Blog Archive
Nu har jag snart varit fri i tre år. Tiden har gått snabbt och mycket har förändrats. Under det första året så flyttade vi och det var mycket att fixa kring det. Jag hade också behovet av att "vara på semester" så även om jag skrev en hel del på bloggen så kände jag inget direkt behov av att göra något annat utöver att ta hand om barnen och huset. Bör också tillägga att under de första 18 månaderna jobbade fru friheltid vilket gjorde att min roll i mångt och mycket var som hemma-man vilket jag gillade på många sätt.
Sedan cirka ett och ett halvt år tillbaka är vi båda fria och det första halvåret förra hösten började vi så smått hitta formerna för det nya livet med mer tid för både barn och självvalt arbete. Sen åkte vi ett par månader till Mexiko på en länge planerad familjesemester varefter våren lades på att skriva på vår bok som ska publiceras i jaunuari. Nu till hösten tog vi beslutet att vår dotter som går sista året på förskolan ska gå endast sina 15-timmar och att vi ska spendera mer tid med henne innan hon börjar skolan nästa år.
(En 10-åring med fri sikt mot framtiden?)
Vi har under denna tid funderat en del kring prioriteringar och insett att just i den fasen som vi befinner oss i nu så ska barn och hem/hus gå före det mesta andra och olika övriga engagemang blir mar av typen "påhugg" som på det stora hela får anpassa sig till det prioriterade. Vi inser helt enkelt att vi redan om mindre än ett år kommer ha tre barn som är bundna av skolan. Vi inser också att om några ytterligare år inte längre kommer ha några små barn som är beroende av att vi är hemma när de kommer hem från skolan för att klara sig. Vi kommer självklart även när de blir äldre vilja ha en massa tid med barnen men vi märker ju nu vilken skillnade det är mellan vår 10-åring som på många sätt klarar sig själv och år 5-åring som forfarande faktiskt behöver oss till mycket praktiskt.
När boken väl är publicerad känner jag också att jag skulle ha lite mer tid att ägna åt något som skulle kunna likna arbete. Just nu är det svårt att se exakt vad et skulle bli men jag har kostaterat att det gärna går uppfylla tre kriterier nämligen att det är:
- Flexibelt
- Meningsfullt
- Lönsamt
Jaha säger kanske vän av ordning....det vill väl alla som jobbar och varför ska det vara "lönsamt"? Ska försöka förklara hur jag tror att det perfekta perfekta arbetet skulle se ut och hur det skiljer sig från ett vanligt "jobb". En stor del av förklaringen ligger i ordningen ovan. Eftersom vår prio ligger på familjen och barnen så bör ett bra arbete vara flexibelt i första hand, det vill säga vi vill inte binda upp oss under långa tidsperioder vid fasta tider varje vecka (utanför barnans skoltider) då detta begränsar vår flexibilitet. Att arbetet som vi gör är meningfull gör det ju enklare att motivera sig och ett kvitto på detta är ju insatsen i sig men ockå det faktum att någon är beredd att betala för insatsen. Att skriva blogg och bok har uppfyllt framförallt kriteriet kring flexibilitet, att föreläsa känns meningsfullt men binder inte sällan up tid utanför vanlig skoltid vilket gör att jag får prioritera när det är värt att göra detta. Fru fri har även skapat en del inredningsprodukter av återvunnet material som hon säljer bland annat på marknad eller via webben. Allt vi har gjort under dessa år som kan räknas som "arbete" har inte varit lönsamt men aktiviteterna har tillsammans gått ihop och det finns till och med ett litet kapital i vår firma som kvitto på att vi gjort något menigsfullt som har ett värde för någon. De pengar som vi tjänat efter direkta kostnader och skatt har vi låtit stå kvar i firman och dessa kan bli basen för något framtida projekt men kommer inte in i vår privata ekonomi där vi lever på kapitalet enligt plan.
(Efter att ha smakat på friheten ett par år så tänker jag att arbete i någon form troligen kommer vara en del av mitt liv så länge jag lever men jag kommer aldrig mer ta ett vanligt 8-17 jobb...om jag var tvungen skulle det nog se ut ungefär som i videon ovan, från den utomordentliga filmen American Beauty:-)
Förutom de aktiviteter som nämns ovan har även testat att hoppa in lite i skolan. Det är inte lika flexibelt som våra andra aktiviteter men eftersom vi ändå är bundna av barnens skoltider och terminer så funkar det rätt bra ur detta perspektiv. Det känns också meningsfullt att kunna fylla en plats när någon är sjuk eller borta av andra skäl så att eleverna inte går miste om sin utbildning. Tycker också att det är lite magiskt att få betalt för några timmar på detta sätt...även om det inte är så välbetalt. En reflektion som jag gör gällande detta är att jag gärna jobbar 10 timmar i veckan och få en eller ett par hundra i timmen men att jag aldrig skulle vilja jobba heltid (under mer än en mycket begränsad tid) ens om jag fick fakturera det dubbla, trippla eller fyrdubbla då detta skulle inskränka mig för mycket. Återigen ett tecken på att vi värderar flexibiliteten väldigt högt och att lönsamhet är mer av en positiv bieffekt när man gör något meningsfullt. En annan aspekt med att jobba extra när man egentligen inte behöver pengarna är ju att sparandegraden blir 100%:-)
Hur tänker ni kring detta? Ni som är fria hur ser era perfekta arbeten/sysselsättningar ut? Ni som satsar på att bli fria hur tänkar ni att tiden ska se ut där efter?
I den konsumtionsdrivna kulturen som vi lever i är det väldigt lätt att tro att alla problem som uppkommer ska lösas med ett köp. Även om familjen fri lagt om vår syn på konsumtion väldigt mycket på senare år så är vi på intet sätt immuna mot denna typ av lösningar. Samtidigt är det svårt att se att man skulle kunna gå genom hela livet utan att köpa en enda sak. Det är inte heller vår önskan att gå "off grid" och bosätta oss i ett torp i skogen och bli självförsörjande. Kanske testas "köpreflexen" lite extra nu inför jul hos många? För vår del har vi sedan länge tagit bort alla julklappar mellan vuxna och barnen får bara ett begränsat antal. Det är dock på många områden även under resten av året som man gärna faller dit.
Det finns massor av exempel på hur den här "köpreflexen" påverka även oss. tillexempel:
- Vi kan fundera på att köpa en ny hylla till källaren när det vi egentligen borde göra är att gå igenom alla grejer,
- Vi kan tänka "vi köper väl en flaska vin" när vi blir bortbjudan trots att det är både trevligare och roligare att baka något själv eller ta med något annat hemmagjort,
- eller när maten ska lagas är det lättare att köpa en falukorv på vägen hem istället för att räkna ut vad vi ska göra med de där grytbitarna i frysen som vi köpte för ett par månader sedan.
Ett sätt som vi använder oss av för att mota impulsen att köpa är att införa olika typer av frivilliga begränsingar på oss själva.
- För närvarande har vi tillexempel beslutat att vi inte ska köpa några nya inredningsgrejer, färg, tapeter, verktyg, material, möbler etc. Vi har nämligen en del pågående ej färdigställda projekt och dessutom finns det fortfarande en del att göra när det gäller att organisera och rensa i de saker vi redan har. Dessa saker kräver dock en viss insats från vår sida och då är det ibland lättare att köpa någon ny lite grej för att åstakomma förändring. För att motverka detta beteende och för att tydliggöra för oss själva så har vi då alltså bestämt att "konsumtionsluckan" för inredning ska förbli stängd under en tid.
- Vi har ju även en pågånde matutmaning som vi påbörjade i November men som kommer fortsätta i december. När det gäller mat kan vi inte sätta denna till noll och forfarande äta gott, närigsrikt och på ett sätt som accepteras av hela familjen och därför väljer vi att ha en begränsad men tight budget på 50 kr om dagen (jämfört med 130 kr om dagen normalt). I november så klarade vi detta med nöd och näppe (sammanställning här). Även här är det ju så att det kanske ibland är enklare att köpa något på butiken på vägen förbi..än att komma på vad man ska göra av de där grejerna som finns i frysen/skafferiet.
För egen del tycker jag att dessa tillfälliga begränsingar och experiment fungerar utmärkt för att göra våra egna beteenden synliga. Det handlar inte om att slå på sig själv om man "misslyckas" utan titta på sitt beteende och fundera på varför det blev så? Vad är det för belöning jag får av att gå på den enkla lösningen att köpa istället för den lite mer komplexa att ta vara på det jag har och göra själv?
Vilka olika metoder har ni för att ståemot "köpreflexen"? Brukar ni göra några experiment eller utmaningar för att testa er själva?
Mina bloggfavoriter denna vecka! Vilka är dina bästa tips?
Under de senaste åren har faktiskt min konsumtion av bloggar gått ner. Jag pendlar inte längre, sitter sällan på långa tåg eller flygresor och sitter inte heller på kontor hela dagarna. Det har helt enkelt blivit svårare att finna tiden att läsa. Istället lyssnar jag väldigt mycket på radio och poddar vilka jag kan ha med mig i öronen medan jag gör annat.
Nu har jag trots detta läst två inlägg som jag tycke är väldigt läsvärda och som jag inte tycker någon av er bör missa:
Det första är FIRE rörelsens kultledare Mr Money Mustache som skrivit en del kring att kunna sluta jobba med en fast summa. Hur många har en del extrainkomster efter sin "pension" men hur detta inte ska blandas ihop med det faktum att man faktiskt med stor säkerhet kan sluta jobba med ett begränsat kapital. Inlägget "How to Retire on a fixed Chunk of Money" hittar du här. Den innehåller en del grafer och uträkningar men den viktigaste poängen tycker jag sammanfattas i dessa punkter nedan som handlar om vad som händer om hela världen går åt helvete:
Lite hur vi modulerat kring vårt kapital och tidiga pension hittar du i dessa 5 inlägg som jag publicerade i samband med att fru fri slutade i mitten av 2017. Många av resonemangen stämmer rätt bra överens med de slutsatser som MMM drar i sitt inlägg som tillexempel pension vs. aktier och övriga besparingar. MMM´s uträkningar utgår från en amerikansk kontext men är änåd inte helt olik våra slutsatser.
Det andra inlägget är skrivet av Anders "Onkel Tom" Gustafsson och berör det faktum att de "problem/utmaningar" som hans familj kännt av sedan de slog sig fria från förvärvsarbetsts bojor och flyttade ut på gården har väldigt lite att göra med brist på pengar. Just detta att alla problem ska lösas med mer pengar är en grov missuppfattning som är vida spridd i hela samhället och hur många gånger vi än ser att det går fel så verkar vi ändå inte fatta. Därför tycker jag att Anders inlägg är obligatoriskt läsning. Inlägget som heter "Hur mycket mer pengar hade vi behövt för att har skulle bli perfekt"? hittar du här! Anders skrev också ett bra inlägg om att vara kreativ producent eller aktiv konsument vilket är läsvärt och på många vis relaterar till det första i att allt inte ska lösas med pengar.
Detta är något av det som jag läst och som fått igång min hjärna densenaste veckan! Vilka är dina bästa tips?
..men vi klarade det! Nu har då tiden kommit för att summera vår novemberutmaning (förutsättningarna för denna utmaning kan du läsa här i det första inlägget). I sammanfattning kan man säga att det handlar om att vi har lite för välfyllda skafferier, källare och frys samtidigt som vi vet att vi behöver fortsätta komplettera med lite färskvaror för att kunna äta nyttiga och goda rätter över dessa dagar. Vi satte medvetet nivån så att den var utmanande men inte omöjlig till 500 kr för fem personer i 10 dagar. (10 kr per person och dag). Nedan framgår hur det gick...
(Sammanställning gjord för hand av min underbara fru som bloggar på enkelboning.com)
Vi klarade det exakt på kronan. Sedan halvtidsutvärderingen har vi köpt ca 4 kg frukt och grönt, 2 liter youghurt, 10 kg potatis, 1,5 liter mjölk en påse bikarbonat och 1/2 kg Smör. Detta summerade till 234 kr och tillsammans med en 266 som vi spenderat fram till halvtid så blir det 500 kr totalt alltså precis enligt målsättningen.
(Några exempel på vad vi har ätit de här 10 dagarna, behöver jag säga att det inte gått någon nöd på oss:-)
Det intressanta med den här utmaningen är dock inte att vi sparat ca. 800 kr jämfört med vår vanliga budget utan vad vi har lärt oss, det har jag försökt summera nedan:
- Det blev en lite svårare utmaing då vi gjort med flera förändrigar samtidigt - vi har nyligen beslutat oss för att försöka ställa om vår kost i en något mer hälsosam rikting. Vi lagar ju redan sedan innan det mesta från grunden och äter en hel del grönsker och frukt men vi har tagit detta ännu ett steg. Att göra en sådan förändring samtidigt som man inför begränsingar i utgifterna gör utmaningen lite tuffare. Bra dock för vi har lärt oss en del ytterligare om priser och vad som kostar i vår grundbudget. Med andra ord gjorde detta utmaningen lite tuffare men samtidigt mer lärorik.
- Ont om pengar kan leda till knasiga prioriteringar - för många år sedan när jag var student så hade jag ibland inte mer än några få kronor kvar i slutet av månaden. Kommer tillexempel ihåg en gång när jag och en kompis gick och satte in 45 kronor i mynt på banken för att sedan gå ut till bankomaten och ta ut en 100-lapp. Denna skulle sedan räcka till mat de sista dagarna. Detta leder till att man tillexempel inte kan köpa storpack. Tillexempel den stora osten med lägst kilopris går på 100kr bara den...och då blir det inget annat fram till nya pengar kommer. Lite så var det för oss här. Jag stod tillexempel och funderade på om jag skulle köpa en tiokilossäck potatis...det var halva kilopriset men jag behövde ju bara ett kilo till slutet av månaden. Som ni ser ovan i sammanställningen så köpte jag den stora säcken men det var nära att bli en knasig prioritering bara för att klara utmaningen.
- Bra pris är inte samma som billigast - de senaste veckorna har det varit relativt bra pris på tex paprika i butikerna därför har jag köpt en hel del paprika. Gott och populärt hos barnen så varför inte. Det slog mig dock att jag inte köpt morötter och kål på ett tag för jag uppfattar dessa som dyra. Det är bara det att paprikan som är "billig" kostar 29 kr/kg medan morötterna och kålen som är "dyr" kostar cirka hälften.
- Vi är rätt dåliga på att äta ur skåpen - även om jag tycker mig har bra koll på vad vi har i frys, skafferi och källare så visar det sig när vi inför en begränsing och börjar gräva att det fanns en del smått och gott som jag nästan glömt. Bra att detta kommer till användning och det finns fortfarande en hel del kvar.
- Barnen svarar dåligt på förändring - vi har under en tid jobbat in en ruting med barnen där vi äter gröt varje vardagsmorgon. Anledningen var att tidigare när vi hade fler valmöjligheter så åt de dåligt vilket är en dålig start på skoldagen. Vi var oviliga att ändra på detta som funkar så bra varför vi var "tvungna" att köpa mjölk trots att vi hade massa fil och youghur i kylen. Hade det varit vi två hade vi skippat mjölken helt men med barnen var det inte värt konflikten särskilt med tanke på hur vi har jobbat för att få in den här rutinen. Tycker generellt att det är märkligt att barnen är så dåliga på att ta till sig förändring...eller snarare att varje förändring blir en sån stor grej precis när den infaller...å andra sidan ältar de inte utan en vecka senare är det som om man aldrig gjort nått annat. Vi vuxna fungerar nästan totalt tvärt om kan jag tycka. Eller vad tänker ni om detta, är era barn positiva till förändring direkt?
Vi tyckte att detta var en bra utmaning och iser att vi fortfarande har en del "rensning" kvar att göra. Därför fortsätter vi på samma bana fram till Lucia. Hur ser det ut hos er? Har ni haft några pågående utmaningar?
Ett och ett halvt års frihet - Vad blev INTE som vi tänkt oss?
Efter att Anders "Onkel Tom" Gustafsson skrev ett inlägg om vad som inte blivit riktigt som de tänkt sig sedan de inledde sina två sabbatsår för cirka ett och ett halvt år sedan följde en intressant diskussion på Twitter och på Onkels Toms blogg.
Eftersom jag inte riktigt kände igen mig i de utmaningar som Anders med familj upplevt så skrev jag ett inlägg som svar vilket utgick från Anders rubriker men beskrev vår upplevelse utifrån dessa aspekter. Anders utmanade mig då i kommentarerna att skriva vad som varit oväntat eller jobbigt för oss vilket jag förstås inte kan låta bli.
(Det är fantastiskt härligt att vara fri och vi har upplevt mycket som vi annars hade missat. Samtidigt är det ju självklart inte så att det löser alla problem och vissa dagar är inte lika roliga som andra..det är jobbigt att gå upp ur sängen eller barnen sätter sig på tvären...sånt är livet)
Håll till godo här kommer det som förvånat oss mest negativt:
- Inget STORT gemensamt mål - en sak som vi har kämpat lite med är att efter att ha gått i mål med vår frihetsplan så har vi inte längre något stort gemensamt mål och det blir ofta lite otydligt vad vi ska prioritera. Vi har fortfarande saker som vi vill utföra och väldigt påtagliga mål på kort och medellång sikt med de knyts inte lika tydligt samman till ett övergripande mål som tidigare. Möjligen är det så att vi behöver hitta ett nytt mål...eller att vi behöver vänja oss vid att leva ett liv utan tydligt mål. Det är dock oväntat hur "tomt" detta blir efter så många år på väg mot ett så tydligt mål.
- Sökandet tar mer tid än man tror - för oss båda men kanske framförallt för fru fri har det varit en överraskning att sökandet av vad man vill göra framöver tar lite mer tid än vad man första kanske trodde det skulle ta. Vi hade nog båda någon slags tanke om att man efter ett år skulle ha en väldigt tydlig bild av hur framtiden ska se ut och vilka saker som vi kommer vilja satsa på nu när vi är fria. Det finns dock väldigt många olika möjligheter och om man inte vill överfylla tiden så måste man välja och den processen tar mer tid än vad vi först trodde.
- Saknar kollegor - i någon utsträckning har vi båda saknat kollegor. För egen del är jag mindre beroende av den samvaron och i och med att jag skrivit bloggen sedan innan har jag också kännt att jag har kollegor i "bloggosfären" även om vi ses sällan. Fru fri är kanske något mer beroende av kollegor för att trivas och under "sökandet" är det svårt att bygga upp detta. Kanske är det också så att detta kopplas till sökandet, om man inte riktigt vet vad man vill göra så är det inte heller så tydlgit vilka "kollegor/partners" men ska knyta an till. Är det hantverk, är det skolan, är det skrivandet eller är det kanske inredning? Det finns sammanhang att ingå i på alla håll men om man ännu inte valt vilket man ska/vill ingå i är det svårt att bygga de här kontakterna.
- Känsor blir tydligare - en relaterad utmaning som vi haft är att känslor blir tydligare när man har tid att tänka och känna. När man bara går på i ekorrhjulet så finns inget val och dagarna går på i ett rasande tempo - på något vis fixar det sig (så länge man inte går in i väggen men det har vi lyckats undvika). Med mer frihet så kommer känslorna mycket mer upp till ytan. Detta gäller både den obeskrivliga glädjen när något går bra och det djupa ifrågasättandet av den egna förmågan som kommer under dåliga dagar. Tror att det är jobbigt att faktiskt ha möjlighet att känna efter, tror jag det är väldigt hälsosamt långsiktigt men på kort sikt kan det komma som en överraskning att allt inte blir bara rosenrött för att man har en i grunden mycket bra situation.
- Mindre tid än man tror till egna projekt - vi ville ju uttryckligen spendera mer tid med varandra och med barnen men vi har också redan från början haft en ambition att lägga en del tid på egna projekt. Tiden för egna projekt blir faktiskt mindre än man tror om man utgår ifrån barnens skoltider så handlar det om max 20 timmar i veckan som är fria för egna projekt och dessutom går barnen i skolan "bara" 32 veckor om året. Vissst kan man göra en del även när barnen är hemma men den där riktigt koncentrerade tiden på egna projekt kräver ett visst lugn. Detta kommer förändras över tid när barnen får gradvis längre skoldagar (inte minst när vår minsta börjar skolan) och vi är glada att vi kan vara med henne så mycket nu. Faktum kvarstår dock att vi nog tidigare överskattade hur mycket tid vi skulle ha. Ironiskt nog är den vanligaste kommentaren vi får när vi berättar om vår situation "men vad gör ni med all tid" vilket är intressant när vi känner att tiden inte riktigt räcker till med allt roligt/spännande/intressant vi vill göra.
- Längtar bort - i och med att nästan allt vi gör på dagarna utgår ifrån hemmet så känner vi att vi "längtar bort" mer än tidigare. Det är ingen stor skilland men önskan att åka bort på sommaren eller över en helg har återkommit. Tidigare längtade vi oftast efter att bara få vara hemma tillsammans och ha lite långledigt. Nu har vi gott om ledighet och spenderar mycket tid hemma, egentligen borde vi kanske ha förutsett detta skifte men vi är ändå förvånade. Vi trivs bra hemma och när vi har haft någon eller några helger med andra aktviteter så vill vi inget hellre än att ha några "vanliga" helger och veckor hemma. Dock är det överraskande att vi nu när vi har ett bättre liv hemma i högre utsträckning lägtar bort.
- Barn är barn - intellektuellt förstod vi nog redan innan att det här med vår frihet inte skulle förvandla famlijelivet till en enda lång rosenskimrande och konfliktfri tillvaro. Ändå hade vi nog en bild av att vi skulle ha väldigt få konflikter med och mellan barnen när vi fick gott om tid. Det stämmer inte och barn fortsätter att vara barn..retar sina syskon och beter sig allmänt drygt från tid till annan. Fördelen idag jämfört med tidigare är att vi oftare har tid och ork att ta konflikten till punkt så att det inte ligger och gror någonting som fortsätter nästa dag. Konflikterna är med andra ord lika frekventa (eller kanske lite mer frekventa då vi spenderar mer tid tillsammans) men de eskalerar inte över tid utan de flammar upp och slocknar ut.
Detta var de områden som vi spontant kunde komma på som inte riktigt blivit som vi tänkt oss. Det är vad vi kommer på spontant och det är i väldigt stor utstäckning faktiskt känsomässiga utmaningar snarare än praktiska.
Vad tänker ni kring detta? Vad ser ni för utmaningar med ett nuvarande liv och hur skulle det förändras om ni tillexempel var ekonomiskt fria?