Med undantag för några enstaka köp de senaste åren, främst i samband med våren 2020, så har vi inte haft något nysparande på rätt länge nu. Vi har däremot hela tiden återinvesterat alla utdelningar och klarat våra löpande kostnader utan att ta från vårt kapital.
I grova drag har det sett ut så att vi de senaste åren spenderat runt 25 000 kr varje månad. Här ingår den typen av kostnader som inte kommer varje månad till exempel resor och att vi stoppar undan lite pengar varje månad inför kommande bilbyte. Så en normal månad går det mindre pengar än 25 000 kr, men utslaget på längre tid så är det mest rättvist att räkna så. De senaste åren har våra inkomster varit högre än 25 000 kr per månad efter skatt via min frus deltidsjobb och min firma. Det har vägts upp av att vi haft några lite större projekt med vårt hus som vi flyttade till för 1,5 år sedan. Nu är de större planerade grejerna med huset gjorda så om inkomsterna ligger kvar på den här nivån finns det anledning att misstänka att vi kommer få lite pengar över varje månad.
Detta i kombination med att jag tycker mycket på börsen känns köpvärt gjorde att jag igår kväll var väldigt nära att sätta upp någon typ av nytt sparande. Jag satt och försökte få en bild av hur mycket pengar det skulle kunna handla om genom att titta på historiken (vi har ingen budget och följer inte upp våra kostnader varje månad), hur mycket vi lagt på huset, hur en högre elräkning kommande år skulle kunna bli jämfört med förra året, om avsättningen till bilbyte ligger i fas och massa annat. Tanken var att jag skulle ha underlag för att ta fram en bra pitch till min fru som gjorde att hon inte skulle tycka förslaget att sätta igång ett autogiro på tex 3-5 000 kr i månaden som jag får köpa aktier för skulle låta så dumt. Men jag kom aldrig så långt. När jag satt där och klurade på hur jag skulle övertala henne så lyckades jag istället övertala mig själv i att inte dra igång något månadssparande till aktier.
Motiveringen till att jag landade i att inte dra igång ett nysparande i aktier var:
- Vi lever idag på runt 25k per månad och kan ta ut 40k enligt 4% regeln. Då vi inte kommer ta ut något kapital i närtid motsvarar alltså de pengar som vi inte tar ut att vi sparar 40k per månad. Dessutom kan våra kostnader stiga rätt mycket samtidigt som inkomsterna från tjänst skulle kunna nollas. Dvs vi har redan god marginal och borde inte behöva trycka in varenda möjlig krona på börsen för att i framtiden få ännu större marginal.
- Sett till ovanstående gör inte ett nysparande på 3 000 eller 5 000 kr i månaden under en begränsad period någon avgörande skillnad. Och jag tänker alltid att inkomsten av tjänst kommer minska i relativt snar framtid. Även om det lär dröja innan den blir 0.
- Om börsen skulle vända upp i närtid så skulle det så klart vara trist att missa vad jag ansåg vara ett bra köpläge i vissa aktier. Men då jag redan är exponerad mot dessa bolag med belopp mycket större än vad jag kan stoppa in så är det inte så hemskt om aktierna skulle stiga i värde.
- Om börsen däremot fortsätter ner eller sidledes kommer det löpande in utdelningar som kan återinvesteras till attraktiva priser. Då är inte några enstaka månadsköp med hjälp av nysparande under en kort period vintern 2022/2023 avgörande.
- Med ökad inflation och boränta är det inte helt fel att se på andra alternativ än spara på börsen. Det vill säga om vi för 1 år sedan skulle ha 100 000 kr i buffert kanske vi borde ha 110 000 kr nu? Samtidigt bör vi kanske räkna med att månadskostnaderna nu blir 27 500 och inte 25 000 kr med tanke på inflationen. Märker vi om ett år att det blivit pengar över och köpläget på börsen inte längre känns lika hett så finns alltid möjligheten att betala av på bolånet.
Trots allt ovanstående ska jag erkänna att det så klart fortfarande lockar att köpa aktier. Det finns ju andra personer som i betydligt större utsträckning än mig har sitt på det torra ekonomiskt som tar chansen och köper. Till exempel Rutger i Castellum och Sven- Olof i SBB. Men just nu sitter vi still i båten så får jag fundera lite mer och kanske väcka frågan om jag tänker om. Ni som jobbar heltid och har ett högt sparande i förhållande till kapitalet tror jag går en gyllene period till mötes.
Det är med blandade känslor som jag kunnat konstatera att börsen vänt upp rätt ordentligt från botten vid månadsskiftet juni/juli. Då nysparandet är obefintligt och köpen endast består av återinvesterad utdelning är det så klart skönt med en relativt stabil börs, men jag tycker ändå det är uppfriskande med kurser som man själv anser vara attraktiva när utdelningarna ska sättas i arbete. Och då tänker jag främst på hur läget varit i D-aktierna på senare tid som jag skrev ett inlägg om för ungefär en månad sedan. Trots att det då redan vänt upp under ett par veckor var det inte svårt att sätta pengarna i arbete i början av juli då det kom in mycket pengar.
Nu har inte D-aktier i sin nuvarande form inte funnits så länge på börsen men det är ändå tydligt att de svänger ungeär lika mycket som A och B-aktier när det skakar till. Vilket gör att jag börjar inse att man under perioder inte bara kan se dessa som stabila utdelare med hög direktavkstning och minimal kurspotential. Under så väl coronaraset som oroligheterna i år så gick D-aktierna ner riktigt ordentligt. Som jag skrev för en månad sedan tror jag ändå inte man ska underskatta 10-12% direktavkastning i en D-aktie bara för att inflation och ränta förväntas stiga under en period. Någon gång i framtiden är det ändå rimligt att inflationen och räntan sansas och då bör utdelningen ner dvs kursen upp (förutsatt att bolaget finns kvar och har klarat utdelningen). Nu ville jag inte uppmuntra till försök att göra snabba klipp utan skrev inlägget på några år sikt och där har vi ännu inte facit. Men redan nu kan vi se att exempelvis Corem D och SBB D båda är upp runt 30% den senaste månaden och runt 50% för den som prickade botten. Plus de över 10% i årlig utdelning som man kommer få på köp som gjordes till dåvarande kurs (om inte fastighetskris, räntehöjningar eller något annat oväntat blir värre och utdelningarna ställs in).
I SBB har jag gjort regelbundna köp (varav ett på ca 21,50 var stort och på 15,90 var lite halvstort) och som synes många av köpen för tidigt. SBB D är den aktie jag de senaste månaderna stoppat in nästa alla återinvesterade utdelningar i. Jag hade riktig tur att pricka botten i Corem D, men där hann jag bara med ett köp på några tusenlappar.
Som alltid är det svårt med tajming och det är ingen mening att hoppas att man ska kunna pricka botten speciellt ofta. Det är därför inte hela världen om man köper lite för tidigt eller lite för sent, så jag försöker undvika att tänka att jag skulle sparat köpen på 24 kr och slängt in de vid 16 kr istället. Det absolut viktigaste för gemene man tror jag är att inte drabbas av panik och sälja i fel lägen. Då tänker jag främst på breda placeringar typ indexfonder. I enskilda aktier av chanstyp där man inte har gjort en korrekt analys kan det så klart vara bra att sälja i panik innan det går åt helvete på riktigt.
Nu är det bara småpengar på väg in fram till början på oktober då jag får en mer rejäl slant från SBB D, Corem D, Castellum och Sagax D. Alla på samma dag. Som läget är nu har jag inte alls samma sug kring att köpa något men det kanske hinner komma ny inspiration, eller nya priser på aktierna, den kommande en och en halv månaden som kan bringa klarhet i denna ovisshet.
Churchill lär ha sagt "låt aldrig en bra kris gå till spillo" och det är en devis jag levt efter när det kommer till börssparande. I alla fall fram till idag. Jag tänkte titta lite på de lite större börsnedgångar jag varit med om. Kanske kan någon som upplever en större nedgång på börsen för första gången få med sig något.
2000-2002
Under IT-kraschen hade jag inga pengar att tala om då jag inte hade börjat jobba än. Men jag sommarjobbade och satte nästan hela lönen i aktier vid Ericssons nyemission på 3,80 kr som skedde hösten 2002. Jag hade börjat köpa aktier på runt 20 kr och snittat ner mig lite på vägen och sålde dem sedan runt 10 kr vilket ändå blev en ok affär tack vare det lite större köpet på 3,80 kr.
2007-2008
När finanskrisen började hade jag kommit upp i runt 500 000 kr i kapital tack vare några år med jobb och högt sparande. Jag hade en del pengar i räntefond som jag började med att flytta över till aktiefonder. Sen sparade jag som en dåre varje månad genom hela krisen och avslutade med att låna 100 000 kr med lägenheten som säkerhet. Vilket gjorde att jag snabbt kom över miljonen när börsen gick starkt 2009.
2011
Jag hade nu kommit upp i runt 2 miljoner i kapital och när börsen gick ner rätt ordentligt över sommaren var det första gången som jag inte ens var nära att kunna möta nedgången med nya insättningar. Men lönen hade gått upp och jag levde fortfarande sparsamt så här var första gången som jag bröt igenom 20 000 kr i månaden i sparande. Så även om det inte stod emot nedgången där och då när Eurokrisen slog till på allvar mitt under semestern så blev det ändå fina köp på lite längre sikt med de runt 250 000 kr som trycktes in under 2011. När börsen sen gick upp 10-20% om året 2012-2014 gick jag över de magiska 3 miljonerna som gav lägre ränta på bolånet (och mentalt viktiga 10 000 kr per månad enligt 4% regeln). Delvis tack vare insättningarna under raset sommaren 2011.
2020
Nedgången under coronavåren 2020 skiljer sig rätt mycket från nedgångarna ovan, då den var så kort men ändå djup. I februari 2020 när börsen började gå ner väldigt mycket hade jag sedan ett par år inte längre något nysparande då jag och min fru levde på hennes deltidslön och lite småjobb jag gjorde. Men det hade ändå blivit lite pengar över som vi lagt i en pott för roliga extragrejer och resor. Vi hade dessutom redan bokat en resa till sommaren 2020. När resan blev inställd och vi fick tillbaka pengarna och våra omkostnader gick ner lite pga pandemin och vi hade lite pengar liggande utanför börsen lyckades vi ändå köpa aktier för nästan 100 000 kr under perioden slutet på februari till slutet av april. En del av det utgjordes av utdelningar som vi redan hade planerat att köpa för, men rätt stor del var ändå nya pengar. Det betyder att en väldigt stor del av de nya pengar vi stoppat in på börsen under perioden 2019-2022 stoppades in under en mycket kort period våren 2020.
2022
??
Ja vad som ska hända i denna börsnedgång vet jag faktiskt inte riktigt. Utdelningarna återinvesteras enligt plan och hittills delar alla bolag ut enligt förväntan. Men frågan är om det är läge att återigen försöka få in lite nya pengar på börsen? Vi har lite olika buffertkonton för allmän buffert, resor, husrenovering, roliga potten, kommande bilbyte etc. Dessutom fylls min frus lönekonto på med någon tusenlapp varje månad som vi inte gjort av med och jag har en del pengar på min firmas konto (enskild firma så tar inte ut någon fast lön varje månad utan tar ut pengar i klump när det blivit lite väl mycket pengar där). Och lägger man ihop alla dessa blir det nära 200 000 kr. Dessutom har vi lågt belånat boende (där vi har utrymme att få loss pengar utan ansökan bara genom en knapptryckning) och helt obelånad portfölj (även den med kredit som redan är beviljad som ligger och väntar).
Portföljen har minskat med runt 2 miljoner (15%) sedan årsskiftet. Så på sätt och vis känns det inte som något avgörande att stoppa in 150 k från sparkonton. Och jag tror ju pengarna vi har kommer räcka för evigt, inte minst om vi kan återinvestera utdelningarna något år till. Så frågan är om det är värt att öka risken genom att få loss 500-1000k genom belåning? Samtidigt tror jag faktiskt att det börjar närma sig ett riktigt bra långsiktigt köpläge.
För er som befinner er i ett läge mer likt det jag hade 2000-2011 och som är motiverade att skapa en ekonomisk frihet är läget klockrent och strategin tydlig. Ni bör fokusera på en enda sak just nu och det är hur ni ska få in så mycket pengar som möjligt i ert långsiktiga sparande under sommaren 2022. Med det sagt så kan det säkert fortsätta gå ner en bra bit till, så det behöver inte vara läge för belåning eller stoppa in stora klumpsummor just nu. Men du som kan månadsspara ett belopp motsvarande 1-5% av portföljvärdet ska bara vara glad om börsen går ner motsvarande de nya pengarna du stoppar in. Kan man genom nya insättnignar få portföljens värde att ligga still under en period när börsen går ner tar det förr eller senare fart uppåt. Det har det i alla fall alltid gjort historiskt.
För några dagar sedan pratade jag med en person som var väldigt orolig för att värdet på hans lägenhet skulle rasa den närmaste tiden pga högre ränta. Jaha, ska du sälja och flytta till hyresrätt? frågade jag. Nej det hade han inga planer på. Vilket gjorde mig genuint nyfiken på vad det då spelade för roll om lägenheten var värd 3 eller 4 miljoner. Jag tyckte i så fall att problemet borde vara en högre ränta i sig eftersom det var något som skulle påverka hans löpande kassaflöde. Han tyckte min fråga var så dum att han inte orkade förklara något så självklart som att det är tråkigt att förlora en miljon i värde. Så jag släppte det, men vidhåller att han borde fokusera på kassaflödet och vilket sparande som det möjliggör varje månad inte vilket värde en lägenhet som han ska bo i många år har nu, om ett halvår och om ett år.
Men tänket verkar inte vara unikt för min kompis. Idag resonerar DI på samma bana när de skrev att Volvos låga värdering är ett problem och misslyckande för storägaren Industrivärden. Samtidigt som jag inte hört något som talar för att Industrivärden är intresserade av att sälja sina aktier i Volvo. Tvärt om, de köpte nämligen Volvo-aktier för 800 miljoner det första kvartalet i år (lika mycket som de köpte för under hela 2021). Att det då skulle vara positivt för Industrivärden med ett högre pris på Volvoaktien har jag svårt att förstå logiken i. Visst de som önskar sälja sina aktier i Industrivärden skulle så klart gynnas av ett högre pris på Volvo, vilket borde ge ett högre pris även på Industrivärdens aktie. Men ska verkligen Industrivärdens fokus ligga på att oroa sig för de ägare som vill lämna bolaget snarare än de som vill köpa aktier eller behålla de som de redan har? Nej ett lågt pris på Volvo i kombination med höga utdelningar från bolaget tycker jag som ägare av Industrivärden låter toppen. Och även i rollen som direktägare i Volvo tycker jag det känns helt ok, även om det inte är någon aktie jag planerar att öka i.
Imorgon onsdag är det i alla fall kapitalmarknadsdag i Volvo klockan 9-15 för den som är intresserad. Vi får se om de lyckas snacka upp kursen. Personligen bryr jag mig inte så mycket om kursen på kort sikt, men det är så klart viktigt att utsikterna är goda och strategierna smarta och utdelningarna de kommande 10-50 åren därmed kan göra oss ägare nöjda och glada. Och tycker marknaden det får vi väl i så fall försöka överleva med att priset går upp.
Att jag gillar att köpa fler aktier tror jag ingen återkommande besökare här på bloggen har missat. Trots att vi räknade med att klara oss ekonomiskt redan när jag slutade jobba för över 4 år sedan och trodde min fru skulle sluta jobba kanske 2019 eller 2020 så har det fortsatt att komma in tillräckligt med pengar för att vi ska klara oss utan att ta från portföljen. Det har inneburit en säkerhetsmarginal i form av några extra års återinvesterade utdelningar.
Ibland funderar jag på vad vitsen är med det, då inte så jättemycket talar för att vi kommer behöva dubbelt så mycket pengar som 70 åringar (i dagens penningvärde) än som 40 åringar. Och då har jag inte ens räknat med de inkomster som borde fortsätta komma in ett tag till och uttag av pension som borde vara möjligt med några tusenlappar i månaden från 60 till döden. Men samtidigt det är bra med marginal och så länge det känns kul och funkar bra att börja bygga upp en position på 1 500 st Diös-aktier även om det inte var planerat sedan tidigare och att utdelningen därifrån troligtvis inte kommer behövas är det ju bara att köra på.
Men om vi med ett kapital på 10-15 miljoner tycker att det ibland känns lite meningslöst att köpa Diös-aktier för 150 000 kr så måste man ju tänka lite likadant kring de riktigt rika personer som är huvudägare i något bolag men samtidigt breddar sin portfölj genom att köpa positioner i andra bolag som de inte har någon direkt koppling till. Jag tänker nu senast på Rutger Arnhults portfölj som Placera gick igenom. Rutger har alltså aktier för 26 miljarder där merparten ligger i de fastighetsbolag som han har eller har haft en ledande befattning i. Och det är ju fullt rimligt att han väljer att äga dessa aktier, och till och med köpa fler ibland, även om det inte kommer behövas fler aktier i Castellum för att sätta mat på bordet vare sig för honom själv eller kommande 5 generationer. Men jag undrar vad drivkraften för någon som har 26 miljader är att köpa aktier för 9 miljoner i Evolution (0,03% av hans portfölj) eller 1,1 miljoner i Sinch (0,00% av hans portfölj). Även om dessa bolag skulle bli jättebra investeringar kommer ju inte pengarna påverka honom på något sätt?
Vad tror ni är drivkraften? Och skulle ni också köpa aktier i massa olika bolag om ni hade flera miljarder?