Jag har vid ett flertal tillfällen gett rekommendationer på litteratur. Vissa har varit strikt skönlitterära, såsom Jonathan Frantzéns Frihet, Jodi Picoults Små Stora Saker och Tara Westowers Allt som jag lärt mig, medan andra har varit mer fakta- och populärvetenskapliga, såsom Peter Frankopans Sidenvägarna: En ny världshistoria, Yuval Noah Hararis Sapiens: En kort historik över mänskligheten, Malcolm Gladwells David och Goliat: Konsten att slåss mot jättar, Daniel Kahnemans Tänka, snabbt och långsamt , Max Tegmarks Livet 3.0, nämnda Hararis Homo Deus därtill 21 lessons for the 21 century amt Martin Bernals Svart Athena.

"[...]Är inte detta en fråga som tål att reflekteras på?[...]"
 

Samtliga av dessa är vad jag vill hävda ”måsteläsning”, men likt jag är jag och du är du är smaken som baken och viktigt är att du alltid utgår från dig, dina preferenser samt önskemål. Ibland passar vissa böcker och kategorier mer bra och i andra fall mindre bra. Även jag upplever det som så; ibland vill jag läsa mer utmanande vetenskaplig och/eller populärvetenskaplig litteratur, ibland mer skönlitterär och jag bedömer det som viktigt att exponeras och få av båda dessa kategorier, för hjärnan behöver en bred och varierad stimulans (likt kroppen behöver en varierad kost). Precis som vi behöver vila för att bygga upp muskler efter ett träningspass, behöver vi också läsa litteratur som stimulerar och får vår hjärna att ”bara flyga iväg”. Det är när vi vilar, sover, är avslappnade et cetera som 1+1 läggs ihop. Säkert har du upplevt det själv – hur du suttit och tänkt mycket fokuserat på ett problem och dess lösning, men inte kommit på den, för att sedan, när du sitter hemma på kvällen och Netflix rullar, fått ditt ”aha”-ögonblick.

Att läsa böcker likt Sapiens, Livet 3.0, Homo Deus, Sidenvägarna, nedan behandlade bok med flera är något som jag finne rmycket nöje i. Jag vill, i så hög grad som möjligt, "förstå". Jagvill få en uppfattning och svar på frågorna "hur", "när" och framför allt "varför". Att läsa nämnda böcker kommer garanterat leda dig till en mycket, mycket bred kompetens om människan, hennes historiska, nutida samt framtida tid, hennes samhälle (var det var, var det är och vart det, troligtvis, ska).

Nåväl – en bok som jag har läst om då den nu kommit i en nyutgåva är Vete, Vapen & Virus av Jared Diamond. Boken utkom med titeln Guns, Gems and Steel redan 1997 och kom att släppas på svenska 2006. Ovan nämnda Harari säger: "En bok som ställer de stora frågorna och ger stora svar." och Bill Gates håller med i sitt utlånande: "Fascinerande - lägger grunden för förståelsen av vår historia.”

Tyckte du om Hararis Sapiens är denna en bok för dig. Till vissa delar kommer du att känna igen dig, men det finns också mycket, mycket(!) intressenata delar som berör varför vi européer kom att bli de som ”upptäckte” samt koloniserade den nya världen, Austrailen samt Afrika; Varför det var vi som seglade och försökte hävda oss i Afrika, Sydamerika samt Austrailen och inte vice versa?

Är inte detta en fråga som tål att reflekteras på? Hur kommer det sig att det var européerna som kom att bli de ”stora och mäktiga”? Kom inte flodkulturerna runt om i världen att utvecklas ungefär samtidigt och oberoende av varandra? Visst gjorde de det, men som Diamond tydligt presenterar kom det att vara flera olika faktorer som gynnade européerna och som inte ens fanns tillgängliga för andra kulturer. Författaren kallar detta för ”livets nitlott” och att vi i Europa kom att dra dess antonym, dvs. vinstlotten.

Att med få ord beskriva de slutsatser som dras i boken är inte att göra Diamond eller hans alster rättvisa. Ej heller är det tacksamt, då risken finns att det blir missuppfattningar, men jag skall ändå göra mitt bästa.

I Europa kom vi att ha vissa växter, frukter samt grödor som dels var mer lättsamma att domesticera, dels att förädla (detta är den geografiska förklaringen, som skall kopplas till ekvatorn och dess olika väderförutsättningar). Därtill hade vi andra djurarter som kom att vara oss mer till nytta än de som fanns på andra områden i världen var för kulturerna bosatta där. Medan vi hade vete, havre, hästar och oxar, hade de i Sydamerika samt Mesoamerika majs, bönor, pumpa, potatis, maniok, kalkoner, marsvin och lamor. Majs är en av de grödor som har varit svårast att domesticera, vilket således har legat befolkningen i nämnda region till last. Vilka djur är mest tacksamma i såväl krig som jordbruka? Hästar och oxar, eller lamor och vildsvin? Tänkte väl det.

Olika djurarter och olika grödor ger uppkomst till olika mikrober, vilka ligger till grund för diverse smittor, sjukdomar och andra virus. De som kom av de europeiska förutsättningarna kom förvisso att skada oss, men i takt med tiden kom vi att utveckla en immunitet. De smittor som vi hade var att betrakta som starkare och mer farliga (OBS: inte alla, men en majoritet) än de i b.la. Sydamerika. Således kom den immunitet som vi utvecklade att klara av många av de farsoter som exponerades mot oss då vi landsteg på fjärran länder. Tyvärr gällde inte det motsatta för de kulturer som hälsade oss välkomna. De mikrober som de hade utsatts för var mycket svagare och därav var även deras immunitet densamma. Följaktligen kom en majoritet av indianerna att drabbas av dödliga farsoter, såsom smittkoppor, som vi överförde bara genom vår vistelse.

De djur som fanns i Europa var mycket mer tacksamma för utveckling av jordbruk och samhällsbyggen. Tänk dig ett liv, jordbruk och samhälle utan hästen! Tänk dig detsamma utan oxar, får och getter. Hästen har varit människans bästa allierade fram till T-Forden i början av 1900-talet. Den har hjälpt oss som färdmedel, som arbetare, som födogivare et cetera och, inte att förglömma, i krig. Detta djur fanns inte i Sydamerika och när de spanska conquistadorerna kom ridande på sina väldiga och skräckinjagande riddjur var det få, om ens någon, indian som stod pall.

"Majs är mat, precis som vete", tänker du? Absolut, men förutom att sistnämnda var svårare att domesticera är den också mindre energirik. Utöver det har den mindre bra balans relativt vete, havre et cetera. De grödor, nötter och frukter som fanns, och finns, i Euroasien hade mycket mer energi per enhet/volym. Således kom boende här att få mer "betalt" för sin insats.

Lättare att domesticera, mer energi per volym/enhet, bättre och mer tacksamt klimat... ja, euroasiater kom att få en enormt försprång i utvecklingen, vilket tydligt framkommer då Afrika kom att få utstå den "vita mannens börda" under tidigt 1400-tal och Sydamerika under dess senare del.

Vinstlotten att ha ”rätt” sorters grödor, växter och djurarter gjorde att vi i Europa kunde skapa och bygga samhällen snabbare. Samhällen består av en hierarkisk modell, där någon med makt kan kräva skatter i gengäld mot b.la. skydd. Med skatter kan denna dels bekosta en armé, men även bekosta utbildning samt ge tid för denna, vilket ger uppkomnst till experter inom olika segment, såsom smeder. En smed kan t.ex. smida vapen och rustning. Allt detta kom att ske snabbare i Europa än i såväl Afrika som Sydamerika och Australien, vilket gjorde att den vita människan kom att få sitt övertag.

Nedan bild visar än mer övergripande än jag hur Diamond presenterar en av de orsaker till att det var ”vi” och inte ”de” som kom att bli de som koloniserade och inte vice versa.

Det finns mycket, mycket mer att säga, men jag hoppas att jag ovan text har gett en något sånär bra förklaring till varför Europa kom att vara den dominerande makten mot Afrika, Sydamerika och Australien (är det för oklart rekommenderas denna synopsis). Beträffande Asien i allmänhet, men Kina i synnerhet utgår jag från att du vet att de var mer utvecklade och mäktiga än européerna enda fram till 1800-talet.

Nu vankas sommar samt semester och detta är en perfekt tid att förkovra sig i litteratur. Vad står på din lista? Har du läst Vete, Vapen och Virus? Väcker den ditt intresse?