Jag tror inte att en närmare beskrivning av företaget som går vid namnet ”Millicom” behöver en närmare förklaring, men för allas skull tar jag med den beskrivning som Avanza ger: ”Millicom är verksamma inom telekommunikation. Bolaget arbetar som mobiloperatör med särskild inriktning mot tillväxtmarknader. Tjänsterna som erbjuds inkluderar huvdusakligen tjänster inom mobil, tv och bredband, samt tillhörande tilläggstjänster. Verksamhet återfinns på global nivå, främst inom till Sydamerika, Afrika och Asien, där leverans sker via bolagets varumärken Tigo, Bima och Zintel. Bolaget har sitt huvudkontor i Bertrange, Luxemburg.”
För ett tag sedan skrev jag om Afrikas ”Amazon” – Jumia och för den oinvigda kan nämnas att Millicom hade en andel i detta bolag, men i sin Q2 skriver de att de har avyttrat detta ägande, vilket är vad VD, Mauricio Ramos, berättade för Dagens Industri i maj 2020. I nämnda intervju berättar även VD att innehavet/ägandet var en rest av tiden innan han positionerade som VD och att han länge haft som agenda att renodla Millicom – en process som har varit igång sedan 2015. Via försäljningen av Jumia samt en annan i Helios Tower frigjorde Millicom $89 miljoner som används för att minska bolagets skuld, vilket, såklart, är inget annat än positivt.
Kortfattat kan caset i Millicom beskrivas att de erbjuder mobil- och bredbandsabonnemang till befolkning i tillväxtländer (Sydamerika och Afrika). Länderna i dessa regioner tros utvecklas mer åt där vi i väst är idag med mer stabilare och tillgänglig infrastruktur (4G, 5G, mobilt bredband, WiFi et cetera). Man säljer även många kontantkort, vilket spås minska i takt med att dels infrastrukturen byggs ut, dels att allt fler kunder blir mer ”digitala” samt får bättre/mer pålitlig månadsinkomst. Just nu är försäljning av kontantkort en viktig inkomstkälla för Millicom och då covid-19 drabbade världen kom denna, föga förvånande, att minska. Ömsom blev det förbjudet att vistas ute, ömsom var det många som gick från en mycket liten och låg lön till en ännu lägre/mindre samt ingen alls.
Att investera i Millicom är att investera i tron att dessa regioner kommer att utvecklas och att befolkningen kommer att få tillgång till det vi idag har med Telia, Tele2, Telenor, Orange, AT&T, Verizon, Telus, T-mobile, China Mobile et cetera. Det är högre risk, men likt sig bör är då även uppsidan större.
Kinnevik har länge ägt stora delar av Millicom, men i början av räkenskapsåret 2020 kom de att… ja, avyttra sitt innehav på ett sätt som saknar motstycke. Jag har aldrig blivit så häpen över ett agerande från ett sådant stort bolag som Kinnevik är som jag blev då. Min tanke om VD och ledning var ingen annan än ”inkompetenta”. Punkt. Totalt avsaknad av känsla och förmåga att veta vad de vill och ämnar. Ena dagen skulle innehavet säljas, andra dagen inte. Ena dagen var det förhandlingar med Liberty och ett pris om 700 kr/aktie, medan det en annan dag var fullkomligt tyst. Och sedan… ja – vad mynnade det ut i? Jo, att Kinnevik valde att dela ut sitt innehav till sina aktieägare (vilket kan ses som utdelning). Således kom 37,5 % av ALLA utomstående aktier i Millicom att bli tillgängliga den breda massan, varav det kan utgås från att en majoritet ej ville äga dessa. Därav ett säljtryck utan motstycke.
Och sedan, likt det ökända brevet på posten, kom också covid-19…
Sedan dess har bolaget kommunicerat att de pausar sin utdelning och sina planerade återköp. Detta år och en bit in på räkenskapsåret 2021 kommer fokus att vara på kassaflöde och med det inte bara hålla verksamheten på status quo, utan även att trimma ned skulderna. Att göra detta medan covid-19 huserar är svårt, men i Q2 tycker jag mig finna bevis på att ledningen, med Ramos i spetsen, inte bara snackar, utan även levererar.
“The second quarter of 2020 was one of the most challenging in Millicom's 30-year history, but we have responded quickly and decisively to the pandemic. Our primary goal has been to protect our employees and customers and to keep our communities connected during this time of need. The measures we have taken are paying off, as we have maintained or increased market share, preserved cash flow, and have continued to make progress on strategically important initiatives.
The lockdowns had a major impact on our mobile business, especially in those markets with severe mobility restrictions, but we are now seeing some easing, and most of our key performance indicators and our revenue improved in June as compared to April and May.
As we navigate through this crisis, we remain focused on advancing our agenda of the last several years: building a purpose-driven and client-centric organization that attracts a diverse and talented workforce inspired to do great things, the right way. Once again, we were recently recognized as a Great Place To Work, ranking thirteenth among all companies in Latin America, and the number one telco on the list.
Meanwhile, we continue to invest in our state-of-the-art broadband networks, including major mobile network upgrades ongoing in Colombia, El Salvador, Panama, and Nicaragua, and we are investing in the digital channels and tools that we need to delight our customers and reduce costs. We remain laser-focused on integrating our recent acquisitions, and we are on track to exceed our initial cost-savings expectations.
The ongoing pandemic presents many challenges in the short term, but I am more confident than ever in the long-term opportunity before us. As the premier provider of fast and reliable broadband in our markets, we are uniquely positioned to benefit.”
Som ovan kommuniceras befinner sig Millicom i en svår situation, men de håller ut. Jag är inte orolig i ett långsiktigt perspektiv, men är medveten om att det kommer att ta tid – inte bara för bolaget, utan även för aktiekursen (som inte alltid följer bolagets utveckling, utan det kan dröja innan den följer med upp/ned. Dock, förr eller senare, sker det). Som framkommer i nedan bilder har förbuden att vara ute/röra sig drabbat bolaget hårt och i bild nummer två framkommer att en positiv utveckling har startat. Dock kan mycket hända, likt vi ser i dagens Spanien, som återgår till en viss sorts nedstängning.
I mars skrev Per Ericson en analys på Placera och jag finner innehållet där vara lika relevant då som idag och jag rekommenderar att läsa denna.
Nedan är två bilder från Marketscreener, där estimat för de kommande tre räkenskapsåren står med. Detta är estimat och skall ej ses som sanningar, men de ger ändå en viss inblick i hur många analytiker tror/reflekterar kring Millicoms utveckling.
Jag var ägare innan debaclet från/med Kinnevik och jag var ägare under covid-19raset och jag är ägare idag och antalet TIGO-aktier i min portfölj har ej minskat, utan ökat. Min horisont är mycket, mycket lång och jag är beredd att utsätta min portfölj för den höga R/R som finns i Millicom.
Många är vi som tror och säger att för varje dag som avverkas är vi en dag närmare ett vaccin. Men… är vi det? Hur länge har vi inte sökt och plöjt ned ofantliga summor i att hitta ett vaccin/botkur mot HIV, cancer, Alzheimers et cetera? Denna kamp är förvisso inte över och troligtvis kommer vi att finna den kur som kommer att eliminera dessa hemska åkommor, men ännu är vi inte där.
Under rapportperioder brukar jag lyssna på Squawk on the Street, med bland annat Jim Cramer (som även har Mad Money) och denna ”legend”, vilket ändå är ett epitet som jag anser han kan tillskrivas (framför allt för hans utbrott vid finanskrisen), är övertygad om att ett vaccin är hos oss inom ett år och troligtvis redan kring julen 2020. Jag hoppas såklart på detta, men är mer pessimistisk. Jag tror att vi som tidigast har det strax innan sommaren 2021, men detta är enbart en tro.
Historiskt tar det cirka 3 år att utveckla och producera ett vaccin, men denna gång är det annorlunda då alla världens regeringar och bolag på ett eller annat sätt ömsom samarbetar, ömsom delar kapital. Kanske får dessa fram olika kurer som om inte eliminerar så åtminstone hindrar virusets påverkan på kroppen. Vad som även bekymrar mig är om det blir som då den svenska staten vaccinerade för svininfluensan – hur många, som då var barn/unga, lider inte av narkolepsi idag på grund av detta? Av den otillräckligheten i form av studier kring biverkningar et cetera.
Utan att verka osympatisk skall det bli intressant om det ”vaccin” som Putinland har tagit fram dels är ett vaccin, dels vad biverkningarna kommer att vara, för detta kan de omöjligt ha kunnat se på en sådan kort tid (viruset kom ju först kring nov/dec 2019 och blev världskänt först i februari 2020). Under vecka 33 nåddes vi av nyheter att det just nu hade hittats 144 biverkningar på Rysslands vaccin, vilket enligt vissa är "normalt". Jag är ej insatt och skall ej uttala mig, men ett sådan snabbt framtaget "vaccin" med 144 biverkningar får mig inte att springa till närmsta apotek/sjukhus för att få min dos.
Jag hoppas att ett vaccin kommer att upptäckas och att det sker snarare än senare, men jag tror vi måste ta med i våra beräkningar att det kan dröja. Länge.
Går du i samma tankar, eller är du mer eller mindre säker på att vi har ett vaccin innan VM i fotboll 2021?
Sommaren och semestern lider mot sitt slut - höjdpunkter.
Ännu en sommar, men inte en sådan som är och har varit likt alla andra. Det tål att upprepas, men den sommar – det år – som vi har haft är ett som kommer att gå till historieböckerna. Blir det året då världen slöt sig samman i kampen mot detta virus även känt som ”covid-19”? Året då människan, ännu en gång och föga förvånande, via sina gärningar visade sin brist på såväl insikt som ansvarstagande á la ”det gäller inte mig” och att ”men… nu får det väl ändå räcka? Det är sommar och då ska man, virus eller ej, hänga på uteserveringar och på stränder”? Året då vi blev påminda om att även om vi har en historia har vi en tendens att inte lyssna till den? Året då vi på allvar gick från en ”analog” tid till en digitaliserad?
Jag vet inte och säkert blir det likt ofta; en salig blandning. Det jag dock vet är att jag har eftersträvat att försöka att observera och lära mig så mycket som möjligt – inte bara om viruset, politik, sjukvård et cetera, utan om hur jag, vänner, bekanta och alla andra har reagerat. Varför gör X si och Y så? Varför kommer dessa tankar och vad grundar de sig på?
Självklart har reflektionerna berört såväl det vardagliga som det mer börsrelaterade livet och som jag ofta poängterar är det ingen skillnad. Ja, det är två olika ”världar” men vi – du, jag och alla andra – är desamma och således har vi samma mentala fallgropar i både den ena och den andra världen. Det är inte som så att system 1 och system 2 bara finns i börsvärlden.
Sommaren har varit extra lugn och inte bara för viruset, utan även på grund av den skada jag ådrog mig strax innan jag gick på semester. Således har mer tid än vad jag hade planerat för gått till bok- och rapportläsning (såväl bolagsrapporter som forskningsanknutna sådana). Det har även blivit en del film- och serietittande och ej att förglömma; poddlyssnande, varav en stor del har skett i Varamon (där hänsyn till covid-19 har tagits. I alla fall av mig).
Jag klagar inte, för det tjänar ingeting till. Visst hade det varit roligt att ha kunnat cykla, åka longboard, spela volleyboll et cetera, men det var/är bara att acceptera situationen som den är, för skadan skiter fullständigt i vad jag vill eller inte vill. Just detta – acceptans – är en förmåga som är extremt mäktig och någon jag gärna vill få andra att bli uppmärksamma på. Att sitta fast i bilköer, telefonköer, tråkiga och intetsägande möten et cetera är oftast att jämföra med en herkulesprövning, men det blir inte bättre av att klaga, utan genom att acceptera situationen som den är och förhålla sig till detta gör att det upplevs som lättare och mindre energi förslösas till att klaga/må skit/vara irriterad och arg. Det låter lätt, men i praktiken är det, i alla fall till en början, svårt. Likväl – vad är alternativet?
Denna sommar blev, som sagt, inte som någon hade tänkt sig. Själv hade jag verkligen sett fram emot ett VM, en resa samt lite annat och allt har kommit att skjutas upp och även om det är dryga 10 månader kvar är min längtan efter 2021 års sommar redan nu stark.
Jag ser en mycket spännande höst framför mig. Dels fortsätter jag med manus för min kommande bok, som beräknas släppas tidig vår 2021, dels har jag fått nya och intressanta arbetsuppgifter i min roll som förstelärare. Utöver detta har jag ett litet projekt som jag ännu inte kan och vill berätta om. Emellertid bottnar allt i hälsan – så länge tid och energi existerar finns inga direkta hinder, men jag kommer aldrig att pressa mig så hårt att den beryktade och avskydda ”väggen-gränsen” nås. Jag har ingen som står och hotar mig med ett vapen, utan det är jag som bestämmer såväl takt som tempo.
Vad har varit sommarens godbitar?
Podd: Land of the Giants kom att bli den nya pod som jag aldrig tidigare hade hört talas om och säsong 1, som handlar om Amazon, plöjdes på en dag och just idag, tisdag den 4/8, släpptes sista avsnittet av årets säsong som handlar om Netflix.
Film: Jag älskar film och serier och har snart över 2500 ratings på imdb (skulle vara fler om jag betygsatte varje avsnitt i en serie, men enligt mig skall en serie ha ett betyg och inte olika avsnittsbetyg). Det är alltid svårt att välja ut några ”favoriter” och ännu svårare att bara välja ut en(!), men Jojo Rabbit måste verkligen ges scenljus och detta trots att detta var den andra gången som jag såg den (såg den på premiärdagen).
Serie: Billions samt Exit. Förvisso upplevs nuvarande säsong av Billions som den mer mindre bra, men jag hoppas och tror att det blir bättre. Exit kom som en blixt från klar himmel och kul att det blir en andra säsong.
Album: Först hade jag tänkt att skriva Ozzy Osbournes nya, men sedan kom Alanis Morisette med sitt Such Pretty Forks in the Road. Således var den saken utagerad.
Bok: Oj – här blir det extremt svårt. Jag har läst många och jag räknar aldrig antalet, men det bör ligga kring cirka 15 stycken och om jag ska ta ut en skönlitterär blir det Säg inget om Lydia (Ng, 2020) och inom fackgenren blir det jämt skägg mellan Irrational Exuberance (Shiller, 2016) samt Until the end of Time (Greene, 2020).
Tidskrift: Jag läser många tidskrifter men det är svårt att hinna hålla sig à jour med samtliga. Således är sommaren tacksam att ta igen från de som tyvärr inte hinns med under arbetssäsongen, såsom The Economist, Aktiespararen, Privata affärer, Axess, Populär Historia, Världens Historia, Språktidningen, PC Gamer et cetera, och således har det varit mycket roligt att plöja samtliga utgåvor sedan julen 2019 från Filter och National Geographic.
Brädsspel: Ticket to Ride går alltid hem och denna sommar har jag testat expansionen med Japan och Italien, som har varit mycket rolig.
TV-spel: I julas tog jag mig tid att spela igenom The Legend of Zelda: Link's Awakening och denna sommar har det blivit Luigis Mansion 3. Minimal ansträning tillsammans med "mysfaktor" var exakt vad jag eftersökta och Nintendo levereade.
Vad har varit dina favoriter i samtliga eller i valfritt urval av ovan nämnda kategorier? Kom ihåg att du bara får ta de som du har konsumerat mellan juni-augusti.
”Fokusera på bolagen och låt makro sköta sig själv.” Detta är något jag har fått mig berättat från min första dag som hobbyinvesterare och jag håller det sagda för sant, men med tillägget att jag tror att det finns visa små förtjänster att vinna på att ändå ta med makro i sina tankar, framför allt då det gäller till att förstå hur eventuella köplägen kan komma att infinna sig.
Vad vet vi om hösten? Vi vet att vi riskerar en andravåg av covid-19. Vi vet att det kommer att vara ett val i USA och vi vet att det kommer att vara komplicerade relationer mellan UK och EU samt inom EU iom. bidrag/lån-problematiken.
Om vi börjar med det första – covid-19. Jag tror inte att något land kommer att repetera den nedstängning som de gjorde under mars-juni, utan istället kommer begränsade områden att stängas under en kortare tid, precis som vi kan se hända i t.ex. Barcelona idag. Kostnaderna att stänga ned är för stora relativt att inte stänga ned och frågan om mänskliga liv kontra pengar är således mycket central. Vad är rätt och vad är fel? Här är vi alla utlämnade till oss själva. Det vi dock vet är att för varje dag närmar vi oss ett vaccin. Den genomsnittliga tiden för framställandet av ett sådant är vid ”vanliga fall” cirka tre år, men jag tror att det kommer att gå mycket snabbare denna gång, då världens regeringar öser ut pengar över bolag verksamma inom berörda bransch. Därtill sker samarbeten av aldrig tidigare skådade slag och har vi tur kan vi ha ett fungerande och ”riskfritt” vaccin under Q2-Q3 2021. Vi får bara hoppas att inget land gör ”en Sverige”, då den skada som kom med vaccinationen mot svininfluensan är en skam och gällande de som idag är drabbade av narkolepsi är det hemskt att få läsa om hur de nekas bidrag, hjälp et cetera och hur de liksom måste ”hävda sin rätt” till dessa.
Världen kommer inte att bli exakt densamma efter covid-19, men mycket kommer att så vara. Historien har en tendens att om inte upprepa sig, så åtminstone härmas.
Beträffande valet i USA vet vi att Trump skjuter såväl rakt som snett, precis som ett hagelgevär, och att han tar varje möjlighet som kommer. Om ingen finns, försöker han att skapa sig en sådan. Hur ska han få bort fokus på hur illa han har skött bekämpningen mot viruset i USA? Jo, genom att skylla på Kina och lägga fokus på dem. Det är inte en tillfällighet att det nu börjas med nedstängda konsulat och hot om handel et cetera. Det hela stavas politik och detta är Trumps försök att vinna väljare, eller att få kritiska väljare att ”glömma bort” hur illa nämnda har skött stora delar av sitt ämbete. Jag är fullkomligt övertygad att vi kommer att få se mycket, mycket mer mellan USA och Kina fram till valet. Är marknaden inställd på detta? Ja, i alla fall till en viss del. Vi har lärt oss hur jargongen går, men var går gränsen? Det kommer att vara höstens epicentrum.
Gällande EU samt Brexit är det för svårt att just nu förstå vidden av. För tillfället har kompisband knutits allt starkare inom EU, men det tragikomiska är att många länder inte ser sig som just ”kompisar”. Detta kommer att återspeglas de kommande åren och jag är rädd för att vi, men framför allt den generation som idag är cirka 10-15 år, kommer att få dra det stora lasset. Pengar som nu både ges bort och lånas ut är pengar som på något sätt skall tillbaka och ingen vet exakt hur detta skall gå till mer än att "någon" ska stå för notan. Det vi vet är det kommer att bli problem och här är jag tveksam till om samarbetet är så starkt som vi tror, för var går gränsen för vad svenskar, tyskar, holländare, belgare et cetera kan tolerera?
Det är och fortsätter vara lika skrämmande som intressanta tider och allt vi kan göra är att anpassa oss, ty det vet vi är sant: ”As many more individuals of each species are born than can possibly survive; and as, consequently, there is a frequently recurring struggle for existence, it follows that any being, if it vary however slightly in any manner profitable to itself, under the complex and sometimes varying conditions of life, will have a better chance of surviving, and thus be naturally selected. From the strong principle of inheritance, any selected variety will tend to propagate its new and modified form.”
”Man slutar aldrig att förundras”. Hur många gånger har du inte hört det? Inflationsvärdet på det uttrycket skulle nog få de flesta centralbanker att sälja såväl sin Tesla modell S som sin njure… Nåväl – några få, bland många, saker som just nu får mig att förundras.
PK-samhället
Jag tror att det är få som inte nåddes av nyheten om BBC och hur de har valt att ta bort avsnittet om ”The Germans”, dvs. det avsnitt där John Cleese spatserar likt vore han lilla Adolf med den trimmade mustaschen. Varför? Det har plöstligt blivit rasistiskt och är det något som kostymklädda, relativt medelålders samt rädda-att-förlora-jobbet-för-att-de-inte-är-PK-kontorsråttor är det just att inte göra den breda massan (läs: pöbeln) upprörd. För tänk vad hemskt det är att inte ha samma åsikter och ställningstagande likt alla andra.
Pippi Långstrumps pappa var aldrig negerkung. Omslaget till Tintin i Kongo måste göras om. John Cleese som driver med tyskar. Tio små negerpojkar. Robert E Lees staty i Charlottesville … Detta är bara ett några få av många händelser där det blivit svettigt hos PK-kontorsråttorna.
Är det rätt? Om detta finns såväl saker som talar för som emot och jag tänker inte säga vem som har rätt och fel, men jag tänker berätta mitt ställningstagande. Allt av ovan är skapelser av och från en svunnen tid. Genom sin blotta existens berättar de om denna och just deras existens hjälper oss och alla unga tillika kommande unga generationer att lära sig.
Jag kommer ihåg året 1998. Inte bara för att det var fotbolls-VM, utan för att jag då fick skriften Om detta må ni berätta. Jag kommer ihåg hur jag satt med min mor och tittade på bilderna. Jag kommer inte ihåg alla känslor, men jag kommer ihåg att jag då, just då, verkligen, verkligen, lärde mig om förintelselägren och den hemska nazismen.
Alla som har läst Orwells 1984 (om du ej har läst den – läs) vet hur tragikomiskt det är när Sanningsministeriet ena dagen skriver om hur hemska och avskyvärda Oceanriket är för att redan den andra, då det råder fred och allians, vända 180 grader. Snart komme ringen ihåg hur det var innan A blev B och således ökar risken för att A återupprepas.
Hur ska vi hjälpa mänskligheten att komma ihåg? Genom att se statyn av Robert E Lee, en mycket duktig strateg och härförare, kommer vi att bli påminda om den hemska slavhandeln och dess historia. Genom att se, besöka och få sig berättat om Auschwitz; genom att sitta ned mitt sitt barn, barnbarn e.d. och läsa om Pippis pappa – negerkungen – och då berätta om varför man inte ska säga så och varför man förr sade så; att få se hur de färgade ”slavar” var underställda Tintin… om detta inte återberättas gång på gång på gång kommer vi till slut att glömma det och DET om något ökar risken för att det blir en ny våg av denna hemska historia.
Genom att ta bort, sopa under mattan, gömma i garderoben et cetera löser kanske något i det korta perspektivet, men jag vågar ta gift på att i det långa dito kommer leda till än mer hemskheter. Människans historia är långt ifrån perfekt och för att göra framtiden än mer sådan och mer vacker måste vi ständigt påminna oss om vad vi historiskt har gjort för fel.
Avanza och utlåning av svenska aktier på en KF.
Avanza har nu tagit samma steg som Nordnet och inför möjlighet för kunderna att låna ut sina svenska aktier, som de har i en KF, för blankning. Om det är bra, eller mindre bra, är jag inte rätt person att uttala mig om. Det som jag däremot vill göra min röst hörd kring är att man som kund aktivt måste säga ”nej”, istället för vice versa.
Ännu mer förundrad och häpen är jag över deras anledning till detta (se bild). Jag tycker att det är bra om alla köper min bok, för då ökar möjligheten att de/du lär sig mer om psykets roll relativt aktieinvesteringar. Således kommer alla som läser denna text att få ett mail där det står kort om min bok och för att inte finna den i sin egen brevlåda inom 3-5 arbetsdagar måste du aktiv kryssa i ”nej”. Detta för att JAG tycker att det är bra. Jag ställer mig således över dig. Jag anser att du inte har tillräckligt med hästar i stallet för att själv förstå detta. Du ska vara tacksam! Eller hur?
Stefan Löven och coronakommissionen
Stefan Löven vill tillsätta en coronakommission och om detta tror jag det inte finns någon som inte anser det viktigt. Dock skall dennas resultat presenteras först efter 2022 års val. Efter. Inte innan. Måste jag fortsätta?
Som sagt; man slutar aldrig att förundras.
Nemo enim fere saltat sobrius, nisi forte insanit