Blog Archive
När Swedbank för några veckor sen gick ut med att de gjort en undersökning där de visade att många familjer kan spara 15-20 000 kr i månaden hakade många medier på.
Rubrikerna blev i stil med En vanlig familj kan spara 20 000 kr i månaden och reaktionerna på tex Twitter lät inte vänta på sig. Många hävdade så klart att Swedbank räknat helt fel och att det måste blivit en nolla för mycket i uträkningen. Tyvärr gick det inte att hitta rapporten på Swedbanks hemsida så exakt hur de räknat och om det var rimligt att spara 2 000 kr eller 20 000 kr fick hänga lite i luften. De olika sidorna i debatten använde sitt eget kontoutdrag som bevis för att det antingen visst gick att spara till och med mer än 20 000 kr i månaden eller från andra sidan att det givetvis var helt orimligt att spara ens 2 000 kr för en "vanlig familj".
Jag har de två senaste veckorna regelbundet besökt Swedbanks hemsida där de publicerar olika rapporter kopplat till privatekonomi, men rapporten som skulle komma förra veckan dök aldrig upp. Så nu igår såg jag att Swedbanks privatekonom Arturo Arques hade bloggat med en länk till rapporten i i dagarna. Lite märklig strategi kan jag tycka att göra en rapport som man släpper till media och sen tar det över 1,5 vecka innan man via visst detektivarbete kan hitta själva rapporten på en blogg.
Rapporten i sig gav mig inte några större aha-upplevelser när jag skummade igenom den rätt snabbt. Men för mig kom det ju heller inte som någon chock att det borde vara fullt möjligt att spara 20 000 kr i månaden för många familjer. 20 000 kr i månaden var heller inte extremexemplet då en familj som mer liknar min under åren vi sparade ihop vårt kapital, dvs två vuxna utan barn i bostadsrätt i Stockholm, så ligger det möjliga sparandet på 24 500 kr i månaden. Sen kan så klart en ensamstående förälder med flera barn spara betydligt mindre. Om du vill fördjupa dig i de olika typfamiljerna så hittar du mer info och länkar till rapporten här.
Men om man nu kommer fram till att många familjer kan spara så mycket som 15 000-25 000 kr i månaden har man kanske dragit till det extrema på kostnaderna kanske någon tänker? Nej det tycker jag faktiskt inte. Några förutsättningar som jag tycker bevisar det är:
- De har räknat amortering som en kostnad, dvs amorteringen skulle kunna läggas på det möjliga sparandet om man som de flesta betraktar amortering som en typ av sparande snarare än kostnad. Amorteringen uppgår till 2% om året.
- Belåningsgraden är relativt hög med 75% vilket medför högre ränta och amortering än för den som bott tex 10 år i bostaden och hunnit amortera ner lånet. Man räknar dessutom med rätt stora boenden (tex 57 kvm för ensamstående utan barn och 78 kvm för sammanboende utan barn).
- De har räknat med 2 770 kr i matkostnad per vuxen vilket jag tycker är relativt högt.
- De har räknat med busskort 12 månader per år. Kanske kan man cykla till jobbet i alla fall någon månad före och efter semstern varje år och hoppa över busskorten under semestern?
- Inkomsterna är beräknade som medianinkomster.
Det är så klart ingen mening att sitta och läsa i en rapport vad en genomsnittlig familj kan spara varje månad baserat på att de som gjort rapporten gjort vissa antaganden om vitvarornas livslängd, busskort, avstånd till arbete och barnomsorg etc. Utan jag tycker man kan se rapporten som lite inspiration och en ögonöppnare för de som anser det omöjligt att spara 5 000 i månaden. Sen får man så klart värdera varje kostnad i sin egen ekonomi och hitta en rimlig nivå. Man kanske ska se tex 20 000 kr i möjligt sparande som en pott som kan fördelas mellan lyx man unnar sig och sparande. Men då vara medveten om att det som inte sparas är just lyx som man medvetet unnar sig, ingen mänslig rättighet som krävs för överlevnad.
Jag tycker också rapporten belyser en intressant sak att lönerna har gått upp betydligt mer än inflationen under många år. Dessutom har skatt på arbete och ränta på bolån minskat. Så just nu är förutsättningarna "allt annat lika" betydligt bättre för att spara för en vanlig familj jämfört med när jag började spara på riktigt 2005. Trots det pratar många sparekonomer fortfarande om att 10% av lönen i sparande är ett bra riktvärde. Samma riktvärde såg jag på många håll redan 2005. Då är frågan om man inte borde passa på och spara lite mer under goda år när möjligheten finns? För inte kan väl sparekonomerna mena att man ska minska sitt sparande till under 10% om räntan på bolånen stiger med några procentenheter och jobbskatteavdraget slopas?
När jag började spara lite mer seriöst var inte ISK uppfunnet så kapitalförsäkring (KF) blev det naturliga valet när jag skulle flytta mina pengar från en aktie- och fonddepå för att slippa 30% skatt på vinsten. När sen ISK kom så startade jag även ett sånt konto och efter några år med dubbla konton så blev det så att jag hade alla aktier i KF och alla fonder i ISK. Min fru hade när vi slog ihop våra ekonomier för ett par år sen alla sina pengar i ISK men hon startade då en KF där nyinsättningarna främst skett sen dess.
De flesta känner till att KF är att föredra för utländska aktier med utdelning då man får hjälp med att få tillbaka den utländska källskatten. Men utöver det brukar rådet vara att det inte spelar någon roll om man väljer KF eller ISK, så länge man säkerställt att det inte är några avgifter i KF. Nätmäklarna Avanza och Nordnet, men även flera av de större/äldre bankerna, har helt gratis KF. Dvs man betalar ingen avgift till banken för att ha själva kontot, sen betalar man courtage och fondavgifter på samma sätt som i ett ISK.
På totalen innebär det att vi har ungefär 60% av våra pengar på KF och 40% på ISK. Det är ingen direkt tanke med fördelningen utan den har uppstått lite av en slump. Däremot har vi tänkt att det kan vara bra att ha båda typerna av konton då det är lite olika regler för ISK och KF om man flyttar utomlands till den grad att man blir skattskyldig i det andra landet. Att flytta pengar mellan konton är inget jätteproblem om man till exempel vid flytt utomlands bara skulle vilja ha en kontottyp, men det kan bli lite extra skatt och courtage då även insättningar beskattas.
Den största fördelen jag ser just nu med att ha båda typerna av konton är att man betalar skatten på lite olika sätt och vid olika tillfällen.
I KF betalar man skatten en gång i kvartalet direkt inne på kontot. Skatten för ISK kommer istället tillsammans med deklarationen året efter. Så länge man jobbar och har en lön och inte jättestort kapital så blir inte effekten av ISK på den totala deklarationen så stor. Men om man helt slutat jobba och lever på ett kapital på låt säga 10 miljoner innebär ändå 0,5% i skatt att 50 000 kr ska betalas vid ett enskilt tillfälle. Troligtvis har man koll på siffrorna och klarar av att planera sina utgifter om man sparat ihop 10 miljoner och bestämt sig för att sluta jobba, men det är ändå ett betydande belopp om det ska betalas ut vid ett tillfälle.
Då föredrar jag personligen att som vi betala några tusenlappar direkt inne på respektive KF varje kvartal och sen ha del som kommer på vanliga deklarationen. Där blir ISK-skatten en del av inkomst av tjänst, ränteavdrag på bolån etc och märks inte på samma sätt som om man skulle punga ut med 50 000 kr på ett bräde. Nu när jag i fredags fick utdelning från Klövern pref låter jag den bara ligga kvar på kontot då det snart är dags för KF-skatt, sen har jag även kredit på kontot så det är inte hela världen om det vid något tillfälle kommer lite under noll i saldo. Så får kommande utdelning i så fall täcka upp för detta.
Så dagens tips blir att ha både ett ISK och en kapitalförsäkring med lite utdelningsaktier som delar ut löpande under året och kredit på kapitalförsäkringen. Eller så får man helt enkelt ha lite mer struktur och stoppa undan pengar löpande för skatten som kommer som en klump en gång om året om man väljer att bara ha ISK.
Jag har bestämt mig för att göra avsättningar till min pensionsportfölj, som är ett IPS-konto hos Nordnet, en gång i kvartalet. Normalt sett brukar man bara rekommendera avsättningar till pensionssparande från enskild firma om man har en lön högre än gränsen för statlig skatt och har maxat inbetalningarna till allmänna pensionssystemet, dvs en lön på drygt 43 000 kr i månaden. Jag som bara jobbar kanske 10% ligger långt från denna nivå och borde alltså plocka ut max lön och spara på ett ISK eller i en Kapitalförsäkring. Men trots det har jag valt att gå emot vanliga rekomendationerna och avsätta 10% av överskottet i min enskilda firma varje kvartal till ett avdragsgillt pensionssparande via IPS.
Då större delen av allmänna pensionen går till inkomstpension som är mer eller mindre ett räntesparande tror jag eget pensionssparande i aktier på ett IPS kommer avkasta bättre och kan därför acceptera lite lägre insättning till allmän pension när jag genom avdragsgillt pensionssparande minskar min lön (och därmed mina inbetalningar till allmän pension). Alternativet hade så klart varit att plocka ut det som lön idag, skatta och sen stoppa in pengarna på ett ISK eller Kapitalförsäkring och det gör vi och har gjort med nästan alla våra pengar. Jag tänker att en fördel kan vara att ha en lite högre taxerad pension på ålderns höst. Om jag vill eller behöver kunna visa upp en inkomst de kommande 10-20 åren får jag börja jobba lite mer än dagens 10%. Men vid 60 eller 65 kanske det är svårare att börja jobba och då kan det vara bra att kunna visa upp en mer normal pension och inte bara ha inkomst av kapital då min vanliga pension kommer bli låg. Jag har aldrig löneväxlat och hade bara lite högre lön med bra inbetalningar till tjänstepension de 5-7 sista åren på jobbet.
Kvartal 2 var en ganska lugnt kvartal för min firma. Så överskottet blev bara 25 000 kr. Det är klart lägre än snittet då jag landade på runt 200 000 kr under helåret 2019 och räknar med något liknande för 2020. Men mina inkomster kommer lite ojämnt tex med avräkning av min bokförsäljning som släpar och sker i klump inte jag haft inte haft några större konsultuppdrag i detta kvartalet delvis beroende på naturlig variation och delvis kanske på coronastiltje. Det betyder alltså att dagens insättning på pensionskontot blev blygsamma 2 500 kr. En insättning på knappt 1% av portföljens totala värde då IPS portföljen totalt är värd drygt 250 000 kr. Målet är att portföljen att växa till 1 miljon genom mindre insättningar och avkastning på 15-20 år tills jag ska börja plocka ut pengarna vid 55 eller 60.
Jag köpte Investor A för hela insättningen idag på morgonen. 24% substansrabatt på B-aktien och A-aktien ungefär ytterligare en halv procent billigare känns svårt att stå emot när målet är att avkasta någon procentenhet bättre än index om året. Fram till förra kvartalet hade jag fortfarande stor andel indexfonder i pensionsportföljen, men har blivit er och mer aktiv och har nu bara en andel tillväxtmarknadsfond och resten svenska aktier. Huvudstrategin är att köpa investmentbolag som handlas till för stunden ovanligt hög rabatt, som Investor idag.
Nu är ett kvartal väldigt kort tid att utvärdera något på men den mer aktiva inriktningen har fått en bra start. Detta trots att de 20% jag har i tillväxtmarknadsindex gått mycket sämre än svenska index. Men samtidigt har jag lite Kindred som efter att stördykt under feb och mars gått bra just under det senaste kvartalet. En annan bidragsgivare har Svolder varit som jag köpte vid förra kvartalets insättning och sen även fyllde på i när jag sålde svenska indexfonden då rabatten under en period var klart över 10% i Svolder, vilket är ovanligt högt (nu är rabatten nere på mer normala 5%). Men som sagt ingen mening att utvärdera något på ett kvartals sikt och jag är personligen allergisk mot folk som lägger ut grafer under utvalda tidsperioder för att visa hur bra det gått. Så strunta i detta i grafen ovan och följ mig på Shareville istället om du vill se hur portföljen kommer utveckla sig framåt och på längre sikt. Förhoppningsvis kan den slå svenskt index inkl utdelning med någon eller några enstaka procentenheter om året.
Du kan följa min IPS-portfölj hos Nordnet via deras plattform Shareville. Hos Shareville kan du följa olika investerare och få en notifiering i realtid när de gör förändringar i sin portfölj.
Du kan läsa mer om IPS och få svar på de vanligaste frågorna hos Nordnet. OBS! Bara du som antingen har eget företag eller saknar tjänstepension i din anställning ska spara i IPS. Är du vanlig anställd och har tjänstepension på jobbet ska du aldrig spara privat i en IPS då du inte får göra avdrag för ditt sparande och dessutom betala skatt en gång till på pengarna när du plockas ut som pension.
Reklam: Jag har ett samarbete med Nordnet kopplat till min IPS-portfölj som jag har placerad hos dem och som därmed går att följa via plattformen Shareville. Innehållet i inläggen är däremot helt mina egna.
Finansiella instrument kan både öka och minska i värde. Det finns en risk att du inte får tillbaka de pengar du investerar.
Mitt arbete mot att koncentrera portföljen och minska dubbelägandet av Investors och Industrivärdens portföljbolag går vidare. Tidigare har jag sålt Atlas Copco, Epiroc, SCA och Sandvik. Och idag var det dags för Essity att få lämna portföljen. Jag har varit relativt konsekvent och köpt det investmentbolag som bolaget tidigare ingått i, dvs idag köpte jag Industrivärden. Det betyder att Industrivärden nu nästan är ett lika stort innehav som Investor, men inte riktigt. Investor med sina 2090 aktier är i dagsläget värt precis över en miljonen medan de 4650 Industrivärden är värda precis under miljonen. Jag kommer framöver köpa fler Investor än Industrivärden, så målet är att Investor ska dra ifrån lite igen och bli klart största innehavet.
Syftet med att sälja bolagen är att jag under 2015 började bygga upp positioner i Industrivärden och Investor med målet att de skulle bli de två största innehaven i portföljen. Men jag ansåg vissa verkstadsbolag var lite extra intressanta efter börsnedgången 2015 vilket gjorde att jag köpte dem även separat för att få lite extra tyngd i portföljen och därmed indirekt lite mindre bank och tex Ericsson. Jag har inte följt upp detta jättenoga men jag tror faktiskt det blivit en bra affär på totalen att dubbeläga vissa aktier. Sandvik gick till exempel väldigt bra jämfört med Industrivärden från 2016 till sommaren 2019 då jag sålde dessa och flyttade över pengarna till Industrivärden.
Även nu i fallet Essity blev det en rätt bra affär sett över hela perioden, men jag kunde tajmat bytet ännu bättre på kortare sikt då Essity stod emot coronaraset riktigt bra. Men jag fick fler aktier i Industrivärden genom att göra bytet nu än vad jag hade fått av att köpa Industrivärden direkt när jag köpte Essity, så det får duga.
Då jag nu vill vara så långsiktig som möjligt och inte har någon specifik tro på vissa av portföljbolagen känns det ändå rimligt att flytta pengarna till investmentbolag där jag indirekt köper tillbaka portföljbolagen till 15-25% rabatt. Då det till stor del är de tungt viktade innehaven jag dubbelägt. Att fördelningen blir lite annorlunda och att jag genom att flytta pengarna fått lite mer till exempel Handelsbanken, Ericsson och Skanska kan jag leva med.
Bland de dubbelägda portföljbolagen återstår nu bara ABB och Volvo, det vill säga var sitt portföljbolag i Investor och Industrivärden. På sikt ska även de säljas men när det blir får vi se. Volvo har väl gått ungefär som Industrivärden medan jag har någon dröm om att nya chefen Björn Rosengren ska få fart på ABB som gått sämre än Investor de tre senaste åren. Men jag har så klart ingen aning egentligen, vilket också är hela anledningen till att jag vill överlåta tänkandet till vilket bolag som är bäst att öka i vid varje specifikt tillfälle till de som förvaltar Industrivärdens och Investors portföljer.
När utdelningen igår kom i Investor uppstod lite intressanta diskussioner på Twitter. Jag skrev om att jag skulle återinvestera utdelningen i lite olika aktier och fick ett meddelande från en kille som berättade att trots att Investor var hans största innehav räckte bara utdelningen till en halv ny aktie. Jag upplevde att han kände lite uppgivenhet kring det här med att ränta på ränta låg en bit bort och att det var nästan provocerande att läsa hur jag kunde köpa 10 Investoraktier och ändå fördela ut pengarna på tre bolag till. Det fick mig att tänka lite på hur speciellt detta med långsiktigt sparande ändå är.
För det första är det ett väldigt långsiktigt projekt för alla oss som ska spara en procentsats av lönen och få en avkastning runt index. Vi pratar om något som behöver hålla på månad efter månad i 10-40 år för att ge någon riktig effekt. Och vi är inte så vana att dra igång så långsiktiga projekt. Men en ännu större skillnad mellan aktiesparande och det mesta annat man drar igång är att det händer väldigt lite i början och väldigt mycket på slutet. Om vi håller oss till Investor som ett exempel kanske det tar tre år av sparande i en portfölj med 10 olika aktier innan utdelningen i Investor räcker till en ny Investoraktie. Sen när man sparat ett antal år räcker utdelningen till 20 nya aktier och det snurrar på i allt snabbare takt. Det är ju egentligen ett väldigt omotivernade och trist upplägg att det går så långsamt i början, i de flesta andra saker i livet är det nämligen precis tvärt om.
Tänk en person som väger 200 kg och har som mål att gå ner till 80 kg. Efter att ha lagt om kosten till att bara bestå av grönsaker och äggvita och gå 2h promenad på fastande mage innan frukost varje dag så går personen i fråga ner 1 kg under det första året och väger in på 199 kg. Men dietisten säger uppmuntrande att nu är du igång. Nästa år kan du säkert gå ner 2 kg och komma ner till 197 kg. Och om du kämpar på i 20 år kommer du enligt beräkningarna tappa från 100 kg till 80 kg på det 20e året, om du bara orkar hålla i med den här dieten fram till dess. Inte så motiverande direkt. Men så är det som tur är inte när det kommer till viktminskning. Tvärt om, personen som väger 200 kg kommer troligtvis gå ner 5 kg första veckan med en strikt diet medan det kommer vara jättesvårt att gå ner de sista kilona från 85 kg till 80 kg. Trots det tappar många motivationen efter några veckors diet och träning och faller tillbaka i gamla vanor igen.
Samma sak gäller om du ska komma igång och löpträna. I början blir du bättre och bättre för varje pass men efter något år upplevs det som nästan omöjligt att kapa några sekunder på rundan. Eller om du inte städat hemma på ett halvår så får du ganska bra effekt av första timmens städning där du plockar ihop och dammsuger upp stora högar av grus, jämfört med 10e timmens städning när du är inne på att skura undersidan på någon list med en tandborste som ingen kommer märka effekten av.
Förmodligen är det också det här som gör att många väljer att lägga stor del av portföljen i enskilda aktier med hög risk. "Alla kan bli rika på aktier, bara man inte har för bråttom" som Warren Buffett lär ha sagt. Men många har helt enkelt inte tålamodet att vänta flera år på att kunna köpa lite fler Investoraktier för utdelningen och sen efter 10 år börja få riktigt fin effekt och sen låta snöbollen växa på sig allt snabbare mellan år 15 och år 20.
Det kanske är tur att det upplevs som så svårt och avlägset, annars skulle väl alla köpa Investoraktier för halva lönen och sluta jobba vid 40. Men om ni 3 promille av Sveriges befolkning som läser den här bloggen lovar att hålla det för er själva hur lätt det är att bygga upp en förmögenhet och sen själv kunna välja vad man vill göra med sitt liv så kommer samhället inte ta någon märkbar skada. För det är ju egentligen ganska enkelt trots att upplägget kan kännas lite omotiverande i början.
På tal om att spara halva lönen, Swedbank gick igår ut i media och berättade om en rapport de gjort som visade att en genomsnittlig familj borde kunna spara 15.000-20.000 kr i månaden. Den möttes så klart av högljudda protester. Rapporten har bara snurrat runt som en sammanfattning än och ska publiceras i sin helhet på Swedbanks hemsida i nästa vecka, då lovar jag läsa den och återkomma med mina tankar. De som protesterade högljutt hade alltså inte läst rapporten, utan bara tittat på sitt eget kontoutdrag när de berättade att Swedbank hade räknat fel.