- Recensioner och mediaframträdanden om "Livet, Börsen & Allting"
- Min bok: "MER Börspsykologi" - recensioner, utlåtanden, media etc.
- Min bok - "Börspsykologi - så blir du en bättre investerare"
- Portföljsutveckling
- Utdelningar & totalt kapital
- Dokumentärer och serier
- Sidor där jag finner underlag för aktier/investeringar
- Poddar
- Gaius Marius - Roms Tredje Grundare
Blog Archive
Investmentbolag har över tid mer ofta än sällan presterat bättre än sitt jämförelseindex. Om dessa fakta hör till historien eller ej vet vi inte, för först måste nuet och framtiden förverkas. Att historien tenderar att återupprepa sig, eller i alla fall rimma är en kunskap som många(?) bär med sig. Samma med att det egentligen inte är historien i sig som återupprepar sig, utan människan. Det är ju vi, som levande subjekt, som skapar och förstör. Ponera att historiken kommer fortsätta rimma anser jag att nu är en passande tid att våga exponera sig mot såväl svenska som utländskt noterade investmentbolag.
Sverige och den svenska börsen är unik sätt till rikedomen av investmentbolag. Via dessa kan du och farmors farfar få exponering mot flera bolag. Inte sällan är de svenska investmentbolagen duktiga på att diversifiera (exkluderat de som är nischade, likt Linc). Bolagen är också ofta globala i sin verksamhet – Volvo, Atlas Copco, Essity med flera är ju inte bara närvarande i Sverige.
När jag började bli mer aktiv, kring finanskrisen, hade jag läst om hur förträffliga bolag såsom Industrivärden, Öresund, Investor, Svolder med flera var. Jag hade läst om Aktiestinsen och från alla andra som öste lovord över dessa bolag. Emellertid gjorde jag det misstag jag tror många gör – jag var förhäxad i jakten på snabba pengar. Jag skulle hitta just det bolaget som skulle få min portfölj att flyga upp och ge Buzz Lightyear en rejäl kamp. Jag skulle visa alla att det nu minsann var en ny sheriff i stan. Utfallet var likt Ikaros – vingarna smälte snabbare än de skapats och det platta fallet fick till och med min mors älskade, platta och frasiga pannkakor att verka som vore de amerikanska sådana.
Min hybris slog tillbaka med dubbel kraft, men jag reste mig; jag vägrade att låta mig slås knock out. Tvärtom fann jag styrka i de slag jag riktat mot mig själv. Jag fann också mod att våga gå emot min inbillade övertygelse att jag skulle vara något extraordinärt på börsen och att om jag bara fortsatte leta runt på de minsta listorna skulle jag hitta just det bolaget. Mer och mer kom jag att inse via diskussioner, läsning, ännu mer läsning, ytterligare ännu mera läsning följt av anteckningar att det som sker, sker i det tysta. Det som står starkt idag gör det för att dess rötter går djupt ned i marken. Precis som ett träd. Sakta, sakta växer det en max två millimeter för varje dag. För den som dagligen observerar det syns ingen utveckling, men för den som ser det blott en gång om året, eller kanske bara en gång vart femte år, syns en enorm förändring. Oavsett vem du är och om du tittar på trädet varje dag eller vart femte år så växer det, eller hur? All handlar om perspektiv, perception och scotomisation.
Lundbergföretagen. Investor. Industrivärden. Visst omnämns de i medier, men ytterst sällan är de virala hos de mer nya aktörerna på marknaden, de likt du(?) och jag som skulle spöa skiten ur börsen på kortast möjliga tid. Inte heller är de med när listor på årets bästa och sämsta aktier ska rankas, då de mer ofta än sällan placerar sig strax norr om medianen/mitten. De är likt Investors aura – ”Esse non videri”.
De är sällan de främsta när årets vinnaraktier ska koras, men de har en förmåga att år efter år prestera några procentenheter bättre än index. På ett, två, tre, fyra och fem år känns det som ”ähh… det spelar föga roll. En procent hit eller dit. Who cares!?”. Men då glömmer man metaforen med trädet – tänkt dig hur några få procentenheter envar år ackumuleras. Det kommer slutligen bli en ångvält. En massiv kraft som du aldrig kommer behöva. Förse med bensin; ty den står själv för alla omkostnader.
Nu är det dock inte alla investmentbolag som har presterat likt ovan nämnda, men sätt som grupp är de Zlatan. Bra diversifiering, erfarna och kompetenta ledningar tillika styrelser, (oftast) låg förvaltningskostnad och ett (mer ofta än sällan) aktivt ägande. Det är fördelar som inte ska förringas.
Jag är exponerad mot flera investmentbolag, både svenska och de som är noterade på utländska börslistor. Jag har som ambition att få exponering mot än fler och nedan lista på kan ses som inspiration att läsa vidare om. Vissa av dem äger jag redan, andra är potentiella, blivande innehav. Kom dock ihåg att läsa på och veta vad och varför du äger. Beträffande svensknoterade investmentbolag hänvisar jag med glädje till ibindex.se – en underbar sajt och tjänst!
Det blir alltid en diskussion om riskkapitalbolag såsom brittiska 3i Group ska klassas som investmentbolag eller ej. Eller att konglomerat såsom LVMH e.d. ska klassas som ett holdingbolag. Diskussionerna är viktiga, men låt oss ta den någon annan gång. Kanske kommer du anse att vissa på nedan litsa inte är regelrätta investmentbolag såsom just Investor, medan en annan har en annan uppfattning.
Äger du några av dessa, eller andra som ej omnämns? Vilka och vad är din pitch – ditt ”varför” – till delägandet?
Gimv Investeringsmaatschappij Voor Vlanderen
Ännu tvistar de lärda om vad som är bäst – att sprida och äga flera bolag verksamma inom olika sektorer, eller att fokusera på ett fåtal eller till och med ett och kunna dessa/detta utan och innan, likt vore de ens egna fickor. Det finns argument såväl för som emot men jag ämnar inte dryfta dessa i detta inlägg. Istället ska dessa rader handla om hur mina innehav i diverse investmentbolag dels väger i förhållande till inköpsvärde samt nuvarande värde, dels hur de har presterat relativt min totala portfölj samt OMX 30 GI under det hittills gånga räkenskapsåret.
Jag har som mål och ambition att cirka en femtedel till en fjärdedel av min totala portfölj ska bestå av investmentbolag. Detta på grund av flera orsaker. Den första är att de historiskt har visat sig duktiga på att leverera avkastning som inte så sällan har presterat bättre en det breda indexet. Den andra är att dessa har balansräkningar som aldrig får mig att ligga sömnlös. Det kan rasa och det rejält, men att det hos de svenska investmentbolagen skulle till en påtvingad nyemission krävs det mycket för. Jag lockas även av de innehav som finns i respektive investmentbolags portfölj, om än med vissa avvikelser.
Som sagt ska jag inte dryfta om man ska, och i sådana fall hur mycket, diversifiera sig och äga 10–12 bolag inom olika sektorer eller ej, men det är intressant att studera ett bolag som Investor. De gör ju just detta, dvs. äger bolag verksamma inom olika sektorer och ”trots” det har de levererat en överavkastning så imponerande att jag nästan har lust att lägga allt mitt kapital hos dem. Varför gör jag inte verkstad av snacket? Historia är historia. Du är aldrig bättre än din senaste prestation och den får dig inte att vinna guldmedaljen idag. Jag tror att historien har en tendens att om inte återupprepas, så åtminstone rimma. Emellertid vågar jag ej ta gift på det. Inte om jag inte måste.
Jag äger just nu 11 investmentbolag, varav sju är svenska och de övriga fyra är noterade i Frankrike, Schweiz samt Belgien. Jag räknar inte konglomerat såsom Sampo och LVMH hit, utan har samma definition som är grunden för ibindex.se.
När jag studerar innehavens vikt utifrån de summor (exk. värdetillväxt) jag har investerat relativt totalt investerat kapital (exk. värdetillväxt) framkommer att de står för 14,9 %. Med andra ord står ”mina” investmentbolag för 14,5 % av min totala portfölj.
Gör jag samma översyn men tar med värdetillväxt på såväl innehaven som det totala kapitalet, dvs. vad ömsom bolagen, ömsom det totala kapitalet är värt idag då dessa rader skrivs utkristalliserar sig sifforna 21,4 %.
Då Det ej tycks gå att ha fler än nio bolag att jämföra sin egen utveckling med ska det noteras att OMX 30 GI är upp cirka 27,3 % när dessa rader skrivs. Jag kan ej ta med BB Biotech, då det är telefonorder för det bolaget. Ej heller tar jag med Spiltan, som började handlas den 26/10.
Jag är inte missnöjd, men inte heller nöjd med dessa siffror. Min ambition är, som ovan skrivits, att gruppen ska stå för cirka en femte- till en fjärdedel och detta syftas till investerat kapital. Inte värde. Att dock bara köpa och investera för att uppnå en fjärdedel är ej klokt, utan det gäller att ha tålamod och invänta tillfällen då jag upplever mig få bra värde till ett bra pris – GARP. Är Investor med cirka 12 % rabatt bra pris relativt värdet? Jag vill hävda det, men är detta till trots inte beredd att öka ännu. Mer kommer jag fokusera på att bygga upp innehavet i Spiltan tills jag nått hälften av det totala kapital jag kan tänka mig ha investerat i dem. Skulle något mot förmodan inträffa… varför skriver jag ”mot förmodan”? Inträffar det inte alltid något och detta när vi som minst anar det? .. .. Nåväl – skulle skiten träffa fläkten och då menar jag verkligen T.R.Ä.F.F.A den där snurrande makapären kommer jag inte tveka att aktivera min kreditlina för att öka i alla investmentbolag som jag äger.
Spiltan Aktiefond Investmentbolag? Absolut vet jag att den finns, men då jag har en fetisch för utdelningar (ex. Spiltan) har jag valt att äga investmentbolagen direkt. ”Men du kan ju alltid applicera 4-procentregeln!”. Absolut även här, men istället för att tvingas skala då och då, när ett av dessa ”då:n” kan vara vid inte mindre passande börsperiod, väljer jag här det mest passiva, dvs. ser till att de ger mig pengarna 1–2 gånger per år. Pengarna kan jag sedan investera i de bolag jag vill öka i/ta in. Vissa applicerar samma metod och tankesätt som jag, andra inte. Jag har respekt och förståelse för alla parter och önskar inte diskutera varje metods för- och nackdelar, för vi kan enas om att de har just det – ömsom för-, ömsom nackdelar.
Det finns många tankar som väcks när jag skriver detta inlägg – vilket fantastiskt verktyg det är att skriva och med det kommunicera med sig själv. Jag kommer sannolikt att återkomma om detta. Kan i skrivande stund även lyfta fram att utdelningarna har passerat ett nytt ATH. Just om detta kommer jag återkomma senare i år. Till dess – allt gott.
OBS: Jag måste tyvärr meddela att Marius, likt många andra böcker, har drabbats av diverse flaskhalsar och den tidigare planerade releasen den 11/11 nu är förskjuten till den 22/11. Tyvärr inget jag/förlaget kan påverka, utan det är enbart för oss att dels acceptera, dels förhålla oss till dessa störningar. Håll emellertid ut, ty snart finns den "där böcker finns". Vill du vara med i utlottningen om ett exemplar gör du det på denna länk. "Vem f*n är Marius?!". Om det är din fråga rekomenderas detta inlägg.
Sedan tidernas begynnelse har det presenterats allt från EM- till VM-elvor och det kan diskuteras om det är bra, eller mindre bra, att så göra. För vem är denna EM-elva passande? Inom vilken tidshorisont är elvan tänkt att vara spelbar? Med mera med mera. Därtill kan den också riskeras att tanklöst kopieras av läsare som inte orkar, förmår eller ens vill göra sin egen analys och när/om skiten träffar fläkten står de där, tveksamma på om det ska göras några byten eller ändras i Söderbergs taktikpärm.
Med detta sagt; detta är en EM-elva som ja har tagit fram utifrån bolag som finns i min portfölj. Dessa passar mig, mitt kynne och min strategi. Detta betyder inte att den passar/är passande till dig. Kom alltid ihåg att vi alla är unika och således måste skapa en egen bas att stå på, för annars kommer det torn du bygger att få tornet i Pisa att framstå som spikrakt när det stormar. Portföljen består mest av s.k. "gamla goá gubbar" och även om de säkert aldrig kommer vinna guld att byta om snabbast, eller ha flest sponsorkontrakt med allt från Calvin Kleins kalsonger till Head & Shoulders mjällschampo, är det min övertygelse att få kommer klara av att, som grupp, slå dem på 10-15 år.
En stabil målvakt som är erfaren och mogen. En Buffon. Här finner jag Investor vara passande. Oavsett vem som anfaller och skjuter har de stått, och fortsätter så göra, pall. Erfaren ledning, stabil finansiell ställning och en bred, diversifierad portfölj med såväl noterade som onoterade innehav.
En backlinje ska dels ha smidiga och snabba, dels starka och fysiskt spelande spelare. Jag tänker mig Svolder, Latour, LVMH samt Sampo. Bredden i denna linje; detta bastanta block kommer att kräva sin Messi för att lyckas komma igenom. Ständigt har de bevisat att de kan stå såväl finansstormar som virus bi. Ja, jag tappar lite av snabbheten som bör finnas hos ytterbackarna, men det är en ”kostnad” jag är beredd att ta.
Mittfältet. Här vill jag del ha spelare som är likt Claes Ingesson, Stefan Swartz och Håkan Mild. Inget jävla dryftande och snyftande. Det är fotboll, ben som knäcks, blod som rinner och svett som droppar. Jag vill ha spelare som är á la ”Tunnlar du mig igen slår jag in näsbenet på dig”, som Ingesson ska ha sagt när hans lag mötte Manuels Rui Costas Fiorentina.
Sedan vill jag även ha en innermittfältare som kan agera som spelfördelare – en Kevin De Bruyne eller Verratti, om än att sistnämnda är lite mer defensiv. På kanterna vill jag sedan ha snabba, lättrörliga och hårt arbetande ”spjut”. De ska orka och ha en kondition som får löparna i Monty Phytons ”Maraton för män med små blåsor” att framstå som kortdistanslöpare.
En mittlinje som bildas i mitt huvud är således belgiska Sofina S.A., som förmår att spela bollen i exakt rätt tillfällen och till rätt spelare, en given innermittfältare. Franska Wendel måste ses som min Verratti, defensiv men mycket alert och som ofta överraskar med snabba utspel. Svenska Öresund samt schweiziska BB Biotech sätts på kanterna. Lite aktivitet som stöds med lite droger mm. från schweizergardet. Förvisso inte de snabbaste, men de orkar och är aktiva; de håller sig ofta i framkant…
Som anfall vill jag ha två snabbfotade och hungriga spelare – två som är beredda att springa likt skållade råttor. De ska vara ettriga, ständigt ”på” och alltid hungriga – Pinterest samt Unity. Båda är ”små” relativt många av sina peers. Dock har de en edge – något eget som övriga ej har. Min tro är att dagens Pinterest är vad Zlatan var i början av sin tid i Ajax, innan han verkligen blommade ut.
Jag får ofta svar på hur min portfölj ser ut, eller om jag i alla fall kan presentera några av dess innehav. Gång på gång har jag svarat att då jag har elever som befinner sig i en mycket tidig fas i sitt sparande ser jag en ”risk” i att de, trots att jag är mycket tydlig med att aldrig ta rygg på någon eller något, gör just det. Tar rygg, alltså. Det finns inget administrativt eller juridiskt ansvar hos mig, men jag minns själv hur det var när jag började; jag drogs till allt och alla och det var mer ofta än sällan som jag köpte för att X gjorde det. Således upplever jag ett moraliskt ansvar och detta är jag noga med att ständigt kommunicera.
Emellertid har jag nu varit med i diverse poddar, intervjuer, artiklar, skrivit krönikor, debattexter et cetera och i flera av dessa har jag betonat vikten av att antingen ha indexfonder eller investmentbolag som en bas och således faller det sig naturligt att även jag har det, eller hur? För mig är det viktigt att praktisera vad du lär (ut) och att vara ärlig.
Jag har tidigare berättat att jag aldrig mäter ett specifikts bolags vikt utifrån aktuellt börsvärde, utan jag utgår från det kapital som jag har satsat. Jag har aldrig haft som regel att jag ska ”skala av” så fort något innehav övergår XX procent, men en konsekvens av mitt sätt att beräkna vikt är att det inte kan överstiga XX procent om jag inte aktivt investerar en sådan stor summa. Det finns för- och nackdelar med att beräkna bolagens vikt i portföljen på detta sätt, men dessa ämnar jag inte att dryfta här. Beträffande exponering i allmänhet, men fokusering och att ”skala av” i synnerhet vill jag hänvisa till ödlan Magnus Anderssons texter på den nya portalen ”Fredagskrönikan”, där nämnda skriver mycket bra om berörda ämne i detta och sedan detta inlägg.
Mina fem största innehav är (mest insatt kapital överst):
Handelsbanken - 3,7 %
Sampo – 2,9 %
Investor – 2,85 %
Industrivärden – 2,85 %
SJR – 2,8 %
Om jag istället tittar på hur viktningen är om det utgås från aktuellt börsvärde framkommer nedan.
Att mitt största innehav ”bara” står för 3,7 % kan te sig som lite och det är jag mer än väl benägen att hålla med om. Emellertid har jag valt att fokusera på att bygga upp i andra innehav, som jag också vill ha mot topp 7/topp 5. Bolag som jag vill ha upp hit är b.la. Svolder (1,8 %), Latour (1,9 %), Wendel (1,5 %) och Creades (2,1 %). Till viss del "vill" jag även ha Öresund (2,1 %) här, men jag, är just skall tilläggas, något konfundersam till innehaven i allmänhet, men just dessa ständiga ökningar i Bilia i synnerhet.
Utöver ovan nämnda "märklighet" kan det även te sig ”märkligt” att se SHB i allmänhet, men SJR i synnerhet så här högt upp, speciellt då jag just förespråkar investmentbolag. Förklaringen gör gällande att jag valde att köpa relativt mycket (på en (för) kort tid) i dessa i samband med den grekiska elden sommaren 2015, då det var lite oroligheter på börsmarknaden.
Ångrar jag detta? Nej och jag vet att deras vikt kommer att minska i takt med att andra växer. Att bygga en portfölj är ett maratonlopp. Om detta är det nog få som motsätter sig. Emellertid är det av vikt att betona det faktum att detta inte ska används som en ursäkt, men så länge det används som en förklaring finner jag den adekvat.
Hur beräknar du din portföljsvikt och vilka är dina fem största innehav?
För nästan exakt ett år sedan skrev jag ett inlägg om det belgiska investmentbolaget Groupe Bruxelles Lambert (GBL). Sedan dess har bolaget funnits på min bevakningslista och under de senaste veckorna har jag tagit en första position i detta intressanta bolag.
Jag har länge tittat på bolag såsom Adidas, Nike med flera därtill har alltid såväl franska Total (som jag har skrivit om tidigare) som franska Pernod Ricard lockat. Nu får jag, förutom Nike, dessa bolag och många fler och allt till en substansrabatt om cirka 25 %.
Förvisso är GBL inget Investor när historik granskas, men det som lockar mig här är dels innehaven, dels att de historiskt har klarat av att disponera och förvalta sina investerares pengar tillika förtroende på ett mycket tilltalande sätt. Att de därtill har en extremt sund finansiell ställning, med en negativ nettoskuld om cirka 45 % och en soliditet på 68 % gör att jag bedömer bolaget stå väl rustade för mer skakiga tider framöver (data från Börsdata).
Beträffande aktiekursen kan den sjunka mycket djupare, men jag fokuserar på bolaget, dess innehav samt finansiella ställning. Marknaden kommer att bli varse denna förr eller senare och likt Berkshire nu är i ropet pga. deras kassa, tror jag att detsamma också kommer gälla GBL. I Sverige har vi hört liknande röster kring Traction, som länge har suttit på händerna och bunkrat krigskassa. Nu återstår ”bara” för de tre nämnda att också använda sina likvider på det absolut bästa möjliga sätt, vilket inte är en enkel uppgift. Nej, det är mer att likställa med ett av Herkules tolv stordåd.
Jag har även tittat mer på det franska investmentbolaget Wendel, som jag skrev om den 14 juni 2019. Såväl detta som GBL kom jag att ”hitta” via att studera de innehav som Spiltan Global Investmentbolag har och här framklommer bland annat att GBL står för strax över 4 % (bild nedan). Beträffande Wendel är detta ett bolag som jag också kan tänka mig att äga, då de dels har mycket spännande innehav, dels har en historik om att sedan 1993 ge ett CAGR på 8,48 % (ink. återinvesterad utdelning. Exk. denna är CAGR 7,39 %). Detta är bättre än GBL, men valet föll ändå på dem då jag lockas mer av deras innehav.
Tidigare i inlägget skrev jag att jag finner de olika bolagen, som GBL äger, som tilltalande och är det något mer som jag uppskattar är det dels att de har en bra geografisk spridning, dels en samma men bland sektorer.
Att äga investmentbolag är förvisso bekvämt så länge de underliggande bolagen utvecklas väl, men såklart råder också motsatsen. Att se över rapporter är av lika hög vikt som när man äger enskilda bolag och detta är än mer viktigt i tider likt dessa. Därtill är tillit till ledning och styrelse essentiellt och när jag har läst gamla årsrapporter samt har studerat de styrande inom GBL känner jag att jag har utvecklat ett sådant.
Äger du denna belgiska chokladpralin? Har du intresse av att äga den? Varför/varför inte?