Embryot till detta inlägg kommer från min bloggkollega och vän – Miljonär Innan 30, som den 9 januari skrev ett inlägg om målsättningar. Precis som nämnda konstaterar är de första veckorna i januari en tid då näst intill alla och envar formulerar tillika skriver och presenterar mål. Dessa kan vara sådana som ”jag skall läsa minst 10 böcker” och ”jag skall göra en Ironman”. Många, bland annat The Dividend Story, har också skrivit om vikten att inte gå ut för hårt, men att vara dedikerade och hängivna. Jag tror vi alla har en bekant eller närstående som har bestämt sig för att ”ta tag i hälsan” och som därefter köpt gymkort, bokat en PT, beställt hem diverse kosttillskott, köpt de senaste idrottskläderna et cetera för att sedan lägga ned efter tre till fyra veckor.
Det som MI30 kommer in på är när man vill ha och sätta mål som inte så lätteligen låter sig mätas och där prestationen mer lyser med sin från- än närvaro. ”Jag vill ha ett mer lugnt år” – hur mäter man det? Vad definierar det? Visst kan man vara noga med att säga ”nej” till fler saker än vad man tidigare har gjort, men det handlar ändå om en känsla, vilket det inte gör när man bockar av den tionde lästa boken.
"[...]Många har också som mål att öka utdelningarna med X procent. Detta är såväl bra som mindre bra[...]"
Jag brukar sällan ha eller skriva ned mål såsom ”läsa 20 böcker” – inte för at jag tycker det är något negativt med förfarandet, utan för att det inte ger mig något. Det är behållningen av läsandet; innehållet som ger mig glädje, kunskap samt eskapism och om jag upplever detta av att ”bara” läsa ett tiotal böcker mår jag bra och således är mitt mål – att fokusera på ett välmående och utveckling – uppnått. Att addera är att jag är uppvuxen i en familj där läsning var en naturlig del av vardagen och således har jag alltid haft en bok på mitt skrivbord, viket jag vet och förstår att alla inte har.
Att ha som mål att läsa tio böcker riskerar att leda till att det blir mer jakt på att bocka av alla böcker, än att faktiskt LÄSA dem. Varför då inte sätta som mål att man ämnar läsa mer och då bestämma att X antal timmar i veckan vill jag lägga på läsning, må det vara en bok, tidning eller något annat, men X antal timmar skall ägnas till läsning(?). Även om timmar kan bli det man jagar ökar möjligheten att det är läsningen och behållningen av denna som hamnar i fokus.
Många har också som mål att öka utdelningarna med X procent. Detta är såväl bra som mindre bra. Bra då det går att mäta och uppnå (dvs. SMART), mindre bra då det, om det skall dras till sin spets, tvingar personen att kanske investera i bolag som just då har hög direktavkastning, men som i övrigt är allt annat än ett bra bolag. Varför då inte ha ett mer kvalitativt mål om att ”bara” öka utdelningen utan att nämna några exakta procent mer än att det skall överstiga inflationen?
”F*n – en månad kvar och jag ligger 1000 kronor back från mitt mål om en utdelningshöjning på 8 %. Jag ”måste” således köpa ännu mer i Y, även om de troligtvis kommer att sänka utdelningen nästa år samt de risker som bolaget just nu utsätts för…”
När jag arbetar med mål utgår jag från en måltavla, som jag reviderar envar år. Den är menad att vara en inspiration och motivationshöjare – inte att ge mig dåligt samvete eller att känna mig mindre lyckad om jag inte gör allt som jag hade hoppats/hade velat. Bilder, kärnmeningar och kärnord är mycket tacksamt att använda sig av, då de gör att hjärnan måste tolka, reflektera och bearbeta. När jag skapar min måltavla brukar jag sätta som riktlinje att det skall vara 7-10 bilder och/eller kärnord.
Som ett exempel kan tas Stina, som har som mål att utveckla och bli än mer insatt i yoga, umgås med sina vänner och familj mer, meditera, utvecklas inom investeringar samt att äta mer hälsosamt. Istället för att skriva ned och säkert ”glömma” dessa gör hon en måltavla, som hon dels skriver ut och sätter på kylskåpet, dels har som bakgrund på sin mobil och på andra ställen där hon vet att hennes ögon ofta fastnar.
Jag säger inte att ett visst förfarande är bättre, eller sämre, utan att vi alla har olika metoder. Välj den som passar dig bäst, men fråga dig alltid vad syftet är och var ärlig mot dig själv. Målen skall utgå från dig och skall inte vara till för att kunna ”skryta” om, utan de är enbart för ditt bästa; din utveckling.
Han: ”Jag har läst 10 böcker”.
Hon: ”Okej – och?”
Han, men med andra formulerade mål: ”Jag läste tre böcker i år och jisses vad intressanta och lärorika de var. Visst tog det tid, men men. Jag lärde mig bland annat X, Y och Z och detta kommer jag ha stor använding av."
Hon: ”Kul och bra!”
Vilket låter mest eftersträvsamt?
Resonerar jag fel?
Jag brukar årligen ha motivationsföreläsningar för alla nya elever som börjar på det gymnasium som jag arbetar på och idag, onsdagen den 8/1, skall jag ha en extrainsatt sådan för två olika RIG-skolor som är på besök (Riksidrottsgymnasium). Syftet är att hjälpa eleverna om vilka tankeknep de kan applicera då det känns tungt samt att hjälpa dem att se att det i mångt och mycket är som att träna och tävla i valfri sport, eller i andra liknande aktiviteter. Dessa föreläsningar brukar vara mycket uppskattade och det är ofta som elever stannar kvar, eller söker upp mig senare/senare under terminen, och berättar hur mycket hjälp som de har fått av föreläsningen.
Jag brukar börja med att spela upp denna film (3 min lång - se den!), vilken jag själv kan ta fram då jag behöver peppas/finna motivation. ”Whats stoping You?”. Denna fråga är central i allt som vi människor utsätter oss för där vi har en vilja att nå ett visst mål; ett visst resultat, men där vi liksom inte förmår att göra den ansträngning som krävs. Att synliggöra ursäkterna och analysera ifall de är rimliga, eller dåliga, sådana, är viktigt om man vill lyckas. ”Jag orkar inte”, ”det är för tidigt”, ”jag gör det i morgon” et cetera är nog några bland flera som både en och en annan känner igen? Ibland kan dessa ursäkter vara adekvata, men oftast är fallet det motsatta.
Det som jag ämnar trycka lite extra på för eleverna är att bakom all den framgång och all den utveckling som de, jag och alla andra vill nå finns ett berg av ”dolda bakomliggande faktorer”; motivation, målmedvetenhet, grit, dedikation, ihärdighet et cetera och att om man verkligen vill – verkligen vill – kan mycket, om än ej allt, uppnås.
Att skriva om detta på denna blogg och i denna sfär, där mer eller mindre alla reflekterar kring ekonomi, mening och mål med livet, sin egen plats i tillvaron, var man är och vart man vill bege sig, är som att slå in öppna dörrar, eller föreläsa för redan frälsta. Så varför författar jag dessa rader? Anledningen är den enkla, vilken all forskning pekar på, att människans hjärna behöver påminnas och uppdateras, för om så inte vore fallet skulle alla kunna läsa en bok och för alltid komma ihåg varje bokstav tillika ord; man skulle komma ihåg varje siffra i ett bolags årsredovisning et cetera.
Jag har gått på många minor i mitt liv och jag kommer fortsätta att så göra. När jag väl trampar på dem ser jag till att göra något gott av dem – misslyckas är något helt annat än att se det som ett statiskt misslyckande. Att se allt som lärtillfällen skapar inte bara en bättre harmoni i kroppen tillika knoppen och en lättare förmåga att kunna stå emot hinder, utan det leder också mer ofta än sällan till nya, större och mer kraftigare framgångar.
När jag ser på tidigare nämnd video och reflekterar kring vad det är som stoppar mig är svaret detsamma som den kommer fram till; det är jag och jag enkom. Jag är såväl min bästa allierade som värsta fiende och så länge jag har detta öppna förhållningssätt, vägrar ge upp på grund av ”dåliga” förklaringar/ursäkter kommer jag alltid att ta två steg fram och ett bak, istället för tvärt om.
Vad brukar du använda för verktyg för att då och då boosta dig själv?