emellertid måste jag säga att jag än mer nu än någonsin tidigare känner att jag vill hjälpa andra; hjälpa dem att ta sig igenom nuvarande kris – vara där för dem. Stötta dem. Ge dem energi och tilltro. Ge dem lusta och kraft att stå emot. Kraft att bli starkare och att växa.
Vi skriver historia och som alla vet är det på vinnarnas lott att skriva det sista kapitlet i boken. Kommer du att vara med och hur kommer du att gestaltas och beskrivas? Och om ett par år, när detta har lagt sig, kommer du att kunna läsa det kapitlet och känna stolthet?
”Ve oss, ve oss! Sorg överallt, överallt fasa! Husen står tomma, städerna öde, åkrarna oskötta, vägarna täckta med lik. Överallt en fasansfull ödslighet. Skulle du tro detta, du som lever långt senare? Vi själva, som ser allt detta, tror ju det knappast. Och ändock övertygar oss de hopade liken och de svåra förlusterna om att det inte är någon dröm. O, du lyckliga eftervärld, du som inte hör denna jämmer! Hur skall kommande släkten kunna tro att det en gång funnits en tid när nästan hela jorden var utan invånare?” - Francesco Petrarca, nåden år 1348
Inget ont som inte för något gott med sig. Kan detta även appliceras för den börsfrälste? Jag tror många av er är av övertygelsen att svaret, i de flesta fallen, är "ja". Detta speciellt för dem som är utdelningsjägare. För dem är det som julafton när en sättning, korrektion eller annan markant nedgång inträffar. Tänk dig att få köpa det du vill ha, fast till ett lägre pris! Inte ens möjligheten, därtill tillåtelsen, att nalla från det undre lagret innan det övre är slut i den lockande Aladdinasken är mer tillfredsställande.
Emellertid skall detta inlägg inte enbart handla om att se varje korrektion e.d. som ett köptillfälle. Sådana inlägg, texter, filmer etc. finns det gott om. Nej, detta inlägg handlar om att sättningar, korrektion, krascher mm. behövs. Ja, ni läste rätt. De är nödvändiga. Behövliga. Erforderliga.
Fastspänd och försedd med såväl färdkost som lektyr och husrum satt bakterien Yersinia pestis, år 1334, på en råttas rygg och begav sig på en resa från porslinets hemland till Europas portars stad - Konstantinopel. Efter lite dröjsmål på vägen, vilket inbegrep ett livligt festande på diverse handelsstationer, där nämnda gick levande ur på andras bekostnad, nådde Yersinia pestis år 1347 sitt färdmål, varifrån sällskapet (för de var många!) skulle splittras. Vissa ville nämligen till södra Europa medan andra till norra.
Europas städer, som innan Yersinias pestis ankomst, hade drabbats av växtvärk var det var mer vanligt än dess antonym med en hälsa lägre än kategori 1 på WHO:s skala. Överbefolkade, smutsiga, dåliga sanitära förhållanden, brist på livsmedel...ja, var du ej rik eller hade det gott ställt på annat sätt var livet i staden inte det mest glorifierande, vilket passade Yersinias pestis ypperligt.
Efter att ha lekt globetrotter ett par år, där nästintill varje del av Yersinias pestis destinationer lämnats mer öde än Robinsons ö, fick de nog och försvann. Även om de var små var deras slagkraft desto större och folk, rika som fattiga, kom att bli såväl direkt som indirekt påverkade.
När pesten drog in över Europa dog cirka halva dess befolkning. Detta var en hemsk händelse och dess grymhet ska absolut inte negligeras men...genom detta kom även fördelar att tyda sig. Helt plötsligt fick människorna, såväl rika Krösus som bonnadrängen tillika den livegne Alfred, möjlighet att b.la. äta nötkreatur, bo i ett stabilt hus, dricka mjölk, vin och öl. Likaså behövde Alfred ej längre jobba för slavlöner á la valfri snabbmatsvarukedja. Även om det inte fanns några fackförbund att tala om kunde en Alfred med råge höja både sin lön och även erhålla andra förmåner. Allt detta tillsammans gjorde att både Alfreds och Krösus livslängd ökade. De blev mer uthålliga, starka och immuna mot sådana skavanker, sjukdomar e.d. som tidigare varit dem förödande.
"[...]Med pesten 1347 kom livegenskapen att försvinna. Med pesten kom utveckling. Med pesten kom motståndskraft. Med pesten kom hela medeltidens Europa (dvs. världen) att växa. Pesten drabbade inte Ryssland, i alla fall inte märkbart, vilket syns när[...]"
I och med folks ofrivilliga bortgång ökade behovet av arbetskraft, vilket gjorde att folk likt Alfred kunde kräva mer i lön. Likaså kunde alla njuta av spannmålens avkastning. Eftersom befolkningen var mindre minskade också åkermarkerna. Detta gjorde att skog växte upp på nytt, vilket de överlevande utnyttjade till att bygga såväl fartyg och kvarnar som hus och andra byggnader. I städerna kom de sanitära förhållandena att bli bättre och trångboddheten minskade. Handeln kom att frodas och marknaderna runt om i Europa blomstrade likt aldrig förr.
Det är hemskt med pesten och nuvarande farsot benämnd ”covid-19”. Människor blir smittade och dör, men långt ifrån alla. Än så länge vet vi inte exakt vilka följderna av den globala spridning som nu syns är och vi vet ännu ej hur dödligt som viruset är. Många drabbas och självklart lider jag med dem.
Emellertid… Med pesten 1347 kom livegenskapen att försvinna. Med pesten kom utveckling. Med pesten kom motståndskraft. Med pesten kom hela medeltidens Europa (dvs. världen) att växa. Pesten drabbade inte Ryssland, i alla fall inte märkbart, vilket syns när deras historia studeras – livegenskapen fanns kvar till ca 1860 och fram till dess var det mer ett liv á la medeltiden för 90 % av befolkningen. Inte undra på att de ständigt har legat efter i utveckling…
Vad vill jag säga med detta inlägg? Jo – farsoter kommer och går. Antingen besegrar vi dem, eller så går vi under. Att spela på sistnämnda är lönlöst, för vad du skall du med pengar till när du och alla är lämnade på ruinens brant och världen brinner? Att spela på förstnämnda är det enda alternativet, men viktigt att spela enligt en strategi/metod där hänsyn till såväl psyke som plånbok tas. Det är inte lätt, men vad är alternativet?
Spanska sjukan, Sars, svininfluensan, smittkoppor, tuberkolos... alla är och har varit hemska. De har skapat lidande för en enorm skara männsikor och de har lämnat en förödelse bakom sig. Likväl står vi här idag. Fokusera på det som du kan göra något åt och låt andra fokusera på det som du inte kan göra något åt.
"Är det ett problem?"
"Ja."
"Kan du göra något åt det?"
"Inte direkt, nej."
"Sluta se det som ett problem."
----------------------------------------
"Är det ett problem?"
"Ja."
"Kan du göra något åt det?"
"Ja, jag tror det."
"Gör det då."
Sålla bort brus, fokusera på dig och vad du kan påverka. Håll dig till detta, men var alltid beredd att ompröva. Gör ingea förhastade beslut, utan applicera gärna 24-timmarsregeln, dvs. att du måste vänta i 24h innan du får exekvera. Skriv ned tankar, prata med betrodda vänner och bollplank. Reflektera och analysera.
Det är ingen lätt uppgift, men vill och skall du lyckas på börsen måste du. Eller hade du trott att det bara skulle vara uppgång dygnet runt 365 dagar om året under de nästkommande 3-4 decennierna?
Jag vill avsluta med att nämna om den tävling som jag förra fredagen, den 28/2, basunerade ut på Twitter. I denna utlottning/tävling har du möjlighet att vinna min bok och att även få den innan release, som är den 25/3.