Blog Archive
I måndags fick jag äran att gästa Unga Aktiesparares podd Nånting om Aktier. Det blev prat om investeringar i allmänhet, men om börspsykologi i synnerhet. I samtalet kom jag även in på berättelsens makt och hur den har och fortsätter att forma oss.
Innan människan utvecklade ett skriftsystem var vi bundna till det muntliga berättandet. Det var via det som vi ömsom samlades och fick ”spännande” berättelser berättade för oss (de skapade och gav oss en gemenskap), ömsom fick kunskap. En berättelse kan ha en enorm påverkan och därmed makt över människor. Ju mer engagerade som berättelsen är, desto mer och kraftigare rycks vi med. Och, och detta är viktigt, desto mer makt har berättelsen över oss. Ta flera av Disneys alster och observera hur t.ex. unga liksom ”fastnar” i berättelsen. ”Alla” kan rapa filmen Frost utantill och många unga flickor vill vara karaktären Elsa. När barn träffas och leker är det ofta med en berättelse som fundament – en som de själva har kommit på, eller en som de har sett och finner engagerande. Observera här hur berättelsen binder samman två eller flera människor.
Det gäller inte bara barn och ungdomar. Besök Comic Con eller 501st Legion och du kommer i förstnämnda att få se och träffa MÅNGA som lever sig in i olika berättelser och delar den glädjen med andra likartade. I sistnämnda kommer du få vara och umgås med Star Wars-fans, vilka finner en mening i att klä ut sig som Storm Troopers och diskutera allt från minsta vapendetalj till när kejsaren beordrar ”Order 66”.
Ytterligare exempel på berättelser och dess makt kan vi se i allt från konspirationsteorier till att vi samlas kring ett spel, ett fotbollslag. Alltid finns en berättelse där och om den tilltalar oss vill vi bli en del av den. I podden exemplifierar jag detta med Tesla och hur många investerare har lockats till det bolaget.
Via berättande ger vi också kunskap och ju yngre vi är, desto mer fokus på berättelsens i kunskapsöverförandet. Ett passande exempel är berättelsen om Den Fula Ankungen. Syftet här är främst att lära åhörarna (och sedan läsarna) att mobbning är något fult och ont samt att det är insidan som räknas (värderingar, kärlek, sympati, vänskap etc.). Emellertid är begreppet ”mobbning” för svårt – för abstrakt – för små barn att ta åt sig och förstå. Således berättar vi en berättelse där budskapet gestaltas med fiktiva karaktärer. Berättelsen är engagerande och den berör, vilket gör att många, om än ej alla, tar åt sig och införlivar kunskapen och budskapet. De tänker inte direkt ”mobbning”, utan mer ”jag vill inte vara den fula ankungen och jag vill inte heller vara den som trycker ned någon annan, för det är dåligt.”
Berättelsen om FIRE kan locka många och blir man trollbunden kommer man själv vilja ikläda sig en roll, vara aktiv och en i gänget. Man vill vara en del av helheten – lyssna, diskutera och bidraga. Berättelsen är så fin, så vacker. Är den sann? För vissa, absolut. För andra, kanske inte. Viktigt är att reflektera varför man tilltalas av en berättelse och varför man blir berörd. Ta sedan ett steg tillbaka – applicera din metakognitivitet – och reflektera samt värdera; stämmer detta och stämmer det på mig?
Som investerare kan man investera mer utifrån siffror (numbers) och främst se till det fundamentala. Jag tror det var få som gjorde det när t.ex. Tesla noterades, för siffrorna var allt annat än… tilltalande. Istället tror jag att många investerade med berättelsens (story) som grund. En grön, miljövänlig värld där Tesla tar taktpinnen. Vem vill inte vara med på den resan och kunna säga till sina barn och barnbarn att man var med på tåget? Att man tog ”ett ansvar”? Att man kämpade för miljön?
The power of storytelling är sannerligen imponerande.
De som följer mig på twitter såg att jag under v. 32 tweetade om det då senaste avsnittet från podden Invest Like the Best, som i detta avsnitt gästades av Matthew Ball, som tidigare varit strategichef på Amazon. Idag driver nämnda en egen riskkapitalfond.
Det som diskuterades i podden är, likt oftast, synnerligen intressant. De som tillhör min generation (födda under 1980-talet) och dessförinnan är uppvuxna med ett internet som blev tillgängligt i en relativt så sakteligen och adaptionstacksam takt, medan generationerna därefter är uppvuxna med dess ständiga tillgänglighet. Om detta är det ingen som motsäger sig. Vad som dock oftast förbises när olika generationer och dess förval diskuteras är att mycket, mycket, har ändrats de senaste åren och att denna föränderlighet enbart går, om än inte exponentiellt så åtminstonde snabbare.
När jag var ung (suck…) använde vi Facebook (därefter ”Messenger”), ICQ, Mirc et cetera för att chatta. Visst används till viss del Snapchatt och twitter till detta också, om än inte till samma grad samt kom dessa att växa fram först efter ”chatt-bommen”. Idag finns inga renodlade chattprogram, utan vad som görs synligt för alla som förmår att lyfta blicken, eller har barn/vänner barns e.d. som spelar spel online är att chatten har flyttat in där – således är spelet inte bara ett spel, utan en plattform. Fortnite är exemplet framför övriga – inte bara har jag sett och lyssnat hur bekantas barn, vänner e.d. loggar in för att vara ”åskådare” och att samtidigt chatta med varandra, utan jag har också själv testat det. Därtill är den numera legendariska konserten med Travis Scott ett ytterligare exempel på hur Fortnite inte bara är ett spel, utan en plattform, då över 12 miljoner användare var online och närvarande under spelningen.
Spotify testade att samarbeta med Facebook om att man kunde lägga upp och dela spellistor. Detta går fortfarande, men projektet kom att få mindre och mindre tid, energi samt ekonomi, men jag är övertygad om att något liknande kommer att återkomma, där aktiva användare kan sitta och chatta medan de styr spelningen (jmfr. hur roligt det är/var att sitta med en LP-spelare, ett bra ljudsystem och +100 skivor en kväll med ett glas vin, ost och kex… den känslan…)
Tencent (som går att äga via Prosus) har som bekant WeChatt, som kan bedömas vara ett sorts ”metaverse”, där många olika delar samlas på en och samma plattform. Här kan du chatta, beställa mat/dryck, boka tid med frisören och shoppa samt betala. Utöver detta kan du även betygsätta. Allt detta utan att du behöver hoppa mellan olika appar och produkter, vilket i dagens värld upplevs som ”jobbigt och omständligt”, ty att först besöka Adlibris för att därefter öppna och bekräfta ditt köp med bank-id är… ja, ”jobbigt”.
”Meteverse” är det nya svarta och vi kan se hur allt fler ämnar skapa sig ett sådant; Disney har sina IP:n som sedan monetariseras via parker, filmer, kryssningar, serier och merchandise. Amazon, Facebook, Alphabet et cetera bygger även de sina egna ”metaverse” och frågan är när delen ”gaming” kommer att växa ut och bli en viktig del i nämndas ”metaverse”, för jag tror att vi kommer att se denna sektor växa mer, mer och mer framöver. Amazon kommer absolut att ge sig in på cloudgaming med sitt AWS och Facebook, med bland annat sitt Occulus kommer inte sitta stilla och titta på. Alphabet har såväl Stadia som Youtube och så vidare. Jag säger inte att framtiden är enbart ”gaming”, men dess del av framtiden kommer att vara betydligt högre då än vad den är just nu.
Sommaren och semestern lider mot sitt slut - höjdpunkter.
Ännu en sommar, men inte en sådan som är och har varit likt alla andra. Det tål att upprepas, men den sommar – det år – som vi har haft är ett som kommer att gå till historieböckerna. Blir det året då världen slöt sig samman i kampen mot detta virus även känt som ”covid-19”? Året då människan, ännu en gång och föga förvånande, via sina gärningar visade sin brist på såväl insikt som ansvarstagande á la ”det gäller inte mig” och att ”men… nu får det väl ändå räcka? Det är sommar och då ska man, virus eller ej, hänga på uteserveringar och på stränder”? Året då vi blev påminda om att även om vi har en historia har vi en tendens att inte lyssna till den? Året då vi på allvar gick från en ”analog” tid till en digitaliserad?
Jag vet inte och säkert blir det likt ofta; en salig blandning. Det jag dock vet är att jag har eftersträvat att försöka att observera och lära mig så mycket som möjligt – inte bara om viruset, politik, sjukvård et cetera, utan om hur jag, vänner, bekanta och alla andra har reagerat. Varför gör X si och Y så? Varför kommer dessa tankar och vad grundar de sig på?
Självklart har reflektionerna berört såväl det vardagliga som det mer börsrelaterade livet och som jag ofta poängterar är det ingen skillnad. Ja, det är två olika ”världar” men vi – du, jag och alla andra – är desamma och således har vi samma mentala fallgropar i både den ena och den andra världen. Det är inte som så att system 1 och system 2 bara finns i börsvärlden.
Sommaren har varit extra lugn och inte bara för viruset, utan även på grund av den skada jag ådrog mig strax innan jag gick på semester. Således har mer tid än vad jag hade planerat för gått till bok- och rapportläsning (såväl bolagsrapporter som forskningsanknutna sådana). Det har även blivit en del film- och serietittande och ej att förglömma; poddlyssnande, varav en stor del har skett i Varamon (där hänsyn till covid-19 har tagits. I alla fall av mig).
Jag klagar inte, för det tjänar ingeting till. Visst hade det varit roligt att ha kunnat cykla, åka longboard, spela volleyboll et cetera, men det var/är bara att acceptera situationen som den är, för skadan skiter fullständigt i vad jag vill eller inte vill. Just detta – acceptans – är en förmåga som är extremt mäktig och någon jag gärna vill få andra att bli uppmärksamma på. Att sitta fast i bilköer, telefonköer, tråkiga och intetsägande möten et cetera är oftast att jämföra med en herkulesprövning, men det blir inte bättre av att klaga, utan genom att acceptera situationen som den är och förhålla sig till detta gör att det upplevs som lättare och mindre energi förslösas till att klaga/må skit/vara irriterad och arg. Det låter lätt, men i praktiken är det, i alla fall till en början, svårt. Likväl – vad är alternativet?
Denna sommar blev, som sagt, inte som någon hade tänkt sig. Själv hade jag verkligen sett fram emot ett VM, en resa samt lite annat och allt har kommit att skjutas upp och även om det är dryga 10 månader kvar är min längtan efter 2021 års sommar redan nu stark.
Jag ser en mycket spännande höst framför mig. Dels fortsätter jag med manus för min kommande bok, som beräknas släppas tidig vår 2021, dels har jag fått nya och intressanta arbetsuppgifter i min roll som förstelärare. Utöver detta har jag ett litet projekt som jag ännu inte kan och vill berätta om. Emellertid bottnar allt i hälsan – så länge tid och energi existerar finns inga direkta hinder, men jag kommer aldrig att pressa mig så hårt att den beryktade och avskydda ”väggen-gränsen” nås. Jag har ingen som står och hotar mig med ett vapen, utan det är jag som bestämmer såväl takt som tempo.
Vad har varit sommarens godbitar?
Podd: Land of the Giants kom att bli den nya pod som jag aldrig tidigare hade hört talas om och säsong 1, som handlar om Amazon, plöjdes på en dag och just idag, tisdag den 4/8, släpptes sista avsnittet av årets säsong som handlar om Netflix.
Film: Jag älskar film och serier och har snart över 2500 ratings på imdb (skulle vara fler om jag betygsatte varje avsnitt i en serie, men enligt mig skall en serie ha ett betyg och inte olika avsnittsbetyg). Det är alltid svårt att välja ut några ”favoriter” och ännu svårare att bara välja ut en(!), men Jojo Rabbit måste verkligen ges scenljus och detta trots att detta var den andra gången som jag såg den (såg den på premiärdagen).
Serie: Billions samt Exit. Förvisso upplevs nuvarande säsong av Billions som den mer mindre bra, men jag hoppas och tror att det blir bättre. Exit kom som en blixt från klar himmel och kul att det blir en andra säsong.
Album: Först hade jag tänkt att skriva Ozzy Osbournes nya, men sedan kom Alanis Morisette med sitt Such Pretty Forks in the Road. Således var den saken utagerad.
Bok: Oj – här blir det extremt svårt. Jag har läst många och jag räknar aldrig antalet, men det bör ligga kring cirka 15 stycken och om jag ska ta ut en skönlitterär blir det Säg inget om Lydia (Ng, 2020) och inom fackgenren blir det jämt skägg mellan Irrational Exuberance (Shiller, 2016) samt Until the end of Time (Greene, 2020).
Tidskrift: Jag läser många tidskrifter men det är svårt att hinna hålla sig à jour med samtliga. Således är sommaren tacksam att ta igen från de som tyvärr inte hinns med under arbetssäsongen, såsom The Economist, Aktiespararen, Privata affärer, Axess, Populär Historia, Världens Historia, Språktidningen, PC Gamer et cetera, och således har det varit mycket roligt att plöja samtliga utgåvor sedan julen 2019 från Filter och National Geographic.
Brädsspel: Ticket to Ride går alltid hem och denna sommar har jag testat expansionen med Japan och Italien, som har varit mycket rolig.
TV-spel: I julas tog jag mig tid att spela igenom The Legend of Zelda: Link's Awakening och denna sommar har det blivit Luigis Mansion 3. Minimal ansträning tillsammans med "mysfaktor" var exakt vad jag eftersökta och Nintendo levereade.
Vad har varit dina favoriter i samtliga eller i valfritt urval av ovan nämnda kategorier? Kom ihåg att du bara får ta de som du har konsumerat mellan juni-augusti.