PerPenning
Likes
248
Antal inlägg
501
Följare
54
Medaljer
0
Stad
Lund
Om användaren
Tid är pengar, pengar är makt, makt över din tid! För vad är pengar om du saknar tid att använda dem? Får du verkligen ut tillräckligt per penning spenderad? Jag är en knappt femtio år gammal pappa och make med två barn i skolålder, villa, bilar, amorteringar och kostnader - ganska lik många andra i det hänseendet. Vad Per däremot under senare år har insett är att en privatekonomi med mer trygghet, utrymme och frihet är något värdefullt att sträva mot. Många mer än Per behöver sätta sig ned och fundera igenom vilka prioriteringar som är viktigast och vilka som egentligen inte spelar någon roll. För egen del har Per insett att det värdefullaste han äger - tiden - byter han bort mot pengar. Dessa pengar är därför synnerligen värdefulla. Per vill att de ska ge god utväxling - han vill ha mer nytta och glädje per penning spenderad.
Kontakt email

RSS

RSS feed
3 dagar

Räkna med

 

Lördag morgon, kunde inte sova trots att jag egentligen hade behövt vila ut någon timme till. Ont i ryggen, sträckt någonting och förmådde inte ligga ned längre. Blir lite matt - jag behöver mina helger och i en så hög kvalitet det bara går. Inledningen blev nu lite avmätt. Dock lycklig över morgondimman över nejden och att få bo och leva i detta vackra landskap.

 

Så jag har tittat lite på ekonomin i stora drag. Det finns i princip ingen utveckling just nu, kan konstateras. Däremot har jag börjat sprida gracerna i flera korgar och på olika sätt:

 

  • guldhönan bor kvar hos Avanza i form av en ISK
  • hos Avanza har ett konto mot Alternativa öppnats men är än så länge tom
  • en guldkyckling har startats hos Nordnet som en ISK
  • en guldanka finns sedan ett bra tag hos Pepins Invest
  • Lendify 
  • Sparlån
  • En sparbuffert
  • En bilbuffert
  • Ett semestersparande

Avanza har jag varit trogen länge men jag har upplevt att tjänsterna dröjer och tar tid att implementera. Glädjande nog dök nu Avanza Auto upp så som ett svar till Nordnet:s Robosave som jag avser att investera ett mindre belopp via. Det är bra för alla parter med lite konkurrens, det håller katterna smala och smäckra, eller vad säger ni, Nordnet och Avanza?

 

Jag har ett bra tag varit intresserad av att investera lite på Alternativa listan och nu är det möjligt att göra. Det är nog Per H Börjesson som slutligen jagat in mig i den här okända fållan.

 

 

Anledningen till öppnandet på Nordnet var initialt ett enda, nämligen Shareville - jag avser att skugga några få väl utvalda investerare med mindre belopp. Men jag kommer också att prova deras nya tjänst - Robosave - med ett månatligt belopp.

 

Pepins är hittills en framgångssaga. Mina investeringar i Alvestaglass, Escapat och Urban Green är rejält på plus och det är glassen som leder det tåget med 120% i uppgång på drygt ett år.

 

Jag lånar numera ut en slant via både Lendify och Sparlån - vi får se vilken som presterar bäst över tid.

 

En trippel i buffertsparande finns - den första för bostaden, den andra för bilköp och den tredje för allt semestrande. 

 

Utöver detta finns så klart pensionerna som är spridda så som aska för vinden. Det är sorgligt att det fortsatt är hart när omöjligt att samla sitt pensionssparande. Jag har försökt att göra så goda val som möjligt i de olika tjänstepensioner jag samlat på mig genom åren - den svåraste är tyvärr den som är aktiv nu där min arbetsgivare valt att använda SEB Trygg liv - jag hatar att bara kunna välja smalt. Jan Bolmeson:s tips står där som mall numera. I PPM jobbar jag nu aktivt på ett tydligare sätt.

 

Jag har nu skapat en trevlig sparmatris i excel där jag kan se om jag uppnår de sparmål vi satt upp månatligen. Jag återkommer till den när den börjat fyllas på. Ska vara en motivator.

 

Nu börjar axellyftningar och liniment ge effekt på min stackars nacke och mina axlar - det kan nog bli en bra dag ändå.

 

Må gott i höstljuset!

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
12 september

Heta känslor

 

Ja, även jag har gått i taket. Många har gjort det och vädrat sina känslor, något inte heller jag kan låta bli. Det har självfallet inte förbigått er att socialdemokraterna, det parti som borde stå småspararna bland arbetarklass närmast, har gjort en riktigt ful överenskommelse med gammelkommunisterna i Vänsterpartiet där de nu tydligt pekar finger - att ha egna besparingar för sin och sina barns trygghet är inte längre något bra utan ska ytterligare beskattas.

 

Att förslaget i sin grund kommer ifrån Vänsterpartiet är inte förvånande - inget annat parti ser lika tydligt dina pengar så som statens egendom att förvalta och förslösa så som man finner lämpligt. Partiets ekonomiska talesperson, förskolläraren Ulla Andersson, ser beskattningen så som en fullträff då det i hennes ögon slår mot både patriarkalet och de rika - en slutsats som är så skrämmande felaktig. Proteststormen har bara dragit igång - signalvärdet är enormt: sparande ska beskattas mera medan att låna fortsatt ska subventioneras via statskassan.

 

Vilka är det som sparar i ISK? Jo, inte är det Wallenbergarna i första hand utan alla vanliga svenskar som försöker spara en del av sina löner för sin egen trygghet. Det som är riktigt magstarkt är att Ulla ursäktar skatten med att den är förhållandevis låg. Ulla har förresten inget eget ISK så hon kommer undan helt och hållet. Skam på dig Ulla. Vad är det för fel på att människor vill försöka att försörja själv? Fast jag slår väl inte öppna dörrar - ränderna går ju inte ur på en gammelkommunist.

 

 

Mer pinsamt är att sossarna gjorde den här överenskommelsen med kommunisterna - det är riktigt, riktigt illa. Vår klåpare till finansminister, Magdalena Andersson, har dessutom mage att skylla ISK-skatten på oppositionen - eftersom denna blockerade andra skattehöjningar som regeringen ville genomföra, så som ändring i 3:12-regelverket, som i praktiken handlade om att det skulle bli svårare för företagare att ta utdelning från bolaget i stället för lön. Det känns så som små barn resonerar.

 

Mina barn har med min hjälp sparat ett tag i ISK - de är inte glada, vill jag påstå. Dessutom så tappar jag en del av det pedagogiska resonemanget - vikten av att se om sitt eget hus och vilja försörja sig på egen hand, även i bistra tider.

 

Min enda tröst är att jag tror att vår regering förlorar valet under nästa år. Bort med all skatt på sparande och bort med ränteavdragen - helst imorgon.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
5 september

En årslön på banken

 

Det visar sig i Yougov:s undersökning kring svenskarnas sparande att det spretar en hel del. Att spara i fonder och aktier ter sig roligare än att spara till en buffert även om färre gör det. På frågan om hur mycket pengar man hade på ett sparkonto visade det sig att 15% hade mindre än en månadslön placerat där, 17% ville inte svara och 6% visste inte vad de hade.

 

Hur mycket pengar bör man ha i en buffert kan man fråga sig. Inga alls, vill jag påstå - avkastningen på de flesta så kallade sparkonton är noll och intet så varför ha dem där? Familjen Penning har ganska spridda gracer när det gäller placeringen av pengarna och gömda lite här och var. Sämst avkastning har vi på det som är semesterslantarna med 0,7% i ränta årligen.

 

Istället så har vi det mesta i olika slags placeringar - lite glass, en del vin, någon fond, guld, silver och så guldhönan som är störst och är en ISK. Behöver vi pengar akut kan vi alltid sälja av från något innehav - hellre lite avkastning än ingen alls.

 

Men om börsen går ned då och vi förlorar allt på våra placeringar? Ja, risken finns men är måttlig. I dagsläget sitter mycket av fjädrarna i ränteavkastningar som slår 0%:s ränta med hästlängder.

 

 

Därför har också guldhönan suttit kvar på sin pinne och inte fallit ned i volatiliteten.

 

När det gäller sparande i aktier eller fonder hade 22% inget alls i dessa placeringar, 15% ville inte svara och 11% visste inte vad de hade. Detta är inte helt förvånande.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
24 maj

Krypande livsstil

 

Så som inte helt purung finansman så är pensionspengar ett intressant ämnesområde. Ja, jisses - jag är inne på mitt femtionde levnadsår, något jag inte riktigt begriper eller kan ta till mig. Den finns både fasa och fascination i detta ålderstreck - jag är en femtioårig snorvalp, inte gubbe, allt enligt egen måttstock.

 

Troligen är jag ganska nära den punkt i livet som innebär att jag tjänar mycket och kan spara rejält - barn som börjar närma sig flygfärdighet, hyfsat välbetalt jobb och än så länge ganska attraktiv i arbetsgivarnas ögon. Möjligheterna är stora för sådana som mig och min hustru. Och vi är så klart inte ensamma om det. Däremot finns det många som låter sin livsstil blomma ut och därmed sänker möjligheternas fartyg.

 

Det finns ett engelskklingande uttryck som heter Lifestyle Creep. Det är ingen insekt eller så utan handlar om att när människor ökar sina inkomster så låter de sin livsstil kosta mer - det blir inte mer pengar över. Speciellt problematiskt är detta för den kategori människor som har fem eller kanske tio år kvar tills pensionen med utflugna barn och nedbantade lån och petar in de överblivna kronorna i ny bil, fler boenden, köksrenoveringar och dyra resor. När väl pensionen infinner sig mäktar man inte med att upprätthålla den nya livstilen rent ekonomiskt.

 

Men alla människor, oavsett ålder, kan drabbas av livstilskrypande. Familjen Penning har gjort flera sådana genom åren och det har varit dumt och dumt igen. Insikten idag är bättre, om inte god, och vi försöker att leva våra liv så som relativt fattiga i vardagen -  matlåda med, gamla bilar och barn med begagnade kläder.

 

Jag förmodar att jag tänker lite för mycket emellanåt - men jag kan inte låta bli. Efter en hård arbetsdag så räknar jag på mina fem ungefär hur många kronor det inbringade. Då blir mina slantar mer värda att vurma. Eftersom livsstilskrypande gärna smyger sig på så gäller det att vara vaksam - och dessutom jobba i motsatt riktning så ofta det är möjligt. Säg upp en prenumeration, byt ned bilen i storlek, börja cykla till jobbet och byt oxfilé mot stekfläsk.

 

Man mår inte sämre, om någon trodde det, för att man lever mindre vidlyftigt. Snarare är det i sig befriande med färre och billigare prylar.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
22 november 2016

Allt har sin arbetstid

 

Det är mörkt. Så becksvart både när väckarklockan surrar och lika dystert när det är dags att stänga ned på jobbet och bege mig hemåt. Det sägs att vi blir tröttare vid den här årstiden och det gäller åtminstone mig. Lite väl mycket av den energi jag besitter dräneras under arbetsdagen och väldigt lite är över därefter. Sådan tur att jag tjänar så bra då, tänker jag. Det är ju i sig en lögn.

 

För det är skillnad på lön och lön. Dels den som står på min lönelapp som är ganska solid. Men också den som är den riktiga - den lön som inte bara ersätts av lönearbetet utan allt runtom. Och hur det då ter sig så orealistiskt att betala med så mycket livsenergi för att erhålla de intjänade kronorna. För det är inte gratis på något sätt att jobba.

 

Jag måste pendla till jobbet, det tar tid och energi. Jag behöver en viss nivå på klädsel som kostar pengar och som måste strykas och tvättas. Jag har med mig matlåda men jag har kollegor som dagligdags unnar sig en åttiofemkronors luncher. Jag behöver förbereda mig innan arbetsdagen, inte minst genom att sova ut, äta frukost och göra mig anständig.

 

Efter arbetsdagen kan jag behöva varva ned och slappna av. Oftast är jag inte pigg och glad vid hemkomsten och för den delen full av energi för hobbies och intressen. Lite för ofta blir det en stund i soffan framför en menlös serie på tv:n.

 

Slår jag samman allt detta så sjunker timlönen drastiskt. Den sanna lönen är jobbtimmarna men också allt därutöver som kan kopplas samman med jobbet på ett eller annat sätt.

 

På grund av dessa sanningar så blir också varje intjänad slant desto mera värd. Ja, att slösa bort inkomster på något annat än det som jag finner mest värt är att förringa mig själv.

 

Men jag får fortsätta ett tag till. Jag behöver spara än mer och slösa än mindre. Det gäller bara att bibehålla fokus trots tröttheten. Sinom tid blir det vår och ljuset kommer åter.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

20 november 2016

Den chockerande enkla matematiken bakom en tidig pension

 

Idag har jag putsat fönster. En sådan där meningslös syssla som inte har ens någon veckas varaktighet på höstkanten. Men jag hoppas på att frugan blir glad då detta är viktigare för henne än för mig. Samtidigt så var aktiviteten en mental avkoppling efter ännu en ganska tuff arbetsvecka. Nu sitter jag iallafall ned men en rykande het kopp kaffe och funderar i finans.

 

Insikten är brutal men nog så nödvändig. Jag borde nog egentligen inte ägna mig åt att investera mina egna pengar, jag är helt enkelt inte duglig nog på området. Ett sådant område är min premiepension. Jag har petat och pulat och bytt men snittar sedan start med tre procent. Förfärligt. Samtidigt så har jag en del av tjänstepensionen, som jag inte ägnat något intresse alls, som ökat mer än femfaldigt sedan 2005. Nej, vad tycker ni? Hur ska jag investera klokt och få en god avkastning via fonder där jag är en passiv intressent?

 

Jag och frugan har ett bättre arbetsområde att ägna oss åt, nämligen sparandet. Från och till har jag genom åren läst, förtjusats och förfärats av Mr Money Mustache och hans fantastiska förmåga att spara undan nog med pengar för att dra sig ur ekorrhjulet för gott. Hans inlägg om den chockerande enkla matematiken bakom en tidig pension borde alla läsa - åtminstone för att skaffa sig en insikt i just enkelheten. Och vilken är den? Jo, ju mindre du spenderar av din inkomst desto mer har du över till att spara.

 

Herr Penningmustasch gör några enkla antaganden i sin kalkyl:

  • att dina besparingar presterar en femprocentig årliga avkastning.
  • att du lever enbart på avkastningen.

Utan att fördjupa mig för mycket i artikeln så innebär detta att man kan gå i pension vid lite olika tider beroende på sparförmågan:

  • spara 5% och gå i pension efter 66 år.
  • spara 10% och vila efter 51 år.
  • spara 25% och ta det lugnt efter 32 år.
  • spara 50% och stämpla ut efter 17 år.

Att ens spara undan 10 procent av sin inkomst är mindre vanligt idag. Men att gå ifrån 10 till 15 procent innebär åtta års mindre tid av löneslavsarbete. Som sagt, läs artikeln om ni missat den - den gör dig antingen insiktsfull eller chockerad.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
14 december 2015

Skuldfrihet och utan skuld

 

Jag ser skuldfrihet som en ren frihet. Ingen som längre kan avkräva mig månatliga betalningar, räntekostnader och en orolig magkänsla. Att vara skuldsatt är att ha tecknat in sina framtida inkomster. Ett modernare uttryck för att vara livegen, på gränsen till slav.

 

Många människor som belånar sig tungt tänker inte alls i de här banorna. Att låna är så märkligt självklart att det är mer regel än undantag.

 

Det finns två olika sätt att se på skuldfrihet och inga av dem är fel. Den renaste formen är så klart inga skulder - punkt. Enkelt att förstå och enkelt att administrera. Inte mycket att ta fel på och inget att hålla koll på. Jag ser på livet så som där enkelhet och kvalitetstid går hand i hand.

 

Den andra varianten är att vara skuldsatt men där man äger medel som snabbt och enkelt kan omsättas till skuldfrihet. Det är också denna modell som mest troligt är den mer lönsamma i en lågräntevärld och också den familjen Penning praktiserar för stunden. Ja, eller rättare sagt strävar mot med hjälp av Frihetsfonden, vår aktie- och fondportfölj. När denna en dag i framtiden motsvarar vår belåning så är vi skuldfria per definition.

 

Exakt hur en modell ska se ut beror inte minst på ens duglighet i att investera. Saknar man helt detta intresse så är amorteringsvägen den optimala. En del människor väljer att enbart investera och inte amortera men så gör inte familjen Penning. Vi har en grundamortering i dagsläget på 5 000 kronor och investerar mellan 5 000 och 15 000 kronor per månad. Det är en flytande modell som också kan förändras om det blir svårt att investera framgångsrikt.

 

Oavsett hur enastående Frihetsfonden kan komma att bli så kommer den någonstans på vägen att få bekosta en ren skuldfrihet. Varför? Jo, för att jag vill uppleva känslan - den kan inte skapas presumtivt. Jag vill kunna säga rakt ut: jag är fri och jag är utan skuld.

 

Debt is the slavery of the free

Publilius Syrus (85 f.Kr.-43 f.Kr.)

8 december 2015

En budgeterad jul

 

Jag behöver antagligen inte påminna dig om att tiden är på väg att rinna ut. Julen är bara drygt två veckor bort. Har du finansierat julen i förväg? Är alla klappar, pynt och julmat redan ihopsparat under året som gått? Då tillhör du en rar skara för det stora flertalet vet redan med sig att januari blir en fattig månad.

 

Om det nu är fallet så kan du iallafall trösta dig med att det kommer fler jular och då kan du vara bättre förberedd. Om du väljer att budgetera och spara en slant varje månad för att kunna betala för en fullt finansierad jul nästa år - då är din budget din egen jultomte som kommer med den bästa presenten. Ingen ångest och inga betalningssvårigheter efter nyår, det låter väl prima?

 

Din budget kan hjälpa dig att hitta lite extra pengar och visa hur mycket du har. Budgeten kommer att ge dig några hälsosamma gränser. Det kanske inte blir den fetaste julen - men den är betald! Och kanske det kommer att kännas som en stor uppoffring - eller inte alls.

 

Det är nämligen överraskande kul att ha kontroll över sina pengar och fatta beslut baserade på uteblivna utgifter och med äkta prioriteringar som kommer från hjärtat. Att inte skuldsätta sig för sådant som du egentligen inte bryr dig om! Oavsett hur julen sedan blev så kommer januari att bli en mycket ljusare start på ett bättre år. Öppna ögonen och njut av helgfrid som du har råd med!

Taggar (blogg): 
12 november 2015

Femhundra kronor

 

Vårt förhållande till pengar är alltid en intresse för mig, inte minst hur vi värderar dem. Vi kan slita ont på ett ansträngande och krävande arbete, för jobbet erhålla en lön för den tid och möda vi bytt bort och slutligen förslösa dem på noll och intet av värde. Fascinationen tar för mig aldrig slut - varför gör vi så här? Det är ju så dumt.

 

Jag funderade lite häromdagen på det här med kronor, det vill säga den valuta som vi mäter allt i sedan lång tid tillbaka. Varför har det inte gått inflation i detta? Vad kan man egentligen köpa för en krona? Några lösgodisbitar? Det är minsann det enda jag kommer på. Så kronor är mer än lite passé. Istället har jag tänkt till om andra nivåer.

 

En femtiolapp, kanske? Nej, det är för lite - jag tycker att femhundra kronor är en prima bas. Femhundrakronor finns i en vacker sedel och nu har vi en ny med Birgit Nilsson som motiv som också ter sig fin trots sina nazi-associationer i bakgrunden. En femhundralapp kan jag relatera till som ganska mycket pengar. 10 kronor år 1873 motsvarar femhundra kronor. Femhundra kronor vill jag inte tappa bort eller slösa på skräp.

 

Jag har 103 femhundralappar kvar i studielån. Det känns väldigt överkomligt. Däremot inte om jag jämför med lönearbete. En hel dags jobb och jag är ganska så slut. Det ger mig tre femhundralappar i lön. Det känns inte som speciellt mycket, tre ynka sedlar. 4 700 femhundralappar i en hög är våra bolån. Det blir en rejäl bunte sedlar. Varje månad betalar vi av tio femhundralappar. Det ter sig fruktlöst per månad men på ett år så är det ju 120 stycken, då märks det.

 

Utdelningen på vårt sparkapital blir nya femhundralappar. Senast idag kom en utdelning på tre sedlar - ett helt dagsverke utan en enda arbetsminut.

 

Det här ter sig kanske lite lustigt men jag är ovanligt allvarlig. Att ta till sig och förstå vad pengar är, hur de skapas i din privatekonomi och till vilken konsumtion de slutligen går är nyckeln, låset, pärleporten och himmelriket i ett enda paket. Att vårda sina slantar och att ge dem utrymme att växa ger i förlängningen dig och dina nära och kära nya möjligheter. Betänk!

7 november 2015

Kvot med guldkant

Idag lördag är en skånsk höst av prima sort. En skånsk höst består av en temperatur på plussidan, kanske åtta grader eller så, med en jämngrå himmel, ganska vindfritt men fuktig, dimmig och disig. Till detta kan man sedan addera ett fint regn som mer strilar än faller. Det är helt enkelt en så kallad stuesittardag - en inomhusdag.

 

Jag har arbetat ganska hårt de senaste veckorna, något ett nytt jobb alltid kräver. Alla nyheter och rutiner som ska på plats, rena kulturskillnader som är annorlunda och nya människor, inte minst. Det är ingen lögn att jag är mentalt trött och sliten efter en arbetsdag och mörkret hjälper säkert inte till. Ambitioner inför kvällen rinner gärna ut i ett ryggläge på soffan. Kämpar dock hårt med att hålla min träning igång - för jag vet hur viktig den är för hela mitt välbefinnande.

 

En ljuv vecka på Kanarieöarna med sol och bad, det som helt saknades på familjens sommarsemester, var en underbar ventil i höstdiset. Brutalt blev hemkomsten då kontrasten blev för stor och på för kort tid. Fem timmar i ett flygplan var tryckkammarutjämningen och det var för kort. Jag undrar om jag är ämnad för nordiskt klimat.

 

Ett varv med snabeldraken, toalettskur och handfatstvätt och det blev tid för en stund finanskontroll. Det var en fantastisk inkomstmånad och det berodde på att jag bytt jobb. Innestående semester och slutlön från gamla arbetsplatsen parades med en ny högre inkomst. Närmare 88 lakan blev familjen Pennings inkomst för oktober och av dessa sparades 45 200 kronor undan och därmed blev sparkvoten en endaste gång över 50 % vilket är roligt. Redan nästa månad så är vi dock nere på mer normala nivåer och min förhoppning är att vi ska nå 44 % i sparkvot - eller i sämsta fall 36 %.

 

I grunden är jag egentligen tillfreds om vi kan hantera en 50-25-25-modell, det vill säga 50% Måste, 25% Vill och 25% Spara. Samtidigt så har vi börjat planera för en lite längre resa det år jag och frugan fyller 50 år och till denna behövs ungefär 150 tusenlappar undansparat så ett par hårdare åtskruvade tummar är bara sunt.

 

Det ter sig nu att amortering av skulder stort kommer att slå sparandet i volym. I år kommer vi att beta av ungefär 96 tusenlappar i skuld medan portföljen blott ökar med 20. Sedan 2011, året då vi flyttade till ny bostad, så har tillgångssidan ökat med 5 % medan skuldsidan minskat med 11 %. Drömmer en våt dröm om att dessa värden för 2016 ska bli ytterligare 5 respektive 4 procent.

 

En trevlig helg tillönskas.

Taggar (blogg): 

Sidor

Blog Archive

Blog Archive
2017 (104)
Sep (9)

Taggar