PerPenning
Likes
248
Antal inlägg
501
Följare
54
Medaljer
0
Stad
Lund
Om användaren
Tid är pengar, pengar är makt, makt över din tid! För vad är pengar om du saknar tid att använda dem? Får du verkligen ut tillräckligt per penning spenderad? Jag är en knappt femtio år gammal pappa och make med två barn i skolålder, villa, bilar, amorteringar och kostnader - ganska lik många andra i det hänseendet. Vad Per däremot under senare år har insett är att en privatekonomi med mer trygghet, utrymme och frihet är något värdefullt att sträva mot. Många mer än Per behöver sätta sig ned och fundera igenom vilka prioriteringar som är viktigast och vilka som egentligen inte spelar någon roll. För egen del har Per insett att det värdefullaste han äger - tiden - byter han bort mot pengar. Dessa pengar är därför synnerligen värdefulla. Per vill att de ska ge god utväxling - han vill ha mer nytta och glädje per penning spenderad.
Kontakt email

RSS

RSS feed
21 augusti

Skeendena

Jag skrev nedan strax innan semesterns slut 2013 - lika aktuellt som då.

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte.

 

Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprakt jag aldrig upplevt. Skeenden som jag missar om jag inte landat.

 

Ett skeende. Det är ett vackert ord. En aning mystiskt och med en lätt dimma av fantasi svept kring sig. Dess synonymer ter sig klumpiga och fula. Som att jämföra lätta andetag med ett tungt flåsande. Eller en mild, nästan ohörbar bris med luft från en blåsbälg. Förlopp och processer finns på jobbet men skeenden är för älvlika för att ens märkas där. När vi inte är i nuet kan ett skeende aldrig hävda sig.

 

Imorgon kommer min väckarklocka att tvinga mig ur mitt slummer inför min första arbetsdag efter semestern. Jag bävar, inte inför arbetsuppgifterna eller tiden som åtgår, utan inför det som jag vet kommer att ske. Kanske inte direkt men avklingande. Inte allt på en gång men definitivt allt ändå. Jag kommer att tappa bort och missa skeendena.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

19 augusti

Jag ser dig

 

Jag är inte mycket för personlighetstester, DISC-analyser och horoskop - alla olika avarter med ändamålet att placera människor i fack. Sådant är bromsklossar mot möjligheter att utvecklas i de riktningar som individen önskar och istället stämplar man denne med olika egenskaper. Tendensen är då tydlig - eftersom jag uppenbarligen är utpekad att vara något kommer jag att förhålla mig till detta och förstärka sådana beteenden.

 

Sådant är big business i allt från rekryteringsbranschen till teambuildingövningar på företag. Vissa människor är i mina ögon enfaldiga får - de klappar förtjust i händerna och yvs över att få veta vilken sorts människa de är - röd, blå, gul och gredelin - och gläds över att de är ju precis så som de trodde att de var. Jisses, säger jag. Att läsa framtid i kaffesump eller tro att oturen bor i en svart katt eller illa ställd stege är inte så mycket sämre alternativ. Men som sagt, den finns en trygghet för vissa människor och det finns företag som livnär sig på det här.

 

Att kalla sig liberal, kristen, feminist, civilingenjör eller valfritt kön är blott en beskrivning av allt från åsikter till känslor. Men att säga att jag är är samtidigt synnerligen begränsande. För egen del är jag nöjd med att säga att jag är en människa, ungefär så långt sträcker sig min persondefinition. Att jag sedan säger att jag vill ha ett liberalt samhälle, att gudtro är min privatsak, att alla människor är lika mycket värda och att jag föredrar intimitet med kvinnor  stämplar mig inte så tydligt.

 

Att förstå sig själv - det är nog det som folk vill. Men vad finns det att förstå - egentligen? Alla våra beteenden är i grund sprungna ur tankeprocessen, svårare är det inte. Vi är biologiska varelser förfinade genom årmiljoner att vara det vi är idag. För mig räcker det med att sträva lite grann mot några få etiska principer - att vara snäll, empatisk, vänlig och förnöjsam - och ett par eftersträvansvärda känslor - att vara i nuet, ta det lugnt och långsamt samt se mer positivt än negativt i tillvaron.

 

Därför går det inte att generalisera. Jag läste en artikel om att man inte ska anställa människor yngre än 40 eftersom dessa är omogna, opålitliga och självupptagna. Det är en brandfackla, minst sagt. Egenskaperna som beskrivs har inget med ålder att göra utan är bara beteenden som en människa kommit undan med så här långt i livet. Visst, barn och ungdomar curlas utan like och det ger liknande resultat. Men det säger inget alls om människan bakom beteendena.

 

Genom mitt arbetsliv så har jag mött människor i alla åldrar som betett sig som skithögar eller varit helt underbara. Likadant är det idag och jag undantar aldrig mig själv. För hur är jag mot andra och hur väl sköter jag mina arbetsuppgifter och åtaganden? Jag gillar Matteus 7 och flisan samt bjälken - döm inte så blir ni inte dömda. Och i grunden så är det trots allt viktigast att vara sjysst mot andra, eller hur?

 

Att ålder är irrelevant är slutsatsen. Unga människor har inte lättare att lära sig nya saker, de är inte mer flexibla, friskare, snabbare eller tekniskt kunniga än äldre. Äldre människor jobbar inte självklart för gruppens bästa, är inte mer lojala eller pålitliga. Alla är istället smarta, korkade, energiska, lata, initiativrika, handlingsförlamade, friska, sjuka, låtsassjuka och bakfulla, lojala och illojala, neurotiska och skogstokiga. Lite till mans.

 

Så, vad är du då? Jo, du är.. ..vad du vill vara. Låt dig inte låsas in i fack, boxar eller strukturer. Du bestämmer - ingen annan. Du kan vara vad du vill vara idag och något helt annat imorgon. När någon säger till dig att du är så ska du reagera och definiera om - nej, jag är inte en möbelsnickare, en controller, en fegis, en ful en, en förlorare eller gulblågredelin. Möjligen så är jag en människa som tycker om att göra möbler, räkna pengar, undviker risker, ser ut som jag gör, ännu inte dragit en vinstlott och inte tror på personlighetsanalyser. Jag är inget av det ni säger att jag är. Beklagar missförstånden.

 

Jag vet med tydlighet vad jag uppskattar hos andra och jag tror att de flesta har samma måttband - omtanke, vänlighet, intresse, empati kan det kallas. Men i all sin enkelhet tycker jag bäst om att säga att jag ser dig. Jag ser dig. Inte självklart att kunna men med all nödvändighet väsentligt att lära. 

 

Lär dig se andra. Och lär dig se dig själv. Befriande.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

29 mars

Vad du vill att det ska vara

 

Nä, nu lägger jag av. Jag tittar inte mer. Det är ju samma sak hela tiden och i de värsta programmen är det dessutom en familj med barn. Nära vräkning och samtidigt rökning, hämtpizza, red bull och läsk i mängder. Och så gör de därför av med dubbelt så mycket som de tjänar och har hundratusentals kronor i skuld utan att egentligen äga något alls mer än billig heminredning som skriker ut carpe diem och here lives a happy family. Och alla är håglösa, pratar inte med varandra och verkar galet korkade. Och dumheten tycka aldrig ta slut för onekligen har de inga problem med att hitta nya offerlamm till tv-serien. Nej, det får räcka nu.

 

Så tycker numera fru Penning och jag får ensam boka mig framför Lyxfällan. För jag tycker att det fortsatt är fascinerande och märkligt nog inspirerande - det finns de som är än slarvigare än jag med pengar. Jag har svårt att svara på vad det är som attraherar mig. Och inte sällan så spolar jag mig genom avsnitten då det egentligen är människoödena i inledningen som fascinerar mest.

 

En del ser kanske bara dumma människor. Jag inbillar mig att jag ser resignerade sådana. Någonstans har det gått över styr och håglöshet och hopplöshet breder ut sig. Man tappar bort möjligheten att se lösningar och energin försvinner.

 

Att tillförskansa sig en trygg privatekonomi har så mycket gott med sig. Att slippa tänka på pengar är i sig ganska skönt då livet är så mycket annat. För vad är är meningen med livet om inte att slippa oroa sig? Livet är enkelt och ska få så förbli.

 

Monty Pyhton tog sig an ämnet i sin musikaliska komedifilm The Meaning of Life. Vem minns inte Every sperm is sacred och the Penis song? Mest känd är väl dock Always look on the bright side of life och den är en riktig tröstesång.

 

Min egen favorit är nog ändå Douglas Adam:s The Hitchhikers Guide to the Galaxy där superdatorn Deep Thought konstrueras av en ras av hyperintelligenta varelser och sätts till att beräkna svaret på livet, universum och allting. Efter drygt sju miljoner år kommer svaret från Deep Thought: svaret är 42. Dessvärre har man då glömt bort frågan och svaret förstår man inte alls.

 

Douglas Adams var dock en duglig programmerare och en asterisk, eller stjärna, används ofta till betydelsen vad du vill att det ska vara. Och i ASCII-språket är just en asterisk definierad av siffran 42.

 

Så, i historien av Douglas Adams får en dator frågan vad den sanna meningen med livet är - och svaret blir vad helst du vill att det ska vara. Enligt min mening brilliant - även om Adams förnekade alla referenser till annat än ett enkelt tal.

 

Oavsett, att livet är, och blir, det du gör det till är inget annat än en djup tanke - och i sig en sanning. Men det är inget jobb och ingen ansträngning. Livet finns i de små gesterna, i rofyllda insikter och de stilla stunderna.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
21 januari

Riktig frihet

 

För mig är helgen ett andningshål. Då gör jag allt det som jag egentligen vill ägna min tid åt - familjen, hobbies, träning och allt mellan himmel och jord i övrigt. Att arbeta, även fastän jag trivs bra och har utvecklande uppgifter, tar för mycket av min korta levnad. Inom kort fyller jag femtio år, något som jag har bristfällig förankring i - jag är en ung spoling i sinnet och det finns så mycket kvar att leva för och glädjas kring. Att snart femtio årstidscykler har passerat ter sig som ett påhitt och något som egentligen inte har skett.

 

Jag kan ha fel men jag tror det inte - det stora flertalet av oss hade inte gått till det jobb vi har om det inte fanns en lönepiska. På min arbetsplats finns det många duktiga yrkesmänniskor - men de är inte rika. Däremot är det lätt att se att det finns mycket som måste konsumeras för att upprätthålla något, vad det nu bör kallas. För mig är det annorlunda då jag tänker mycket på tiden som åtgår. Det är mer sällsynt att jag inte funderar kring det. Snart är det löningsdags igen och tankarna går kring hur mycket som ska sparas undan - jag tänker i termerna att tolv procent undansparat räcker till en hel arbetsfri månad under ett år. Det är sporrande.

 

Undan ganska många år negligerade jag pensionen. Det kändes så långt bort, så abstrakt och även ointressant - det var ju pengar som inte gick att konsumera där och då. Det var ett misstag som jag ser andra göra i sina yngre år idag. Numera ägnar jag dock det betydligt mer intresse.

 

För varje år jag arbetar avsätts 16 % till inkomstpensionen och det är en försvarlig summa. Till premiepensionen avsätts 2 % och till tjänstepensionen 4,5 % om jag räknar rejält grovt. Det är oerhört lätt att räkna kring att både tjänste- och premiepension kommer att bli viktigare i förhållande till inbetalade belopp. Jag kan exempelvis se att från 2012 fram till idag har de inbördes delarna ändrats enligt nedan:

 

  • Inkomstpensionen från 76 till 69 procent
  • Premiepensionen från 8 till 10 procent
  • Tjänstepensionen från 16 till 21 procent.

 

All pension skapas av att man jobbar på ett eller annat sätt. Ett kompletterande sparande kan bli det som ger oss möjligheten att jobba mindre i framtiden eller att gå i pension. Här behöver jag räkna mer än vad jag gjort hittills men runt 30 % är vår sparkvot i genomsnitt.

 

För jag är inte intresserad av pengar om de inte är en del i min frihet och min makt över min tid. Att jobba hårt men sedan förslösa slantarna på allehanda statusmarkörer, verklighetsflykter och tumsugaraktiviteter är så kontraproduktivt. Men jag ser det och jag hör det ofta. Med de lönenivåer som familjen Penning har och som mina yrkeskollegor har skulle vi alla kunna ha helt andra belopp undanstoppade idag. Min egen tröst är att jag länge gjorde fel men att jag numera gör rätt - även om det är lite sent. Det kan dock bara bli bättre.

 

Idag är det lördag och imorgon söndag. Den tiden är min egen. Sedan, därefter följer en ny arbetsvecka med vad lönen kräver. Och det är inte riktig frihet.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

6 januari

Ekonomisk stress

 

Jag, som trivs med att tala om arbetets ok på mina axlar, trivs väldans bra med det jobb jag har idag. Mycket att göra men kvalificerat och utmanande. Jag tycker det är tillräckligt roligt för att inte se det som just en belastning. Därmed inte sagt att jag arbetat en enda dag till om det inte behövts.

 

Jag och frugan drar in fina pengar varje månad. Ja, fru Penning är ju visserligen uppsagd från sitt jobb men arbetsbefriad tillsammans med sju uppsägningsmånader. Och nu arbetar hon lite extra, ungefär halvtid, så det blir än mer in i kappsäcken med guldpengar. Vår tilltro till att hon ska ha ett jobb före uppsägningstiden är stor men innebär inga problem ifall det inte blir så. Inkomstförsäkringen täcker 80 procent av lönen och netto blir det runt 2 000 kronor per månad. Så ingen stress här, inte.

 

Stress anses ju vara något dåligt men är via evolutionens vindlingar något som varit viktigt för vår överlevnad. Kortare perioder av stress skärper koncentrationen och förmågorna medan långvarig tenderar att bränna ut oss och dessutom krympa hjärnan. Att vara stressad kring den egna ekonomin brukar tyvärr vara av den långvariga modellen. Alltså inget bra för dig.

 

Att leva från en lön till nästa tillhör en av de större farorna. Det finns ingen krockkudde i en sådan privatekonomi och minsta störning, så som sjukdom eller arbetslöshet, skapar svårigheter. Lever du så - då är du en av de åtta av tio som tillbringar sin tillvaro så. Begrepp som förfallodatum, betalningspåminnelser och delbetalning är välkända och plågar dessa varje månadsskifte.

 

Att buffra pengar är metoden för att komma ur denna situation, något som kan vara tråkigt att ägna sig åt. I det budgetverktyg jag använder, You Need A Budget, så kallas det istället att åldra sina pengar. När inte alla pengar går åt i budgeten så ackumuleras dessa upp - de åldras med grace. YNAB räknar ut hur många dagar dina gamla pengar räcker till baserat på ditt utgiftsmönster. Det magiska talet man bör uppnå är 30 dagar, vilket betyder just en buffert som räcker så länge. Du kan helt enkelt betala för allt utan att röra nästa lön.

 

Att ha minst en månads framförhållning är bra mot stress. Det finns pengar att ta av. Att nå dit behöver inte ta ens ett år, inte ens för Slösa.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
1 juni 2016

Ett snabbare sätt att bli skuldfri

 

Vad vill jag? Egentligen?

 

Det är den viktigaste frågan att ställa sig för att kunna påbörja en resa eller förvandling. Jag vet ju med mig själv att skuldfri, det är verkligen det jag vill bli. Men att vara trogen sina prioriteringar, det är den svåraste delen i en privatekonomi. Du är dock din egen bästa finansiella rådgivare och följer du dina egna råd så bygger de också på de beslut som är bäst för dig.

 

Jag och fru Penning är mer än långt ifrån att vara skuldfria. Däremot är vi traskandes längs den väg som leder mot detta. Att betala av skulder är kanske något av det minst inspirerande man kan göra med slantar man tjänat in. Därför är det också ganska svårt att lyckas och i sig en utmaning. Att ha några knep underlättar dock.

 

Hur kan ett sådant knep se ut, då? Jo, mitt bästa tips och knep är att betala av mer. Ett enkelt tips, väldigt enkelt att förstå och att inse vidden av. Om du lär dig att budgetera och prioritera så får du mer pengar över och kan betala av mer på dina skulder.

 

Du måste dock ställa dig ytterligare ett par frågor för att detta ska kunna fungera.

 

Vill du? Och i så fall - varför?

 

Det är förmodligen så som att en rökare måste bestämma sig att sluta röka. Först då fungerar det. Och det fungerar mest troligt först om du ställer dig frågan varför du ska sluta röka. Och detta är ett enkelt case - undvika sjukdom, slösa bort pengar och slippa kvävas av lungcancer.

 

En budget är enligt mig nödvändigt. Saknar du en sådan så hjälper den dig att höja din medvetandenivå hur, var och när pengar spenderas. Därifrån kan du sedan faktiskt konkretisera dina prioriteringar vart du vill att pengarna ska spenderas. Och amortering kan vara en sådan. Men endast om det är viktigt nog.

 

Om du läste det här inlägget bara för att du någonstans läste rubriken - då är du åtminstone intresserad av att bli skuldfri. Och det är alltid en början.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
4 december 2015

8 procent lägre ränta

När familjen Penning bestämde sig för att förslösa slantar i ett bostadsbyte stod boräntorna lite annorlunda i konstellation. Från nästan nio procent under 1996 till dagens knappa två är eoner av punkter i skillnad. Hur mycket lägre ränta är möjligt att få? Vår boränta av idag är blott 17 procent av vår ursprungliga - eller om man så vill - nästan sex gånger lägre.

 

Jo, den kan minsann bli lägre och det rejält. Vi betalar idag ytterligare 8 procent mindre i ränta än tidigare alla räntesänkningar borträknade. Hur är det möjligt? Jo, det hela stavas amortering. Hade vi inte amorterat så hade vår räntekostnad inte varit 1,37 % utan 1,49 %.

 

Ja, du räknar så, du. Men det är då ingen speciellt stor skillnad, eller hur? Nej, det må så vara i dagens ränteläge. Men åtta procent som har amorterats bort är alltid åtta procent - oavsett vad räntan står i. Amortering ger självtillverkad ränterabatt som inte kräver mössan i hand hos banken.

 

Bankerna har ökat sina vinstmarginaler på bolån drastiskt de senaste två åren - med hela 40 procent. Och detta trots att bankernas kostnader för att finansiera bolånen lika dramatiskt har sjunkit. Finansinspektionen har beräknat att bankernas marginaler på bolån har ökat från 1,15 till 1,65 procent.

 

Nej, banken är ingen polare värd att hänga med. Du kommer alltid att vara en mjölkkossa så länge du är belånad. Se till att behålla mer av dina pengar som du sliter för - gå mot skuldfrihet. Och varje amorterad tusing gör dig allt mindre livegen.

Taggar (blogg): 

Blog Archive

Blog Archive
2017 (104)
Sep (9)

Taggar