PerPenning
Likes
252
Antal inlägg
588
Följare
53
Medaljer
0
Stad
Lund
Om användaren
Tid är pengar, pengar är makt, makt över din tid! För vad är pengar om du saknar tid att använda dem? Får du verkligen ut tillräckligt per penning spenderad? Jag är en knappt femtio år gammal pappa och make med två barn i skolålder, villa, bilar, amorteringar och kostnader - ganska lik många andra i det hänseendet. Vad Per däremot under senare år har insett är att en privatekonomi med mer trygghet, utrymme och frihet är något värdefullt att sträva mot. Många mer än Per behöver sätta sig ned och fundera igenom vilka prioriteringar som är viktigast och vilka som egentligen inte spelar någon roll. För egen del har Per insett att det värdefullaste han äger - tiden - byter han bort mot pengar. Dessa pengar är därför synnerligen värdefulla. Per vill att de ska ge god utväxling - han vill ha mer nytta och glädje per penning spenderad.
Kontakt email

RSS

RSS feed
2 dagar

Ekonomiskt oberoende på en minut

'Oberoende' är ett kärnfullt ord som innehåller mycket - styrka, självständighet, tydlighet och envishet är några av de mer positiva. Även mindre smickrande epitet finns att koppla till egenskapen - kanske är neutral eller fristående några av dem? En oberoende person är vanligtvis trygg och tillfreds med sig själv men inte nödvändigtvis sedd som en behaglig och vänlig personlighet. Av naturen är vi inga individer utan kollektiv i dess olika former - de som en gång i tiden gick sin egen väg åts upp eller dog av umbäranden. Samarbete är nog det vi är bäst ämnade för?

 

Att vara 'ekonomiskt oberoende' är däremot ingen egenskap utan blott ett tillstånd och inget som handlar om personlighet. Det är ganska skönt det, eftersom ekonomiskt oberoende inte behöver skyltas med - om man inte vill. Men vad är då ekonomiskt oberoende? Jo, det är det sista steget i byggandet av en stark privatekonomi.

 

I det första steget så saknar vi ekonomiska kunskaper och har ingen aning om hur vi bäst bör använda de pengar vi har. Istället sker konsumtion impulsivt och utan eftertanke. För att nå steg två behöver vi bli medvetna om vilka åtgärder som ger oss bättre ekonomiska resultat, så som grundläggande färdigheter i sparsamhet, sparande och skuldminskning. På TV är det i 'Skuldfällan' en hel del människor lär sig detta den smärtsamma vägen. Men det är likväl den rätta vägen.

 

I det tredje steget arbetar vi med att ta kontroll över vår ekonomiska framtid - vi amorterar bort skulder, sparar långsiktigt och i buffert. Vi känner att vi har kontroll på privatekonomin och att det bär i rätt riktning.

 

Etapp fyra innebär att du efter ett antal år nått skuldfrihet, ett sparkapital och en buffert samt att du har betydligt lägre kostnader än inkomster totalt. Etapp fyra är nämligen det sista steget innan - ja, just det, ekonomiskt oberoende.

 

Som ekonomiskt oberoende finns ingen oro längre för pengar - det finns tillräckliga resurser för att inte behöva utföra lönearbete och all tid är fri tid. För den som är ekonomiskt oberoende finns inga bojor längre. Vissa skulle kanske kalla ekonomiskt oberoende för självvald 'pension'? Arbete är frivilligt, helt enkelt.

 

Att vara ekonomiskt oberoende innebär inte, enligt mig, att nödvändigtvis leva på avkastningen av ett kapital allena. Nej, att nyttja besparingarna är inget fel alls. Om du är exempelvis femtio år när du når 'ditt' ekonomiska oberoende så kan ju kalkylen vara den att ditt kapital ska räcka under de kommande trettio åren - och sedan vara slut.

 

Det här var ekonomiskt oberoende på en minut, ungefär. I verkligheten tar det en stund längre.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

3 dagar

Varsamhet

 

 

I Kapstaden är det allvarlig vattenbrist. Detta livselixir är på upphällning och kraftfull ransonering står för dörren. Varje invånare och besökare uppmanas nu att inte göra av med mer än 87 liter vatten per person och dag. 500 miljoner liter vatten förbrukas dagligen men det är likväl hälften så mycket som för två år sedan - denna miljonstad har hörsammat budskapet. Inte alla men många.

 

När jag senast besökte Kapstaden kunde jag notera tydligt att vatten är viktigt. Jag ombads att på hotellet duscha kort tid. Det fanns skyltar och uppmaningar att spara på vattnet. Tidningarna delade budskapet i stora artiklar. En uppenbar krismentalitet fanns.Samtidigt i en fattigare stadsdel, Langa, som jag besökte köade människor vid en vattenpump som hade två öppna kranar där vattnet rann konstant. Man valde att fylla sina kärl från den ena medan den andra rann rakt ut - vattnet forsade längs med gatans kant. Här fanns inget sådant ansvar för vattenbristen. Varför?

 

 

Svaret finns i människors mentalitet. Är du fattig och saknar framtidstro men även självkänsla kan du tycka att det inte spelar någon roll vad du gör eller inte gör. Du kan till och med känna att du inte förtjänar bättre. Svaret går också att översätta till svenska förhållanden: Sverige blir alltmer ett politikerexperiment utan förankring i folklagren - vad vi vill är ointressant men våra röster i valen vill de ha.

 

Att spara på de gemensamma resurserna och att använda dessa på ett så bra sätt som möjligt är ett uppdrag våra folkvalda har. Men vad är det vi ser? Vidlyftiga och dyra projekt eller experiment med stora belopp av våra skattemedel. Ett slappt och ointresserat slösande utan goda kontrollmedel. Vad får vi höra? Jo, att nu satsar regeringen si eller så många miljarder på det ena eller det andra området eller så sparar man in ett annat enormt belopp någon annanstans. Vad vi däremot sällan eller aldrig hör är att man ska spara och samtidigt helga medlena - att använda dem effektivare och med större varsamhet.

 

Svenska politiker är idélösa med ett undantag - att tillföra större medel, läs skattepengar, för att lösa problem eller uppgifter. Motsvarigheten skulle i Kapstaden vara att avsalta haven för att mer vatten skulle kunna rinna rakt ut i rännstenen. Vi skattebetalare har oss själva till stor del att skylla på grund av vårt ointresse för politiken - istället ägnar vi oss åt att konsolidera det goda livet men med skygglappar på.

 

Mina öron skulle spetsas om jag hörde en partiledare som någon gång sa att nu behöver vi använda våra skattemedel mer varsamt och effektivt, att man hade respekt för alla oss skattebetalare som varje morgon tar oss ur sängen och går till jobbet för att ännu en dag betala för samhällskontraktet.

 

Att låta skattemedel rinna ut i rännstenen, varje dag, utan ett äkta syfte och med en god avkastning och hävstång är ett vansinnigt slöseri. Låt detta få ett slut. Det är nog nu. Vi som är de goda krafterna, samhällsbärarna och som skapar förutsättningarna för staten att verka - det är dags att uppmärksamma oss för vi är inte nöjda med vad vi ser. Förtroendet ni borde ha för att förvalta våra pengar är rejält urholkat.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

16 januari

Förundran

 

Känner även du att du har för lite tid? Då visar forskning att det går att förändra. Svaret har antytts i åtskilliga rapporter - och ändå är det oväntat. Om du vill känna att du har mer tid så sök förundran!

 

Vi är i början av ett helt nytt år. Året i sin linda, i sin blöja. När vi tar av blöjan, då lär sig året att gå. Nu tar året oss i handen och undrar vart vi ska. Kanske vi ska gå dit vi brukar? Visa året tvättmaskinen eller diskmaskinen och de långa Borde-listorna i våra egna huvuden? Eller så kan vi istället ta det nya året i handen och gå ut och söka förundran.

 

Forskning publicerad i Psychological Science berättar om ett experiment där man frågade studenter hur mycket tid de hade över. Hälften fick först titta på filmer som väckte förundran - vattenfall och rymd och sådant. Och de som blivit hänförde uppgav sedan att de hade mer tid över i sina liv än de andra.

 

I tidskriften Modern Psykologi skriver Sara Hammarkrantz om en fantastisk forskning att hänförelse stärker vår önskan att hjälpa andra. Och det är suveränt då andra studier visar att sådan empati utmärker de mest effektiva arbetsteamen i världen. Så att om du känner att du inte är tillräckligt effektiv så kan du göra så som vi oftast gör - försöker att göra allt lite snabbare, be din kollega eller ditt barn att skynda sig. Eller så kan du möta blicken och följa den så långt in som det behövs för att bli påmind om att du just nu tittar in i ögonen på ett mirakel.

 

För tid är relativt. Det är inte dess mängd utan hur djupt vi upplever den som bestämmer om den är tillräcklig eller inte. Vi har lärts att skynda oss, vi är formade av ett industriellt framgångsrikt samhälle. Vi har presterat oss jäkligt långt bort från den leriga medeltid som vi har i vår genetiska rygg. Och det var bara några ynka generationer sedan som vi till sist byggde bort korsdragen.

 

Men nu sitter vi där i våra soffor och det största hotet mot vår hälsa är inte korsdrag eller korsfarare eller rovdjur utan stressen och ensamheten. Och dessa båda uppkommer för att vi är så duktiga. Och båda dessa minskar när vi tar oss själva på allvar och inser att vi är värda så mycket mer än att hinna med allt.

 

Så dagens uppdrag är att söka förundran! Ta med dig dina barn och din gamla farmor när du ändå håller på och ge inte upp! Och i nästa lönesamtal, kräv att få nästa ökning utbetald i förhöjd förundran. Om chefen ser frågande ut så lägg fram de senaste rönen om förundran på bordet och framförallt - var klädd i stor hatt. Underskatta aldrig stor hatt - om skrattanfall uppstår så kom ihåg att det inte är en tävling, inte alls så att den som skrattar sist vinner utan den som får någon annan att göra det.

 

Ta ansvar. Var rationell. Följ din längtan. Sök förundran för jag lovar att även om dina kollegor och chefer lärts upp i konsten att se nöjda ut fastän det är lite småtrist - så längtar även de efter fler vattenfall i vardagen. Underskatta inte förundrans betydelse för ett lukrativt liv, underskatta inte stor hatt och ge inte upp - förändring tar tid. Ge inte upp utan ge istället bort din längtan på ett silverfat.

 

Bob Hansson från Tankar för dagen

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
31 december 2017

Gott slut och en godare början

 

Nu är det dags att avrunda året. Det är ju en ren konstruktion att ett år tar slut och ett nytt tar vid. Men för en del människor kan det innebära ett startskott för träning, hälsa eller en bättre ekonomi. För egen del gör jag ett finansiellt avslut vid årsskiftet för att jämföra över tolv månader men det finns många modeller som troligen är bättre, så som ett rullande tolv eller trettiosex.

 

Det är något som exempelvis Premiepensionsmyndigheten borde tar efter då de visar sina fonder idag hur de gått under ett år, så som 2017. Jag hade hellre sett ett rullande tolv här.

 

Pensionen är en viktig del i din privatekonomi, något som många yngre förbiser. Men efter arbetslivet så har du kanske trettio år till att leva - eller mer. Var dina pensionspengar arbetar kommer att innebära markanta skillnader över tid. Bedragare har ju insett att med många passiva pensionssparare och därmed mycket pengar så räcker det med att stjäla en promille för att bli mångmiljonär. Alltför många människor glömmer bort sina pensionspengar, vilket är märkligt. Allra förvaltade ungefär 20 miljarder kronor när de gjorde sina affärer 2015. I dagsläget förvaltar Solidar nära 25 miljarder åt 130 000 kunder. Bakgrunden till den stora mängden kunder är densamma. Spararna har inte valt fonden själva utan jagats in av telefonförsäljare som förmodligen riktat in sig på en ointresserad målgrupp som inte ifrågasätter dålig avkastning. Alla vill ha dina pengar - men du borde vilja ha dem mer.

 

Men nog om det. Fortfarande är det 2017. Lev vidare i nuet och titta inte bortom det. Framtiden kommer i sinom tid, Gott Nytt År och behåll tillförsikten och förnöjsamheten.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
24 december 2017

Lyskraft till jul

 

Här kommer en liten julhälsning från ett snöigt Skåne - eller inte. Detta är ett förinspelat meddelande då jag inte ens är i landet denna julafton. När ni går i vintermundering softar jag i shorts och piper över att jag är lite för varm fastän jag sitter i skuggan.

 

Men jag tycker om julen, åtminstone delar av den. Hysterin, klappjakten, släkttvånget och sorgen över att många barn faktiskt far illa under helgerna på grund av supande och gräl är baksidor. Ledighet, kontemplation, tid att umgås och möjlighet att nå lite mera av inre lugn är de vackra delarna. Det ligger i vårt ansvar att ta tillvara det som vi vill ha och att se till att fasa ut det osunda kring julen, eller hur?

 

Julkort tycker jag fortfarande är en fin tradition, speciellt om man lägger vikt vid att göra personliga sådana, kanske med något foto och så handskrivet - det är fint. Det kommer inte så många längre då folk tror att en hälsning i sociala medier duger - men det gör det inte! Julkort är fint! Julkort är så som jag vill ha det!

 

Jag fick minsann ett fint kort ifrån Lysa och det gör att jag ger dem många, glada julhälsningar. Ett riktigt kort! Där har ni att lära, alla ni andra! Jag smälter av sådan omtanke - även om jag inser att det finns ett marknadsbudskap också. Men vad faen - jag sätter väl in hundratusen till då!

 

Ett riktigt julkort från Lysa!

Alla, anser jag, bör ta julhelgen till att vila - vila från skola, jobb och andra engagemang. Det blir lättare att lyssna till kroppens signaler om man ger sig själv lite ro. Själv använder jag mig mycket bokstaven L i min minnesformel för en bättre vardag - Långsamt. Allt är värt att göra långsamt annars är det inte värt att göra alls. Att göra saker långsamt gör dig närvarande i nuet. Svårt i början, kanske, men det går att träna fram - tro mig.

 

En god jul önskar jag dig som läser detta. Jag tror att du får just det - om du bara bestämmer dig.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

16 december 2017

Inga krav

 

Lördag förmiddag och frukosten intagen. Nu väntar en stund att leka kontor med en kopp rykande java. Jag sitter förresten vid en dator varje dag på jobbet men det är inte i närheten av någon lek - något som finansbloggar, excelark med penningsiffror och spaning kring vart konjunkturen är på väg helt klart är. Att leka kontor, det är en vuxenlek i min smak.

 

Några räkningar ska betalas, några bloggar läsas och så några förberedelser inför vår resa över julen och nyåret. Det ska avbokas morgontidning och det ska förberedas med grannen som bostadsvakt. Egentligen handlar det mest om att ge blommorna lite vatten då vi har både larm, kamerabevakning och DNA-märkta pryttlar - något som utannonseras på diverse skyltar. Några garantier finns så klart inte men personligen hade jag som tjyv valt någon annan villa.

 

 

Att vara bortrest över ett månadsskifte är numera en barnlek då alla finansiella transaktioner kan schemaläggas. På kreditkortet har vi dock denna månad ett massivt belopp som ska betalas eftersom kortet betalade semestern för att kunna nyttja den tillhörande reseförsäkringen. Balansarbetet är dock så enkelt med You Need A Budget. Jag har en kundbonus som betalas ut beroende av kreditköpens storlek och denna månad blev det hela 490 kronor och det är också en slant.

 

 

Så när allt är förberett så är det bara att värma på glöggen och ta en filt med ut på altanen och njuta några bleka solstrålar. Under tiden dammsuger roboten huset med all flit i världen - allt som sparar tid får kosta pengar, det är min devis. Maskinen är dessutom duktig på sitt jobb och är i mina ögon årets bästa investering. Julstress finns heller inte i år - inga av mycket blir det: klappar, julmat, släkt eller krav.

 

Önskar er en fridefull helg.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
14 december 2017

Den hårda vägen

 

Det där med att ta sitt ansvar och påbörja sin resa mot att nå en privatekonomisk situation som skapar trygghet, lugn och inte minst möjligheter är alla förunnat. En del av oss når insikten tidigt i livet medan andra, likt mig, har en längre startsträcka. Att höjden av härligheten nåddes av min föräldrageneration är jag mycket övertygad om - för er åttio- och nittiotalister kommer det att bli en helt annan, betydligt kärvare verklighet under hela livet och kanske extra illa så som äldre. Att förvänta sig att samhället vurmar och vårdar oss på ålderns höst ter sig alltmer naivt.

 

Det sägs att vi lever i konsumtionssamhället där allt köps på krita. Men det är inget nytt alls. Att sätta sig i skuld är och förblir en rättighet. Jag tog mitt första banklån till en 13-procentig ränta som tjugoettåring. Så gjorde även min egen far för första gången som sjuttonåring. 

 

Far min gick sju år i skolan. Där lärde man sig läsa, skriva och komma ihåg bibelcitat. Pengar lärde man sig inget alls om. Att prata om pengar var fult.

 

Pappa började att jobba tidigt som lantarbetare. Med idogt slit kom han efterhand upp sig och blev traktorförare. Lönen var bra - hela en krona och nittioåtta öre i timmen eller runt tjugoåtta kronor i dagens värde. Efter ett par års arbete hade han lyckats spara undan hela femhundra kronor på bankbok.

 

 

Far sökte nu efter en begagnad motorcykel och hade tänkt sig att lägga tre eller högst fyrahundra kronor av sina besparingar. Han besökte en handlare av motoriserade cyklar och där mötte han den första riktiga säljaren i sitt liv och det blev dyrt.

 

Istället för att följa sin ursprungliga plan skrev far under ett köpekontrakt på en ny motorcykel - en Monarkram med JB-motor från Nymans Verkstäder i Uppsala. Istället för att förbli skuldfri köpte han en cykel och betalade under de kommande sexton månaderna en tredjedel av sin månadslön för att lösa krediten. Som sjuttonåring lärde han sig den hårda vägen.

 

 

Den hårda vägen skapar riktiga minnesbilder. Man lär sig av erfarenhet och inte av exempel. Ofta är det så saker och ting biter sig fast på riktigt. Även jag lärde mig den hårda vägen men mitt problem var att jag vandrade den för länge och lite för långt.

 

Går det att lära sig av exempel? Eller går det att lära sig av fakta? Är vårt förnuft starkare än våra belöningssystem? Vill vi ens lära? Det ser inte riktigt så ut.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

9 december 2017

Rynka pannan

 

Vi människor är mänskliga - vilket betyder att vi via evolution alltid prioriterat vår överlevnad vilket i sig inte är så konstigt. Att överleva är ju ganska väsentligt om vi ska kunna reproducera oss, vilket är vår faktiska evolutionära uppgift. Vi har ju varit ganska framgångsrika på det om vi tittar på vårt antal här i världen. Men just denna överlevnadsprioritet gör oss inte till rationella, beslutsfähiga, klocka och medvetna varelser utan vi är ganska lata, lättlurade, lättförledda och extremt påverkade av det sammanhang vi är i varje stund. Vi överskattar små sannolikheter och underskattar stora sannolikheter.

 

Enligt Daniel Kahneman, känd psykolog, har vi människor två olika system som verkar tillsammans - kallade system 1, det äldre, och system 2, det modernare.

 

System 1 är snabbt och agerar automatiskt utan med­veten kontroll. Dess viktigaste uppgift är att upprätthålla bilden av vad som är normalt. System 1 kan aldrig stängas av utan är ständigt på. Vi kan till exempel inte undvika att läsa ett välbekant ord när vi ser det, om vi inte tvingas ha uppmärksamheten någon helt annanstans. Vi har inga problem med att tugga tuggummi och gå samtidigt, prata och köra bil på en landsväg. Det sköter system 1 åt oss.

 

System 2 är långsamt och uppmärksammar när mentala aktiviteter krävs, till exempel komplicerade beräkningar eller när något oväntat händer. När system 2 slås på kräver det uppmärksamhet och störs när fokus försvinner. Om vi får frågan vad 17 gånger 24 är när vi är ute och går är sanno­likheten stor att vi måsta stanna medan system 2 löser uppgiften. Även självkontroll, att hålla ordning på ansiktsuttryck och kroppsspråk är uppgifter för system 2 - vi slutar med det ena för att göra det andra. Den ökade kognitiva ansträngningen gör att våra pupiller vidgas och pulsen ökar. Kognitivt utmanande uppgifter kräver uppmärksamhet, och gärna något blodsockerhöjande.

 

System 1 och 2 samspelar. System 1 är hela tiden i gång och förser system 2 med förslag som i sin tur blir beslut och bedömningar. När det dyker upp svårigheter som system 1 inte räcker till för, aktiveras det i vanliga fall vilande och näst intill sömniga system 2.

För det mesta fungerar det här bra, men det finns ett antal systemfel hos system 1 som får konsekvenser.

 

Vad vi ser är vad som finns, det är vad system 1 anser. System 1 konstruerar snabbt en historia av den tillgängliga informationen och bortser från det som inte syns eller hörs. Ju mindre informationsmängden är, desto lättare är det att skapa en historia eftersom det inte finns så många detaljer som kan motsäga den.

 

Ett sådant systemfel är lagen om små antal som alltid är aktiverat.Vi är mönstersökare av evolutionära skäl, eftersom allt som avviker är en signal om fara. Det betyder att vi gärna ser samband där det bara finns slump, och att vi drar långtgående slutsatser utifrån små urval. Men vi glömmer att extrema resultat lättare finns i små sampel. En viss fonds förvaltare kan exempelvis tillskrivas en stor betydelse för dess framgång men sannolikheten är större att det beror på tur, konjunkturcykel och slump. 

 

Ett annat problem för system 1 är stereotypa likheter som det älskar, men kan inte hantera frekvens, det vill säga andelen av företeelser i en grupp. Evolutionen har sannolikt lett till att det varit smart att tänka snabbt i stereotyper utifrån några få ledtrådar. Våra hjärnor är helt enkelt inte utvecklade för att räkna på frekvenser. Det innebär att vi, när vi får kunskap om egenskaper hos någon, går mer på stereotypi än frekvens. En socialt intresserad kvinna som på sin fritid hjälper utsatta ungdomar - är hon psykolog eller ingenjör? De flesta skulle automatiskt tänka psykolog, men glömmer att det finns betydligt fler ingenjörer än psykologer, så sannolikheten är större att hon är ingenjör.

 

Informationstillgänglighet är starkt avgörande för hur viktigt och riktigt vi bedömer att den är. Exempel från kategorier som lätt hämtas ur minnet blir bedömda som vanligare och viktigare. Personer eller händelser som är iögonenfallande, dramatiska eller personligt upplevda är lättare att framkalla. Vilket är dödligast – hajar eller potatis? Det är bara att påkalla minnet av ljudet i filmen Hajen så är svaret givet. Men sanningen är att potatisarna är betydligt farligare. Risken för att kvävas av en potatis i halsen är hundra gånger större än att ätas upp av en haj. Men tillgängligheten till bilder, verkliga eller i fantasin, av hungriga hajar gör att vi ställer större krav på åtgärder mot hajar än mot potatisar. Tillgängligheten spelar oss ett spratt också i ett betydligt lugnare sammanhang - i urvalsintervjuer. Den kandidat som med lätthet kan återge exempel från sitt arbetsliv bedöms per automatik som mer erfaren, utan att så behöver vara fallet.

 

Bekräftelsebias innebär att vi söker information som bekräftar det vi redan vet eller tror oss veta och bortser från sådant som motsäger det - det här ser vi överallt, inte minst bland politiker eller twittertroll. Ett besläktat fenomen är det som optimisten står för. Alla älskar en optimist som tror att allt är möjligt. Den kritiske pessimisten som söker fel och avvikelser är inte lika populär. Optimism leder till handling och inte till eftertanke och är vida spridd, envis och dyr. Övermod och optimism konkurrerar lätt ut risk.

 

Alla dessa systemfel står system 1 för som dock inte ska klandras - det har gjort att vi överlevt och blivit en framgångsrik art. Men hur tar vi oss ur denna svåra situation - kan vi förringa system 1 i vissa situationer och låta system 2 ta kommandot?

 

För vi fortsätter att tro på börsanalytikernas utsagor och vi betalar dyrt för kortsiktiga förutsägelser som egentligen bygger på slumpen och statistiska fenomen. Vi fortsätter att göra mekaniska bedömningar där intryck och känslor vägs ihop på oklara grunder. Vad kan vi då göra?

 

Jo, vi kan rynka våra pannor mer och le mindre när vi tänker på något komplext. Det triggar faktiskt ansträngningen i system 2 och minskar risken för både övermod och tillit till intuitionen. Utmana optimisten inom dig och bjud in djävulens advokat. Tänk basnivåer. Tänk långsamt.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

7 december 2017

Värdegrund är dumheter

 

Det går bra för Sverige - hjulen snurrar på i fin takt. Det finns gott om arbeten därute -  åtminstone om du har en utbildning. Även ungdomsarbetslösheten minskar och är den lägsta på tio år men även här är utbildning ett problem då de utan gymnasieutbildning är den stora gruppen arbetslösa. Vikten av utbildning ska aldrig underskattas.

 

Men för oss med utbildning i endera riktningen har det ganska väl uppdukat. Arbetsgivarna har svårt att fylla vakanserna och det krävs en del fjäsk för att hitta rätt personer. I min bransch som är IT är det finfina tider. Och dagens kompetensunderskott tenderar att bli värre över tid och det gör inte mig något - arbetsgivarna får betala mig mer för att göra jobbet. Högre löner och fler fringisar, det är min melodi!

 

Jag har däremot ett bra tips till arbetsgivare som vill sticka ut från mängden och lyckas att attrahera de människor de så väl behöver - och då handlar det inte om TV-spel eller belöningskonferenser, inte om fester eller fruktkorgar. Nej, det handlar om något så enkelt som värdegrund.

 

släpp ut mig!

 

Vad är värdegrund för något? Jo, det är något som är oerhört populärt i svenska företag - alla ska ha ett värdegrundsarbete och det ena fånigare värdeordet än det andra plockas fram, något som man gärna skriver på väggarna, musmattorna och i alla interna dokument. Tanken är att en värdegrund ska stöpa alla medarbetare i samma form kring förhållningssätt, etik, bemötande och så vidare. Men jisses, ordet värdegrund finns bara i Sverige och det är väl för väl. För värdegrundsarbete - det är slöseri med tid och pengar.

 

magsyra..

 

Företag ska främja sunda värderingar - men det har inte med värdegrund att göra. Om ett företag har problem på ett eller annat sätt så bestämmer man sig gärna för att alla i företaget ska stå för vissa värderingar eller värdeord. Märkligt är att de gärna är tre till antalet i princip överallt.

 

Vi står för kompetens, ambition och professionalitet. Eller vi står för kundfokus, kunskap och målinriktning. Och så vidare - bla, bla, bla. Det roliga i sammanhanget är också att i princip alla företag har samma värdeord med en högst bristande variation. För vilka har ni? Här kommer några ytterligare klassiker: gott bemötande, stolthet, respekt, entreprenörskap, ansvar, glädje, kvalitet, frihet under ansvar och teamwork. Trötta mig!

 

urk..

 

Ett kul exempel är att det i Malmö kommuns värdegrund har ingått att man ska ha en positiv människosyn och känna arbetsglädje. Det låter jättebra, men det kanske är bättre att ha en realistisk och allsidig människosyn?

 

Värdegrund är verkligen värt att förlöjliga då det inte är där man ska leta efter de värderingar man önskar i sitt företag. För vi är alla människor och de dagar vi är på topp behövs inga värdeord alls för vi åstadkommer ändå allt det som företaget vill att vi ska göra -  vi är hjälpsamma, effektiva, kreativa och så vidare. Och de dagar som vi inte är det, då spelar inga värdeord någon roll alls - för då struntar vi i dem. För det går inte att pracka på människor goda värderingar via värdegrundsarbete eftersom alla människor redan har goda värderingar i grunden - när de mår bra. Ja, undantaget de hopplösa fallen, då, som ändå inget värdegrundsarbete biter på - de lättkränkta, regelfixerade, själviska, materialistiska, narcissistiska och psykopatiska.

 

jag spyr i min mun

 

Nej, det handlar om att arbetsgivaren ska lägga vikt om att människor trivs, ges de bästa förutsättningarna för att göra sitt jobb bra, utbilda, inspirera och motivera. En bra arbetsgivare förstår detta och kan kasta allt värdegrundsarbete och alla värdeord på sophögen. Och ur den goda arbetsgivarens verkliga arbete med arbetsplatsens förutsättningar kommer lojala, duktiga, uppoffrande, motiverade, hjälpsamma ambassadörer till anställda som bidrar långt bortom alla plattityder som kan hittas i värdeordssoppan.

 

Att inte kunna arbeta tillsammans om man inte delar samma värdegrund är ren dumhet. Det handlar om att respektera andra människor för deras värde som människor, att kunna samarbeta med människor med helt annorlunda värderingar, att kunna respektera andras värderingar - men att värderingar aldrig friskriver en från respektfullt bemötande eller beteende. Gränsen mellan värdering och åsikt är alldeles för tunn. Vore det inte bättre att respektera den personliga integriteten och istället bara prata om uppförandekod?

 

Man ska försök skapa en organisationskultur där folk tänker och kommunicerar så ärligt och precist som möjligt. Undvik ord med positiv värdeladdning. En bra övning är bullshit-bingo. När någon på en arbetsplats noterat tio typiska floskler i dokument, e-post eller kommunikation ropas Bullshit!. Noteringar kollas av och den som vunnit får en belöning. Man får på så sätt en vaccination mot den lallande positivistens enfald - och en känga mot dess anhängare.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

4 december 2017

Alla pengar är lika

 

Att ekonomi, och i synnerhet privat sådan, styrs av märkliga mänskliga beteenden som rotats i oss under årtusenden är vetenskapligt bevisat. En viss Richard Thaler har tilldelats Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap kring just beteendeekonomi. Thaler har visat med sin forskning att människor agerar tvärtemot vad ekonomisk teori förutsätter.

 

Jag skrev om detta i min senaste månadsrapport att jag i familjen Pennings privatekonomi inte lägger pengar i olika lådor utan att alla slantar interagerar beroende av var behov uppstår. Detta är motsatsen till det som kallas Mental bokföring, den teori som syftar till att vi inte ser på alla pengar så som lika mycket värda. Ett exempel är att du kan känna dig nöjd med att de matvaror du köpte i butiken var prismedvetna val men att du sedan glatt kan köpa en dyr kaffe på stan.

 

Att göra en budget baserad på olika konton, riktiga eller mentala, så som matkontot, semesterkontot eller barnsparandet tenderar att förstärka effekterna av den mentala bokföringens baksidor. För en av anledningarna till att vi gör detta är att det kan anses hjälpa oss till självkontroll och att motstå frestelser. Vi människor faller nämligen ofta för kortsiktiga frestelser på bekostnad av mer långsiktiga åtaganden. Vi försöker att via mental bokföring tygla vår konsumtion.

 

Det här är dock förrädiska tankar. Vi baserar helt enkelt våra enskilda, ekonomiska beslut på vilken effekt de får för ett specifikt litet mentalt konto men inte på vad som händer med hela vår ekonomi. När man köper en ny diskmaskin så påverkar det bevisligen möjligheten att göra den där speciella semesterresan - alla pengar i din ekonomi är en helhet.

 

Till syvende och sist handlar det här om att kunna skapa sig en bättre privatekonomi - och den är holistisk. Alla konton som du skapar dig ska granskas lika kritiskt under lupp, varje kostnad ska räknas in i din totala ekonomi, du ska vara medveten, ha självkontroll och handla med disciplin.

 

Så slutsatsen är enkel - alla pengar är lika värda. Din lön, som du arbetar hårt för, är inte mer värd än vad dina investeringar, som du får gratis, avkastar. Arvet efter dina föräldrar är exakt lika mycket värda som de du själv har tjänat - krona för krona. Pengarna på dina barns sparkonto skiljer sig inte från de på ditt eget konto.

 

Därför påverkar också alla sorters utgifter din ekonomi på exakt samma sätt - din latte som du glatt pimplar på stan är i sig en kontantinsats till en lägenhet. Krona för krona.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Sidor

Blog Archive

Blog Archive
2018 (8)

Taggar