Blog Archive
Sedan tidernas begynnelse har det presenterats allt från EM- till VM-elvor och det kan diskuteras om det är bra, eller mindre bra, att så göra. För vem är denna EM-elva passande? Inom vilken tidshorisont är elvan tänkt att vara spelbar? Med mera med mera. Därtill kan den också riskeras att tanklöst kopieras av läsare som inte orkar, förmår eller ens vill göra sin egen analys och när/om skiten träffar fläkten står de där, tveksamma på om det ska göras några byten eller ändras i Söderbergs taktikpärm.
Med detta sagt; detta är en EM-elva som ja har tagit fram utifrån bolag som finns i min portfölj. Dessa passar mig, mitt kynne och min strategi. Detta betyder inte att den passar/är passande till dig. Kom alltid ihåg att vi alla är unika och således måste skapa en egen bas att stå på, för annars kommer det torn du bygger att få tornet i Pisa att framstå som spikrakt när det stormar. Portföljen består mest av s.k. "gamla goá gubbar" och även om de säkert aldrig kommer vinna guld att byta om snabbast, eller ha flest sponsorkontrakt med allt från Calvin Kleins kalsonger till Head & Shoulders mjällschampo, är det min övertygelse att få kommer klara av att, som grupp, slå dem på 10-15 år.
En stabil målvakt som är erfaren och mogen. En Buffon. Här finner jag Investor vara passande. Oavsett vem som anfaller och skjuter har de stått, och fortsätter så göra, pall. Erfaren ledning, stabil finansiell ställning och en bred, diversifierad portfölj med såväl noterade som onoterade innehav.
En backlinje ska dels ha smidiga och snabba, dels starka och fysiskt spelande spelare. Jag tänker mig Svolder, Latour, LVMH samt Sampo. Bredden i denna linje; detta bastanta block kommer att kräva sin Messi för att lyckas komma igenom. Ständigt har de bevisat att de kan stå såväl finansstormar som virus bi. Ja, jag tappar lite av snabbheten som bör finnas hos ytterbackarna, men det är en ”kostnad” jag är beredd att ta.
Mittfältet. Här vill jag del ha spelare som är likt Claes Ingesson, Stefan Swartz och Håkan Mild. Inget jävla dryftande och snyftande. Det är fotboll, ben som knäcks, blod som rinner och svett som droppar. Jag vill ha spelare som är á la ”Tunnlar du mig igen slår jag in näsbenet på dig”, som Ingesson ska ha sagt när hans lag mötte Manuels Rui Costas Fiorentina.
Sedan vill jag även ha en innermittfältare som kan agera som spelfördelare – en Kevin De Bruyne eller Verratti, om än att sistnämnda är lite mer defensiv. På kanterna vill jag sedan ha snabba, lättrörliga och hårt arbetande ”spjut”. De ska orka och ha en kondition som får löparna i Monty Phytons ”Maraton för män med små blåsor” att framstå som kortdistanslöpare.
En mittlinje som bildas i mitt huvud är således belgiska Sofina S.A., som förmår att spela bollen i exakt rätt tillfällen och till rätt spelare, en given innermittfältare. Franska Wendel måste ses som min Verratti, defensiv men mycket alert och som ofta överraskar med snabba utspel. Svenska Öresund samt schweiziska BB Biotech sätts på kanterna. Lite aktivitet som stöds med lite droger mm. från schweizergardet. Förvisso inte de snabbaste, men de orkar och är aktiva; de håller sig ofta i framkant…
Som anfall vill jag ha två snabbfotade och hungriga spelare – två som är beredda att springa likt skållade råttor. De ska vara ettriga, ständigt ”på” och alltid hungriga – Pinterest samt Unity. Båda är ”små” relativt många av sina peers. Dock har de en edge – något eget som övriga ej har. Min tro är att dagens Pinterest är vad Zlatan var i början av sin tid i Ajax, innan han verkligen blommade ut.
Jag får ofta svar på hur min portfölj ser ut, eller om jag i alla fall kan presentera några av dess innehav. Gång på gång har jag svarat att då jag har elever som befinner sig i en mycket tidig fas i sitt sparande ser jag en ”risk” i att de, trots att jag är mycket tydlig med att aldrig ta rygg på någon eller något, gör just det. Tar rygg, alltså. Det finns inget administrativt eller juridiskt ansvar hos mig, men jag minns själv hur det var när jag började; jag drogs till allt och alla och det var mer ofta än sällan som jag köpte för att X gjorde det. Således upplever jag ett moraliskt ansvar och detta är jag noga med att ständigt kommunicera.
Emellertid har jag nu varit med i diverse poddar, intervjuer, artiklar, skrivit krönikor, debattexter et cetera och i flera av dessa har jag betonat vikten av att antingen ha indexfonder eller investmentbolag som en bas och således faller det sig naturligt att även jag har det, eller hur? För mig är det viktigt att praktisera vad du lär (ut) och att vara ärlig.
Jag har tidigare berättat att jag aldrig mäter ett specifikts bolags vikt utifrån aktuellt börsvärde, utan jag utgår från det kapital som jag har satsat. Jag har aldrig haft som regel att jag ska ”skala av” så fort något innehav övergår XX procent, men en konsekvens av mitt sätt att beräkna vikt är att det inte kan överstiga XX procent om jag inte aktivt investerar en sådan stor summa. Det finns för- och nackdelar med att beräkna bolagens vikt i portföljen på detta sätt, men dessa ämnar jag inte att dryfta här. Beträffande exponering i allmänhet, men fokusering och att ”skala av” i synnerhet vill jag hänvisa till ödlan Magnus Anderssons texter på den nya portalen ”Fredagskrönikan”, där nämnda skriver mycket bra om berörda ämne i detta och sedan detta inlägg.
Mina fem största innehav är (mest insatt kapital överst):
Handelsbanken - 3,7 %
Sampo – 2,9 %
Investor – 2,85 %
Industrivärden – 2,85 %
SJR – 2,8 %
Om jag istället tittar på hur viktningen är om det utgås från aktuellt börsvärde framkommer nedan.
Att mitt största innehav ”bara” står för 3,7 % kan te sig som lite och det är jag mer än väl benägen att hålla med om. Emellertid har jag valt att fokusera på att bygga upp i andra innehav, som jag också vill ha mot topp 7/topp 5. Bolag som jag vill ha upp hit är b.la. Svolder (1,8 %), Latour (1,9 %), Wendel (1,5 %) och Creades (2,1 %). Till viss del "vill" jag även ha Öresund (2,1 %) här, men jag, är just skall tilläggas, något konfundersam till innehaven i allmänhet, men just dessa ständiga ökningar i Bilia i synnerhet.
Utöver ovan nämnda "märklighet" kan det även te sig ”märkligt” att se SHB i allmänhet, men SJR i synnerhet så här högt upp, speciellt då jag just förespråkar investmentbolag. Förklaringen gör gällande att jag valde att köpa relativt mycket (på en (för) kort tid) i dessa i samband med den grekiska elden sommaren 2015, då det var lite oroligheter på börsmarknaden.
Ångrar jag detta? Nej och jag vet att deras vikt kommer att minska i takt med att andra växer. Att bygga en portfölj är ett maratonlopp. Om detta är det nog få som motsätter sig. Emellertid är det av vikt att betona det faktum att detta inte ska används som en ursäkt, men så länge det används som en förklaring finner jag den adekvat.
Hur beräknar du din portföljsvikt och vilka är dina fem största innehav?
För nästan exakt ett år sedan skrev jag ett inlägg om det belgiska investmentbolaget Groupe Bruxelles Lambert (GBL). Sedan dess har bolaget funnits på min bevakningslista och under de senaste veckorna har jag tagit en första position i detta intressanta bolag.
Jag har länge tittat på bolag såsom Adidas, Nike med flera därtill har alltid såväl franska Total (som jag har skrivit om tidigare) som franska Pernod Ricard lockat. Nu får jag, förutom Nike, dessa bolag och många fler och allt till en substansrabatt om cirka 25 %.
Förvisso är GBL inget Investor när historik granskas, men det som lockar mig här är dels innehaven, dels att de historiskt har klarat av att disponera och förvalta sina investerares pengar tillika förtroende på ett mycket tilltalande sätt. Att de därtill har en extremt sund finansiell ställning, med en negativ nettoskuld om cirka 45 % och en soliditet på 68 % gör att jag bedömer bolaget stå väl rustade för mer skakiga tider framöver (data från Börsdata).
Beträffande aktiekursen kan den sjunka mycket djupare, men jag fokuserar på bolaget, dess innehav samt finansiella ställning. Marknaden kommer att bli varse denna förr eller senare och likt Berkshire nu är i ropet pga. deras kassa, tror jag att detsamma också kommer gälla GBL. I Sverige har vi hört liknande röster kring Traction, som länge har suttit på händerna och bunkrat krigskassa. Nu återstår ”bara” för de tre nämnda att också använda sina likvider på det absolut bästa möjliga sätt, vilket inte är en enkel uppgift. Nej, det är mer att likställa med ett av Herkules tolv stordåd.
Jag har även tittat mer på det franska investmentbolaget Wendel, som jag skrev om den 14 juni 2019. Såväl detta som GBL kom jag att ”hitta” via att studera de innehav som Spiltan Global Investmentbolag har och här framklommer bland annat att GBL står för strax över 4 % (bild nedan). Beträffande Wendel är detta ett bolag som jag också kan tänka mig att äga, då de dels har mycket spännande innehav, dels har en historik om att sedan 1993 ge ett CAGR på 8,48 % (ink. återinvesterad utdelning. Exk. denna är CAGR 7,39 %). Detta är bättre än GBL, men valet föll ändå på dem då jag lockas mer av deras innehav.
Tidigare i inlägget skrev jag att jag finner de olika bolagen, som GBL äger, som tilltalande och är det något mer som jag uppskattar är det dels att de har en bra geografisk spridning, dels en samma men bland sektorer.
Att äga investmentbolag är förvisso bekvämt så länge de underliggande bolagen utvecklas väl, men såklart råder också motsatsen. Att se över rapporter är av lika hög vikt som när man äger enskilda bolag och detta är än mer viktigt i tider likt dessa. Därtill är tillit till ledning och styrelse essentiellt och när jag har läst gamla årsrapporter samt har studerat de styrande inom GBL känner jag att jag har utvecklat ett sådant.
Äger du denna belgiska chokladpralin? Har du intresse av att äga den? Varför/varför inte?