P2P-sajten Grupeer börjar snart närma sig drygt tre år nu och själv börjar det närma sig att jag har provat den i snart två år. Hittills har det levererat över förväntan. Jag har varit beredd på att det skulle kunna hända något bakslag eller krångel, men har ej hänt än så länge.
P2P-plattformen Grupeer är en av de aktörer som mig veterligen erbjuder bland de bästa räntorna till investerare som jag känner till. Investeringarna görs i EUR och det erbjuds både bygg- som företagslån.
Just att det är i EUR har ju inte varit en nackdel de senaste åren. Intäktsströmmar från EUR har ju varit trevligare än från SEK i och med den svenska kronans ständiga försvagning.
För den nytillkomne läsaren som undrar vad jag skriver om här ovan, så är P2P (peer to peer) investering när man via någon aktör investerar i andras projekt. Ofta handlar det om lån. Det finns aktörer som förmedlar privatlån, det finns aktörer som förmedlar företagslån liksom bygglån.
P2P-lån, ska sägas, är en bit ut på riskskalan. Man kan inte räkna med att man får tillbaka sina utlånande pengar även om de flesta aktörer har olika funktioner och garantier för att försöka säkerställa detta. Därav brukar man råda till diversifiering. Kraftig diversifiering på så sätt att man inte bara sprider riskerna på många enskilda projekt/lån utan också sprider ut det på flera olika aktörer. I en snabbt växande bransch behöver man se upp med vilka man ger sitt förtroende till. Är man nyfiken så är det bästa troligen att bara börja med mindre summor för att testa sig fram. Man ska aldrig ha bråttom med att försöka tjäna pengar.
Bland de senaste byggprojekten med exponering mot Norge som kommit ut är lägenhetshus i Tanem strax utanför Trondheim. Projektet beräknas färdigt till September 2020 och räntan som utlovas är på 12 %.
Det som sticker ut här är amorteringssättet. Betalning och hela ränteutbetalning sker i slutet av perioden. Att återbetalningen sker efter ett år är vanligt, men oftast får man fortlöpande ränteintäkter månad för månad. Inte i detta fallet. Detta gillar jag inte då en del ränta på ränta effekt går förlorad här för dig som investerare. På engelska kallar man detta amorteringsförfarande oftast för ”Balloon” eller ”Full”. Det liknar sättet som många banker beräknar sparkonton. Då får ränta vid slutet av året eller när avslutar kontot. För fastighetsutvecklaren så är naturligtvis denna metod att föredra då hen inte får kostnaden innan projektets slut.
I dagarna nu väntas återbetalning på lånet till projektet i Eidsvoll.
Det lånet löpte på med månatliga ränteintäkter och har hittills gått som en klocka. Förhoppningsvis blir sista betalningen lika problemfri. När beloppet betalas tillbaka i slutet men ger regelbunda ränteintäkter kallas det ofta ”Bullet” eller ”Interest only”. Amorteringsförfarande, likt många av våra svenska huslån, med månatliga avbetalningar samt räntebetalningar går ofta under namnet ”Amortized” eller ”Partial”.
Tittar man på andra lån som finns att investera i så går de från 10 till 13,5 % i nuläget. De flesta löper på under ett år. De flesta är företagslån, men det finns som sagt också fastighetsprojektlån för den intresserade.
Grupeer erbjuder titt som tätt också ”cashback” på lån. Oftast på 1 % men ibland t.o.m. 2 %. Det är ett sätt att attrahera kapital. Inte minst när det är många som erbjuder lån att investera i. Kortfattat så är det väl ofta så att det kan erbjudas 13 % ränta + 2 % cash back. Istället för att lånet erbjuder 15 % ränta. Cash backen kommer i regel ganska fort. Inom några dagar. Den omedelbara intäkten är oftast mer lockande än den som kommer lite längre fram. Eller som Grupeer själva beskriver det:
"Grupeer continuously negotiates special promotions aka CashBacks with our partners for our investors. Almost every week you can find a cherished blue CashBack sign next to one of the loan deals available for investments. Usually, the CashBack is 1%, but sometimes can reach 2%, when investing large sums. It all depends on the terms we have negotiated with our loan originator, but this is even better than high-interest rate! Why? Because with CashBack you receive 1-2% from your invested sum instantly, or within a month of making an initial investment. This considerably reduces the credit risk (risk of not getting paid) and makes more money available for the next investment. You don’t have to wait until the maturity date to reinvest your money."
I likhet med en del andra P2P-aktörer så har även Grupper en auto-invest funktion. Auto-invest funktionen möjliggör att ställa in olika parametrar så att pengarna investeras automatiskt enligt ens preferenser.
En väldigt viktig funktion om man vill undvika att pengar sitter ”overksamma” på ett konto. Till skillnad från ett högräntekonto som genererar ränta varje dag så genererar pengar på en P2P plattform bara ränta om de är i arbete.
Vill du testa P2P-investeringar via Grupeer så kan du göra det via den här affiliate-länken.
MEN! Tänk bara på risken och din egen risktålighet. Historisk avkastning är ingen garanti för framtida resultat.
I väntan på rapporter, välfärdskris i kommunerna och andra tokerier
Lite höstlikt här hemma och mitt i mellan rapportperioder. Nu närmast väntar dock Svolders rapport. Den kommer på torsdag. Svolder är ju investmentbolaget som är som en liten fond i sig med lite större inriktning på de något mindre noterade bolag. Önskar man diversifiera sig bort från storbolagen via Investor, Industrivärden och Lundberg så tycker jag man ska kika på Svolder.
Portföljmässigt är GARO, Troax, Platzer Fastigheter, Nordic Waterproofing och New Wave Group de största innehaven. Svolder är ingen buy and hold investerare som Lundbergs mer kan liknas vid. Nej aktiviteten är högre och man är inte oäven att t.ex. skala ned beroende på hur man uppfattar värderingen. Portföljen är relativt bred och idag ligger substansrabatten på ca 10 %. Vilket är i linje med 10-års snittet. Jag har aldrig gillat hela Svolders portfölj. Å andra sidan har Svolder lyckats prestera bra ändå över tid så man får helt enkelt ta till ett ”korg-tänk”. På 10 år har man växt det egna kapitalet med ca 15 % plus givit utdelningar på ca 2 % årligen. Nu tror inte jag det upprepar sig, för expansiva småbolag har haft en gyllene tidsålder och multipeltillväxten har varit exceptionell, men mer måttliga siffror vore ändock ok.
Appropå multipeltillväxt, eller tillgångsinflation, eller vad man nu vill kalla det så är det ganska ironiskt att när orderingångar pekar nedåt och riksbankerna ska försöka ”rädda” ekonomin så stiger börsen än mer. Ja, som vanligt, intressanta tider vi lever i och man undrar ju hur det hela ska sluta.
I den lilla kommun jag själv bor i är välfärdskrisen också tydligen här nu. Bromsen har slagit till rejält och besparingar, anställningsstopp m.m. är ett faktum. De större arbetsgivarna i regionen har börjat göra sig av med inhyrd personal. Det gnälls både här och där och då har arbetslösheten ändock inte riktigt slagit till än. Bara en nedbromsning. Det är mycket möjligt att det ser olika ut i olika delar av vårt avlånga land, men det börjar onekligen bli tufft här och där.
Inflationsmåttet som riksbanken använder sig av anser jag är ett skämt. Ta med tillgångspriser och energipriser så har vi i vårt land långt högre kostnadsökningar än vad som visas i siffrorna. Sagt det tidigare och säger det igen. Höj räntan och fasa bort ränteavdragen. Det hela bygger bara upp osunda strukturer. Ungefär som ett gips som sitter på alldeles, alldeles, alldeles för länge.
Nu kan det låta som om jag är väldigt pessimistisk, men det är jag inte. Jag tycker att det viktigaste man kan göra, i alla tider, är att skapa överskott och investera för framtiden. Jag har också en stark tilltro till att det i det stora hela ordnar sig. Även om man måste stå ut med en hel del tokerier på vägen.
Grekland lever som bekant på turism och jordbruk och har även av naturliga skäl också en hel del shippingbolag. Förutom olivolja så är mejeriprodukter en stor grej. Inte underligt då stora delar inte lämpar sig för ”vanligt” jordbruk utan det är bergig betesmark på de ställen som det inte växer olivträd, vinrankor eller är ”köksträdgårdar”.
Vinrankorna har sin främsta hemvist i Pelopponessos. Där ligger vindistriktet Nemea. I Grekland odlas ca 300 druvsorter många från antiken men få av dem har kommersiell framgång utanför lokalsamhället. Från Nemea kommer många av de kändaste rödvinen i Grekland baserat på Agiorgitiko-druvan (St George). Blandas ofta med Cabernet Sauvignon och är en av de mest odlade druvorna i Grekland.
När det kommer till mejeriprodukter så är yoghurt, grekisk yoghurt, en stor grej. Yoghurt kommer visserligen ursprungligen från Turkiet, men man är stolt över sin grekiska yoghurt. Ska ofta vara lite krämigare och mer proteinrik än t.ex. en typisk turkisk yoghurt. Av en händelse så är ett yoghurt-bolag en bloggarfavorit. Vill nämligen minnas att några bloggare skrivit om just grekisk yoghurt och specifikt Kri Kri Milk som tillverkar yoghurt och glass. Kri Kri Milk är noterat på Athen börsen och har haft en väldigt fin tillväxt de senaste åren. Mycket av det tillskrivs en expanderad export.
Urpsrunget till namnet kommer från en get. En getsort endemisk till Kreta. Åker man uppåt till Vita bergen och Samaria-ravinen så kan man om man har lite tur skåda kri-kri getter. Kri-kri geten tros dock inte vara ursprungligen från Kreta utan införd av minoerna. Idag finns arten dock bara på Kreta och specifikt på västra delen.
Även om en exkursion här om dagen gick till Vita bergen genom raviner där så fick jag aldrig något bra foto på en kri-kri get ,så i brist på det kommer en "vanlig" get...
Visste du förresten att minoerna räknas till Europas första civilisation? Det är ganska fantastiskt när man tänker på det. Den minoiska-eran startade ca 3000 f.kr. Den tidiga bronsåldern nere på Kreta. Då gick våra svenska förfäder fortfarande omkring och jagade och samlade och levde stenåldersliv.
Ca 2000 f.kr byggde man palatset i Knossos. Ett storslaget palats med vindlande labyrintliknande gångar och en yta av 22.000 kvm med rum i upp till fyra våningar, vattentoaletter, avloppsystem m.m. Man bedrev långväga handel, importerade guld och koppar.
Den stora exportvaran var olivolja, precis som nu 5000 år senare.
Tjuren hade en viktig religiös funktion och när den minoiska kulturen hade mött sitt öde strax innan 1000 f.kr. och de ”gamla grekerna” tog över levde berättelser kvar om tjurar, labyrinter och mycket annat. Till saken hör också att dubbelyxan, som var en annan minoisk symbol, kallas labrys. Därav fick vi väl ordet "labyrint" för labyrintliknande gångar. Berättelserna gav uppkomst till legenden om Minotaurus.
Minoerna praktiserade bl.a. tjurhoppning. Huruvida det var en sport eller religös ritual tvistar de lärde. Kanske både och för sport och religion verkar ju än idag kunna väcka näst intill samma känslomässiga fanatism...
Än idag, 5000 år senare, dyrkas tjuren i modern form - ”bull-market” - av människor världen över. Så där ser man. Människan är sig lik. Skiljer inte så mycket i människans psyke vare sig hen levde för 5000 år sedan eller nu.
Grekland - Bland charterresenärer och olivoljeproduktion
Det är ju alltid roligt att resa och bilda sig en egen uppfatttning om fjärran saker. Förra året skrev jag lite kort om bl.a. Luxemburg då vi körde lite kors och tvärs med husbilen i regionen. Nu avnjutes värmen på något sydligare breddgrader, Grekland.
Grekland är väl välbekant för många då landet tar emot ca 30 mijoner turister årligen. Populärt inte minst bland oss svenskar via charter.
Grekland har inte haft de lättaste förutsättningarna rent ekonomiskt. Krig och elände har hört till vanligheterna. Det senaste var ju inbördeskriget efter Andra världskriget. Efter inbördeskrigets slut 1949 befann sig landet (än en gång) i ekonomisk kris. Över en miljon greker lämnade landet på 50, 60 och 70-talen. Nordamerika och Nordeuropa var populära destinationer . Under 60-talet var BNP per capita drygt fyra gånger större i Sverige än i Grekland och det var även då konceptet med s.k. ”charter” började.
Fram till dess var flygning kontrollerat av vårt kära staten. Flygplan och, flygplatser var statliga. Biljettpriser var dyra och fasta. I princip bara den som reste i tjänsten eller hade gott om pengar hade råd att flyga.
På 60-talet kom man dock på att runda mycket av regelverken. Samtidigt som vanligt folk här hemma började få pengar över. På 60-talet började man med gruppresor med chartrade flygplan. En verksamhet som var tillåten utanför statligt monpol om än med restriktioner. Resan var tvungen att innehålla flyg, transfer, inkvartering och minst en varm måltid serverad per dag och omfatta minst en vecka. Voila! Charterresan var född. Man konkurrerade med prispress på charterresorna. Runt detta var det sedan bara att bygga kringtjänster; barförsäljning, uthyrning av solstolar, valutaväxling m.m.
På 80-talet kom då sedan konceptet ”båtluffa”. Om charterturisternas fästen låg på Rhodos, Kreta och Kos där det fanns gamla militärflygplatser så kunde båtluffarna ofta med hjälp av Interrail-kort ta sig ned till Kykladerna via Pireus. Här gällde det naturligtvis att betala så lite som möjligt för att maximera längden på reskassan. På 70-talet öppnades flygplatser på bl.a. Santorini och charter och båtluffarevärldarna smälte samman. Nu tar man väl lika gärna en flygstol ned för att båtluffa. Hade man varit ”ungdom” och rest ensam utan familj och nödgad att planera mer så har jag sett att man kan få en flygstol för ca 300 kr.
Idag går det inte semestra lika billigt i Grekland längre. Även om BNP per capita är ungefär dubbelt så hög i Sverige än i Grekland så är prisnivån ungefär densamma. Oavsett om man räknar en dyr eller billig euro. Om jag tidigare skrivit att bränslet är billigt och bilparken stor och modern i lilleputtlandet Luxemburg så är det tvärt om i Grekland. Bränslet är dyrt och bilparken är gammal och sliten. Skattetrycket är ganska högt därav föredrar ju de flesta kontanthantering och dricks framför något annat.
Grekerna är med andra ord pressade mellan ganska ”höga” prisnivåer och ”låga” löner. Arbetslösheten ligger på ca 17 % och har sjunkit sakta från toppnivåerna på ca 27 % 2013. ”låga” löner beror inte på lathet. Man ser människor jobba många, långa timmar morgon som kväll (med något undantag för mitt på dagen förutom de som ska serva ”dagaktiva” nordeuropeer). Dock är väl produktiviteten inte den högsta. Alla som varit där känner ju igen att i en lågmarginal business som restaurang-branschen kan det vara fullt av personal. Inkastare, kökspersonal, toalettpersonal nästan lika många servitörer som bord m.m. Bensinmackar har lövtunn marginal på bränsle ändock kan det finnas de som står och väntar på att få tanka bilen åt dig. Sopbilarna kör runt tidigt på morgonen men de är tre man per bil att jämföra med en man här hemma. Lantbruken är små. Finns knappt plättar över tunnlandet. Maskinparken näst intill icke existerande eller ålderdomlig. Det är i princip köksträdgårdar och manuellt arbete som gäller. Olivträden finns i och för sig i mångfald.
Det typiska är ju annars att man lever på turism halva året och den andra halvan så är det jordbruk, med inte minst olivskörden som gäller. Att äga olivträd känns som standard för en grek och ett träd ger mellan 50-100 kg oliver per år. Krävs mycket arbete med skörden sedan ska det hela iväg till en olivoljefabrik.
Besökte en olivoljefabrik som var tämligen nybyggd och det är naturligtvis så att man blir stolt att se att de valt Alfa Laval som maskinleverantör.
Det är en stor investering fabriken har gjort och de kommer få betala många år på den.
Väldigt många arbetar med att leverera oliver varje vinter till fabriken samtidigt som intäkter från maskinförsäljning bokförs av Alfa Laval (möjligtvis även återkommande service).
Så vill du investera i olivoljeproduktion behöver du inte köpa en planta för 100 euro i medelhavsreginen och vänta 5-7 år tills den börjar producera. Det går lika bra att köpa Alfa Laval...
När man jämför Sverige och Grekland, ekonomi och arbetssituation så blir jag än mer övertygad om att det är inte låglönejobb vi ska eftersträva att ha i Sverige. Nej tack till att det ska stå folk och tanka min bil på mackarna här medan jag sitter i bilen och pillar mig i naveln, även om det skulle skapa ”jobb” på pappret. Det är ju jobb man lika gärna kan göra själv på två minuter utan att egentligen tappa effektivitet. Låt folk jobba med sådant som kräver utbildning och därefter få ordentligt betalt för det. Tillverka dyra, högkvalitativa saker och vara leverantörer av sådant som kostar för andra att köpa. Se sedan till att det finns möjligheter att återinvestera intjänade medel och voila får man till en god spiral.
Summa summarum så är det turism, jordbruk och shipping som är stort i Grekland och det verkar inte ha ändrats så värst mycket sedan 60-talet.
I somras nu var det nyval. Då blev det maktskifte, en högerregering istället för den tidigare vänsterregeringen. Valdeltagandet är dock lågt och pratar man med någon ”på gatan” så är det i princip ”same, same different name” vad det gäller grekisk politik och politiker. När valresultatet begav sig blev Athen-börsen glad och obigationsräntor föll. Den utlovade politiken är sänkta skatter och uppmuntran till utländska investeringar. Vi får se vad det blir av det.
Nä vet ni vad. Solhatt och solstol kallar. Återkommer senare.
Några tankar om Grekland?
Med en förkärlek för investmentbolag så ligger det nära till hands att även gilla konglomerat. I Sverige finns många konglomerat på börsen med uppvisad god historik. Tyvärr är prislappen också därefter på många av de mest kända. En (dock med kortare historik) av de med lägre prislapp är Volati.
Vad ”rätt” prislapp är kan alltid diskuteras, men min personliga åsikt är att Volati nog sattes väl högt under noterings-febern i slutet av 2016, medan 2018 och 2019 erbjudit mer rimlig värdering.
Idag blir det lite kort om Volati.
Volati grundades så sent som 2003 och börsnoterades som sagt 2016. Historiken är med andra ord kort.
Bolagets aktier handlas på Midcap och börsvärdet är mellan tummen och pekfingret ca 3600 milj kr.
På Midcap handlas även bolagets preferensaktier som varit noterade sedan 2015. Som bekant är preferensaktier ett mellanting mellan skuld och aktiekapital. Preferensaktier har i regel inte samma ”skydd” som en skuld ej heller samma uppsida som stamaktier, men gillas ofta för den lägre volaliteten och höga direktavkastningen. Volatis preferensaktier ”kostar” ca 64 milj kr per för bolaget och för investerare genererar den i dagsläget ca 6 % i direktavkastning. Den intresserade behöver vara medveten om att inlösenskursen kommer sjunka framöver.
Storägare är grundarna Karl Perlhagen och Patrik Wahlen. Tillsammans kontrollerar de ca 67 % av rösterna. VD Mårten Andersson och CFO Mattias Björk äger i sin tur ca 3 % var av bolaget. Vi pratar här alltså om pilotskolan de lux.
Volati kategoriserar sina bolag i fyra grupper.
Handel som utgör ca 35 % av ebita., Akademibokhandeln ca 17 % av ebita, Industri ca 29 % av ebita och Konsument ca 19 % av ebita.
Totalt innefattas 15 affärsenheter och Volati själva vill gärna se sig som långsiktiga ägare som förvärvar och förvaltar sina bolag. Sådant tilltalar ju en annan och liknar också affärsmodellen för andra populära konglomerat.
Rullande rörelseresultat ligger just nu på ca 400 milj kr. Det ger en multipel på ca 9 gånger rörelseresultatet. Nu ligger ju preferensaktierna där också och spökar så riktigt så bra ser det inte egentligen ut. Därtill om man ska ta de "vanliga" skulderna med i beräkningen så landar man på högre multiplar. EV/EBIT multipeln landar mellan tummen och pekfingret på ca 15.
Eftersom Volati har ambitionen att förvärva så är det bra att ha koll på skuldsättningen. Det långsiktiga målet för kapitalstrukturen är att nettokskulden i relation till justerad EBITDA inte ska överstiga 3. Vid senaste rapporten (Q2 2019) låg man på 2,4.
Den gode Graham vill gärna se en räntetäckningsgrad över 7 för industribolag. 5 för handelsbolag (Volati kan sägas vara 50-50). Där är inteVolati utan landar på närmare 4,4. MEN få är ju lika konservativa som Graham nu för tiden. Volati klarar dock ej heller riktigt mina egna kriterier, men det beror på att jag främst ser preferensaktier som en hybrid-skuld, inte del av det egna aktiekapital.
Så är det något jag ser som svagare med Volati så är det balansräkningen. Optimalt hade ju varit att gå in i en eventuell lågkonjunktur med stark balansräkning för att kunna plocka upp billiga förvärv. Det kan dock bli väl ändå. Tima marknaden är som sagt ändå omöjligt.
Utdelning betalas både på stamaktien som preferensaktien. Skillnaden är att på stamaktien har den dubblats mellan 2016 och 2018 medan den för preferensaktien, enligt villkor, legat still. Det är ju så det också är tänkt att fungera. För stamaktiens del så landade den 2018 på 1 kr/aktie och motsvarar på nuvarande kursnivåer ca 2 % direktavkastning.
Omsättningstillväxten över en 10-års period landar på ca 20 %/år. Det är imponerande och där i ligger naturligtvis förvärv. Lönsamheten ligger på rullande 12 månaders på 6 % i rörelsemarginal. Enskilda kvartal uppvisa stora svängningar. Q4 är brukligen mumma för bolaget, medan Q1 är lugnare.
I sak är Volati ett bet på att styrelse och ledning över tid kan skapa värde åt sig själva och övriga aktieägare då ett fåtal personer har stort inflytande över utvecklingen. Vi pratar ju inte här om ett mastodont bolag som är rutin- och tjänstemanna styrt direkt. Förtroende för ledning och storägare är alltså A och O här. Överlag så verkar Volati vara välskött på många sätt och vis och man verkar hela tiden ta steg i rätt riktning även om historiken än så länge är kort. Finansiering via preferensaktier är ju i sak smart och gynnar stamaktieägarna över tid.
En disclaimer är att jag är en av dem med just förtroende för dessa personer och bolagets affärsmodell i sig, även om historiken som sagt är kort. Bolagets egna vision är att vara "Sveriges bästa bolag för medelstora bolag".
Hur tänker du kring Volati?