För ett tag sen pratade jag med en kompis om att vi både hade hört historier om hur någon i vår respektive släkt varit rätt rik för sådär 100 till 200 år sen. I "mitt" fall var det en gubbe som gav alla sina barn var sin bondgård och var sin tunna guld i början av 1800-talet. En tunna guld var tydligen någon typ av mått, men jag har inte orkat söka rätt på hur mycket det egentligen var eller vad det var värt. Guld är ju tungt så om inte tunnan var jätteliten bör det varit rätt många kg guld. Kronan infördes först 1873 så har inte orkat mig på någon efterforskning i att räkna om hans samlade förmögenhet.

I min kompis fall var det någon gubbe som ägde en enorm mängd skog i Norrland, också det någon gång på 1800-talet. Man får givetvis ha respekt för att den här typen av historier kan ha kryddats genom generationerna. Ingen av oss har intresserat oss för någon avancerad släktforskning. I båda våra fall har dessutom pengarna försvunnit långt innan ens våra föräldrar kom in i bilden. På den tiden hade de flesta många barn och utspädningen på några generationer blev snabb när en skog eller bondgård skulle delas mellan 5-8 personer i varje led. Men när vi pratade om de var vi båda överens om att både tunnorna med guld och norrländska skogen mycket väl kan ha varit mer värd än Stockholms Enskilda bank som André Oscar Wallenberg grundade 1856. Underförstått, om våra släktingar bara haft lite affärssinne kunde vi varit arvtagare till var sitt bolag av Investors storlek idag. Skämt åsido, det var så klart toppen om de lyckades bygga upp något som 2-3 generationer kunde ha nytta av och leva på med bondgårdar och skog.

Att enorma förmögenheter kan byggas upp på bara 20-60 år har vi sett i fall som med Jeff Bezos, Bill Gates. Warren Buffett och H&M-familjen. Då är det frågan om väldigt framgångsrikt företagande och bygger på att ränta på ränta blir helt enorm redan vid relativt korta tidsserier för den som lyckas få över 20-30% årlig avkastning. Och att även en försiktig prognos på årlig avkastning på börsen om 7-8% blir väldigt stora summor om man är riktigt uthållig vet vi också redan.

Så idag började jag fundera lite på det här igen och kom på att det borde ju egentligen räcka att någon person i varje släkt numera när de flesta bara har 1-3 barn lyckades bygga upp ett bra kapital och sen band upp det kapitalet i en stiftelse där allt skulle återinvesteras i några generationer så borde släkten utan problem till slut slå sig in på topp-10 listan över rikaste släkterna i Sverige. Detta var ju inte så lätt på 1800-talet, men nuförtiden då aktiesparande är så lättillgängligt borde det vara fullt möjligt. 100 år är lång tid att vänta för en person, men den här stiftelsen kan ju vara hemlig så behöver ingen gå och längta efter pengarna. Problemet är så klart att barn och barnbarn blir utan arv i syfte att barnbarnens barnbarnsbarn eller något liknande ska bli bland de rikaste i Sverige. Kanske inte så lockande trots allt.

Men jag bestämde mig ändå för att räkna lite på det. En person som är född 1940 och började intressera sig för aktier på 1970-talet och haft en normal lön och normala omkostnader men stoppat undan pengar regelbundet borde ändå kunna ha byggt upp ett kapital på låt säga 20 miljoner kronor idag. Barnen är vuxna och klarar sig själv och behöver inget arv. På dödsbädden samlas alla tillgångar och aktier ihop och de 20 miljonerna placeras i 40 000 Investoraktier. Vi leker sen med tanken att Investor kommer ha en genomsnittlig direktavkastning på 4% om året och att de 40 000 aktierna läggs i en stiftelse där allt kommer återinvesteras fram till stiftelsen har 10% av kapitalet i Investor, dvs äger 10% av de ca 767 175 030 aktierna som finns i Investor. Därefter kommer stiftelsen sluta återinvestera utdelningen och istället årligen fördela utdelningen 50% till släkten och 50% till välgörenhet. Det betyder att antalet aktier i stiftelsen kommer stiga med 4% om året fram tills dess att man äger 10% av Investor och börjar ta ut utdelningen. Med 10% av kapitalet i Investor borde man ungefär vara topp 10 rikast i Sverige om kapitalet låg hos en enskild person istället för i en stiftelse.

Jag ska erkänna att jag inte hade någon riktig koll på hur lång tid det här skulle ta innan jag började räkna. Jag var nog inne på att 100 år skulle räcka långt. 20 miljoner är trots allt ett bra startkapital och 4% om året borde ge bra effekt när det väl rullar på och pengarna får jobba ostört utan uttag. Men det visade sig ta nästan 200 år att nå 10% av kapitalet i Investor. Kan man bara hålla ut ytterligare 50 år till handlar det helt plötsligt om 90% av aktierna, vilket kommer bli problematiskt rent praktiskt. Men 10% av aktierna är inga problem att få loss. Såhär ser det ut.

Vad tycker ni. Är drygt 250 år mycket eller lite för att med ett startkapital på 20 miljoner kronor idag kunna ta över 100% av Sveriges största Investmentbolag? Att det tar typ 80 år att komma upp i 0,1% av aktierna är ju riktigt deppigt.

 Blir ni som har barn mer eller mindre sugna på att försöka bygga upp ett imperium om 5-6 generationer på bekostnad av att era barn får klara sig utan ert arv? 

Idag på morgonen kom Investors rapport och som väntat höjde de utdelningen från 12 till 13 kr. De har höjt 1 kr per år sen utdelningen var 4 kr (den som är välsorterad i skallen kan räkna baklänges vilket år det måste varit). I procent har höjningen därmed blivit mindre och mindre för varje år men jag tycker 8% som den ligger på nu är helt ok. Investor kan ju välja att dela ut lite vad de vill eftersom det bara är att anpassa takten som man köper och säljer innehaven i. I år har Investor tex medverkat i SAABs nyemission och köpt fler aktier i Electrolux men samtidigt sålt en del av Aleris. För tex Castellum som rapporterade igår är utdelningen mycket mer en konsekvens av förvaltningsresultatet och därmed ett mått på hur bra det går för bolaget.

Jag tycker Investors rapport är lurig att läsa. Det blir väldigt många parametrar med förändringen i aktiekurs på de noterade portföljbolagen, det egna beräknade värdet i de onoterade portföljbolagen i kombination med vinster, kassaflöde, utdelning, försäljning, köp och nyemission i portföljbolagen. Till det kan de öka kassan eller belåningen. Vill det sig illa går alla dessa i lite olika riktningar i de olika bolagen och det blir rätt förvirrat. I alla fall för mig. Som tur är kan vi falla tillbaka på att Investor har både ägare och ledning som visat sig vara duktiga på att skapa värde för oss ägare och att aktien handlas till substansrabatt. Då behöver man nog inte grubbla på alla detaljer i rapporten om man inte vill. 

Substansrabatten ja, även den är tyvärr lite krånglig i Investors fall med ett rapporterat substansvärde och ett marknadsvärderat substansvärde. Detta beror på den onoterade delen som man inte riktigt vet vad den är värd eftersom det inte finns något dagsaktuellt pris som det gör för noterade aktier. För att kunna ha en mer exakt åsikt om aktuell rabatt behöver man kunna avgöra om det verkligen är rättvist att värdera Mölnlycke till EV/rapporterad LTM EBITDA x 16 och Permobil till EV/justerad LTM EBITDA x 16,8. Men hur man än räknar har substansrabatten sjunkit och är nu klart lägre än den varit den senaste tiden.

De senaste åren när jag läst Investors rapport, sett deras fina tajming i tex köp av fler Ericssonaktier, den stora rabatten och att det troligtvis funnits övervärden i tex Mölnlycke har jag blivit väldigt köpsugen. Investor har också varit det bolag jag investerat mest i under 2016-2018. Just nu känner jag inte samma sug att köpa Investor för glatta livet. Det finns säkert fina uppsidor som vad Investor kan göra med pengarna man får loss från uppdelningen av ABB, eventuell börsnotering av EQT etc. Men det akuta köpsuget jag kände vid 25% substansrabatt är helt borta. 

Detta minskade sug efter Investor och att det bara är någon månad kvar till det börjar ramla in 10.000-tals kronor i veckan i utdelning som ska återinvesteras gör att jag börjar fundera allt mer på vad jag ska prioritera att köpa i år. För en månad sen när Akelius Pref handlades till över 6% direktavkastning och långt under eventuell inlösen kändes det lockande, men den har ju gått upp en hel del senaste månaden. Lite preffar blir det absolut då jag fortsatt siktar på att komma upp i 4-5% av portföljen. Investor kommer också få sin del av kakan även om köpsuget minskat. Jag har 100 st Sampo kvar till målet och lågt värderad bank i kombination med försäkringsbolag måste vara bra för en ung pensionär i en tid där räntan på bolånet kanske kan gå upp de kommande åren. Castellum visade sin kvalité igår och jag siktar på fler aktier där även om aktiepriset stigit så är det nog rättvist och det blir en bra investering om de kan fortsätta höja utdelningen nära målet på 10% om året i snitt, oavsett vad som händer med aktiens pris och värdet på fastigheterna på kortare sikt.

Jaja det hinner hända mycket tills dess att utdelningarna verkligen börjar ramla in på kontot. Min stora önskan är dock att få se Akelius pref i 320 kr samma vecka som det kommer in ett par stora utdelningar, utan några tydliga förändringar i ränta eller annan fundamenta. Trots att de nya köpen kommer vara betydligt mindre än befintliga innehavet hoppas jag verkligen på att Akelius pref kommer ner i pris igen.