Djur uppväxta i fångenskap får annorlunda beteenden än vilda djur uppväxta i sin naturliga miljö. De får ofta mat på regelbundna tider, på samma plats och utan större ansträngning. De behöver inte heller frukta andra djur människan inkluderad i någon större utsträckning. Avkomman till djur uppväxta i fångenskap har naturligtvis lika dåliga förutsättningar att klara sig i sin naturliga miljö. Hundratals år av medfödd instinkt eroderar snabbt i en konstlad, kontrollerad och mer riskfri miljö.

Sedan en lång tid har finansmarknader också berövats delar av sina naturliga förutsättningar för en normal tillvaro. Räntan såväl styrränta som de långa marknadsräntorna har gått ner sedan början av 90-talet. Noll- och minusräntor har blivit vardag i många länder, framför allt i de utvecklade ekonomierna. Låga räntor har bidragit till en ökad skuldsättning hos såväl hushåll, företag och enskilda länder. 

 Idag är skuldsättningen så hög att den i sig själv har blivit ett hinder för att höja räntorna. Hushåll, företag och flertalet länder skulle helt enkelt inte ha råd att betala räntekostnaderna vid ett högre ränteläge.Styrräntan kontrolleras av centralbankerna och är därför ett mindre problem. De längre marknadsräntorna och krediträntorna är däremot marknadsstyrda och kan falla eller stiga beroende på marknadens olika förväntningar. Så har det i alla fall varit. Inte längre.

Jag vill redan här betona att jag tycker många centralbanker, Riksbanken inkluderad, har agerat kraftfullt, korrekt och snabbt under coronakrisen.  Erfarenheter från IT-bubblan och Lehman-kraschen under 2000-talet har gett stridserfarenhet till berörda myndigheter och kortat ner beslutsprocesser. Till skillnad från tidigare kriser, som var finansmarknadskriser, började coronakrisen som en makroekonomisk kris med stora störningar inom såväl utbud som efterfrågan. 

Arbetslösheten ökar snabbt och osäkerheten om hur pandemin kommer utvecklas är fortfarande stor. Att förhindra att en makroekonomisk kris sprider sig till finansmarknaden och därmed framkalla en ny skuldkris (jämför Lehman) blev därför det första och viktigaste målet för centralbankerna. Tusentals miljarder dollar, euro, pund och kronor har tillförts de finansiella marknaderna via centralbankerna. Man har köpt finansiella tillgångar allt högre upp i risktrappan. Riksbanken köper företagsobligationer, amerikanska centralbanken Fed köper aktier via ETF-marknader.Att vi efter börsfallet i början av året haft den snabbaste uppgången någonsin på världens börser är inte så konstigt. 

Finansmarknadens aktörer har, likt djuren på Noas ark, lärt sig att maten (pengarna) kommer, och ofta i en större mängd än vad man förväntat sig. Aktiemarknaden är snart tillbaka på samma nivå som innan krisen.  Samma sak med obligationspriser och vilket jag finner märkligt guldpriserna är också de högsta på tio år. Dit brukar man annars bara fly till när allt annat känns riskabelt. Men likt vatten letar sig centralbankernas nytryckta pengar in i finansmarknadens alla skrymslen och vrår.

Jag tillhör den äldre generationen på finansmarknaden. Risk och avkastning har alltid varit centrala begrepp. När jag pratar med jämnåriga  upplever jag att de resonerar likvärdigt. Vi har alla levt i vilt tillstånd.  Bland många yngre upplever jag, helt naturligt, ett annat synsätt: ”Kör så det ryker centralbankerna hoppar in om det behövs!” De har växt upp i djurparken.Varje börsfall har blivit ett köptillfälle.Varje kris har blivit en möjlighet uppbackad av nya pengar.  Låna på bara skulderna är redan så stora att man aldrig kommer tillåta räntorna att stiga.Då går det åt h-e.

Världens centralbankschefer är naturligtvis fullt medvetna om detta.  I sanningens namn har man nog inte kunnat agera på något annat sätt än man gjort under de senaste kriserna. Blodflödet måste stoppas innan man funderar på konvalescensen.  Samtidigt finns i alla fall inte vad jag sett någon långsiktig plan att rätta till obalanserna. Vid försök att strypa de finansiella stimulanserna (”Taper tantrum” 2013) har marknaden panikerat. Är djurparken det nya normala?Är jag, med erfarenheter från en någorlunda oreglerad marknadsstruktur, en rödlistad art? Den nya generationens finansmänniskor har växt upp i en annan miljö. Klarar de av att sättas ut i naturen igen? Att ta risk och låna är mer gångbart än på min tid. ”Who can blame them”?

Coronapandemin kommer att förändra vårt samhälle på många olika nivåer och inte minst hur vi använder våra bostäder. Det preliminära resultatet från den undersökning som genomfördes nu i juli visar tydligt hur hemmet i stor utsträckning också har förvandlats till arbetsplats under coronapandemin, undersökning som genomfördes nu av Riksbyggen.

Ser också flera intressanta trender hur svenskar redan har och vill ändra sina tidigare vanor och boendeförhållanden.Ett av de mest överraskande svaren uppges vara att relativt många redan funderar på att byta boende eller redan har gjort det på grund av pandemin.

17 procent av de tillfrågade, eller nästan en av fem, svarar på att de funderar på att förändra sin boendesituation eller har redan gjort det på grund av Corona. En möjlig förklaring är att en del upplever att de behöver ytterligare ett rum eller utrymme för att bättre kunna jobba hemifrån.

Det kooperativa bolaget är en av Sveriges största aktörer på bostadsmarknaden och förvaltar drygt 300.000 bostäder på över 400 orter. I undersökningen som i juli skickades ut till boende i Riksbyggens bostäder svarade 500 personer. 29 procent av de tillfrågade uppger att de har undvikit arbetsplatsen under coronapandemin. Av dessa har 77 procent arbetat hemifrån. Om bostaden saknar hemmakontor är köket och vardagsrummet den mest populära platsen för hemarbete. 

Många tycker att det är positivt och leder till ökad livskvalitet. Och den största fördelen med att sitta hemma och jobba är att man slipper restiden till och från jobbet, vilket 79 procent av de tillfrågade instämmer i. ”Hela 63 procent anser samtidigt att de saknar den sociala aspekten med att träffa kollegorna.”

Många har upptäckt det inte bara fungerar utan också innebär stora fördelar. Men det ställer sannolikt nya krav på teknik, ändrade planlösningar och andra förändringar i framtidens bostäder,vilket alla bostadsutvecklare måste möta framöver.