Blog Archive
Resan genom Nederländerna fortsätter och idag tänkte jag ta upp en annan aspekt som har koppling till både Nederländerna som finansmarknaderna.
Nederländernas dominans av handeln och det stora inflöde av kapital som det skapade under början av 1600-talet utgjorde nämligen en bra grogrund för den beryktade tulipanmanin vars bubbla senare sprack.
Tulpanen är en lökväxt som ofta förknippas med Nederländerna, men dess ursprung är Centralasien. Nederländernas jordmån med sina sandiga jordar visade sig dock vara väldigt bra för denna lökväxt. Tulpanen har också lätt för att bilda hybrider vilket gör att nya spännande varianter kan bildas. Från början var det bara botaniskt intresserade och rika aristrokrater som intresserade sig för tulpaner. Strax blev det högsta mode bland ädlingar att uppvakta damer med en exklusiv tulpan och modet spred sig. Tulpaner bildar dock oftast bara en eller två sidolökar (av de som bildar) så det är svårt att snabbt öka utbudet via odling.
Alla ingredienser fanns alltså på plats för en tulpanmani. Gott om pengari omlopp, modetrend, och lågt utbud. Mest eftertraktad av dem alla blev den röd-strimmiga Semper Augustus. Tulpanens förmåga att ”göra om sig” bidrog också till fascinationen. En enfärgad blomma kunde alltså nästa år producera en strimmig. Lökar av samma sort, som stod bredvid varandra, kunde uppföra sig olika. Man visste inte hur eller varför, men man kunde potentiellt sitta på ett guldägg. Lökar planterades på hösten och gick allt väl kunde de femdubblats i pris på nio månader. Kanske ingenting jämfört med dagens twittertraders, men en oerhörd imponerande ROI på 1600-talet.
Priset på lökar steg och steg. I den mycket vackra staden Hoorn, som dessutom på denna tid var en av Hollands största, såldes ett hus för tre lökar. Först var handeln med lökar begränsad till den period på året då lökarna var ovan jord, men holländarna är uppfinningsrika.
Ett viktig steg i tulpanmanin togs när man började med terminshandel med nedgrävda lökar. Köpare lovade att betala ett pris när löken var leveransfärdig. Lökar köptes och såldes m.a.o. på pappret.
Till slut hade priserna gått upp så mycket så ingen som inte redan var involverad i handen hade råd att hoppa på. De som var inne hade spekulerat långt över sina tillgångar. Ryktet spred sig snabbt och bubblan sprack.
Än idag används tulpanmanin som sedelärande historia och alla har väl hört den samt skrattat åt att folk var så dumma på denna tid. Tulpanmanin har dock följts av många andra bubblor och ingen generation verkar ha visat sig vara kloka nog att undgå bubblor helt. Troligen inte vår eller nästkommande heller.
Har varit ett tag på resande fot nu. Inte minst i Nederländerna som är ett trevligt land att semestra i. En pärla där är staden Hoorn som ligger strax norr om Amsterdam.
I Hoorn, som i sig utmärks av många gamla byggander och pitoreska gator, så står bl.a. Jan Pietersz Coen staty. En av förgrundsfigurerna i VOC (Verenigd Oostindishe Compagnie) samt en replika av skeppet Halve Maen.
VOC är extra intressant om man är intresserad av aktier och aktiebolags historia. För att sprida riskerna och reglera den långväga handeln så bildade nämligen holländarna 1602 VOC. Bolaget blev det först bildade publika aktiebolaget som det gick handla aktier i och utvecklades till världens första multinationella koncern med allt från handel till varvsindustri.
Bolaget blomstrade och överlevde i två århundraden. Bolagets monogram VOC, med ett stort V där O är på vänster och C på höger nedersida av V:et, är antagligen den första bolags-logotypen som fick global spridning. Det återfanns på allt från kanoner till mynt. Bolagets flagga bar VOC märket samt de färger som Nederländernas flagga bär idag; röd, vit och blå.
Förutom aktier gick det även handla utgivna obligationer i VOC. De flesta aktieägare var holländare, men det fanns även t.ex. tyskar i aktieägarlistan. Även folk från dagens Belgien och Luxembourg. Dock var ju nationsgränserna inte detsamma som idag utan de var väl vad man kallade zuid-nederlanders.
VOC hade två typer av aktieägare. Dels de 76 bewhindhebbers som agerade som direktörer dels participanten som bara hade satsat kapital. Det kapital som riskerades var enbart det som man hade satt in, d.v.s. sin aktieandelsdel. Det satsade kapitalet var också permanent under bolagets livstid d.v.s. det enda sättet att få ut sitt satsade kapital var att sälja sin andel till någon annan. Detta kunde man göra på Amsterdams Aktiemarknad.
VOC:s startkapital kom från sex s.k. Kamers. Hamnstäderna Amsterdam, Delft, Rotterdam, Enkhuizen, Middelburg och Hoorn. Dessa sex städers handelsavdelningar startade upp VOC med sitt startkapital och satt också på kontrollen av bolaget via bl.a. kopplingen till bewindehebbers.
Den första kända aktieägaraktivismen kommer också från VOC. Då en av storägarna efter några års verksamhet försökte sig på en delning av bolaget. Första kända aktieägarupproret kommer även det från VOC då det senare även restes klagomål om transparens och skötseln av bokföringen, att de stora skodde sig på de små m.m.
VOC skickade två eller tre handelsflottor per år till Asien. Stora skepp specialbyggda för resan och förhållandena. En kombination mellan last- och krigsskepp. Mycket lastutrymmen samt extra plats för beväpning gällde. Genomsnittshastigheten var 7 knop och det tog ca 8 månader att nå Asien. Under sådana förhållandena Disciplinen var extremt hård. I Batavia, dagens Jakarta, sågs skeppen över. Den långa resan innebar mycket påfrestningar på skeppetn och de skulle hålla ihop på vägen tillbaka också.
I dagens Indien handlade man silke och bomull. I dagens Indonesien salt, peppar, kanel m.m. Kina porslin, te och silke samt i Japan guld, silver och porslin. Japanerna var tydligen särskilt förtjusta i indisk silke som då kunde säljas där.
VOC hade en unik position i Japan ett bra tag. I över 200 år var de de enda europeerna som var tillåtna att handla med Japan, av japanerna. Dock var de hänvisade till en liten ö utanför Nagasaki, Deshima. I övrigt var europeer förbjudna att komma in i Japan, eller japaner att lämna Japan för den delen. Förutom den årliga diplomatresan till Tokyo då, för att tacka den japanska Shogun.
Aktiehandel, aktivism, CSR-problematik, oligopol, monopol m.m. ja inget nytt under solen här inte. Fast 400 år separerar oss så är vi människor, då och nu, väldigt lika.
Jag är antagligen sist på bollen, men för de som eventuellt är ännu senare på att kolla kurser så har Google Finance ändrat lite kommando-tickers.
Själv använder jag Googles kalkylblad för de aktier jag följer. Jag har vant mig vid det sedan några fåtal år tillbaka. Det kan gå någon vecka i mellan jag kikar på det på samma sätt som det kan gå någon vecka mellan varven då jag kikar på depåerna. Fördelen med Googles kalkylblad, kan jag tycka, är att man slipper alla annan distraktion som drar till sig intresset om man t.ex. går till Avanza eller Nordnets sidor. Det är artiklar och ”tips” som det önskas att man klickar vidare på. Ett kalkylblad erbjuder å andra sidan inte mer än vad man själv lagt in på det.
Nu såg jag dock senast att kalkylbladen inte gav så mycket information. De amerikanska aktier var uppdaterade som vanligt men de svenska gav bara ####. Ändrar man STO till CPH så fungerar det dock som vanligt.
Exempelvis kommandot =GoogleFinance("STO:BEIA-B") ska nu istället vara =GoogleFinance("CPH:BEIA-B") för att få fram aktuell kurs för Beijer Almas aktie.
Kommandot =GoogleFinance("STO:BEIA-B"; "eps") ska då naturligtvis vara =GoogleFinance("CPH:BEIA-B"; "eps") för att få fram vinsten per aktie, o.s.v.
Samma sak med alla nordiska aktier. Finska aktier har m.a.o. inte HEL längre utan använd CPH även där.
Använder du Googles kalkylark och i så fall hur?
MIILF står för Mature Investors I´d Like to Follow för er som trodde någonting annat och är en knippe förvaltare som jag tycker är intressant att följa och har gjort så ett par år nu. För att se vad de köper, när och inte minst försöka utröna motiven bakom det hela.
Warren Buffett Q 1
Apple ca 172 usd
Monsanto ca 120 usd
Teva ca 20 usd
Bill Nygren Q 1
American Airlines ca 54 usd
Regeneration Pharmaceuticals ca 348 usd.
CVS Healt ca 72 usd
Flex ca 18 usd
Facebook ca 189 usd
Yacktman Q 1
Procter & Gamble ca 83 usd
Spiltan Q 2
Storytel ca 115 kr
Catena Media ca 120 kr
Beijer Ref ca 130 kr
Indutrade ca 215 kr
Thule ca 195 kr
AssaAbloy ca 180 kr
Nibe ca 85 kr
Investor ca 365 kr
Skagen Fonder Maj
UPM ca 30 eur
Moodys ca 165 usd
Kommentarer
Buffett fortsätter öka i Apple vilket har gjorts under några kvartal nu.
Nygren som tidigare gillat Netflix en hel del passade på att köpa en del i Facebook under Q 1.
Mohnish Pabrai, kan det vara värt att notera, har sålt av nästan en tredjedel av sin aktieportfölj. Inga nya köp har registrerats där, än.
Även Yacktman har enligt osthyvel principen verkat skala ned sin aktieexponering med flertalet mindre försäljningar. Ett litet köp i Procter & Gamble har noterats.
Simon Blecher skriver för övrigt intressant om H&M (för alla de som inte givit upp hoppet om H&M) i hans juni-brev för den intresserade.
Pär på Spiltan fortsätter öka i Storytel och Catena Media. Båda bolagen har ju en imponerande tillväxt. Han kommenterar Catena Media så här ”Catena Medias goda historik av förvärv samt verksamhet på en fragmenterad marknad finner jag mycket intressant.”
Erik på Spiltan säger i sin tur så här: ”Under kvartalet har jag tagit vara på en stökig marknad och till bra priser byggt på befintliga positioner i flertalet av våra stabila och välskötta bolag.”
Vegard på Odin kommenterar så här: ”Fonden har liten exponering mot fastigheter och fastighetsutvecklare samt begränsad exponering mot byggrelaterade bolag. Vi har också liten exponering mot banksektorn.” Angående Atlas Copco´s spinn-off så sägs: ”Vi tror att omstrukrureringarna kommer att leda till ökat fokus på kärmverksamheterna och har därför valt att behålla bägge bolagen i portföljen.”
Spin-off i bolagssammanhang är ju när ett bolag knoppar av en del av sin verksamhet.
Det intressanta är att ett flertal studier påvisat att spin-off, men även deras "moderbolag" överpresterar ofta marknaden i övrigt. En av de jag dragit inspiration ifrån i dessa sammanhang är Joel Greenblatt som i sin bok "You can be a stock market genius" diskuterar spin-off investeringar.
Även andra välkända förvaltare som Daniel Loeb och Christer Gardell är ju också gärna intresserade av spin-off lösningar för att "skapa aktieägarvärde".
Anledningarna till en spin-off kan vara många, men i grunden handlar det som investerare att försöka utröna om det sker av en bra eller dålig anledning?
Till de dåliga hör då bolag egentligen vill knoppa av ett bolag bara för att bli av med just den verksamheten eller obekväma tillgångar och/eller lån. Man kanske tror det blir svårt att sälja det och väljer då istället in avknoppning för att stärka huvudverksamheten. Så här skriver man naturligtvis inte utan man har massa andra svepskäl. Viktigt i sammanhanget är att kolla på hur verksamheterna går redan innan, hur skuldsättningen ser ut och hur ledningspersoner agerar i splitten (var har de sitt intresse kvar?).
Till de bra hör då ledningen gör en split-off för att man anser att det gynnar allas verksamhet och intressen, bolagens affärer, ägarnas o.s.v. Det är alltså motsatsen till det klassiska imperiebyggandet som ledningar kan hålla på med via dyra förvärv. Man skalar istället ned verksamheten, gör det smalare men vassare.
Atlas Copco gjorde en spin-off nyligen med sitt Epiroc och nu i dagarna är det på gång med Autoliv och deras Veoneer. Båda vill jag tro är till för att "vässa" verksamheterna men det återstår ju att se. Det är ju även bolag som är beroende av konjunkturen så framtiden är som alltid oviss.
Vad tror du om dessa spin-offs?