Imorgon drar vårens utdelningssäsong igång på allvar. Som vanligt så här års säger jag att det ska bli kul och att det kanske är sista året där jag kommer kunna återinvestera utdelningar. Hittills har jag fått fel varje gång. Inte det att det inte blivit kul utan att det hittills inte blivit det sista året med återinvestering. Men jag är mentalt förberedd på det så blir det en ren bonus om det kan återinvesteras lite även 2022.
Som alltid när man pratar utdelningar är det säkrast att förklara att man tjänar inga pengar på utdelningen i sig utan det är bara pengar som flyttar från bolagets kassa till min kassa och att kursen allt annat lika går ner med utdelningen. Värdet skapas istället snarast mellan utdelningstillfällena där företaget tjänar ihop nya pengar som kan delas ut vid kommande tillfällen. Men det blir ändå ett konkret tillfälle då pengar frigörs och synliggöras. En utdelning på 2 kr per aktie är enligt mig mycket mer konkret än att kursen stiger med 2 kr under en vecka.
Säsongen inleds med Castellum imorgon och nästa vecka rullar det på med Klövern Pref och Volvo. Det betyder drygt 30 000 kr in närmaste 1,5 veckan, pengar som direkt kommer kunna sättas i arbete för att generera större utdelningar i framtiden. Drygt 30 000 kr motsvarar ungefär fyra månaders sparande när jag började spara på riktigt 2006. Och då jobbade jag väldigt hårt och levde väldigt billigt. Det här med snöbollen som rullar på allt snabbare och mer och mer av sig själv ligger det verkligen något i. Och då är det först om några veckor som det börjar rulla på med utdelningar på lite bredare front.
Jag tänker mig fortsatt minska risken i portföljen genom att återinvestera majoriteten av utdelningarna i preferensaktier och D-aktier.
När jag skriver det här är det 20 minuter kvar till det första kvartalet är slut och jag passar på att rekommendera en titt på min portfölj på Shareville som gått upp med 20% under det första kvartalet. Här har jag mitt pensionssparande och är något mer aktiv än i huvudportföljen. Bland annat försöker jag köpa investmentbolag när rabatten är ovanligt stor och sen sälja när rabatten är borta. Hittills har den ökade aktiviteten betalat sig med en högre avkastning för denna portfölj än huvudportföljen. Portföljen har också belönats med 3 stjärnor på Shareville vilket betyder att den tillhör de bästa 10% vad gäller riskjusterad avkastning. Följ portföljen på Shareville här.
Jag är medveten om att jag skrev nästan ett identiskt inlägg som det här för ungefär ett år sedan. Men då ämnet dyker upp med jämna mellanrum och jag då märker hur lätt det är att lura sig själv tar jag upp det igen.
Det handlar om att dras med i den allmänna börsyra som råder för närvarande, att vänja sig vid sin egen mängd pengar och att se vissa i omgivningen som har väldigt mycket mer pengar och sen tro att det är normalt. Men vi tar det punkt för punkt.
Med första punkten "att dras med i den allmänna börsyran" menar jag främst de historier man nås av antingen via sin omgivning eller sociala medier med personer som prickat rätt bolag de senaste två-tre åren och gjort 100% om året. Det har varit en tid när vissa populära placeringar som Tesla, Evolution Gaming eller Bitcoin har gått väldigt bra. Och det finns ett antal investerare/sparare/spekulanter/spelgalningar som lyckats pricka någon av dessa med en väldigt stor del av portföljen och därmed fått en helt otrolig avkastning. Många av dessa är duktiga på att berätta om sin framgång. Vilket gör att den egna portföljens uppgång på kanske 10% under 2020 och ytterligare 15% så här långt under 2021 som egentligen är väldigt bra känns helt värdelöst. Här har jag för egen del varit ganska bra på att stå emot även om så klart även jag påverkas ibland.
Med andra punkten "att vänja sig vid sin egen mängd pengar" menar jag samma fenomen som många upplever när de får löneförhöjning. Man tycker det känns som ett jättehög lön i två månader innan man vant sig. Eller hör att kollegan som gör samma jobb tjänar bättre, då känns det plötsligt som en värdelös lön. Samma fenomen tycker jag mig märka att många, inklusive mig själv, drabbas av vad gäller kapital. Man tycker 1 miljon är jättemycket pengar när man går igenom den första miljonen men vänjer sig snabbt. Jag upplevde personligen samma sak även när vi gemensamt gick igenom 10 miljoner, det kändes helt klart som en milstolpe några veckor innan det kändes som fullt normalt. En miljardär som helt plötsligt har 500 miljoner känner sig säkert fattig.
Den sista punkten "att se vissa i omgivningen som har väldigt mycket mer pengar och sen tro att det är normalt" hänger ihop med punkten ovan. Ni kanske just börjat spara och läsa min blogg och ser vårt kapital på 12-13 miljoner och tycker det känns mycket första gången men varje gång ni ser det känns det mer normalt. Jag ser personer på Twitter som är i min ålder och som via börsen byggt upp ett kapital på 100 miljoner och tänkte första gången jag såg det att det var sjukt mycket. Nu förvånas jag helt plötsligt inte längre.
Jag har flera gånger det senaste året blivit chockad när jag hört hur lite pengar en viss person har i kapital. Och det handlar om personer på alla ekonomiska nivåer.
- En släktning jag säkert skulle gissat hade i alla fall 1 miljon då jag vet att hon haft ok lön och haft ett månadssparande i många år som jag fick höra hade 150 000 kr ihopsparat totalt med buffert och fondportfölj.
- En kompis som köpte aktier i Kindred under våren förra året och som jag pratat om det med många gånger sedan dess i takt med att aktien gått väldigt bra. Han har varit väldigt engagerad och sagt att Kindred nu är hans största innehav och varit himla nöjd med sin tajming. Vi har aldrig pratat några summor men jag trodde nog han hade tjänat betydligt mer än mig på aktien (jag köpte det mesta långt innan botten förra våren till betydligt högre kurser och Kindred är ett innehav på runt 3% i portföljen. Jag ligger jag på ungefär +200 000 kr i aktien) och när han nu glatt berättat att han tjänat 35 000 kr på den lyckade aktieaffärer visste jag inte om han skojade eller var allvarlig.
- En annan person som jag var övertygad om hade 50 miljoner fick jag höra hade 10. För några år sedan hade jag nog tyckt 10 miljoner var mycket, men nu tycker jag snarast han är en bluff som utger sig för att vara rik och framgångsrik med en så fjuttig summa som 10 miljoner trots att han är klart äldre än mig.
Ovanstående punkter och liknande har jag alltså tänkt på regelbundet under en längre period. Igår fick det lite ny fart då jag såg följande på Twitter som gav en hel del diskussion och ringar på vattnet.
Jag känner inte Hannes men har sett honom i flödet till och från. Hade någon berättat att han varit på börsen sedan 2015, ändå verkar vara aktiv och intresserad, tjänar över snittet och frågat mig vad jag tror värdet på aktieportföljen varit så hade jag nog gissat på 3 miljoner. Men Hannes beskriver jättebra hur det hela hänger ihop så bara leta upp Tweeten från igår och följa tråden om ni är nyfikna.
Alexander Boman på Avanza följde upp det hela med att berätta hur läget såg ut för Avanzas kunder och att mediankunden på 30 år har 35 000 kr på Avanza (nu ger så klart inte kapitalet hos Avanza en komplett bild). Det är helt enkelt min gissning på 3 miljoner som är verklighetsfrånvänd. Inte Hannes som är fattig. Alexander delade sedan följande bilder gällande de yngre kunderna.
Att bli Miljonär innan 30 är helt enkelt inte det normala. Inte heller att få 50% avkastning om året i snitt under 10 år. Även om man kan tro det om man bara läser bloggar från de mest sparsamma och följer de placerare på Twitter som lyckats bäst.
Lyckas du spara 10% av lönen varje månad så kommer du säkert bli rikare än snittet (även om det känns som alla andra har en sparkvot på 50-70%). Och kan du bara få en avkastning som är i närheten av börsindex så blir det toppen (även om året där du får stryk av index känns piss och det känns som att du är ensam i ditt postnummer om att inte äga bitcoin).
I lördags råkade jag bläddra förbi en film på SVT1 som heter The Founder. Filmen är baserad på verkligheten och handlar om hur McDonalds växte fram i USA på 1950-talet. Jag råkade komma in mitt i filmen men såg direkt att jag tyckte den verkade intressant och avbröt därför för att kunna se den från början på SVT Play. Så nu har jag sett den och tycker den var rätt bra. Ni kan se den gratis på SVT Play fram till 1 mars.
Extra kul att jämföra versionen som berättas i filmen med den lite mer tillrättalagda versionen som vi kan läsa på McDonalds svenska hemsida.
I övrigt har det varit mycket fokus på media och finanstwitter kring Wall Street Bets och turbulensen i vissa amerikanska bolag. Jag orkar inte kommentera det mer än att det går rakt emot vad jag tror på när det kommer till aktier som man ska köpa och behålla för evigt för att ta del av framtida vinster och utdelningar. Ni kan istället läsa bloggkollegorna här på Trade Venue som bloggat om fenomenet. Sofokles här och Aktiepappa här.
Jag forsätter tycka hela börsklimatet börjar kännas väldigt uppskruvat. Vilket gör att jag blir mer och mer sugen på att plocka hem lite pengar och placera i preferensaktier med mindre nedsida. Jag har bloggat om det här tidigare under januari och känslan blir allt starkare. Jag skrev under hösten om att jag tyckte vi låg långt efter 1999 i hysteri, men nu tycker jag att jag börjar känna igen vissa signaler. Vi får se var det hela tar vägen den närmaste tiden.
Jag ser fram emot Volvos rapport imorgon bitti då det dels är spännande med extrautdelningen och dels rapporten i övrigt. Min gissning blir 20 kr i utdelning i år (uppdatering onsdag morgon det blev "bara" 15 kr, men en i övrigt bra rapport). Det ska sättas i relation till att aktierna köptes in för strax under 100 kr styck för cirka 5 år sedan.
Över åren har mitt engagemang för aktiemarknaden gått lite upp och ner. Ni som följt bloggen i snart 15 år vet att jag alltid har fortsatt att spara och i grunden har det alltid funnits ett intresse för aktiemarknaden, men under vissa perioder har jag ställt klockan för att verkligen hinna kolla in bolagens rapporter rätt ordentligt i realtid på morgonen. Och ibland har jag lockats av hur enkelt det egentligen är att köpa ett par indexfonder, månadsspara i dessa och sen låta det sköta sig själv i några år och sen efter det börja plocka ut 4% av kapitalet och i övrigt låta portföljen fortsätta sköta sig själv.
Idag består portföljen till ca 45% indexfonder. Därtill ytterligare 12% i både Investor och Industrivärden. Jag känner mig trygg i dessa innehav och vågar därför vikta de tungt utan att egentligen anse att jag behöver följa börsen en sekund det kommande året. Visst jag följer de största portföljbolagen inom investmantbolagens portföljer med lite större intresse, men inte alls som ifall jag skulle direktäga tex SCA eller Atlas Copco (vilket jag gjort i båda dessa fall tidigare innan jag flyttade in de pengarna i respektive investmentbolag istället). Men nu när dessa investmentbolag börjar bli rätt tunga i portföljen blir mitt indirekta ägande ändå ganska betydande.
Idag rapporterade tex Essity och SEB. Rapporter jag följde med en axelryckning. Men när jag sen tänkte efter och räknade lite hade jag ändå indirekt aktier i Essity för ca 200 000 kr och SEB för ca 100 000 kr. För några år sedan hade jag sett det som stora innehav som basen i portföljen. Och det stannar inte vid investmentbolagen. Då vi har runt 2,5 miljoner i globala indexfonder i portföljen så motsvarar det aktier för 75 000 kr i Microsoft (3% av fondens värde) som rapporterade igår kväll.
Nu kan jag glädja mig åt tre bra rapporter på nämnda bolag, men utöver det inte fundera på detaljer som deras aktuella värdering och direktavkastning eller om just dessa pengar skulle göra bättra nytta någon annanstans. Så lägger jag lite mer fokus på de cirka 10 aktier vi direktäger. Det fina med aktier är att det kan vara både en passiv inkomst och ett heltidsjobb och däremellan en rolig hobby. Själv ligger jag någonstans mellan den passiva inkomsten och roliga hobbyn i engagemang just nu.
I dagens avsnitt av Börspodden berättades en kul anekdot. som måste varit från slutet av 90-talet. Johan Stael von Holstein hade blivit miljardär under IT-yran och hans fru föreslog att de skulle plocka hem 400 miljoner för att ha pengar så de klarade sig resten av livet. Eftersom de skulle haft 400 miljoner även om aktien backade över 90% så skrattade Johan bara åt förslaget och sa att så mycket kommer aktien aldrig kunna gå ner. Tyvärr visade det sig att aktien kunde gå ner mycket mer än så. När en aktie gått ner 90% kan den nämligen gå ner 90% till och sen efter det ytterligare 90%.
Nu har inte jag någon möjlighet att casha ut några 400 miljoner och våra dryga 11 miljoner kommer inte räcka resten av livet om vi stoppar de på ett sparkonto som urholkas av inflationen. Så att sälja allt och stoppa pengarna på sparkonto är inget alternativ. Men jag känner mer och mer när börsen går upp att jag skulle vilja minska risken. Sättet som ligger närmast till hands är att sälja lite vanliga stamaktier och öka andelen preferensaktier. Om börsen skulle ge 6-8% i real avkastnin (8-10% med 2% inflation) från dagens nivå är det så klart rätt värdelöst att flytta pengar till preferensaktier med runt 6% utdelning som inte kommer höjas med inflationen utan man måste återinvestera en del av utdelningen vilket ger runt 4% real avkastning. Men om man klarar sig på på 440 000 kr om året i utdelning från en portfölj på 11 miljoner så funkar det faktiskt med 4% real avkastning och då kanske det är onödigt att jaga mer än så, med risk för att det istället blir mindre. Jag har tidigare varit inne på resonemanget när jag sålde Kone att kan man köpa en aktie som går upp 100% och sen sälja och flytta pengarna till en stabil utdelare som ger 6,5% om året får man faktiskt 13% i årlig avkastning på den ursprungliga investeringen.
Nu tycker jag inte att jag har har kvar så mycket bolag i portföljen med väldigt hög värdering. Till viss del kan man kanske argumentera för att Investor och Industrivärden med sina verkstadsbolag, relativt låga substansrabatt och direktavkastning på runt 2% borde ligga bra till för sälj. Men dessa ser jag som basen i min portfölj och eviga innehav. Och de handlas trots allt fortfarande till rabatt. Så de säljer jag inte.
Närmast till hands för försäljning ligger nog därför ABB och Volvo. Aktier som jag tidigare tänkt växla över till Investor och Industrivärden när rabatten i investmentbolagen är ovanligt stor. Men en annan variant skulle vara att flytta över delar av eller alla dessa pengar till preffar eller D-aktier istället. Just nu har jag inte bestämt hur jag ska göra, men jag följer börsen och får vi några procent till i index där ABB och Volvo hänger med i uppgången tror jag ändå att jag kommer flytta lite av dessa pengar till säkrare mark.
Hur känner ni för uppgången? Vill ni jaga 50% till på kortast möjliga tid eller känns det som 4-6% om året från dagens nivå är helt ok?
På tal om utdelningsaktier så har jag skrivit en artikel om det på hemsidan pengar.gg.