
- Recensioner och mediaframträdanden om "Livet, Börsen & Allting"
- Min bok: "MER Börspsykologi" - recensioner, utlåtanden, media etc.
- Min bok - "Börspsykologi - så blir du en bättre investerare"
- Portföljsutveckling
- Utdelningar & totalt kapital
- Dokumentärer och serier
- Sidor där jag finner underlag för aktier/investeringar
- Poddar
- Gaius Marius - Roms Tredje Grundare
Min blogglista
Blog Archive
Taggar
Other

Att tro och gissa är två ting att handskas extra varsamt med. Rätt använt kan de vara din främsta allierade, fel använt din värsta fiende. De är sannerligen ett tveeggat svärd. Det finns de som omskrivs som analytiker i allmänhet, men prognosmakare i synnerhet. Deras prognoser är inget annat än gissningar. Förvisso skapade på faktiska underlag, likväl gissningar. Oavsett hur påläst han, hon eller de är kommer de aldrig med hundra procents sannolikhet veta exakt vad ett utfall ska bli, ty kunde de det skulle de nog äga såväl en som två Söerhavsöar.
När jag tänker på prognoser och estimat, som ännu en gång är gissningar, om än iklädda lite mer… hmm, finare och akademiska begrepp, återkommer jag alltid till en gåta från Tren Griffins bok Charlie Munger – The Complete Investor (en bok jag f.ö. varmt rekommenderar och som jag själv har gjort till en bok jag återkommer till vid varje semesterstart):
”Charlie Munger, the Easter Bunny, Superman, and a successful forecaster of an investment bank find themselves in their own corner of a large square-shaped trading floor. In the center of the room is a large stack of $100 bills. If each of them starts racing toward the center of the floor at the same time, who gets the money? The answer is Munger, because the other three don’t exist!”
Hård, oförlåtande likväl rättvis. Absolut finns det de som är duktiga på att prognostisera och via sina förmågor lyckats skapa sig enorma avkastningar, likväl är de varken gudar eller odödliga. Kom ihåg hur slumpen – fooled by randomness - alltid spelar en roll och förr eller senare kommer tärningarna visa fel siffror givet att spelarna inte inser när det är dags att casha hem och för alltid sluta spela.
Med det sagt vill lyfta fram ett par observationer jag sett, hört och läst de senaste veckorna. Alla är oroade för inflationen och den befarade minskade konsumtionen. I takt med högre räntor, ökad inflation och lägre reallöner kommer konsumenterna bli återhållsamma; vända på varje korvöre innan de konsumerar. Jag tror absolut att det kan komma att hända, men först efter sommaren. Varför? Hedonism! ”Stackars, stackars mig som har suttit inlåst i två år ska inte straffas ytterligare ett år bara för att kostnaderna för min efterlängtade resa och semester stiger. Nej, kosta vad det kosta vill. Beträffande det där med att hushålla med pengarna och tänka innan jag agerar får jag ta ’sen’. Nu ska jag tusan i mig unna mig, och det rejält. Det är jag värd, jag som har suttit inlåst medan livet har passerat; inlåst medan Italiens stränder har kallat mitt namn. Nej – nu jävlar ska det firas semester och nu jävlar ska det spenderas. Och därmed basta!”
Förlåt mig för mina överdrifter – syftet är att lyfta fram min andemening, som är att jag tolkar det som att många tycker ”synd” om sig själva och att efter två års celibatet ska inget, absolut inget, få hindra dem att resa, köpa den nya poolen, bjuda hem såväl svärmor(!) som den jobbiga grannen. Importera oliver, olivolja och parmesanost själv från Italien eller köpa ICA:s ”versioner” av de önskade råvarorna? Ha, är det ens en fråga? Unna sig lite extra bubbel på vardagskvällarna eller fortsätta hålla bubbeldrickande till helgerna? Ha! Äta lunch ute när man är på stan, eller vid stranden eller ta med matsäck? Ha. Ha ha ha.
Ja, ni förstår säkert. Det ska ”unnas” både hit och dit och gällande det faktum att det kan bli svettigt från och med starten av det tredje kvartalet hanterar man likt inför en blöt kväll när tanken på att man under morgondagen kommer ha en rejäl baksmälla: ”lätt värt det! Lätt!” Ofta brukar man tycka och känna raka motsatsen dagen efter, vilket jag tror många kommer känna från och med augusti och därefter.
Tyvärr är det dagens mentalitet. Det ska köpas nu och betalas sen. Ständigt ska man jämföra sig med de som har det (mycket) bättre ställt i allt från förmögenhet till relationer. Om man bedömer sig vara liten/mindre relativt dessa så är det 1) orättvist och 2) någon annans fel. Och i sin iver att ständigt vilja leva livet man anser sig ha rätt till skjuter man på plikten men kräver sina egenupplevda rättigheter.
Jag är medveten om att jag gör grova generaliseringar och att det alltid finns undantag, men när du tittar och lyssnar till de i din omnejd – finns inte tendenser till ”jo, det här med inflationen är jobbigt, men inte kan det bli så illa, va? Det kommer nog lösa sig och efter sommaren kan jag nog spara undan lite extra och jag vet ju att det egentligen inte är någon skillnad på Heinz ketchup och ICA Basics dito och bara där sparar jag ju in ett par kronor.”
Ständigt detta ”sen”. Ständigt denna övertro att man ska lyckas vända på sitt sätt att tänka och vara, likt det vore en på- och avknapp. Tyvärr är människan ett känslo- och vanedjur. Det ligger hårdkodat i våra gener att fortsätta med sådant som del fungerar, dels ger oss stimuli. Detta vet vartenda företag, psykologi, lobbyist med flera och de vet också hur att utnyttja det. Trots människans historia om att det önskade ”sen” sällan blir en realitet fortsätter allas våra Eva och Adam att fortsätta låtsats likt de regnar.
Ja, hotell- och resebranschen kommer tälja guld denna sommar. Samma med andra turistvänliga bolag och produkter, men om inflationen inte snabbt kommer ned (och med det de fruktade räntehöjningarna) kommer solen inte stå länge i zenit.
Jag tror att de flesta av alla bolags rapporter för Q2 kommer vara bra, såväl i relativa som absoluta termer. Därtill kommer det vara få VD:ar som kommer vara mer hökaktiga inför Q3 och hela H2, snarare tvärtom. Och jag tror, tyvärr, att det är mer sannolikhet för att deras reservationer slår in än vice versa. Tror.
Det var, i sammanhanget, högst intressant att ta del av de data som b.la. The Wall Street Journal rapporterade om i veckan. Aldrig tidigare har hushållen i USA aka. ”konsumenterna” varit mer förberedda på en recession. Vid en första tanke kanske man tror att det är de rika och välbärgade som får medianen att bli missvisande, men så är ej fallet. Oavsett inkomstläger tycks många sitta på pengar, om än i olika grad relativt inkomst, boende et cetera. Visst spelar det faktum att många har fått checkar under corona, likväl är det en tacksam nyhet att USA, som är världens största och ledande ekonomi (och som är beroende av en stark konsument) har dessa förutsättningar givet den skakiga tid vi lever i.
”Federal Reserve data show that as of the end of the first quarter, U.S. households held $17.9 trillion in cash and cash equivalents, up a bit from the fourth quarter and much higher than the $13.7 trillion they had at the end of the first quarter of 2020. Indeed, before the pandemic, U.S. households never experienced anything like the increase in cash they have experienced over the past two years, and this remains true even after adjusting for the run up in inflation.”
Med det sagt lämnar jag denna värld för att bege mig till den åttonde kretsen i Dantes inferno, den där falska spåmän huserar och tvingas gå runt i cirklar med deras huvuden förvridna i 180 grader, ty de kunde icke se framåt och får nu se bakåt och allt som egentligen inträffade.
OBS: Idag startar PUG Förlags sommarrea. För dig som är intresserad av böcker till såväl dig själv som nära och kära kanske det finns en titel i deras bestånd? REA:n gäller på samtliga titlar och inte bara de inriktade mot ekonomi.
Det har nog inte undgått någon om att marknaden tar höjd för en ökad inflation och med det eventuellt höjda räntor. Detta torde vara den främsta anledningen till att, framför allt, tillväxtorienterade bolag har tappat från mycket höga nivåer till mer ”normala” givet deras extrema tillväxt och, i de flesta fall, extremt lönsamma och kassaflödesgenererande utbud (tjänster/produkter). Inflation och räntor är makro och det sägs att man ska fokusera på bolagen och jag håller detta för sant. Dock är makro dels intressant, dels är det viktigt att förstå varför bolagens aktiekurser sjunker och varför dessa möjligheter(?) till inköp ges.
Att vi kommer få en högre inflation tror jag är en sanning utan modifikation. Jag tror också vi kommer så se s.k. ”inflationschocker”, såsom vi gjorde tidigare under våren. Emellertid tror jag att dessa kommer vara relativt kortvariga och att inflationen sakta, men säkert, kommer att ebba ut till att ligga kring 1-1,5 procent. På onsdag, den 16/6, kommer Powell göra sin stämma hörd och visst kommer alla att sitta och lyssna på varje stavelse. Det kommer absolut även bli lite räntesnack i Jacksonville den 5-8 augusti, då FED-ledamöterna samlar till möte för att ömsom klia varandras ryggar, ömsom se viktiga ut och se ut att göra nytta för deras höga löner. Dock tror jag inte det blir mer. Och skulle det bli mer pratar vi om räntor som i historiskt mått mätt är låga. Absolut är det ”nya tider” nu och en låg ränta idag kan vara lika ”straffande” som en på 4-5 procent förr var för de mer tillväxtorienterade, likväl… 0,5-1,75 procent torde vara det intervall som jag ser som en möjlighet. Tror… Om det nu ens blir några räntor att tala om.
Varför tror jag inte att det kommer bli en stor räntehöjning och att nuvarande rädsla kommer falla in under Buddhas ”This too shall pass”?
- Löneökningarna är låga och i vissa fall obefintliga. Förvisso börjar det nu komma rapporter om ökningar i USA, men är dessa enbart en tillfällighet, eller är de nu här för att stanna?
- Produktion och tjänsteutbud blir än mer billigare iom. alla förbättringar som ständigt sker. Detta leder till att priset till kund sällan höjs, utan mer ofta minskar. Således är ny teknik till sin natur deflationistisk.
- Utöver detta har vi en relativt hög arbetslöshet och i relation till att mycket inom produktion mer och mer övergår till A.I. samt blir än mer automatiserat kommer många, men långt ifrån alla, antingen tvingas till att skola om sig, eller sätta sig på en stubbe, beklaga sig och sedan rösta på de röda.
- I och med att de ”besuttna” blir ”mer besuttna” och de ”rika” blir ”mer rika” kommer en räntehöjning slå hårt mot båda läger. Mer troligt är att de förstnämnda har lån, på allt från bostad till bil och säkert sin PS5:a, och att sistnämnda har detsamma (i alla fall på hus och bil), men att de även har tillgångar som staten vill kunna tappa ur likt vore de en kran. En räntehöjning kommer slå hårt på båda, men framför allt på de besuttna. Vad leder detta till? Större klassklyftor. Och då är vi där igen; de rika har det så bra och måste ”straffas” med miljonärsskatter… jag orkar inte skriva om detta, för dessa hot(?) aka. förslag är så barnsliga och bakom all verklighetskontakt som finns. Säkert vinner de lite sympatier, men hos alla som har mer än två pommes frites på tallriken inser att det enda de (röda) gör är att skrämma de rika ur landet och med de öka skattebördan på de ”mindre” rika.
Drömscenariot för världens stater torde nog vara en inflation på ca 1-2 procent men med nollräntor. På det sättet finns kan de fila lite på de ofantliga lån som de tagit det senaste året.
Men vad vet jag. Jag är en enkel bonde från en bondehålla. Som jag skrev i inläggets inledning ska och är fokus på bolagen, men visst är det roligt att spåna i kaffesumpen? Risken med detta är, när man ej får rätt, att man får göra spåmännen i Dantes åttonde krets fjärde dike sällskap. Du vet, de som på grund av sina löger och falska profetior tvangs att vandra runt och runt med deras huvuden vända i 180 grader; ty de kunde ej se framåt så varför skulle då deras huvuden/blickar vara riktad(e) dit?