Blog Archive
Hämmande befolkningstillväxt och brist på inflation i USA (och världen)
Jag har tidigare skrivit om varför jag inte tror på räntespöket, som föregås av inflation. Om det blir en sanning, en partiell sanning eller en ren och skär osanning återstår att se. Emellertid är det, som så ofta inom finansvärlden, mycket intressant att diskutera och reflektera kring.
Under vecka 30, närmare bestämt den 25 juli, publicerade Wall Street Journal en artikel som visade att USA:S befolkning minskar och antalet döda relativt nyfödda tar in på sistnämnda. Faktum är att USA:s befolkning enbart ökade med 0,35 % mellan 20 juli 2019–2020. Man kan även se att det är stater som bedöms som ”rurala”, dvs. mindre utvecklade relativt städer såsom New York, San Fransisco och Orlando är de som är mest drabbade.
Samma tendenser som ovan har vi sett i stora delar av världen, inte minst i Japan. Här börjar man få lite bukt på problemet, även om det är långt ifrån löst. Kina, som tidigare hade sin ”ett barn per familj”-doktrin har nu slopat denna och istället ökat till tre barn per familj.
Varför är detta ämne tillika dessa fakta så viktiga? Svaret är: ”av många anledningar”, bland annat för att en åldrande befolkning kommer vid pensionsålder att leva på just det, pension. Det betyder att de arbetsföra får bära ett ännu större last och givet att det finns färre att ersätta dem gör att det kommer bli än fattigare fattigpensionärer, än sämre statlig sjukvård och andra statliga tjänster.
En annan anledning är att befolkningstillväxt dels driver tillväxt, dels inflation. Fler konsumenter betyder fler produkter. Detta skapar en större efterfrågan. Om det finns färre människor som vill köpa ett Playstation femtioelva kommer färre sådana att produceras. Därtill kommer prishöjningar vara obefintliga. Vi har sett detta i lågkonjunkturer, men denna gång kan samma inträffa i en mer normaliserad konjunktur.
I diskussionen måste vi även ta med det jag skrev i mitt tidigare inlägg, nämligen att utveckling och teknik alltid drivs mot en produktion till lägre kostnad. Lägre produktionskostnad betyder, mer ofta än sällan, lägre pris till slutkund.
”Men det är väl bara att börja para sig igen”, tänker du? Absolut. Men betänk att 3–5 år med minskad befolkningstillväxt betyder 3–5 år när det kommer vara mycket (läs: jävligt) tight för de som arbetar och de som ska ha statlig finansierad vård, pension med mera.
Kina, som länge haft sin ”ett barn per familj”-politik kan komma att drabbas än hårdare. Betänk att det kan bli så mycket som 15 år där detta ”glapp” kan uppstå. Jag skriver ”kan”, för det behöver ej bli en realitet. Emellertid bör man som investerare vara medveten om denna befolknings-, produktions- och inflationsproblematik.
Lite makro är aldrig fel, eller hur?
Det har nog inte undgått någon om att marknaden tar höjd för en ökad inflation och med det eventuellt höjda räntor. Detta torde vara den främsta anledningen till att, framför allt, tillväxtorienterade bolag har tappat från mycket höga nivåer till mer ”normala” givet deras extrema tillväxt och, i de flesta fall, extremt lönsamma och kassaflödesgenererande utbud (tjänster/produkter). Inflation och räntor är makro och det sägs att man ska fokusera på bolagen och jag håller detta för sant. Dock är makro dels intressant, dels är det viktigt att förstå varför bolagens aktiekurser sjunker och varför dessa möjligheter(?) till inköp ges.
Att vi kommer få en högre inflation tror jag är en sanning utan modifikation. Jag tror också vi kommer så se s.k. ”inflationschocker”, såsom vi gjorde tidigare under våren. Emellertid tror jag att dessa kommer vara relativt kortvariga och att inflationen sakta, men säkert, kommer att ebba ut till att ligga kring 1-1,5 procent. På onsdag, den 16/6, kommer Powell göra sin stämma hörd och visst kommer alla att sitta och lyssna på varje stavelse. Det kommer absolut även bli lite räntesnack i Jacksonville den 5-8 augusti, då FED-ledamöterna samlar till möte för att ömsom klia varandras ryggar, ömsom se viktiga ut och se ut att göra nytta för deras höga löner. Dock tror jag inte det blir mer. Och skulle det bli mer pratar vi om räntor som i historiskt mått mätt är låga. Absolut är det ”nya tider” nu och en låg ränta idag kan vara lika ”straffande” som en på 4-5 procent förr var för de mer tillväxtorienterade, likväl… 0,5-1,75 procent torde vara det intervall som jag ser som en möjlighet. Tror… Om det nu ens blir några räntor att tala om.
Varför tror jag inte att det kommer bli en stor räntehöjning och att nuvarande rädsla kommer falla in under Buddhas ”This too shall pass”?
- Löneökningarna är låga och i vissa fall obefintliga. Förvisso börjar det nu komma rapporter om ökningar i USA, men är dessa enbart en tillfällighet, eller är de nu här för att stanna?
- Produktion och tjänsteutbud blir än mer billigare iom. alla förbättringar som ständigt sker. Detta leder till att priset till kund sällan höjs, utan mer ofta minskar. Således är ny teknik till sin natur deflationistisk.
- Utöver detta har vi en relativt hög arbetslöshet och i relation till att mycket inom produktion mer och mer övergår till A.I. samt blir än mer automatiserat kommer många, men långt ifrån alla, antingen tvingas till att skola om sig, eller sätta sig på en stubbe, beklaga sig och sedan rösta på de röda.
- I och med att de ”besuttna” blir ”mer besuttna” och de ”rika” blir ”mer rika” kommer en räntehöjning slå hårt mot båda läger. Mer troligt är att de förstnämnda har lån, på allt från bostad till bil och säkert sin PS5:a, och att sistnämnda har detsamma (i alla fall på hus och bil), men att de även har tillgångar som staten vill kunna tappa ur likt vore de en kran. En räntehöjning kommer slå hårt på båda, men framför allt på de besuttna. Vad leder detta till? Större klassklyftor. Och då är vi där igen; de rika har det så bra och måste ”straffas” med miljonärsskatter… jag orkar inte skriva om detta, för dessa hot(?) aka. förslag är så barnsliga och bakom all verklighetskontakt som finns. Säkert vinner de lite sympatier, men hos alla som har mer än två pommes frites på tallriken inser att det enda de (röda) gör är att skrämma de rika ur landet och med de öka skattebördan på de ”mindre” rika.
Drömscenariot för världens stater torde nog vara en inflation på ca 1-2 procent men med nollräntor. På det sättet finns kan de fila lite på de ofantliga lån som de tagit det senaste året.
Men vad vet jag. Jag är en enkel bonde från en bondehålla. Som jag skrev i inläggets inledning ska och är fokus på bolagen, men visst är det roligt att spåna i kaffesumpen? Risken med detta är, när man ej får rätt, att man får göra spåmännen i Dantes åttonde krets fjärde dike sällskap. Du vet, de som på grund av sina löger och falska profetior tvangs att vandra runt och runt med deras huvuden vända i 180 grader; ty de kunde ej se framåt så varför skulle då deras huvuden/blickar vara riktad(e) dit?
