Blog Archive
Vi är biologiska varelser, inte maskiner. Oavsett hur mycket vi vill och anstränger oss kommer vi aldrig kunna bli helt fria från känslor. På ett eller ett annat sätt påverkar de oss. Vi kan dock göra mycket med att fokusera på hur vi förhåller oss till dem. Bara för att jag får en känsla om att ”allt kommer bli skit” är det inte en sanning. Samma när en känsla säger ”sälj och rädda ditt kapital, för annars kommer du bli fattigare än… Cathie Wood”. Det kan absolut hända, men sannolikheten är… ja, vad är den? Egentligen?
Jag ville börja med att just poängtera hur mycket som är känslostyrt och till viss del tar det oss in på det jag vill diskutera idag – överlevnad. Faktum är att överlevnad är undantaget. Utrotning är regeln. Visst låter det hemskt och fatalistiskt, likväl är det en sanning. Om vi studerar människans historia kan vi se att det under de första, en sidåsär, 9 850 åren var få som egentligen överlevde alla de utmaningar som kom i släktets väg. Infektioner, sjukdomar, svält, barndödlighet, krig, naturkatastrofer et cetera är bara axplock av alla de utmaningar som tagit livet av många, många människor.
”We are not thinking machines that feel - we are feeling machines that think” (Damásio)
Förr var det få som levde längre än till de kom att fylla 4–5 år och än färre levde längre än till 35–40 år. Idag har vi (bot)medel mot många av de farhågor som förr existerade. Tuberkulos, lunginflammation, svält. Förr åskammade dessa miljontals människors död och anledningen till att vi ändå överlevde var att några få hade bra gener, vilka sedan överfördes till nästa generation. Och sedan till nästa et cetera. Det toppat med teknisk utveckling, såsom penicillinet och utveckling av allt från jordbruk till annan medicin.
Gener. Evolution. Anpassning. Tur. Tekniks utveckling. Där är nyckelfaktorerna till att människan som ras har överlevt. Men hur många har inte dött under resan? Det är lite som ett aktieindex och survivorship bias – vi ser, läser och följer de segrandes väg samt historia, men missar ofta att se skogen för alla träd.
Som investerare är det alltid, oavsett tjur- eller björnmarknad, viktigt att ha en sådan stor kontroll som du kan på de faktorer du kan påverka, varav ditt förhållningssätt till dina tankar och känslor är ett. Hur många har inte bränt sig på börsen genom åren? Hur många har inte manifesterat faktum att ”extinction is the rule - survival is the exception”, som Carl Sagan så ofta citeras för?
Börsen är ett derivat av människans och alla hennes styrkor därtill svagheter. Alla använder olika taktiker, strategier och har olika åsikter, men alla delar ett mål – att skapa sig en positiv, monetär avkastning. För att nå den är vi beredda att gå långt. Mycket långt, för faktum är att vi riskerar vårt kapital – kapital som ska användas för vår överlevnad (mat, hyra, skydd et cetera). Vissa har en enorm respekt för detta, andra inte. I alla fall inte i lika hög grad som förstnämnda. Vissa kommer att lyckas mycket bra med sina investeringar, medan andra kommer lyckas ”helt okej”. Tyvärr kommer också många bränna sig rejält. Vissa så hårt att det är en personlig bankrutt, men de flesta kommer nog bränna sig så hårt att de anser att ”det här med aktier är ingenting för mig. Det är ju bara ruffel och båg; spel och dobbel”. Oavsett först- eller sistnämnda har de som bränner sig en sak gemensamt – de tillhör de ”utrotade”.
Som investerare är det mycket du ska och bör tänka på och jag tänker inte gå igenom alla; ty jag är av uppfattningen att det ska växa fram naturligt hos dig. Emellertid vill jag skicka med några faktorer jag anser vara mer essentiella än andra:
Ha alltid fokus på nedsidan och försök att minimera risken. Tänk Grahams ”säkerhetsmarginal” och krydda med Buffetts första och andra regel: ”Rule nr. 1: never lose money. Rule nr. 2: never forget rule nr. 1.”
Investera inte med kapital som du inte har råd att förlora.
Investera inte kapital som du är beroende av inom 5 år, och gärna längre.
Investera brett och ha gärna investmentbolag och/eller indexfonder som en bas.
Läs och lyssna på andra, men ta inte rygg. Låt dig inspireras och var tacksam för de uppslag du får, men gör alltid din egen analys.
Sprid dina inköp och köp inte allt på en och samma gång. Statistik visar förvisso att det i långa loppet är mer lönsamt att så göra, men kommer du klara det rent mentalt? Ta den retoriska frågan på största allvar, för det är en sak att säga det, en annan att också uppleva och göra det.
Medan våren övergick till sommar, om än inte i väder så åtminstone i kalendern, kom vi att se bottennivåer bytas mot dess antonym, eller däromkring. Vem hade kunnat tro att det skulle gå så snabbt? Att det skulle gå var jag aldrig tveksam över, men farten… ja, den tror jag inte bara tog oss som spår i kaffesumpen på sängen, utan även experterna som har sin kristallkula.
Oavsett medium kan olika grafer på avkastning, lyckade trades e.d. nu skönjas, där profiler visar hur väl det går och jag ämnar inte ifrågasätta om det är äkta foton eller ej. Ej heller ämnar jag ta bort det strålkastarljus som skall riktas mot dem. Att köpa på botten, när blodet flyter, är starkt och det kräver cojones. Dock vill jag lyfta fram de bieffekter som det kan få på oss som är åskådare.
När man ser andra visa hur bra det går för dem är den instinktiva känslan och tanken hos oss andra att vi jämför oss, för flockbeteendet från vår tid på savannen är hos oss fortfarande djupt rotat. Om du inte kunde bidraga till flockens/stammens bästa blev du utslängd och ensam på savannen bland farliga djur, insekter, växter samt andra, hotande stammar var detsamma som döden. Denna tankemekanism finns kvar än idag och när du ser person X ha bättre avkastning än du jämför du dig och känner ett sorts ”hot”. Ditt självförtroende får sig en törn, för helt plötsligt får du underlag som säger att du inte är störst, bäst och vackrast.
Det är lätt att i denna stund låta sig ryckas med. Medan ”fienden” leder börjar du tumma på dina regler, riktlinjer och ramar. Du börjar tänka på att öka risken lite. Bara lite. Kanske handla på kredit? Ja, men bara lite. Bara lite. Dessa tankar skall du inte göda, utan i stunder likt dessa är det lika viktigt som i andra att applicera system 2. Ta ett steg tillbaka och ta på dig de glasögon som stavs ”metakognitivitet” och ställs dig på utsiktsplatsen som stavas ”tredjeperson”.
”Här sitter jag och blir lite avundsjuk på person X. Denna har lyckats väl. Ja, t.o.m. bättre än jag. Jag känner att även jag vill befinna mig i samma situation som denna och jag vet att jag kan komma dit, men vägen dit stavas inte kredit, turnarounds där risken är den dubbla relativt uppsidan e.d., utan via att läsa, analysera, reflektera och diskutera. Fokus är på nedsidan och gör jag läxan kommer tiden att göra resten. Se längre än dagen och se istället veckor, månader ja t.o.m. år bort.”
Snabba lösningar behöver inte vara av ondo, men om du tillåter dig själv att minnas samt reflektera tror jag att du kommer ha mer negativa minnen än positiva sådana då du har tagit ”den första och snabbaste lösningen”(?).
Flera gånger tidigare har jag skrivit om att ”never go full retard” och detta går att applicera på allt och inget. Hellre två steg fram och ett tillbaka än vice versa och ja, det kommer alltid att finnas många som är bättre än jag, men om livet vore en tävling skulle vi alla vara förlorare, för innerst inne har vi alla en och samma fiende – oss själva. Och denna blir och är aldrig nöjd. Aldrig.
Fokus på dig och din portfölj. Inspireras av andra och ta lärdom, men låt inte andras framgång och lycka lura dig till mindre bra och kloka beslut, för det kommer enbart leda till en negativ sprial där du mer och mer gräver den grop som Buffett säger att du inte skall gräva.
”A fool thinks himself to be wise but a wise man knows himself to be a fool.”
Politik är ett ämne som det sällan slutar att diskuteras om och bra är det. En fråga som alltmer börjar bli tydlig, om än enbart för de som har ett genuint och välmenade intresse för dess existens i allmänhet, men dess roll i det egna landet i synnerhet, är om dess funktion har spelat ut sitt sista kort? Idag väljs politiker av folket och sällan finns det några tydliga och, för befattningen, skarpa kunskapskrav, likt vore det den svenska grund- och gymnasieskolan. Ett av flera exempel är Ulla Andersson, som är ekonomisk-politisk talesperson för Vänsterpartiet. Hennes utbildning och erfarenhet av frågor berörande detta viktiga ämne är… få, för att säga det på ett snällt sätt. Studera bilden nedan (riksdagen.se) och välj själv om du anser detta som passande för en person, som mycket väl skulle kunna bli finansminister i Sverige... för att nu inte nämna Vänsterpartiets ersättare till Jonas Sjöstedt. Detta då det just nu är tre disktriktigt som har valt att nominera och stödja fru Andersson.
Vad är syftet med och för politiker? Skall de vara proaktiva, aktiva eller reaktiva? Tyvärr verkar fallet ofta vara att de är inaktiva med att skapa beslut och underlag och mer aktiva med att ordfajtas över vem som tog den sista Tobleronebaren i fikarummet, eller vems tur det är att klias vems rygg. Idag finns många lagar, restriktioner, regler et cetera som noterade bolag måste förhålla sig till. Många av dessa är bra och mycket positiva, men vissa är förlegade och andra är till och med hämmade för välfärden.
"[...]där de krokiga vägarna skulle få labyrinten på Kreta, där Thesus besegrade minotauros, att framstå som autobahn[...]"
I en artikel i The Economist skriver Adena Friedman, som är VD för Nasdaq, attdet finns en risk för att den växande populismen kan slå undan kapitalismens grundvalar, vilket jag skrev om redan 2016. Allt fler röster höjs om att dagens ekonomiska system tillika ekonomi i allmänhet gynnar några få, medan massan inte får ta del av välståndet. Till viss del är detta en sanning, men att förstatliga bolag, såsom Corbyn önskade göra, eller hindra nya, framväxande och expansiva bolag är att ta död på världen och dess utveckling.
Fri marknad, fri konkurrens och kapitalism är, enligt mig, essentiella för utveckling. Utan dessa kommer bolag inte skapas, utvecklas, frodas och därmed ge avkastning - välstånd. Det som måste till är att politiker dels inser detta, dels skapar förutsättningar för att allt fler bolag kan göras tillgängliga för massan och inte enbart rika investerare (eller Private Equitybolag), såsom Zuckenberg med flera.
Politiker, och därmed politiken, har inte hängt med i den snabba utveckling som skett sedan det nya milleniet och tendensen är tydlig; utvecklingen går allt snabbare, men de politiska grundvalarna, dess utformning, dess företrädare et cetera blir för varje steg allt mer förlegade. Som ett exempel kan dagens hårda kapitalkrav på banker lyftas fram; dessa hindrar dessa institutioner från att fullfölja ett av sina grunduppdrag, nämligen att erbjuda kapitalförsörjning. Därtill har det kommit att bli ett lapptäcke av regelverk de senaste tjugo åren, där de krokiga vägarna skulle få labyrinten på Kreta, där Thesus besegrade minotauros, att framstå som autobahn. Dessa regelverk är inte bara syftade till och mot banker, utan mot marknaden i dess helhet.
"[...]Utvecklingen må kanske inte ske exponentiellt, men det är ej långt därifrån[...]"
Otaliga bolag väljer att stå utanför de publika marknaderna på grund av dessa snåriga stigar, inkonsekventa politiker och regler, hot om både det ena och det andra, vilket gör att det välstånd som de skapas enbart tillfaller grundarna samt de mycket rika, som kan gå in som privata investerare. Således fortsätter inkomstklyftorna att öka och med det även pöbelns aggression, avundsjuka och minskade tillit till dem, men också till systemet. Likt vore det en ekvation är den naturliga följden på denna att populistiska ledare, som saknar den kompetens, erfarenhet och de grundkrav som krävs för att styra ett land, vinner mark.
Reglerna och tillsynen mot bolag skall absolut vara hårda, tydliga och konsekventa, men hela processen måste förenklas. Det lapptäcke som idag är gällande måste rivas upp och ersättas med ett nytt, icke bestående av lappar, täcke. Dagen politiker tycks sakna den kunskap som krävs för detta och frågan är om vi inom en snar framtid kommer att gå mot ett mer teknokratiskt styre(?). Utvecklingen må kanske inte ske exponentiellt, men det är ej långt därifrån. Politiken och dess företrädare är inte ens i närheten av att hålla jämna steg – något måste göras.
Att skapa möjligheter för massan att få kunskap och förståelse om marknaden och hur den är essentiell för välstånd är en fråga som borde ligga mycket, mycket högre upp på envar lands prioriteringslista, inte minst Sveriges. Ett ”enkelt” steg vore att börja med privatekonomi under grundskolans senare år och även fortsätta med det i gymnasiet. Ett annat vore att införa kunskapskrav på olika poster inom regeringen.
Meritokari må vara ett radikalt förslag, men tror du att det kan komma att bli allt mer av en sanning under det kommande decenniet? Varför/varför inte?
Det vore hemskt att se en framtid likt i filmen Idiocrazy...