Dessa inledande meningar återfinns i boken Svenska förmögenheter, skriven av Göran Hägg. Citatet ovan ger en tydlig bild av hur boken är skriven. Boken tar upp familjerna Bonnier, Wallenberg, Carnegie, Kamprad, Persson, Söderberg, Kempe, Nobel, Broström, Wehtje, Stenbeck mfl. Texten i boken är en aning högtravande och Göran har inte varit rädd att peka ut de inblandade. Bland annat får man läsa om hur en av de äldre Wallenbergarna ger Per-Olof Söderberg (förgrundsfigur till Ratos) sparken från Enskilda banken under förödmjukande former. Likaså pekas familjen Kempe, som grundade Mo och Domsjö bruk genom att mer eller mindre lura av bönderna i Norrland dess skog, ut som rövarbaroner. Bönderna hade inte förstått att den nya tiden värderade skog oerhört högt och de utnyttjade sina kunskaper till att köpa skogen billigt. Sedermera ombildades bolaget till det som idag är Holmen och familjen Kempe tappade makten i företaget till Fredrik Lundberg vilket kan ses som någon form av gudomlig rättvisa. Även Carnegie och Dickson får sig några rejäla kängor.

 

Boken ger en väldigt bra bild av de affärer som skapat dagens finanselit och dagens svenska storföretag. De enda företagare som i praktiken inte får någon som helst kritik är Familjens Persson med H & M och Ingvar Kamprad.

 

Det är också roligt att läsa om hur finanseliten är ingifta i varandras släkter. Det var något som jag inte hade en aning om. Jag trodde faktiskt att det var lite av en prestigekamp inom finanseliten som gjorde att man hade ett visst avståndstagande från varandra. Vissa är/var såklart osams men oväntat många är ingifta med varandra. Speciellt Wallenstam och Bonnier som är stora familjer.

 

Vissa tragedier redovisas också. Bland annat Hans Kristian Rausing som levde i en av de finare delarna av London ihop med sin fru (en oerhört rik arvtagerska inom Pepsikoncernen) i missbruk och total misär. Arvtagerskan låg död i två månader innan polisen hittade henne. Pa grund av förruttnelseprocessen kunde inte dödsorsaken fastställas och Hans Kristian dömdes endast till brott mot griftefriden. Även de som förlorat alla pengar som de tjänat likt familjen Dickson får betraktas som tragedier. Även Tändstickskungen Kruger avhandlas i boken och han pekas ut som en första klassens förbrytare.

 

Jag tycker att boken var väldigt intressant och jag tycker att alla som har ett intresse i historia och ekonomi, företagande borde läsa den. Jag vill till och med gå så långt att jag skulle vilja se den som obligatorisk litteratur i skolan. Det faktum att Göran Hägg är en erkänt duktig historiker som dessutom anger tydliga källor till sina påståenden gör att i alla fall jag tillskriver boken en högre sanningshalt än vad man är van vid vid vanliga personskildringar.

 

I en intervju i Göteborgsposten förklarar Göran Hägg vad researchen till boken gett för bild av hur man blir eller har blivit förmögen i Sverige:

 

1. Föds halvrik. "Svårt att starta med två tomma händer".

2. Undvik högre utbildning. "Det tar tid och är inte nödvändigt för att lyckas".

3. Uppfinn inget. "Ingen blir rik på att uppfinna saker".

4. Hantera pengar. "Helst andras pengar. Bankirer och investerare är de som blir rika."

5. Var invandrare. "Finns flera exempel på företagsbyggande människor med utländsk bakgrund".

 

Vill man läsa en recension till om boken så har investerapengar skrivit en här. 

 

Även Göran Häggs andra böcker är väl värda att läsa. Dels retorikböckerna 

och dels boken om Mussolini.