Blog Archive
Staten kommer tvingas att välja - är du vinnare eller förlorare?
Det vi har fått se i USA och då inte bara om det hemska som hände den 6/1, då anhängare till Donald Trump forcerade sig in i kongresshuset, utan det finns att se såväl i Norden som i andra delar av västvärlden. Mycket av detta hat; denna misstro mot såväl staten som sin granne beror på flera faktorer, men två av dessa är mer betydande än andra.
Ökad livslängd och automatisering av många ”enkla” arbeten.
Vi lever längre och längre och detta är ingen nyhet. Ej heller är det en nyhet att detta betyder att de som är i arbetsför ålder, dvs. mellan cirka 18–67, kommer få stå för en än mer tung börda; generera skatteintäkter att betala för äldrevård, omsorg, sjukvård, skola, polisväsende och alla andra delar som hör välfärdsstaten till. Tyvärr tycks ingen politiker ha velat ta tag i denna fråga och på allvar leda den. Säkert har en majoritet(?) av dem förstått(?) varthän trenden går, men ingen har vågat lyfta upp detta enorma problem, för det skulle ju kunna leda till att de blir mindre uppskattade av sina väljare, får mindre förtroende etc. (kort sagt; det har varit egoistiska faktorer som har drivit dem att inte lyfta denna extremt viktiga fråga).
Att ”maskiner och robotar” tar över är ej heller det en nyhet och även om detta ska tas med en nypa salt, för det kommer behövas människor som ser över/servar etc., men dessa kommer att vara mycket få i antalet relativt alla de som tidigare stod på bandet. Självklart finns nya jobb och självklart kan de som får lämna ett industrijobb klara sig, men i många fall erfordrar detta att de utbildar/vidareutbildar sig. Det är inte säkert att Jens, 52 år är ”så sugen” på det, eller att Lisa, 41, som var nöjd med sitt 7-16:00-jobb och inte har några andra arbetsambitioner, ”känner för det”. Alla vill inte börja studera och utbilda sig när de har passerat en viss ålder, eller så har de inga ambitioner för ett arbete som kräver en form av utbildning. Visst kommer de att tvingas till det, men innan detta händer kommer det gå flera år som fylls av meningslösa insatser från såväl arbetsförmedlingen sjukvården, Försäkringskassan et cetera – insatser som kostar pengar. Var kommer dessa pengar ifrån? Precis – skatteintäkter från de som arbetar. Det blir alltså en större och tyngre börda för de som är i arbete.
Inte bara blir det i många fall ett slöseri (för i vissa fall är insatserna från ovan myndigheter viktiga och adekvata), utan det blir också som så att tid, medel och energi läggs på sådant som egentligen inte borde ges detta. Således har vi en skev fördelning, vilket kommer att skapa ett än mer växande missnöje. Vi kommer att få se en växande del av befolkningen som kommer att såväl citera som parafrasera Leif Östlings ”Vad fan får jag för pengarna?”. Av denna skara består en del av de som hamnar utanför arbetsmarknaden och förväntar/har förväntat sig att då bli fångad av alla sociala- och ekonomiska skyddsnät som på pappret skall vara dem tillgängliga. Dessa kommer få en chock när de inser att verkligheten inte ens är i närheten av berättelsen/sagan. Sedan finns den andra delen och denna är de som arbetar; de kommer vara mycket arga över att se hur deras skatteintäkter slösas på insatser som egentligen inte borde göras.
Kommer dessa olika läger att ställas mot varandra? Självklart!
Incels
En del i ovan, för allt och alla går ihop på ett eller ett annat sätt, är den ökade graden av unga, outbildade/lågutbildade män som hamnar efter det andra könet, dvs. kvinnorna. Många och mycket tyder på att kvinnor idag har bättre studieresultat under alla skolans stadier, kommer in på de mest framstående och eftertraktade universiteten, får de mest eftertraktade och, oftast, högavlönade jobben et cetera. Kvar i Filipstad sitter Uffe och Stoffe, arga över att inte ha kommit in på sin drömutbildning. Medan de spyr galla över hur förjävligt allt är, sitter de och spelar Call of Duty, chattar och diskuterar i en discordkanal et cetera.
Ovan ”grupp” är en som har vuxit fram under en lång tid och så sent som den 6/1 kom P3 Dystopia ut med ett avsnitt som ”Incels”, vilket är begreppet för de unga män som tvingas till ett ickevalt tillika icke-önskvärt celibat leverne (ie. Utanförskap). De blir en exkluderad grupp, eller ser sig i alla fall som en sådan, och här har vi den nya underklassen. Om 5, 10, 15 och 20 år ses detta vara en enorm samhällsekonomisk fara, men absolut en social och välmående sådan; vi kommer ha en underklass av unga män i åldrarna 18-35, som inte har klarat av att hålla jämna steg med kvinnorna och för varje dag som går, ökar glappet. Att kvinnor sedan är de som kan överleva helt själva (t.ex. provrörsbefruktning) gör att de är än mer starkare.
Ovan fara tillika problematik lyfter även Alexander Bard och Jan Söderqvist fram i sin bok Digital Libido (gällande Bard diskuterar han även detta i denna och denna pod, varav förstnämnda jag tidigare skrivit om). Inte bara dessa herrar, utan även fler, såsom Emma Leijnse, journalist och författare till boken Fördel kvinna: Den tysta utbildningsrevolutionen, presenterar detta tydliga och övergripande Youtube-klipp.
Staten kommer tvingas att välja (ie. prioritera), för nuvarande skattesystem är inte anpassat och acklimatiserat för 2020-talet och decennierna därefter. Vad kommer att prioriteras? Skolan? Pensionen? Trygghet och kampen mot kriminaliteten? Detta är frågan som ingen (politiker) vill vistas med, men som tyvärr kräver all energi och koncentration. Beroende på vad du tror kan du exponera dig; tror du t.ex. att det kommer bli mer ”var man för sig själv” gällande pensionen är det absolut första steget att börja spara och investera. Tror du att privata skolor kommer bli mer legio än dess antonym är AcadeMedia (ACAD) ett bolag att hålla koll på. Beträffande säkerhet finns b.la. Securitas och G4S.
Tror du på ovan beskrivna utveckling och hur anpassar du dig samt hur exponerar du dig mot det?
(Tillägg gällande något helt annat; innan jul sålde min bok slut(!) och många har frågat om när den åter finns i lager. Jag har nu fått svar från förlaget, som låter hälsa att den finns på lager hos dem (PUG.se) och kommer finnas på Adlibris m.fl. på måndag.Förra veckan, närmare bestämt onsdagen den den 16/12, nåddes världen av att delstaten Massachutsetts anmäler närmäklaren Robin Hood, som under den värsta tiden under de stora börsfallen under mars kom att bli mycket uppmärksammad. Utöver nämnda delstat kom nyheter under den efterföljande torsdagen att den amerikanska finansinspektionen – SEC – ”… anklagar den populära nätmäklaren Robin Hood för att ha vilselett sparare om hur bolagets appbaserade aktiehandel genererar pengar och för att ha misslyckats med att genomföra utlovad handel.” Det dröjde inte många timmar till innan den sista nyheten för dagen nådde marknaden – Robin Hood gick med på att betala en böter om $65 miljoner.
De senaste åren har vi alla fått se hur en sorts ”gameification” har kommit att ske. Dagligen tycker jag mig kunna se hur såväl Avanza som andra aktörer berättar om kommande, nya funktioner på såväl hemsidan som i appen och visst är det uppskattat, men tro inte att det inte finns en bakomliggande tanke. Allt är inte bara skapat för att ge den bästa upplevelsen, utan även för att locka till köp och därmed göra steget från tanke till aktion hos konsumenten/användaren så minimalt som möjligt. Jag anklagar inte Avanza och dess likar, utan applåderar dem. Precis som de stora ”jättarna”, Facebook, Alphabet, Amazon, Twitter et cetera, vet de hur människans psyke fungerar och vilka knappar man skall erbjuda vid vissa specifika tidpunkter.
Nu är jag inte fullt insatt i Robin Hood och det nyss öppnade tillika avslutade fallet mot dem, men likt många av mina fränder (host… Sparo), och som jag själv tidigare gång på gång har betonat, har den enskilda individen ett ansvar. Robin Hood-spektaklet och spelinspektionens alla utspel det senaste året med allt från max 5000 kr per vecka hos en och samma leverantör (med följden att alla hoppar mellan olika av dessa samt till de oreglerade, där inga maxbelopp existerar) till att ingen reklam får göras under dagtid är bara några axplock på hur staten och de styrande behandlar ”folket” likt vore de sex år och beroende av såväl sin snuttefilt som napp med bamsemotiv.
Jag förstår att det framkommer som att jag lägger i både en som två övre växlar av detta och att jag överdramatiserar och att jag till viss del jämför äpplen och päron, men… har individen INGEN EGEN SKYLDIGHET samt att vara ANSVARIG FÖR SITT EGET BETEENDE? Är det verkligen Klarnas fel att herr Karlsson köper såväl ett PS5 som Occulus Quest 2 och även slänger med lite extra tillbehör när han ändå håller på? Han måste ju hålla jämna steg med alla som figurerar i hans flöden på både Twitter som Instagram. Att han inte har råd är inte en ursäkt och det där med betalning löser sig ju alltid – det är ju trots allt avbetalning och då är det ju billigare…
Ja, det finns individer som har problem och som har diverse psykologiska nedsättningar samt andra utmaningar och dessa skall alla se till att hjälpa och inte att utnyttja, men inte har var och varannan Svensson det, eller? För drygt en vecka sedan skrev Sparo om den äldre man som inte bara en, utan två(!), gånger agerat likt han saknade en förmåga att tänka själv och med det inse att det alltid finns två sidor av ett och samma mynt.
Jag börjar undra om den inflation som tycks saknas gällande valuta istället har infunnit sig beträffande ålder och kognitiv utveckling (läs; att bli, vara och agera likt en vuxen som tar tänker efter innan och sedan tar ansvar för sina ageranden).
Den värld som tycks skapas, eller redan till en viss grad har skapats, tycks gå ut på att oavsett vad jag – individen – gör för fel så är felet egentligen inte mitt, utan istället är det alla de som erbjuder tjänster och produkter. Det är deras fel att jag lockas att köpa, för inte kan jag stå på mig och utgå från min unika livs- och ekonomiska situation? Vad kommer härnäst? Ha begränsade öppettider på diverse livsmedelsaffärer, för det har visat sig att de som lider av fetma orsakad av överkonsumtion av socker tenderar att åka och handla på fredagar kl 15-17:00? Vissa lider tyvärr av bulimi, som är en hemsk psykologisk utmaning, och här visar data att de tycks besöka affären sent på kvällen för att köpa överflöd av allt från kladdkakor till Frödinges blåbärspaj. Således kommer alla ICA-butiker i SWE att vara stängda efter kl 19:00(?).
Vem vet, snart kanske det kommer förslag på att Systembolaget skall hålla stängt även på lördagar, då det visar sig att folk tenderar att dricka mer under sin ledighet och att detta, i vissa fall, men långt ifrån alla, leder till våld, oro et cetera (att staten inte förstår att alla då kommer köpa en vfardag och spara till helgen är, tyvärr, en no-brainer). Jag ämnar inte bagatellisera sistnämnda och jag vet att det finns de som har blivit drabbade/drabbas av berusade människor. Dock är det en annan (viktig!) debatt, men problemet och till viss del lösningen är densamma; det är individen som är ansvarig för sina handlingar.
Jag har god lust att maila Jackson, Nolan och Tarantino och lägga fram mitt manusförslag på en ny film – ”The Last Grown Up on Planet Earth”. Det jag just nu ägnar all tankeverksamhet åt är att reflektera kring vilka som skall spela huvudrollerna. Förslag?