Branscher med hög strukturell tillväxt drar till sig uppmärksamhet. Vilket också betyder att det brukar generera stigande aktiekurser. Cybersäkerhet är inget undantag. Cybersäkerhet innebär försvar av datorer, servrar, mobila enheter, nätverk och data. Det är m.a.o. en bred term och inkluderar allt ifrån datasäkerhet till användarutbildningar. I takt med att IoT (Internet of Things) och digitalisering överlag ökat har även stöldförsök, ”kidnappningsattacker” och proxy-krig via nätattacker ökat.
Det ena ger det andra och genererar ett spel där man hela tiden försöker ligga före potentiella angripare. Branschen som sådan är också mycket uppbyggd på olika former av återkommande intäkter vilket ger en uppåtlutande trend i försäljningen, genom vått och torrt. Även om konjunkturen sviktar så bör de flesta inte vilja tumma på säkerheten. Även om nyinvesteringar et.c. naturligtvis kan skjutas på framtiden.
Tyvärr handlas många bolag på tämligen höga multiplar. Det finns dock en poäng i att försöka grotta ned sig även i dylika bolag. När man från början tänker sig ett bolag vara ”billigt” så är risken stor att du gräver där du står och faller i en confirmation bias-grop. D.v.s. ditt grävande kommer mynna ut i köpbeslut eftersom din hjärna redan är inställd på att det är ett ”bra” köp.
När man gräver i mer okända marker, eller redan från början har åsikten att det antagligen är ”dyrt”, så bör man inte falla i confirmation bias-gropen lika lätt. Marginalnyttan på de nya kunskaperna blir också större då du utökar en mindre cirkel istället för att pusha gränserna på en redan hyfsat stor.
Det kan m.a.o. ibland vara bra att försöka bredda sig och kika på nytt när man får tiden över. Även om ledordet alltid brukar vara att hålla sig inom kompetenccirkeln.
Önskar man sig en väldigt bred exponering mot branschen finns t.ex. ETF:n ETFMG Prime Cyber Security (Ticker: HACK). Med 56 innehav får man en bred exponering till en förvaltningskostnad av 0,6 %. Av utvecklingen att döma så får man inte den här riktiga raketutvecklingen som vissa bolag kan stå för, men heller inte de stora dipparna. Vill man gräva i branschen så utgör väl innehaven en bra startpunkt på bolag att läsa på om.
Själv så fastnade jag lite på Cyberark.
Cyberarks market cap är ca 5,3 miljarder usd och handlas på Nasdaq (Ticker: CYBR). Enterprise Value är dock ca 4,7 miljarder usd och då förstår vän av ordning att här finns det en nettokassa.
Mycket riktigt. Det här är ett bolag med pengar på balansräkningen och vinster på resultaträkningen. Kikar man på cybersäkerhetsbolag så finns det gott om motsatsen. De har istället skulder och förluster.
Cyberark grundades 1992 i Israel av två grundare, varav nuvarande CEO är en av dem. 2014 gjorde man en IPO i USA. 2015 och 2017 gjorde man förvärv av några Massachusetts-baserade bolag och på den vägen är det. Idag kan man väl säga att huvudorterna för bolaget är både Israel och Massachusetts.
Bolagets nisch är s.k. ”priviliged identity management”. Att skydda kärnan i en IT-struktur. Det kan handla om att organisationer behöver minimera antalet personer som har åtkomst till skyddad information eller skyddade resurser för att därigenom minska risken för skada. Eller förhindra att behöriga användare oavsiktligt påverkar känsliga resurser. Användare måste ofta fortfarande kunna utföra privilegierade åtgärder så man kan behöva lösningar som ger användare delvis åtkomst. Det kan handla om att övervaka vad användarna gör med sina administratörsprivilegier m.m. Cyberark leverar m.a.o. lösningar och mjukvaran som skyddar dessa nyckelverksamheter och nyckelpersoner mot digitala hot.
Intäktsmässigt kategoriseras Cyberarks största kunder så som 30 % finans, 11 % statliga, 11 % tillverkningsindustri och 8 % energisektorn.
Geografiskt så står Amerika för 60 %, EMEA för 33 % och APJ för 7 %.
Omsättningstillväxten har varit väldigt god från 2014 och framåt, men med något minskande tillväxt på senare tid. + 27 % senaste kvartalet. Q1 brukar vara de svagaste kvartalen för bolaget.
En titt på rörelsemarginalen ger vid handen att den landade på ca 16 % senaste kvartalet (Q3 2019). Marginalerna har legat mellan 8 och 21 % de senaste åren på årsbasis. Bruttomarginalerna är skyhöga, ca 85 %.
Även om CEO:n är medgrundare så är de största ägarna av Cyberark institutionella ägare d.v.s.. diverse fondbolag. I Sverige håller t.ex. Swedbanks Roburs Amerikafond en bit av aktiestocken. På nätet finns en del av förvaltaren Rickard Forssmed omman vill lyssna/läsa på hans åsikter om bolaget.
Någon utdelning ges ej och är heller inte att förvänta. Mer troligt är att man använder intjänade medel till förvärv. I alla fall är det så man agerat historiskt under sin korta tid som noterat bolag.
Kikar man på bolaget alena så framstår Cyberark därmed som ett välskött och växande bolag. Lönsamheten är god och balansräkningen pekar på att man har muskler till framtida förvärv om man så vill. Fortsatt strukturellt organiska och potentiellt förvärvad tillväxt verkar därmed trolig.
Så, över till lite gissningslek. Försäljningen 12-månaders rullande ligger på 413 milj usd. Utifrån vad jag har förstått så går det nog räkna hem en tillväxttakt på ca 20-25 % årligen för Cyberark. Min prognos skulle då, med lite linjära antaganden, vara att 2019 slutar på ca 430 milj usd för att då 2020 och 2021 landa på ca 520 milj respektive 640 milj usd . Vinsten är svårare att gissa, men antagandet är att marginalerna i alla fall bibehålls. Ett sådant scenario ser ju aptitligt ut.
Nu kommer dock kruxet. Värderingen.
Cyberark handlas just nu till ca 13 gånger försäljningen eller 80 gånger vinsten! Tittar vi på analytikers uppskattningar om framtida vinst ett år framöver så handlas den på ca 50 gånger förväntad vinst. Det är en saftig prislapp i relation till historiken.
Som en jämförelse, även om de inte är direkt i samma bransch, men de är ändock alternativa investeringar man kan göra. Teknikbolag så som Apple, Microsoft och Alphabet handlas idag i snitt till ca 30 gånger vinsten. Det är också en rejäl prislapp samtidigt som de också har en fin historik och med varsin vallgrav.
Det som alla fyra har gemensamt är momentum. Momentum i försäljning och kursutveckling. Det är också det, i kombination med multipelexpansion, som drivit kursutveckling hos bolag de senaste åren. Liksom allt annat nu så, det som går upp tenderar gå upp ännu mer. På basis av det skulle man kunna säga att en investering/spekulation i Cyberark torde bli bra, men jag har svårt att säga att dagens pris på aktien signalerar köpläge. TA-mässigt kanske och visst är den fundamentala utvecklingen god (F-score 7), men som sagt prislappen är därefter och ger inte utrymme för några besvikelser i Cyberarks verksamhet.
Cyberark växer och växer fint, men det är inte Evolution Gaming klass på bolaget och de har heller inte samma vallgravar som de stora teknikjättarna som också rider på digitaliseringsvågen. Fint bolag, fin potential men väldigt hög risk till dagens prislapp är min slutsats.
Hur ser du på Cyberark och/eller cybersäkerhets-branschen?
Börsdagarna i början av 2019 har fortsatt i positiv anda. Det är lätt att känna sig genialisk nu när i princip allt stiger och stiger i kurs. Tyvärr medför det också att på bevakningslistan kvarstår allt färre och färre bolag i ”grönt-terriotorium” och av dem som gör det så är ofta en lagom position redan tagen.
Då de flesta bolag stiger med hjälp av multipelexpansion så är det väl tydligt att ökad likviditet och TINA (There Is No Alternative) pushar på. Visst finns det bolag med tillväxt, men den får man i regel också betala bra för.
En sektor jag sneglat på med dubbelsiffrig underliggande tillväxt är s.k. cybersecurity. Här finns gott om bolag med höga tillväxtstal, men många av dem går tyvärr också med förlust och/eller har tunna balansräkningar. Undantag finns, men oavsett så handlas de till höga multiplar. Just nu försöker jag lära mig mer om tre dylika bolag. Cyberark (CYBR) ligger mig väl varmast om hjärtat i sektorn. Inte minst p.g.a. stark balansräkning och vinster sedan många år tillbaka. Men vi får se. Det är en rejäl tröskel att försöka sätta sig in i ”nya branscher”. Tillväxt, starka balansräkningar och stegvis höjda vinster lockas ju man dock av oavsett bransch.
Frågan är hur illa kan det bli egentligen? Jag har ju redan ägnat mig åt ”kapitalförstöring”. Blev en ny bil till frugan. Inte ny som i helt ny. Jag skippade i alla fall de första 100.000 kr i värdeminskning/kapitalförsöring då det blev en tre år gammal bil. Nästa 100.000 kr får väl ligga på oss då...
Lite mindre värdeförstörande och på temat energisparande är fönsterbyte. Nya fönster insatta. Det var på tiden och det blev även ett rejält lyft för huset. Räknar varmt med att detta i alla fall inte ska vara kapitalförstörande.
Läste förresten att 80 % av alla IPO:er på andra sidan av Atlanten gjordes med bolag som ännu inte gjorde vinst. Senast det hände var strax innan IT-kraschen. Den här mijön är för mig mer otäck och skrämmande än då vi har negativa rubriker runt omkring oss. Hur många av dessa bolag kommer vara kvar och/eller mer värda om 10 år? Vi får se.
Risken i en sådan här miljö dock är att man satsar pengar på saker som kommer vara kapitalförstörande över tid. Sedan finns också chansen att man gör storkovan. Dock så tenderar man tjäna pengar över tid bara man håller sig till något så tråkigt som Investor eller liknande. Men ingen vill ha 10 % årligen när man vant sig vid 45...
Hur har din början på 2020 varit? Några spännande uppslag? Vad har du sysselsatt dig med?
Indus Holding avlämnade för ett tag sedan sin Q3-rapport. Det här är ett litet tysk industrikonglomerat. Indus har en liten men ändock ganska bred portfölj av ett 40-tal bolag som ger ett tvärsnitt av tysk underleverantörindustri.
Med de orden så förstår ni att det som lockat i tysk industri är värderingen. Försäljnings- och marginalmässigt så har det ju pressats med europeisk konjunktur och handelskrig i åtanke.
Indus har intentionen att köpa, behålla och utveckla sina portföljbolag och på så sätt ha en ”buy and hold” strategi. 2019 sålde man dock av ett bolag som verkade som underlevarantör till fordonsindustrin.
Inom fordon så gjorde man under Q3 en nedskrivning på 12,5 milj eur. Vilket nästan ”åt upp” vinsten av försäljningen av en andel i ett bolag nom nischen. Å andra sidan var det väl kanske därför man tog nedskrivningen samma kvartal.
Tittar man på verksamheten i stort så håller försäljningen i sig (+3 % Q1-3), men det är fortsatt marginalpress med en ebit på 6,9 % (9,1). Nu är det stora skillnader mellan segmenten. Fordonsindustrin har det tufft med minussiffror medan det t.ex. inom de byggrelaterade delarna så stiger marginalerna, 15,9 % (14,8).
I sin ”Outlook” skriver man: ”The market are under alot of pressure. The economy is particularly suffering as a result of the trade conflict between the United States and China. Chinese demand, which is currently having the greatest impact on the global economy, is declining noticeably as a result and German exports are weaker. This is also being compounded by the difficult situation in the automotive industry. The automotive crisis is now affecting more companies than just series suppliers.
Nevertheless, int his turbulent time, Indus was able to increase sales by 3 % in the first nine months of 2019. Three of the five segments increased sales and operating income.”
Marknadsvärdet idag är ca 950 milj eur och förväntad rörelsevinst för 2019 är mellan tummen och pekfingret 120 milj eur. D.v.s handlas bolaget till ca 8 gånger rörelsevinsten nu sedan glädjeskuttet i världens börser under slutet av året. Det är lite dyrare än i höstas, men jag tycker fortfarande det ser aptitligt ut och är en av väldigt få bolag på bevakningslistan som gör så.
Dock får man komma ihåg att detta är ett tyskt smallcap bolag, exponerad mot tysk industrikonjunktur så exponering bör var därefter. Om man nu ”leta värde” i denna myllan.
Fordonstillverkare har på många sätt tuffa förutsättningar. Handelskrig, omställning till elbilar, makropolitik m.m. gör sitt till.
2030 är kampanjas det för att 30 % av nybilsförsäljningen ska vara eldriven. Jag tror inte riktigt det kommer nås. Idag vill jag minnas motsvarande siffra är ungefär 2 % för personbilar, men vi får se. Mycket kan hända på 10 år.
Kina står idag för halva den eldrivna fordonsflottan, Europa för ungefär en fjärdedel och USA en femtedel.
Det hela hänger väl egentligen på hur fort infrastrukturen byggs ut. Reser man runt i Norge så blir man naturligtvis optimistiskt men det får jag nog lov att säga känns som det sticker ut lite. Överlag känns det som om stora områden i Europa skulle behöva massiva investeringar i sin infrastruktur för att kunna nå målet.
En annan flaskhals är att elbilsproduktion kräver t.ex. 3,5 gånger så mer koppar än t.ex. bensindriven. Koppargruvor tar tid att sätta i produktion och tillika krävs en hel del kobolt och litium som också är åtråvärda, om än vanskliga på sitt sätt.
Kanske du har varit i Los och besökt gruvan där? Kobolt användes förr till attt kunna färga glas blått. Tyvärr gifitig i doser och på det sätt som utvanns då till arbetarnas och deras familjers olycka.
Många fyndigheter av litium och kobolt ligger i länder med tveksamma miljö- och arbetsskyddslagstiftningar och en del kritik riktas mot att det förekommer en hel del miljöpåverkan vid utvinningen. Kongo står för nästan två tredjedelar av världens koboltproduktion och där har det rapporterats om både barn- som slavarbete.
Nu finns både litium som koboltfyndigheter i t.ex. Sverige och Finland. Exempelvis Tyskland har stora litiumfyndigheter. Varför utvinns inte de då? Det är för dyrt och omständigt med de krav på miljöhänsyn vi har här i Europa. Ska man utvinna på ett teknist hållbart sätt kostar det pengar.Äldre och mindre hållbara metoder är billigare. Därav ser man produktion ofta i mer ”exotiska” länder, än så länge i alla fall.
Hållbarhet är troligen en fråga som kommer växa och växa, även bland elbilar. Ett bolag som BMW har t.ex. nyligen signerat ett femårigt kontrakt med Ganfeng Lithiumfråni Kina för att säkerställa leverans av råvaror till sina batterier. BMW ser framför sig, enligt senaste nyhetsutskicket, att de lär behöva sju gånger mer litium till 2025 än idag. Ganfeng är världens tredje största litiumproducent. Kinas största. Huvuddelen av råvaran ska dock komma från bolagets gruvor i Australien. Vilket BMW varit noga att påpeka. Där kraven på hållbarhet ska vara höga. Därefter är tillverkningen av battericeller utlagd på CATL (kinesiks tillverkare) oc h Samsung. Batterierna sätts sedan ihop i Dingolfing (Tyskland), Spartanburg (USA) eller Shenyang (Kina). Tillsammans med Dräxlmaier, som är en underleverantör, har man också produktion i Thailand.
BMW har ju även investerat ca 60 milj euro i Northvolt, men det bleknar med Volkswagens investering på ca 900 milj eur. Northvolts fabrik, Northvolt Ett, håller på att byggas i Skellefteå och beräknas ha en produktionskapacitet på ca 200.000 batterier per år.
Tanken är väl att det ska vara möjligt att eventuellt få del av den produktionen. Northvolt Zwei ska sedan byggas i Saltzgitter som ett JV mellan Northvolt och Volkswagen.
Direktinvestering i Northvolt är i nuläget inte möjligt, men det finns en hel del annat man kan investera i om man vill hänga på el.trenden. Vare sig det gäller råvaror, komponentproducenter, infrastruktutbyggnad eller fordonstillverkare.
I min portfölj finns sedan en kort tid tillbaka en liten position BMW och det är egentligen inte baserat på el-trenden, även om den är intressant att ha koll på, men att det är ett eventuellt värde-case (eller värdefälla).
Jag vill tyckas se att fordonskonjunkturen bottnat för denna gång. Senaste kvartalsrapporten var inte allt för dålig och November-siffrorna visade också på ökad försäljning (+2,9 %). BMW spelar ju också på flera planhalvor. Nu senast har man beslutat om ett JV i Kina tillsammans med GreatWall för att bygga el-MINIs. Samtidigt så är svärdet tvåeggat. Kina har ju hotat Tyskland med repressalier om man inte låter Huawei vara med i utbyggnad av nätet där. I USA hotas man av SECs utredningar om redovisningsfusk av försäljningssiffror. Storpolitiken trycker på så hur man än vänder och vrider på sig så har man ändan bak...
Grundtesen i alla fall är att BMW är ett lågt värderat bolag som kommer lyckas med omställningen samt få upp marginalerna något över tid. Man tjänar, trots motvind, fortfarande hyfsat gott med pengar. Under tiden så lyckas man förhoppningsvis även bibehålla en vettig utdelning. Dock misstänker jag att den kommer sänkas något detta år.
På ett helt annat plan skulle jag gärna också se utvinning av kobolt och litium här i Europa. Tillsammans med satsningar på infrastruktur och batterifabriker. Även om jag tror detta kommer vara en långsam process. Hellre lägga skattepengar på det än diverse transfereringar. Dessutom vore det skönt att minska världens beroende av olja och gas från vissa områden i världen och allt debakel med det.
Medan börsvärden växt världen över så har naturligtvis Berkshire Hathaways värdepappersportfölj gjort likaså. Berkshires, idag största position, Apple fördubblades ju nästan på ett år. Berkshire självt hade en mer medioker kursutveckling på dryga 10 % under samma period. Idag bör Berkshires Apple-aktier vara värda mellan 70-75 miljarder usd. Jag har ingen info om vad man köpt eller sålt i de senaste månaderna sedan Q3, men jag tror inte det har ökats i Apple i alla fall. Berkshires noterade börsportfölj bör i dagsläget vara värderat till ca 250 miljarder. Antingen har man ju köpt fler sedan dess eller byggt på sin redan stora kassa. När jag säger stor, menar jag stor. Uppskattningsvis ca 140-150 miljarder usd i räntebärande/likvider. Vad man ska köpa för alla dessa pengar det vette gudarna, men man verkar i alla fall anse att bra köpobjekt kan komma då man än så länge valt att hålla i kassan, inte dela ut.
Man kan väl säga att Berkshire är välkapitaliserat. Kassan motsvarar en fjärdedel av börsvärdet. Man skulle troligen kunna dela ut 20 % av sitt eget börsvärde och ändå anses vara en ok verksamhet. Den helägda verksamheten i sig genererar ju uppskattningsvis ca 30 miljarder usd i rörelsevinst på årsbasis.
Sedan kan ju alltid värdepappersportföljens värde variera. Söker man aktieexponering men ändå ett defensivt sådant och som man inte behöver oroa sig över ska gå i kras p.g.a. lågkonjunktur, börsoro m.m. så bör Berskhire vara ett fullgott alternativ.
Det var länge sedan jag ökade i Berkshire, men jag tycker det ser mer och mer lockande ut. Inte minst om man vill hantera lite risk och öka exponeringen mot en ”gubb-aktie”. Nedan de största innehaven i börsportföljen och ungefärligt värde idag.
Apple 73 miljarder usd
Bank of America 33 miljarder usd
Coca Cola 22 miljarder usd
Wells Fargo 20 miljarder usd
American Express 19 miljarder usd
Några tankar om Berkshire Hathaway?