Att tro och gissa är två ting att handskas extra varsamt med. Rätt använt kan de vara din främsta allierade, fel använt din värsta fiende. De är sannerligen ett tveeggat svärd. Det finns de som omskrivs som analytiker i allmänhet, men prognosmakare i synnerhet. Deras prognoser är inget annat än gissningar. Förvisso skapade på faktiska underlag, likväl gissningar. Oavsett hur påläst han, hon eller de är kommer de aldrig med hundra procents sannolikhet veta exakt vad ett utfall ska bli, ty kunde de det skulle de nog äga såväl en som två Söerhavsöar.

När jag tänker på prognoser och estimat, som ännu en gång är gissningar, om än iklädda lite mer… hmm, finare och akademiska begrepp, återkommer jag alltid till en gåta från Tren Griffins bok Charlie Munger – The Complete Investor (en bok jag f.ö. varmt rekommenderar och som jag själv har gjort till en bok jag återkommer till vid varje semesterstart):

”Charlie Munger, the Easter Bunny, Superman, and a successful forecaster of an investment bank find themselves in their own corner of a large square-shaped trading floor. In the center of the room is a large stack of $100 bills. If each of them starts racing toward the center of the floor at the same time, who gets the money? The answer is Munger, because the other three don’t exist!”

Hård, oförlåtande likväl rättvis. Absolut finns det de som är duktiga på att prognostisera och via sina förmågor lyckats skapa sig enorma avkastningar, likväl är de varken gudar eller odödliga. Kom ihåg hur slumpen – fooled by randomness - alltid spelar en roll och förr eller senare kommer tärningarna visa fel siffror givet att spelarna inte inser när det är dags att casha hem och för alltid sluta spela.

Med det sagt vill lyfta fram ett par observationer jag sett, hört och läst de senaste veckorna. Alla är oroade för inflationen och den befarade minskade konsumtionen. I takt med högre räntor, ökad inflation och lägre reallöner kommer konsumenterna bli återhållsamma; vända på varje korvöre innan de konsumerar. Jag tror absolut att det kan komma att hända, men först efter sommaren. Varför? Hedonism! ”Stackars, stackars mig som har suttit inlåst i två år ska inte straffas ytterligare ett år bara för att kostnaderna för min efterlängtade resa och semester stiger. Nej, kosta vad det kosta vill. Beträffande det där med att hushålla med pengarna och tänka innan jag agerar får jag ta ’sen’. Nu ska jag tusan i mig unna mig, och det rejält. Det är jag värd, jag som har suttit inlåst medan livet har passerat; inlåst medan Italiens stränder har kallat mitt namn. Nej – nu jävlar ska det firas semester och nu jävlar ska det spenderas. Och därmed basta!”

Förlåt mig för mina överdrifter – syftet är att lyfta fram min andemening, som är att jag tolkar det som att många tycker ”synd” om sig själva och att efter två års celibatet ska inget, absolut inget, få hindra dem att resa, köpa den nya poolen, bjuda hem såväl svärmor(!) som den jobbiga grannen. Importera oliver, olivolja och parmesanost själv från Italien eller köpa ICA:s ”versioner” av de önskade råvarorna? Ha, är det ens en fråga? Unna sig lite extra bubbel på vardagskvällarna eller fortsätta hålla bubbeldrickande till helgerna? Ha! Äta lunch ute när man är på stan, eller vid stranden eller ta med matsäck? Ha. Ha ha ha.

Ja, ni förstår säkert. Det ska ”unnas” både hit och dit och gällande det faktum att det kan bli svettigt från och med starten av det tredje kvartalet hanterar man likt inför en blöt kväll när tanken på att man under morgondagen kommer ha en rejäl baksmälla: ”lätt värt det! Lätt!” Ofta brukar man tycka och känna raka motsatsen dagen efter, vilket jag tror många kommer känna från och med augusti och därefter.

Tyvärr är det dagens mentalitet. Det ska köpas nu och betalas sen. Ständigt ska man jämföra sig med de som har det (mycket) bättre ställt i allt från förmögenhet till relationer. Om man bedömer sig vara liten/mindre relativt dessa så är det 1) orättvist och 2) någon annans fel. Och i sin iver att ständigt vilja leva livet man anser sig ha rätt till skjuter man på plikten men kräver sina egenupplevda rättigheter.

Jag är medveten om att jag gör grova generaliseringar och att det alltid finns undantag, men när du tittar och lyssnar till de i din omnejd – finns inte tendenser till ”jo, det här med inflationen är jobbigt, men inte kan det bli så illa, va? Det kommer nog lösa sig och efter sommaren kan jag nog spara undan lite extra och jag vet ju att det egentligen inte är någon skillnad på Heinz ketchup och ICA Basics dito och bara där sparar jag ju in ett par kronor.”

Ständigt detta ”sen”. Ständigt denna övertro att man ska lyckas vända på sitt sätt att tänka och vara, likt det vore en på- och avknapp. Tyvärr är människan ett känslo- och vanedjur. Det ligger hårdkodat i våra gener att fortsätta med sådant som del fungerar, dels ger oss stimuli. Detta vet vartenda företag, psykologi, lobbyist med flera och de vet också hur att utnyttja det. Trots människans historia om att det önskade ”sen” sällan blir en realitet fortsätter allas våra Eva och Adam att fortsätta låtsats likt de regnar.

Ja, hotell- och resebranschen kommer tälja guld denna sommar. Samma med  andra turistvänliga bolag och produkter, men om inflationen inte snabbt kommer ned (och med det de fruktade räntehöjningarna) kommer solen inte stå länge i zenit.

Jag tror att de flesta av alla bolags rapporter för Q2 kommer vara bra, såväl i relativa som absoluta termer. Därtill kommer det vara få VD:ar som kommer vara mer hökaktiga inför Q3 och hela H2, snarare tvärtom. Och jag tror, tyvärr, att det är mer sannolikhet för att deras reservationer slår in än vice versa. Tror.

Det var, i sammanhanget, högst intressant att ta del av de data som b.la. The Wall Street Journal rapporterade om i veckan. Aldrig tidigare har hushållen i USA aka. ”konsumenterna” varit mer förberedda på en recession. Vid en första tanke kanske man tror att det är de rika och välbärgade som får medianen att bli missvisande, men så är ej fallet. Oavsett inkomstläger tycks många sitta på pengar, om än i olika grad relativt inkomst, boende et cetera. Visst spelar det faktum att många har fått checkar under corona, likväl är det en tacksam nyhet att USA, som är världens största och ledande ekonomi (och som är beroende av en stark konsument) har dessa förutsättningar givet den skakiga tid vi lever i.   

”Federal Reserve data show that as of the end of the first quarter, U.S. households held $17.9 trillion in cash and cash equivalents, up a bit from the fourth quarter and much higher than the $13.7 trillion they had at the end of the first quarter of 2020. Indeed, before the pandemic, U.S. households never experienced anything like the increase in cash they have experienced over the past two years, and this remains true even after adjusting for the run up in inflation.”

Med det sagt lämnar jag denna värld för att bege mig till den åttonde kretsen i Dantes inferno, den där falska spåmän huserar och tvingas gå runt i cirklar med deras huvuden förvridna i 180 grader, ty de kunde icke se framåt och får nu se bakåt och allt som egentligen inträffade.   

OBS: Idag startar PUG Förlags sommarrea. För dig som är intresserad av böcker till såväl dig själv som nära och kära kanske det finns en titel i deras bestånd? REA:n gäller på samtliga titlar och inte bara de inriktade mot ekonomi.