PerPenning
Likes
248
Antal inlägg
499
Följare
54
Medaljer
0
Stad
Lund
Om användaren
Tid är pengar, pengar är makt, makt över din tid! För vad är pengar om du saknar tid att använda dem? Får du verkligen ut tillräckligt per penning spenderad? Jag är en knappt femtio år gammal pappa och make med två barn i skolålder, villa, bilar, amorteringar och kostnader - ganska lik många andra i det hänseendet. Vad Per däremot under senare år har insett är att en privatekonomi med mer trygghet, utrymme och frihet är något värdefullt att sträva mot. Många mer än Per behöver sätta sig ned och fundera igenom vilka prioriteringar som är viktigast och vilka som egentligen inte spelar någon roll. För egen del har Per insett att det värdefullaste han äger - tiden - byter han bort mot pengar. Dessa pengar är därför synnerligen värdefulla. Per vill att de ska ge god utväxling - han vill ha mer nytta och glädje per penning spenderad.
Kontakt email

RSS

RSS feed
2 maj

Bit ej den hand som föder dig

 

Det visade sig att herrarna Grimlund och Hedberg från Lyxfällan nu också poddar på radiovis. Formatet tilltalar mig eftersom jag har möjlighet att lyssna, lära eller förfasas när jag promenerar, gymmar eller åker i bilen. Jag tycker nog att de båda gör en hyfsad podd även om de inte är riktigt radiotränade.

 

I det senaste avsnittet talade de om en lyssnare som skrivit in om sin ångest kring pengar - och då handlade det inte om att allt slösades bort vind för våg utan istället en dålig känsla kring att göra av med pengar och där det näst intill blivit ett sjukdomstillstånd. Hon mådde dåligt av att göra av med pengar överhuvudtaget då hennes känsla var att varje krona ut bidrog till en ökad otrygghet. I kvinnans fall hade det gått så långt att hon inte längre gick ut med sina vänner då det kostade pengar, inte gick på fest för att undvika att köpa en present och att spola ut dyrt toalettpapper kändes jobbigt.

 

Bevisligen så har alla något slags förhållande till pengar. En del älskar att prata om det medan andra aldrig gör det. Vissa slösar och andra sparar. Någon har en budget och en annan alla slantar i madrassen. Men likväl så lever vi alla ett liv i ett slags symbios med kosingen.

 

För det stora flertalet så trillar det in slantar månatligen på ett bankkonto, pengar som vi slitit många timmar för att tjäna in. Själv försöker jag att se min lön som något levande så länge den finns i mitt ägo. En sparad krona är långt mer än en tjänad krona då den kan investeras, fortleva och skapa nya pengar. Kapade utgifter låter pengar stanna i din omsorg medan varje krona du konsumerar innebär en omedelbar penningdöd - en köpt krona är en död krona. Uppskjuten konsumtion, oavsett hur ansträngande den är, gör dig rikare - tveklöst. Att brutalt slakta hela din lön varje månad är minst sagt en egg riktad mot dig själv.

 

Och när vi lånar pengar mot ränta tar vi mördandet ytterligare ett steg. Då börjar vi att förbereda rep, fallbila och giftspruta till de pengar som inte ens har kommit till världen i våra privatekonomier. Kan det vara mer utstuderat och grymt än så?

 

Och det mest galna är att de slantar vi skickar i ond, bråd död egentligen är våra bästa vänner. De är de som ger oss trygghet, en framtid och tillförsikt kring en bättre dag. De skapar oss egentid, frihet och inre frid. Så tänk på det nästa gång du pimplar en cola zero eller köper en finkaffe på stan - nu slog du ihjäl en hel dröse polare!

 

Skämt åsido, liknelser är alltid en fröjd eller kanske morbida, så som denna. Därmed inte sagt att det är en saga som jag berättade.

 

Ha en skön afton denna vårdag i maj månad!

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
12 mars

Meningslösa amortering

 

Att konsumera mer än du tjänar i reda slantar är den där basregeln som är lika enkel att förstå som att inse vidden av. Tjänar du tjugotusen kronor efter skatt så behöver du alltså göra av med mindre än det för att kunna bli ekonomiskt oberoende och lugn i själen. Den enklaste modellen är också den att tillse att varje månad fungerar så.

 

Att konsumera de pengar du har är kanske den finessrika komplementsregeln som i nästa steg gör att det privatekonomiska livet ter sig än ljusare. Varje lån är ju i sig ett köp som kostar pengar via räntekostnaden och samtidigt ett lån från dina framtida inkomster då lånet i sig ska amorteras av. Att köpa saker och ting med pengar du redan har är både klokt och behagligt och ditt framtida du slipper dras med dina nuvarande synder.

 

Jag följer Statistiska Centralbyråns rapporter kring hushållskonsumtion och det är uppenbart att svenska hushåll lever på krita. Exempelvis så ökade konsumtionskrediterna med 2,1% sedan ett år tillbaka, så kallade blancolån. Slår man samman dessa med bolån och övriga låneformer så ligger tillväxttakten på 7,2% per år. Det är i sig en mönster som går på fel håll för hushållen. Men jag är inte förvånad då det är lätt att lyssna in sig på hur folk resonerar.

 

Att amortera är för många ointressant och obegripligt. Familjen Penning amorterar modest med femtusen kronor per månad på bolånen och är en del i vårt sparande. Vid senaste månadsskiftet hade vi amorterat 275 tusenlappar. En god vän till mig undrade vad vi sparade i ränta på det. Jag gjorde ett överslag och berättade att det handlade om 238 kronor per månad. Var det allt, replikerade han. Att peta in hela tvåhundrasjuttiofemtusen kronor för att spara 238 kronor? Meningslöst!

 

Men han missade poängen. Att betala mindre i ränta är bra men huvudorsaken är att minska lånet. Pengarna vi amorterar försvinner ju inte i tomma intet utan kommer oss till del när vi säljer bostaden. Att man inte ser detta är märkligt. Dessutom så minskar vi trots allt räntekostnaden varje månad och varje år och ackumulerat är 238 kronor på tio år hela 28 560 kronor. Och vad blir det inte under ett högre ränteläge?

 

Den mest märkliga frågeställningen som jag stött på kring bolån och beskattning vid försäljning, som är 22 % på vinsten, har jag också fått av denna gode vän. Han trodde att det var skillnaden mellan vinsten och belåningen som avgjorde skatteskulden. Så om man köpte en bostad för en miljon kronor och lånade upp åttahundratusen till semester, bil och båt - och sedan sålde bostaden för två miljoner så skulle skatten bli blott 44 tusen kronor. Nä, min vän. Staten struntar i ditt beteende och leverne - skatten blir 220 tusen kronor och du sitter med tjugotusen i skuld.

 

Privatekonomi är i sig inget svårt fastän så många försöker hävda att vi alla är offer för omständigheterna. Jag håller inte med. Ansvaret är mitt. Och ditt.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

24 februari

En massa stålar

 

Vi har nog aldrig sett en liknande inkomst till det Penningska Palatset så som nu. Pengarna bara rasar över oss i rask takt och i mängder. Dubbla inkomster, extraarbete, skatteåterbäring, semesterlöner som ej tagits ut, barnbidrag och bonusar - det är ingen hejd. Vi snittar på det dubbla mot normalt under februari till juni enligt prognos så nu finns det rejält med konsumtionsutrymme - nytt kök och ny bil, here we come!

 

Nej, det där sista är inte vi. Att äta upp en inkomsthöjning, som dessutom är temporär, men konsumtion är vad det stora flertalet gör men inte familjen Penning som väljer att buffra och spara. Att leva är inte att shoppa!

 

Men hur många gånger har jag inte hört att nu kom årets bonus och vi köper en resa, löneförhöjning så nu blir det en ny bil eller där kom arvet efter farmor och det kaklar vi om badrummet med. Att det varje månad på nedersta raden alltid ska gå jämnt skägg är mer regel än undantag. Och jag talar inte om fattiglappar utan människor med inkomster bortom de fyrtio - per person. Klang och jubel och så tar pengarna snabbt slut.

 

Detta gyllene tillfälle ska inte gå oss förbi utan kommer under en lång framtid bidra till att vår balansräkning ter sig trivsam och behaglig. Vårt kök är lite slitet och golven skänker oss ibland en och annan spåga i fotvalvet. Möblerna har katten patinerat och badrummet har skavanker. Men inget av detta är så viktigt som att faktiskt under fem månader kunna spara undan en extra slant till guldhönan. För guldhönan, hon kan värpa guldägg - något som ingen konsumtion i världen kan göra.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
13 oktober 2016

Vattnets väg

Fick ett brev om att nu var det dags att avläsa vattenmätaren och berätta för vattenverket hur mycket av den här varan vi konsumerat under året. Tidigare har jag haft lite dåligt koll men den här gången kunde jag konstatera att familjen Penning förbrukat 217 kubikmeter färskvatten. Det är ju en himla massa vatten!

 

Vårt fina svenska kranvatten som vi ersätter med hemburet flaskvatten, som vi bajsar i och spolar hej vilt med. Runt 50 kubikmeter sägs det att vi i genomsnitt använder per person och år. Det är svårt att påstå att vi är rädda och sparsamma med vårt vatten.

 

SMHI har gjort beräkningar av det skånska klimatet fram till år 2100. Klimatberäkningarna visar att somrarna blir varmare och torrare och vintrarna varmare och blötare. Årsmedeltemperaturen väntas öka med cirka 4 till 11 grader och årsmedelnederbörden väntas öka med 100 till 150 mm över hela länet från ungefär 800 mm idag. Både för temperatur och nederbörd väntas de största ökningarna ske under vintern. Kraftiga regn ökar sannolikt i intensitet, det vill säga mer regn på kortare tid. Antalet dagar med torra förhållanden i marken under växtsäsongen beräknas öka med 50 till 80 dagar per säsong samtidigt som växtsäsongen förlängs med 50 till 70 dagar. Att detta kommer att påverka både tillgång till vatten och dess kvalitet är oundvikligt.

 

Rent vatten är vårt viktigaste livsmedel. Utan vatten inget liv.  Du kan klara dig utan mat i nästan tre veckor men utan vatten dör du inom tre dagar. Din kropp består för övrigt till två tredjedelar av just vatten. Av allt vatten på jorden finns 98 procent i haven som saltvatten. Bara 2 procent är sötvatten och hela fyra femtedelar av sötvattnet är bundet som is i glaciärer och i polarområdena. Kvar är knappt en halv procent tillgängligt sötvatten - det som vi tappar ur kranen.

 

Jag kan inte påstå att vårt kranvatten är så gott som friskt, kallt vatten i en fjällbäck - men definitivt inte sämre än flaskvatten. Och vaf? Chokladbullesmak? Det är vatten vi pratar om och det ska smaka så som vatten gör - ganska smaklöst men törstsläckande.

 

Och vatten, det kokar man kaffe på. Utan kaffe lever inte Per.

 

Jag har bestämt mig för att värdesätta vårt vatten lite mera. Kortare duschar och mindre spolande.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
1 november 2015

Spara omedvetet

 

I en forntid, då jag var barn, sparade jag slantar i en spargris som egentligen var en jordglob i plast. Min bror stoppade pengar i en plomberad burk genom ett litet hål han skurit ur med kniv. Mina föräldrar hade en liknande burk i köket med texten semester. Den gemensamma nämnaren var att pengarna var mer eller mindre otillgängliga - det var inte möjligt att tulla på dem. Jag minns att jag jobbade hårt med en kökskniv för att försöka komma åt enkronor i min sparglob som var snillrikt konstruerad för att inte släppa taget om besparingarna. Den var en djävulsk uppfinning som inte ens sprack då jag i djup frustration och i tur och ordning slängde den i golv, asfalt och betong.

 

Att spara och sedan raskt ta ut pengar igen är meningslöst. Viljan att spara tvingas på knä av uppkomna kostnader. Alla är inte födda i småländsk mylla utan drivs av kortsiktig lycka. Inte minst är jag själv en sådan person. För mig är därför otillgänglighet i pengar och obemärkt sparande viktiga komponenter. Jag vet ju det själv på samma sätt som många andra känner till sina svagheter inför exempelvis alkohol eller tabletter - till största del handlar missbruk om att undvika blindskär och frestelser.

 

Sparande utan att du märker det kan alltså fungera för de flesta. Autogiro är en enkel metod. Eller automatiska överföringar. Bäst är att börja med små belopp som inte märks. En gång så började jag själv med tvåhundra kronor. Meningslöst är att ta i så att du av nöd blir tvungen att plocka ut slantarna igen.

 

Det bör vara knepigt att komma åt pengarna. Om du avser att spara länge så ska du inte koppla något uttagskonto, exempelvis. Sådan är min erfarenhet om man är en slösare av rang. Att sätta in ska alltid vara enklare än att ta ut.

 

 

Taggar (blogg): 
5 september 2015

Spara eller amortera?

 

En populär och obesvarad fråga - ska jag betala av mina skulder eller spara först? För egen del så har jag ett svar som jag vågar stå för och det svaret är kopplat till ekonomisk frihet.

 

Allt börjar med dina fasta kostnader, vill jag hävda. Du måste gå en match med dessa även om det tar emot - lite enklare mat i vardag och till helg, exempelvis. En mindre kostsam semester. En billigare bil. På så sätt får du slantar över till att döda krediter och lån. Och detta, min vän, är i sig ett sparande. Motivation är så viktigt för att nå sina mål och ska aldrig underskattas.

 

Därför är svaret på frågan att du ska betala av på dina skulder - men inte för fort. Du ska inte betala så hårt på lånen att du inte har ekonomi att hantera oförutsedda utgifter eller låta dina barn få gå på någon fritidsaktivitet. Du ska inte amortera så tungt att du inte kan spara undan en del.

 

Det är något av en balansakt där du inte ska riskera att falla utan hela tiden kunna ta ett steg framåt - i taget. Så länge du känner att du gör det så är din motivation intakt. Så tror jag. Så spara och amortera - samtidigt.

Taggar (blogg): 
28 juli 2015

Du först

För att kunna bygga den där framtida förmögenheten som ger dig friheten och tiden åter krävs det lite uppoffring. Alla är inte beredda på att göra dylika insatser och kommer därför heller inte komma någon vart utan istället fortsätta sitt kutande i det snurriga hamsterhjulet. Men även om man har viljan och ambitionen så kanske man saknar metoder och verktyg? För hur ska det gå till att hitta slantar i en redan ansträngd vardagsekonomi som med nöd och näppe går jämnt skägg med kostnader och utgifter?

Ja, självfallet är det inte så att du kan strunta i att betala hyran eller elen - det krävs lite mer än så i en förberedande fas. Du måste helt enkelt göra en analys av vart dina pengar tar vägen idag och sedan följa upp med hur du kan kapa eller reducera kostnader. För vissa människor är detta en ganska enkel övning där köpkaffe, tidningsprenumerationer och skräpmat är lämpliga sparkandidater. För vissa andra krävs det en rejäl genomkörare med kontoutdragsanalyser i kombination med ett bra budgetverktyg - du känner till You Need A Budget, förmodar jag?

När du hittat en slant i mellanskillnad så ska du utan omsvep eller ursäkter se till att dessa pengar automatiskt överförs till din sparkassa - via autogiro eller liknande. På så sätt så är du igång. Det svåraste är helt enkelt att komma igång! Överförd kosing som inte är direkt tillgänglig finns det ett automatiskt hinder att komma åt. Istället så gäller det att visa kreativitet i att gå runt med de slantar som blir över - efter att du betalat dig själv först.

Du bygger sedan vidare på det här konceptet genom att öka överföringarna när du får högre lön eller minskade kostnader. Eller om du får ett arv, inte minst?

Det är en härlig mental resa att gå ifrån att inte få något över efter att räkningarna är betalda till att helt vända på konceptet - att alla fodringsägare får stå tillbaka eftersom du kommer i första hand.

Taggar (forum): 
Taggar (blogg): 
27 juli 2015

Tona ned

Idag lät jag två aktier få lämna portföljen - inte för att det är några dåliga val eller värdepapper i sig utan för att jag nu har påbörjat en nedskalning av risk. Det faller sig då naturligt att sälja av lite efterhand. Unibet och Millicom är de båda papprena.

Jag är ju en vanlig Svensson som dessutom snart ska börja ett nytt jobb. Att ha fokus mot börsen var och varannan dag kommer inte att vara möjligt på samma sätt som idag. Min exponering är fortsatt hög med drygt 82 procent i värdepapper så det är långt ifrån att ligga likvid. Hur börsen utvecklar sig härifrån och framåt avgör om denna nivå bibehålles eller om jag kliver av ytterligare. Visserligen har vi inget trendskifte ännu så jag stannar i observationsläge.
 
Ett litet nysparande på cirka 2 procent månatligen och till det utdelning är byggstenarna i likvidbygget inför en mer sansad börsframtid. Jag har inte riktigt nerverna eller för den delen - förmåga och kunskap - att trada i dagens klimat. 
Taggar (blogg): 
14 juli 2015

Mikrobeslut och makrokonsekvenser

Nu väntar en spännande tid med siffror för svenska bolag och kvartal två för året. Tröttheten kring Greklands problem är påtaglig och den överenskommelse som gjorts nu sågs onekligen som något bra - bra nog, åtminstone. Min positionering i marknaden kombinerar jag med att åka iväg på en semesterresa från och med imorgon och bortom veckoslutet. På så sätt så är jag lyckligt ovetande om vad rapporterna från SKF, Atlas Copco, Sandvik och andra tungviktare kommer att innehålla - även om jag inte äger några aktier alls i svensk industri numera.

Nej, jag är mest inne i obskyra branscher som dataspel och dobbel. Defensivt placerad också i fastighetsbranschen och i en del högutdelare så som kompensation. Jag har helt enkelt inte något jag är direkt sugen på att avyttra nu utan avvaktar vad trenden säger - och att vi varit under både SMA50 och SMA200 är ingen tydlig signal för mig. Det hade vi under juni 2013 och augusti samt oktober 2014. 

Likväl så är det numera kassa som jag bygger för framtiden och för att få ihop en sådan av duglig storlek så gäller det att vara duktig på prioriteringar. En kaffe på Starbucks - ett mikrobeslut - som upprepas alltför ofta skapar stora kostnadsbelopp - makrokonsekvenser. Man behöver inte vara överdrivet intelligent eller för den delen finansiellt utbildad för att kunna spara samman rejäla belopp så som en krigskassa inför en framtida börsbotten. Har man inget investerat idag så är detta en finfin rekommendation. Att sedan börja köpa in sig i svenska kvalitetsbolag när OMXSPI kryper under 400 så kan man i princip inte misslyckas.

Oftast så är det ju otåligheten som gör att stora belopp förloras - inte att det skulle vara speciellt svårt. Det finns ett afrikanskt ordspråk som säger att den som äger tålamod äger allt. Inte helt omöjligt är det att de tålmodiga framgent äger mer än de flesta även bland svensk industri?

Taggar (blogg): 
5 juli 2015

Statusmarkör att hyra

[img="public://forum-images/car.jpg"]

Oljeservice på min gamla Skoda och lite tilläggsarbeten slutade på 2 200 kronor. Jag som inte har ett uns av intresse och ej heller lust att lära lejer gärna bort allt som har med bilar att göra och den här prislappen kändes facil. Personbilen är nämligen ett av de större hoten, enligt mig, i färden mot ekonomisk frihet.

Personbilen är en dyr post i budgeten för de allra flesta. Alla behöver inte denna facilitet men vi som gör det för att i huvudsak kunna ta oss till och från jobbet är den ett nödvändigt redskap. Men samtidigt som bilen är ett fortskaffningsmedel så är det också en statusmarkör - i sig inget nytt då det är enkelt att se på gator och torg vem som prioriterar bilen före andra utgifter. En helt ny bil är inget annat än ett vansinnesköp oavsett hur rätt eller fantastiskt det känns då kontraktet är påskrivet och man rullar ut i den för första gången. En personbil lider av en grotesk värdeminskning under de första åren och tusenlappar rinner iväg varje vecka oavsett om vagnen körs eller om den står parkerad.

Det nya tricket att få möjlighet att köra fin bil trots en begränsad förmåga att köpa en är privatleasing. Bilföretagen har fått upp ögonen för hur populärt denna form av finansiering blivit att allt fler av märkena nu erbjuder privatleasing - alltså uthyrning av personbil under vanligtvis tre år till en fast kostnad. Framförallt yngre människor har insett att det finns ett nytt sätt att ha bil till en fast kostnad varje månad. Eller så som försäljningschefen på Toyota i Malmö uttrycker det: de yngre har köpt tänket att slippa spara till en bil. Ja, du. Att spara till konsumtion har nog aldrig varit så omodernt som nu.

För hur bra är det egentligen med privatleasing ur ett ekonomiskt perspektiv? Att det är bekvämt och enkelt, det köper jag rätt av. Men det är definitivt inte något som fröjdar en privatekonomi - och det grundar jag på mitt tidigare resonemang - en ny bil är ett galet köp. Du kan leasa en V40 T2 för 2 995 kronor per månad eller totalt 107 820 kronor under tre år, då får du köra ståndsmässigt med glänsande lack och nybilsdoft. Sedan får du sonika lämna tillbaka bilen och du kan börja om med en ny vagn igen. På tio år blir detta 359 400 kronor att punga ut - det är mer än en nettoårslön för mig. Ett leasingkontrakt av denna typ skulle alltså kosta mig ett av tio års slit. Jag får visserligen ingen skatt och fri service men det är så mycket pengar!

Begagnade bilar är alltid det klokaste alternativet för den som vill spara på utgifterna. Allra helst betald utan finansieringslösning med sparade slantar. Jag förstår att människor väljer privatleasing ur en aspekt - att få hyra lite status och bekvämlighet. Däremot är det inget för den kloke privatekonomen eftersom det aldrig går att räkna hem i jämförelse. 

Hur resonerar du kring personbilen? Ny eller begagnad? Ingen alls? Vad får den kosta dig per år?

Taggar (forum): 
Taggar (blogg): 

Sidor

Blog Archive

Blog Archive
2017 (102)
Sep (7)

Taggar