Fantastiska Farbror Fri
Likes
298
Antal inlägg
1307
Följare
65
Medaljer
0
Om användaren
FRIHET ÄR MÅLET - SPARSAMHET ÄR NYCKELN! Jag heter egentligen Oskar Lindberg men bloggen drivs av mitt superhjälte alter ego Fantastiska Farbror Fri. Fantastiska Farbror Fri (FFF) är en ekonomisk superhjälte tillika familjeman med en fantastisk fru och tre underbara barn. FFF blev ekonomiskt fri (pensionär) strax innan sin 40-årsdag. Fantastiska Farbror Fri är utrustad med superkrafter utöver det vanliga inom sparsamt och enkelt leverne. Hans svaghet (för en sån har alla superhjältar) är en tumme som sitter mitt i handen någon som han tänker råda bot på under sina fria år. Den här bloggen handlar framförallt om hur man sparar ihop kapital och hur man får det att räcka länge genom sparsamt leverne och mer effektivt tänkande kring sitt liv och sin ekonomi vilket i förlängningen kan göra oss alla mer fria.
Kontakt email

RSS

RSS feed
6 oktober

Fredagsfunderingen - utgifter som svider?

För många år sedan så berättade min kusin att hon några dagar före sitt bröllop hade åkt fast för fortköring. Det var mycket att tänka på och hon hade missat en skylt och där stod polisen och ville ha 2000 kr. I vanliga fall hade detta känts som en stor och framförallt onödig utgift men nu hade hon tagit det med en axelryckning därför att under de här dagarna kring bröllopet gjorde de av med väldigt mycket pengar och i relation till det kändes böterna nästan obetydliga. 

(Ibland går det upp ett ljus:-)

Det finns många andra exempel på detta beteende så som olika tillbehör valda i samband med köpet av en ny lägenhet, hus eller bil. Plötsligt när bilen kostar flera hundra tusen så känns det fullt rimligt att betala 5 000 kr för en USB-ingång eller 10 000 för en speciell färg på klädseln. En annan färg på kaklet i den nya lägenheten känns som om det är värt flera tiotalstusen när ändå flera miljoner ska ut för att betala för boendet. 

Normalt har jag en ganska stor distans till pengar och kan sätta saker i perspektiv men på senare tid har jag märkt att det finns några områden där detta även drabbar mig. Vi har gjort ett antal mindre renoveringar och inredningsprojekt hemma som var för sig kostat väldigt lite pengar men som gjort att vår månadsbudget varit lite högre de senaste månaderna. En färgburk, några hyllor till källaren en vintage-soffa och vips så har det gått åt några tusen extra den månaden. På något vis är dessa kostnader så små så att de går i den vanliga budgeten och därmed känns de tunga.

Hade vi däremot satt av en större summa i en separat budget för att göra en större renovering (säg 100 tusen för ett badrum) så hade jag inte alls på samma sätt kännt att detta var jobbigt då detta är "andra pengar". På samma vis vet jag att jag tyckte det var bra mycket jobbigare när vi för ett par år sedan blev tvunga att laga bilen för sammalagt 12 000 kr...mycket jobbigare än när vi köpte samma bil för 195 000...

Får inse att jag helt enkelt inte gillar att pengar far iväg på småsaker. Å andra sidan är denna typ av utveckling av hemmet troligen de bäst spenderade pengarna. Att utveckla hemmet med små medel. Att måla om fönsterfoder, att sätta upp hyllor för bra förvarig i källaren och att fixa en soffa som gör vardagsrummet till en härligare plats för familjen höjer vår livskvalitet mycket för små pengar. 

Är väldigt medveten om denna tendens och jobbar med att motverka den hos mig själv men den finns ändå där. Tror att det har att göra med att när man gör de där större grejerna så får man något nytt...en bil..ett badrum. Medan de där mindre utgifterna utvecklar det man redan har..men gör ingen riktig skillnad. Detta trots att "skillnad per krona" är bra mycket högre på denna typ av utgift. 

Har ni några liknande ologiska beteenden när det gäller pengar? Finns det delar i budgeten som ni behandlar annorlunda utan riktig anledning? Känns vissa utgifter jobbigare än andra? 

Taggar (blogg): 
29 september

Fredagsfunderigen - Undantaget är inte regeln!

För dig som är ny på bloggen rekommenderar jag att du börjar här! 

För några veckor sedan tweetade jag ut att jag varit på föräldramöte på skolan och nästan 90% av föräldrarna kom med bil. Det var så många bilar att det blev parkeringskaos vid skolan med bilar överallt. Detta trots att vi bor i ett område där relativt många har gång/cykelavstånd till skolan. Inlägget fick mycket mer spridning (retweets) än mina inlägg brukar få och många gillade. Det var också en del kommentarer kring olika anledningar till varför enskilda personer möjligen hade tagit bilen.

Grejen är att jag i princip höll med om alla dessa invändningar - någon kanske kom direkt från jobbet, någon annan kanske skulle vidare direkt och hämta byggmaterial, någon har skadat benet etc. Det handlar inte ens om att enskilda föräldrar väljer att ta bilden - det gör vi också ibland. Problemet blir istället att när bilen är norm så tänker man inte efter. Istället för att det bara är dom få som har en ursäkt som tar bilen så är det nära nog alla. Det blir parkeringskaos, utsläpp och mindre motion som effekt. Vissa hade en giltig ursäkt...men många andra gick bara på vana och tog slentrianmässigt den "två ton tunga rullstolen" istället för att använda den bra mycket effektivare muskelkraften. 

Min pappa sa ofta "en gång är ingen gång, två gånger är en vana" och jag reflekterade nog inte så mycket på vad det betydde då. Det var bara "en sån där grej som vuxna säger". I efterhand så har jag dock sett genialiteten i detta uttryck. För mig handlar det om att bygga bra vanor som bas, men att inte bry sig så mycket om enstaka avsteg till exempel att:

  • gå eller cykla så ofta som möjligt och ta bilen i undantagsfall.
  • laga den mesta maten hemma och från grunden men ibland är det bekvämt med lite halvfabrikat och det är gott och äta ute nån gång ibland.
  • oftast ha en termos i ryggsäcken men den gång den glömdes hemma ta den där koppen kaffe på stan som man så behövde för att vakna till.
  • röra på sig varje dag men inte tycka det är så illa en där dagen när man faktiskt bara har suttit inne. 

(Vad i h...ete...kaffe i pappmugg skulle inte den där farbror fri vara sparsam?)

De goda vanorna hjälper dig att vara hälsosam, sparsam och miljövänlig och de enstaka avstegen betyder ganska lite i sammanhanget och kan många gånger tillochmed blir en hälsosam ventil...men då är det viktigt att komma ihåg vad pappa sa...

Hur tänker ni andra kring detta? Hur ser era vanor ut? Tillåter du dig själv enstaka avsteg utan att känna dig dålig?

Taggar (blogg): 
22 september

Fredagsfunderingen - Vad kostar det att jobba?

Alla som jobbar får varje månad en lön från arbetsgivaren vilket är ett väldigt tydligt kvitto på vad man har gjort. Något som dock är lite mer otydligt är vad det faktiskt kostar att jobba. I detta fall menar jag den faktiska kostnaden i kronor och öre och inte kostnaden i tid. 

(Min nuvarande "pendling" på cykel med denna utsikt har väldigt liten eller ingen kostnad och utsikten får jag ändå på köpet:-)

Tror att jobbet kostar mer än vad de flesta tänker på därför att kostnaderna kommer i så många olika kategorier:

  • Pendling - en ganska tydlig kostnad för jobbet är ju pendlingen. Om det sker med bil så kan det röra sig om ganska stora belopp varje månad och man bor inom promenadavstånd så är det en försumbar kostnad. 
  • Kläder - många jobb kräver speciella kläder vilka måste inhandlas. Speciellt för personer som jobbar på kontor är detta inget som ersätts av arbetsgivaren utan i jobbet finns en förväntan om att dyka upp i kostym och skjorta eller motsvarande för kvinnor. Om arbetsplatsen är "fin" så kanske det ställs underförstådda krav på att dessa kläder ska vara av en viss typ eller märke. Även här kan kostnaderna variera stort.  
  • Barnomsorg - vi har i Sverige en kraftigt subventionerad barnomsorg men faktum kvarstår att vi betalar månadsvis för att ha våra barn hos någon annan. En mycket bra service men hur som en kostnad för att arbeta. 
  • Mat - om man jobbar mycket ökar risken för att man tar genvägar med maten, Köper dyra halvfabrikat, äter ute på lunchen och hämtmat flera gånger i veckan. När man har dåligt med tid riskerar man också att planera dåligt och ha svårare att planera maten efter erbjudanden och säsonger vilket blir dyrt. 
  • Bekvämlighet - förutom maten ökar frestelsen i att skaffa sig ytterligare bekvämligheter i form av städning hemma, fönsterputs, hantverkshjälp etc. 
  • Sjukdom - I allra värsta fall kan jobbet göra dig sjuk.  Antingen kortsiktigt när du inte tycker dig kunnat ta tid och vila upp dig med en förkylning och därför blir mer sjuk. Det kan också bli alvarligare med utbrändhet eller utslitning rent fysiskt då det finns för lite tid till återhämtning. Det kan också bli en bieffekt av att äta dåligt på grund av dåligt med tid.

(När man har lite mer gott om tid kan man laga fantasiskt god och billig mat dagligen) 

Det är väldigt svårt att sätta några exakta prislappar på kategorierna ovan men för vår del så bedömmer vi att vi hade cirka 5 000 kr i högre kostnader månadsvis när vi båda hade heltidsjobb. Eftersom detta var efter att vi kritiskt granskat våra utgifter och sparat in på mycket onödigt så tror jag att många andra har betydligt högre kostnader relaterat till jobbet. Denna kostnad bör rimligen dras av från lönen när man tittar på vad man faktiskt får för sitt jobb. Jobbet tar också vanligtvis betydligt mer tid än bara arbetstiden med pendling och annan kringtid så om man räknar verklig timlön så kan den bli bra mycket lägre än vad man först tror. 

Låt mig ta ett kraftigt förenklat räkneexempel: Säg att du har en månadslön på  25 000 kr i månaden (motsvarande 150 kr i timmen beräknat på 21 arbetsdagar i månaden á 8 timmar). Det blir cirka 20 000 efter skatt eller 120 kr i timmen. Säg att pendling och kringtid blir ytterligare 10 timmar i veckan (dvs 10 timmar om dagen från du åker tills du är hemma) då blir den verkliga timlönen 95 kr. Säg också att pendligen sker med bil, du behöver äta ute ett par gånger på grund av tidsbrist och kläder kostar lite extra sammanlagt 4 000 kr i månaden. Den verkliga timlönen på sista raden efter skatt och omkostnader baserat på all tid som jobbet tar blir då istället cirka 75 kr (50% av vad som stod på lönespecifikationen). 

Hur ser det ut hos er? Har ni funderat på detta? 

Taggar (blogg): 
15 september

Fredagsfunderingen - Vet du hur framtiden kommer se ut?

Om du är ny på bloggen rekomenderar jag att du börjar här! 

Något som förvånar mig är med vilken säkerhet många personer tror sig veta hur framtiden kommer se ut. Framförallt är det den nära framtiden som är svår för om vi ser över tusentals år så tror jag att det är relativt säkert att vi människor kommer komma på ett sätt att antingen ta död på oss själva eller i varje fall kraftigt försämra överlevnadsmöjligheterna för dom som eventuellt är kvar. På 50 års sikt är det dock i det närmaste omöjligt. (Var tror du att vi är vi på väg?) Både David Jonstad och Stefan Fölster är läsvärda men pekar i totalt olika rikningar, vem har rätt eller har kanske båda rätt? 

Var är vi egentligen på väg? Är framtiden ljus eller mörk..eller lite av varje?Vad händer med den politiska och militära spänningen? Hur utvecklas miljön?  Börjar det bli energibrist pga av olja eller energi överflöd med hjälp av förnyelsebara källor? Kommer vi jobba manuellt med jorden likt på 1800-talet eller kommer vi nästan inte jobba då robotarna tar över? 

Personligen tycker jag att det är väldigt svårt att ha en stark övertygelse om riktningen på kort och medellång sikt. Det är kanske därför som min och vår frihetsresa bygger på sparsamhet och inte att vi ska bli självförsörjande eller för den sakens skull rika på ny teknologi. Min känsla är helt enkelt att det är för osäkert var vi är på väg inom vår och våra barns livstid för att lägga alla ägg i en korg och satsa allt.

Inom det militära finns en term som är "rätt i riktning fel i längd" som avser att man skjuter en granat i rätt riktning mot fienden men missar på grund av att det blir ett för kort eller för långt skott. Många som känner en övertygelse om en specifik framtid tror jag kommer att hamna i detta. Se bara på dem som med övertygelse sagt att vi har en nära förestående bostadspriskrasch under de senaste 10 åren.  De kan mycket väl få rätt i framtiden men det är en klen tröst när man har tagit "fel beslut" i 10 eller 20 år baserat på en övertygelse som är just "rätt i riktning fel i längd". Det samma kan gälla det mesta, säg att du är övertygat om att hela samhället ska robotiseras och så kommer ett förödande krig i mellan? Säg att du är övertygad om att förnyelsebara källor kommer kunna ersätta oljan och så blir det...men efter ett 50-årigt gap med stor energibrist i hela världen som leder till svält? På detta vis kan jag till och med se hur olika framtidssiare med tillsynes motstridiga ideer om framtiden alla kan få rätt men den stora frågan är vad händer under min livstid, under mina barns och vad händer under mina barn-barn-barn-barn-barns? 

Hur tänker ni andra på detta? Har ni en stark övertygelse som säger att världen är på väg i en viss riktning eller beror det på dagsformen? 

Taggar (blogg): 
8 september

Fredagsfunderingen - Den livsfarliga 4% regeln...

Om du är ny på bloggen rekomenderar jag att du börjar här! Detta inlägg är en återpublicering av förra veckans fredagsfundering som på grund av serverstrul publicerades retroaktivt och därmed missades av många. 

I somras lyssnade jag på ett avsnitt av podden "Radical Personal Finance" som handlade om varför det kan vara farligt och dumt att sluta jobba tidigt baserat på väldigt låga antaganden om utgifter för att överleva. Premissen var att många unga attraheras av iden att spara ihop ett litet kapital i unga år som man sedan ska leva på resten av livet. Som exempel tas Jacob Lund Fisker (som bland annat skrivit boken och bloggen Early Retirement Extreme) som lever på 7 000 dollar om året och baserat på den såkallade 4% regeln behöver man då bara 175 000 dollar (ca 1,4 MSEK) för att kunna leva på kapitalet resten av livet. 

Podavsnittet är intressant och väl värt en lyssning men ska jag sammanfatta det i en liten kort faktaruta så är detta huvudbudskapen:

Detta är alltihop sant om man bara tittat på matematiken som Jacob Lund Fisker (JLF) redogör för i sin bok och på sin blogg men om man har läst ordentligt och tagit till sig filosofin så vet man att JLF har valt att inte ha barn eller husdjur. Han vid många tillfällen har valt att arbeta när han har funnit det intressant. Dessutom att han anser att det är väldigt meningslöst att passivt titta på när andra spelar teater eller fotboll. Hans filosofi bygger på ett deltagande perspektiv. JLF har även i flera blogginlägg redogjort för att han tycker att traditionellt turistande är bland det mest meningslösa som finns...men att han däremot tycker att det är väldigt intressant att bo på andra platser. Något som inte minst bevisas av att han är född i Danmark, studerade i Schweiz och sedan många år tillbaka bor i USA men har flyttat runt i landet en hel del. 

Vad jag tycker att RPF faktiskt sätter fingret på är hur farligt det är att ta en enkel matematisk formel ( i detta fall en låg levnadsomkostnad och ett avkastningsantagande) och basera sin plan endast på detta utan att faktiskt ta åt sig filosofin bakom. Det är också min huvudsakliga skräck när det gäller vårt eget "inspirerande" av andra att någon försöker kopiera vårt liv "rent matematiskt" men inte har tagit till sig filosofin.

Vår filosofi bygger på att enkelhet i de allra flesta fall är bättre än överflöd. Vi värderar frihet över prylar och köpta upplevelser. Vi är också ganska flexibla  och kan tänka oss att bo på olika platser och på olika sätt genom livet. Vi kan tänka oss att "flexa" kostnader upp och ner  och vi kan tänka oss att prioritera om eftersom livet förändras. Detta gör att vi känner oss väldigt trygga med att vi kan leva på vad som av vissa anses vara ganska lite för en barnfamilj. Att bara ta till dig det relativt låga beloppet som vi lever på utan att ta till sig filosofin tror jag skulle sluta i ett ganska tråkigt liv där man ständigt känner att man får avstå och kanske inte riktigt ser vad man får i utbyte. 

Hur funderar ni andra kring det här med matematik vs filosofi? Vad är viktigast och hur påverkas ni av andras exempel? Försöker ni kopiera rakt av eller göra er egna grej? 

1 september

Fredagsfunderingen - Farligt att tro att du ska kunna leva på lite?!

Om du är ny på bloggen rekomenderar jag att du börjar här! 

I somras lyssnade jag på ett avsnitt av podden "Radical Personal Finance" som handlade om varför det kan vara farligt och dumt att sluta jobba tidigt baserat på väldigt låga antaganden om utgifter för att överleva. Premissen var att många unga attraheras av iden att spara ihop ett litet kapital i unga år som man sedan ska leva på resten av livet. Som exempel tas Jacob Lund Fisker (som bland annat skrivit boken och bloggen Early Retirement Extreme) som lever på 7 000 dollar om året och baserat på den såkallade 4% regeln behöver man då bara 175 000 dollar (ca 1,4 MSEK) för att kunna leva på kapitalet resten av livet. 

Podavsnittet är intressant och väl värt en lyssning men ska jag sammanfatta det i en liten kort faktaruta så är detta huvudbudskapen:

Detta är alltihop sant om man bara tittat på matematiken som Jacob Lund Fisker (JLF) redogör för i sin bok och på sin blogg men om man har läst ordentligt och tagit till sig filosofin så vet man att JLF har valt att inte ha barn eller husdjur. Han vid många tillfällen har valt att arbeta när han har funnit det intressant. Dessutom att han anser att det är väldigt meningslöst att passivt titta på när andra spelar teater eller fotboll. Hans filosofi bygger på ett deltagande perspektiv. JLF har även i flera blogginlägg redogjort för att han tycker att traditionellt turistande är bland det mest meningslösa som finns...men att han däremot tycker att det är väldigt intressant att bo på andra platser. Något som inte minst bevisas av att han är född i Danmark, studerade i Schweiz och sedan många år tillbaka bor i USA men har flyttat runt i landet en hel del. 

Vad jag tycker att RPF faktiskt sätter fingret på är hur farligt det är att ta en enkel matematisk formel ( i detta fall en låg levnadsomkostnad och ett avkastningsantagande) och basera sin plan endast på detta utan att faktiskt ta åt sig filosofin bakom. Det är också min huvudsakliga skräck när det gäller vårt eget "inspirerande" av andra att någon försöker kopiera vårt liv "rent matematiskt" men inte har tagit till sig filosofin.

Vår filosofi bygger på att enkelhet i de allra flesta fall är bättre än överflöd. Vi värderar frihet över prylar och köpta upplevelser. Vi är också ganska flexibla  och kan tänka oss att bo på olika platser och på olika sätt genom livet. Vi kan tänka oss att "flexa" kostnader upp och ner  och vi kan tänka oss att prioritera om eftersom livet förändras. Detta gör att vi känner oss väldigt trygga med att vi kan leva på vad som av vissa anses vara ganska lite för en barnfamilj. Att bara ta till dig det relativt låga beloppet som vi lever på utan att ta till sig filosofin tror jag skulle sluta i ett ganska tråkigt liv där man ständigt känner att man får avstå och kanske inte riktigt ser vad man får i utbyte. 

Hur funderar ni andra kring det här med matematik vs filosofi? Vad är viktigast och hur påverkas ni av andras exempel? Försöker ni kopiera rakt av eller göra er egna grej? 

25 augusti

Fredagsfunderingen - Bli fri genom att sluta se spöken?

Är du ny på bloggen börja gärna här med en samling läs och lyssningstips!

Förra veckans fredagsfundering handlade om hur vida man får vara fri i Sverige och där fick jag ett par kommentarer kring att jag skulle vara försiktig med att prata om och sprida budskapet om vår form av frihet för då skulle snart politikerna se till att täppa till möjligheten att göra som vi har gjort genom högre skatter på kapital och/eller nya regler. 

Samma typ av tankesätt finns från andra när det gäller ekonomin som är riggad av ondsinta kapitalister eller politiker. Tjuvar, rånare och banditer som lurar i varje hörn etc. Tror att det generellt är lätt att ta denna position då man ofta framstår som lite mer intelligent när man petar hål på andras "illusioner" om lycka genom några negativa kommentarer och det går alltid att hitta några enstaka exempel på personer som råkat illa ut på alla upptänkliga sätt. 

Frågon är dock om meningen med livet är att VERKA intelligent? Är det inte bättre att VARA intelligent och dessutom lycklig? Frågan är också om man gynnar sig själv genom att ständigt vara pessimistisk och se sina medmänniskor som generellt ondsinta. Det tror inte jag, stället tänker jag att det är otroligt befriande att ha en positiv grundsyn och att tro gott om de flesta fram till det att motsatsen är bevisad. (Och då menar jag i det enskilda fallet...att det finns enskilda brottslingar, ruttna politiker eller ondsinta kapitalister gör inte att man kan dra alla över samma kam).

Det är inte vettlöst positivt tänkande jag pratar om utan en balanserad bild av att de flesta människor vill väl och att de som genuint vill ont är i minoritet (vilket bevisas av att vi inte alla är döda då det tar 9 månader + 18 år att driva upp en ny medborgare och bara sekunder för att döda den samma). För varje gång du råkar illa ut så har det gått många långa dagar, månader, år som du klarat dig bra. Om din cykel blir stulen nästa vecka så är inte det ett bevis på att alla är tjuvar....det är istället ett bevis på att nästan ingen är tjuv då det säkert har passerat 1000-tals personer förbi din cykel utan att ta den. När någon kör som en galning eller tränger sig i en kö så märker du det tydligt därför att det generellt är så ovanligt. Inte för att människan inte är egoistisk utan för att det rent egoistiskt är bättre för alla om vi beter oss rimligt och trevligt mot varandra.

Den som är rädd för allt låser in sig bakom extra lås och larmsystem som kräver tid och pengar. Den blänger oroligt på alla männskor runt omkring sig vilket vilket försvårar att göra nya trevliga bekantskaper. Den som är rädd känner att pengarna aldrig räcker för att känna sig fri och trygg. Den som är rädd skapar därmed sitt eget fängelse vilket är motsatsen till frihet och lycka. 

Eller vad tycker ni? Är det befogat att se spöken bakom varje hörn? 

Taggar (blogg): 
18 augusti

Fredagsfunderingen - Får man vara fri i Sverige?

När jag sitter och skriver detta är det torsdag morgon och skolåret har börjat igen för våra barn. Själv är jag tillbaka till arbete som numera för mig betyder en luststyrd aktivitet inom min enskilda firma, vanligen handlar det om att läsa, skriva eller föreläsa. Jag vet att det är många nya som hittat hit sedan vi uppmärksammats en del i media och för er som är nya och som är intresserade av att förstå vår filosofi lite mer på djupet så rekomenderar jag att lyssna på mitt samtal med Jacob Bursell i kapitalet (ett podradioprogram om ekonomi). Under länken ovan "Ny på bloggen" har jag även samlat lite av de mer matnyttiga inläggen och länkar till andra poddar där jag deltagit på olika sätt.

(Bilden är tagen av Fru Fri under vår sista semestervecka då vi besökte Bohuslän några dagar, du kan följa henne på Instagram @enkelboning) 

Det var ett tag sedan vi hade en fredagsfundering här på bloggen och i ärlighetens namn så har jag för första gången på länge haft en riktig "blogg semester" och skrivit väldigt lite. En fredagsfundering är när jag fritt funderar kring en frågeställning eller företeelse och redogör för vad jag tänker och tycker och sedan bjuder in alla till diskussion. Diskussionen förs med fördel här på bloggen där vi kan skriva lite längre kommentarer men för den som hellre vill så finns vi även på twitter @farbrorfri. Det går även bra att skicka e-post på frivid42@outlook.com dock kan svar där dröja lite mer. 

Denna vecka handlar "Fredagsfunderingen" om hur vida det är OK att vara fri i Sverige? Så till saken.

Vårt sätt att leva som "ekonomiskt fria" kan vara svårt att förstå för många. Vi förstår saker som heltid, deltid, egen företagare, pensionär och "rik" men vad innebär det att vara "ekonomiskt fri"? Min definition är att vi inte behöver dra in några pengar via lönearbete för att bibehålla vår nuvarande sparsamma livsstil. Vår frihet kommer i första hand från vår förmåga att leva väl på lite och in andra hand från den ryggsäck med pengar som vi fyllt under ett antal år i arbetslivet. Det närmaste vår situation som man kan tänka sig i det vanliga samhället är väl någon som tar ut pension men som fortsätter arbeta drivet av lust (tänk en lärare som tar ut pension men som fortsätter att vikariera i den grad som känns roligt och rimligt). 

De huvudsakliga invändningarna mot vår form av frihet är: 

  • att vi lever i fattigdom och att det troligen är synd om våra barn. 
  • att vi lever slösaktigt jämfört med dom som har det verkligt svårt i samhället
  • att vi lever på andras arbete via avkastning är moraliskt fel
  • att vi inte bidrar och därmed är tärande på samhället
  • att samhället skulle raseras om alla gjorde som ni...

 

Mina funderingar och kommentarer på detta kommer nedan (vart och ett av dessa ämnen innhåller stoff för ett eller flera blogginlägg): 

  1. Vad gäller fattigdom så är ju allt relativt och om man utgår ifrån vad som anses vara existensminimum i Sverige så klarar vi oss faktiskt på mindre än detta. Dock är ett vanligt svenskt liv så vansinnigt ekonomiskt ineffektivt så även på ungefär hälften av en vanlig budget så omger vi oss med en hel del "lyx". Sen är vår form av enkelhet självvald vilket är väldigt stor skillnad emot den som är tvingad att leva på lite, inte minst då vi har kapital och aldrig behöver oroa oss för saker som en tandläkarräkning eller att bergvärmepumpen går sönder. 
  2. Det leder oss in på dom som har det verkligt svårt i samhället och som jag egentligen redan säger ovan så är det stor skillnad på fattigdom och frivillig enkelhet. Har också svårt att förstå på vilket sätt vår frihet på något vis skulle vara negativ för den som har mindre, snarare visar vi ju på sätt att leva väl på lite och kan kanske ge en motbild mot den allmäna bilden av att man behöver massor med pengar för att ha ett bra liv. 
  3. Vår frihet bygger delvis på avkastning på kapital vilket jag inte ser något fel i men det retar vissa. Min syn på detta är att vi under alla våra yrkesverksamma år har jobbat inom privata verksamheter finansierade av aktieägarna av dessa respektive företag. Delar av de pengarna har vi sparat och investerat i andra företag som nu ger arbete till nya unga personer precis som oss själva för några år sedan. Marknadsekonomi är i grunden det bästa ekonomiska system som mänskligheten lyckats skapa, det har också likt alla system sina avigsidor men det är inte det samma som att det bör förkastas. 
  4. Vårt bidrag som individer i samhället är så mycket mer än att bara jobba och betala maximalt med skatt. Vi är medborgare, medmänniskor, föräldrar, syskon, barn, föreningsmedlemmar och möjligen också anställda och/eller företagare. I vårt fall så är vi allt ovan utom anställda. Framöver kommer vi lägga betydligt mer tid på vår uppgift som föräldrar och kommer vara lediga alla skollov. Vi kommer dock att arbeta i vår egna firma med projekt drivna av lust och utan vinstmaximeringskrav och detta cirka 30 timmar i veckan (vilket är ungefär hälften av vad våra tidigare arbeten tog i anspråk). Firman är lönsam och vi betalar därmed skatt enligt de regler som gäller för detta dock så är det ju förstås inte in närheten av så mycket pengar som vi en gång drog in på våra två (relativt välbetalda) heltidsjobb. Om kravet på oss som individer är att vi ska i varje enskilt tillfälle dra in så mycket som fysiskt möjligt så uppfyller vi ju inte det. Dock tycker jag att det är ett orimligt krav då det i realiteten skulle göra oss till statens slavar. Med samma resonemang skulle man kunna argumentera för att det är oansvarigt att ta cykeln till jobbet när man kan ta bilen och på det viset generera mer skattteintäkter. 
  5. Det är sant att samhället skulle falla samman om alla gjorde som vi. Jag är intresserad av  att hjälpa andra att få en bättre ekonomi och större frihet, fru fri är intresserad av inredning baserat på enkelhet och återbruk. Om alla andra ville syssla med just detta så skulle det ju så klart bli en rätt dåligt fungerande samhälle. Det samma skulle dock gälla även om alla ville bli lärare eller läkare. Min övertygelse är att samhället skulle vara bättre om fler var mer fria att utveckla sina färdigheter mer i linje med sina intressen. En övervägande majoritet av människor vill bidra och detta bidrag kan i vidare bemärkelse till och med bli större när vi är fria att göra detta frikopplat från funderingar kring om det ger tillräcklig inkomst. Någon är engagerad i en idrottsförening, någon annan i en kyrka och en tredje vill syssla med barnteater. Någon vill starta ett solenergiprojekt, ger rättshjälp till flyktingar,  eller hoppar in när det behövs folk i skolan. Andra bidrar genom att vara stöd till sina barn och äldre som behöver någon att hålla i handen.     

(Bilden av Lillasyster Fri på väg till förskolan är tagen av mig..)

Så vad tänker ni, får man vara fri i Sverige?  Vi tror dessutom att samhället skulle bli bättre om fler var mer fria! Grejen med frihet är dock att alla använder den olika så risken att alla skulle bli som vi känns väldigt avlägsen å det är ju skönt för vi behöver en massa olika trevliga, skapande och fria människor att umgås med! Vad tycker du?

Taggar (blogg): 
30 juni

Uttagsfasen del 5(5) - Hur vågar ni, å barnen då?

Idag är det fru fri´s sista dag som anställd arbetsmyra och det är också av den anledningen jag tyckte det var på sin plats den här veckan att gå igenom hur vi planerar för nästa fas i livet. Både vad gäller det ekonomiska och det känslomässiga och praktiska. 

För en vecka sedan så frågade jag om vilka frågor ni hade om vår frihetsplan. En del av de frågor som kom har troligen besvarats av inläggen under veckans 4 första dagar: 

 

Det är dock några frågor som jag tycker inte riktigt har fått ett bra svar så det ska jag försöka mig på nu, jag uppmanar er också att fortsätta ställa frågor i kommentarerna till detta inlägg så ska jag försöka besvara eftersom!

Vad händer om allt går åt helvete, samtidigt?

Många frågor handlar om vad som händer om det går fullständigt åt helvete, om börsen kraschar och aldrig kommer igen. Om vi båda blir sjuka, handikappade och huset brinner ner..och dessutom allt detta samtidigt! Det korta svaret är att man kan inte bygga sitt liv eller sin plan utifrån osannolika katastrofala händelser. Enskilt har alla händelser som nämns en viss sannorlikhet men att dessa skulle infalla samtidigt är väldigt osannolikt. Jag funderar också över hur många verkar se en värld framför sig där börsbolag går under, utdelningar slutar betalas etc men där det tror att deras tillsvidareanställning är trygg. Går saker riktigt åt helvete är det inte ens säkert att staten finns kvar i sin nuvarande form och då är vi snabbt tillbaka i en värld som mer påminner om Sverige år 1790 än sverige 2017. Skulle vi få en tillfällig börskris däremot vilket är rimilgt att förvänta sig så har vi löpande 2 årutgifter på bankkonto och dessutom har vi viktat portföljen mot relativt trygga och tråkiga innehav som ger utdelning vilket bör ge ett kassaflöde även under börsnedgång. Dessa två årutgifter räcker också långt om vi skulle få en vattenskada, bilen skulle gå sönder eller någon annan sådan händelse skulle inträffa. 

Hur fungrar trygghetssystemen när man inte jobbar? 

En relaterad fråga till den ovan är vad som händer med rättigheterna i våra gemensamma trygghetsystem om man inte har ett traditionellt arbete. Kort kan man säga att trygghet i form av vård, skola och omsorg är sådant som ingår i medborgarskapet och inte är villkorat på en viss inkomstnivå detta gäller alla.

När det gäller bidrag och socialförsäkringar så är dessa till hög grad vilkorade på inkomst men å andra sidan förväntar vi oss inte något från dessa system. Om jag är sjuk så är jag hemma och gör så mycket jag orkar...ungefär som när jag är frisk.

Pension bygger på livsinkomst och där har vi beskrivit hur vi satt undan extra pengar under våra aktiva år för att täcka upp ett eventuellt gap jämfört med dom som jobbat hela livet. Vi är ju dessutom duktiga på och trivs med att leva på lite så livet som "normal pensionär" skulle troligen upplevas som onödigt lyxigit för oss. 

Tillbaka till jobbet om ni vill?

Om vårt mål i livet hade varit att göra en så kallad karriär inom våra respetive områden hade det så klart varit bra att fortsätta arbeta på i de gamla hjulspåren hårdare och hårdare, snabbare och snabbare i ekorrhjulet. Nu har ju vårt mål istället varit  att bli fria från kravet på en aktivt förvärvad inkomst. Däremot finns det ju en viss möjlighet att vi av intresse eller på grund av ekonomin under någon period i framtiden ändå skulle vilja jobba lite. Det utgår jag ifrån att det är möjligt då våra planer för vad vi ska göra med vår frigjorda tid innehåller en del element som skulle kunna omvandlas till inkomstbringande arbeten om vi hade den önskan. Det kan ju i och för sig hända att ett eventuellt framtida tillfälligt jobb inte alls betalar lika bra som våra tidigare men det är heller inte vår prio. Generellt känner vi stor tillförsikt till vår förmåga att hitta inkomstbringade sysselsättning även i framtiden och det är vad vi önskar antingen i form av tillfälliga anställningar, konsultande eller eget företagande. 

Vad ska ni göra med allt tid?

Min beräkning är att ett heltidsarbete normal motsvarar 50 timmar i veckan tid borta från familjen. I mitt fall var det ännu mer tid då jag reste i mitt tidigare jobb och tidvis var borta alla timmar från måndag morgon till fredag kväll. Den tiden som nu blir frigjort kan delas upp i 3 delar. Första prio är familjen och barnen. De ska få mer tid med sina föräldrar och vi ska få mer tid med dem. Prio två är allt det praktiska hemma som vi vill kunna sköta utan stress och på ett bra sätt. Hänga vår tvätt, stapla vår ved,  sköta om vårt hus, laga bra mat, baka etc. och den tredje delen är självförverkligande. Självförverkligandet går delvis via de två första men innehåller också olika typer av projekt för oss båda som är arbete men inte arbete med fokus på att förvärva en inkomst. I mitt fall handlar det om att skriva, utbilda, läsa i första hand och för fru fri är det mer konstnärliga/kreativa drifter som ska få utlopp. 

Men vi har ju hört att det blir så dålig pension?

Min syn är att det svenska pensionssystemet är rätt väl fungerande i grunden om än långt ifrån perfekt. Visst det finns scenarion där hela systemet fallerar men då tror jag (som i exemplet där allt går åt helvete ovan) att det inte i huvudsak är en fråga om pensioner utan snarare ett samhälle som återgått till någon form av primitivt stadie som vi idag inte ens kan föreställa oss. I ett sådant scenario är pengar helt värdelösa ändå. (obs jag tror dock inte på att något sådant kommer inträffa inom vår eller våra barns livstid) 

Föreställningen om att pensionssystemet är så dåligt tror jag kommre av att många lever av 100% av inkomsten innan pension och tror dig kunna fortsätta leva på samma sätt även efter pension. Då inser jag att det kan bli problematiskt för en av fördelarna med det svenska pensionssystemet är att det faktiskt har inbygga mekanismer för att det ska gå ihop. Det betyder att man kanske kan räkna med 40-60% av slutlönen i pension. Om man dock likt oss och många andra i den här sfären under sina verksamma år har sparat 50-80% av inkomsten så är en pension på den nivån det minsta problemet man har. 

Men borde inte BARNEN vara hemma hela tiden? Vill inte barnen ha allt som alla andra har? Vill in inte att barnen ska arbeta? 

Barnen är en fråga som berör, tror sällan man får så mycket kommentarer som om man skriver något om barn. Min syn är så här. Jag tror att vi är bättre föräldrar när vi har god tid för barnen men det betyder inte att vi ska vara med barnen hela tiden. Barnen har det bra och utvecklas på skola, dagis och fritids och vi vuxna kan utvecka våra respektive projekt och göra saker som utvecklar oss. Sedan kommer de hem i god tid och får vällagad mat i lugn och ro med två glada föräldrar som har tid att delta i deras läxläsning och fritidssyselsättningar. Som jag skrev ovan så prioriterar vi barnen högst men de behöver även utvecklas tillsammans med sina jämnåriga ett behov som även vi vuxna har. 

Vad gäller om de ska ha allt alla andra har så tror jag inte det är nödvändigt. Däremot ska de ha känslan att allt är möjligt. Vill de besöka ett visst land eller hålla på med en viss sport så ska vi se till att detta blir möjligt om vi märker att det finns ett genuint intresse. Samtidigt tror jag det är väldigt bra att de tidigt får inse att "vi kan göra vad som helst..men vi kan inte göra allt (samtidigt)" det vill säga att de inser att man får prioritera både tid och pengar på det som verkligen ger mervärde. Generellt tror jag att det är den största gåvan vi kan ge våra barn, för i ett överflödssamhälle är det förmågan att välja bort som leder till välmående. 

Vi kommer också involvera våra barn i olika projekt, redan nu i sommar planerar vi att ha en sommarloppis med ett enkelt kaffe och försälning i vår trädgård över en helg. Vi kommer involvera barnen och sen gör vi något roligt med förtjänsten. Längre fram tänker jag mig att de ska få lära sig att tjäna egna pengar tidigt och då tror jag att de också kommer prioritera hårt vad de lägger dessa pengar på. På många sätt tror jag att vårt arbete kommer vara mer påtagligt för våra barn än att "pappa är på kontoret och pratar med folk" vilket tidigare var den bästa beskrivningen jag kunde ge tidigare. Vi vill generellt göra våra barn företagsamma och vi vill att de ska kunna försörja sig och bli oberoende men för oss handlar inte det nödvändigtvis om att de har ett traditionellt 8-5 jobb någonsin. 

Vad är det ni gör avkall på som lever så billigt?

Det spontana svaret är ingenting! Häromdagen satt vi i soffan och funderade och kunde inte komma på en enda person i världen som vi skulle vilja byta plats med. Vi kunde inte heller se någon enskild sak som vi skulle vilja skaffa eller upplevelse vi skulle vilja lägga pengar på som skulle göra livet markant mycket bättre. Däremot kan vi se hur vi med små steg kan göra vårt nuvarande liv stegvis ännu bättre.  Vi att vi bor på ett perfekt ställe för oss, vi har designat ett liv som är effektivt kostnadsmässigt och tidsmässigt vilket gör att vi har möjligheten att vara mycket mindre stressade och ha mer tid både till egna projekt och till barnen. Vi har ingen sommarstuga eller stor fritidsbåt (vi har en liten plasteka med en aktersnurra) men å andra sidan bor vi i ett FRI-tids-hus med bekvämt gångavstånd till bad på "egen" strand i Siljan. Vi åker inte på chartersemester eller turer till fjällen årligen men å andra sidan har vi varit utomlands sammanlagt 1 år av de senaste 8 och vi hade säsongskort i den lokala backen och spenderade kort sagt varje helg där under förra vintersäsongen. Vi har ingen häftig bil och vi cyklar till det mesta men varför skulle man vilja åka omkring i en två ton tung "racing wheelchair" om dagarna? Vi har ett 70-tals kök men igår spendrade jag 1,5 timme med att laga lammfärsbiffar med fetaost, lök och svamp istället för att snabbsteka falukorv vilket det fick bli när vi båda jobbade heltid.  Sammanfattningsvis skulle jag nog vilja påstå att det egentligen handlar om att vi har tagit oss en riktig funderare på vad som är viktigt för oss, vi gör inte längre något för att "alla andra" gör eller för att vi "borde" utan bara för att vi vill.  Vi har valt bort en del oviktiga materiella ting och bekvämlighet för större frihet...och vad som är mest värt är väldigt tydligt för oss. 

Kommer det inte bli psykiskt jobbigt att se kapitalet minska? 

Den här frågan kan jag ju inte riktigt svara på eftersom kapitalet hittils oftast har ökat så en minskning blir ju en ny situation. Jag säger oftast för under perioder så har nedgångar på börsen eller enskilda månader men mycket höga utgifter gjort att vi faktiskt haft en negativ utveckling enskilda månader. Om jag tänker framöver så tror jag inte det kommer vara så jobbigt att se att det fria egna kapitalet minskar enligt plan förutsatt att det övriga kapitalet (bundet i pension) fortätter att öka över tid. Enskilda månader spelar ingen roll men här tänker jag en uttragen flerårsperiod där det totala kapitalet blir mindre och mindre. Om det totala kapitalet lånsiktigt urholkas kan det ju bli lite jobbigare men då har vi ju en extremt lång omstållningsträcka att fundera över om vi vill gilla läget och leva på ännu mindre eller om vi vill hitta extrainkomster för att täcka mellanskillnaden. 

Det finns inte riktigt några definitiva svar på dessa frågor ovan men här har jag försökt redogöra för en del av mina/våra tankar. Nu utgår jag ifrån att ni har ännu fler frågor så fortsätt att fråga så fortsätter jag att svara:-) 

22 juni

Fredagsfunderingen - Enkel, god och billig sommarmat!

Som småbarnaförälder så är det lite speciellt med sommar och semester. Det är super skönt att kunna ta dagen som den kommer och inte passa några tider. Samtidigt så kräver ju barnen en del aktivitet och det duger inte å sitta och dricka kaffe och skriva blogginlägg..som till vardags. 

En sak som tar en hel del kraft är att man ska äta 3 ggr per dag. Jag gillar att hålla på med maten men även för mig känns det som om man oavbrutet kämpar på att tänka ut nästa måltid. Just av den här anledningen blev jag så glad när vi för några veckor sedan kom på en ide för att minska detta utan att för den sakens skulle behöva jobba mer med maten och inte heller köpa en massa färdigmat. 

Det vi kom på (är att grillen är varm flera timmar efter att man har grillat på eftermiddagen. Då funkar det utmärkt att lägga in ett par kycklingar som får bli långsamt grillade/rökta på eftervärmen. Det grillas på kolen som redan används så ingen extra kostnad och eftersom det är låg värme behöver de i stort sett ingen passning utan kanske vända dem en gång under två timmar varefter dom läggs i behållare  och in i kylen. Nästa dag är det bara att greppa lite bröd, lite frukt/grönsaker och sina redan färdiggrillade kyckningar och ta med till stranden. Vips, en enkel, god och billig hemlagad måltid! 

Dettta är mitt tips till er! Nu vill jag ha era bästa tips? Gott, enkelt, billigt är ledorden! 

 

 

Taggar (blogg): 

Sidor

Blog Archive

Blog Archive
2017 (206)
Oct (12)

Taggar