PerPenning
Likes
248
Antal inlägg
501
Följare
54
Medaljer
0
Stad
Lund
Om användaren
Tid är pengar, pengar är makt, makt över din tid! För vad är pengar om du saknar tid att använda dem? Får du verkligen ut tillräckligt per penning spenderad? Jag är en knappt femtio år gammal pappa och make med två barn i skolålder, villa, bilar, amorteringar och kostnader - ganska lik många andra i det hänseendet. Vad Per däremot under senare år har insett är att en privatekonomi med mer trygghet, utrymme och frihet är något värdefullt att sträva mot. Många mer än Per behöver sätta sig ned och fundera igenom vilka prioriteringar som är viktigast och vilka som egentligen inte spelar någon roll. För egen del har Per insett att det värdefullaste han äger - tiden - byter han bort mot pengar. Dessa pengar är därför synnerligen värdefulla. Per vill att de ska ge god utväxling - han vill ha mer nytta och glädje per penning spenderad.
Kontakt email

RSS

RSS feed
9 september

Sent på bollen

 

Jag trivs med helg. Jag mår gott en lördag och söndag. Då får jag ju göra vad jag vill. Just denna lördag är vigd åt att umgås under nöjsamma former med min älskade familj - vi ska ut på tur och promenera, titta på sedvärdheter och äta och dricka gott. Man ska vara rädd om sin fria tid, sin fritid.

 

Nu kom det till sist, det underbara dödkorset i OMXS30. Underbara? Jo, all förändring är underbar för det visar på utveckling och nu gick vi faktiskt - enligt denna enkla tekniska indikator - över i en björntrend.

 

 

Du kan så klart välja att förhålla dig till den eller inte. Jag, däremot, får ytterligare en förstärkt syn på att det är mycket försiktighet i mina investeringar framgent som gäller. Dessutom finns det ytterligare två viktigare faktorer - alla pratar investeringar och kvällstidningarna samt gratisblaskorna har investeringsartiklar. Och när det är så, det är då det börjar bli för överhettat. För vi vet alla att medelsvensson alltid är sent på bollen.

 

Intressanta dagar är det också kring Nordeas flytt av huvudkontor. Statsministern, som alltid duckar när han själv kommer under lupp, ryar nu om bankens etiska värderingar. Folk är förbannade och lämnar banken. Jag har min åsikt men tänker inte värdra den här. Däremot så är det fakta att Nordea är en bank som får uselt betyg av kunderna i Finansbarometern, som nämns över 10 000 gånger i de Panamadokument som lyfter fram hur rika fått hjälp att via skatteparadis undvika skatt och som har en styrelseordförande, den finländske finansmannen Björn Nalle Wahlroos, som häromåret hävdade att 80 procent av folket är idioter när det gäller pengar. Hmm, förresten - Björn är kanske inte helt fel ute? Jag tänkte kort uppehålla mig kring denne herre.

 

Björn Wahlroos är ingen nalle - han är mer lik en hyena. Han jobbar inte direkt med sin sympatiska sida utan är kantig, självupptagen, härskarmental och troligen psykopat. Jag har aldrig träffat mannen men gör ändå denna analys - jag lyssnade på hans sommarprogram 2014. Jag har dock inga dubier kring hans förmågor att leda ett eller flera företag till framgång - men få vill nog ha honom som chef. Men det sitter väl lite i det finska arvet och storskogens gener - finnar är ju ett folk som tiger på två språk, äter bark till frukost och bastar sig till döds, inga förutfattade meningar här. Men dum, det är han inte. Till skillnad från svetsloppan som kritiserar honom.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

30 augusti

Det ljuva livet

 

Det vanliga är att man tycker att budget, det är något väldans trist. Det är en förutfattad mening. En annan missuppfattning är att budgetering bara handlar om inskränkningar och restriktioner. Detta är också helt fel, dock med en liten fotnot - det underlättar en hel del om du spenderar mindre än vad du tjänar. Den stora sanningen är dock att med en budget så blir livet gott att leva med få eller inga ekonomiska bekymmer.

 

Så hur gör man? Jo, det enkla första steget är att ta reda på hur mycket pengar du har. Inte vad du tjänar varje månad - utan vad du har just nu. Hundra kronor? Tusen? Inga alls? Oavsett så är dessa slantar din startpunkt. En bra idé att skriva ned detta någonstans.

 

Efter detta första steg är nästa att ta reda på vilka ekonomiska skyldigheter du har. Vad behöver du betala för innan du får din nästa inkomst? Elräkningen är sen? Maten slut i skafferiet? Sonen behöver nya fotbollsskor? Alla är de jobb som dina slantar ska ta sig an.

 

Så, hur ska pengarna räcka? Nu börjar budgeteringen! Att dela upp hur dina pengar spenderas är en god idé. Ett förslag är följande:

 

  • Fasta räkningar - hyra, telefon och kanske internet.
  • Fluktuerande kostnader - kläder, restaurangbesök och bensin.
  • Årliga eller kvartal - bilförsäkring, julklappar och Radiotjänst.
  • Skulder - krediter, studielån, billån.

 

Troligen kommer du inte att komma ihåg allt med en gång. Så därför är det bra att under en eller ett par månader skriva ned varenda utgift du har. 

 

Med detta är fundamentet för en budget byggt. Du har en karta - den stora bilden. När du får din lön eller inkomst så titta på dina budgetkategorier och bestäm hur dina pengar ska fördelas mellan dem. Med en budget är det lätt att prioritera och att ta bort kostnader som inte är prioriterade. Med en budget är det så mycket lättare att hitta den sköna balansen mellan ekonomiskt ansvarstagande och det ljuva livet. 

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
29 augusti

Bra mat är prisvärd

 

Att spara pengar på mat är ett effektivt sätt att få mer slantar över. Men det är inte bara det - matsvinnet är i sig ett miljöproblem, ett etiskt bekymmer och rent slöseri. I snitt slängs 45 kilo mat och dryck per svensk årligen. I pengar handlar det om åtminstone tretusen kronor.

 

Kyl och frys gör livet lätt. Vi behöver heller inte hamstra utan det finns mat i butiken - varje dag. Konserver är bra mat och även all torrmat som kan förvaras mycket länge. Att lära sig att inte vara kräsen är också en fördel. Eller som smålänningen säger: hungern är den bästa kryddan och det finns vetenskapliga belägg för det. Dessutom blir man inte fet och dryg av att inte äta jämnt och ständigt.

 

Här kommer några av mina bästa tips för att spara pengar och miljö:

 

  • Ställ matvarorna i datumordning i kylen - äldst längst ut och närmast. Gäller framförallt mjölkprodukter, fisk och kött.
  • En regelbunden inventering för och kolla längt in i kylen. Man kan hitta hemskheter också som tyvärr måste sjöbegravas.
  • En färdig matkasse är faktiskt effektivt - utan svinn. Storpack är inte för alla. Att att köpa på sig och sedan inte göra av med är inte bra, speciellt inte om man kört med fetkombin till stormarknaden och fyllt bilen.
  • Frys in rester som inte ska gå åt under de närmaste dagarna. Rester är annars lätt att glömma bort i hastigheten och drabbas snart av grön påväxt.
  • Köp mat med kort datum. Ska det lagas ganska omgående är detta bra för din plånbok och att maten inte heller slängs i butiken.
  • Bäst-före-datum är en rekommendation utan förankring. Det finns massor med faktorer som gör mat otjänlig men detta datum är inte ett av dem. Titta, lukta och smaka - vi har sinnen av en anledning.
  • Har du mat över som inte tycks gå åt - laga en rätt efter egen uppfinningsrikedom. Det kan bli gott eller så blir det mindre gott. Bättre än att slänga. Lite tips finns här.

 

Pengar som man bara slänger - det är slöseri för allt och alla.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

23 augusti

Att inte ge upp

 

Att misslyckas är bra. Då lär du dig av erfarenhet. Att aldrig trilla och skrapa knät gör dig till en sämre lämpad individ. Att misslyckas är kunskap. Omskrivningen att lyckas missa är faktiskt så mycket bättre. Att fira att man lyckats är trevligt men innehåller inget mer än att det gick bra. Däremot att fira att man missat målet - lite eller grovt - borde alltid vara på sin plats.

 

Den unge Frank Woolworth exemplifierar detta i högsta grad. Han slet hårt som bondson men han saknade inte ambitioner - att växa upp i slutet av 1800-talet på landsbygdens USA var fattigt och hårt. Frank och hans bror fick tidigt lära sig värdet av varenda cent och han närde tidigt en dröm att kunna sälja varor billigt och samtidigt ge god service till alla - oavsett om de var rika eller fattiga.

 

Frank slutade som 16-åring att arbeta på gården, gick en kurs på en handelsskola och började sedan som lärling utan lön i en butik. Frank arbetade hårt och tack vare detta fick han en rekommendation så att han kunde börja ett arbete i en större speceriaffär. De ville ville dock heller inte betala någon lön för honom men Frank förhandlade fram ett löfte om 3 dollar och 50 cent per vecka - efter tre månaders gratis provanställning.

 

Att arbeta som expedit var ett hårt arbete - utöver att städa och expediera skulle Frank också vakta mot inbrottstjuvar - han fick sova i butikens källare med en pistol under kudden. Frank arbetade så hårt att han blev sjuk - det som idag kallas att gå in i väggen. Han återhämtade sig dock.

 

Våren 1878 fick Frank nys om något som kallades lockvaror - en butik använde detta för att locka in kunder att köpa andra varor och skapa merförsäljning. Lockvarorna sålde man med förlust eller helt utan vinst. Frank var beredd på att satsa och 1879 öppnades världens första Woolworthbutik - och det blev ett fiasko. Staden han öppnat i var för liten. Butiken fick slå igen och Franks alla pengar gick till att betala fodringsägarna.

 

 

Året därpå öppnade butik två i en annan stad där han utökat sortimentet från 5-centsartiklar med även 10-cents. Första dagen så såldes en tredjedel av lagret. Rätt strategi hade hittats - alla immigranter som kom till USA var fattiga och behövde billiga saker till hemmet. Det såldes tallrikar av glaserad lera som lätt blev kantstötta, dukar och kläder, glas, konstgjorda blommor, skolband och fotoramar - allt billigt men med tveksam kvalitet. Ja, och Frank Woolworth slutade sina dagar som miljardär.

 

Frank föddes fattig men slutade som rik - varför? Jag tror att det var drivkraften att ta sig ur armoden i kombination med en idérikedom om att det var fullt möjligt. Det är inte lätt att födas rik då du saknar refernsramar kring pengar. Det var ju också därför som Frank hellre anställde bondsöner än pojkar som gått på handelshögskola - de senare ville inte börja från botten och arbeta sig upp till butikschefer.

 

Att tjäna lite på mycket är enklare än att tjäna mycket på lite. Ungefär som att ha många inkomstkällor, både passiva och aktiva, jämfört med bara ett enda vanligt kneg. Ett skojigt exempel är godisförsäljningen under Frank Woolworths era. Normalt grossistpris för ett kilo godis var 50 cent och en godtycklig butik sålde detta sedan för 80 cent. Frank Woolworth började med att sälja sitt godis för inköpspris och efterfrågan rusade iväg. Och eftersom Woolworth därmed började köpa in enorma mängder godis så bjöd tillverkarna under varandra - vilket ledde till att man ändå tjänade på försäljningen.

 

 

Idag sliter vi nada i jämförelse med förr - varför lyckas vi då inte? Är det lättja och avsaknad av ambition? Har vi haft det för bra för länge?

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

21 augusti

Skeendena

Jag skrev nedan strax innan semesterns slut 2013 - lika aktuellt som då.

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte.

 

Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprakt jag aldrig upplevt. Skeenden som jag missar om jag inte landat.

 

Ett skeende. Det är ett vackert ord. En aning mystiskt och med en lätt dimma av fantasi svept kring sig. Dess synonymer ter sig klumpiga och fula. Som att jämföra lätta andetag med ett tungt flåsande. Eller en mild, nästan ohörbar bris med luft från en blåsbälg. Förlopp och processer finns på jobbet men skeenden är för älvlika för att ens märkas där. När vi inte är i nuet kan ett skeende aldrig hävda sig.

 

Imorgon kommer min väckarklocka att tvinga mig ur mitt slummer inför min första arbetsdag efter semestern. Jag bävar, inte inför arbetsuppgifterna eller tiden som åtgår, utan inför det som jag vet kommer att ske. Kanske inte direkt men avklingande. Inte allt på en gång men definitivt allt ändå. Jag kommer att tappa bort och missa skeendena.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

19 augusti

Jag ser dig

 

Jag är inte mycket för personlighetstester, DISC-analyser och horoskop - alla olika avarter med ändamålet att placera människor i fack. Sådant är bromsklossar mot möjligheter att utvecklas i de riktningar som individen önskar och istället stämplar man denne med olika egenskaper. Tendensen är då tydlig - eftersom jag uppenbarligen är utpekad att vara något kommer jag att förhålla mig till detta och förstärka sådana beteenden.

 

Sådant är big business i allt från rekryteringsbranschen till teambuildingövningar på företag. Vissa människor är i mina ögon enfaldiga får - de klappar förtjust i händerna och yvs över att få veta vilken sorts människa de är - röd, blå, gul och gredelin - och gläds över att de är ju precis så som de trodde att de var. Jisses, säger jag. Att läsa framtid i kaffesump eller tro att oturen bor i en svart katt eller illa ställd stege är inte så mycket sämre alternativ. Men som sagt, den finns en trygghet för vissa människor och det finns företag som livnär sig på det här.

 

Att kalla sig liberal, kristen, feminist, civilingenjör eller valfritt kön är blott en beskrivning av allt från åsikter till känslor. Men att säga att jag är är samtidigt synnerligen begränsande. För egen del är jag nöjd med att säga att jag är en människa, ungefär så långt sträcker sig min persondefinition. Att jag sedan säger att jag vill ha ett liberalt samhälle, att gudtro är min privatsak, att alla människor är lika mycket värda och att jag föredrar intimitet med kvinnor  stämplar mig inte så tydligt.

 

Att förstå sig själv - det är nog det som folk vill. Men vad finns det att förstå - egentligen? Alla våra beteenden är i grund sprungna ur tankeprocessen, svårare är det inte. Vi är biologiska varelser förfinade genom årmiljoner att vara det vi är idag. För mig räcker det med att sträva lite grann mot några få etiska principer - att vara snäll, empatisk, vänlig och förnöjsam - och ett par eftersträvansvärda känslor - att vara i nuet, ta det lugnt och långsamt samt se mer positivt än negativt i tillvaron.

 

Därför går det inte att generalisera. Jag läste en artikel om att man inte ska anställa människor yngre än 40 eftersom dessa är omogna, opålitliga och självupptagna. Det är en brandfackla, minst sagt. Egenskaperna som beskrivs har inget med ålder att göra utan är bara beteenden som en människa kommit undan med så här långt i livet. Visst, barn och ungdomar curlas utan like och det ger liknande resultat. Men det säger inget alls om människan bakom beteendena.

 

Genom mitt arbetsliv så har jag mött människor i alla åldrar som betett sig som skithögar eller varit helt underbara. Likadant är det idag och jag undantar aldrig mig själv. För hur är jag mot andra och hur väl sköter jag mina arbetsuppgifter och åtaganden? Jag gillar Matteus 7 och flisan samt bjälken - döm inte så blir ni inte dömda. Och i grunden så är det trots allt viktigast att vara sjysst mot andra, eller hur?

 

Att ålder är irrelevant är slutsatsen. Unga människor har inte lättare att lära sig nya saker, de är inte mer flexibla, friskare, snabbare eller tekniskt kunniga än äldre. Äldre människor jobbar inte självklart för gruppens bästa, är inte mer lojala eller pålitliga. Alla är istället smarta, korkade, energiska, lata, initiativrika, handlingsförlamade, friska, sjuka, låtsassjuka och bakfulla, lojala och illojala, neurotiska och skogstokiga. Lite till mans.

 

Så, vad är du då? Jo, du är.. ..vad du vill vara. Låt dig inte låsas in i fack, boxar eller strukturer. Du bestämmer - ingen annan. Du kan vara vad du vill vara idag och något helt annat imorgon. När någon säger till dig att du är så ska du reagera och definiera om - nej, jag är inte en möbelsnickare, en controller, en fegis, en ful en, en förlorare eller gulblågredelin. Möjligen så är jag en människa som tycker om att göra möbler, räkna pengar, undviker risker, ser ut som jag gör, ännu inte dragit en vinstlott och inte tror på personlighetsanalyser. Jag är inget av det ni säger att jag är. Beklagar missförstånden.

 

Jag vet med tydlighet vad jag uppskattar hos andra och jag tror att de flesta har samma måttband - omtanke, vänlighet, intresse, empati kan det kallas. Men i all sin enkelhet tycker jag bäst om att säga att jag ser dig. Jag ser dig. Inte självklart att kunna men med all nödvändighet väsentligt att lära. 

 

Lär dig se andra. Och lär dig se dig själv. Befriande.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

18 augusti

Simpel vy

 

Jag undviker att leka spå kring börsen - men jag är nöjd med mina defensiva drag i detta strategispel. I slutet av juni var min mage sur nog för att blåsa ballasttankarna och öppna luckan för lite friskluft. Att detta nu i efterhand troligen var en korrekt reaktion tar jag som en glad flax-lax. Att inte förlora är att förbereda sig för nästa uppgång.

 

 

Jag ägnar mig åt den simpla tekniska analys som involverar simpla glidande medelvärden. Det är en bra analys, enligt mig. Lite som att backa och titta på en detaljerad målning på lite håll - alla penseldrag ska inte synas, är ju meningen. Och det konstverk som uppenbarar sig är inte helt olikt augusti 2015, eller vad tycker du?

 

 

Det kan bli så att ett dödskors snart uppenbarar sig även om det kan vara ett falskt sådant. Blir det äkta vara så är jag än mer nöjd med mina val som innefattar lite guld och silver.

 

Guldhönan ökar inte i vikt men åtminstone magrar hon inte heller. Jag har däremot plockat henne på en del fjädrar och fjun och lånat ut dem - via Lendify och Sparlån. Att tjäna lite pengar, och dessutom lite mer än inflationen, är också pengar.

 

Det finns lika många åsikter, investeringsstrategier och känslomässiga aspekter som det finns sparare. Så jag tar det med ro och gör enligt det sätt som känns bra för mig - att ta paus i investerandet tills trenden i målningen är tydlig.

 

Är man övertygad om att man är smartare än trenden så begrunda följande.

 

 

Nu är det dock helg efter en intensiv arbetsvecka och jag njuter inom kort ett glas rött. Njut av din fritid!

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

6 augusti

Dagarna

 

Jag är ju så som många vet inte en av de yngre bloggarna även om Dagny med sina 103 år slår mig med hästlängder. Jag fyllde nyligen femtio år och är därför ett halvsekel. Av dessa år har jag nu, som det heter, förvärvsarbetat heltid under 23 år. Dessförinnan studerade jag, gjorde värnplikt eller ströarbetade. Med den normala måttstocken så har jag därför ungefär 15 år kvar till en eventuell pension.

 

Jag vädrar ofta min aversion mot lönearbete. Varför då? Jo, jag har svårt att finna nöjet och glädjen med det. Däremot så är jag beroende av att fortsatt jobba för att anskaffa slantar för leverne, försörjning och fritid. Jag har jobbat ganska länge, är rätt duglig på det jag gör och därför har jag en lön i motsvarande grad. Visst är det väl viktigt att en såld timma av mitt begränsade liv har en rimlig ersättningsnivå?

 

Jag och mina vänner som är i samma ålder vädrar ungefär samma sak - vi känner oss färdiga med arbetslivet. Vi ser inga nya roliga utmaningar, värden eller anledningar till att jobba, något som jag ser varje vardag hos många yngre kollegor - de är hungriga, jobbar över och stressar på för att få erkännanden, beröm och därmed ett värde. Jag med många, vi är bortom detta - jag bryr mig inte om att bli månadens medarbetare och ser inget speciellt i att göra perfektion av mina insatser.

 

Jag får då ibland mothugg från läsare som menar att jag borde rycka upp mig, skaffa ett annat jobb eller köra lite mental träning. De menar att om man nu är så mycket på arbetsplatsen så bör man göra något roligt av det. Jag ser det lite som att om man ler så blir man gladare - det är en travesti på sann lycka och fungerar inte, tro mig -  jag har provat. Nej, det finns något djupare i det här. Att vara bra på något, som jag faktiskt är, är inte av nöd och tvång roligt.

 

För det tjatas ju om att om man bara tycker att något är roligt eller inspirerande så blir man bra på det. Det är nog så sant - att bli duktig på något kräver hårt arbete och utan lågan så blir det svårt. Men när du väl är duktig och glöden har fallnat? Vad gör man då? Slutar det jobb som ger gott om pengar och börjar om? Kanske.

 

Jag läste om Kim Ekdal Du Reitz, en av Sveriges absolut bästa handbollspelare, som mitt i en fantastisk karriär valde att sluta helt med sporten. Han säger själv att han aldrig identifierat sig med handboll, något som många andra spelare gör - för vad skulle de göra istället för att spela handboll? För Kim var träning och matcher bara en belastning de senare åren - han tyckte helt enkelt inte att det var roligt alls längre. Tänk att vara en av världens bästa på något och inte vilja göra det längre? Hur många är så modiga att de vågar ta steget och lämna allt?

 

Kim sammanfattar sitt val så vältaligt: jag vaknade på morgonen och ville bara snabbspola dagen fram till att träningen var slut. Nu vill jag bara att dagarna ska fortsätta, jag ser fram emot livet. Det har jag aldrig känt tidigare.

 

Så jag och många med mig - vi är i samma sits. Vi är duktiga på något som vi väljer att göra varje dag utan att ens tycka att det är roligt. Det kan egentligen inte få fortsätta så, det är inte rimligt. Men modet, det hittar jag inte. Inte heller alternativen ser jag utan det är ett famlande i mörker. Vad ska jag göra istället?

 

Jakten på den ekonomiska friheten är en del i svaret. För om jag inte hade behövt få in lönen, då hade jag slutat tvärt. Min lista över allt jag vill göra istället är lång. För jag vill ju också att dagarna ska fortsätta och inte behöva snabbspolas.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

11 juli

Från ryggmärgen

Det kan vara lite kul att vara sjuk också. Man kan exempelvis ägna mer tid åt Twitter - denna galna kanal som kan liknas vid ett exhibitionistiskt horstråk - var och en behöver sälja sina varor så inbjudande som möjligt men helst inte avslöja vad som döljer sig bakom desamma. Politiker, inte minst, tror fullt och fast att sociala medier är deras livlina för att få vara med framgent vid den svenska smörgåsbordet och att medborgarpöbeln som läser deras tweets är mindre begåvade mentalt än vad de är - vilket misstag!

 

Idag gick jag helt omedvetet i polemik med vår numera ganska berömda samordnare mot  våldsbejakande extremism, Anna Carlstedt, som tog över detta uppdrag efter två fullständigt inkapabla personer - Alice Bah Kuhnke samt Mona Sahlin. Hillevi Engström är här med sina fyra veckor inte värd att nämnas i sammanhanget. Det måste vara en guldsits att ta över efter dessa båda klåpare - det räcker ju att man bara gör liiite bättre ifrån sig så kan man få lovord och ryggdunk. Tyvärr är ju Annas bakgrund för rollen illa vald, lite som att en rörmokare skulle börja göra en nagelbyggares jobb - det är knappast rätt meriter som varit orsaken till valet utan, i sedvanlig ordning, en svågerpolitiskt tillsatt tjänst.

 

 

I tweeten på bilden ovan, som Anna får hopp kring, sitter Salahuddin Barakat, välkänd imam som ser kvinnor så som smutsiga, och även Antje, svenska kyrkans nedmonterare numero uno. Det enda som är fint i bilden är att ingen föds till extremist, resten är förljuget.

 

Anna fick just den frågan kring vad det är för hoppfullt med herr Barakat i ovan bild och får då ett ryggmärgssvar tillbaka som inte är ett svar utan ett simpelt påhopp. Barnrumpor som går i vuxna skor har jag svårt för och jag hoppade in i debatten, se nedan.

 

 

Jag blev full i skratt och samtidigt lite rädd. Kvaliteten är så låg på dessa människors förmågor. Anna gillade inte min anonyma profil eftersom hon troligen utgick ifrån att jag var ett politiskt troll, kanske på högerkanten. Men det är jag ju inte - blott en familjefar som arbetar på riktigt, bor i villa och klappar katt. Men jag är inte dum och jag vill av många skäl inte gå på catwalken. 

 

Jag svarade Anna att hon gärna får kontakta mig via mail så kan hon få närmare information om vem jag är. Vi får väl se om hon vågar.

 

Om nu Anna inte blir färdig med att kontakta mig så må så vara. Hon kan ju med all rätta utgå ifrån att jag är:

  • medelålders
  • vit
  • man

Check på alla tre och redan där är jag en paria för de flesta så kallade feminister. Men skillnaden är att många av de som står på barrikaden för feminismen inte har egna döttrar som de behöver oroa sig för i det samhälle som nu växer fram med kvinnohat, likt det patriarkala struktur som Salahuddin Barakat företräder. 

 

Jag väljer bort feminism för humanism alla människors lika värde oavsett vad eller vem du är. Jag lovar er - jag kommer att slåss, och det hårt, för att mina barn, oavsett kön, ska ha samma förutsättningar och värderas lika. De som inte ställer upp på det har faktiskt - inte - här - att - göra.

 

Kanske rasist? Ja, varför inte? Kläm in det också. Jag kallade chokladbollar för negerboll som barn men det har jag slutat med. Jag anser att all religion alltid är underordnade mänskliga värden och rättigheter. Jag tycker inte att Pippi-böckerna är rasistiska utan något för sin samtid. Jag vet inte många som likt jag har arbetat på en arbetsplats med 27 olika nationaliteter. Hur många invandrade känner du, Anna? Ska vi tävla? Jag vet också därför att goda och onda människor och allt däremellan bryter alla ursprung och kulturer. 

 

Anna har ett svårt jobb - jag hade inte velat ha det då jag känner min begränsning i förmåga. Varför gör inte du det, Anna? Handlar allt om karriär? Du har inte kompetensen och är snart utbytt. 

 

Politiker i stort - sluta vara naiva. Tro inte att väljarkåren är en skock får. Valet 2018 kommer tydligt att visa vilka som visade oss respekt, lyssnade på oss och tog våra problem på allvar.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
1 juli

De som jagar

 

Är jag ensam om att känna mig förföljd? Jag tror inte det. Alla företag från näthandlare till Google vill veta allt om dig - var du är, vad du köper och din sinnesstämning. I grund är det för mig obehagligt samtidigt som jag är dålig på att värja mig - jag vill ju konsumera de tjänster som står till buds.

 

Det finns dock enkla lösningar på den digitala förföljelsen då man kan avinstallera appar och stänga av tjänster. Man behöver inte ha Facebook och telefonen behöver inte berätta var du är. Dessutom så inbillar jag mig att företag som arbetar med denna typ av information granskas på ett helt annat sätt kring lagring av information som kan härleda till enskild person. Den kommande GDPR-lagen lär också betyda en hel del för en personliga integriteten.

 

Värre är de som faktiskt jagar. De står uppradade längs gångstråk, gator och på torg med sökande blick. Varje dag när jag promenerar till eller från jobbet eller när jag är ute på lunchen för att göra ett eller ett par ärenden så finns de där. Jag blir stressad, negativt påverkad och inte så sällan irriterad. Jag tvingas försöka kryssa mig fram på min färd för att hålla ett betryggande avstånd mellan mig och de som jagar så att de inte kommer åt mig. När det inte lyckas och de hurtfriskt inleder med 'ursäkta får jag ställa en fråga..' eller 'vad har du för mobilabonnemang?' känner jag mig tvingad att avböja artigt när jag egentligen vill ge dem fingret eller be dem dra till varmare plats. För de som jagar är inte inbjudna i min sfär och de inkräktar på min integritet och min tid. Vad jag har förstått så krävs heller inga tillstånd för att på ett ganska påfluget och provocerande sätt försöka delge mig information eller försäljningsargument - här finns inget skydd.

 

Det finns ett utbrett krav på förbud för tiggeri. Men i jämförelse med de som jagar är tiggarna till mestadels diskreta och lågmälda. De som jagar, däremot, är oftast skolade i sin konst med en väl intränad svada för att verbalt kunna suga fast människor på stan. Jag vet att jag inte är tvingad att stanna men samtidigt så nyttjar de som jagar människors välvilja, artighet och medkänsla för sina syften - så i sak blir det ett tvång.

 

Värst är de gånger de jag blir tilltalad av ett brett leende av en person i färgglad väst och jag faktiskt surar, promenerar vidare efter att jag muttrat ett nej. Då får jag efter mig ett lika hurtigt '..men då får du ha en underbar dag', liksom för att ge mig dåligt samvete. Det är omöjligt att freda sig mot de som jagar.

 

Men jag hoppas på att det är kontraproduktivt. Själv noterar jag noga vilka det är som jagar -  från Internationell människohjälp till Comviq - och memorerar vilka jag inte ska köpa tjänster av eller bidraga till. De som inte låter mig vara ifred kan känna sig rökta under betänklig tid. Men det är jag, det. Ni andra kanske inte ser det som jag och kan rycka på axlarna åt de som jagar. Mitt problem är att jag känner mig just - jagad.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Sidor

Blog Archive

Blog Archive
2017 (104)
Sep (9)

Taggar