Barnsparande kan diskuteras mycket. Hur mycket ska man spara? Till vad? I vems namn? När ska barnen få pengarna? Ska man ens spara?
Naturligtvis kan man tycka att lilla Gunnar måste kunna betala kontantinsats till sin första lägenhet så det är klart att man ska spara åt Gunnar så han har dessa pengar vid 18 års ålder.
Kanske Gunnar ska ta körkort när han fyller 18 år?
Kanske ska han skickas på en språkresa. Vem vet.
Sparekonomer basunerar att ju tidigare man börjar ju mer gör ränta på ränta effekten. Så är det naturligtvis.
Det jag kan tycka är att om man månadssparar av sina pengar till lille Gunnar, t.ex. så han har till sin kontantinsats, så är det egentligen samma sak som om man själv ändock betalar kontantinsatsen då det är dags. Gåva som gåva.
Ränta på ränta effekten gör lika gott på ett konto i föräldrars namn som i Gunnars namn.
Det enda Gunnar får lära sig är att pappa och mamma betalar. Oavsett om det är via pengar och sedan köp, eller köp direkt.
Missförstå mig inte. Jag är för sparande, men det är en helt annan sak om någon annan sparar åt en eller om man de facto gör det själv.
Men om man sparar åt sina barn, men samtidigt involverar barnen i sparandet. Exempelvis får barnen välja aktier eller fonder?
Visst det är en kul grej för att lära sig om aktier, men det är fortfarande pappas och mammas pengar som man fått som man experimenterar med. Lite som att spela Monopol. Vilket också är ett kul spel som kan lära en ett och annat.
Det förespråkas ofta att man tidigt ska lära barn om ekonomi, inte minst i skolan (det är ju alltid institutioner av något slag som ska ta ansvar för saker aldrig individer…) men samtidigt vill jag nog hävda att det krävs det en hel del mognad för att få koll på grunderna. Numera så köper ju fullvuxet folk (som man tycker borde vara mogna sedan länge) till och med tv-apparater, möbler och semesterresor på kredit. Så nej. Det här med att man kan tjäna pengar på att spara och att man får betala mer när man konsumerar på kredit är bevisligen en väldigt, väldigt svår sak att anamma.
Tyvärr så, att sitta framför en dator och peka på aktienamn som 7-åring som pappa sedan köper tror jag inte hjälper att ”speeda” upp den ekonomiska mognaden särskilt mycket. Men vad vet jag. Jag kanske är onödigt provokativ här.
Jag vill nog påstå att det först är en bit in i tonåren som man möjligtvis börjar få den mognad som krävs. Det är också en tid i livet då man själv kan börja tjäna egna pengar. Med ”tjäna” menar jag inte plocka upp sin slängda smutstvätt från golvet och få ”betalt” för det Jag menar att man kan gott och väl kan jobba en del som går utöver de vanliga hushållssysslorna. Tjäna egna pengar. Börja ta egna svåra beslut huruvida de ska konsumeras, sparas eller investeras.
Rent legalt så har man möjlighet att arbeta från 16 års ålder med enklare jobb och då även ha rätt att förfoga över sina intjänade medel. Inte allt för sällan har man kanske även tidigare än så möjlighet att hjälpa till med någon enklare syssla hos någon äldre släkting eller liknande. Det kan förhoppningsvis generera några kronor.
Jag vill mena på att den förståelse man behöver ha med sig när man går in i vuxenlivet är först och främst att jobba skapar inkomster. Inkomster kan man sedan bestämma över hur man ska göra med. För att slippa jobba häcken av sig hela livet, eller för att kunna tjäna mer på redan intjänade pengar, är det bra att spara och investera en del.
Det tycker jag är bättre lärdom än den att någon annan betalar ens utgifter, men jag kanske är ensidigt färgad och ovanligt osympatisk.
Det ligger naturligtvis i sakens natur att man vill skapa bästa möjliga förutsättningar för lilla Gunnar. Jag är bara väldigt osäker på om det s.k. barnsparande som ivrigt påhejas av sparekonomer, banker och andra liknande aktörer är det bästa.
Hur tänker du kring barnspar?
Traction kom idag med sin Q3 rapport. Bolaget sitter fortfarande med en stor buffert. Av substansvärdet på 192 kr/aktie utgör 88 kr/aktie kassa eller räntebärande.
Q3 innebar sjunkande kurser för en del av Tractions innehav. Det är främst Nilörn och OEM som påverkar negativt. Vad gör då en investerare som är grundad i värdetänk? Säljer det som trendar nedåt i panik? Nej.
Köper mer av det man tycker är billigt.
Traction har nu ökat i Nilörn igen sedan de tidigare skalat av på nivåer de tyckt var ”dyra”.
Man kan tjäna pengar på många olika sätt. Tractions sätt är att försöka köpa ”billigt” och ha pengar i reserv tills tillfällen kommer. Jag kan till fullo sympatisera med det här sättet att tänka. Försöker själv tänka så här från stund till annan. Dock får jag väl erkänna att Stillström (liksom t.ex. Buffett) är bättre på att hålla kassa än vad jag är.
Som jag skrivit om tidigare så är Qvibergs metodik lite annorlunda. I Öresund har man försökt köpa ”defensiva” bolag i väntan på en krasch eller korrektion. Håller inte alls så mycket kassa. Då gäller det att man prickar rätt bolag.
En del andra gasar alltid för fullt. Belåning oavsett.
Det jag gillar med Traction är just deras grundtänk. De kan vara klart mer disciplinerade än vad jag själv kan. Vem sitter på över 40 % kassa efter 10 års börsuppgång? Kollar man runt bland bekanta så är det mer troligt att man sitter med 40 % hävstång/belåning.
Trots att de sitter med så stor kassa så har Traction ändå ökat substansvärdet (justerat för utdelning) med 10 % sedan årsskiftet. Jag tycker det är skickligt navigerat och skulle tuffare tider vänta runt hörnet så är jag inte alls orolig för mitt delägande i Traction. Inte i Berkshire Hathaway heller för den delen. De är, enligt min mening, defensiva aktier!
Tankar om Traction?
L Brands är det amerikanska klädbolaget som får strax över hälften av sin försäljning av underklädesmärket Victoria Secret.
Märket som förknippas med supermodeller. Även kallad Victoria Secrets ”änglar”. Supermodellsnamn så som Tyra Banks, Heidi Klum, Gisela Bundchen och Claudia Schiffer är exempel på namn som förknippats med dessa ”änglar”. 2019 års ”laguppställning” inkluderar inte just de namnen längre då nya förmågor naturligtvis kommit, men som kuriosavetande så inkluderar det en svensk modell, f.d. basketbollsspelerskan Elsa Hosk.
Näst viktigast är varumärket Bath & Body som står för strax över en tredjedel av försäljningen. Nu handlar det inte om underkläder utan om duschcreme, lotions m.m.
L Brands aktiekurs har varit i fallande trend sedan december 2015. Från toppnoteringar på ca 96 usd står kursen idag på ca 17 usd. Ca – 80 %! Klädbranschen kan vara tuff. Jättetuff!
Det är inte försäljningen som vikt. För den har varit hyfsad stabil under alla de åren, men man det har varit en marginalpress. Ingen pricing power här alltså utan man har fått tumma på vinsten.
Bruttomarginalen har legat på ca 40 % hela tiden så det är inte så att råvarorna till underkläderna blivit dyrare. Däremot så är det rörelsemarginalen som sjunkit ihop. Man har kunnat lega på ca 15 % tidigare, men nu har den pressats till strax under 10 %.
Lägg därtill att man gillat ”hävstång” i många år och har en ganska saftig skuld så äter räntekostnaderna nu upp en tredjedel av rörelsevinsten på nästa rad. Skulder och räntor ska betalas oavsett om man tjänar mycket eller lite pengar, men när man tjänar mycket pengar är det aldrig något problem. När man tjänar lite så blir det dubbelt så smärtsamt för räntekostnader sjunker ju inte proportonerligt med vinsten utan tvärtom, växer ju då. Ett bolag kan påverka kostnader via reklamkostnader och butiksnedläggningar ganska snabbt, men inte ett skuldberg.
Den som är satt i skuld är inte fri.
Utvecklingen har lett till en kraftig sänkt vinst. Nuvarande vinst ligger på ca 2,10 usd/aktie från att 2017 legat på ca 4 usd/aktie
Tittar man värderingsmässigt ser det vid första blicken intressant ut. PE på ca 8 då market capet är ”bara” 5 miljrder usd. Förväntad vinst framåt gör att framåtblickande PE ligger på 7. Butiksnedläggningar m.m. kan ju slimma verksamheten något.
Utdelningen har legat på 1,80 usd/aktie men ska tydligen ned till 1, 20 vilket ger en direktavkastning på ca 7 %. Nuvarande vinstnivå täcker ju detta, men bolaget har ändå gått så knackigt så jag hade nog tyckt att det vore bättre att ställa in den helt.
EV är nämligen strax över 13 miljarder usd så bolaget sitter med en rejäl skuld. Jag blir lika förvånad varje gång. Varför bygger annars helt ok, vinstgivande bolag så mycket skuld... Måste man alltid gasa 200 %? Varför räcker inte maklig takt så det håller genom vått och torrt.
Nu är ju EV/EBIT inte högt heller p.g.a. den ”låga” kursen. EV/EBIT landar på ca 11. Försäljningen värderas till strax under P/S 0,4 och detta då har man ändock har ca 9 % i rörelsemarginal. Dock äts ju en hel del upp sen av finansiella kostnader då räntetäckningsgraden är bara strax över 3.
Vill man ta in tredje parts syn på det hela så säger Piotroski att det är F-score 5. Vilket inte säger så mycket än att det verkar varken lyfta eller sjunka fundamentalt för bolaget.
Man sitter på ca 60 dagars lager och en lageromsättningshastighet på ca 6 vilket har varit det normala under de senaste 10 åren.
Det verkar helt enkelt vara så enkelt att underkläderna inte har fallit folk i smaken utan varit tvunget att säljas till rabatt, butikskostnaderna kan också vara något för höga och antagligen behövs butiksstängningar, räntekostnaderna äter upp en stor del av kakan då marginalen pressats.
Frågan är ju om det här är ett turn-around case som kan vända? Kan änglarna lyfta igen, eller i alla fall göra en dead cat bounce?
Vad tro du? Vad tycker du om varumärket? Ska det vara diss eller bizz?
Twitterprofilen Professor Kalkyl spanade in ett bolag, Generac, som i mitt tycke såg intressant ut. Eftersom det varit en väldigt lugn dag idag så har jag kunnat spendera den på lite snabb due diligence.
Generac grundades 1959 och sysslar kortfattat beskrivet med back-up generatorer. Tillväxten har varit imponerande på senare år, men drar man ut den över en längre period, en 10 års period så landar den på ca 10 %/årligen.
Bolaget har sin bas och produktionsfaciliteter i Wisconsin, USA. Market cap är på ca 5 miljarder usd och det går handla bolaget via NYSE.
2006 ”köptes” man upp av ett riskkapitalbolag. CCMP Capital. Eller rättare sagt det omvandlades en del skuld till aktieägande. Det hela gick väl si så där för 2008 fick man skriva av en enorm goodwill post. Det räckte inte för att få bolaget på fötter utan man fick 2010 ta in pengar och sätta det på börsen för att få pengar till att beta av skulder.
Grunden till problemen var, som det brukar vara, en balansräkning full av skulder och goodwill. Det går så länge det går, sedan går det inte längre.
Sedan 2010 har bolaget alltså varit noterat.
Någon huvudägare av kött och blod finns ej längre. Ägandet domineras av fondinstitutioner och liknande. Volaliteten i aktien kan också vara ganska rejäl. Det här är en aktie som kan röra sig fort både upp som ned.
Utdelningar ges ej heller utan det är tillväxt man satsar på.
Kikar man på politiska risker, råvarurisker och hur pass innovativ man måste vara så är det enligt min bedömning inga varningsflagg kring bolaget på de punkterna. Man har väl t.o.m. en del strukturell medvind.
Avkastningen på eget kapital är mycket goda, ca 30 % i snitt. Därtill visar verksamheten god lönsamhet. Nuvarande rörelsemarginaler ligger på ca 17 % och marginalerna har pendlat mellan 14-24 % de senaste fem åren.
God lönsamhet med en tillväxt som ser attraktiv ut är ju mumma. Tyvärr kommer den höga avkastningen på eget kapital från en mindre attraktiv balansräkning.
Det är inget fel på räntetäckningsgraden. Det har ju nästan inga bolag problem med i dessa lågräntetider, men hävstången är ganska rejäl. Trots att man skulle kunna tro att man ska lära av historien så är balansräkningen fortfarande fylld med en hel del räntebärande skulder och goodwill/immateriella tillgångar.
När jag stämmer av balansräkningen mot min dito checklista så klarar inte bolaget denna punkten. Jag är ju inte en anhängare av ansamlandet av skulder.
Det känsla jag får är att bolaget har full fokus på tillväxt och inte räds hävstång. Och varför skulle de? Lånräntemiljön ska ju alla veterligen fortsätta i evighet… Storägarna (fonderna) kan ju också snabbt bara skifta ut sina andelar den dagen tillväxten avtar så det finns ju heller inga incitament från ägarhåll att bygga buffertar.
Missförstå mig inte nu. Utifrån det jag hunnit se så finns goda chanser till tillväxt hos bolaget och en potentiell mycket fin resa för nuvarande och blivande aktieägare. Det finns dock ingen kudde i balansräkningen.
Lite andra nyckeltal är att bolagets aktie nu handlas på ca PE 20, framåtblickande på ca PE 17,5. EV/EBIT på ca 16.
F-score är 5. Vilket inte säger så mycket om den fundamentala trenden då det är ett ”mellanvärde” och Z-score är på 4. Inga konstigheter där.
Jag hade varit mer förtjust i bolaget om de istället använt lägre hävstång och betalat mindre ränta på lånen så att aktieägarna kunnat fått en liten och trendmässigt stigande utdelning. Nu är ju fordringsägarna de som får ”betalt” och som aktieägare är man helt beroende av aktiekurstillväxt. Som i sin tur, på dessa nivåer, är beroende av att ingenting kraschar utan tillväxten fortsätter.
Sammanfattningsvis. Med reservation för att jag missförstått någonting. Helt ok bolag, fin tillväxt. Tänker man sig att de närmsta tre åren ska bli som de tre som nyss var så kan det bli en riktig fin "resa". Det kräver ju dock uteblivna negativa överraskningar. Generac är inte riktigt min typ av bolag.
Så, vad är det jag missar med bolaget och som gör att det borde vara starkt köp istället? Eller är det bara jag som är för riskovillig?
Intresset för Tomra väcktes 2017 och en snabbanalys visade på många kvaliteer hos bolaget. Därefter gick värderingen bananas och trots att man sett dessa gummibandsreaktioner många gånger innan så vänjer man sig aldrig riktigt.
Nu har priset på aktien sjunkit ungefär 30 % från toppen, men handlas fortfarande för ca 40! gånger årsvinsten. 40!
Det här är alltså ett bolag med goda kvaliteer som växer med i snitt ca 10 % årligen. Så visst lite premium kan tänkas men jag tycker fortfarande att den s.k. risk rewarden på dessa nivåer är ganska oaptitlig.
Idag på börsen kan du köpa tillväxtsbolag på mellan PE 25 och 30 gånger årsvinsten och det i så brett spridda branscher som sökmotorer, lyxvaruprodukter och live casion streaming. Att just Tomra då ska värderas till 40 eller mer känns lite som de fått några extra multiplar på ”greenwash” grunder.
Missförstå mig inte. Jag tycker Tomra är ett väldigt fint bolag, men värderingen tycker jag fortfarande är lite väl ansträngd. Även om det handlar om miljö…
Några tankar om Tomra?