PerPenning
Likes
248
Antal inlägg
498
Följare
54
Medaljer
0
Stad
Lund
Om användaren
Tid är pengar, pengar är makt, makt över din tid! För vad är pengar om du saknar tid att använda dem? Får du verkligen ut tillräckligt per penning spenderad? Jag är en knappt femtio år gammal pappa och make med två barn i skolålder, villa, bilar, amorteringar och kostnader - ganska lik många andra i det hänseendet. Vad Per däremot under senare år har insett är att en privatekonomi med mer trygghet, utrymme och frihet är något värdefullt att sträva mot. Många mer än Per behöver sätta sig ned och fundera igenom vilka prioriteringar som är viktigast och vilka som egentligen inte spelar någon roll. För egen del har Per insett att det värdefullaste han äger - tiden - byter han bort mot pengar. Dessa pengar är därför synnerligen värdefulla. Per vill att de ska ge god utväxling - han vill ha mer nytta och glädje per penning spenderad.
Kontakt email

RSS

RSS feed
6 juni

Återhämtning

 

Glad nationaldag på er alla! Här i Skåneland är det min sorts sommar - lagom varmt, en glad bris och lite skyar framför solen. Att vara för varm är inte min melodi så jag trivs som fisken i vattnet. Och det är en helgdag och en tisdag, inte minst. Att vara ledig är finfina grejor! Så låt oss tala om jobb.

 

Både jag och fru Penning har ganska ansvarsfulla jobb, vill jag påstå. Att göra en arbetsdag kräver för mig att jag är väl utsövd, gärna tränat både gym och spår samt att jag mår fint i övrigt. Jag kan inte slå med den lätta hammaren utan det är den tunga släggan som gäller - varje dag. 

 

Förr i tiden, då min far var barn, var mycket av det vi kallar arbete förenat med kroppsligt sådant. Det innebar att det var viktigt att vara utvilad, äta stadigt både till frukost och lunch och att sova gott. Återhämtningen fanns i vardagen och på söndagen som var den enda lediga dagen - även om man satt i kyrkbänken och halvsov. Vi har tappat detta - återhämtningen.

 

Att vara utarbetad eller utbränd är en modernitet. Sällan sliter vi med kroppen idag, däremot så arbetar vi utan att ta hand om oss just kroppsligen. För mig är kropp och själ detsamma och att jobba långa dagar med hög stress utan att ge sig själv återhämtning på flera plan är att gå mot sjukdom och en för tidig död. Men många kör hårt i detta lopp och spränger sig likt en galopphäst.

 

Jag känner tyvärr många, både vänner och släktingar, som i olika grad drabbats av utmattningssyndrom - och som i olika omfattning tillfrisknat. Jag känner dock ingen som är densamma som tidigare. Att drabbas av detta innebär uppenbarligen att något gått sönder för gott. Till och med en bruten arm läker - men inte utmattning.

 

Så som överarbetad har man dessutom ett sorgesamt leverne - minnesstörningar eller koncentrationssvårigheter, tydligt nedsatt förmåga att hantera krav eller att göra saker under tidspress, känslomässig labilitet eller irritabilitet, sömnsvårigheter, kroppslig svaghet eller uttröttbarhet, symptom såsom värk, hjärtklappning, bröstsmärtor, magproblem, yrsel eller ljudkänslighet. Ett mänskligt vrak utan någon glädje - och detta gör man för att jobbet så kräva. Sjukt.

 

Jag och frugan är väldigt överens om att aldrig hamna där. Inget jobb är så viktigt att det får drabba hälsan. Ingen kommer heller att tacka oss för att vi inte satte stopp i tid. Att ta hand om sig kräver tid - tid till återhämtning, nöjen, familj, rekreation och inte minst sömn. Att jobba är inte att leva utan vi jobbar för att leva.

 

Så ta hand om er - för ett långt liv i lycka! Glad svensk sommardag!

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
21 maj

Kröka på jobbet

 

Ibland uttrycker jag aversion mot mitt jobb. I sig är detta en missriktad kritik - jag har en bra arbetsgivare, relativt spännande arbetsuppgifter och stor frihet, sådant som säkert många skulle önska sig. Nej, det är inte mitt kneg jag vänder mig mot utan blott ofriheten och tiden som åtgår. Att arbeta kanske tjugo timmar per vecka hade känts bättre? Jag vet inte men det låter troligt.

 

Jag behöver en lön och vill bidraga till vårt samhälle - men inte till vilket pris som helst. Dessutom så saknas respekt från våra folkvalda kring våra gemensamma medel, men det är en annan historia. Jag vill idag prata om fyllan på jobbet - det som kallas kontorslandskap och som 'alla' arbetsgivare, av en outgrundlig anledning, vurmar för.

 

Att dra några drajjor på förmiddagen, det tillåter ingen arbetsplats. Men att placera medarbetare i ett landskap, som i sig via studier tydligt minskar våra prestationsförmågor, gör man beredvilligt. Springande hit och dit, hostandet och harklandet, ringandet och plingandet, pratandet och skrattandet - allt det har gemensamt är att sänka vår förmåga med upptill två tredjedelar. Frågan är om ett par starköl efter lunch ens når dit? Att bli avbruten i något som kräver fokus kan ta upptill tjugo minuter att återfå efter att bordsgrannen frågat om något recept eller dragit en vits.

 

Må så vara att arbetsgivaren sparar kontorsyta och därmed kostnader genom att använda det yteffektivt, men som utan några som helst evidens för nytta eller produktivitet, skapades av en snobbig arkitekt vid namn Frank Lloyd Wright. Han tyckte att människor kunde fungera som maskiner och placeras i långa rader i en fabriksliknande modell - det mänskliga löpande bandet. Numera har man 'moderniserat' kontorslandskapet med växter och ljuddämpande skärmar. Det finns arbetsplatser som har fungerande landskap då man lagt stor vikt och allvar kring att dela upp utrymmet och jobba hårt med ljuddämpning men de allra flesta har i princip bara satt in bord och stolar - så här sitter vi ännu kvar i vår jämnlika improduktiva miljö, allt sedan hundra år tillbaka.

 

Min egen arbetsgivares kontorslandskap är en katastrof - ljudnivån är hög och vi sitter likt packade sillar i långa rader. Jag försöker att arbeta hemifrån minst en dag per vecka men möten och andra gemensamma aktiviteter tvingar mig dit lite för ofta. Och jag vill ju träffa mina kollegor - bara inte höra på deras privata göromål eller oförmåga att ta hänsyn. Och tyvärr försöker man att krympa avstånden mellan medarbetare för att ytterligare spara yta.

 

Om möjligt kommer jag ett leta upp en ny arbetsgivare på sikt - där jag kan få ett eget rum. Det får gärna vara litet, det gör inget - men det ska ha en dörr. Där jag kan fokusera.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
10 december 2016

Livs levande

 

Inte jag heller trodde på det en gång, men det är faktiskt så. Tiden rinner från oss och vi får inte mer av den varan än vad Gud, ödet, slumpen, våra gener eller vad det nu må vara som, så att säga, sätter spiken i kistan - även om det kan te sig så i vår svenska, väldefinierade tillvaro med hur vår ekonomi ser ut under olika skeden i livet. Det är ju synnerligen tillrättalagt, allt det där med premiepension och begravningsavgift. Men oavsett det - vi lever inte lika länge. Vissa förfärande kort och andra tröstlöst länge - livskvaliteten är en fluktuativ parameter.

 

Medellivslängden fortsätter att stiga i Sverige - som kvinna 84 år och som man drygt 80 år. Men det betyder ju inte att du eller jag ens når halvvägs dit. Jo, jag förresten då jag närmar mig 50 år - men inte du. För statistik är förrädisk sanning och om nu medellivslängden kan te sig hög så innebär det ju samtidigt att många dör tidigare än så.

 

Att barn dör är relativt sällsynt i vårt land och är fortsatt fallande vilket är skönt. När det gäller vuxna så tycks det finnas ett samband mellan utbildningsnivå och livslängd. Jag, som man och akademiker, torde nå knappt 84 år om jag ska slå medelvärdet medan du, som är man och inte gick gymnasiet klart, blott ska bli 78 år. Så vem kan då säga att utbildning inte lönar sig?

 

Var man bor i Sverige har också en möjlig påverkan. I Halland är man segare och orkar hålla sig vid liv som kvinna tills man är 85 år medan i Norrbotten trillar man av pinn så som karl vid knappt 79 års ålder. Kan det vara skoterolyckorna? Eller det hembrända?

 

Känner du nu hur döden nafsar dig i hälarna så finns det lite tröst i att statistik är en övning i backspegeln. Hur länge en generation faktiskt lever vet vi inte förrän alla har dött, vilket inträffar någon gång efter 100-årsdagen. Men då har det visat sig att den verkliga medellivslängden är betydligt högre än den som antogs när de föddes. De kvinnor och män som föddes 1910 hade en förväntad medellivslängd på 59 år respektive 56 år. Den verkliga medellivslängden blev 68 år för kvinnorna och 62 år för männen.

 

Likväl, ålder är ålder medan livskvalitet är en helt annat sak. Jag vet, med min erfarenhet, att skillnaden mellan att vara 20 år och 30 år var marginell kroppsligen. Mellan 30 och 40 märktes den knappt. Däremot har de senaste 10 åren påverkat mig till viss del chockartat - att gå från 40 år till 50 år påvisar tydligt att vi alla är döende och på ett sluttande plan. Det går fortare och fortare utför, det kan jag lova. Sämre hörsel och syn märks av, leder och muskler ömmar och knakar, kråksparkarna i ansiktet övergår till uttorkade flodfåror. Jag behöver sova mer för att må gott och motion och träning blir viktigare för att undvika värk eller trötthet. Huvudet vill oftare mer än kroppen förmår svara upp till. Jag bävar och fascineras över den fortsatta resan mot träfrack och minnesruna.

 

Jag tror därför allt mindre på långsiktiga planer och mer på att skjuta från höften. Man ska inte vänta för länge med saker man vill ta sig för, helt enkelt. Ja, jag vet att det låter så tröttande klyschigt men hur i hela friden ska jag uttrycka det? Kanske som att du är dum i huvudet om du tror att du lever ett lika rikt liv som 70-åring, kroppsligen och själsligen, som nu även om du har en fet skattkista att ösa ur? Och att du är lätt retarderad om du är övertygad om att ens nå en uppskattad medellivslängd trots att du sparar halva din lön för framtida äventyr? Nä, det är för brutalt.

 

Jag läste en kort dikt en gång som etsat sig fast. Den är rätt bra.

 

Vad är ett långt liv för slags gåva, om huvudet är tungt och bara vill sova?

 

Pengars värde ligger i vad vi får ut av dem när de på något sätt konsumeras. Dessutom ligger deras värde i vår förmåga att kunna avnjuta det hela. Så som döv, blind, halt och lytt sjangserar upplevelsen till nivåer vi kanske inte räknat med.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
27 november 2016

Sov gott

 

Solen stiger inte långt över horisonten. Skogspromenaden sker mest i skugga men under glimtar mellan stammar och grenar värmer strålarna trots allt en aning. Jag gläds över att november närmar sig sitt slut. Ljusstakar i fönster möter mig när jag närmar mig hemmet. Det är nog avsaknaden av ljus under mörka månaden som sänker ork och energi.

 

Jag har länge fascinerats av sömn och vad den är och betyder. Den bästa versionen av mig finns där oftare när jag är utvilad. När jag sover för lite blir det tydligare att något fattas mig.

 

Att sova är livsviktigt och vi gör det mer en en tredjedel av vår levnad. Från närvarande och tänkande under dagen så glider vi in i ett viloläge och en dvala - en vila som påverkar all övrig tid. För kopplingen mellan god sömn och hög energi är vedertagen.

 

Ur ett vetenskapligt perspektiv så är ett syfte med sömn reparation och städning. Varje dag lagrar hjärnan på sig onyttigheter så som en naturlig följd av neurala aktiviteter. För mycket av sådant skräp har kopplats till Alzheimers sjukdom, inte minst. Giftigheterna städas bort betydligt bättre under sömn än under vaken tid. Detta är i sig ganska spännande då hjärncellerna under sömn krymper rejält i storlek och ger det glymfatiska systemet en lättare uppgift att 'ta ut soporna'. En god och tillräcklig sömn ger dig ett klart sinne och en pigg hjärna när du vaknar.

 

Ett annat syfte med sömnen är minneskonsolidering - processen som underhåller och förstärker ditt långtidsminne. Ett tredje är att sömn är av största vikt för att vår metaboli ska fungera väl. För lite sömn ger sämre fettförbränning och högre insulinokänslighet som kan leda till diabetes och hjärtsjukdomar.

 

Att sova minst åtta timmar är optimalt för de allra flesta. Sover du 6 timmar per natt i två veckors tid sjunker både mental och fysisk prestationsförmåga enligt empiriska studier. Sömnskuld är kumulativ. Intressant är också att notera att de som deltog i sömntestet inte ansåg eller märkte själva att de försämrades i sina förmågor - precis som att det krävs intelligens för att förstå att man inte förstår.

 

Ekvationen kring effektivare tid är kass. Vi sover mindre för att hinna med att prestera mera men samtidigt så tappar vi i förmåga. Så frågan är om vi inte lurar oss själva på den punkten. Vetenskapen säger att sömnskulden börjar att byggas upp vid 7 till 7,5 timmars sömn så vuxna ska sikta på att få åtta timmars god nattsömn. Återhämtning är inte förhandlingsbar för din hjärna.

 

Men går det inte att sova ikapp? Får du inte tillräckligt med sömn i veckorna, kan du inte då sova mer på helgen? Tyvärr inte när det gäller prestationsförmågan som faller snabbt med utebliven sömn. Att tillse att man får tillräckligt med sömn varje natt är den enkla vägen. Signalerar din hjärna att den vill sova ska du så klart ändå gå den till mötes.

 

Kvaliteten på sömnen beror av den så kallade sömncykeln där de två viktigaste är djupsömnen och REM-sömnen.

 

Under djupsömn vilar kroppen, andningen blir regelbunden, blodtrycket faller och hjärnan blir mindre responsiv på yttre stimuli - det är svårare att vakna. Detta är den stora reparationsfasen - hormoner produceras, vävnad och muskler repareras och immunsystemet stärks. De som tränar mycket eller vill prestera i tävlingar har mycket att vinna på att sova 10 timmar eller mer.

 

Under REM-sömnen drömmer vi och information organiseras, irrelevant data kastas bort, minnet stärks då erfarenheter under de senaste 24 timmarna knyts samman med tidigare erfarenheter vilket i sin tur stärker inlärningsförmågan. Under REM-sömnen rör vi oss knappt alls men blodtrycket stiger och hjärtfrekvensen ökar.

 

Utan djupsömn och REM-sömn börjar våra kroppar att dö. Brist på sömn bryter ned oss.

 

När bör man lägga sig att sova? Mest troligt mellan 20:00 och midnatt men inte senare. Man bör skaffa sig en avkopplande ritual på kvällen för att sova bättre. Minst 50% av sömnproblem är stressrelaterad. En utomhuspromenad, låg belysning, inget kaffe eller tobak och ett svalt behagligt sovrum är några exempel. Några utmärkta tips finns här.

 

Den kumulativa sömnskulden är ett hinder för ett härligt liv så vårda förmågan att sova gott.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
8 november 2016

Knappar in

 

Sedan jag började mitt nya jobb så har jag insett att min garderob behövde uppdateras. Extra påtagligt blir det när jag ser fotografier av mig själv som är åtminstone fem år gamla och jag är iklädd min nyaste skjorta.

 

Runt hörnet från min arbetsplats finns några butiker och jag har väl gjort en och annan fönstershopping på luncherna. Jag vill heller inte påstå att det finns något slumrande modelejon inom mig men av någon anledning så fastnade jag nästan varje gång framför MQ:s skyltfönster och sedan blev det en runda i butiken också.

 

Jag behövde inte minst några nya skjortor - det har blivit flera men även några tröjor. Jag gillar kvaliteten och personalen har förgyllt besöken. Jag har inte alls upplevt detsamma på Brothers eller H&M. Jag är mycket nöjd med mina plagg och kundklubben med poäng på köpen fungerar väl. Jag tycker att MQ andas kvalitet hela vägen.

 

I min porfölj finns inga kläder alls. Kanske är MQ en god kandidat till att inleda investeringar i den världen? Finns det inte en poäng i att även investera och äga bolag som man tycker om?

 

Jag är lite fundersam, en aning skamsen men samtidigt ganska nöjd. Det är roligt att klä sig lite fint. Men det ska vara kvalitet som håller, jag gillar inte att kläder blir ett slit och släng. Så jag hoppas på att MQ levererar just detta. Att producera kläder är långt ifrån miljövänligt.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 

Blog Archive

Blog Archive
2017 (101)
Sep (6)

Taggar