PerPenning
Likes
252
Antal inlägg
544
Följare
54
Medaljer
0
Stad
Lund
Om användaren
Tid är pengar, pengar är makt, makt över din tid! För vad är pengar om du saknar tid att använda dem? Får du verkligen ut tillräckligt per penning spenderad? Jag är en knappt femtio år gammal pappa och make med två barn i skolålder, villa, bilar, amorteringar och kostnader - ganska lik många andra i det hänseendet. Vad Per däremot under senare år har insett är att en privatekonomi med mer trygghet, utrymme och frihet är något värdefullt att sträva mot. Många mer än Per behöver sätta sig ned och fundera igenom vilka prioriteringar som är viktigast och vilka som egentligen inte spelar någon roll. För egen del har Per insett att det värdefullaste han äger - tiden - byter han bort mot pengar. Dessa pengar är därför synnerligen värdefulla. Per vill att de ska ge god utväxling - han vill ha mer nytta och glädje per penning spenderad.
Kontakt email

RSS

RSS feed
18 oktober

Evighetsgeldenär

 

Vi är tydligen inne i årets bästa börstid, har jag hört. Hur det blir med det återstår väl att se. Det finns obotliga optimister och allvarliga pessimister - och alla har de en åsikt kring hur det ska gå. Själv litar jag inte på någon, och knappt mig själv, så min diversifiering är spretig - aktier, fonder, utlåning, räntesparande och en trög kassa. Jag glömmer aldrig hur dyrt det är att tappa för stora värden då jag förlorar värdefull tid i nästa uppgång - jag är i högsta grad riskavert.

 

Jag är också ett svart får i familjen - och då menar jag tjocka släkten - då jag och hustrun är några av de få med lån. Nästan ingen annan har det. Hus är avbetalda, liksom studieskulder och annat. De sitter nu med låga kostnader och ofta fina inkomster - då har man faktiskt, om man vill, råd med en hel del lyx. Fina bilar och dyra hus, för att nämna något.

 

Så som familjens svarta får så har vi både bo- och studielån. Vi är dock inte längre medellösa, så som vi var för tio eller femton år sedan. Vi riskerar ingen privat finanskris oavsett om räntorna går upp eller om jobb förloras och det är i sig en blodtryckssänkande medicin. Sammantaget är det fyra lån vi har.

 

Tittar man på Lyxfällan så är det inte ovanligt med tjugo eller trettio lån och krediter med ofta höga räntor. Man tycks många gånger ha tappat kontrollen och lusten att ta tag i det hela. Att kunna göra enkla beräkningar tillhör också ovanligheterna. Exempelvis har en vissa deltagare svårt att se att se skillnaden på räntekostnad och månadsbelopp. Något som jag tyvärr sällan ser i detta program är diskussioner kring den så kallade snöbollsmetoden, speciellt i de fall då hopbakslån inte går att fixa.

 

Metoden är kontroversiell eftersom den inte beaktar hur dyra olika lån är eller vilket det bästa sättet att betala av sina lån är. Snöbollsmetoden fokuserar istället helt på mänsklig psykologi och är designad för att göra det så lätt som möjligt att behålla sin motivation. Snöbollsmetoden gör detta genom att försöka låta den skuldsatta se resultat av sitt arbete så fort som möjligt.

 

Man skriver helt enkelt ned alla sina lån i storleksordning med det minsta först. Detta är nu den ordning du skall försöka betala av lånen i. Du skall börja med att fokusera alla dina extra betalningar mot det minsta lånet och sedan när det är helt avbetalat så går du vidare till nästa lån på listan. Du fortsätter så tills alla lån är avbetalda.

 

Skall jag använda snöbollsmetoden? Det beror helt på din personlighet. Om du vet att du har svårt att hålla dig motiverad om du inte ser snabba resultat då skall du använda snöbollsmetoden.

 

Att vara skuldsatt är däremot för en del mer av en livsstil än ett uppenbart problem. Mer än 400 000

svenskar är registrerade hos kronfogden. nästan 200 000 barn lever i hushåll med skulder hos kronofogden. 100 000 svenskar har funnits i kronofogdens register i 20 år eller mer. De kallas evighetsgäldenärer. Dödligheten är 30 gånger högre för personer som genomgår skuldsanering än befolkningen i allmänhet. De som är under utmätning får nämligen ofta mindre kvar än de som har försörjningsstöd.

 

De flesta som hamnar i en skuldfälla gör det för små skulder och en oväntad kris: det kan vara en uppsägning eller en skilsmässa. För många är skammen värre än fattigdomen - man nedvärderar kanske sig själv och känner sig utanför och vid sidan av alla gemenskaper. Barn ser sina föräldrar sitta i köket och gråta över en hög med räkningar. Depressioner och missbruk kan bli följder.

 

Sverige är inte landet lagom när det kommer till skuld, där är svenskar snarare extremister. Vi är världens mest skuldsatta folk. Samtidigt har den svenska kulturen en hård skambeläggande syn på de som inte kan betala sina skulder.  I Sverige preskriberas brott som grov våldtäkt efter 15 år, men inte skulder. Svenskar är också ett av Europas mest betalningslydiga folk. Svenskar är så rädda för betalningsregistret att de till och med betalar bluffakturor.

 

Kreditbolagen har samtidigt lagarna och statens fulla tyngd genom kronofogden i ryggen. De kan fullt lagligt sätta räntor på flera tusen procent och bombardera reklam mot svaga och desperata. Det är en galet låg etisk nivå på stora delar av branschen.

 

Att lära sig att undvika skulder är en prioritet ett för mig när det gäller mina barns utbildning.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

23 september

Räkna med

 

Lördag morgon, kunde inte sova trots att jag egentligen hade behövt vila ut någon timme till. Ont i ryggen, sträckt någonting och förmådde inte ligga ned längre. Blir lite matt - jag behöver mina helger och i en så hög kvalitet det bara går. Inledningen blev nu lite avmätt. Dock lycklig över morgondimman över nejden och att få bo och leva i detta vackra landskap.

 

Så jag har tittat lite på ekonomin i stora drag. Det finns i princip ingen utveckling just nu, kan konstateras. Däremot har jag börjat sprida gracerna i flera korgar och på olika sätt:

 

  • guldhönan bor kvar hos Avanza i form av en ISK
  • hos Avanza har ett konto mot Alternativa öppnats men är än så länge tom
  • en guldkyckling har startats hos Nordnet som en ISK
  • en guldanka finns sedan ett bra tag hos Pepins Invest
  • Lendify 
  • Sparlån
  • En sparbuffert
  • En bilbuffert
  • Ett semestersparande

Avanza har jag varit trogen länge men jag har upplevt att tjänsterna dröjer och tar tid att implementera. Glädjande nog dök nu Avanza Auto upp så som ett svar till Nordnet:s Robosave som jag avser att investera ett mindre belopp via. Det är bra för alla parter med lite konkurrens, det håller katterna smala och smäckra, eller vad säger ni, Nordnet och Avanza?

 

Jag har ett bra tag varit intresserad av att investera lite på Alternativa listan och nu är det möjligt att göra. Det är nog Per H Börjesson som slutligen jagat in mig i den här okända fållan.

 

 

Anledningen till öppnandet på Nordnet var initialt ett enda, nämligen Shareville - jag avser att skugga några få väl utvalda investerare med mindre belopp. Men jag kommer också att prova deras nya tjänst - Robosave - med ett månatligt belopp.

 

Pepins är hittills en framgångssaga. Mina investeringar i Alvestaglass, Escapat och Urban Green är rejält på plus och det är glassen som leder det tåget med 120% i uppgång på drygt ett år.

 

Jag lånar numera ut en slant via både Lendify och Sparlån - vi får se vilken som presterar bäst över tid.

 

En trippel i buffertsparande finns - den första för bostaden, den andra för bilköp och den tredje för allt semestrande. 

 

Utöver detta finns så klart pensionerna som är spridda så som aska för vinden. Det är sorgligt att det fortsatt är hart när omöjligt att samla sitt pensionssparande. Jag har försökt att göra så goda val som möjligt i de olika tjänstepensioner jag samlat på mig genom åren - den svåraste är tyvärr den som är aktiv nu där min arbetsgivare valt att använda SEB Trygg liv - jag hatar att bara kunna välja smalt. Jan Bolmeson:s tips står där som mall numera. I PPM jobbar jag nu aktivt på ett tydligare sätt.

 

Jag har nu skapat en trevlig sparmatris i excel där jag kan se om jag uppnår de sparmål vi satt upp månatligen. Jag återkommer till den när den börjat fyllas på. Ska vara en motivator.

 

Nu börjar axellyftningar och liniment ge effekt på min stackars nacke och mina axlar - det kan nog bli en bra dag ändå.

 

Må gott i höstljuset!

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
21 september

Bilavslut

 

Ja, jag lovar - detta blir mitt sista inlägg kring bil för nu är affären klappad och klar. Och även om jag gärna haft något likt bilden med vingar och sköna former så är det ju inget konstverk jag köpt utan ett bruksverktyg. Det blev ingen 1948 Norman Timbs Special utan en 2012 Opel Astra Non-Special.

 

Kalkylen blev som följer:

  • 17 000 kronor för mitt inbyte
  • 72 000 kronor som mellanbelopp

Klart det svider. Nu blir det till att snabbt kompensera upp denna garanterade förlust. 72 lakan är många ostkorkspåsar oavsett om man räknar så illa som Ulla.

 

Jag ratar av erfarenhet en sak: ny personbil. Värdeminskningen är grotesk, man blir deppad för alla repor och parkeringsskador och den härliga nybilslukten vänjer man sig fort av med. Värdeminskningen är den i särklass största enskilda utgiften för bilägandet. Bränsle, service och skatt är närmast bagateller i jämförelse. De första hundratalet mil är som att elda upp sedlar. Pengarna försvinner utan att det märks - förrän det är dags att byta eller sälja den. 

 

Statistiken säger att första årets värdefall ligger mellan 30 till 45 procent i genomsnitt. Och för Opel Astra ligger det nära det senare procenttalet och det beror på att många av dessa bilar har sålts nedsatt i kampanjer - ingen poppisbil, helt enkelt. Däremot är det en bra bil.

 

Tar vi miltalskalkylen istället hamnar värdeminskningen på från 14 kronor och uppåt. Plötsligt har bilens bränsleförbrukning på kanske 7-8 kronor milen inte längre så stor betydelse. 

 

Avgörande för andrahandsvärdet är inte i första hand om märket är 'premium' eller inte. I första hand är det bilens pris som avgör nivån på värdeminskningen. Den som köper en småbil som exempelvis Hyundai i10 har du inte så mycket att förlora, oavsett om bilen efter fem år har förlorat mer än halva värdet. Det är ändå mindre än vad dyrbilköparen förlorar på ett år.

 

Vinnare är också kombimodeller, billiga instegsmodeller och bilar utan tillvalspaket. Kunden på begagnatmarknaden är en rationell bilköpare som framför allt köper ett transportmedel. Många tillval kan därför betraktas som en engångskostnad och de faller i värde betydligt snabbare än bilen i övrigt. Begagnatkunden betalar inte extra för prestanda, lågprofilhjul och sportchassi. Bland de få tillval som är relativt ekonomiska är luftkonditionering och metalliclack.

 

Jag ratar också privatleasing. Bilföretag har de senaste åren marknadsfört privatleasing i stora braskande annonser - alltså att man hyr bil under en längre period. Men tro inte att det minskar värderaset. Värdeminskningskostnaden är oftast med råge inbakad i bilhyran. Privatleasingkalkyler är inte fördelaktigare än traditionellt köp av bil.

 

Jag väljer begagnad bil. 

 

Ha en underbar afton!

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
9 september

Sent på bollen

 

Jag trivs med helg. Jag mår gott en lördag och söndag. Då får jag ju göra vad jag vill. Just denna lördag är vigd åt att umgås under nöjsamma former med min älskade familj - vi ska ut på tur och promenera, titta på sedvärdheter och äta och dricka gott. Man ska vara rädd om sin fria tid, sin fritid.

 

Nu kom det till sist, det underbara dödkorset i OMXS30. Underbara? Jo, all förändring är underbar för det visar på utveckling och nu gick vi faktiskt - enligt denna enkla tekniska indikator - över i en björntrend.

 

 

Du kan så klart välja att förhålla dig till den eller inte. Jag, däremot, får ytterligare en förstärkt syn på att det är mycket försiktighet i mina investeringar framgent som gäller. Dessutom finns det ytterligare två viktigare faktorer - alla pratar investeringar och kvällstidningarna samt gratisblaskorna har investeringsartiklar. Och när det är så, det är då det börjar bli för överhettat. För vi vet alla att medelsvensson alltid är sent på bollen.

 

Intressanta dagar är det också kring Nordeas flytt av huvudkontor. Statsministern, som alltid duckar när han själv kommer under lupp, ryar nu om bankens etiska värderingar. Folk är förbannade och lämnar banken. Jag har min åsikt men tänker inte värdra den här. Däremot så är det fakta att Nordea är en bank som får uselt betyg av kunderna i Finansbarometern, som nämns över 10 000 gånger i de Panamadokument som lyfter fram hur rika fått hjälp att via skatteparadis undvika skatt och som har en styrelseordförande, den finländske finansmannen Björn Nalle Wahlroos, som häromåret hävdade att 80 procent av folket är idioter när det gäller pengar. Hmm, förresten - Björn är kanske inte helt fel ute? Jag tänkte kort uppehålla mig kring denne herre.

 

Björn Wahlroos är ingen nalle - han är mer lik en hyena. Han jobbar inte direkt med sin sympatiska sida utan är kantig, självupptagen, härskarmental och troligen psykopat. Jag har aldrig träffat mannen men gör ändå denna analys - jag lyssnade på hans sommarprogram 2014. Jag har dock inga dubier kring hans förmågor att leda ett eller flera företag till framgång - men få vill nog ha honom som chef. Men det sitter väl lite i det finska arvet och storskogens gener - finnar är ju ett folk som tiger på två språk, äter bark till frukost och bastar sig till döds, inga förutfattade meningar här. Men dum, det är han inte. Till skillnad från svetsloppan som kritiserar honom.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

21 augusti

Skeendena

Jag skrev nedan strax innan semesterns slut 2013 - lika aktuellt som då.

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte.

 

Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprakt jag aldrig upplevt. Skeenden som jag missar om jag inte landat.

 

Ett skeende. Det är ett vackert ord. En aning mystiskt och med en lätt dimma av fantasi svept kring sig. Dess synonymer ter sig klumpiga och fula. Som att jämföra lätta andetag med ett tungt flåsande. Eller en mild, nästan ohörbar bris med luft från en blåsbälg. Förlopp och processer finns på jobbet men skeenden är för älvlika för att ens märkas där. När vi inte är i nuet kan ett skeende aldrig hävda sig.

 

Imorgon kommer min väckarklocka att tvinga mig ur mitt slummer inför min första arbetsdag efter semestern. Jag bävar, inte inför arbetsuppgifterna eller tiden som åtgår, utan inför det som jag vet kommer att ske. Kanske inte direkt men avklingande. Inte allt på en gång men definitivt allt ändå. Jag kommer att tappa bort och missa skeendena.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

10 juli

Att bli frisk

 

Jag är sjuk. Riktigt sjuk. En del kallar det mansförkylning men det är något mycket värre än så. Dagarna lever jag så som zombie, hasar mig fram och ger ifrån mig gutturala läten och ljud och om nätterna brottas min kallsvettiga kropp med lakan medan min hjärna hakar upp sig upprepande, vansinniga, galna mardrömmar.

 

Jag levde i min sjukdoms kval onsdag till fredag förra veckan och knotade på med att jobba hemifrån för att skona mina kollegor från smittrisken. Mitt jobb är ganska krävande och dessa arbetsdagar tog nästan kål på mig. Jag var helt enkelt utslagen efter mina timmar i kontorsstolen och sov mest eller slumrande oroligt. Men när helgen kom så slog kroppen bakut och jag blev ännu sämre. Lördagen och söndagen var en dimma och en illusion - jag minns inte när mått sämre.

 

Efter att natten mellan helg och vardag var hemsk på alla de sätt så tog jag beslutet att sjukskriva mig. Det var ett kval men samtidigt en lättnad - jag hade inte orkat fortsätta. Jag behöver vila. Det stora kvalet ligger i ekonomin - det är jättedyrt att vara sjuk.

 

De allra flesta människor som blir sjuka är korttidssjuka - det är ju förkylningar och influenser. Sveriges sjukförsäkringssystem fungerar som så att arbetsgivaren är skyldig att betala sjuklön under de första fjorton sjukdagarna. Detta är ju i sig en belastning på ett företag och ju mindre antal anställda desto tuffare, det har jag all förståelse för. Men jag som arbetstagare tar också en rejäl smäll.

 

Den första sjukdagen är en karensdag utan ersättning. Därefter får man som högst 714 kronor per dag - detta motsvarar en månadslön på c:a 15 800 kronor. Jag undrar vilka heltidsjobb som ligger på en sådan nivå idag? Ett enkelt räkneexempel applicerat på mig själv innebär att jag är sjuk tre dagar. Då får jag för dessa tre dagar 23 procent av min lön. Det är ganska hårda papper.

 

Riktigt besvärligt kan det bli för människor om de blir långtidssjukskrivna, det kan man se när man exempelvis läser forum i familjeliv.se. Många får en chock när de, trots ett av världens hårdaste skattetryck, inser att de blir rejält stukade ekonomiskt. Staten tar gärna pengarna från oss på en progressiv skala men en sådan används inte i den andra riktningen. Det är därför heller inte förvånande att de som faller hårdast vid lång sjukdom är de som tjänade bra medan de arbetade.

 

Jag är övertygad om att måndagssjukan inte existerar sedan många år - det är för dyrt. Och tyvärr är det så dyrt att människor tvekar att sjukskriva sig trots att de är sjuka. Man kämpar på trots allt. Pendeln har slagit över och slagit över för långt. Svensk arbetsmarknad ska väl inte behöva liknas vid ett arbetsläger där piskan viner?

 

Våra politiker fortsätter sitt verklighetsfrånvända ösande ur vår gemensamma skattkista och lovar miljardsatsningar på än det ena, än det andra. Jag undrar dock om de någon endaste gång tänker på att de där pengarna i skattkistan fylls på av människor som släpar sig ur sängen och till jobbet varje dag men får behålla inte ens hälften av inkomsten. Jag undrar om de inser vikten av att människor just går till jobbet? Med de förutsättningar som ges när man blir sjuk går nog alldeles för många till jobbet ändå - vilket skapar fler problem än samhällsvinster. Jag undrar varför intresset för människor i vårt samhälle som verkligen anstränger sig och kämpar på är så lågt.

 

Det var länge sedan som jag insåg att var och en måste se över sitt eget hus. Var och en måste spara till sin pension, sina sjuka dagar och alla andra dagar. Var och en behöver budgetera, planera och konsolidera sina privatekonomier. För ingen är egentligen betjänt av att ens tro att vårt välfärdssystem finns där för oss när vi behöver det. Nej, samhällskontraktet är urlakat och dess text suddig -  det enda som består är kravet på oss att arbeta, helst även när vi inte förmår, och kravet på att betala så mycket skatt det bara går - att lura oss på.

 

En av de allra första bloggar som jag läste och som jag inspirerades mycket av hette Frisk Ekonomi och skrevs av en kvinna i yngre medelåldern som fått en diagnos kring en allvarligare sjukdom och som därför oroade sig, med full rätt, vad det skulle komma att innebära för hennes familj och deras ekonomi. Detta var för över tio år sedan men är inte mindre aktuellt idag - blir du sjuk, och inte kan tillfriskna, är du påverkad ekonomiskt härifrån till din evighet.

 

Det är dyrt att vara sjuk. Men just idag är det en lättnad att jag trots allt - fortfarande - har rättigheten att sjukskriva mig. Hur det annars hade gått vet jag inte men min kropp och min hjärna är trötta och behöver vila. Ingen blir heller glad över att jag gör ett dåligt jobb, allra minst jag själv. Och när man är sjuk så kokar allting ändå ned till en enda önskan - att bli frisk.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
31 mars

Efter arbetet är jag inte där

 

Jag får då inte betalt för allt. Men eftersom min tid är dyrbar så säljer jag den så dyrt det går. Jag är ganska bra betald men samtidigt så arbetar jag flitigt. Men varje timme redovisar jag med största noggrannhet. Pengar är tid och tid är pengar - det hänger samman.

 

Att gå till arbetet är inte en hobby för mig. Inte heller ett socialt forum. Vore det inte för lönen skulle jag inte tillbringa en enda minut där. Jag gillar mina kollegor men de är inte mina vänner. Jag blandar aldrig samman korten - mitt privatliv är mitt och jag frotterar inte mina framgångar eller motgångar med någon. Det finns det däremot många som gör - deras arbete är så sammanflätat i deras liv att de ibland inte kan skilja dem åt.

 

Jag hörde vid ett tillfälle en kollega som liknade arbetsplatsen vid sitt andra hem - eller var det kanske det första? Han gick hemifrån för att gå hem två gånger per dag. Han levde sitt liv så som sitt arbete och tvärtom. Ibland satte han fel nyckel i dörrlåset hemma eftersom han alltid kom hem. Amenvaf? Jag förstår det inte alls. Jag beklagar, det är inget för mig. Jobb och fritid är olja och vatten i mitt liv och jag väljer alltid, alltid, alltid mitt liv före jobbet.

 

Lite märkligt är att arbetsgivare av idag tycks ha tagit på sig att vara vuxendagis åt sina anställda - man skaffar TV-spel och andra leksaker, man bjuder på läsk och kakor och man försöker skoja till det i största allmänhet. Ett sådant stohej är så kallad after work, något så otroligt fånigt eftersom det är ett påhittat låneordsuttryck. Men det låter ju fräsigt.

 

En gång handlade AW, som det kan förkortas, om att möjligen ta ett glas på puben på vägen hem. Idag är det rena festen som arbetsgivaren sanktionerar med teman, drycker, mat och - ännu fler lekar. Man kastar dart, hoppar säck och kastar bouleklot. Man festar loss en vanlig torsdag, kladdar på sina kollegor och brölar ut sina sämre sidor. På fredagen är man bakfull och sitter mest och hänger som en trasa innan man tar en tidig sorti. Jag förmodar att det hela handlar om att försöka vara en ball och attraktiv arbetsgivare men nog tusan har det gått överstyr.

 

Att after work blivit en del av arbetet började för flera decennier sedan. Teambuilding, vi-tänkande och företagskulturer med gemensamma värderingar skulle skapa maximalt produktiva och lojala medarbetare.  Förebilderna var ofta japanska eller amerikanska. En annan orsak var pubkedjorna som spred sig över landet med identisk inredning och med billig AW-öl som en av affärsidéerna.

 

När arbetsgivaren bjuder så kan det finnas en underliggande uppmaning om att det är obligatoriskt. My ass! Nej, jag väljer alltid om jag finner det förnöjsamt eller inte. Vissa saker gillar jag och kan tycka vara kul - men att ha spritorgier med mina kollegor tillhör inte dem.

 

Men om jag får betalt under After work? Då kanske.. ..men nä.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
8 februari

Köpmonstret

 

Konsumtion är lycka. Konsumtion blir gärna ångest strax efter euforin. Känner du igen det? En kortsiktig belöning i ett rus av lyckohormon övergår i ett tillstånd av depressiva tankar kring varför köpet gjordes. Och än värre blir det om köpet är på krita.

 

Jag är då inte annorlunda funtad. Jag vill alltid köpa. Köpa något nytt. Det är en ständig kamp med köpmonstret. Spontana och oöverlagda köp måste motas i grind. Knepen att göra detta är många, vissa är bättre medan andra funkar illa. Långsiktigt planerade inköp är enligt min erfarenhet det som fungerar för mig.

 

Jag vill inte leva minimalistiskt, det passar inte mig. Däremot vill jag ha ordning och stringens i tillvaron. Produkter jag äger ska vara både funktionella och ha en elegans. Form och funktion i balans. En stol är till både för ögat och rumpan, så som enkel jämförelse. Utöver det vill jag att saker och ting i sin tur interagerar med varandra, de bör trivas tillsammans på samma sätt både avseende funktion, färg och form. Jag ogillar skeva linjer och oförutsägbara konstellationer - jag undrar om det går att diagnostisera mig för detta?

 

Ett långsiktigt planerande och finansierande har nu lett till inköp av nya högtalare för musik i vårt hem. Varför nya? Jo, de gamla lät illa, var fula, av dålig kvalitet, fel färg och passande inte in alls. Alla dessa dåliga egenskaper är nu utbytta mot utmärkta. Jag är nöjd.

 

Men köpångesten? Uteblev den. Ja, det blev den faktiskt. Planeringen för inköpet har varit över två år. Kostnaden för produkterna finansierades över tid. Men jag hade ju kunnat spara pengarna för en ekonomisk frihet i framtiden? Ja, absolut. Men allt handlar om en avvägning som bara var och en kan göra på den egna kammaren - vad skjuta på framtiden och vad göra nu?

 

Jag älskar musik, den är en stor del av mitt liv. Så som John Miles sjöng redan 1975 i sitt stycke Music - music was my first loveHär framför han den åter under 2008, en klassiker. Eller som Hifi-klubbens reklam - bad sound kills good music. Min snåltarm har gjort att jag lyssnat länge på musik på ett erbarmligt sätt men det är över nu. Mina öron är glada. Dessa högtalare kommer aldrig att bytas ut, de är för evigt.

 

Men köpmonstret lever. Så det gäller att vara på sin vakt. Alltid.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

11 oktober 2016

Tankar kring boende

 

Tre tankar i en kombination kring boendets vedermödor.

 

Den första handlar om reavinstskatten på villor för äldre som önskar att sälja och flytta till något mindre och underhållsmässigt enklare. Det finns i Sverige över trehundrafemtiotusen villor där det bor en enda person. Tacka tusen för det - att betala 22 % i skatt på vinsten i en försäljning? Och där de resterande slantarna sedan inte räcker till för en annan bostad? Svenskt regelverk är föråldrat, orättvist och flagrant oförskämt mot äldre människor. Reavinstskatten tar ingen hänsyn till inflationen eller hur länge du bott i en bostad. Att vara äldre och ta banklån är dessutom svårt och gör du vinst på din bostad får du inget bostadstillägg. Billiga hyresrätter med tillgänglighetsanpassning är dessutom få. Nej, man tvingas bo kvar i en stor villa i väntan på döden. Skäms, regering och riksdag!

 

Samtidigt som detta permanentas så visar det sig att svensken i gemen aldrig varit mer skuldsatt än nu. Grattis, Lyxfällan - nya adepter till framtida säsonger lär fylla på leden. 3 600 miljarder kalla är utlånade till de svenska hushållen. I den statistik som SCB tar fram varje kvartal kring hushållens finansiella ställning kan utläsas att skulsättningen ökat mer än fyra gånger sedan 1996 då familjen Penning äntrade bostadsmarknaden.

 

Var femte villaägare oroar sig också för att behöva tvingas flytta. Ja, jag förmodar att de där åldringsvillorna inte finns med här - där finns en annan typ av oro. Nej, det handlar om i huvudsak yngre villaägare med höga bolån. Oron handlar om sämre tider, arbetslöshet och sjukdom. Det gäller att hålla sig frisk och att kunna arbeta för att mota högre framtida räntekostnader. 30 procent svarar att de skulle behöva förstärka sin ekonomi med minst 6 000 kronor per månad för att behålla sin bostad och levnadsstandard om någon i hushållet förlorar jobbet eller blir långtidssjukskriven.

Levnadsstandard? Ja, i vår lilla by körs det runt i fina bilar trots att man inte nått trettioårssträcket. Att amortera är mest ett tvång för dessa unga familjer och en ränta på 3 procent är en mardröm. Lite lustigt är att det nu introduceras en försäkring för att kunna bo kvar vi arbetslöshet eller sjukdom. Undrar hur många som kommer att nappa på den? Premien på försäkringen är dold bakom ett telefonsamtal.

 

Det finns mycket klokskap i att lära sig lite företagsekonomi och sedan applicera denna lärdom på den privata ekonomin. Skillnaderna är inte så stora. Att balansera en budget, att ha soliditet och intäkter och kostnader i balans med en möjlighet till utdelning - ett sparande, en semester eller annat som förgyller livet. Att bo ståndsmässigt är ingen mänsklig rättighet.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

2 september 2016

Ålderskrisande är fånigt

 

Jag är anmärkningsvärt gammal för att blogga, så tycker jag själv. Men sinnet mitt är av ungdomlig natur och jag har inte lyckats så väl med att växa upp. Att leka är roligt och det ska man inte glömma bort att göra. Fast numera finns det ju damer över de hundra som bloggar så det finns inget anmärkningsvärt i att en fyrtionioåring gör det.

 

Ålderskris har jag aldrig haft. Det är rätt löjligt att lyssna på de som krisar vid trettio eller fyrtio, ska skaffa båge och helskägg eller förverkliga sig själva. Varje ålder har sin bedårande tid och tjusning. Jag är ganska rörande överens med mig själv att jag inte vill backa tillbaka bandet. Just nu är jag den bästa versionen av mig själv, minsann.

 

Jag är inte minst klokare nu än förr. Jag har lärt mig saker - ofta den hårda vägen - som inte går att läsa i böcker eller supa in på en föreläsning. Jag känner mina styrkor och har en avslappad inställning till mina många svagheter. Jag väljer själv med trygghet, både vänner och släkt. Alla de gånger jag fallit ned och rest mig igen, de har format mig till den jag är idag. Erfarenhet är alltid underskattad och jag är ödmjuk inför den.

 

Jag har över tid lärt mig att hantera pengar. En jämförelse kan vara att en lam person lär sig att gå - det ter sig omöjligt och kanske är det. Men ett idogt arbete, ett prövande och lärande kan ibland ge oväntade resultat.

 

Jag själv om sambo Penning, sedermera hustru, hade ingen koll på då få slantar vi hade i yngre år. Ingen budget, ingen kassabok och vi sköt från höften. Sägas ska att min fru är i grunden duktig med att hushålla slantar men det har alltid gjorts utan karta och kompass.

 

När jag började att budgetera istället för att enbart föra kassabok så blev vårt finansiella liv enklare, tydligare och ekonomiskt bättre. Verktyget vi använder - You Need A Budget - kräver av oss att bokföra varje krona men är samtidigt förlåtande kring övertrasseringar eller plötsliga och oväntade kostnader. Vi har numera koll och kontroll. Det finns inga pengar som surrar runt därute i vår ekonomi som vi inte vet något om. Och det är rogivande.

 

Men det som jag vet bättre idag än någonsin är vikten av att leva. Här och nu. För det finns inget sen. Att bara spara utan mål är därför också utan mening. Och att bara spara för en osäker framtid är rent av korkat.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 

Sidor

Blog Archive

Blog Archive
2017 (127)
Nov (9)

Taggar