Idag såg jag en tweet från en ung kille som fick enorm spridning. Han har precis börjat med Twitter och hade nästan inga följare men har alltså fått 3600 hjärtan och 263 kommentarer den första dagen.
Det handlar alltså om en 14 åring som jobbar extra som städare och städar innan skolan några dagar i veckan och har köpt aktier och fonder för pengarna. Portföljen visade sig dessutom vara extremt mogen för en 14 åring med 50% fonder och Investor som största aktieinnehav. Mycket talar för att vi här har att göra med en "Miljonär innan 20". Men inte alla har samma intresse när de är 19 som de hade när de var 14, så det kan så klart ta många vändningar i framtiden.
Det jag tyckte var lite intressant när jag skummade kommentarerna (förutom att 99% var väldigt trevliga och positiva) var det här med hur svårt det är att ge råd till andra människor om hur de ska leva sitt liv. Nästan alla kommentarer var väl menade men vissa var i stil med "glöm inte bort att leva också och använda avkastningen till något kul nu när du fortfarande är ung" andra var direkta motsatsen "jag önskar att jag inte sålt de aktier jag köpte/fick i present när jag var tonåring" eller "se till att aldrig sälja de där Investor så kommer ränta på ränta ge grym effekt".
Alla tips i stil med ovanstående har så klart en poäng och jag har inget smart generellt tips att bidra med. Men en grej jag själv haft stor nytta av är att testa lite olika grejer för att se om jag gillar det och sen skala bort sånt som inte ger tillräckligt mycket glädje/värde. Har man testat och vet vad det handlar om och tar ett aktivt val behöver man inte fundera så mycket på om det är rätt eller fel att avstå grejen under några år. Själv köpte jag mina första fonder i mellersta tonåren, men började först spara på riktigt allvar när jag var runt 24 år. Innan det jobbade jag lite extra på kvällar och loven och köpte aktier för en mindre del av dessa pengar men la mer pengar på öl på studentpuben och ett par längre resor med kompisar. När jag sen började spara rätt hårt hade jag inga problem med att avstå att resa utomlands under några år och minimera krogbesöken, eftersom jag testat på det och det var ett medvetet val.
För att ta ett långsökt exempel som inte alls har med pengar att göra kan jag jämföra det med när jag gick i lågstadiet och "alla" helt plötsligt en måndag pratade om att de sett Stålmannen på TV och lekte Stålmannen med olika händelser från filmen på rasten. Jag kände mig helt utanför då jag inte ens visste att Stålmannen fanns som film och ännu mindre att den hade gått på TV under helgen. Det är väl inte säkert att jag hade fått se den för mina föräldrar och det var säkert fler i klassen som inte sett filmen. Men så kändes det inte.
Ett liknande fall(?) var nu under julen i år då några släktingar pratade om serien Succession, där jag sett första säsongen men sen tröttnade ett par avsnitt in på säsong två och därefter inte kollat något mer. Nu skiljer det +30 år mellan händelserna men en väldigt stor skillnad är att jag vet vad Succession är och jag har haft möjlighet att se den, men valt att låta bli. Då kände jag mig helt plötsligt inte det minsta utanför utan kunde nästan se det som att vilket tråkigt liv de måste leva som tycker serien Succession är värd att lägga tid på. Bara man vet vad man tackar nej till är det ingen uppoffring att avstå.
Sparande är dock bara uppskjuten konsumtion. Så i grund och botten handlar det om ifall Simon vill köpa en A-traktor nästa år när han fyller 15, en lägenhet när han fyller 22 eller ett privatjet när han fyller 50. Oavsett val så verkar han ha ett grymt driv och har fått en bra start!
Jag fick en mycket intressant kommentar på mitt senaste inlägg. Inlägget handlade om börsnedgång efter att man slutat jobba och hur de första åren är de mest kritiska när man testar uttagsstrategier historiskt. Det vill säga det värsta som kan hända är att börsen går ner mycket och länge precis när man slutat jobba om kapitalet då uppgår till de vanliga runt 25 gånger årsbehovet av pengar.
Frågan i kommentaren löd:
"När under uppbyggnadsfasen passar en börsnedgång bäst?
1. I början av karriären då man får möjlighet att köpa billigt och att dessa köp sedan får många år på sig att jobba.
2. 5 år in i karriären när man exvis fått upp lönen till brytpunkten för statlig skatt?
Vi kan börja med att konstatera några grundsaker som gör att vi alla kommer på banan vad gäller basen.
- Det viktigaste när man sparar pengar på börsen är lång tid. Ett exempel på det är två tvillingar där den ena börjar spara 1000 kr i månaden vid 20 års ålder och den andre 2000 kr i månaden vid 30 års ålder. Trots att tvilling nummer två efter några år stoppat in mer pengar totalt kommer kapitalet aldrig ifatt det försprång som byggdes upp de 10 första åren. Tiden är så otroligt viktig för ränta på ränta.
- Det ovanstående gör också att några riktigt sparsamma år tidigt i livet "är mer värda" en ett högt sparande senare i livet.
- Ett extra sparande när börsen gått riktigt dåligt en period är troligtvis någon som kommer betala sig väldigt bra på lång sikt. Enskilda aktier vet vi aldrig att de kommer återhämta sig men att köpa en indexfond för några extra tusenlappar i månaden när börsen gått ner 50% ger dubbelt så många fondandelar som samma sparande hade gjort innan börsnedgången.
Med dessa grunder på plats kan vi då gå över till den intressanta frågan om när vi helst vill ha en börsnedgång. Är det bäst att få en nedgång i början innan man hunnit spara ihop ett så stort kapital som dras med i nedgången? Eller är det bättre om nedgången kommer senare när lönen är högre så man kan trycka in mycket pengar varje månad på den billiga börsen?
Om vi säger att vi ska månadsspara på börsen i 15 år och sen plocka ut pengarna och att börsindex står i 100 vid periodens början och att vi vet att index kommer stå i 300 efter 15 år (motsvarar ca 7,5% årlig avkastning i snitt) vore det så klart bäst om börsen gick ner jättemycket och sen att vi kunde köpa till index 50-75 varje månad i 14 år och sen att börsen gick upp några 100% sista året för att landa på index 300 helt enligt plan. Så många köp som möjligt till en så billig kurs som möjligt i förhållande till slutvärdet ger bäst slutresultat. Det vill säga det bästa vore att få en lång nedgång redan från början och sen en massiv uppgång precis på slutet av vårt sparande.
Men om vi istället väljer en mer rimlig fördelning av bra och dåliga börsår och dessutom tar in aspekten som frågeställaren tog upp att många kan höja sitt sparande i takt med att lönen stiger så blir det mer komplext. Jag vet inte riktigt vilken metod som är mest lämplig för att testa detta, jag bollade med ett par olika upplägg men landade sedan i följande:
Jag tog den faktiska börsavkastningen från OMXS30 under perioden 1990-2020 och testade olika utfall för en person som sparade under 15 år och började med att spara 50 000 kr om året för att sedan höja sparandet med 5 000 kr om året varje år tills dess att sparandet uppgick till 120 000 kr om året efter 15 år (jag gjorde det enkelt för mig och räknade med ett köp en gång om året och inte ett månadssparande eftersom jag inte orkade lägga in börsens svängningar inom åren). Därefter gjordes i mitt exempel inga nya insättningar men heller inga försäljningar utan portföljen fick ligga orörd i 5 år. För att mäta utfallet tog jag sedan snittet av värdet på portföljen under de tre åren 18-20 (dvs 3-5 år efter att sista insättningen gjordes). Jag testade detta för en person som började spara 1991 och således gjorde sista insättningen 2005 och fram till en person som började spara 2001 och gjorde sista insättningen 2015. Senare en så kunde jag inte testa eftersom jag behövde 5 fulla år efter sista insättningen.
Så här blev utfallet.
Här ser vi alltså 11 olika startår och får med ett antal starka år i rad under 90 talet, IT-krasch 2000-2002, finanskris 2007-2008 och åren på 2010 talet när börsen rörde sig ganska lite på årsbasis med fyra raka år med mindre än 10% upp eller ner per år. De enda två åren som egentligen sticker ut är de två första där vi lyckades få en väldigt bra start i form av 7-8 raka år med väldigt stora uppgångar. Därefter är skillnaderna extremt små, trots att börsen går upp och ner mycket enskilda år och man ibland sparar mycket när börsen är billig och ibland sparar lite när börsen är dyr så verkar det jämna ut sig över tid.
Så som svar på frågan verkar det egentligen inte spela någon roll. Om vi som ett kul expriment vänder på sparandet så att man sparar 120 000 kr om året det första året och 50 000 kr om året på slutet så blir det däremot runt 30% högre slutresultat för de stickprov jag gjorde. Trots att antalet insatta kronor blir exakt det samma.
Tycker ni uträkningen är relevent eller tycker ni man ska räkna på något annat sätt för att besvara frågan?