Som jag skrev i förra inlägget fick jag tre frågor om belåning. Dels en lite mer grundläggande som jag försökte besvara i förra inlägget. Sen fick jag två följfrågor kopplat till detta som jag tänkte beröra i dagens inlägg.
Kan väl börja med att förtydliga en sak jag skrev och besvarade i kommentarsfältet angående att jag i blogginlägget tog exemplet att det kanske inte är lönt att ta extra risk genom belåning om slutresultatet blir att man dör med 50 miljoner istället för 40 miljoner, men känner oro och ångest vid börsens svängningar under resans gång. Det jag menade var att den förväntade avkastningen på börsen utan belåning räcker ganska långt för den med ett högt sparande på lång tidshorisont. Detta var egentligen inte kopplat till frågeställarens läge (med ca 750k i portföljen i dagsläget) utan mer en allmän reflektion.
Har man som frågeställaren under 1 miljon kronor och har som mål att så snabbt som möjligt bygga upp en ekonomisk frihet (tex för att kunna sluta jobba och dessutom har satt en fast nivå för portföljens storlek då man vågar ta steget och sluta jobba så kommer ju en högre avkastning de kommande åren flytta datumet då man kan sluta jobba). Det blir helt enkelt en avvägning av risk kopplat till hur snabbt man känner att man behöver komma i mål. Är man 20 år och tycker det låter toppen att bygga upp en ekonomisk frihet till man fyller 50 behöver man ta ganska liten risk.
Det jag också menade med ökad risk kopplat till 40 eller 50 miljoner är att jag både hos mig själv och andra sett att man är väldigt försiktig i sina antaganden. Dvs många som jobbar mot ekonomisk frihet räknar med ganska låg avkastning, sätter upp mål för sitt sparande i kronor per månad som visar sig överträffa nästan varje månad, jobbar något extra år innan de tar steget att sluta jobba, räknar med att bara ta ut 3% av portföljen för säkerhets skull, har lite extrainkomster som de inte räknat med efter att de slutade jobba etc. Får man då 10% årlig avkastning på börsen så överträffar det allt det man räknat med. Det kanske således inte är lönt att ta ökad risk för att få ännu högre avkastning.
Med denna brasklapp och eventuella förtydling av vad jag menade så går vi vidare till de två följdfrågorna som delvis berör just detta:
Finns det något portföljvärde där man kan säga nu har man fått snöbollen i rullning dvs. dags att kliva av belåningen och låta ränta på ränta och månadssparandet sköta sitt, tex 3M?
I procent funkar så klart belåning på samma sätt oavsett om man har 1 eller 10 miljoner i portföljen. Så just när det kommer till ränta på ränta tycker jag inte det finns något läge där belåningen får mindre effekt eller att snöbollen ska få rulla på av sig själv. Men jag tycker ändå frågeställaren tänker rätt i mycket här. Dels blir en för hög belåning mycket enklare att lösa med nysparande om 20% belåning handlar om 200 000 kr än om det handlar om 2 miljoner. Dessutom kan det ju mer pengar man har vara så att man kan lägga mer fokus på att bevara värde snarare än maximera avkastningen. Detta hänger inte bara ihop med belåning men jag tog själv stora risker tidigt i mitt sparande och köpte tex Rysslandsfond för nästan alla mina pengar. Nu på slutet har jag istället valt att lägga en del pengar i preffar/D-aktier.
Så den dagen man inser att man klarar sig med 3-4% årligt uttag ur portföljen + inflation så minskar behovet av att få 14% årlig avkastning på bekostnad av risken att avkastningen blir -2% per år i snitt de kommande 10 åren.
Finns det något förhållande mellan portföljens värde och månadssparande där det endast är ”marginellt lönsamt” att fortsätta spara enligt dig? Tänker mig något i stil med ett svar att om månadssparandet understiger 0,1 % av portföljens värde om du förstår vad jag menar. I mitt fall blir det då vid vilken tidpunkt/portföljvärde jag har ”gjort jobbet” utifrån mitt månadssparande på 10-12 tusen i månaden och inte längre ”behöver” fortsätta med månadssparandet vilket för mig innebär att gå ner i arbetstid och låta ränta på ränta fortsätta ticka på innan man kan sluta helt.
Här är det ganska enkelt att testa sig fram i tex en sparkalkylator. Så får man avgöra vad som är "marginellt lönsamt"
Vi börjar att ta frågeställarens nuläge med ca 750k i kapital och ett månadssparande på 12k och tittar på 10 års sikt med 8% årlig avkastning. Efter 10 år har vi då 3,6 miljoner. Utan månadssparande hade det varit 1,5 miljoner.
Tittar vi istället på upplägget som i frågan med månadssparande på 0,1% av portföljvärdet så ska ett sparande på 12k i månaden sättas i relation till en portfölj på 12 miljoner. Då går vi på 10 år med 8% avkastning från 12 miljoner till 26,5 miljoner med månadssparande på 12k per månad. Utan månadssparande så hade det varit 24,5 miljoner.
Det vill säga sparandet på 12k per månad har i båda fallen get 2 miljoner extra på 10 år. Men som del av totalen blir det väldigt litet. Och i fallet med en portfölj på 12 miljoner är så klart varje år man kan förskjuta första uttaget mycket viktigare än att det går att stoppa in några nya pengar. Så här håller jag absolut med frågeställaren om att det är en rimlig taktik att dela upp det hela i flera steg.
Ett sätt att lägga upp det skulle kunna vara:
1. Jobba heltid och spara mycket (eventuellt med belåning av portföljen för att koppla tillbaka till första frågan)
2. Jobba heltid men spara lite mindre (eventuellt minska ner belåningen lite)
3. Jobba deltid och inte spara något men heller inte plocka ut något (utan belåning)
4. Jobba mindre deltid och plocka ut 1-2% av portföljen årligen (utan belåning)
5. Inte jobba något och plocka ut 4% av portföljen årligen (utan belåning)
Jag skulle nog säga att denna gräns till och med går lite tidigare än när månadssparandet står för 0,1% av kapitalet.
Jag fick igår ett mail med några bra frågor som jag tänkte jag kunde svara lite mer generellt på i form av blogginlägg istället för att bara svara på mailet.
Frågeställaren hade ett bra sparande på 10-12k per månad och en portfölj med aktiefonder värde 765k. Dvs ett års nysparande uppgår till runt 17% av portföljens aktuella värde. Frågan var om det kunde vara läge att belåna portföljen med 20% för att få lite hävstång och en portfölj som växer lite snabbare så här i början. Tanken var att först pynta in en klumpsumma och sen genom att successivt öka belåningen kunna stoppa in någon tusenlapp extra varje månad i sparandet till belåningen nått de tänkta 20%. Därefter var tanken att hålla belåningen mellan 15 och 25% över tid.
Här finns det ju inget enkelt svar eller tydligt rätt och fel så jag kommer inte kunna svara på frågan. Jag tänkte istället helt enkelt punkta upp lite grejer som jag själv tänker kring frågan om belåning.
Om vi börjar med något som jag skrivit om förut så har jag under de 15 år jag bloggat fått rätt många mail med frågor om belåning. 95% av dessa frågor har kommit när börsen varit inom 10% från All Time High. Det är troligtvis så att när allt är frid och fröjd så blir man lite girig och önskar att man fått lite mer än de 30% som börsindex gett hittills i år.
Med det sagt så är som alla vet det här med tajming av börsen väldigt svårt. Och precis som med frågan om man ska investera ett större belopp vid ett klumptillfälle eller månadsspara in beloppet eller invänta en börsnedgång för att köpa på rea så är svaret rent matematiskt och ekonomiskt att oftast är det bäst att bara smälla in pengarna pang bom direkt bara. Medan det psykologiskt kan vara bäst att sprida ut inköpen under en period.
Samma sak med belåning. Har man väl bestämt sig för 20% belåning är det troligtvis lika bra att belåna sig och köpa aktier eller aktiefonder för pengarna på en gång och sen låta tiden göra jobbet. Men här blir den psykoligska effekten ännu större. Dels kommer en framtida börsnedgång svida ännu mer om man går in i nedgången med belåning och dels kan det vara skönt att ha möjlighet att köpa lite mer när börsen går ner. För att få nedgången att kännas bättre och som att den faktiskt medför något positivt. Så jag gillar nog ändå tanken som frågeställaren har att om man nu bestämt sig för att ha lite belåning är det inte så dumt att belåna en del direkt och sen stoppa in lite successivt genom att öka belåningen månad för månad fram till önskade 20% är nått. Skulle börsen gå ner i närtid kanske månadsköpen kan ökas ytterligare lite för att nå de tänkta 20% lite snabbare än planerat.
Själv har jag skaffat ett låneutrymme i portföljen som jag i stort sett haft helt outnyttjat i flera år (har använt det i mycket liten omfattning några gånger då jag köpt lite aktier strax innan jag fått utdelningar och sen kunnat betala tillbaka lånet inom någon vecka med den kommande utdelningen). Det här har så klart kostat avkastning då det ju hade varit enkelt för mig att belåna portföljen med 1 miljon i början av det här året och fått 300k i extra avkastning nu när börsen gått upp runt 30%. Men jag tycker det känns toppen att ha belåningen kvar i verktygslådan den dagen börsen gått ner 20-30%. Men för mig har inte den ökade risken som belåning skulle inneburit varit värd det eftersom våra pengar kommer räcka med även helt normal börsavkastning utan extra hävstång. Att riskera pengar man behöver för att tjäna pengar man inte behöver är helt enkelt ingen smart deal.
Något som skiljer mitt läge och frågeställarens är att i frågeställarens situationen så motsvarar 20% belåning ungefär det kommande årets sparande. Det vill säga skulle börsen gå ner och belåningen börja kännas ansträngd av någon anledning (bör vara lugnt med så låg belåning som 20%) så går det ju faktiskt att beta av belåningen med nysparandet snarare än att behöva sälja på botten. Bestämmer man sig annars för att ligga fast runt 20% belåning över tid kommer ju effekten annars bli att man ökar köpen när börsen går upp (eftersom belåningen gått under 20% då) och tvingas sälja när börsen går ner (eftersom belåningen går över 20% då). När jag lånade pengar när börsen rasade 2008 var det faktiskt just min tanke, att jag gjorde det kommande års aktieköp vid ett och samma tillfälle och sen använde kommande års sparande till att betala ner lånet.
På tal om att invänta nedgångar på börsen tycker jag denna bild som jag snott av Nicklas Andersson på Avanza är intressant. Det vill säga börsen dippar 10% från högsta noteringen nästan varje år och inte sällan runt 20%.
Men kom ihåg bara för att det är troligt att börsen backar 10-20% någon gång under 2022 är det långt ifrån säkert att du någon gång under 2022 kan köpa börsindex billigare än dagens pris.
Så min slutsats är väl något i stil med att:
- Den som är långsiktig och tror sig ha psyket att tåla belåning och belånar sig försiktigt och snarare för att köpa en fond än en enskild aktie så kan det vara användbart. Man bör dock fundera på om man är så beroende av extra avkastning genom att betala med extra risk, eller om de förväntade 7-10% som börsen kan ge utan belåning egentligen räcker för att uppnå de mål man har.
- Risken med belåning går ner för den som har ett relativt högt sparande i förhållande till portföljens storlek då sparandet kan gå till att betala ner belåningen om behov uppstår. Dvs belåning kan vara mer använtbart i början av karriären. Nackdelen är att man i början är mindre rutinerad och vet mindre hur man tål nedgångar psykiskt.
- Har man väl bestämt sig för belåning är det troligtvis bäst rent matematiskt att belåna sig direkt, medan det psykoligiskt kan vara en fördel att sprida ut köpen över tid och även spara lite belåningsutrymme till framtiden i en tid börsen befinner sig nära ATH.
- Det är troligtvis bättre att välja lite lägre belåning än att ha en fast belåning i procent som hela tiden ska hållas, eftersom det senare gör at man behöver öka köpen när börsen är dyr och minska köpen eller till och med sälja när börsen är billig. Tråkigt inte minst psykiskt.
- Sätt upp tydliga regler för dig själv. Handla inte i panik genom att helt plötsligt från en dag till en annan komma på att 30% belåning är bättre än 20% bara för att du får lust att köpa något. Risken finns att du är för snabb på bollen och snart är belåningen 40% och du lockas att tänka att det får bära eller brista när du köper vidare och ökar belåningen till 50%.
Som ni ser återkommer jag ofta till det psykoligska vilket jag tycker är väldigt viktigt. De flesta av oss sparar och investerar för att må bra och få ett härligt och fritt liv. Får vi ont i magen eller känner stress under resans gång är det troligtvis inte rätt strategi även om resultatet i slutänden blir att vi dör med 50 miljoner på kontot istället för 40 miljoner.
Mailet innehöll även två följdfrågor på det här med belåning. Men dessa återkommer jag till imorgon så det inte blir för långt. Kom gärna med kommentarer eller egna tankar så hjälps vi åt att ge frågeställaren ett så bra beslutsunderslag som möjligt på en komplex och svår fråga.
Jag har den senaste veckan fått inte mindre än tre mail med frågor som berör belåning av portföljen. Frågorna har i stora drag handlat om hur jag tänker, vad som är en lagom belåningsnivå och om det inte är rätt säkra pengar att låna till 1-1,5% ränta och köpa aktier som delar ut 4-5%.
Jag har berört ämnet några gånger tidigare och det är även en helhet i ekonomin där man kan titta på totala belåningen om man till exempel äger sin bostad och har bolån, så det är inte bara exakt procent belåning av portföljen som är intressant. Läs till exempel det här inlägget där jag motiverar lite varför vi har så låg belåning av bostaden.
Det första jag kan konstatera i ämnet belåning av portföljen är att jag fick mycket frågor om detta under förra året och fram till februari. Sen kan jag inte minnas en enda fråga kring lagom belåning av portföljen under mars-april-maj. Nu har frågorna återigen börjat komma. Så om vi ska tro på Buffetts citat "be fearful when others are greedy, and greedy when others are fearful" så kanske det finns anledning att börja bli lite rädd nu. För även om det kan låta enkelt att låna till 1% ränta och få 5% i utdelning så ska vi komma ihåg att en aktieportfölj kan gå ner 50% även om den består av bolag som historiskt haft en stabil utdelning. Och en belånad portfölj riskerar då att gå ner mer än 50%. Just i det läget är den låga räntan på portföljbelåningen en klen tröst. Ta H&M som exempel, fram till i år hade de aldrig sänkt utdelningen och hade det inte varit för Corona hade man inte sänkt i år heller. Ändå gick aktien ner 65% från toppen till botten, så en stabil utdelning är ingen garanti.
En annan sak att tänka på är att om man tänker sig ha en fast belåningsnivå i portföljen tex alltid belåna den med 10% så innebär det att man måste köpa aktier i uppgång och sälja aktier i nedgång. Eftersom belåningen kommer stiga över 10% när börsen går ner vilket gör att man då måste sälja om belåningen ska ligga kvar på 10%. Det andra alterantivet är att man tillåter belåningen variera över tid, men då ställs vissa krav på att man klarar av att tajma det hela och har en känsla för när det är ok att ha lite högre belåning och när det är läge att ta ner den lite. Man ska också vara medveten om att räntan kan gå upp när belåningen i procent av portföljens värde går upp och då är vi tillbaka på problemet med att behöva ta ner belåningen (dvs sälja aktier) just när aktierna i portföljen minskat i värde.
Men med det sagt. Klarar man stora svängningar och verkligen vill maximera avkastningen så är det klart att en portfölj med en sund belåning innebär stora möjligheter att få lite extra avkastning. Jag misstänker att det är få som blivit miljardärer från noll utan att använda rätt tuff belåning. En belåning på 10% i goda tider behöver inte vara några problem även om den skulle gå upp till 20% i sämre tider. Bara man är mentalt förberedd på att det finns en risk att det blir så.
Vi har tillgänglig kredit på 1 miljon i en kapitalförsäkring samt uttrymme att öka belåningen i vårt bolån med runt 500 000. Men vi använder inte dessa krediter för närvarande. Vi vill hellre minska svängningarna och minska risken för att vi inte kan leva på vår portfölj resten av livet som planerat än att jaga de sista procenten i avkastning. Vid en långvarig nedgång kan vi även använda krediterna för att få loss lite pengar för att inte behöva sälja i fel läge.
Är man mer i uppbyggnadsfas och har lite mindre portfölj och en stabil inkomst tycker jag belåning kan vara mer intressant. 2008 när börsen rasat riktigt ordentligt tog jag ett lån på 100 000 för att köpa aktier (lånet var med bostaden som säkerhet men det spelar egentligen mindre roll). Då hade jag ett jobb och högt sparande så risken var egentligen liten eftersom planen var att betala av lånet löpande med 5 000 kr i månaden de kommande åren, även om lånet i procent var rätt stort i förhållande till aktieportföljens värde. Då blev det egentligen att jag köpte många månaders månadssparande på en gång när läget kändes bra och sen minskade jag kommande månaders sparande eftersom en del av lönen gick till lånet. Utöver det tillfället har jag hittills aldrig lånat pengar för att köpa aktier. Det har kanske gjort att resan till ekonomisk frihet blev lite längre men också till lite mindre svängningar och risk.