Jag tycker det är kul att få lära mig nya saker via dessa fredagsintervjuer. Och är det nytt för mig så kanske många av er läsare får lära er något också.
Den här veckan är det dags att få lite mer koll på affiliate-branschen. Är det så lätt som att man bara sätter upp en sida med lite allmän information om hotell eller casinon, lockar in lite besöker från Google och sen skickar trafiken vidare och tjänar en jäkla massa pengar?
I intervjun träffar vi Erik King.
Berätta lite kort om dig själv
Mitt namn är Erik King och jobbar som online casino affiliate. Jag bor för närvarande i Sverige och har tre företag i Sverige, Malta och Gibraltar. Jag har tidigare bott i Malta och det var där jag fick upp ögonen för potentialen som entreprenör inom iGaming industrin.
Kan du berätta väldigt kortfattat vad affiliate går ut på och hur man får ersättningen?
Affiliate marketing går ut på att du får betalt för att slussa trafik till företag. Ju mer nischad trafik till det företag du samarbetar med du har, desto bättre blir konverteringen och inkomsten. I iGaming industrin jobbar man framförallt på fyra olika betalningsmodeller.
Rev share du får en del av vinsten på varje kund på livstid (på det online casinot).
CPA (Cost per acquisition), du får en fast kostnad för varje ny spelande kund.
Hybrid. En blandning av CPA och Rev share deal.
Flat fee, en fast position för en position under en tidsgräns ofta i kombination med Rev share.
Att jobba med organisk trafik är det svåraste men också i teorin gratis att få in trafik (att ranka högt i Googles organiska sökresultat). Det finns även PPC (pay per click) affiliates men dem har ofta svårt att hålla en bra vinstmarginal om alls.
Hur ser din verksamhet inom affiliate ut?
Jag startade verksamheten i september 2015 med en investering från en vän på Malta som jag har verksamheten 50/50 tillsammans med. Vi driver idag ett 80 tal hemsidor men våra viktigaste är zamsino.com, kiwislots.nz, freespinslista.se och casinofinder.io.
Det tar ofta ett tag att komma igång och man hittar inte alltid rätt strategi direkt. Exempelvis slösade jag hela första året på ett döfött projekt Rouletteportalen.se, men man lär sig det är fördelen! Numera går det bra och vi har en bra tillväxt!
Hur skulle du säga att affiliates inom olika branscher som spel, resor eller försäkringar skiljer sig åt?
Affiliatebranschen skiljer sig egentligen inte jättemycket mellan olika branscher. Man erbjuder jämförelse mellan olika bolags erbjudanden. Hotels.com, Lendo.se osv är andra kända affiliates inom andra nischer.
Jag upplever att väldigt många länksajter inom spel egentligen inte innehåller speciellt mycket information utan bara en lista på aktuella bonusar till olika spelbolag. Räcker det verkligen för att driva tillräckligt mycket trafik från Google eller behöver man även skriva intressanta artiklar som fångar upp trafik?
Ja inom spel handlar det framförallt om att ha ett bra utbud av bonusar. Inte särskilt många som läser igenom sidorna skulle jag tro men det är en nödvändighet att ha mycket text för att ranka i Google. Sen att identifiera nya ord som folk googlar efter med hög spelkonvertering är också viktigt. Att göra artiklar om saker som ingen googlar efter bidrar inte med särskilt mycket inom spel eftersom som sagt inte så många läser content alls inom spel.
Om man vill starta en affiliate-sajt måste man då gå via något nätverk med färdiga listor på kunder och färdigförhandlad ersättning. Eller kan man ta kontakt direkt med bolagen som vill köpa trafiken och sätta upp en egen deal?
Vill man börja som affiliate så kan man gå via såkallade affiliatenätverk som samlar deals till affiliates men tar en "cut" på varje spelare eller deal. Vi kör 95% genom egna samarbeten med varje casino då det ger mer utrymme för att justera deals till vår fördel på månadsbasis. Man är mycket mer låst med det enklare och smidigare alternativet att gå via ett nätverk.
Hur ser du på nya spelregleringen och dess effekter på affilates? Jag tänker dels på att bolagen kanske kan hitta andra kanaler för sin marknadsföring men också att det finns en begränsning i hur mycket bonusar som bolagen kan locka med. Och jag tycker det verkar som bonusar är en central del i affliates.
Du har rätt mycket handlar om bonusar och den nya spellicensen handlar mycket om att begränsa belöningar för spelare till endast 1 bonus vid första speltillfället. Personligen så satsar vi inte superhårt i Sverige längre. Det finns 7 miljarder människor utanför Sverige på marknader som har mindre konkurrens och spelar på som attans! Sverige är en av de absolut mest konkurrensdrabbade länderna då en stor del av spelaffiliates är just svenskar. Sen får varje spelare endast ha ett konto och därför blir en kund upptagen på ett casino när han eller hon registrerar.
Har du med din expertis inom branschen någon åsikt om börsnoterade affilatesföretag som tex Catena Media (som haft det lite kämpigt på börsen den senaste tiden)?
Jag är bekant med ena Catenagrundaren Erik Bergman och tycker de gjort ett grymt jobb med att bygga upp ett massivt affiliatebolag. I dagsläget har jag flera samarbeten mellan sajter med Catena men annars har jag ingen större syn eller åsikt på deras bolag. Det enda jag vet är att vem som helst kan ranka över dem i Google hur stora dem än är. Vilket är charmen med att vem som helst kan komma in som ny och utmana de stora bolagen.
Ungefär hur mycket jobb skulle du säga att det är att starta en sajt från noll, vilka kostnader är det förknippat med uppstarten förutom arbetstiden och finns det några risker/fallgropar som gör att man kan misslyckas helt?
Att starta en sajt från noll kräver främst att man vet hur man ska bygga en sajt vilket kan ta olika lång tid beroende vilket resultat man vill åt. Sen är det konsten att lära sig SEO och att dessutom lyckas bra med, ofta är det en resa av trial and error som gör att man tillslut får en fingerkänsla för det.
Är det en fördel om man driver flera olika sajter och kan driva länkkraft och trafik mellan sidorna och få andra stordriftsfördelar. Eller kan man lyckas lika bra genom att kraftsamla på ett ställe?
Det är en fördel att ha några sajter och få upp ett SEO värde på dem för att man kan använda dem för länkbyten med mera. Men i slutändan är det hård konkurrens och du vill bygga upp en auktoritet i Google och för det behöver du mycket bra inlänkar till en sajt. Det är svårt att göra det men flera olika sajter på en stram budget. Har man mycket pengar så kan man lyckas bra med en sajt då man kan köpa länkar till sin sajt från andra webmasters.
Att intervjua en person som har en egen blogg inom ett liknande område som min egen kanske kan verka meningslöst. Då den personen har alla möjligheter att berätta det den anser intressant där, och ni som är intresserade av personen i fråga kan läsa på dennes blogg istället för här på min. Men ibland uppstår frågor för mig när jag läser andra bloggar som jag vill fördjupa mig i. En sån sak var att jag för några veckor sen fattade det som att som bloggaren Onkel Tom ska lämna det fria livet och börja igen. Riktigt sjuk grej om du frågar mig! Jag har å andra sidan aldrig riktigt fattat den här grejen med att ta sabbatsår istället för att jobba på tills man är fri på riktigt.
Tanken med fredagsintervjuerna är att så många olika synvinklar som möjligt ska få komma till tals och vad passar då bättre än någon som provat ett par år utanför arbetslivet och nu ska börja jobba igen. Nu kör vi.
Berätta lite kort om dig själv för de som kanske inte inte hittat till din blogg
Jag är en man som börjar bli lite, väldigt lite, medelålders. Överbetald och underpresterande, när jag faktiskt arbetar vill säga. Överviktig och underdånig. Och så är jag något helt otroligt tråkig.
Jag vill få ut mycket av livet och utmanar mig gärna. Jag längtar egentligen inte efter lugn och stillhet utan sätter en ära i att våra långt fram i stridens hetta och ser mig själv mer som krigare än officer. Men jag älskar strategi, abstraktion och idéer. Det gör att jag är en orgie i motsägelser och som person passar jag inte in någonstans, eller så gör jag det överallt.
Jag bor just nu väldigt enkelt på en liten gård i Småland med min sambo, fyra barn, ett 20-tal höns, tre gäss, tio vaktlar, fem kaniner och en katt. Alla är vi oförsäkrade!
Min senaste, inte sista, arbetsdag gjorde jag dagen innan midsommarafton 2017.
När började ni spara pengar och hur såg er liv ut vad gäller allmän livsstil och månatliga kostnader innan ni började spara?
Vi hade levt ett väldigt aktivt liv innan vi började mattas kring 2012-2013. Verkligheten med hus, husvagn, fyra barn, jobb, fritidssysselsättningar, resande med mera kom ifatt oss och vi insåg att vi behövde förenkla vårt liv. Då räckte inte pengarna till knappt. Utöver våra aktiviteter så köpte vi massor av tjänster för att hinna med och för att kunna underhålla det vi ägde. Och så krävde det fantastiska livet att vi unnade oss massor.
Jag och min sambo sa mer eller mindre unisont att "vi är klara med det här". Men då, i beslutet, tänkte vi oss främst en förenkling av livet. Inte självklart att vi skulle spara som vi kom att göra eller sluta jobba.
Sedan blev sparandet ett ganska naturligt nästa steg. Alltsammans skyndades på av att jag kände att jag dog den klassiska kontorsdöden någonstans där 2014.
Och hur mycket började ni spara varje månad när ni ställde om livet?
Ungefär 50% av lönen efter skatt jobbade vi oss ned till efter något halvår. Det är helt livsförändrande att leva ett halvår, eller år, och spara halva lönen. Det bygger på något helt otroligt med pengar och för varje månad man jobbar kan man vara ledig en. Det ändrar perspektiven.
Kan du sätta fingret lite ytterligare på vad det var som fick er att ta steget och ställa om livet så kapitalt?
Jag har intresserat mig massor för den här frågan i mitt egna skrivande och tankarna kring ekonomisk frihet. När man gör en så stor förändring som vi gjort så sker det sällan utan att det finns ett antal viktiga komponenter på plats. Det handlar om att kunna ta makten över sitt liv och börja styra det. På finare språk pratar man om egenmakt, på engelska empowerment. Egenmakt är inte självklart att uppleva eller att ha. Det är dels personliga egenskaper som avgör förmågan att förändra och styra livet men det finns också en rad externa faktorer som påverkar oss i en viss situation eller fas i livet.
Egenmakten kan förstärkas om man har något som driver och skapar behov av förändring. Vanligt är att man råkar ut för en traumatisk händelse, så som en uppsägning eller sjukdom, eller upplever någon form av stark upplevelse som formar en tydlig vision eller frälsning. En viss "sense of urgency" hjälper också till rejält.
I det avseendet hade vi nästan en perfekt storm när vi gjorde våra förändringar. Vi hade ledsnat på livet vi levde. Vi hade gjort en första förändring genom en flytt in till stan och enklare boende. Vi hade blivit uppfyllda av det "enkla livet" (vår vision) och genom det fått vår frälsning. Så ledsnade jag på att jobba vilket, för mig där och då, var en stor grej. Jag var mitt jobb och det blev mitt "trauma".
Det är många som drömmer om att leva i ekonomisk frihet men inte så jättemånga i "bloggosfären" som ännu tagit steget. Ni gjorde lite av ett mellanting med ett par sabbatsår redan efter några års sparande där ni fick chansen att prova på ett liv utan lönearbete. Hur ser du på det fria livet utan jobb såhär med 2 års erfarenhet? Tycker du det är värt att leva billigt och spara för att kunna få leva friare och slippa jobba men samtidigt behöva leva rätt billigt resten av livet för att få ihop det?
Njej. Jag tycker frågan är felformulerad eller ... Jag vet inte vad. Det finns många som vill bli ekonomiskt fri i bemärkelsen rika. Men rika är ju inte självklart lyckliga. Sedan är det många som vill bli rika för att de vill slippa ekorrhjul, dåliga arbetsplatser, storstäder, pendling och dagislämningar. Istället vill de ha mer tid med familjen, njuta av livet, och ha det allmänt underbart. Men frågan är om det är en flykt från eller resa till? Och kräver det bättre livet verkligen att man först jobbar sig rik?
Ekonomi är en viktig fråga, förstå mig rätt, men jag är inte säker på att alla frågor och tankar kring frihet, jobb, personlig utveckling, utmaningar, sociala kontakter, sammanhang och ambition går att fånga i ekonomiska termer. Jag tror det är för snävt. Ser vi bara till ekonomin så hade vi inte behövt jobba, åtminstone inte i någon större omfattning, mer.
För mig finns det några centrala frågeställningar kring det jag upplevt här i friheten. 1) Det jag kom hit för att göra har jag i viss utsträckning gjort. Tankarna kring framtiden här är inte lika självklara eller tydliga. Jag har också hämtat rejält med kraft och energi. 2) När jag studerat har jag lärt mig nytt. Både inom nya områden - psykologi - och mina klassiska ingenjörsområden - programmering, kravhantering mm - och jag har trivts med det jag gjort. Den resa jag varit på, och till viss del fortfarande är, där jag söker ett liv som är mer belönande och som fungerar bättre, bottnar inte i att jag som person varit på fel plats yrkesmässigt. Det är en insikt jag haft hela tiden och den har förstärkts. Jag vet också hur jag kan utvecklas vidare i mitt yrkesliv numera.
Men absolut viktigast är faktorn för mig, som gör att en återgång till det fria livet ligger långt bort, är att jag trots att jag är ledig arbetar. Och det är då jag trivs bäst. Jag skriver, jobbar med webb-sidor, programmerar, filmar, pluggar, skriver rapporter, håller på med projekt hemma osv. Men jag gör det oavlönat och utan att riktigt hitta ett sammanhang där arbetet landar. Det är inte jag och så kommer inte jag fortsätta mitt liv.
Det jag säger här är inte FIRE-politiskt korrekt. Det är inte heller i linje med det jag själv predikat för ett par år sedan. Tanken är att vi som ekonomiskt fria ska kunna göra det vi vill. Med rätt mindset så definierar vi också våra mål så att de blir "lagom" utmanande och intressanta. Starta en blogg. Skriv en bok. Renovera hemma. Det spelar väl ingen roll om någon läser det du gör. Eller om renoveringen tar tid. Njut av resan!
Men vad händer om man vill att människor ska läsa det man gör? Eller om man vill göra lite mer omfattande research? Få stöd i formandet av boken och jobba igenom språket? Om man läst psykologi och vill använda det man lärt sig. Vad gör man då?
Friheten i sig levererar. Jag rekommenderar alla som kan att köpa sig tid för sina pengar. Att jobba för att bli friare, ekonomiskt och i tanken är det bästa jag gjort i mitt vuxna liv. Men att hitta ett sammanhang utanför arbetslivet, givet den jag är och de förutsättningar jag har, kan vara minst lika utmanande som det är att forma ett bra liv inom ramen för det "vanliga".
Hela FIRE-rörelsen är full av märkliga sanningar som kan ifrågasättas när det kommer till frågeställningar kring lönearbete, fritidssysselsättning, intjäning, entreprenörskap och jag har inte hittat något här som tilltalar mig tillräckligt för att fortsätta leva livet utanför lönearbetet.
Jag har ju sagt och skrivit en del saker under åren som provocerat. Mitt beslut att inte köpa ekoägg kostade mig nog nästan halva följarskaran vid ett tillfälle. Att jag la podden bakom betalvägg kostade mig några av mina främsta följare. För att inte tala om det jag skrivit om försäkringar! Men synpunkterna på möjligheterna i det fria livet är trots det högt på listan över det som provocerat mest. Det kostar på att ifrågasätta en livsstil som marknadsförs hårt så vi kan nog räkna med en del synpunkter på avsnittet ovan.
Så hur ser planen ut framåt?
Fokus just nu är på att komma igång med det "normala Svenssonlivet" igen. Vi har jobb och någon form av idé om var vi ska bo. Längre än så har vi inte kommit kring det praktiska.
Jag kommer jobba som alla andra och vi kommer nog öka vår levnadsstandard/konsumtion något. Inledningsvis vill vi nog bygga om lite här på gården, köpa nya möbler, kläder och resa lite mer. Sedan kommer jag intressera mig mer för entreprenörskap och förmögenhetsbyggande.
Jag kan knappt tänka mig något värre för egen del än att gå tillbaka till Svenssonlivet när man väl fått smaka på det fria livet.Med facit i hand. Hade det varit ett bättre alternativ att göra ett par år till i yrkeslivet med stort sparande och låta pengarna ni tidigare sparat ihop få jobba ostört några år till för att kunna ta ut fler år i frihet lite senare än vad ni gjorde?
Nej, med facit i hand hade det varit en usel idé. Dels för att det fungerat väldigt dåligt med barnens skolgång. Dels för att jag inte är säker på att det löst några problem. Vi satt med foten i kläm i våra liv som de såg ut där och då. Dels för att våra tankar om framtiden inte självklart handlar om ett liv utan jobb. Idag känns det som ett väldigt snävt perspektiv som jag är glad för att jag inte la mer tid på att "vänta in" någon magisk frihet. Vi är ju trots allt mångmiljonärer och kan leva bra på cirka 20 - 25 kkr per månad här nere. Hade jag haft mer pengar hade jag investerat mer i gården. Men det hade inte varit något annat än konsumtion och egentligen inte ändrat något fundamentalt. Vi saknar inget avgörande här.
Med det sagt så skulle vi kunna gjort en massa saker annorlunda. Dels skulle vi kunnat fattat andra beslut kring vår livssituation än vi gjorde. Som att vi istället för att jobba på och spara bytt jobb, karriärer, omskolat oss, ... Dels skulle vi kunna gjort saker annorlunda när vi väl blev fria. Jag hade rätt mycket jag ville göra här, som jag gjort, men jag kunde satsat hårdare på entreprenörsskapet, för att nämna något exempel. Nu var vi också väldigt otydliga på om vi skulle jobba med tvåårshorisont eller med "resten av livet" som perspektiv. Vi kunde varit tydligare där vilket varit bra för oss i vissa beslutssituationer.
Att spara mycket och leva billigt med flera barn i familjen är något som ibland diskuteras. Hur ser du på att barnen ofrivilligt dras in i detta och kanske får lägre månadspeng eller äldre telefon än kompisarna bara för att föräldrarna inte vill behöva jobba?
Barnen är det stora vinnarna i den omställning vi gjort. I synnerhet de äldsta vet det. Det är på så många plan. Fikan när de kommer hem från skolan. Då vi sitter och pratar. Kvällen som är ganska lugn, jag och min sambo har ju inte massa måsten då, som gör att vi kan titta på Robinson och prata om gruppdynamik och ledarskap tillsammans. Känslan av att vara i en familj med djur, planer och idéer.
Men barnen förstår också att vi ändrat inställning vad gäller risk, förändring och framtid. De förstår att livet inte handlar om mobilen. Det är något vi försökt säga till dem, men ord biter dåligt. När vi gör så blir effekten en helt annan. Vi vuxna och de två äldsta barnen mäter inte längre livet utifrån mobiltelefonsmodell. Eller kläder. Eller bil ... De yngsta grabbarna förstår inte ens frågeställningen.
Nu pratar vi mer om vilka utmaningar vi står inför. Vad som är och vad som ska bli spännande och kul.
Vi har lärt oss massor under vår resa så här långt. Jag rekommenderar ingen att vänta med den kunskapsinhämtningen utan ta chansen ni också!
----
Jag vill passa på att rekommendera er att ladda hem Anders e-bok som här helt gratis här.
Samt kolla in hans filmer på Youtube som ni hittar här
Att spara pengar i 10-20 år och sen leva på avkastningen är ju ett sätt att på lång sikt få leva ett fritt och roligt liv och då fylla dagarna med sånt man tycker är kul. Det tjatar jag ju om så gott som dagligen här på bloggen. Men kan man lyckas hitta något sätt att fylla dagarna med det man tycker är fritt och kul och samtidigt tjäna pengar på det kanske man kan hoppa över de 10-20 första åren i ekvationen ovan?
I den här veckans fredagsintervju är det dags att få träffa de två barndomskompisarna som har lyckats hitta ett jobb som bygger på att de åker runt i Sverige och äter hamburgare, pizza, dricker öl, småsnackar och skämtar lite med varandra. På att filma detta och lägga upp på Youtube tjänar de över 100 000 kr i månaden. Finns de såna jobb kanske man inte behöver spara sig till att kunna sluta jobba?
Hur gör man egentligen för att kunna leva på Youtube, hur många tittare behövs och hur får man något att bli viralt? Det hoppas jag på att vi ska få svaret på idag.
Låt mig presentera Adam och Anton från Youtubekanalen Matkoma. För er som inte sett deras klipp bygger de på en blandning av humor och stor aptit för mat. En frågeställning på ett klipp kan vara hur många semlor man kan äta eller om det går att äta för 1000 kr på Biltemas billiga förbutik. Kanalen hittar du här och deras hemsida här. Kanalen har över 200 000 prenumeranter, jag är en av dessa och kollar varje vecka och tycker det är riktigt kul!
Hur fick ni idén med Youtube och Matkoma?
Vi är gamla barndomskompisar och har alltid varit intresserade av lite udda frågeställningar. Till exempel hur mycket kan man äta av en viss sak om man verkligen pressar sig själv. Vi visste båda att vi kunde äta ganska mycket, tex var vi båda överens om att äta två pizzor inte var några problem. Så vi tänkte hur vi kunde göra något intressant kring detta, till exempel starta en blogg eller filma våra matutmaningar. Då det inte fanns någon som gjorde något liknande i Sverige såg vi ett hål i marknaden och insåg tidigt att Youtube var den bästa kanalen för oss. Det var ungefär 3 år sen.
Hur snabbt kunde ni börja tjäna pengar och leva på det här?
Vi visste från början att det gick att leva på det om man fick tillräckligt stor spridning, men vi hade inte bråttom utan insåg att man måste bygga långsiktigt. Men redan från början drev vi det som ett bolag, även om vi fortfarande hade andra jobb. Från början gjorde vi kanske ett klipp i månaden och hade ett par tusen tittare per klipp. Sen steg det sakta men säkert och efter 8 månader var det en person med stor räckvidd som gjorde en ”shout-out” och vi gick då snabbt från 5 000 till 35 000 prenumeranter. Då tog det fart på riktigt.
Youtube funkar så att får man många tittare så visas klippen upp för många personer och ju fler som tittar desto mer syns man även med gamla klipp. Så det blev en väldigt snabb kedjereaktion när vi fått upp ett antal prenumeranter. När det började ta fart hade vi redan 40 befintliga klipp uppe som började pushas mer och mer hela tiden.
Hur ser ekonomin kring kanalen ut idag?
Vår huvudsakliga inkomstkälla är den automatiska reklam som säljs via Youtube. Ibland gör vi även samarbeten med företag som vill synas i filmerna. Reklamen som rullar innan och under klippen sköter Youtube (Google) så det är inget jobb för oss mer än att göra själva klippen.
Vi har idag 2-3 miljoner visningar i månaden och på det fakturerar vi lite över 100 000 kr i månaden från vårt bolag. Vi plockar ut 30 000 kr i bruttolön per person vilket gör att vi idag sen några kvartal tillbaka bara jobbar med kanalen.
Skulle ni säga att ett par miljoner visningar i månaden är det som krävs för att kunna plocka ut heltidslön på Youtube?
Vi är ju för det första två personer, så har man en kanal som bara en person ska kunna leva på så kan man givetvis klara sig med lite färre tittare. Vi har däremot ett tacksamt ämne i mat där annonsörerna är villiga att betala lite mer. Ytterligare en faktor som talar till vår fördel är att vi har ganska långa klipp vilket gör att det får plats ett reklamklipp även mitt i filmen. Det påverkar förtjänsten per tittare väldigt mycket.
Om det är någon som vill testa att leva på Youtube måste man utgå ifrån att göra ett bra innehåll, det är den enda strategin som fungerar långsiktigt. Det är också väldigt svårt att veta vad som ska ta fart och bli viralt, ibland tycker vi att vi gjort ett jättebra klipp med en fångande rubrik som ändå får ganska få tittare.
Hur stor del av era visningar är gamla klipp? Skulle ni kunna sluta producera nya klipp och börja jobba med något annat och ändå tjäna kanske 10 000 kr i månaden helt utan jobb med kanalen? Det vi som gillar investeringar brukar kalla en passiv inkomst.
Ungefär hälften av våra visningar och därmed reklamintäkter kommer från gamla redan befintliga klipp. Men tyvärr är det inte så enkelt att vi skulle tjäna hälften om vi helt slutade producera nya klipp. Hela modellen med Youtubes algoritmer för att sprida klippen bygger på att man har många tittare och att det kommer nytt innehåll regelbundet. Ju fler som tittar desto fler får upp klippen som förslag på intressant innehåll.
Skulle vi sluta producera nytt skulle det snabbt bli en negativ spiral med färre tittare, på samma sätt som vi fick en positiv spiral när fler och fler hittade kanalen och började prenumerera. Det är dock så att Youtube aldrig berättar hur algoritmen funkar i detalj, det är nog inte meningen att någon utomstående riktigt ska veta det.
Hur mycket jobb är det med kanalen? Jag misstänker att det är lite fler timmar bakom klippen än man kanske förstår som tittare? Ser ni det som ett vanligt jobb eller mer som en rolig hobby som ni dessutom kan tjäna pengar på?
Vi lägger framförallt mycket tid på redigeringen av klippen. Vi turas om och redigerar var annat klipp och det är ofta runt 20 timmars jobb med ett enskilt klipp. Då vi lägger ut två i veckan så blir det snabbt heltidsjobb för oss både med filmning, redigering, lite möten och planering.
Vi tycker det är ett väldigt roligt jobb, men ser det ändå som ett jobb. Hade vi fortfarande bara haft några tusen tittare per klipp så hade vi inte fortsatt med kanalen.
Hur ser ni på framtiden? Känns det här som något ni kan fortsätta leva på eller finns det en risk att antingen tittarna tröttnar eller att Youtube gör om affärsmodellen så att ni helt plötsligt över en natt står utan inkomst?
Vad gäller klippen försöker vi hela tiden förnya oss. Det ska vara minst lika mycket humor som rena matutmaningar. Att bara köra hur många pizzor kan vi äta ena veckan, hur många hamburgare nästa vecka och sen semlor tredje veckan skulle snabbt bli tråkigt både för oss och tittarna. Så vi försöker hela tiden hitta nya vinklar till exempel om det går att gå plus på att julbord, då vi vägde och räknade kilopris på allt på buffén.
Vi tror det är jätteviktigt med förnyelse. Redan när man själv börjar bli trött på innehållet gäller det att börja förändra och utveckla. För snart därefter kommer annars tittarna också börja tröttna.
Vad gäller Youtube som kanal tror vi den är väldigt stabil. För Google tjänar ju pengar på samma sak som oss dvs reklamintäkterna. Och Youtube är en väldigt bra kanal för annonsörer att nå ut till en attraktiv målgrupp.
För mig som gillar att handla billig mat och spara pengar känns det som ni hittat ett perfekt upplägg rent skattemässigt. Ni äter enorma mängder mat en gång i veckan där ni kan betala med företagskortet för obeskattade pengar och sen antar jag att ni måste hålla igen resten av veckan för att inte gå upp i vikt. Hur ser det privata matkontot ut en normal månad?
Ja man kunde ju tro att det här skulle vara ett perfekt sätt att spara pengar. Men vår erfarenhet är att vi ofta äter väldigt mycket och lite sämre mat under inspelningen vilket gör att vi verkligen försöker välja hög kvalité och inte så mycket pasta, ris, bröd och annan billig mat när vi inte spelar in. Utan då blir det ofta lite dyrare mat per kilo. Vi ligger båda på runt 3 000 kr i månaden i privata matkostnader.
Men du har helt rätt i att vi måste hålla igen och äta mindre kalorier mellan inspelningarna för att hålla oss i form.
Ni kanske har hört finansmannen Björn Wahlroos citat
”Omkring 80 procent av människorna är idioter, åtminstone när det handlar om pengar. Finanssektorn handlar om att flytta pengar från de 80 procenten som saknar idéer till de 20 procent som har det.”
Min egen variant lyder som följer
”Omkring 50 procent av människorna i min bostadsrättförening är idioter, åtminstone när det handlar om pengar. Pantystemet handlar om att flytta pengar från de 50 procent som tycker det är rimligt att slänga pant i metallåtervinningen till den procent som vågar plocka upp grannarnas pant”
Skämt åt sidan som slaktarn sa. Jag har många gånger funderat på hur pantsystemet egentligen fungerar. Vem betalar TV-reklamen för "Panta-mera" och varför köper en ICA-butik in en dyr maskin från Tomra för att kunna underhålla ett nollsummespel som pant in och pant ut är några frågor jag gått och grunnat på utan att orka ta tag och kolla upp det. Men så en dag så började jag nysta lite.
Det här blir inte en vanlig fredagsintervju med frågor och exakta citat, utan jag har pratat med lite olika personer och sen gjort en egen tolkning av de svar jag fått. Ingen har kunnat ge alla svar och några av slutsatserna är alltså mina egna och eventuella missar är på grund av mig, men jag tror jag kommit ganska nära svaret på hur pantsystemet egentligen funkar och varifrån pengarna som krävs för att hålla det hela igång kommer. Så här har jag förstått att det hela fungerar:
Börsnoterade bolaget Tomra eller någon av de tre andra godkända företagen som säljer pantmaskiner säljer maskinen till butiken. Detta låter ju som en ren förlust för butiken, men för att kompensera inköpet av maskinen, platsen den tar i anspråk och jobbet med att tömma maskinen och byta kvittorulle etc får butiken inte bara ersättning för själva panten utan också 20-30 öre extra per burk eller flaska och en fast ersättning på 20 000 kr per år. Denna ersättning får butiken från företaget Returpack AB som ansvarar för hela pantsystemet. Ersättningen är enligt Returpack AB noga uträknad så den ska täcka kostnaderna för butikerna, men inte heller vara någon direkt vinstaffär.
Returpack AB ägs av Sveriges Bryggerier och Livsmedelsföretagen och de ansvarar för skötseln av pantsystemet. De har fått i uppdraget av Sveriges riksdag och regering att hantera systemet med målet att 90% av sålda förpackningar inom systemet ska återvinnas. Vi är duktiga på återvinning i Sverige, men når ändå inte riktigt upp till målet 90%, senaste året i statistiken nådde vi upp till 85%.
Hur finansieras då verksamheten och hur kan de betala panten plus 20-30 öre för hantering till butiken, en fast ersättning på 20 000 kr per butik, kostnader för hantering med att åka ut till butiker och hämta panten och dessutom en massa TV-reklam där folk sjunger ”Panta-mera”? Varifrån kommer pengarna? Ja här blev det lite rörigt och jag hade svårt att få tydliga svar. Men systemet finansierar sig självt enligt Pantameras kundtjänst.
En tydlig intäktskälla som jag förstod direkt är att man säljer den återvunna råvaran. Men kan verkligen några gram aluminium eller plast från en förpackning vara värt så mycket att det täcker alla dessa kostnader? För panten i sig är ju ett nollsummespel med 1 kr ut och 1 kr in för samma burk. Eller är den verkligen ett nollsummespel? Nej inte riktigt kom jag på när jag tänkte lite längre. Vi lyckas ju bara återvinna 85% av alla sålda förpackningar. Dessa 15% som försvinner motsvarar över 300 miljoner förpackningar om året. Det vill säga burkar och flaskor där konsumenten betalar 1-2 kr i pant som sen aldrig behöver betalas tillbaka.
På så vis sköter sig lite av det här med finansieringen av reklamen för att nå målet 90% återvunnit lite sig självt tänker jag. Ju längre från målet 90% vi ligger desto större blir överskottet från pant som inte lämnas in, pengar som kan läggas på reklam för att få oss att närma oss 90%.
Jag avslutar med en enkel lösning om man vill nå 90% pantat istället för att köra massa TV-reklam. Höj panten till 100 kr per förpackning.
Hoppas ni tyckte detta var ett intressant alternativ till en vanlig fredagsintervju. Lite mer allmänbildade kanske vi alla blev i alla fall. Nästa fredag är jag tillbaka med en mer traditionell intervju med frågor och svar.
När jag under drygt 10 år levde på 6 000-8 000 kr i månaden för att kunna spara 60-80% av lönen ansågs det av många som extremt. Kanske för att det här med att spara ihop ett antal miljoner och kunna gå i pension innan man fyller 40 varit ett ganska ovanligt projekt. I alla fall tidigare, på senare år har det ju till och med kommit att kallas för trend. Något som jag återkommit till både i min blogg och mina böcker är att det finns mängder med folk som lever väldigt billigt av andra skäl än att kunna köpa aktier för 25 000 kr i månaden och att det då många gånger inte upplevs som lika konstigt. Det är på något sätt som att drömmen om att få leva på sitt konstnärskap, bo i skogen eller satsa helhjärtat på sin idrott i 10 år varit mer accepterat än att leva billigt för att kunna spara pengar.
Vi som drivs av det här med att spara ihop pengar som räcker resten av livet är nog många gånger mycket på jakt efter trygghet. Även om pengarna troligtvis kommer räcka så vill vi gärna ha lite marginal. Räkna på lite lägre avkastning än man fått historiskt, kanske jobba ett år extra, räkna med att man de kommande 30 åren inte kommer tjäna en endaste krona, se framtida allmän pension som en ren bonus och varför inte ha en extra årslön på något speciellt konto som reserv. Men det finns folk som vågar tänka lite annorlunda. Som vågar dra iväg och leva sin dröm utan att först ha sparat pengar i 15 år och gått igenom sitt excelark med utdelningsprognos från aktieportföljen för de kommande 10 åren 1000 gånger. En sådan person är triathleten Andreas Lindén som jag sprang på i sociala medier av en slump för någon månad sen.
I veckans fredagsintervju får vi lära oss att det går att leva sin dröm här och nu.
Berätta lite kort om dig själv och dina idrottsliga meriter
Jag började min karriär som uthållighetsidrottare som cyklist 2005. I slutet av 2008 skrev jag på för ett danskt cykelstall och körde där 2009 med lön. Men jag ledsnade på lagidrott och allt vad det innebar. Till året efter bestämde jag mig för att försöka klara en Superklassiker. Det innebar då att jag skulle utföra samtliga klassikergrenar (Vasaloppet, Vätternrundan, Vansbrosimningen och Lidingöloppet) under ett dygn, inklusive transporter. Vasaloppet fick dock bli på rullskidor. Jag löste Superklassikern på under 20h.
Därefter utförde jag några andra idrottsutmaningar innan jag gick vidare till att bli triathlet fullt ut 2013. Det gick mycket bra med en gång och jag har sedan dess satsat på sporten helhjärtat. Tyvärr med en del skador under de senaste åren.
2011 flyttade jag och min sambo Ida till Mallorca.
Vad är det som är så bra med Mallorca ur träningssynpunkt?
Klimatet är perfekt här nere. Det möjliggör både träning och tävling utomhus under en större del av året. Eller rättare sagt hela året. Det är inte bara en fördel träningsmässigt utan gör även sporten roligare.
Just varmare klimat kan man hitta på många platser. Men Mallorca har även väldigt bra träningsvägar. Jag har tävlat på många platser i världen som cyklist. Men Inget slår Mallorcas utbud av vägar.
Du är alltså professionell triathlet, vilket väl egentligen mer anger vilken klass man tävlar i än garanterar att man verkligen kan leva på sporten? Hur pass stora idrottsliga framgångar behöver man ha för att kunna leva på triathlon?
Merparten av professionella triathleter lever kanske på ca 10 000kr/mån före skatt. Ibland även mindre än så. Att ta sig dit är svårt. Men att ta sig till en nivå där man har en bra lön är extremt svårt.
Triathlon är en idrott där idrottsliga framgångar inte automatiskt genererar pengar. Det kan bli en hel del prispengar till de som vinner allra mest. Men det är ett fåtal. Vanligt är att man har högre intäkter från sponsorer än från prispengar.
Det är alltså inte bara de idrottsliga meriterna som avgör om det går att leva på sporten utan även hur kreativ man är mot sponsorer och med andra kringaktiviteter som kan leda till intäkter förutom rena prispengar. Hur har du själv jobbat de senaste åren för att bli så attraktiv som möjligt för sponsorer och öka möjligheterna att leva på sporten?
Jag och Ida ser sponsorsamarbeten mer eller mindre som en konsulttjänst. Ett företag som sponsrar mig ska kunna räkna in en vinst i samarbetet, precis som jag kan göra. Det kan också handla om varumärkesbyggande, vilket är svårare att mäta.
Som idrottare handlar det ofta om att marknadsföra och ibland hjälpa till att sälja produkter. Till detta använder jag sociala medier. Främst Youtube och Instagram (@lindenandreas) men också Facebook och blogg. Just Youtube har gått väldigt bra och vi når ut till tusentals tittare med våra videor.
Driver ni företaget kopplat till tävling och coachning i bolagsform där ni både kan ta ut lite lön som grundar sig för framtida pension eller är fokus att få det att gå runt här och nu?
Jag och Ida jobbar tillsammans med Lindén Coaching. Vi plockar ut både lön och pensionssparar precis som i ett ”vanligt” bolag.
Vi har en långsiktig plan i det vi gör som sträcker sig många år framåt. Just nu håller vi på att utveckla en global coachingtjänst som vi tror att vi kommer kunna marknadsföra väldigt effektivt på Youtube.
Innan vi valde att fokusera 100% på online coaching provade vi oss fram med olika verksamheter. Vi började med att arrangera triathlonläger på Mallorca, sedan hade vi en webbshop med triathlonprylar ett tag och nu senast hade vi ett litet triathlon team här på Mallorca med unga lovande triathleter. Men samtliga verksamheter tog alldeles för mycket tid från min egen triathlonsatsning. Coachingen är det som jag trivs bäst med och gör oss heller inte lika bundna till en plats.
Om vi bortser från skillnaden i fysisk kapacitet mellan oss tycker jag ändå valet att flytta till Mallorca är intressant. Att kunna bo i ett land med bättre klimat än Sverige, leva ett fritt liv och träna flera timmar om dagen tror jag det är många som drömmer om. Bland mig och mina läsare skulle upplägget vara att man jobbar och sparar hårt i 10-25 år och sen kanske kan flytta till något varmare land och cykla i bergen efter det. Men du valde en annan väg och lyckades flytta ner utan 20 års hårt gnetande i Sverige först. Var det ett svårt beslut att våga lämna Sverige med ganska osäkert jobb som idrottare och coaching. Hur stort startkapital i form av sparande hade ni med er när flyttlasset gick?
När vi åkte sålde vi i princip allt vi ägde. Det var inte särskilt mycket. Men det gjorde att vi hade råd med resan och 1-2 månader på plats. Vi kände att det var enklare att åka då, när vi inte hade någonting, än att vänta.
Jag hittade nyligen en gammal budget för hur vi skulle klara oss på Mallorca. Vi fakturerade för knappt 10 000kr totalt inkl. moms. Men vi hoppades på mer. Lyckligtvis lyckades jag knyta ihop ett sponsorsamarbete några veckor efter att vi åkt. Det mesta av de pengarna skulle gå åt till en utmaning jag skulle göra under sommaren.
Vi åt havregrynsgröt till frukost och lunch, jobbade vansinnigt mycket och jag tränade samtidigt så mycket jag kunde balansera in.
Jag minns att vi sa till varandra att det bara var tillfälligt. Men ”tillfälligt” blev veckor, sedan månader och till slut år. Det var tufft. Men samtidigt var det ett aktivt val. En vecka då jag var sjuk och inte kunde träna minns jag att jag kom upp i 100 timmars jobb på sju dagar.
Det tog ungefär två år innan vi var ekonomiskt stabila.
Därefter har vi både arbetat med coachingen men även som konsulter. Ida har anlitats som webbredaktör och fotograf av olika företag och privatpersoner. Hon tar också på sig uppdrag som bröllopsfotograf nu för tiden eftersom foto är hennes passion.
Du har haft en del problem med skador de senaste åren. Har detta varit stressande på annat sätt än rent idrottsligt? Jag tänker om det kanske skulle påverka era möjligheter att bo kvar och leva det liv ni idag lever om du inte kunde tävla på en hel säsong?
Vi har alltid sett till att inte bli beroende av tävlingsresultat i vår business. Det skulle vara oerhört stressande och inte särskilt stabilt. De sponsorsamarbeten jag har är byggda kring mig som person och inte kring potentiella resultat. Detsamma gäller tävlingar. Jag räknar aldrig med några prispengar utan ser det som en bonus. Under mina år som idrottare har jag sett många exempel på atleter som binder sin inkomst till sina resultat och sedan kraschar när de blir skadade eller sjuka.
Coachingen har växt så mycket att den räcker som inkomstkälla för oss båda. Vi tog ett beslut i höstas att fokusera på det båda två. Det var ett steg som innebar att vi fick ta ett kliv tillbaka i vår bekvämlighet. Men det var ett aktivt val och ett steg i rätt riktning.
Det här med skador var mer stressande när jag arrangerade träningsläger och var ensam tränare. De senare åren hade jag med fler coacher, men det kostade mig en del av vinsten såklart.
Jag minns att Ida var stressad över att jag skulle bli skadad eller sjuk. Men det är väl alltid problemet som egen företagare, ingen kan ta över när du måste ta några sjukdagar.
Hur ser du på framtiden? Har ni fått smak på det sköna livet i värmen eller kommer du flytta hem till Sverige och sätta er på något kontor och jobba igen de år ni missat i karriären när den idrottsliga karriären för din del är över?
Vi har inga planer på att lämna Mallorca. Karriärmässigt är vi heller inte oroliga då vi nu driver ett företag som växer ordentligt varje år. Saker och ting kan förändras förstås. Men det ser ljust och vi tror att vi är på väg i rätt riktning. Vill man sitta på ett kontor finns det sådana jobbmöjligheter här också, om du kan flera språk och har rätt utbildning.