Det ska bli väldigt intressant att se hur alla massiva stimulanser kommer spela ut över tid. Jag tycker mig också skönja en viss relativ skillnad mellan t.ex. USA och Europa.
I Europa har den ekonomiska motorn, Tyskland, visserligen åsidosatt lite av sin strikta hushållningspolicy och pumpat in pengar. Mig veterligen motsvarande ca 2 biljoner euro i direkta fiskala injektioner, skattelättnader och likviditetsåtgärder. Det motsvarar ungefär halva landets BNP som uppgår till ca 4 biljoner BNP. En rejäl injektion med pengar. Med en statsskuld på hanterbara 60 % av BNP har man ju möjligheten därtill.
Motsvarigheten för Frankrike är 0,7 biljoner euro och en BNP på ca 2,8 biljoner euro d.v.s. ca 25 % av BNP. Frankrike är redan ”belånat” till 100 % av BNP så de finansiella musklerna är inte lika stora.
Tar vi Italien så motsvarar stimulanserna ca 20 % av BNP d.v.s. mindre. Vi pratar här om ca 0,4 biljoner euro i relation till ca 2 biljoner i BNP. Italien statsskuld motsvarar ca 140 % av BNP. Inte direkt bästa utgångsläget.
Utöver nationella stimulanser så har även ECB stimulerat, motsvarande ca 0,75 biljoner eur. Dessutom diskuteras även mer fiskala stöd via EU. Exempelvis ca 1 biljon euro i en återhämtningsfond. Där är ”bråket” kring huruvida det ska vara lån (stöds av nordliga EU-länder med lägre statsskuld) eller bidrag (stöds av sydliga EU-länder med högre statsskuld).
Länder som Frankrike, Italien m.fl. är ju även för s.k. euro-bonds. Lån som ska tas som alla EU-länder får stå för. Detta vill naturligtvis inte de mer välskötta ekonomierna som Tyskland, Nederländerna m.fl. gå med på. Varför ska de stå för lån som ska gå till andra som innan inte lyckats hålla nere sin egen skuldbörda. Det är ju inte direkt troligt de kommer lyckas bättre denna gång. De sydligare medlemsstaterna menar på att nu är tiden för att vara solidarisk om man vill att Europa-projektet inte ska misslyckas.
Så fortsätter det. Överlag tror jag vi kommer leva med detta gnabbet ett tag och överlag tror jag att det kommer försvåra att den europeiska konjunkturen (och börsen) kommer repa sig så snabbt som den på andra sidan Atlanten.
I USA ”skjuter” man nämligen först och frågar sig om det var nödvändigt efteråt.
Nyligen röstade man igenom ytterligare ca 3 triljoner usd i stöd (HEROES). Då har man redan innan fått igenom ett rekordstort stöd på ca 3 triljoner usd (CARES). Dessutom har Fed stimulerat med motsvarande ca 6 triljoner usd.
Vi pratar på kort tid om ca 12 triljoner usd i en ekonomi vars BNP är på ca 20 triljoner d.v.s. närmare 60 %.
Om man summerar ECBs, Tysklands, Frankrikes och Italiens stimulanser så summeras det ungefär till 3,85 biljoner eur. Mellan tummen och pekfingret så är det väl relativt sett ungefär hälften av USAs. USA har dessutom populära dollarn och står för taktpinnen i storpolitiken. Europa har den, kanske faljerande, euron och ändlösa diskussioner om unionens vara, icke vara och/eller utformning.
Min gissning är att amerikansk börs och ekonomi kommer att kunna rekylera uppåt bra mycket snabbare än europeisk. Inte minst för att stimulanserna är mycket större och mycket snabbare implementerade där än här. Vi har redan sett det hända i tech och digitala affärsområden. En bransch som företrädesvis finns noterat i USA. I alla fall de stora. Jag gissar att även de andra sektorerna kan vända snabbare på amerikansk börs än europeisk.
Vad händer när man injicerar så mycket pengar att det motsvarar ca 60 % av BNP under ett fåtal månader? Det är ju något helt unikt och totalt okänt genom historien.
För att sätta det i relation.
När Europa var sönderbombat och den historiska Marshall-planen sattes i verket 1948 motsvarade den återbyggnadsinsatsen från USAs håll 0,125 biljoner usd i dagens pengavärde. Växelpengar...
USAs mest kostsamma krig, Andravärldskriget, kostade USA ca 4,1 biljoner usd i dagens pengavärde. En kostnad som fördelades på 4 år.
Sätt nu detta i relation till de stimulanser som på kort tid ges nu så ska det som sagt bli väldigt intressant att följa var allt det här tar vägen...
Det cirkulerar ett flertal kritiska röster nu kring Buffett och Berskhire Hathaways agerande under ”corona-kraschen”. Varför köptes inget? Är Buffett för gammal? Hänger han inte med? Ska i ärlighetens namn tillstå att även jag står lite frågandes inför faktumet att Buffett ej varit köpare. Även jag tycker att han kunde ju i alla fall nyttjat lite av kassan till köp.
Men.
Jag har fortsatt starkt förtroende för Buffett som investerare och Berkshire Hathaway som ett bolag som kan fortsätta "compounda". Jag tror mig också ana vilka erfarenheter och investeringstes som ligger bakom Buffetts agerande.
Ta ”kraschen” som varit. Till sin börsutveckling har den, hittills, mest liknat kraschen 1987.
Vad köpte Buffett vid kraschen 1987?
Ingenting.
1986 liksom 1987 hade (liksom vårt 2019 och inledande 2020) bjudit på ganska ”dyra” börser. I alla fall hade Buffett inte hittat mycket prisvärt. Inställningen till investeringar var som alltid densamma.
” Whenever Charlie and I buy common stocks for Berkshire's insurance companies (leaving aside arbitrage purchases, discussed later) we approach the transaction as if we were buying into a private business. We look at the economic prospects of the business, the people in charge of running it, and the price we must pay. We do not have in mind any time or price for sale. Indeed, we are willing to hold a stock indefinitely so long as we expect the business to increase in intrinsic value at a satisfactory rate. When investing, we view ourselves as business analysts - not as market analysts, not as macroeconomic analysts, and not even as security analysts.”
“Mr. Market has another endearing characteristic: He doesn't mind being ignored. If his quotation is uninteresting to you today, he will be back with a new one tomorrow. Transactions are strictly at your option. Under these conditions, the more manic-depressive his behavior, the better for you.”
“Following Ben's teachings, Charlie and I let our marketable equities tell us by their operating results - not by their daily, or even yearly, price quotations - whether our investments are successful.”
“We really don't see many fundamental differences between the purchase of a controlled business and the purchase of marketable holdings such as these. In each case we try to buy into businesses with favorable long-term economics. Our goal is to find an outstanding business at a sensible price, not a mediocre business at a bargain price.”
Men kraschen erbjöd ingenting som föll så pass mycket, eller var billig så pass länge, att det erbjöd köpläge.
“During the break in October, a few stocks fell to prices that interested us, but we were unable to make meaningful purchases before they rebounded. At yearend 1987 we had no major common stock investments (that is, over $50 million) other than those we consider permanent or arbitrage holdings. However, Mr. Market will offer us opportunities - you can be sure of that - and, when he does, we will be willing and able to participate.”
Liknande situation var det ju nu i Mars.
Vad hände då med Berskhire Hathaway åren efter? Var det kört för Berkshire där de satt med sin stora ”float”?
Nej.
Året efter gjorde man faktiskt sin investering i Coca Cola. Idag utgör värdet på Coca-Cola aktierna ca 9 % av börsportföljen och utdelningarna man har fått från detta ikoniska bolag har varit massiva.
1988 var också året man listade Berkshire Hathaway aktier på börsen. Man ville fortsatt ha långsiktiga delägare men ge dem möjlighet till bättre transaktionsmöjligheter.
” Of course, some Berkshire owners will need or want to sell from time to time, and we wish for good replacements who will pay them a fair price. Therefore we try, through our policies, performance, and communications, to attract new shareholders who understand our operations, share our time horizons, and measure us as we measure ourselves. If we can continue to attract this sort of shareholder - and, just as important, can continue to be uninteresting to those with short-term or unrealistic expectations - Berkshire shares should consistently sell at prices reasonably related to business value.”
Vad hände då 1989? Orkanen Hugo i främst Carolina liksom jordbävningen i Kalifornien, med San Francisco nära epicentrum, drabbade USA.
” Second, the California earthquake hit within weeks, causing insured damage that was difficult to estimate, even well after the event.”
Det här dränerade och slog ut en hel del försäkringsrörelser i USA som redan var pressade av en situation där vinster eroderat p.g.a. hårdnande konkurrens.
Berkshire Hathaway är ju i grund och botten mycket ett försäkringsbolag och Buffet som varit med om ett och annat vill naturligtvis vara beredd på en situation som för en del är otänkbara och ändå ha handlingsutrymme. Att större naturkatastrofer kan komma plötsligt liksom näst intill samtidigt.
Ingen vet, men låt oss säga att virusutbrottet bara var första naturkatastrofen av flera som kommer 2020-2021. Vem vet när nästa jordbävning drabbar Kalifornien? Eller om en Katrina-lik orkan (2005 minns antagligen de flesta) drar in i år. COVID-19 + jordbävning i Kalifornien + Katrina-lik orkan, på en och samma gång. Naturligtvis otänkbart för de flesta, men antagligen inte för Buffett som sett liknande scenarion förr.
Det är troligen för dylika framtids scenarion som Buffett vill stå rustad. Samtidigt som han fortsatt är väldigt ”kinkig” då det gäller vad som ska köpas. Han vet också att bra köp som får långsiktigt god påverkan på avkastningen kan dyka upp när som. Inte bara då det råder marknadspanik.
Kinnevik har ofta transformerats. Varje ägargeneration har omstöpt det i tidens anda. Borta är sedan länge Korsnäs sågverk. Idag är det seed-kapital i framtidsbranscher som gäller.
Zalando var ett sådant bet som jag länge var tveksam till. Sälja pappersbruk för att istället satsa på att investera i verksamheter som ska sälja via ”data-postorder”. Vad är detta?
Men, nu är Zalando det största innehavet i Kinnevik...
Överlag har Kinnevik en väldigt spännande portfölj. Inte minst om man känner sig lite vilsen i alla nya branscher och affärsverkamheter som växer fram. I Kinnevik får man en korg av dylika bets och det till lite ”rabatt”.
Varför försöka hitta framtidens vinnare när man kan låta andra göra det åt en?
Kinnevi k delade för inte så länge sedan ut Millicom till sina aktieägare. Jag behöll mina samt köpte några till för att få en i alla fall blygsam vikt i portföljen av dem. Tänkta att hållas som en stabil kassako. Nu blev det inte mycket till kassako med Covid-19 och allt. Millicom har ju inte direkt lovordats på sistone...
Kvar har Kinnevik en spännande portfölj av både noterade som onoterade. I de noterade har Kinnevik inte allt för sällan varit ägare redan innan noteringsdatum. Vilket resultat i en fin avkastning. Efter noteringsdatum har de inte allt för sällan fortsatt gå bra.
Största innehavet är Zalando. Kinnevik äger 26 % av bolaget. Det är numera noterat och välkänt. De erbjuder ju onlinehandel för mode. I skrivande stund är värdet på ca 36,4 miljarder sek vilket ger att Zalano står för ca 45 % av Kinneviks substansvärde.
Som nummer två kommer telekomoperatören Tele2. Kinnevik äger 27 % och det nuvarande värdet är 22,8 miljarder vilket motsvarar ca 28 % av substansen.Idag är det Tele2 bland innehaven som levererar utdelningar in till Kinnevik för deras investeringsverksamhet.
Tredje största innehav är Livongo. Även det noterat, i USA. De erbjuder hjälp till bl.a. kronisk sjuka via en app. Hjälp för att bättre kontrollera sin sjukdom och leva hälsosammare liv. Kinnevik äger 14 % av bolaget och med dagens kurs så blir det ett värde på ca 7,5 miljarder kr vilket motsvarar ca 9 % av substansen.
Onoterade Babylon äger man 16 % av och de är en digital hälsovårdstjänst. Värdering ca 2,7 miljarder.
Global Fashion Group är noterat och de erbjuder ehandel för mode på tillväxtsmarknader. Ägarandel 41 % och värde ca 1,9 miljarder.
Onoterade Betterment är lokaliserat i USA och är en slags variant av Revolut men även med bl.a. erbjudanden om investerings- och pensionslösningar. Uppskattad värdering ca 1,1 miljarder.
Quikr äger man 17 % av och de är Blockets motsvarighet i Indien. Värdering ca 0,8 miljarder.
Det fortsätter och fortsätter och fortsätter. Kända är väl även svenska Mathem(36 % ägande) och norska Kolonial (24 % ägande) bland de mindre innehaven.
Omvandlat till per aktie är substansvärdet på 289 kr. Man nyttjar en väldigt liten netto hävstång/belåning 1-2 %. Om man, liksom jag, är lite försiktig utav sig och gärna tänker ”korgar” eller diversifiering så har man i Kinnevik en automatisk ”korg” av noterade och onoterade bolag som kan ha framtiden för sig.
Personligen, på medellång sikt, tror jag mest på Livongo och Babylon. Hälso- och doktorsappar verkar vara väldigt trendiga i dessa dagar.Men vi får se.
Vad tänker du om Kinnevik?
Latours Q1-rapport var helt ok. Orderingången var +3 % organiskt. +20 med förvärv och valutor. Nettolåneskulden d.v.s. hävstången låg på ca 10 % och det är heller inte farligt. Man knegar på.
Kursen har nu passerat där den var vid årsskiftet och verkar fortsätta sträva mot högre höjder. Inte helt omöjligt beroende på indexförändringar. MSCI ska inkludera Latour i sitt globala index. Flöden styr ju en hel del på börsen dessa tider. Ett annat bolag som gynnas av detta är Evolution Gaming. Får se om internationella investerare nu får upp ögonen än mer för dessa två bolag.
Jag ser inte Latour som ”billig”, tvärt om. Nu när börsen vände lite neråt igen så passade jag på att ompositionera lite och då var det Latour-innehavet som det skalades lite på.
Då vi i veckan gick till att nästan 7 av 10 innehav igen lyste ”grönt” så har jag även gjort något som jag brukar hålla mig ifrån. Pandoras box är öppnad (ironi) och portföljen har nu ca 1 % belåning. Jag var extremt nära att ta steget i Mars, men det blev inte så då jag hoppades på än mer fallande kurser i April. Nu i Maj visar det sig att bolag som jag initierade positioner i då fortfarande handlas till, för mig, attraktiva priser. För belåningen ökade jag i ”korgen” av fastighetsbolag. ”Korgen” består idag av Castellum, Hufvudstaden, Platzer, SBB och Balder.
Jag har länge hållt mig ifrån fastigheter, men nu tycker jag de är attraktiva då många värderas till mellan 10 och 14 gånger sina förvaltningsresultat alternativt upp till 33 % ”rabatt” på ”substansvärdet”.
1 % belåning är ju i sak ingenting, men det är en start och öppnar upp för mer. Kanske får vi se det där W:et alla väntar på.
Gällande fastighetsbolagen så är det väl SBB och Hufvudstaden som är mest i ”blåsväder”. SBB p.g.a. Iljas anhållning. Det skrivs redan en hel del om detta från många håll och kanter och jag som glad amatör har egentligen ingenting att tillföra där. Skyldig, oskyldig? Till vad? Vet ej. Jag går på bolagets siffror.
Hufvudstaden med sina centrumnära lägen som drabbas hårt av corona-krisen. Mer nedskrivningar av fastighetsvärden kan komma framöver. Jag tycker dock att dagens prislapp redan prisar in en hel del.
Castellum, Balder och Platzer ses väl av gemena man i mer blida ögon. Hur som helst, en mix av gott och blandat.
Vad mer? Ja det blir lite småduttande här och där. Försöker tillföra lite nysparande och tro det eller ej men det finns bolag som fortfarande ger utdelning. Maj har hittills bjudit på utdelning från Traction och från det lilla nytillskottet General Dynamics.
General Dynamics kanske någon undrar över. Varför detta bolag? Tycker att det, tillsammans med Saab, i försvarsindustrin handlas till ok pris samtidigt som de har orderböckerna fulla, redo att leverera. För General Dynamics del så handlar orderboken främst om ubåtar, inte minst atomubåtar. De gamla kärnvapenbestyckade atomubåtarna av Ohio-klassen (som också kom från General Dynamics) ska ersättas. Det här är ordrar som sträcker sig många år in i framtiden och min tes är att de bildar en god bas för stabil försäljning och ”lagom” tillförsäkrad vinst. Jag har väldigt svårt att tänka mig att man i USA bestämmer sig för att dra tillbaka nu i dessa tider och skicka varvsarbetare ut i arbetslöshet. Ökade spänningar i Ostasien talar heller inte för detta. General Dynamics tillsammans med Huntington Ingalls (också med på ett hörn kring ubåtarna) är ju de som står för skeppen till amerikanska marinen.
När det kommer till Saab så är det främst flygleveranser. Så det är lite fisk eller fågel över dem.
Mitt sämsta ”contrarian” bet än så länge är Hoist. Sitta på fordringar i Sydeuropa är inget som rosas av marknaden. Vi får se vad det tar vägen till slut.
Man kan tänka lite samma om BMW, men här har jag faktiskt ökat under corona-krisen för att få till en lite större postion än bara den lilla spekulativa. Det ska väl vankas utdelning där ifrån med nu i dagarna.
Blir väl förhoppningsvis lite från ”contrarian” betet Exxon Mobile vid månadsskiftet med.
Nu ser det ut som jag bara gått all in i opopulära aktier, men så är portföljen naturligtvis inte uppbyggd. Det är en bas av investmentbolag sedan en salig blandning av både mer kortsiktigare ”contrarian” case som tillväxtscase.
Bland de populära tillväxtscase så finns t.ex. spelrelaterade så som Tencent, Embracer och Evolution Gaming. Det här är dock innehav som det inte är någon större ide att skriva så mycket om. De är redan väl omskrivna och största riskerna där är väl inte verksamheterna i sig utan värderingsmultiplar kontra vad den framtida tillväxt egentligen blir. I en noll-ränte miljö med massiva stimulanser och pengar som flödar in på tillgångsmarknader så vet vi ju att populär brukar bli populärare.
Hittills, det här året, så är det tydligt att det är inom tillväxtcase och digitala affärsområden som drivit avkastning så här långt. Andra sektorer har överlag inte levererat. Jag tror vi har en fortsatt turbulent tid framför oss, kanske med avsevärt lägre kurser, men jag är också övertygad om att pengar man investerar nu kan ge god avkastning på ett ganska fåtal års sikt.
Har du några fredagsreflektioner?
Nasdaqs kompositindex tillbaka på plus för året, ny säsong av Billions och det mesta av Q1-rapporterna har levererats. Överlag verkar rapporterna i alla fall inte dragit ned kurserna i alla fall, tvärt om. OMXS30 stängde väl idag på ca 1560. Vi verkar ju pendla mellan 1500-1600 de senaste veckorna.
Ska vi försöka oss på en ”sentiments analys” så har Fear & Greed index nu så här i början av Maj gått till närmre neutrala nivå på ca 43 och amerikanska förvaltare har lagt sig på en mer neutral exponering i aktiemarknaden, NAAIM ca 68. Minns du slutet av Mars i år? Fear & Greed på rekordlåga 3 och förvaltare hade sålt för fullt och hade minimal aktieeponering (NAAIM ca 10). Total panik rådde.
Nu, liksom det varit veckorna innan, så är det en kamp mellan två krafter, befarad konjunkturnedgång och hoppfulla stimulanser.
Personligen tycker jag att ovanstående makroobservationer är svåra att navigera efter. De fungerar mer som just observationer. Visst är det så att flöden till och från aktiemarknaden till stor del styr prissättningen av aktier, men det är bolagen i sig som ska bevisa sig över tid om man håller dem på lång sikt. Kan man ju tycka i alla fall.
De absolut bästa köptillfällena kommer när ALLT faller. När enskilda bolag eller branscher faller medan allt annat taktar på så är det lite svårare. Det är lättare att hamna i s.k. value trap då eller missbedömma en hel bransch och dess utsikter. Men när allt faller och panik enligt alla mätbara parametrar råder – ja då är det lättare att vara köpare.
Det är inte samma sak som att man kan förutspå hur långt det kan falla, vilka branscher som kan ha det svårast att återhämta sig eller hur lång nedgången ska vara. Därav är det kanske klokt (såvida man inte har en strategi med stort fokus och högt s.k. conviction) att sprida ut köp över tid och bolag. I alla fall är det min tes för att se till att portföljen fortsätter att ”compounda” och inte lider kännbara förluster.
Det är dock inte helt lätt. En del menar på att man bara ska köpa det som uppfattas som säkrast. Samtidigt så är det ju så att de värst drabbade branscherna och bolagen kan också erbjuda de bästa värdena för pengarna man lägger. Olika bolag och branscher kan också komma tillbaka olika snabbt.
Enklast, för en del, är naturligtvis att ha en fokuserad portfölj vars bolag man känner utan och innan och nu bara kan ta tillfället i akt att fylla på de innehaven när allt ändå faller. Det fokuset kan jag känna att jag saknar i nuläget. Det kanske ändock vore mycket enklare att ha ca 3-6 innehav.
Nu har jag en mycket mer diversifierad portfölj, som dessutom är spretigare än vid första anblicken då hälften består av investmentbolag. Corona-krisen har dessutom gjort att jag diversifierat än mer.
Branschmässigt så står investmentbolag för den absolut största delen. Berkshire Hathaway och Investor är största innehaven där.
Längre ned kommer branscher så som digitala affärsområden, sällanköpsvaror/konsumtion samt industri/tillverkning. Där Evolution Gaming, Alphabet respektive H&M, Apple samt Beijer Alma och AQ Group utgör största innehav inom respektive bransch.
Ännu längre ned kommer nyinköpta korgen av fastigheter där Castellum och Hufvudstaden utgör de största beståndsdelarna.
Längst ned branscherna finans och energi där Sampo är det enskilt största innehavet. Exxon Mobile det enda lilla, lilla ”betet” inom energi.
Dessa 12 ovanstående bolag ger sammantaget en väldigt bred exponering. Förutom dem så har jag alltså en hel del annat i positionstorlekar från det allra minsta på ca 0,5 % till större på ca 7 %.
Jag har, och har alltid haft, svårt att sälja. Fördelen med detta är att jag är övertygad om att jag kommer vara rikare om nägra år än vad jag är nu. Någon pension är jag heller inte orolig för. Portföljen taktar på gott och väl. Det gamla problemet kvarstår dock. Diversifiering skyddar en mot kännbara förluster men skapar heller ingen rakettillväxt. Det som i sak skapar avkastningen är aktieexponeringen i sig, och att man har temparementet att våga vara i aktier och att köpa aktier.
Exempelvis. Likt väl som att köpa en korg av fastighetsaktier i corona-kris tider hade det väl gått att köpa en fastighetsfond, eller? Likväl som att ha flertalet investmentbolag så hade jag likväl kunnat ha en investmentbolagfond, eller?
Hur tänker du kring detta?