PerPenning
Likes
252
Antal inlägg
604
Följare
53
Medaljer
0
Stad
Lund
Om användaren
Tid är pengar, pengar är makt, makt över din tid! För vad är pengar om du saknar tid att använda dem? Får du verkligen ut tillräckligt per penning spenderad? Jag är en knappt femtio år gammal pappa och make med två barn i skolålder, villa, bilar, amorteringar och kostnader - ganska lik många andra i det hänseendet. Vad Per däremot under senare år har insett är att en privatekonomi med mer trygghet, utrymme och frihet är något värdefullt att sträva mot. Många mer än Per behöver sätta sig ned och fundera igenom vilka prioriteringar som är viktigast och vilka som egentligen inte spelar någon roll. För egen del har Per insett att det värdefullaste han äger - tiden - byter han bort mot pengar. Dessa pengar är därför synnerligen värdefulla. Per vill att de ska ge god utväxling - han vill ha mer nytta och glädje per penning spenderad.
Kontakt email

RSS

RSS feed
24 december 2017

Lyskraft till jul

 

Här kommer en liten julhälsning från ett snöigt Skåne - eller inte. Detta är ett förinspelat meddelande då jag inte ens är i landet denna julafton. När ni går i vintermundering softar jag i shorts och piper över att jag är lite för varm fastän jag sitter i skuggan.

 

Men jag tycker om julen, åtminstone delar av den. Hysterin, klappjakten, släkttvånget och sorgen över att många barn faktiskt far illa under helgerna på grund av supande och gräl är baksidor. Ledighet, kontemplation, tid att umgås och möjlighet att nå lite mera av inre lugn är de vackra delarna. Det ligger i vårt ansvar att ta tillvara det som vi vill ha och att se till att fasa ut det osunda kring julen, eller hur?

 

Julkort tycker jag fortfarande är en fin tradition, speciellt om man lägger vikt vid att göra personliga sådana, kanske med något foto och så handskrivet - det är fint. Det kommer inte så många längre då folk tror att en hälsning i sociala medier duger - men det gör det inte! Julkort är fint! Julkort är så som jag vill ha det!

 

Jag fick minsann ett fint kort ifrån Lysa och det gör att jag ger dem många, glada julhälsningar. Ett riktigt kort! Där har ni att lära, alla ni andra! Jag smälter av sådan omtanke - även om jag inser att det finns ett marknadsbudskap också. Men vad faen - jag sätter väl in hundratusen till då!

 

Ett riktigt julkort från Lysa!

Alla, anser jag, bör ta julhelgen till att vila - vila från skola, jobb och andra engagemang. Det blir lättare att lyssna till kroppens signaler om man ger sig själv lite ro. Själv använder jag mig mycket bokstaven L i min minnesformel för en bättre vardag - Långsamt. Allt är värt att göra långsamt annars är det inte värt att göra alls. Att göra saker långsamt gör dig närvarande i nuet. Svårt i början, kanske, men det går att träna fram - tro mig.

 

En god jul önskar jag dig som läser detta. Jag tror att du får just det - om du bara bestämmer dig.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

7 december 2017

Värdegrund är dumheter

 

Det går bra för Sverige - hjulen snurrar på i fin takt. Det finns gott om arbeten därute -  åtminstone om du har en utbildning. Även ungdomsarbetslösheten minskar och är den lägsta på tio år men även här är utbildning ett problem då de utan gymnasieutbildning är den stora gruppen arbetslösa. Vikten av utbildning ska aldrig underskattas.

 

Men för oss med utbildning i endera riktningen har det ganska väl uppdukat. Arbetsgivarna har svårt att fylla vakanserna och det krävs en del fjäsk för att hitta rätt personer. I min bransch som är IT är det finfina tider. Och dagens kompetensunderskott tenderar att bli värre över tid och det gör inte mig något - arbetsgivarna får betala mig mer för att göra jobbet. Högre löner och fler fringisar, det är min melodi!

 

Jag har däremot ett bra tips till arbetsgivare som vill sticka ut från mängden och lyckas att attrahera de människor de så väl behöver - och då handlar det inte om TV-spel eller belöningskonferenser, inte om fester eller fruktkorgar. Nej, det handlar om något så enkelt som värdegrund.

 

släpp ut mig!

 

Vad är värdegrund för något? Jo, det är något som är oerhört populärt i svenska företag - alla ska ha ett värdegrundsarbete och det ena fånigare värdeordet än det andra plockas fram, något som man gärna skriver på väggarna, musmattorna och i alla interna dokument. Tanken är att en värdegrund ska stöpa alla medarbetare i samma form kring förhållningssätt, etik, bemötande och så vidare. Men jisses, ordet värdegrund finns bara i Sverige och det är väl för väl. För värdegrundsarbete - det är slöseri med tid och pengar.

 

magsyra..

 

Företag ska främja sunda värderingar - men det har inte med värdegrund att göra. Om ett företag har problem på ett eller annat sätt så bestämmer man sig gärna för att alla i företaget ska stå för vissa värderingar eller värdeord. Märkligt är att de gärna är tre till antalet i princip överallt.

 

Vi står för kompetens, ambition och professionalitet. Eller vi står för kundfokus, kunskap och målinriktning. Och så vidare - bla, bla, bla. Det roliga i sammanhanget är också att i princip alla företag har samma värdeord med en högst bristande variation. För vilka har ni? Här kommer några ytterligare klassiker: gott bemötande, stolthet, respekt, entreprenörskap, ansvar, glädje, kvalitet, frihet under ansvar och teamwork. Trötta mig!

 

urk..

 

Ett kul exempel är att det i Malmö kommuns värdegrund har ingått att man ska ha en positiv människosyn och känna arbetsglädje. Det låter jättebra, men det kanske är bättre att ha en realistisk och allsidig människosyn?

 

Värdegrund är verkligen värt att förlöjliga då det inte är där man ska leta efter de värderingar man önskar i sitt företag. För vi är alla människor och de dagar vi är på topp behövs inga värdeord alls för vi åstadkommer ändå allt det som företaget vill att vi ska göra -  vi är hjälpsamma, effektiva, kreativa och så vidare. Och de dagar som vi inte är det, då spelar inga värdeord någon roll alls - för då struntar vi i dem. För det går inte att pracka på människor goda värderingar via värdegrundsarbete eftersom alla människor redan har goda värderingar i grunden - när de mår bra. Ja, undantaget de hopplösa fallen, då, som ändå inget värdegrundsarbete biter på - de lättkränkta, regelfixerade, själviska, materialistiska, narcissistiska och psykopatiska.

 

jag spyr i min mun

 

Nej, det handlar om att arbetsgivaren ska lägga vikt om att människor trivs, ges de bästa förutsättningarna för att göra sitt jobb bra, utbilda, inspirera och motivera. En bra arbetsgivare förstår detta och kan kasta allt värdegrundsarbete och alla värdeord på sophögen. Och ur den goda arbetsgivarens verkliga arbete med arbetsplatsens förutsättningar kommer lojala, duktiga, uppoffrande, motiverade, hjälpsamma ambassadörer till anställda som bidrar långt bortom alla plattityder som kan hittas i värdeordssoppan.

 

Att inte kunna arbeta tillsammans om man inte delar samma värdegrund är ren dumhet. Det handlar om att respektera andra människor för deras värde som människor, att kunna samarbeta med människor med helt annorlunda värderingar, att kunna respektera andras värderingar - men att värderingar aldrig friskriver en från respektfullt bemötande eller beteende. Gränsen mellan värdering och åsikt är alldeles för tunn. Vore det inte bättre att respektera den personliga integriteten och istället bara prata om uppförandekod?

 

Man ska försök skapa en organisationskultur där folk tänker och kommunicerar så ärligt och precist som möjligt. Undvik ord med positiv värdeladdning. En bra övning är bullshit-bingo. När någon på en arbetsplats noterat tio typiska floskler i dokument, e-post eller kommunikation ropas Bullshit!. Noteringar kollas av och den som vunnit får en belöning. Man får på så sätt en vaccination mot den lallande positivistens enfald - och en känga mot dess anhängare.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

1 november 2017

Pengar i ordning

 

Det finns många åsikter kring budget och dess vara eller icke. Själv tycker jag det är en enkel match - antingen har du alla dina verktyg som skruvmejslar och tänger i en hög på golvet eller så finns de i ordning i en verktyslåda. Det finns fler liknelser så som betickslådan, kastrullskåpet och strumplådan - utan ordning så hittar du inte det du behöver. I en röra tar allt längre tid och tid är pengar. Det känns också bra att veta att det finns en gaffel att tillgå när hungern pockar på.

 

Det finns olika sätt att budgetera. Ett av de sämre, enligt mig, är att räkna med pengar man inte har - framtida inkomster, arv och avkastning. Jag budgeterar enbart med pengar jag har. Framtiden är alltid osäker, det enda reella är de slantar som finns här och nu.

 

Amenvaf? Om jag nu bara har tvåhundra kronor på kontot? Om jag budgeterar enbart dessa kronor, hur ska jag då få ihop hela månaden? En rimlig fråga. Du vill ha en större bild, en längre horisont. När jag menar att du har tvåhundra kronor, inget mer, att budgetera så ter det sig märkligt.

 

Så klart, du ska budgetera dina framtida utgifter, det är helt korrekt. De har troligen inte täckning på din tillgångssida som är tvåhundra kronor. Du är underfinansierad. Och det är de flesta svenskar lever med att lönen kommer in och betalar de omedelbara utgifterna och att det sedan är ofinansierat fram till nästa lön. Kallas också ur hand i mun eller leva från lön till lön. Och det är så vedertaget att få ens tänker på det.

 

Kommande kostnader som är underfinansierade motsvarar ett belopp som jag behöver för att täcka dem. För att skaffa sig dessa pengar behövs ett mål - ett av dessa är ett balansdatum. När kan jag i min budget nå en balans mellan pengar jag har och framtida kostnader?  Detta ska leda till att det alltid finns pengar nog i min budget för att täcka de kostnader som ligger framåt. Vissa kallar det buffert.

 

När du kört din budget några månader så ser du ungefär vad olika saker kostar. Ett bra exempel är livsmedel. Låt oss säga att den posten snittar på 5 000 kronor i en familj. Här kan jag då lägga ett månatligt finansieringsmål för dessa slantar så att det, efter ett antal månader, finns tillräckligt med pengar för att klara månaden som kommer.

 

En budget håller reda och du budgeterar med vad du har. Men varför ska du bara budgetera för kanske halva hyran eftersom pengarna du har inte räcker? Det kommer ju snart en ny lön? Jo, för att en budget ska spegla verkligheten här och nu, enligt mig. Frågan allt kokar ned till är: hur mycket kan jag spendera just nu? Och den kontrollen har jag i min budget.

 

När lönen kommer så finns det slantar att budgetera upp för alla kostnader. De pengar som blir över kan sedan budgeteras för det som komma skall. Stoppa in lite på semesterkontot? Börja budgetera för nästa månadshyra? Det här är kontroll på ett fantastisk nivå som ger en finfin magkänsla.

 

Verkar det skumt? Prova You Need A Budget.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
28 oktober 2017

Höj din lön enkelt

 

I år fick jag en usel löneförhöjning av min arbetsgivare. Ni som varit med i arbetstagen ett antal år vet att lönerevisioner kan te sig farsartade. Arbetsgivaren beklagar sig i både goda som dåliga tider - det finns inte mer utrymme, du fick ju så bra höjning förra gången, du har inte tagit nya ansvar eller jobbat mer och hårdare. Jag tar det hela med cyniskt lugn då jag inte söker bekräftelse eller befodran. I korthet söker jag istället så mycket pengar för så lite använd tid som möjligt. Det kallas för god utväxling. Utbrändhet låter jag andra ägna sig åt.

 

 

I år får vi istället en sjysst löneförhöjning av våra investeringar. Uppskjuten konsumtion har en magisk ekvation för utväxling av kapital. Från ett antal korgar med guldägg får vi fina slantar i olika dignitet. Någon ger fem procent och en annan tolv - betydligt bättre än de avtalförhandlade två eller tre procentenheterna. Att spara är att ge.

 

Ett exempel är familjen Pennings investeringssparkonto. Avkastning kan ses som löneförhöjning enligt mitt sätt att räkna. Om jag räknar på min egen och fru Pennings bruttoinkomster som är ganska höga så ger Guldhönan oss - hittills i år - ett lönelyft på 14 procent. Inget kattguld här inte. Och detta är bar en av korgarna då det finns fyra ytterligare.

 

Alldeles för många svenskar tar sitt lilla årliga lönelyft och skjuter in det i belåning eller konsumtion. Man kämpar på och sliter på sin arbetsplats, försöker göra skillnad, jobbar över och fjäskar för chefen - för att sedan, vanligtvis, inte få mer än någon eller ett par procent. Sedan blir man besviken och ger tappt.

 

Även när man skaffat sig en hög lön fortsätter man med konsumtions- och statuskarusellens eviga snurrande - lön in och sedan ut och iväg igen. Har man en ganska normal lön men arbetar med något som ger tillbaks mycket eller som man trivs fantastiskt med - inte sällan centralt avtalade - så har du mycket tillbaka i att skapa din egen löneförhöjning. Glad i hågen tar du emot dina två procent årligen och sparar minst tio procent av dessa och investerar. Snart har du skapat dig bättre löneförhöjningar än vad du någonsin kan åstadkomma i en karriärstege.

 

Året är inte slut än. Jag fick en ynka procent i löneförhöjning av firma Löneslav. Jag är nöjd ändå - firma Penning bjuder på kanske 25 procent eller mer innan champagnen korkas upp!

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
30 augusti 2017

Det ljuva livet

 

Det vanliga är att man tycker att budget, det är något väldans trist. Det är en förutfattad mening. En annan missuppfattning är att budgetering bara handlar om inskränkningar och restriktioner. Detta är också helt fel, dock med en liten fotnot - det underlättar en hel del om du spenderar mindre än vad du tjänar. Den stora sanningen är dock att med en budget så blir livet gott att leva med få eller inga ekonomiska bekymmer.

 

Så hur gör man? Jo, det enkla första steget är att ta reda på hur mycket pengar du har. Inte vad du tjänar varje månad - utan vad du har just nu. Hundra kronor? Tusen? Inga alls? Oavsett så är dessa slantar din startpunkt. En bra idé att skriva ned detta någonstans.

 

Efter detta första steg är nästa att ta reda på vilka ekonomiska skyldigheter du har. Vad behöver du betala för innan du får din nästa inkomst? Elräkningen är sen? Maten slut i skafferiet? Sonen behöver nya fotbollsskor? Alla är de jobb som dina slantar ska ta sig an.

 

Så, hur ska pengarna räcka? Nu börjar budgeteringen! Att dela upp hur dina pengar spenderas är en god idé. Ett förslag är följande:

 

  • Fasta räkningar - hyra, telefon och kanske internet.
  • Fluktuerande kostnader - kläder, restaurangbesök och bensin.
  • Årliga eller kvartal - bilförsäkring, julklappar och Radiotjänst.
  • Skulder - krediter, studielån, billån.

 

Troligen kommer du inte att komma ihåg allt med en gång. Så därför är det bra att under en eller ett par månader skriva ned varenda utgift du har. 

 

Med detta är fundamentet för en budget byggt. Du har en karta - den stora bilden. När du får din lön eller inkomst så titta på dina budgetkategorier och bestäm hur dina pengar ska fördelas mellan dem. Med en budget är det lätt att prioritera och att ta bort kostnader som inte är prioriterade. Med en budget är det så mycket lättare att hitta den sköna balansen mellan ekonomiskt ansvarstagande och det ljuva livet. 

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
21 augusti 2017

Skeendena

Jag skrev nedan strax innan semesterns slut 2013 - lika aktuellt som då.

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte.

 

Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprakt jag aldrig upplevt. Skeenden som jag missar om jag inte landat.

 

Ett skeende. Det är ett vackert ord. En aning mystiskt och med en lätt dimma av fantasi svept kring sig. Dess synonymer ter sig klumpiga och fula. Som att jämföra lätta andetag med ett tungt flåsande. Eller en mild, nästan ohörbar bris med luft från en blåsbälg. Förlopp och processer finns på jobbet men skeenden är för älvlika för att ens märkas där. När vi inte är i nuet kan ett skeende aldrig hävda sig.

 

Imorgon kommer min väckarklocka att tvinga mig ur mitt slummer inför min första arbetsdag efter semestern. Jag bävar, inte inför arbetsuppgifterna eller tiden som åtgår, utan inför det som jag vet kommer att ske. Kanske inte direkt men avklingande. Inte allt på en gång men definitivt allt ändå. Jag kommer att tappa bort och missa skeendena.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

19 augusti 2017

Jag ser dig

 

Jag är inte mycket för personlighetstester, DISC-analyser och horoskop - alla olika avarter med ändamålet att placera människor i fack. Sådant är bromsklossar mot möjligheter att utvecklas i de riktningar som individen önskar och istället stämplar man denne med olika egenskaper. Tendensen är då tydlig - eftersom jag uppenbarligen är utpekad att vara något kommer jag att förhålla mig till detta och förstärka sådana beteenden.

 

Sådant är big business i allt från rekryteringsbranschen till teambuildingövningar på företag. Vissa människor är i mina ögon enfaldiga får - de klappar förtjust i händerna och yvs över att få veta vilken sorts människa de är - röd, blå, gul och gredelin - och gläds över att de är ju precis så som de trodde att de var. Jisses, säger jag. Att läsa framtid i kaffesump eller tro att oturen bor i en svart katt eller illa ställd stege är inte så mycket sämre alternativ. Men som sagt, den finns en trygghet för vissa människor och det finns företag som livnär sig på det här.

 

Att kalla sig liberal, kristen, feminist, civilingenjör eller valfritt kön är blott en beskrivning av allt från åsikter till känslor. Men att säga att jag är är samtidigt synnerligen begränsande. För egen del är jag nöjd med att säga att jag är en människa, ungefär så långt sträcker sig min persondefinition. Att jag sedan säger att jag vill ha ett liberalt samhälle, att gudtro är min privatsak, att alla människor är lika mycket värda och att jag föredrar intimitet med kvinnor  stämplar mig inte så tydligt.

 

Att förstå sig själv - det är nog det som folk vill. Men vad finns det att förstå - egentligen? Alla våra beteenden är i grund sprungna ur tankeprocessen, svårare är det inte. Vi är biologiska varelser förfinade genom årmiljoner att vara det vi är idag. För mig räcker det med att sträva lite grann mot några få etiska principer - att vara snäll, empatisk, vänlig och förnöjsam - och ett par eftersträvansvärda känslor - att vara i nuet, ta det lugnt och långsamt samt se mer positivt än negativt i tillvaron.

 

Därför går det inte att generalisera. Jag läste en artikel om att man inte ska anställa människor yngre än 40 eftersom dessa är omogna, opålitliga och självupptagna. Det är en brandfackla, minst sagt. Egenskaperna som beskrivs har inget med ålder att göra utan är bara beteenden som en människa kommit undan med så här långt i livet. Visst, barn och ungdomar curlas utan like och det ger liknande resultat. Men det säger inget alls om människan bakom beteendena.

 

Genom mitt arbetsliv så har jag mött människor i alla åldrar som betett sig som skithögar eller varit helt underbara. Likadant är det idag och jag undantar aldrig mig själv. För hur är jag mot andra och hur väl sköter jag mina arbetsuppgifter och åtaganden? Jag gillar Matteus 7 och flisan samt bjälken - döm inte så blir ni inte dömda. Och i grunden så är det trots allt viktigast att vara sjysst mot andra, eller hur?

 

Att ålder är irrelevant är slutsatsen. Unga människor har inte lättare att lära sig nya saker, de är inte mer flexibla, friskare, snabbare eller tekniskt kunniga än äldre. Äldre människor jobbar inte självklart för gruppens bästa, är inte mer lojala eller pålitliga. Alla är istället smarta, korkade, energiska, lata, initiativrika, handlingsförlamade, friska, sjuka, låtsassjuka och bakfulla, lojala och illojala, neurotiska och skogstokiga. Lite till mans.

 

Så, vad är du då? Jo, du är.. ..vad du vill vara. Låt dig inte låsas in i fack, boxar eller strukturer. Du bestämmer - ingen annan. Du kan vara vad du vill vara idag och något helt annat imorgon. När någon säger till dig att du är så ska du reagera och definiera om - nej, jag är inte en möbelsnickare, en controller, en fegis, en ful en, en förlorare eller gulblågredelin. Möjligen så är jag en människa som tycker om att göra möbler, räkna pengar, undviker risker, ser ut som jag gör, ännu inte dragit en vinstlott och inte tror på personlighetsanalyser. Jag är inget av det ni säger att jag är. Beklagar missförstånden.

 

Jag vet med tydlighet vad jag uppskattar hos andra och jag tror att de flesta har samma måttband - omtanke, vänlighet, intresse, empati kan det kallas. Men i all sin enkelhet tycker jag bäst om att säga att jag ser dig. Jag ser dig. Inte självklart att kunna men med all nödvändighet väsentligt att lära. 

 

Lär dig se andra. Och lär dig se dig själv. Befriande.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

6 augusti 2017

Dagarna

 

Jag är ju så som många vet inte en av de yngre bloggarna även om Dagny med sina 103 år slår mig med hästlängder. Jag fyllde nyligen femtio år och är därför ett halvsekel. Av dessa år har jag nu, som det heter, förvärvsarbetat heltid under 23 år. Dessförinnan studerade jag, gjorde värnplikt eller ströarbetade. Med den normala måttstocken så har jag därför ungefär 15 år kvar till en eventuell pension.

 

Jag vädrar ofta min aversion mot lönearbete. Varför då? Jo, jag har svårt att finna nöjet och glädjen med det. Däremot så är jag beroende av att fortsatt jobba för att anskaffa slantar för leverne, försörjning och fritid. Jag har jobbat ganska länge, är rätt duglig på det jag gör och därför har jag en lön i motsvarande grad. Visst är det väl viktigt att en såld timma av mitt begränsade liv har en rimlig ersättningsnivå?

 

Jag och mina vänner som är i samma ålder vädrar ungefär samma sak - vi känner oss färdiga med arbetslivet. Vi ser inga nya roliga utmaningar, värden eller anledningar till att jobba, något som jag ser varje vardag hos många yngre kollegor - de är hungriga, jobbar över och stressar på för att få erkännanden, beröm och därmed ett värde. Jag med många, vi är bortom detta - jag bryr mig inte om att bli månadens medarbetare och ser inget speciellt i att göra perfektion av mina insatser.

 

Jag får då ibland mothugg från läsare som menar att jag borde rycka upp mig, skaffa ett annat jobb eller köra lite mental träning. De menar att om man nu är så mycket på arbetsplatsen så bör man göra något roligt av det. Jag ser det lite som att om man ler så blir man gladare - det är en travesti på sann lycka och fungerar inte, tro mig -  jag har provat. Nej, det finns något djupare i det här. Att vara bra på något, som jag faktiskt är, är inte av nöd och tvång roligt.

 

För det tjatas ju om att om man bara tycker att något är roligt eller inspirerande så blir man bra på det. Det är nog så sant - att bli duktig på något kräver hårt arbete och utan lågan så blir det svårt. Men när du väl är duktig och glöden har fallnat? Vad gör man då? Slutar det jobb som ger gott om pengar och börjar om? Kanske.

 

Jag läste om Kim Ekdal Du Reitz, en av Sveriges absolut bästa handbollspelare, som mitt i en fantastisk karriär valde att sluta helt med sporten. Han säger själv att han aldrig identifierat sig med handboll, något som många andra spelare gör - för vad skulle de göra istället för att spela handboll? För Kim var träning och matcher bara en belastning de senare åren - han tyckte helt enkelt inte att det var roligt alls längre. Tänk att vara en av världens bästa på något och inte vilja göra det längre? Hur många är så modiga att de vågar ta steget och lämna allt?

 

Kim sammanfattar sitt val så vältaligt: jag vaknade på morgonen och ville bara snabbspola dagen fram till att träningen var slut. Nu vill jag bara att dagarna ska fortsätta, jag ser fram emot livet. Det har jag aldrig känt tidigare.

 

Så jag och många med mig - vi är i samma sits. Vi är duktiga på något som vi väljer att göra varje dag utan att ens tycka att det är roligt. Det kan egentligen inte få fortsätta så, det är inte rimligt. Men modet, det hittar jag inte. Inte heller alternativen ser jag utan det är ett famlande i mörker. Vad ska jag göra istället?

 

Jakten på den ekonomiska friheten är en del i svaret. För om jag inte hade behövt få in lönen, då hade jag slutat tvärt. Min lista över allt jag vill göra istället är lång. För jag vill ju också att dagarna ska fortsätta och inte behöva snabbspolas.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

29 juli 2017

Alltid pank

 

Jag vet att det är svårt. Svårt att se när duktiga investerare vandrar på vattnet likt en historisk Jesus och skapar rejäl vinst när index samtidigt krackelerar. Svårt när jag själv blott förmår att förhindra raset i min egen portfölj. Sådant kräva sans i sinnet - att jämföra mig med de bästa, när jag samtidigt inte vill anstränga mig så som de gör, är praktiskt taget rätt dumt. Och i det ljuset ter sig saker och ting något bättre.

 

Ett av mina starkare barnaminnen är att jag alltid saknade pengar. Jag var alltid pank, helt enkelt. Så som telning räckte aldrig veckopengen - det behövdes godis, Fantomen och fler legobitar. Som yngling hade jag inte råd att köpa de LP-skivor, kassettband att spela in Rakt över disc på eller ens ett vettigt schampo till min tonårsfeta kalufs. Jag sneglade avundsjukt på de av mina kompisar som köpte en platta i skivaffären, hade TDK-band att spela in på och Yves Rocher i duschen efter jympan. Jag kom inte långt med min enda platta med Agneta Fältskog, mina Ton-i-ton-band från BP-macken och Timotei som visserligen doftade gott men var ett maskerat diskmedel.

 

Jag fick aldrig någon ekonomisk skolning - inte hemifrån och inte från skolan. Alla pengar som på ett eller annat sätt nådde mig, via månadspeng eller reklamutdelningen, konsumerades och inget sparades. Varför var det så? Jag, mina syskon och mina föräldrar pratade aldrig om pengar, vad de är, hur de skapas och vad de innebär för oss. Sorgligt och obetänksamt vilket också har lett till att jag idag inte är miljonär - så som jag borde varit. Jag har inte sparat något alls förrän en gryende insikt började gro när jag var runt de trettiofem.

 

Jag skulle inte plöjt ned mina slantar i tonåren på flipperspel och öl. Jag skulle sparat 10 procent av min inkomst från mitt första jobb fram till idag. Jag borde tänkte efter både en och två gånger innan jag gjort all den korkade konsumtion som blev till stora belopp över tid. Men nu blev det så och jag kan inte ändra på historien. Den enda positiva som finns kvar är frustrationen över att alltid känna mig pank, något jag numera inte är. Men känslan har funnits med mig under så lång tid att den är så som ett smärtsamt tandläkarbesök - då blir man flitigare med både tråd och borste.

 

Så jag är trots allt ganska nöjd nu att jag lyckats bromsa fallet i min portfölj med endast 1,5% då OMXS30 tappat 5,8% under samma tidsperiod. Jag har en viss riskaversion just av den anledningen - jag vill inte bli pank igen.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
10 juli 2017

Att bli frisk

 

Jag är sjuk. Riktigt sjuk. En del kallar det mansförkylning men det är något mycket värre än så. Dagarna lever jag så som zombie, hasar mig fram och ger ifrån mig gutturala läten och ljud och om nätterna brottas min kallsvettiga kropp med lakan medan min hjärna hakar upp sig upprepande, vansinniga, galna mardrömmar.

 

Jag levde i min sjukdoms kval onsdag till fredag förra veckan och knotade på med att jobba hemifrån för att skona mina kollegor från smittrisken. Mitt jobb är ganska krävande och dessa arbetsdagar tog nästan kål på mig. Jag var helt enkelt utslagen efter mina timmar i kontorsstolen och sov mest eller slumrande oroligt. Men när helgen kom så slog kroppen bakut och jag blev ännu sämre. Lördagen och söndagen var en dimma och en illusion - jag minns inte när mått sämre.

 

Efter att natten mellan helg och vardag var hemsk på alla de sätt så tog jag beslutet att sjukskriva mig. Det var ett kval men samtidigt en lättnad - jag hade inte orkat fortsätta. Jag behöver vila. Det stora kvalet ligger i ekonomin - det är jättedyrt att vara sjuk.

 

De allra flesta människor som blir sjuka är korttidssjuka - det är ju förkylningar och influenser. Sveriges sjukförsäkringssystem fungerar som så att arbetsgivaren är skyldig att betala sjuklön under de första fjorton sjukdagarna. Detta är ju i sig en belastning på ett företag och ju mindre antal anställda desto tuffare, det har jag all förståelse för. Men jag som arbetstagare tar också en rejäl smäll.

 

Den första sjukdagen är en karensdag utan ersättning. Därefter får man som högst 714 kronor per dag - detta motsvarar en månadslön på c:a 15 800 kronor. Jag undrar vilka heltidsjobb som ligger på en sådan nivå idag? Ett enkelt räkneexempel applicerat på mig själv innebär att jag är sjuk tre dagar. Då får jag för dessa tre dagar 23 procent av min lön. Det är ganska hårda papper.

 

Riktigt besvärligt kan det bli för människor om de blir långtidssjukskrivna, det kan man se när man exempelvis läser forum i familjeliv.se. Många får en chock när de, trots ett av världens hårdaste skattetryck, inser att de blir rejält stukade ekonomiskt. Staten tar gärna pengarna från oss på en progressiv skala men en sådan används inte i den andra riktningen. Det är därför heller inte förvånande att de som faller hårdast vid lång sjukdom är de som tjänade bra medan de arbetade.

 

Jag är övertygad om att måndagssjukan inte existerar sedan många år - det är för dyrt. Och tyvärr är det så dyrt att människor tvekar att sjukskriva sig trots att de är sjuka. Man kämpar på trots allt. Pendeln har slagit över och slagit över för långt. Svensk arbetsmarknad ska väl inte behöva liknas vid ett arbetsläger där piskan viner?

 

Våra politiker fortsätter sitt verklighetsfrånvända ösande ur vår gemensamma skattkista och lovar miljardsatsningar på än det ena, än det andra. Jag undrar dock om de någon endaste gång tänker på att de där pengarna i skattkistan fylls på av människor som släpar sig ur sängen och till jobbet varje dag men får behålla inte ens hälften av inkomsten. Jag undrar om de inser vikten av att människor just går till jobbet? Med de förutsättningar som ges när man blir sjuk går nog alldeles för många till jobbet ändå - vilket skapar fler problem än samhällsvinster. Jag undrar varför intresset för människor i vårt samhälle som verkligen anstränger sig och kämpar på är så lågt.

 

Det var länge sedan som jag insåg att var och en måste se över sitt eget hus. Var och en måste spara till sin pension, sina sjuka dagar och alla andra dagar. Var och en behöver budgetera, planera och konsolidera sina privatekonomier. För ingen är egentligen betjänt av att ens tro att vårt välfärdssystem finns där för oss när vi behöver det. Nej, samhällskontraktet är urlakat och dess text suddig -  det enda som består är kravet på oss att arbeta, helst även när vi inte förmår, och kravet på att betala så mycket skatt det bara går - att lura oss på.

 

En av de allra första bloggar som jag läste och som jag inspirerades mycket av hette Frisk Ekonomi och skrevs av en kvinna i yngre medelåldern som fått en diagnos kring en allvarligare sjukdom och som därför oroade sig, med full rätt, vad det skulle komma att innebära för hennes familj och deras ekonomi. Detta var för över tio år sedan men är inte mindre aktuellt idag - blir du sjuk, och inte kan tillfriskna, är du påverkad ekonomiskt härifrån till din evighet.

 

Det är dyrt att vara sjuk. Men just idag är det en lättnad att jag trots allt - fortfarande - har rättigheten att sjukskriva mig. Hur det annars hade gått vet jag inte men min kropp och min hjärna är trötta och behöver vila. Ingen blir heller glad över att jag gör ett dåligt jobb, allra minst jag själv. Och när man är sjuk så kokar allting ändå ned till en enda önskan - att bli frisk.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 

Sidor

Blog Archive

Blog Archive
2018 (19)

Taggar