Blog Archive
Varför springa när du kan gå?
(Detta blogginlägg sponsras av min cykel och mina skor om sparat mig så mycket pengar att jag nu kan sitta och skriva detta för er istället för att gå till jobbet:-)
Det är nog ingen översraskning för er läsare vi i familjen fri går och cyklar i stort sett varje dag! Ibland gnäller barnen på att de ska cykla när andra åker bil men på det stora hela är det en frihetskänsla för oss alla och det blir gradvis mer och mer konstigt att ta bilen.
Att vi går och cyklar medför tre tydliga fördelar i våra liv:
- Bättre hälsa eftersom vi rör på oss - att röra på sig 30 minuter om dagen..och gärna få lite puls gör verkligen under för kroppen visar studie efter studie. Att dessutom kunna göra detta till en integrerad del av livet medför att detta inte blir ett stressmoment och en sak att "pricka av".
- Billig transport - gå och cykla är fantastiskt billiga transportmedel. Min cykel som jag använder 9 månader om året och i stort sett varje dag är nu 6 år gammal har nästan inte krävt något underhåll och kostade ungefär som ett sett nya däck till bilen i inköp. Att gå är är ännu billigare och kräver ingen specialutrustning...
- Meditation/Avslappning/Avbrott - Att gå och cykla genom naturen (eller till och med på stadens gator) är en form av meditation. Det rytmiska i att färdas med muskelkraft samtidigt som man känner vinden i ansiktet, ibland värme ibland kyla ibland regn eller snö. Man ser löven spricka på våren..och bli gula och virval runt på hösten. Detta enkla dagliga möte med naturen ett välbehövligt avbrott från ett vardagsliv med barn och skärmar.
Så långt min upplevelse nu tänkte jag göra en liten reflektion över ett beteende som jag ser när vi är ute på våra promenader eller cyklar. Nämligen alla dom som springer och cyklar i ett rasande tempo med alla typer av specialkläder och utrustning. Vissa ser verkligen lyckliga ut och det finns dom som verkligen ser ut att vara byggda för att springa/cykla snabbt. Det finns också en hel del andra som verkligen ser plågade ut...de springer tungt och släpar sig fram i skogen..samma sak ser man på gym där några få verkligen verkar var i sitt esse men många också ser ut som om de i hemlighet längtar efter sin egen död bara för att få slippa gå på gymmet igen. Varför är det så här?
(Det går att cykla utan det man i Norge kallar "Kondomdress" inte ens flytväst är nödvändigt:-)
Jag tror att många har drabbats av missuppfattningen att träning måste vara en intesiv aktivitet skild från det vanliga livet och som kräver specialutrustning och speciella kläder. Anledningen till detta är att det finns många på marknaden som tjänar på att exponera detta. Inget ont med detta det är maknadens uppgift att sälja sina grejer. Problement uppkommer då en relativt stor andel av dessa som släpar sig fram i skogen eller som längtar efter döden på gymet inte blir särskilt långlivade träningsmänniskor och att de snart är tillbaka i soffan med en chipspåse med mobilen i ena handen och fjärrkontrollen i den andra.
Därför tror jag att det är viktigt att jämte den intrensiva träningen lyfta fram den lågintensiva vardagsträningen som ett giltigt och kanske till och med mest lämligt alternativ för de flesta. Att transportera sig billigt och effektivt med muskelkraft minskar behovet att lägga till träning som en extra aktivitet som ska tryckas i i livet därmed kan det bidra till att minska stress vilket är en riktig folksjukdom, det har även mer direkta fysiska fördelar då man blir stark och frisk av daglig motion. För att passa in i huvudtemat på den här bloggen så har det ju även den positiva bieffekten att det sparar en jäkla massa pengar. Att skippa inte bara bilen utan även speciealutrustningen och/eller medlemskapen för träning kan sänka månadskostnaden betänkligt något som tar dig närmare ekonomiskt frihet!
Vad säger ni där ute? Hur håller ni er hälsosamma? Varför springa när man kan gå?
Med ålderns rätt, inskränker sig nu vardags motionen numera till 10-12000 steg vid sjön varje dag.
Det kommer aldrig mer ge mig en kropp att visa upp på beachen igen men man har ju slutat bry sig.
Dom 7-10 kilometerna gör nog mest nytta för knoppen men kroppen får väl lite glädje av dom också.
Att bara få följa årets gång, i ett stycke vacker svensk natur.
Att gå där i sitt endorfin rus, sätter rätt proportioner på alla vardagsproblem.
Har jag förstått rätt att enda skälet att inte springa är att en del löpare du mött under dina promenader ser ut att vara plågade? Det låter lite tunt.
För det första kan man när pulsen legat på 150 slag eller mer i någon timme se rätt plågad ut utan att vara det. I "rätt" tempo är löpning inte särskilt jobbigt.
För det andra kan det vara rött skönt att plåga sig ett tag. Att ta ut sig i joggingspåret är inte liktydigt med att skära sig i handlederna.
Hej och tack för era kommenterar,
Kalle56 - de där stegen vid sjön gör som du säger under för både kropp och själ och är troligen exakt vad de flesta behöver!
Sparo - det är inte att löparna ser plågade ut..det kan även jag göra när jag ökar cykeltakten upp för en brant backe...det är att vissa verkar (till kroppsbyggnad och/eller psyke) vara totalt olämpliga för löpning men att de känner att de borde springa för det gör ju "alla andra". Sen springer de ett par gånger med kraftig dödslängtan varefter de återigen sjunker ner i soffan med chipspåsen. Vad jag förespråkar är att man sätter sina träningsmål till saker som "en kropp i rörelse varje dag" snarare än "nu ska jag börja springa" för det senare passar inte alla. Min vilja att effektivisera allt säger mig samtidigt att om man kan använda cykling/gång i vanliga kläder med det transportbehov som uppkommer dagligen så är det ännu lättare att få detta gjort.
Oj, här flödar fördomarna...
Varför inte bara skriva ett inlägg om vardagsmotion, om du nu förespråkar det, istället för att dissa andra människor som inte gör som du? Behöver du verkligen jämföra dig med andra människor för att känna att dina val är bra/bättre?
Jag cyklar till jobbet dagligen, två gånger 30 minuter. Vissa dagar är det verkligen en pina som när det regnar eller blåser mycket men de flesta dagar är det helt ok eller till och med njutbart. Jag har cyklat i hela mitt liv och kommer alltid att fortsätta med det så länge jag inte har promenadavstånd till jobbet (eller inget jobb).
Nu är jag gravid i sjunde månaden och folk tittar på mig som om jag vore sinnesjuk när jag berättar att jag cyklar fortfarande. Jag planerar att cykla fram till förlossningen, det gjorde jag förra gången och det var inga som helst problem.
Senaste hälsoundersökningen med jobbet visade dessutom på otroligt bra värden som enligt sjuksköterskan inte gick att uppnå utan den vardagsmotion jag får genom cyklingen. Mer cykel (och gång och spring) till folket säger jag!
Hej och tack för era kommentarer,
Anonym - tråkigt att du verkar tycka att mitt inlägg är fördomsfull för det har jag svårt att se. Sanningen är ju den att en stor del av befolkningen rör på sig på tog för lite och att många säger att det "borde träna" men inte kommer ut och gör det. Det är också många som börjar träna i januari eller september varje år "för nu börjar det nya livet" varefter det snart är tillbaka i gamla hjulspår igen. Samtidigt ser jag att det finns många som verkligen älskar både träning på gym och hårda pass på cykel eller i löpsåret och då tycker jag att dessa ska fortsätta med detta. Vad jag säger i sammanfattad for är ju att "flera behöver röra på sig mer, detta kan med fördel göras när man ändå ska transportera sig någonstans...och då sparar man både tid och pengar" ser inte hur detta kan vara så kontroversiellt??
Nineve - Kul att höra! Vi människor klarar bra mycket mer än vi tror men många söker hela tiden en ursäkt för att inte ge sig ut. "det regnar", "det är kallt", "det är varmt", "jag är lite förkyld", "jag är gravid" och snart så har hela året gått och mycket få kilometers cykling eller promenad har fått plats...
Jag ska försöka att inte hugga på allt, men:
"Vissa verkar (till kroppsbyggnad och/eller psyke) vara totalt olämpliga för löpning".
I Sverigeeliten i maraton och ultra hittar du korta, långa, smala och breda människor, men jag gissar att du med olämplig kroppsbyggnad menar det vi i dagligt tal kallar tjockisar. Tar man det försiktigt behöver övervikt inte vara ett hinder för löpning, och att de behöver motionen är givet. Och hur du kan se att någon verkar ha olämpligt psyke för löpning begriper jag ännu mindre.
"Sen springer de ett par gånger med kraftig dödslängtan varefter de återigen sjunker ner i soffan med chipspåsen."
Den gruppen finns absolut, men är det vanligare bland löpare än bland människor som bedriver stavgång eller någon slags powerwalking? Det tror jag inte, så i så fall borde detta vara ett argument mot vardagsmotion i form av promenader mer än mot löpning.
"Flera behöver röra på sig mer, detta kan med fördel göras när man ändå ska transportera sig någonstans".
Om jag minns rätt sprang jag hem efter förra mötet med unge hr Fri. Löpning är ett lika bra transportmedel som promenader, bara lite snabbare.
För övrigt går jag några mil i veckan, ofta i transportsyfte, så jag har inget emot promenader i sig. Jag reagerade bara på att du samtidigt passade på att beskriva löpning som en högintensiv (inte alls nödvändigt) träningsform som passar en liten utvald skara medan övriga gör det som ett framtvingat självskadebeteende i väntan på att de ska förstå att löpning inte är för dem.
Hej Sparo och tack för din nya kommentar,
Med tanke på din egna ganska raljanta och skämtsamma ton i dina egna inlägg tycker jag att det är konstigt att du inte ser det lite överdrivna tonfallet i mina ordval som en lite uppskruvad beskrivning av verkligeheten...antar att jag trampat på någon öm(löpar)tå här för annars så skulle jag kunna tänka mig att du skulle vara en som skrattade mest inför denna typ av inlägg. Nog måste du väl ändå erkänna att det finns en viss typ av kropp för varje sport även om det finns undantag. Basketspelare är ofta långa, långdistanslöpare ofta slanka och lätta i kroppen och kulstötare är ofta lite större och kraftigare...alla är ändå vältränade...jag menar alltså inte det du kallar för "tjockisar" när jag säger att vissa ser rätt tunga ut i löpspåret.
Min invändning mot löpning som "transportmedel" handlar om att man behöver byta om och duscha när man kommer fram om man tillexempel ska äta lunch eller träffa någon på ett kontor. När jag är i stockholm tex brukar jag gå flera mil på ett par dagar kring centrala stan och träffa olika trevliga människor (så som en viss Micke) men jag har mina vanliga skor och behöver inte duscha inför varje möte. Jag menar inte att det ena utesluter det andra men utifrån mitt sätt och se det är promenaden många gånger en mer praktiskt lösning.
Säger inte heller någonstans att löpning är något för en lite utvald skara..jag menar dock att det kanske finns dem (mig själv inkluderad) för vilka löpning (eller gym) inte är grejen och jag befarar då att de ger upp motionen totalt vilket jag tycker skulle vara synd eftersom man kan nå stora hälsomässiga fördelar med något så enkelt som en promenad till jobbet eller butiken de flesta dagar i veckan.
Jag uppfattade varken raljans eller skämtsamhet här, men det är min subjektiva bedömning och jag känner mig absolut inte trampad på oavsett.
Visst passar olika kroppstyper olika bra för olika sporter, även om jag vidhåller att spannet är betydligt större i löpning än i basket eller kulstötning. Men då snackar vi elit och det tåget har gått för oss (t o m du är äldre än vad Evy Palm var när hon drog igång för att så småningom bli snudd på världselit). Jag förstod det som att du menade vardagsmotion för fysisk och psykisk hälsa och då finns ingen som helst anledning att välja bort någon disciplin pga kroppstyp.
Trivs du med promenader och cykling finns inget behov att börja med vare sig löpning eller basket. Jag tycker bara att du målar upp löpning till något det sällan är och absolut inte behöver vara. Nästan som att du vill övertyga dig själv att löpning inte passar dig och sedan rabblar upp anledningar till det, några bättre än andra... Du skriver att "många har drabbats av missuppfattningen att träning måste vara en intensiv aktivitet skild från det vanliga livet och som kräver specialutrustning och speciella kläder" och jag menar att du har drabbats av missuppfattningen att allt det där gäller löpning.
Hej alla. Diskussioner är bra. Själv känner jag mig väldigt träffad av Farbror Fri här, har under årens lopp försökt olika träningsformer men slutat i soffan med chipspåsen (löpning). Ibland har jag hakat på trender, ibland har jag överstigit hindren och faktiskt hittat något passat någorlunda (styrketräning) men inget slår min kärlek till att springa efter bollar. Jag personligen tyckte inte inlägget var fördomsfullt eller raljerande. Jag tycker också att fler och fler inser vardagsmotionens fördelar istället för att känna dåligt samvete för att de inte kommer ut i löparspåret, gymet m.m är något bra och att träningstrenderna ibland kan ha motsatt effekt. Ps. Jag skulle önska att jag gillade löpning mer än jag gör, nej jag omformulerar mig, jag skulle önska att jag älskade all form av rörelseaktivitet än jag gör, men nu gör jag inte det. Ds.
Hihi, nåt ligger det i det :)
Om jag tar mig själv. Jag tränar regelbundet. Alltid gjort. Behöver pressa koppen regelbundet för att må bra. Promenader fungerar inte då. Måste köra hela kroppen.
Även rygg o stretcha.
Har jag rätt kläder på mig går jag gärna. Ryggsäck, jumpaskor, bekväma ej ömtåliga kläder. Dock är det en "lyx" att kunna gå runt så.
Varför?
Därför man ofta ska passa in vanliga samhället.
Man ska ha snygga ofta dyra kläder och obekväma skor till jobb.
Ska nåt socialt göras ska man ofta se såpass snygg ut så man inte sticker ut bland alla andra pyntade människor.
Detta gör att det blir jobbigare o röra sig. Skoskav. Oflexibla ömtåliga kläder och skor. Kommer lite regn, svett, fläckar, ja då kanske det blir kemtvätt vilket kostar pengar.
Iaf jag har olika uppsättningar kläder. Fina för jobb. Fina för socialt (fast något mindre fina än för jobb ofta, beror även på aktivitet), och dessa kläder hänger man av när man kommer hem. Även för att inte slita på dem, slippa tvätta så ofta. Sen är det på med bekväma slitbara kläderna.
Dessa fina kläder är ofta opraktiska, kalla, obekväma, dyra.
Även skorna, de ska vi inte tala om. Inga skogspromenader där inte.
Allt detta gör att när man är fint klädd vill man ofta inte gå för mycket. Blir t-bana, buss, ibland (tyvärr) taxi.
Dilemma :)
Hade jag varit arbetsbefriad hade jag nog gått mycket mer. Samt 99% bekväma kläder.
Tänker jag rätt?
... tycker även män har en enorm fördel här. En välklädd herre har ofta ändå bekvämare kläder än en välklädd dam.
Vilket gör det enklare för dem att röra sig.
Vi kvinnor har även allt annat som hår och smink att tänka på. Att gå ut i snöstormen då och dyka upp med sminket rinnande och håret tillplattat är inte alls kul.
Är vi osminkade i bekväma kläder utan fixat hår är det naturligtvis inga problem.
Problemet är att kvinnor ofta ska se ut på ett speciellt sätt för att passa in. Alt få jobb eller behålla jobb. Eller få en partner.
Män gör stor skillnad på "snygga kvinnor" och "ej snygga kvinnor"...
Sen beror det självklart på vad man jobbar med. Alt vad för partner man söker.
Tyvärr vet jag alltför många kvinnor som blivit bortvalda för att de inte är tillräckligt sexiga, snygga, vilket är hemskt störande.
Hej och tack för era kommentarer,
Det råder inget tvivel om att det här med träning (och hälsa) engagerar mycket. Ställde några öppna frågor på twitter oxå och fick en massa olika svar...vissa som direkt motsade varandra även om de enligt kommentatören grundade sig på vetenskap.
För att sammanfatta på ett något mer direkt vis. Vad jag ser är att det finns en stor grupp som rör på sig alldeles för lite. Jag tror att detta till viss del beror på att många tänker att man måste träna hårt och på vissa förutbestämda sätt och med speciella kläder för att det ska "räknas". Jag vill erbjuda ett alternativ till detta...att promenera fram och tillbaka till affären (gärna med några tunga påsar på vägen hem), cykla till jobbet eller helt enkelt ta en skön morgon/kvälls/lunch-promenad varje dag. Även aktiviteter som att kratta löv, hugga ved eller klippa gräset är "träning" eller egentligen ska man väl säga aktivitet.
Mrs Doubtfire - intressant det du säger om utseende och jag kan delvis hålla med dig. Skulle dock tro att även män bedöms efter utseende många gånger men på ett annat vis. Sen skulle jag utifrån min erfarenhet vilja påstå att män uppskattar kvinnor som är naturliga och framåt och som har självkänsla. Problemet tror jag är att ett väldigt snävt ideal (som tyvärr till stor del uppehålls av kvinnor) gör att många som inte passar in har låg självkänsla/självförtroende något som lyser igenom i kontakten med potentiella parters.
Håller med, tycker också folk ska röra på sig mer. Är jättebra att komplettera vardagsträning med vanlig träning. Skotta, hugga ved, promenera (bra för de små musklerna i foten), cykla - allt sånt är väldigt härligt. Märks även på huden som blir fin. Underbart med frisk luft. Älskar det. Gärna skog och syre. Finns många vardagliga naturliga och billiga njutningar.
Är också ett massagefreak som både gillar att få och ge massage. Även en billig hobby :) Förstår inte folk roar sig med sånt mer, upptäcker sig själva, njuter av sina kroppar och naturen. Behövs inget gym alltid heller..
Längtar tills jag kommer vara än mer utomhus. Ni verkar ha det väldigt härlig där i Leksand.
Ang utseende och sånt, visst kan det spegla av sig åt alla håll. Har börjar det extrema jobbiga jobbet att gå igenom sisådär 10 000 bilder från hela livet. En del ska läggas digitalt och andra kastas. Haft massor av olika frisyrer, stilar. Lagt såååååå mycket pengar på mitt hår. Det hade vart en rejäl slant på pensionskontot idag :) Ser att de naturliga bilderna med naturligt hår var vackrast. Efterklok.