Att jag gillar att köpa fler aktier tror jag ingen återkommande besökare här på bloggen har missat. Trots att vi räknade med att klara oss ekonomiskt redan när jag slutade jobba för över 4 år sedan och trodde min fru skulle sluta jobba kanske 2019 eller 2020 så har det fortsatt att komma in tillräckligt med pengar för att vi ska klara oss utan att ta från portföljen. Det har inneburit en säkerhetsmarginal i form av några extra års återinvesterade utdelningar.
Ibland funderar jag på vad vitsen är med det, då inte så jättemycket talar för att vi kommer behöva dubbelt så mycket pengar som 70 åringar (i dagens penningvärde) än som 40 åringar. Och då har jag inte ens räknat med de inkomster som borde fortsätta komma in ett tag till och uttag av pension som borde vara möjligt med några tusenlappar i månaden från 60 till döden. Men samtidigt det är bra med marginal och så länge det känns kul och funkar bra att börja bygga upp en position på 1 500 st Diös-aktier även om det inte var planerat sedan tidigare och att utdelningen därifrån troligtvis inte kommer behövas är det ju bara att köra på.
Men om vi med ett kapital på 10-15 miljoner tycker att det ibland känns lite meningslöst att köpa Diös-aktier för 150 000 kr så måste man ju tänka lite likadant kring de riktigt rika personer som är huvudägare i något bolag men samtidigt breddar sin portfölj genom att köpa positioner i andra bolag som de inte har någon direkt koppling till. Jag tänker nu senast på Rutger Arnhults portfölj som Placera gick igenom. Rutger har alltså aktier för 26 miljarder där merparten ligger i de fastighetsbolag som han har eller har haft en ledande befattning i. Och det är ju fullt rimligt att han väljer att äga dessa aktier, och till och med köpa fler ibland, även om det inte kommer behövas fler aktier i Castellum för att sätta mat på bordet vare sig för honom själv eller kommande 5 generationer. Men jag undrar vad drivkraften för någon som har 26 miljader är att köpa aktier för 9 miljoner i Evolution (0,03% av hans portfölj) eller 1,1 miljoner i Sinch (0,00% av hans portfölj). Även om dessa bolag skulle bli jättebra investeringar kommer ju inte pengarna påverka honom på något sätt?
Vad tror ni är drivkraften? Och skulle ni också köpa aktier i massa olika bolag om ni hade flera miljarder?
För en månad sedan tittade jag i ett blogginlägg på sparappen Nowo som erbjuder ett antal olika metoder för att pensionsspara. Fokus ligger på att regelbundet spara små belopp under en lång tid vilket genom ränta på ränta kan bli ett betydande tillskott till pensionen.
Idag tänkte jag i stället titta lite närmare på bolaget Nowonomics AB, som alltså är företaget som äger tjänsten Nowo.
Du hittar bolagets aktie exempelvis här hos Avanza.
Nowonomics beskriver sig själva som ett fintechbolag baserat i Stockholm som ska hjälpa till att lösa samhällsproblemet med låga pensioner. När vi ska titta på bolaget ur ett investeringsperspektiv är det några saker vi bör ha i åtanke:
- - Bolagets verksamhet är som för nästan alla digitala bolag väldigt skalbar. Det vill säga kostnaden för att driva bolaget, drift av appen och fondförvaltningen kommer inte stiga speciellt mycket även om antalet kunder skulle tiodubblas.
- Fokus ligger på mikrosparande. Det betyder att kunderna avsätter relativt små belopp varje månad till ett långsiktigt sparande, snarare än flyttar stort befintligt sparkapital från en annan aktör. Pengarna kommer därmed in i långsam takt från en ny kund.
- Bolaget har bara varit i gång sedan 2015 med stor kundtillströmning de senaste åren. Det vill säga många av kunderna har fortfarande väldigt små belopp sparade i tjänsten. Bolaget säger själva i årsredovisningen för 2021 att kunder som tillkom under 2018-2019 under 2021 började bidra med nettopengar till affären. Det vill säga det är något års startsträcka för en ny kund att bli lönsam.
- - Bolaget investerade runt 10 miljoner i marknadsföring under 2021. Vilket är väldigt mycket för ett bolag med nettoomsättning på 1,5 miljon under samma år. Detta bidrog till 15 000 nya kunder vilket så klart är bra. Men det syns inte i någon större omfattning på intäkterna för 2021, dessa nya kunder behöver stanna kvar och fortsätta spara pengar för att börja generera intäkter på allvar inom ett par år.
Utifrån ovanstående blir det alltså en fråga för oss investerare att fundera kring framtida potential snarare än att stirra sig blind på 2020 eller 2021 års resultat för bolaget. Något jag som utdelningsinvesterare som vill kunna leva på aktieutdelning här och nu inte är så van att göra.
Då man valt en rörlig fondavgift så riskerar intäkterna just nu att svänga väldigt mycket från år till år beroende på om man lyckas slå jämförelseindex och ta ut en avgift eller inte. Detta blir dock en ren strategifråga för bolaget om man tycker denna svängighet i intäkterna är ok att leva med eller om det vore att föredra att ha en lägre fast avgift.
Över lite sikt tror jag inte vi behöver grubbla exakt på vilket avgift man tagit ut ett visst år via den rörliga avgiften. Utan att man snarare bör räkna med 1-1,5% i förvaltningsavgift per år i genomsnitt, vilket ligger i linje med ett genomsnitt för fonder i Sverige. Då Nowo är en tjänst som ska inspirera och göra fondsparande lättillgängligt och enkelt bör man inte behöva konkurrera enbart på pris, men det blir troligtvis svårt att växa sig riktigt stor med en avgift klart högre än marknadens snitt.
Om vi då räknar med 1-1,5% i avgift per år i snitt kan vi räkna baklänges och se vilket förvaltat kapital som skulle behövas för att komma upp i låt säga 20, 50 eller 100 miljoner per år i fondavgifter. I nästa steg kan vi då se hur många kunder och genomsnittlig förvaltat kapital hos dessa kunder som kommer krävas.
Exempelvis 100 000 kunder som i snitt har 100 000 kr i investerat kapital = 10 miljarder i förvaltat kapital x 1% årlig avgift = 100 miljoner om året. Bara för att ta ett väldigt enkelt exempel.
Detta kan sedan sättas i relation till 2021 års kostnader som låg runt 20 miljoner kronor. Samt dagens börsvärde på cirka 200 miljoner kronor. Ja skulle man lyckas med siffrorna ovan inom 5-7 år bör det bli en väldigt bra investering.
För att en kund ska komma upp i 100 000 kr i sparat kapital krävs ett månadssparande på 1 000 kr som ger 7% avkastning under 7 år, vilket inte bör vara några fantasisiffror. Då vi pratar pensionssparande så handlar det så klart förhoppningsvis om betydligt mer än 7 år för många kunder, men då är vi också väldigt många år fram i tiden, vilket så klart blir en osäkerhet att räkna på.
Nyckeln till Nowonomics långsiktiga framgång blir som jag ser det att vara uthållig och få kunder som stannar och som fortsätter spara. Faran blir om Nowos app upplevs som ett kul och bra sätt att mikrospara några procent varje gång man drar kortet och att kunderna gör det under en period men sedan tar ut pengarna och sätter in i någon annan fond eller konsumerar upp pengarna när kapitalet kommit upp i låt säga 30 000 kr. Då tappar vi hela skalbarheten och den långsiktiga ränta på ränta-effekten som gynnar såväl sparare som förvaltare i behov av ett stort totalt investerat kapital. Att hela tiden värva nya kunder som börjar från noll blir en dyr affär.
Som investerare bör vi alltså titta noga i kommande rapporter på dels antalet nya kunder och det totala förvaltade kapitalet och se hur det utvecklas i förhållande till vår egen långsiktiga prognos. Detta är enligt mig viktigare än den kortsiktiga resultatutvecklingen. Jag har fått upp ögonen för Nowonomics och kommer följa det med intresse kommande år för att se hur antalet kunder och förvaltat kapital utvecklar sig.
Som säkert ingen missat har börsen haft det lite kämpigt hittills i år. Vår portfölj är ner 12% vilket får anses ok med tanke på att storbolagsindex i Stockholm är ner runt 17% och bredare index i Stockholm ner ytterligare lite. En rätt stor andel globalfonder och tillväxtmarknadsfonder som bara tappat 7% och några tappra aktier som Johnson&Johnson och Telia som till och med ligger på plus i år har räddat upp totalen. H&M, Castellum, Volvo och Investor är exempelvis ner 25-30%.
Så idag när jag fick utdelning från både Investor och Volati Pref kändes det toppen att få köpa för runt 30 000 kr till något som förhoppningsvis på lite sikt kommer ses som reapris. En aktie som jag tycker blivit otroligt nerpressad är SBBs D-aktie (och även dess B-aktie så klart som jag inte äger, men den kom från en rätt upptryckt nivå).
På dagens kurs får vi hela 8,7% direktavkastning i SBB D, och det kan inte förklaras av bara högre inflation och ränta då den gått ner så mycket mer än många andra D-aktier och preffar som även de missgynnas av högre ränta/inflation. Så det måste helt enkelt handla om misstro mot bolaget. Själva påstår SBB att de inte har några problem att höja den ordinarie utdelningen för B-aktien trots en ränta på 10% vilket är mycket högre än någon tror på. Och då har alltså D-aktien ytterligare tre lager av säkerhet där utdelningen för B först kan låta bli att höjas, sen sänkas och sen slopas helt innan D-aktiens utdelning ska behöva ställas in.
Jag tror bara jag köpt D/pref till över 8% direktavkastning en gång tidigare och det var under en mycket mycket kort period när jag kunde köpte några Volati Pref för under 500 kr i mars 2020 där marknaden i stort sett hade slutat fungera för preffar och D-aktier under några dagar i värsta coronaraset. Kommer inflationen ner till runt 3-4% i höst för att på sikt komma ner till 2-3% så måste en D-aktie baserad på samhällsfastigheter till 8,7% direktavkastning för en person som vill leva på 4% plus inflation vara extremt fördelaktigt. Ska direktavkastningen någon gång i framtiden hamna på 6,5% får vi 30% kursuppgång. Plus de årliga 8,7% utdelning. Återstår då ren bolagsrisk som snarast måste handla om rena oegentligheter med siffrorna för att D-aktiens utdelning ska vara i fara.
Jag tryckte i alla fall till och köpte några hundra stycken SBBD, köpte även lite Investor till 18% substansrabatt samt lite pliktskyldigt köp i portföljens minsta bolag Diös. Och vips var 30 000 kr satt i arbete. Imorgon kommer det mer utdelning och jag kör då vidare på samma spår.
Jag har även lite Investor i mina lilla pensionsportfölj och där gick utdelningen till några aktier i Evolution, ett bolag som jag bara äger i pensionsportföljen och som där är överlägset största innehav. Men portföljen är liten jämfört med huvudportföljen så på totalen är Evolution ett bolag som väger runt 1,5%. Pensionsportföljen går att följa via Shareville.
Jag skrev för ungefär 1,5 år sedan om att jag hade två kompisar som försökt komma igång med ett ordentligt sparande på aktiemarknaden. Jag upplevde att de hade ungefär samma utgångsläge och att jag gav dem ungefär samma information när de visade intresse att komma igång.
Den ena kom igång jättebra och det kändes verkligen som han hade koll på läget när vi stämde av efter några månader och efter ett drygt år. Han sparade regelbundet, följde vissa bolag lite mer noga och bevakade rabatten i några investmentbolag löpande. Han insåg att han var en nybörjare och att det är svårt att slå index och bytte ut några dyra fonder mot billigare indexfonder.
Den andra var tyvärr ett hopplöst fall att försöka hjälpa. Han verkade förstå när vi pratade telefon men varje gång vi stämde av så hade han gjort något galet på ett rent infall. Satte in pengarna på fel typ av konto, gjorde småaffärer med fel courtageklass, gjorde aktieköp på ren spekulation i stil med att aktien gått ner mycket nu så den borde ju gå upp igen, köpt olika aktier till sina olika barn vilket "blev orättvist" vilket gjorde att han började flytta runt pengar mellan barnens olika konton med onödigt courtage och skatt osv osv.
Person ett har jag betydligt mer tät kontakt med än person två. Mycket för att jag tycker det är kul att snacka sparande och aktier med honom nu när han kommit igång så bra. Men så kom jag att tänka på person två förra veckan när börsen hade det lite kämpigt. Jag tänkte att det kanske kunde bli ett roligt uppföljande inlägg här på bloggen för hur dessa två personer agerar nu när börsen är sur. Så jag skrev till båda på messenger och ställde exakt samma frågor om hur det gått, hur de kände nu och om de skulle agera på något sätt i närtid. Och resultatet var faktiskt riktigt intressant.
Person ett som hittills varit mest framgångsrik i sitt sparande funderade på hur han skulle kunna köpa mer aktier nu när börsen gått ner. Han verkade inte så stressad över nedgången och var till och med lite nöjd med att hans portfölj gått ner mindre än index i år, mycket tack vare portföljens största innehav Swedish Match.
Person nummer två som jag haft betydligt mindre kontakt med senaste åren hade för det första inte lyckats spara ihop alls lika mycket pengar så han gick in i 2022 med mycket mindre kapital. Trots högre lön och att jag tror de hade rätt liknande läge när de skulle börja spara mer seriöst 2019. Och dikeskörningarna hade fortsatt under hela 2021 med köp och sälj i olika aktier och oväntade utgifter som han till stor del skyllde på sin fru. Läget på börsen just nu tyckte han kändes väldigt olustigt och han sålde ungefär hälften av de få aktier han hade i onsdags.
Jag har så klart ingen aning om hur börsen kommer gå närmaste året och det är möjligt att personen som sålde aktier i onsdags tajmar det hela bättre än personen som skulle försöka öka sina inköp nu de kommande månaderna. Men om vi med hjälp av deras historiska framgång som sparare och investerare under perioden 2019-2021 ska avgöra sannolikheten för att ta ett bra beslut bör det absolut vara köpläge snarare än säljläge just nu.
Och även om jag inte vet hur börsen ska gå det närmaste året så är jag minst 99% säker på person ett kommer ha en större portfölj än person två om 20 år.
Såhär drygt 2 månader in på året kan jag konstatera att portföljen är ner 8% sedan årsskiftet. Vilket ska jämföras med -14% för storbolagsindex SIX30RX och -17% för det bredare indexet OMX Stockholm PI. Förra året när börsen gick bra gick min portfölj upp lite mindre än båda dessa index.
Om det här är en långsiktig trend som håller i sig är jag ganska nöjd, det vill säga jag kan leva med att min portfölj bara går upp 25% ett år när index går upp 30% om det innebär att den bara går ner 15% ett år när index går ner 20%. Då tanken främst är att bevara värde och att möjliggöra ett uttag på 4% om året plus inflation under de kommande 50 åren.
Frågan är dock om det verkligen är portföljen med sin inriktning mot stabila storbolag med utdelning som stått emot nedgången i början av året bättre än index? Ja kanske delvis. Bolag som Telia som inte hängt med när börsen gått upp de senaste åren ligger i stort sett plus minus noll i år. Och det är ju rimligt, för här förväntar jag mig i stort sett bara en avkastning i form av utdelningen. Precis som i mina D-aktier som också som väntat gått ner betydligt mindre än index. Men det är faktiskt inte den här typen av bolag som har räddad portföljen i störst utsträckning sett till totala nedgången i procent, då både Telia och D-aktierna är relativt små innehav i förhållande till exempelvis Investor som gått ner 15% hittills i år, det vill säga i nivå med index. Det är i stället det faktum att Globalfonderna (-4% i år) och Tillväxtmarknadsfonderna (+2% i år) väger så pass tungt i portföljen som gjort störst skillnad för totala procenten.
Exakt vilken slutsats man kan dra av det här är svårt att säga. Möjligtvis att svängningarna blir lite mindre med stor geografisk spridning. Den relativt stora andelen tillväxtmarknadsfonder bidrog absolut till sämre avkastning för portföljen som helhet under 2021. Även om inte tillväxtmarknadsfonder är något jag valt för att det ska stå emot i börsnedgångar på bekostnad av lite sämre avkastning i goda tider.