Blog Archive
Min prognos om att våren skulle komma v10 blev två veckor försenad. Men förra veckan och inte minst nu i helgen så har det verkligen lossnat i alla fall här i Stockholm. Härligt då jag sett fram emot lite mer utomhusträning inte minst cykling i skogen som jag gillar.
Innan vi går in på veckans materbjudanden tänkte jag bjuda på två bra länkar. Dels har Alexander Gustafsson gjort en sammanställning på bolagens utdelning och vikt av OMXS30. Dels kan man ha den för att se hur mycket index ska falla en viss dag pga av ett bolags utdelning, men framförallt är det bra att få en uppdatering ibland av bolagens vikt i OMXS30 (du som har tex Avanza Zero behöver inte bekymra dig då den följer detta index inkl utdelnig). Här är sammanställningen.
Sen har duktiga Peter Benson på SVD skrivit en intressant krönika om vem som är rik och inte rik i dagens Sverige. För en gångs skull är artikeln inte låst så även vi som är ligger i runtan "Låg inkomst - förmögen" och inte vill lägga pengar på prenumeration på SVD kan läsa. Läs den här.
Så över till veckans materbjudanden. För som ni vet är det inte de höga inkomsterna utan de små utgifterna som man blir rik på.
Willys
Lövbiff 89 kr/kg
Ägg 15 pack 19,90 kr
Tomater 19,90 kr/kg
Aubergine/Squash 2 för 15 kr
Coop
Fläskfilé 49,90 kr/kg
City Gross
Äpple 9,95 kr/kg
Kycklingfärs 800 gram 49,95 kr
Princesstårta 800 gram 99 kr (ord pris 150 kr. Japp kommer köpa 3 stycken nu och hetsäta bara för det är billigt, så förfasa er gärna över min ohälsosamma livsstil i kommentarsfältet. Någon kan även passa på att kommentera att det blir billigare att baka tårtan själv)
LIDL
Ägg 15 pack 19,90 kr/kg
Fläskkotlett bit 39,90 kr/kg
XXL
Forte 24 proteinpulver 103,20 kr/kg
XXL brukar inte vara med på listan och proteinpulver är ju inte riktigt mat. Det har dessutom hänt att man kunnat köpa proteinpulvret ännu billigare där. Men nu har de 20% rabatt på allt i butiken den här veckan så ord pris 129 kr har blivit 103,20 vilket jag tycker är bra för 1 kg pulver vilket motsvarar 780 gram rent protein. 780 gram protein för 103 kr motsvarar tex 92 öre per ägg eller 4,60 kr per liter mjölk. Om man bara räknar pris per gram protein och dessa priser ser man ju väldigt sällan om ens någonsin.
Jag använder inte speciellt mycket proteinpulver men dricker 2-3 drinkar i veckan med ca 30 gram pulver per gång (bara i anslutning till styrketräning). Då jag bunkrade upp med 5 kg när de hade för 79 kr styck i höstas klarar jag mig minst ett halvår till.
Om ni undrar varför jag sitter inne och bloggar när solen skiner beror det på att jag inte lyckats ta mig ut eftersom utdelningarna står för dörren. Haha kul va?
Ja nu är det verkligen nära, på måndag kommer utdelningen från Stora Enso och sen är det bara dagar kvar till Castellum och Klövern pref. Härligt att äntligen få fylla på lite i portföljen då dessa pengar ska återinvesteras.
Jag tänkte ta tillfället i akt och förtydliga något som jag tycker många gånger förklaras lite otydligt. Betydelsen av utdelningar för totalavkastningen. Ni som brukar lyssna på Nicklas "Investeraren" Anderssons olika poddar har säkert hört saker som att ett visst bolags långsiktiga utveckling (ofta vill jag minnat att Investor från Nicklas födelseår 1987 används som exempel) utgörs till 2/3 av återinvesterad utdelning och 1/3 av kurstillväxt.
Nu vill inte Alexander Gustafsson på konkurrenten Nordnet vara sämre och publicerade ett inlägg på samma tema med fina grafer som visar att huvuddelen av avkastningen i några stora kända bolag kommer från utdelningen.
Här tycker jag dock det är lätt att snurra bort sig lite i uträkningarna. Låt oss ta ett bolag med fina 10% i genomsnittlig totalavkastning (kurstillväxt+utdelning). Dessa 10% utgörs i exemplet av 6% kurstillväxt och 4% direktavkastning. De flesta skulle nog vara överens om att kurstillväxten på 6% årligen är mer och en viktigare del av totalavkastningen än utdelningens 4%. Fick vi välja på 6% kurstillväxt men ingen utdelning eller ett bolag som delar ut 4% om året men står helt still i kurs så är valet enkelt. Men ändå går det att hävda att mer än huvuddelen av totalavkastningen kommer från utdelningen. Hur hänger då detta ihop?
Jo förklaringen är helt enkelt ränta på ränta och att det blir väldigt stor skillnad på 6% om året och 10% om året. I ett exempel med 25 års utveckling blir det såhär.
1000 kr med 6% i 25 år = 3 449 kr (du plockar ut utdelningen varje år och köper glass för den)
1000 kr med 10% i 25 år = 8 750 kr (du återinvesterar utdelningen)
Men är det verkligen rättvist att säga att utdelningen gjort mer för totalavkastningen än kurstillväxten? Nej det tycker jag inte. Hade bolaget stått still i kurs och utdelningen hade legat still på sina 4% och du hade återinvesterat den varje år så hade vi bara fått runt 2 100 kr efter 25 år.
Att spara pengar i 10-20 år och sen leva på avkastningen är ju ett sätt att på lång sikt få leva ett fritt och roligt liv och då fylla dagarna med sånt man tycker är kul. Det tjatar jag ju om så gott som dagligen här på bloggen. Men kan man lyckas hitta något sätt att fylla dagarna med det man tycker är fritt och kul och samtidigt tjäna pengar på det kanske man kan hoppa över de 10-20 första åren i ekvationen ovan?
I den här veckans fredagsintervju är det dags att få träffa de två barndomskompisarna som har lyckats hitta ett jobb som bygger på att de åker runt i Sverige och äter hamburgare, pizza, dricker öl, småsnackar och skämtar lite med varandra. På att filma detta och lägga upp på Youtube tjänar de över 100 000 kr i månaden. Finns de såna jobb kanske man inte behöver spara sig till att kunna sluta jobba?
Hur gör man egentligen för att kunna leva på Youtube, hur många tittare behövs och hur får man något att bli viralt? Det hoppas jag på att vi ska få svaret på idag.
Låt mig presentera Adam och Anton från Youtubekanalen Matkoma. För er som inte sett deras klipp bygger de på en blandning av humor och stor aptit för mat. En frågeställning på ett klipp kan vara hur många semlor man kan äta eller om det går att äta för 1000 kr på Biltemas billiga förbutik. Kanalen hittar du här och deras hemsida här. Kanalen har över 200 000 prenumeranter, jag är en av dessa och kollar varje vecka och tycker det är riktigt kul!
Hur fick ni idén med Youtube och Matkoma?
Vi är gamla barndomskompisar och har alltid varit intresserade av lite udda frågeställningar. Till exempel hur mycket kan man äta av en viss sak om man verkligen pressar sig själv. Vi visste båda att vi kunde äta ganska mycket, tex var vi båda överens om att äta två pizzor inte var några problem. Så vi tänkte hur vi kunde göra något intressant kring detta, till exempel starta en blogg eller filma våra matutmaningar. Då det inte fanns någon som gjorde något liknande i Sverige såg vi ett hål i marknaden och insåg tidigt att Youtube var den bästa kanalen för oss. Det var ungefär 3 år sen.
Hur snabbt kunde ni börja tjäna pengar och leva på det här?
Vi visste från början att det gick att leva på det om man fick tillräckligt stor spridning, men vi hade inte bråttom utan insåg att man måste bygga långsiktigt. Men redan från början drev vi det som ett bolag, även om vi fortfarande hade andra jobb. Från början gjorde vi kanske ett klipp i månaden och hade ett par tusen tittare per klipp. Sen steg det sakta men säkert och efter 8 månader var det en person med stor räckvidd som gjorde en ”shout-out” och vi gick då snabbt från 5 000 till 35 000 prenumeranter. Då tog det fart på riktigt.
Youtube funkar så att får man många tittare så visas klippen upp för många personer och ju fler som tittar desto mer syns man även med gamla klipp. Så det blev en väldigt snabb kedjereaktion när vi fått upp ett antal prenumeranter. När det började ta fart hade vi redan 40 befintliga klipp uppe som började pushas mer och mer hela tiden.
Hur ser ekonomin kring kanalen ut idag?
Vår huvudsakliga inkomstkälla är den automatiska reklam som säljs via Youtube. Ibland gör vi även samarbeten med företag som vill synas i filmerna. Reklamen som rullar innan och under klippen sköter Youtube (Google) så det är inget jobb för oss mer än att göra själva klippen.
Vi har idag 2-3 miljoner visningar i månaden och på det fakturerar vi lite över 100 000 kr i månaden från vårt bolag. Vi plockar ut 30 000 kr i bruttolön per person vilket gör att vi idag sen några kvartal tillbaka bara jobbar med kanalen.
Skulle ni säga att ett par miljoner visningar i månaden är det som krävs för att kunna plocka ut heltidslön på Youtube?
Vi är ju för det första två personer, så har man en kanal som bara en person ska kunna leva på så kan man givetvis klara sig med lite färre tittare. Vi har däremot ett tacksamt ämne i mat där annonsörerna är villiga att betala lite mer. Ytterligare en faktor som talar till vår fördel är att vi har ganska långa klipp vilket gör att det får plats ett reklamklipp även mitt i filmen. Det påverkar förtjänsten per tittare väldigt mycket.
Om det är någon som vill testa att leva på Youtube måste man utgå ifrån att göra ett bra innehåll, det är den enda strategin som fungerar långsiktigt. Det är också väldigt svårt att veta vad som ska ta fart och bli viralt, ibland tycker vi att vi gjort ett jättebra klipp med en fångande rubrik som ändå får ganska få tittare.
Hur stor del av era visningar är gamla klipp? Skulle ni kunna sluta producera nya klipp och börja jobba med något annat och ändå tjäna kanske 10 000 kr i månaden helt utan jobb med kanalen? Det vi som gillar investeringar brukar kalla en passiv inkomst.
Ungefär hälften av våra visningar och därmed reklamintäkter kommer från gamla redan befintliga klipp. Men tyvärr är det inte så enkelt att vi skulle tjäna hälften om vi helt slutade producera nya klipp. Hela modellen med Youtubes algoritmer för att sprida klippen bygger på att man har många tittare och att det kommer nytt innehåll regelbundet. Ju fler som tittar desto fler får upp klippen som förslag på intressant innehåll.
Skulle vi sluta producera nytt skulle det snabbt bli en negativ spiral med färre tittare, på samma sätt som vi fick en positiv spiral när fler och fler hittade kanalen och började prenumerera. Det är dock så att Youtube aldrig berättar hur algoritmen funkar i detalj, det är nog inte meningen att någon utomstående riktigt ska veta det.
Hur mycket jobb är det med kanalen? Jag misstänker att det är lite fler timmar bakom klippen än man kanske förstår som tittare? Ser ni det som ett vanligt jobb eller mer som en rolig hobby som ni dessutom kan tjäna pengar på?
Vi lägger framförallt mycket tid på redigeringen av klippen. Vi turas om och redigerar var annat klipp och det är ofta runt 20 timmars jobb med ett enskilt klipp. Då vi lägger ut två i veckan så blir det snabbt heltidsjobb för oss både med filmning, redigering, lite möten och planering.
Vi tycker det är ett väldigt roligt jobb, men ser det ändå som ett jobb. Hade vi fortfarande bara haft några tusen tittare per klipp så hade vi inte fortsatt med kanalen.
Hur ser ni på framtiden? Känns det här som något ni kan fortsätta leva på eller finns det en risk att antingen tittarna tröttnar eller att Youtube gör om affärsmodellen så att ni helt plötsligt över en natt står utan inkomst?
Vad gäller klippen försöker vi hela tiden förnya oss. Det ska vara minst lika mycket humor som rena matutmaningar. Att bara köra hur många pizzor kan vi äta ena veckan, hur många hamburgare nästa vecka och sen semlor tredje veckan skulle snabbt bli tråkigt både för oss och tittarna. Så vi försöker hela tiden hitta nya vinklar till exempel om det går att gå plus på att julbord, då vi vägde och räknade kilopris på allt på buffén.
Vi tror det är jätteviktigt med förnyelse. Redan när man själv börjar bli trött på innehållet gäller det att börja förändra och utveckla. För snart därefter kommer annars tittarna också börja tröttna.
Vad gäller Youtube som kanal tror vi den är väldigt stabil. För Google tjänar ju pengar på samma sak som oss dvs reklamintäkterna. Och Youtube är en väldigt bra kanal för annonsörer att nå ut till en attraktiv målgrupp.
För mig som gillar att handla billig mat och spara pengar känns det som ni hittat ett perfekt upplägg rent skattemässigt. Ni äter enorma mängder mat en gång i veckan där ni kan betala med företagskortet för obeskattade pengar och sen antar jag att ni måste hålla igen resten av veckan för att inte gå upp i vikt. Hur ser det privata matkontot ut en normal månad?
Ja man kunde ju tro att det här skulle vara ett perfekt sätt att spara pengar. Men vår erfarenhet är att vi ofta äter väldigt mycket och lite sämre mat under inspelningen vilket gör att vi verkligen försöker välja hög kvalité och inte så mycket pasta, ris, bröd och annan billig mat när vi inte spelar in. Utan då blir det ofta lite dyrare mat per kilo. Vi ligger båda på runt 3 000 kr i månaden i privata matkostnader.
Men du har helt rätt i att vi måste hålla igen och äta mindre kalorier mellan inspelningarna för att hålla oss i form.
Det här inlägget riskerar att bli lite meta då jag ska utgå från ett blogginlägg där Onkel Tom kommenterar på en annan bloggare vid namn Pappa Betalar? som gjort ett inlägg där han går igenom månadens kostnader.
Vill du gå till botten med alla turer får du klicka på länkarna ovan, annars tror jag du kommer relativt långt med det jag ska skriva nedan som min syn på det hela.
Den första frågan är om man ska redovisa månadens kostnader som en kassabok där man helt enkelt skriver ner pengar som kommit in och gått ut just den exakta månaden. Eller om man ska jämna ut kostnader som kommer ojämnt tex lägga undan 2 000 kr varje månad för semester istället för att den posten är noll i 11 månader om året och sen kostar 24 000 den 12e månaden då fakturan på resan ska betalas.
Gör man någon typ av kassabok för att följa upp utfallet och gör det varje månad i flera år och sen tar ett snitt fungerar det givetvis bra att skriva upp de faktiska kostnaderna, då det kommer jämna ut sig om man tar ett snitt per månad under långa perioder. Jag personligen gillar ändå att se på vår bils värdeminskning som en kostnad som finns varje månad inte bara en gång var 4e år när vi byter bil. Att bilen kostar pengar varje månad skulle man kunna lösa med någon form av balansräkning där man skriver ner värdet på bilen varje månad, men jag har aldrig orkat hålla på med någon balansräkning där jag inkluderat annat än lägenhet och finansiella tillgångar. Ska det bli relevant ska man i så fall värdera om lägenheten varje månad och skriva ner värdet på soffan extra mycket den månaden som man fått en fläck där och höja värdet på bilen månaden efter att man köpt nya vinterdäck. Bökigt och tillför inte något enligt mig.
Det här kan verka vara en detalj som bara är av akademisk betydelse för hur man bokför och skriver upp sina kostnader om man har en ekonomiblogg. Men för mig påverkar det även hur jag faktiskt jobbat med mitt sparande i praktiken. Det jag räknat som ett sparande (och räknat som sparkvot) är det jag satt in i min aktie- och fondportfölj varje månad (och amortering på bolån under de perioder då jag amorterat). Det betyder att en tusenlapp som sparas åker in i portföljen och den kan inte tas ut när behovet uppstår utan är fast där. Jag tar sen ett beslut nästa år om jag plockar ut utdelningen eller återinvesterar den, hittills har jag återinvesterat varje år. Men en tusenlapp som stoppas in i portföljen kan i teorin innebära att jag får ut 40 kr nästa år. Övriga 960 kr är tillsvidare avskiljda från min privatekonomi och kan inte nyttjas för inköp av resor eller ny bil.
Detta betyder att jag givetvis behöver en buffert utanför aktiemarknaden för semesterresor, byta bil, reparera frysen etc. Här har jag jobbat på lite olika sätt under åren då jag funderat mycket på hur stor buffert som behövs. Under tiden jag jobbade och sparade 75-82% av lönen varje månad och inte hade någon bil som skulle bytas ut hade jag troligtvis onödigt stor buffert under många år. Det hade bara varit att pausa sparandet 1-2 månader för att komma ikapp om något oväntat skulle hänt. Att ha 50 000 kr på ett sparkonto år ut och år in kostade ändå lite avkastning. Men är å andra sidan ganska skönt om man i portföljen ligger fullinvesterad. Exakt hur stor buffert som är lagom handlar både om matematik och avkastning men också om magkänsla och att sova gott om natten.
Onkel Tom påpekar då att det finns en risk med att man öronmärker pengar för konsumtion och sen handlar upp potten bara för att den ligger där och väntar. Ja möjligtvis även om jag aldrig upplevt det problemet. Det är då viktigt att poängtera att månadssparandes till portföljen sker separat och direkt man får lönen, att stoppa undan till buffert ska inte påverka den nivå på långsiktigt sparande till portföljen som du vill ha. Man ska inte lägga mer på resor eller annan konsumtion än att man har råd med det långsiktiga portföljsparandet man vill ha. Men jag tycker ändå man ska likställa resor och andra saker som kommer i klump några gånger om året med konsumtion som sker i små doser dagligen. Jag ser snarare en risk att man kallar allt som blir över en viss månad för sparande även om man vet att det kommer gå åt nästa månad. Pengar som ska användas nästa månad är inget sparande tycker jag, även om jag vet att folk i allmänhet säger att de sparar pengar till en cykel eller semesterresa.
En metod jag själv föredrar är att man har ett och samma sparkonto för allt ifrån bil, till resor och oväntade utgifter. Ska man spara till alla eventualiteter på egna konton som man döper till bil, semester, buffert etc tror jag risken blir för stor att det ligger för mycket pengar och skvalpar som sällan eller aldrig behövs samtidigt. Och dessutom risk att man köper dyrare bil än vad man behöver bara för att det ligger mer pengar än väntat på bilkontot om man byter bil ett år senare än beräknat. Jag tror också man ska ha ett spann mellan vilket man siktar på att ligga på det kontot så man har viss flexibilitet och kan jobba med ett lagom stort sparande över tid.
Säg att man vill ha 50 000 kr - 100 000 kr på sitt buffertkontot. Man räknar med att bilen minskar med 2 000 kr i månaden i värde, att semester kostar 5 000 kr i månaden fördelat på två resor per år och övrigt som ska tas från bufferten kostar 1000 kr i månaden i snitt. Då sätter man in 8 000 kr i månaden på kontot vilket gör att en månad utan resa, bilbyte eller missöde i bostaden så växer kontot från 50 000 kr till 58 000 kr. Några månader senare kommer fakturan för sportlovsresan och då går kontot ner från 70 000 kr till 50 000 kr. Kontot ska aldrig gå under 50 000 kr så man får anpassa priset på resan efter vad som finns att tillgå. Skulle frysen paja veckan efter kommer vi ner på 40 000 kr och då blir full prio att kommande månader så snabbt som möjligt komma upp i 50 000 kr igen, när vi är tillbaka på rätt sida 50 000 kr fortsätter vi sätta in 8 000 kr i månaden. Om vi reser billigare än planerat och väntar längre än beräknat med att byta bil så kommer kontot snart slå i taket på 100 000 kr och då gör vi inga fler insättningar utan kan istället höja avsättningen till portföljen tills dess att kontot återigen är under 100 000 kr.
Det blir helt enkelt tre växlar i insättningarna till sparkontot. Maxfart när man ligger under nedre gränsen, normalfart när man ligger mellan de två riktvärdena och helt slopade insättningar när man slagit i taket. Men jag personligen har aldrig räknat något av detta som ett sparande utan bara ojämnt fördelat konsumtion som jag tar höjd för i mina månatliga kostnader.
Jag fick i helgen en fråga från en läsare om jag inte kunde skriva något om att köpa in tex städhjälp och själv lägga tiden på jobba övertid istället för att städa hemma. Ett påstående man hör ganska ofta att personer med hög lön inte ska hålla på med massa enkla uppgifter som går att köpa in relativt billigt. Detta resonemang tycker jag stämmer om man har ett företag där man får tacka nej till uppdrag för att man lägger tid på administration. I ett företag har nämligen pengar in och pengar ut samma värde. Så kan man där jobba lite mer och dra in 10 000 kr för att man frigjort tid genom att köpa in en tjänst för 5 000 kr är det en vinst på 5 000 kr för bolaget. Det bygger dock på att kunderna står på kö så att du verkligen kan dra in mer pengar genom att frigöra tid.
Som privatpersoner funkar det inte riktig likadant då vi först skattar på vår lön och sen betalar vi privata kostnader med våra skattade pengar, dessutom kan vi inte dra av momsen. Även om man köper in en tjänst som är subventionerad via RUT så sker det en väldigt stor avbränning under resans gång. Ska man köpa in en tjänst som städning är det också någon som ska ta sig till din bostad, dessutom förekommer det kringkostnader som att någon ska fakturera och sköta bokföringen i städfirman, vilket man slipper om man bara städar åt sig själv. Exakt om det lönar sig för just dig att köpa in en tjänst får du räkna på själv genom att se hur mycket du får ut efter skatt på ett jobba extra. Men tjänar du bra så betalar du också hög skatt på extrajobb. Låt mig ta ett exempel.
Person A jobbar som målare och får ett uppdrag att spackla igen ett hål i väggen hos en kund. Ett skitjobb som tar 5 minuter men inkl resa och fakturering så blir det ändå en timmes jobb. För det fakturerar hon 400 kr + moms = 500 kr. Momsen försvinner direkt och med sociala avgifter och skatt på jobbet så blir det 200 kr skattat och klart för 1 h extra jobb, helt ok för att spackla igen ett hål på 5 minuter. För dessa 200 kr köper hon in städning i hemmet av person B eftersom hon inte hinner städa nu när hon jobbade övertid på måleriet. Efter att moms och skatt dragits får städaren behålla 90 kr av de 200 kr. För dessa 90 kr köper person B en pizza eftersom hon inte hinner laga middag när hon jobbat övertid med att städa person As lägenhet. Person C jobbar som pizzabagare och tjänar 25 000 kr i månaden. Efter skatt blir det 19 500 kr o lön för pizzabagaren vilket betyder ca 900 kr per arbetsdag. För att kunna ha råd att anställa person A för att spackla igen ett hål i väggen måste alltså person C jobba runt 5 timmar på pizzerian. Så totalt har dessa personer jobbat 7h för en pizza, ett spacklat hål och en snabb avsvepning med dammsugaren. Ta exemplet med en nypa salt nu då jag inte räknat med RUT-avdrag och kanske blev resultatet av spacklingen bättre nu än om pizzabagaren hade försökt spackla själv. Urpsrungsfrågan gällde städning och städa hemma hos sig själv tror jag de flesta klarar med godkänd kvalité.
Jag tror inte det är så vanligt att man räknar på städhjälp och gör en sansad bedömning av huruvida det lönar sig eller inte, utan man köper städhjälp för att man inte anser sig ha tid eller tycker det är trist att städa. Jag kommer fortfarande ihåg chocken från en diskussion på mitt gamla jobb där flera 25-åringar berättade att de givetivs hade städhjälp i sina maxbelånade bostadsrätter innanför tullarna. Det här var personer utan barn som tjänade kanske 30 000 kr i månaden och inte hade någon möjlighet att höja lönen genom att jobba någon timme övertid, så det var omöjligt att räkna hem rent ekonomiskt.
Sparar man till ekonomisk frihet dvs att inte behöva jobba blir exemplet ännu tydligare. Den dagen man inte längre jobbar finns det inget välbetalt jobb att jobba extra på och heller ingen skatt att kvitta RUT-avdraget mot. Och har man vant sig vid att slippa städa upp sin egen skit kanske det är en omställning att helt plötsligt få börja med det igen. Med 4% regeln krävs det att man sparar ihop ett betydande kapital för att ha råd med städhjäp en gång i veckan resten av livet.