PerPenning
Likes
252
Antal inlägg
541
Följare
54
Medaljer
0
Stad
Lund
Om användaren
Tid är pengar, pengar är makt, makt över din tid! För vad är pengar om du saknar tid att använda dem? Får du verkligen ut tillräckligt per penning spenderad? Jag är en knappt femtio år gammal pappa och make med två barn i skolålder, villa, bilar, amorteringar och kostnader - ganska lik många andra i det hänseendet. Vad Per däremot under senare år har insett är att en privatekonomi med mer trygghet, utrymme och frihet är något värdefullt att sträva mot. Många mer än Per behöver sätta sig ned och fundera igenom vilka prioriteringar som är viktigast och vilka som egentligen inte spelar någon roll. För egen del har Per insett att det värdefullaste han äger - tiden - byter han bort mot pengar. Dessa pengar är därför synnerligen värdefulla. Per vill att de ska ge god utväxling - han vill ha mer nytta och glädje per penning spenderad.
Kontakt email

RSS

RSS feed
8 november

Ge mig dina

 

Ett av våra stora modeord dessa dagar är gratis. Vi har gratis utbildning, gratis sjukvård och gratis kultur. Men det är ju inte så - nästan inget är gratis. Det finns ingen fri lunch utan någon betalar. Generation Gratis har inte förstått ännu men det lär väl komma som ett bryskt uppvaknande.

 

För välfärden har gjort oss allt mer cyniska - att göra rätt för sig är inte självklart. Allt på nätet ska vara gratis, åka kollektivtrafik ska vara gratis, studentboendet ska vara gratis. Det saknas förståelse för att produkter och tjänster i alla led har många händer och hjärnor bakom sig som ju kostar pengar. Det ifrågasätter i sig basen för många grundläggande samhällsfunktioner. Det kryllar av drömmare i Generation Gratis.

 

Än värre är politiker som ser sig så som våra välgörare när de strör skattekronor kring sig. Avsaknad av respekt för våra gemensamma medel är så påtaglig. Värst är partierna till vänster som ser staten som allas vår välgörare och bidragsgivare - även om det inte ser så värst bra ut bland de övriga partierna heller.

 

Ingemar Stenmark och visdomen

 

Men vad är det för fel på folk och deras moral? Ur ett vänsterperspektiv kan det skyllas på kapitalismen.Ur ett högerperspektiv kan å andra sidan skulden läggas på vänstern - exempelvis genom att socialdemokratins bidragspolitik har gjort människor mer bekväma och lata med förväntningar att staten ska stå för mycket av kalaset. Miljöpartiet och Vänsterpartiet har ofta i allt högre grad mer och fler reformer och välfärdsförbättringar - detta utan att ha en politik för ökad tillväxt.

 

En urholkning av skattemoralen kommer som ett brev på posten. Varför ska jag betala för de där odrägliga latmaskarna? Var och en får klara sig själv. Mina pengar har jag tjänat själv under hårda, långa arbetsdagar - och så ser man hur mina skatteslantar bara går upp i rök på meningslösheter. Det är en oroande utveckling och det beror inte på att skatterna är för höga - utan för att utväxlingen på dem är för låg. Vi får helt enkelt för lite i förhållande till vad vi betalar.

 

..men mer åt mig!

 

En del skyller på att saker ska vara gratis för att det inte ska vara en klassfråga. Tandvård borde vara gratis. Bettskena ska var gratis. Glasögon, lokalbussen, mensskydd, IVF-behandlingar, skoinlägg, rullator, blöjor, läkemedel och barnomsorg - många tycker att sådant borde vara gratis. Men av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov - det fungerar inte. Och det beror på att de som vill detta till största del lever enligt den senare modellen.

 

Men trots allt så finns det sådant som är gratis. Det bästa i livet är gratis, trots allt? Eller vad säger du?

 

Jag kramar gärna ett träd - det är gratis

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

26 oktober

Tynger

 

Det finns så mycket skrivet kring hur man sparar och förräntar pengar. Den skrift som jag fortfarande håller högst, efter så många lästa rader, är The richest man in Babylon. Jag tror att det var tjugohundraåtta som jag under en resa till England läste denna, ganska tunna bok för första gången. Och jag vill påstå att all annan litteratur i ämnet egentligen bygger på denna bok men att man väljer att komplicera det hela - det som är så enkelt. Egentligen.

 

Jag avser inte att recensera The richest man in Babylon för det har gjorts så många gånger förr och med den hedern. Men att en bok från 1921 är lika aktuell idag som alltid och att det på 144 sidor både finns skön- och facklitteratur i ett är lite ovanligt. De sju kurerna för en redig plånka fungerar utmärkt som en sparstrategi i alla tider. Att låna pengar i Babylon gick tydligen bra och att pantsätta sig själv kunde man sluta som slav - hur sant detta är vet jag inte men skulder, de är alltid bojor som hindrar oss att göra det vi vill fullt ut.

 

Att maxa sitt lånelöfte är inget att rekommendera. En sak är att vilja, en annan att kunna. Alla lån sammantaget är lån oavsett ränta - från billiga studielån till dyra SMS-krediter, privatleasad bil till skatteskulden på bostadsförsäljningen. Du kommer aldrig undan en skuld i Sverige. Du kan förhandla om lägre ränta och göra hopbakslån så dina lån blir billigare men utan amortering så finns skulderna kvar. Att inflationen ska rädda dig och göra lånen mindre värda är mer en saga från förr än en verklighet dessa dagar. Men eftersom lån kan te sig abstrakta med märkligt många nollor i talen så är de dina ekonomiska bojor. Jag brukar att försöka se dem som något jag lurar mitt framtida jag på - för när jag lånar pengar idag så låter jag Per om ett, fem och tio år få betala min slösaktighet med sin möda och sin inkomst.

 

Att svensken ännu inte lärt sig eget ansvar är tydligt. Var sjätte medborgare med en lön upptill tjugofyratusen kronor per månad anser sig inte klara av en oförutsedd utgift på ettusen kronor utan att låna. Ja, läs det igen. Två femhundringar finns inte sparat. Och det gör en väldigt sårbar.

 

Att ha en låg inkomst är inte nödvändigtvis sämre än att ha en hög utan i all väsentlighet är det storleken på kostnadskostymen som spelar störst roll. En billig etta kan vara din räddning om du blir arbetsoförmögen medan din bror som tjänar stora pengar faller okontrollerat med sin lyxvilla i samma situation. Bert Karlsson fattade det och myntade uttrycket att det är inte de stora inkomsterna man blir rik på utan de små utgifterna. Eller så var det kanske inte han utan en man i forna Babylon?

 

Spara alltid tio procent av det du tjänar. Det tutar jag i mina barn så ofta jag kan. De har verkligen tiden för sig. För mig är det för sent att åka med på det tåget utan jag får arbeta med ett högre sparande. Samtidigt möter jag nästan aldrig en enda vuxen människa, undantaget de i bloggosfären, som bygger en stabil ekonomi på detta enkla sätt. Varför? Det är ju inte svårt att räkna på.

 

När jag var runt de tjugofem var jag fortfarande sorg- och medellös. Idag är ekonomin i en helt annan dignitet - men jag är mer missnöjd än då. Jag vill bli av med alla lån. Jag vill vara helt skuldfri. Skulder tynger. Samtidigt behöver jag ha de där två femhundringarna och lite till för att klara oförutsett, förutsett och önskat. Även om det forna Babylon är historia så har inte slaveriets bojor gått samma väg.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

22 oktober

Sopgubbe

 

 

För tre år sedan så firade Kristdemokraterna femtio år så som parti. Jag funderade lite på om KD inte drabbats av svensk åldersnoja? De tycks ju numera vara förpassade till fel sida om riksdagsspärren på samma sätt som många dugliga svenskar är dömda till att inte kunna få ett jobb på grund av sin ålder. Själv är jag femtio år fyllda liksom KD - är vi dömda till evigt utanförskap?

 

 

Det kan vara så att jag behöver hålla mig i det skrivbord som jag sitter vid - det finns kanske inga andra möjligheter? Att arbeta för sitt uppehälle eller tillse att man försörjer sig själv är en förbannad plikt och den lön jag har och de friheter i mitt jobb jag tar mig är inte självklara alls - definitivt inte så som en arbetslös gubbe med femtio år eller mer på mätarställningen. Senast igår kväll på ett partaj kom frågan upp i ett samtal: hur länge ska du jobba? Och är man i min ålder går tankarna dit ganska så ofta. Därför så är den krassa verkligheten den att de slantar jag tjänar idag är direkt kopplat till detta magiska datum.

 

Däremot är det sorgligt att arbetsmarknaden blir trög och orörlig för gubbar och gummor. För det finns kompetens, intelligens och kapacitet, tro inget annat. Intressant är frågan varför företag hellre vill ha en 35-åring instället för en 45- eller 55-åring? Vilka är sakargumenten? Och finns det fördomar man lutar sig mot?

 

Enligt forskningsstatistik börjar åldersdiskrimineringen av äldre arbetssökande redan i 40-årsåldern. Detta är den reella fyrtioårskrisen. Det visar sig att för varje år över 40 som de sökande är minskar svarsfrekvensen med en halv procentenhet. Detta är ganska skrämmande i sig då åldern när man etablerar sig på arbetsmarknaden i 75% av fallen är 29 år. Tidsfönstret är rejält snålt tilltaget för karriären, kan tyckas. Och så barnen..

 

Barn nummer ett kommer för kvinnor i snitt vid 29 års ålder och män vid 32. Drömmen för arbetsgivare tycks alltså vara att anställa ganska oerfarna personer som hålögda av vaknätter och blåtummade av bostadsrenovering ska ta sig an arbetsuppgifterna innan de stressar iväg för att hämta tidigt på dagis. Alla blir äldre. Ungdom är övergående. Kontraproduktivitet i all sin glans.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
18 oktober

Evighetsgeldenär

 

Vi är tydligen inne i årets bästa börstid, har jag hört. Hur det blir med det återstår väl att se. Det finns obotliga optimister och allvarliga pessimister - och alla har de en åsikt kring hur det ska gå. Själv litar jag inte på någon, och knappt mig själv, så min diversifiering är spretig - aktier, fonder, utlåning, räntesparande och en trög kassa. Jag glömmer aldrig hur dyrt det är att tappa för stora värden då jag förlorar värdefull tid i nästa uppgång - jag är i högsta grad riskavert.

 

Jag är också ett svart får i familjen - och då menar jag tjocka släkten - då jag och hustrun är några av de få med lån. Nästan ingen annan har det. Hus är avbetalda, liksom studieskulder och annat. De sitter nu med låga kostnader och ofta fina inkomster - då har man faktiskt, om man vill, råd med en hel del lyx. Fina bilar och dyra hus, för att nämna något.

 

Så som familjens svarta får så har vi både bo- och studielån. Vi är dock inte längre medellösa, så som vi var för tio eller femton år sedan. Vi riskerar ingen privat finanskris oavsett om räntorna går upp eller om jobb förloras och det är i sig en blodtryckssänkande medicin. Sammantaget är det fyra lån vi har.

 

Tittar man på Lyxfällan så är det inte ovanligt med tjugo eller trettio lån och krediter med ofta höga räntor. Man tycks många gånger ha tappat kontrollen och lusten att ta tag i det hela. Att kunna göra enkla beräkningar tillhör också ovanligheterna. Exempelvis har en vissa deltagare svårt att se att se skillnaden på räntekostnad och månadsbelopp. Något som jag tyvärr sällan ser i detta program är diskussioner kring den så kallade snöbollsmetoden, speciellt i de fall då hopbakslån inte går att fixa.

 

Metoden är kontroversiell eftersom den inte beaktar hur dyra olika lån är eller vilket det bästa sättet att betala av sina lån är. Snöbollsmetoden fokuserar istället helt på mänsklig psykologi och är designad för att göra det så lätt som möjligt att behålla sin motivation. Snöbollsmetoden gör detta genom att försöka låta den skuldsatta se resultat av sitt arbete så fort som möjligt.

 

Man skriver helt enkelt ned alla sina lån i storleksordning med det minsta först. Detta är nu den ordning du skall försöka betala av lånen i. Du skall börja med att fokusera alla dina extra betalningar mot det minsta lånet och sedan när det är helt avbetalat så går du vidare till nästa lån på listan. Du fortsätter så tills alla lån är avbetalda.

 

Skall jag använda snöbollsmetoden? Det beror helt på din personlighet. Om du vet att du har svårt att hålla dig motiverad om du inte ser snabba resultat då skall du använda snöbollsmetoden.

 

Att vara skuldsatt är däremot för en del mer av en livsstil än ett uppenbart problem. Mer än 400 000

svenskar är registrerade hos kronfogden. nästan 200 000 barn lever i hushåll med skulder hos kronofogden. 100 000 svenskar har funnits i kronofogdens register i 20 år eller mer. De kallas evighetsgäldenärer. Dödligheten är 30 gånger högre för personer som genomgår skuldsanering än befolkningen i allmänhet. De som är under utmätning får nämligen ofta mindre kvar än de som har försörjningsstöd.

 

De flesta som hamnar i en skuldfälla gör det för små skulder och en oväntad kris: det kan vara en uppsägning eller en skilsmässa. För många är skammen värre än fattigdomen - man nedvärderar kanske sig själv och känner sig utanför och vid sidan av alla gemenskaper. Barn ser sina föräldrar sitta i köket och gråta över en hög med räkningar. Depressioner och missbruk kan bli följder.

 

Sverige är inte landet lagom när det kommer till skuld, där är svenskar snarare extremister. Vi är världens mest skuldsatta folk. Samtidigt har den svenska kulturen en hård skambeläggande syn på de som inte kan betala sina skulder.  I Sverige preskriberas brott som grov våldtäkt efter 15 år, men inte skulder. Svenskar är också ett av Europas mest betalningslydiga folk. Svenskar är så rädda för betalningsregistret att de till och med betalar bluffakturor.

 

Kreditbolagen har samtidigt lagarna och statens fulla tyngd genom kronofogden i ryggen. De kan fullt lagligt sätta räntor på flera tusen procent och bombardera reklam mot svaga och desperata. Det är en galet låg etisk nivå på stora delar av branschen.

 

Att lära sig att undvika skulder är en prioritet ett för mig när det gäller mina barns utbildning.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

7 oktober

Inga pengar till barnen

 

Hur märkligt det än är så provocerar mitt påstående många - att inte spara åt barnen. Oftast är det föräldrar ur curlinggenerationen, det vill säga sjuttio- och åttiotalister som i sig växt upp förhållandevis kravlöst och med oändliga förutsättningar, som förfasas över denna ondska jag sprider. För min del handlar det om essensen av föräldraskapet - för vad är huvuduppgiften?

 

 

Inte är det att försörja sina vuxna barn, inte är det att bereda deras väg ut i vuxenlivet med en röd matta eller att förse dem med en pidestal att sitta på med en lagerkrans på huvudet. Tro det eller ej, men med föräldraskapet kommer ett ansvar som varar tills barnet är vuxet vilket i konkreta termer är antingen när de fyller arton år eller har läst färdigt gymnasiet. Där slutar försörjningsplikten och där är det dags att ta eget ansvar för sitt liv framgent. Hur många föräldrar ser på det så här mer än jag och min fru, tro?

 

Föräldraskapets viktigaste uppgift är att förbereda sina barn att flyga på egna vingar. Mamma och pappa lär sitt barn att bli vuxet och att kunna hantera de förutsättningar, ansvar och förpliktelser samt de rättigheter det innebär. Jag och fru Penning säger det ofta och gör det i handling med våra barn - ni måste själva göra erfarenheterna nu kring hur det är att vara en människa i vårt samhälle. Varje sådan lär något. Varje handling eller frånvaro av en innebär konsekvenser, ibland njutbara men också smärtsamma.

 

 

En del i att lära en ung människa att bli vuxen är ansvar för pengar. Inga av våra barn kommer att serveras ett konto med slantar på artonårsdagen. Varför? Jo, för det skulle inte innebära någon kunskap eller förståelse för pengars värde. Ni som skakar på huvudet har inte förstått men jag har sett det många gånger på nära håll - ungdomar som fått en massa slantar och som sedan bara försvunnit i la dolce vita.

 

Först och främst är det bättre att barn lär sig att tjäna egna pengar. Dela ut reklam, sitta barnvakt och sälja jultidningar. Jag ser för många föräldrar som curlar. Men blir man ständigt lyft lär man sig inte klättra. Ge ditt barn en hundralapp och en utmaning i att fördubbla den!

 

Herr och fru Penning sätter undan pengar för eventuella framtida behov, pengar som kanske kommer att användas för att stötta våra barn i något - eller inte. Det beror helt och hållet på hur framtiden ter sig för dem. Vi arbetar mycket med att de ska klara sig själva en dag utan att ränna till mor eller far och tigga kosing. Ingen blir gladare än jag om våra barn bygger sin egen lycka och sitt eget ekonomiska oberoende.

 

Unge herr Penning är ett exempel. Han är tretton år och erhåller 400 kronor i månadspeng - då ingår vissa hushållssysslor och att städa sitt rum. Han har nu valt att spara hälften av detta belopp varje månad i sin framtida penningmaskin, pengar som jag investerar åt honom på ett ansvarsfullt sätt. Den andra hälften behåller han för sina egna kostnader som godis eller saker. Vår överenskommelse är att jag sätter in lika mycket som han sparar för framtiden och att pengarna inte får röras förrän han fyller arton år. Han är sporrad och kommer att få en återkoppling varje månad för att se hur det går framåt.

 

Oavsett hur ni väljer att göra så tror jag att vi iallafall är rörande överens om en sak: vårt land behöver fler människor som tar eget ansvar.

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
5 oktober

Sent ute

 

Jag är ju en sådan där gammal räv i ekonomibloggvärlden som skrävlar mer än åstadkommer. Tomma tunnor skramlar mest, som det sägs. Att vi i familjen Penning inte nått längre på alla dessa år visar på en skral inställning och slappa förmågor.

 

Samtidigt är vi inte genomusla, vi har ju trots allt sparat tio, tjugo, trettio procent av våra inkomster och denna trendlinje fortsätter att peka uppåt. Den nya sparmatrisen målar upp 49 % så som månatligt mål.

 

Att det är ett ämne som fascinerar och sätter griller i huvudet på folk. Går det att spara sig fri? I vårt konsumtionssamhälle och där till och med politiker spottar på sparande men gynnar belåning? Det kittlar och det skaver, värmer och ger frossa. Sydsvenskan ger luft i en artikel om en familj som sparar regelmässigt - de har dessutom en blogg som jag missat fullständigt. Tidningen kör en sensationslöpsedelteknik - Storspararens framtidsplan: ”Om tio år kan vi leva på våra investeringar”.

 

Men det är samtidigt en bra artikel som inte lämnar viktiga frågeställningar åt slumpen - inte minst frågan kring vad som är viktigt i livet eller inte så som sommarhus och fin personbil. Det lite ovanligare är att de båda makarna valt att ha delad ekonomi, men samtidigt så har de inga barn och då är det också en enklare ekvation.

 

På bloggen skriver herr Oberoende kring vad som faktiskt är det enda intressanta - varför vill man bli ekonomiskt oberoende och göra denna ansträngning? Och det är ju faktiskt mycket bra sammanfattat - skapa valfrihet och att lycka ej bor i konsumtion. Och som jag också säger att en kassabok är en förutsättning för att få penningkontroll.

 

Är det lycka man letar efter så har man redan hittat den. Verktygen har vi till hands sedan födseln. Att lära sig att hantera sina förväntningar är nyckeln. Hur du uppfattar din verklighet är själva låset.

 

En penningmaskin, så som herr Oberoende kallar den, är bara ett medel som helgar ändamålen. Pengar i sig gör ingen lycklig utan de är också ett verktyg att använda sig av. Familjen Pennings maskin heter Guldhönan och hon kommer inte att få se någon 4-procentsregel - den schablonmässiga regeln som säger att man bara kan plocka ut 4% ur sitt kapital för att bibehålla det.

 

Nej, vi bygger ingen familjeförmögenhet för kommande generationer utan slantarna ska vara till oss. Barnen får sina verktyg av oss att skapa sina egna förutsättningar och det tycks fungera - båda barnen sparar för framtiden och de där 10 procenten som är gränsen klarar de galant. Jag önskar bara att mina föräldrar, skolan eller för den delen samhället lärt mig som barn och ungdom hur pengar, sparande och frihet hänger samman.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

3 oktober

Verktygslåda

 

Jag blir så förbannad. Hade ett riktigt uselt lönesamtal som i princip renderade mig skulor. Argumentet för att det inte skulle bli mer än så var så småaktigt att det inte ens gör sig i pränt. Mulen, men inte motstulen, planerar jag mina drag framåt. Jag har en ganska bra lön och det i sig gör att jag för stunden ger min arbetsgivare ett virtuellt finger. Lönearbete åt andra är och förblir ett modernt frivilligt slaveri. Däremot så är lön ett verktyg i sig.

 

För lön är viktigt men inte allt - förmågan och utrymmet att spara av den är faktiskt än mer väsentligt. Det är ju så enkelt - spara tio procent varje månad och du har en hel månadslön undanstoppad efter blott tio månvarv. På dylikt sätt ökar man på sin lön på ett alternativt sätt. Till sist så blir lönen helt underordnad och det är dags att tacka för kaffet och önska chefen ett fortsatt långt arbetsliv.

 

Verktyg har man aldrig för många av. Här kommer ett av mina. Jag har satt upp en sparmatris som jag kallar något så fantasieggande som Målsparande. Vi har alla lärt oss att målsparande - det betyder att vi sparar till något som vi ska köpa, det vill säga själva målet. Så är det inte med familjen Pennings målsparande även om pengar ska användas till något förr eller senare. Nej, målet här är att nå en viss nivå på sparandet och det är ungefär 49 procent av inkomsterna.

 

För stunden ser denna matris ut enligt bild.

 

Det här är själva målen. Vi ser en schablonintäkt och ett gäng poster som är sparande av olika slag - amorteringar, insättningar, sparanden och investeringar. Varje månad fyller jag i faktiska inkomster och målen balanseras därefter mot dessa. 

 

Mål ska vara uppnåeliga och inte alltför svåra. Just femtio procent kändes tufft så därför valde vi fyrtionio som kändes lite bättre. Och september blev en fin månad och hela 55 procent nåddes, minsann. 

 

Vad betyder då de olika posterna? 

 

  • Amortering är bolån och studielån
  • Spar- och semesterbuffert är respektive till för trista ting och roliga äventyr
  • De så kallade överbetalningarna är att krediter i slutänden ska uppgå till att vara förbetalde i sin helhet.
  • Och så ett gäng olika investeringskonton

Det fina med min tjusiga målsparartavla är att det finns en morot som innebär att varje procent vi lyckas nå utöver målet får vi lägga 25 procent av dessa till restaurangkontot. Ja, det vill säga att eftersom vi nådde 6 600 kronor över mål läggs 1 650 kronor av dessa i äta gott. Att äta och dricka gott är för mig en livsnjutning av rang.

 

Om vi missar målet då? Måste vi då böta från restaurangkontot? Blir det springnota? Nej, det blir det inte. Uppfyllt mål är lika med belöning. Missat mål - då är förlorarna ändå vi. Det blir revision, det blir det - men inte mer.

 

Vad har du för verktyg i din låda? Något vasst?

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

9 september

Sent på bollen

 

Jag trivs med helg. Jag mår gott en lördag och söndag. Då får jag ju göra vad jag vill. Just denna lördag är vigd åt att umgås under nöjsamma former med min älskade familj - vi ska ut på tur och promenera, titta på sedvärdheter och äta och dricka gott. Man ska vara rädd om sin fria tid, sin fritid.

 

Nu kom det till sist, det underbara dödkorset i OMXS30. Underbara? Jo, all förändring är underbar för det visar på utveckling och nu gick vi faktiskt - enligt denna enkla tekniska indikator - över i en björntrend.

 

 

Du kan så klart välja att förhålla dig till den eller inte. Jag, däremot, får ytterligare en förstärkt syn på att det är mycket försiktighet i mina investeringar framgent som gäller. Dessutom finns det ytterligare två viktigare faktorer - alla pratar investeringar och kvällstidningarna samt gratisblaskorna har investeringsartiklar. Och när det är så, det är då det börjar bli för överhettat. För vi vet alla att medelsvensson alltid är sent på bollen.

 

Intressanta dagar är det också kring Nordeas flytt av huvudkontor. Statsministern, som alltid duckar när han själv kommer under lupp, ryar nu om bankens etiska värderingar. Folk är förbannade och lämnar banken. Jag har min åsikt men tänker inte värdra den här. Däremot så är det fakta att Nordea är en bank som får uselt betyg av kunderna i Finansbarometern, som nämns över 10 000 gånger i de Panamadokument som lyfter fram hur rika fått hjälp att via skatteparadis undvika skatt och som har en styrelseordförande, den finländske finansmannen Björn Nalle Wahlroos, som häromåret hävdade att 80 procent av folket är idioter när det gäller pengar. Hmm, förresten - Björn är kanske inte helt fel ute? Jag tänkte kort uppehålla mig kring denne herre.

 

Björn Wahlroos är ingen nalle - han är mer lik en hyena. Han jobbar inte direkt med sin sympatiska sida utan är kantig, självupptagen, härskarmental och troligen psykopat. Jag har aldrig träffat mannen men gör ändå denna analys - jag lyssnade på hans sommarprogram 2014. Jag har dock inga dubier kring hans förmågor att leda ett eller flera företag till framgång - men få vill nog ha honom som chef. Men det sitter väl lite i det finska arvet och storskogens gener - finnar är ju ett folk som tiger på två språk, äter bark till frukost och bastar sig till döds, inga förutfattade meningar här. Men dum, det är han inte. Till skillnad från svetsloppan som kritiserar honom.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

30 augusti

Det ljuva livet

 

Det vanliga är att man tycker att budget, det är något väldans trist. Det är en förutfattad mening. En annan missuppfattning är att budgetering bara handlar om inskränkningar och restriktioner. Detta är också helt fel, dock med en liten fotnot - det underlättar en hel del om du spenderar mindre än vad du tjänar. Den stora sanningen är dock att med en budget så blir livet gott att leva med få eller inga ekonomiska bekymmer.

 

Så hur gör man? Jo, det enkla första steget är att ta reda på hur mycket pengar du har. Inte vad du tjänar varje månad - utan vad du har just nu. Hundra kronor? Tusen? Inga alls? Oavsett så är dessa slantar din startpunkt. En bra idé att skriva ned detta någonstans.

 

Efter detta första steg är nästa att ta reda på vilka ekonomiska skyldigheter du har. Vad behöver du betala för innan du får din nästa inkomst? Elräkningen är sen? Maten slut i skafferiet? Sonen behöver nya fotbollsskor? Alla är de jobb som dina slantar ska ta sig an.

 

Så, hur ska pengarna räcka? Nu börjar budgeteringen! Att dela upp hur dina pengar spenderas är en god idé. Ett förslag är följande:

 

  • Fasta räkningar - hyra, telefon och kanske internet.
  • Fluktuerande kostnader - kläder, restaurangbesök och bensin.
  • Årliga eller kvartal - bilförsäkring, julklappar och Radiotjänst.
  • Skulder - krediter, studielån, billån.

 

Troligen kommer du inte att komma ihåg allt med en gång. Så därför är det bra att under en eller ett par månader skriva ned varenda utgift du har. 

 

Med detta är fundamentet för en budget byggt. Du har en karta - den stora bilden. När du får din lön eller inkomst så titta på dina budgetkategorier och bestäm hur dina pengar ska fördelas mellan dem. Med en budget är det lätt att prioritera och att ta bort kostnader som inte är prioriterade. Med en budget är det så mycket lättare att hitta den sköna balansen mellan ekonomiskt ansvarstagande och det ljuva livet. 

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
29 augusti

Bra mat är prisvärd

 

Att spara pengar på mat är ett effektivt sätt att få mer slantar över. Men det är inte bara det - matsvinnet är i sig ett miljöproblem, ett etiskt bekymmer och rent slöseri. I snitt slängs 45 kilo mat och dryck per svensk årligen. I pengar handlar det om åtminstone tretusen kronor.

 

Kyl och frys gör livet lätt. Vi behöver heller inte hamstra utan det finns mat i butiken - varje dag. Konserver är bra mat och även all torrmat som kan förvaras mycket länge. Att lära sig att inte vara kräsen är också en fördel. Eller som smålänningen säger: hungern är den bästa kryddan och det finns vetenskapliga belägg för det. Dessutom blir man inte fet och dryg av att inte äta jämnt och ständigt.

 

Här kommer några av mina bästa tips för att spara pengar och miljö:

 

  • Ställ matvarorna i datumordning i kylen - äldst längst ut och närmast. Gäller framförallt mjölkprodukter, fisk och kött.
  • En regelbunden inventering för och kolla längt in i kylen. Man kan hitta hemskheter också som tyvärr måste sjöbegravas.
  • En färdig matkasse är faktiskt effektivt - utan svinn. Storpack är inte för alla. Att att köpa på sig och sedan inte göra av med är inte bra, speciellt inte om man kört med fetkombin till stormarknaden och fyllt bilen.
  • Frys in rester som inte ska gå åt under de närmaste dagarna. Rester är annars lätt att glömma bort i hastigheten och drabbas snart av grön påväxt.
  • Köp mat med kort datum. Ska det lagas ganska omgående är detta bra för din plånbok och att maten inte heller slängs i butiken.
  • Bäst-före-datum är en rekommendation utan förankring. Det finns massor med faktorer som gör mat otjänlig men detta datum är inte ett av dem. Titta, lukta och smaka - vi har sinnen av en anledning.
  • Har du mat över som inte tycks gå åt - laga en rätt efter egen uppfinningsrikedom. Det kan bli gott eller så blir det mindre gott. Bättre än att slänga. Lite tips finns här.

 

Pengar som man bara slänger - det är slöseri för allt och alla.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Sidor

Blog Archive

Blog Archive
2017 (126)
Nov (8)

Taggar