Kanske är det för att jag spenderat en hel del tid i den delen av nätet på sistone. Men verkar det inte som att det är en slags trend just nu, det här med att bli "ekonomiskt fri" inom ett visst antal år? 

Läste senast Lovisa Eklunds inlägg på Avanza om hur många ungar drömmer om att bli ekonomiskt oberoende och bygga upp en pengamaskin som går att leva på livet ut. 

Samtidigt pekar Lovisa på hur svårt - och nyckfullt - en sådan ambition är att realisera: 

"Risken är dock överhängande att underskatta hur mycket pengar som behövs för att kunna leva det liv du önskar utan att arbeta.  Hur mycket pengar som räcker är dels en fråga om hur mycket du tycker att du behöver varje månad för att kunna leva ett bra liv, och dels hur stor avkastning du kan räkna med. Källa: https://www.avanza.se/placera/redaktionellt/2018/02/12/ekonomiskt-oberoende-till-vilket-pris.html"

Detta tycker jag är intressant. Inte minst för att jag själv har samma målsättning. Det vill säga att bygga upp en pengamaskin med passiva inkomster som jag kan leva på. Helst innan jag fyllt 45

Mitt problem är att jag har svårt att sätta upp en konkret siffra. Det vill säga en "slutsumma" med vilken jag fullgjort min målsättning. 

8% eller 3% gör - såklart - stor skillnad

Skulle jag gå efter Rikatillsammans "ränta-på-ränta-kalkylator" så påstås det att 8% i avkastning om året är rimligt att räkna med. Eftersom det är den historiska genomsnittsavkastningen på börsen. 

Och om jag får 8% i snittavkastning så tänker jag att en summa på ca 3 miljoner kan räcka långt. Det skulle ju ge ca 240 000 kr i snitt om året i passiva inkomster. 

Samtidigt noterer jag en massa andra experter och insatta som snarare säger att 3-4% är mer rimligt att förvänta sig. 

Givetvis förstår jag att avkastningen beror på risk, diversifiering, tidshorisont osv. Men ändå. Vad är rimligt att förvänta sig? 

Är väldigt nyfiken på hur andra resonerar här. Hur tänker ni här? Är det rimligt att gå på börsens historiska avkastning - eller vad ska man ha för riktlinjer?