Idag på morgonen kom utdelningen från Investor. För oss och runt 525 000 andra delägare.
Investor delar ut klart mindre på hösten än på våren, men det blev ändå runt 9 000 kr som kom in på kontot idag. I vanlig ordning sattes de i arbete direkt när börsen öppnade. Idag blev det bra tajming på kort sikt då börsen några timmar efter mina köp helt plötsligt gick upp en massa när det kom inflationsstatistik från USA (med något lägre inflation än väntat). Nu spelar det så klart mindre roll hur börsen går på 6 timmars sikt efter att man gjort ett köp motsvarande 0,07% av portföljens totala storlek, men man får passa på att glädjas åt de små sakerna här i livet. Hade jag köpt samma aktier nu hade det i alla fall blivit några hundralappar dyrare.
Jag köpte följande tre aktier i fallande skala. Castellum, Diös och Investor. Det betyder samma bolag minus D-aktierna som när jag återinvesterade utdelningar för en månad sedan. Jag har köpt väldigt mycket D-aktier i år då jag tänker mig att ett köp klart över 10% direktavkastning kan låta dåligt när inflationen är 8% men kommer ha både fin utdelning och en möjlig kursuppgång den dagen inflationen går ner. Jag står fast vid den åsikten men känner att jag nu lagt tillräckligt med pengar på det spelet så nu handlar det mest om att vänta och se om jag tänkte rätt och att SBB D kommer upp 23-25 kr någon gång i framtiden.
Det har som bekant varit en del snack om Castellum och inte minst dess utdelning på senare tid. I ena ringhörnan har vi VD Rutger som var väldigt positiv till höjd utdelning för 25e året i rad när han var med i Sparpodden. Även Dagens Industri tror på höjd utdelning (de gissar på 7,80 jämfört med årets 7,60) i en analys i helgen där de landade i ett köpråd. I andra ringhörnan har vi störste ägaren Roger Akelius som anser att utdelningen måste slopas för att inte äventyra bolagets finanser, nu när det är svårt/dyrt/omöjligt med finansiering via obligationer. Det som gör debatten lite speciellt är att det är den negativa Roger som köpt en väldigt massa aktier på senare tid. Och dessutom motiverade sitt första och största köp med att Castellum har en attraktiv direktavkastning.
Jag kan så klart inte säga något smart om möjligheten för Castellum att refinansiera sig på obligationsmarknaden eller vilken ränta de får hos banken om de ska låna motsvarande sina obligationsförfall om 15 miljarder under 2023 och 2024. Och det kanske är smart som Roger Akelius säger att använda 2,5 miljarder om året under 2023 och 2024 till att minska skulden istället för att dela ut dessa pengar. Castellum behöver inte bli en dålig investering för det och dessa pengar som vi skulle fått i utdelning är då inte förlorade för alltid som kanske någon tänker. Säg att räntan faller tillbaka lite lagom till 2024-2025, Castellum har kunnat höja hyran ordentligt två år i rad med hög inflation tack vare sina indexerade hyror samtidigt som man betalat av ett antal miljarder per år på skulderna. Då kan vi mycket väl ha ett antal gyllene år med stora vinster och hög utdelning 2025-2030 som med råge kompenserar för sänkt eller indragen utdelning nu under ett par år med en icke fungerande obligationsmarknad.
Så tänker jag i alla fall när det kommer till Castellum. Vilket gjorde att det alltså blev dagens största köp.
Idag fick jag precis som många andra sparare lite utdelningar. I mitt fall lite drygt 20 000 kr. Flera D-aktier och Castellum sammanfaller nu med utdelningen kvartalsvis vilket gör det här till en återkommande grej vid varje kvartalsskifte. Kanske hade vi som återinvesterade idag lite kortsiktig tur, i alla fall de som lyckades hålla sig och köpte lite senare på dagen, då börsen efter två starka dagar fallit tillbaka en del under dagen idag. Men på lång sikt spelar det så klart mindre roll om man köper 1-4% högre eller lägre. I fallet Castellum som gått ner 8% hittills idag i skrivande stund kan man ändå säga att det gör viss skillnad för totalavkastningen även på längre sikt.
Jag har den senaste veckan funderat en del på hur jag ska återinvestera de utdelningar som jag visste skulle komma idag. Ena dagen har jag tänkt att jag inte vill sitta och grubbla för mycket på den här typen av frågor vilket talat för att jag borde spridit inköpen ganska brett. Kanske till och med börja bygga position i någon ny bred och utdelande fond. Då jag bara har fonder utan utdelning med fokus på andra länder än Sverige.
Andra dagar har jag tänkt att den här nedgången i fastighetsbolagen som vi sett i år måste vara överdriven och att det är den här typen av situationer man kommer höra intervjuer om i framtiden där någon får det att låta självklart att det var tidernas läge när man kunde köpa bolag med stabila hyresgäster och avtal där de kan höja hyran med inflationen till ett pris motsvarande 25-50% av substansvärdet.
För att inte tala om D-aktier med 10-12% utdelning som jag fortfarande ser det som osannolikt att de ställer in utdelningen på. (I fallet SBB så kostar D-aktiens utdelning bolaget 388 miljoner och deras egna uppdaterade prognoser talar för att kassaflöde på ungefär 10 gånger så mycket pengar under nästa år. Men visst alla blankare håller nog inte med om dessa prognoser så den som lever får se.) En inflation på mer normal nivå och en ränta som stabiliserar sig på dagens nivå eller lite högre borde innebära att jag förutom utdelningen på 12% borde få en rejäl uppsida i kursen. Något jag tidigare bloggat om.
Nåväl till saken. Idag köpte jag följande aktier.
Castellum - Ett bolag jag inte köpt på ett bra tag men som jag till dagens värdering förtjänar att få ta del av i alla fall sin egen utdelning. Jag tog fasta på vad VD Rutger sa när han var med i Sparpodden för ett par veckor sedan om att bolaget inte planerar för några återköp trots den stora rabatten utan att det blir upp till oss ägare att använda utdelningen till det. 50 nya aktier blev det vilket gör att totalen nu är 2 400 aktier. Aktierna kostade 500 kr mindre än vad samma köp hade kostat igår eftermiddag.
Diös - Bolaget som inte ingick i portföljen vid årsskiftet och som jag tänkte att jag skulle börja köpa under 2022 för att sprida riskerna lite från mitt större innehav i branschkollegan Castellum. Fokuset på norra Sverige talar för, den något lägre substansrabatten jämfört med andra fastighetsbolag och den stora andelen rörlig ränta talar emot. Fortfarande ett väldigt litet innehav som behöver komma upp för att tillföra något i portföljen. Jag krigar på och har nu 510 aktier som alltså alla köpts under det här året bara genom andra bolags utdelningar.
Investor B - Kommentarer överflödiga. Jag landade i att sprida inköpen och då ska portföljens största innehav Investor ha sitt. 8 835 aktier innebär att det är en bit kvar til långsiktiga målet 10 000 aktier. Hinner jag först till 10 000 aktier eller Investors kurs till 250 kr? Och är tiden då man kunde växla mellan Investor A och B och få 1% fler aktier helt gratis några gånger om året för evigt över? Få 2-3 kr mellan per aktie 2-3 gånger om året skulle vara ett trevligt extraknäck med 10 000 aktier. Ett tag var skillnaden 20 kr men nu runt 10 kr, så hoppet lever.
Sagax D - Litet köp men ett litet innehav som behöver komma upp precis som Diös. 8,5% DA i en D-aktie är inget man höjer på ögonbrynen för längre. Men många säger ju att Sagax och David Mindus är i en klass för sig så jag får väl ge bolaget chansen i alla fall jobba vidare med sin egen blygsamma utdelning. 2 100 aktier är portföljen nu uppe i. Det vill säga runt en tusenlapp per kvartal i utdelning, vilket är ganska lagom att återinvestera till vettigt courtage.
SBB D - Ska den kvartalsvisa utdelningen bli större redan nästa kvartal enligt den så berömda ränta på räntan finns inget effektivare sätt än att köpa SBB D till 12%. Varje kvartal där pengar kan återinvesteras till över 10% DA får anses vara en gåva från aktieguden. Taktiken funkar så klart bara så länge de delar ut enligt plan. Frågan är vad jag gör om kursen ligger kvar på den här nivån eller lägre även nästa kvartal, för då går jag igenom målet 25 000 aktier. Dit det nu bara saknas 225 aktier.
Så sammanfattningsvis blev det ju som ni ser rätt stort fokus på fastigheter och D-aktier även om Investor fick en liten del av kakan. Det kommer mer utdelningar under hösten och jag har inte släppt tanken helt på att ta in någon utdelande Sverigefond, mest för att slippa sitta och fundera riktigt lika mycket på risken att Castellum inte höjer utdelningen, hur räntan slår mot Diös och om Ilija blåst mig med sina prognoser för 2023. Fast det är ju rätt kul att fundera på dessa frågor också måste jag erkänna.
Idag jobbade jag två timmar mellan klockan 12 och klockan 14. Det är inte jätteovanligt, utan jag brukar jobba runt fyra timmar i veckan. Vilket jag tycker är ganska lagom. Dessa två timmars jobb gav totalt runt 500 kr efter skatt, det vill säga 250 kr per timme. Vilket väl är en ganska ok timlön för ett jobb som är fritt och känns roligt.
När jag jobbat klart kollade jag till börsen, något jag gör en till fyra gånger om dagen beroende på hur mycket annat jag har på gång. Jag såg då på min bevakningslista där jag följer ett antal aktier att skillnaden mellan Investor A och Investor B var 70 öre per aktie. För ovanlighetens skull var skillnaden till Investor As fördel. Det vill säga A var dyrare än B. I normala fall brukar det vara tvärt om i Investors fall.
Jag slog då till och bytte ut 4000 Investor A mot Investor B. Anledningen till att jag bara bytte 4000 aktier är att jag och min fru tyvärr har våra Investor-aktier på tre olika konton (vi har var sin ISK och var sin KF). Vilket gör att det blir ett courtage per affär. Jag började därför med det konto där jag har flest antal aktier. Affären att först sälja A-aktierna och sen köpa samma mängd B-aktier tog cirka 2 minuter att genomföra, vilket gav 2 346 kr efter att 198 kr (2x99) dragits i courtage. Timlönen är blir alltså runt 70 000 kr.
Så klart lite surt att vi inte varit förutseende nog att samla alla aktier på ett och samma konto så hade affären kunnat vara dubbelt så stor, då vi totalt äger 8600 Investoraktier. Men å andra sidan var skillnaden mellan A och B-aktien 91 öre vid börsen stängning, jämfört med skillnaden på 64 öre som jag fick. Så det kanske kommer en möjlighet att flytta övriga aktier i början av nästa vecka till ännu bättre mellanskillnad.
På tal om affärens storlek var det lite intressant att volymerna i ordernboken var rätt begränade när jag försökte sälja mina A-aktier. Fram till när jag sålde strax före klockan 15 hade det bara omsatts runt 40 miljoner kronor i A-aktien hela dagen, av vilket jag stått för runt 2%. Och jag fick klippa flera nivåer i orderboken för att få igenom hela min order.
Jag räknar kallt med att kunna byta tillbaka med runt 1 kr i skillnad per aktie åt andra hållet under det närmaste kvartalet. B-aktien brukar nämligen nästan alltid vara dyrare än A-aktien i Investor. Troligtvis beroende på den bristande omsättningen i A-aktien, och skillnaden i röstvärde har mindre betydelse då det ändå blir lite kämpigt att rösta bort Wallenbergarna på nästa stämma. Då till och med jag hade lite problem att få igenom min order på 4000 aktier förstår jag att tex fonder är helt tvingade till att välja B-aktien, vilket troligtvis är förklaringen till att den ofta är lite dyrare.
Kul att jag Twittrade om mitt byte och väldigt många följde efter och gjorde samma byta under eftermiddagen. Men att skillnaden mellan A och B ändå klarade att stå emot och till och med öka. Så ni som ännu inte gjort bytet bör ha goda chanser att göra det på måndag.
Tillägg:
Jag fick väldigt mycket frågor på Twitter och själva logiken bakom ett sånt här byte och hur jag kan veta att B-aktien ska bli dyrare igen.
Tanken är alltså att i aktier där det över tid växlar om A eller B-aktien är dyrast så kan man göra ett riskfritt byte. Detta eftersom båda aktierna genererar samma utdelning så kommer vi aldrig förlora något långsiktigt på att byta från den dyrare aktien till den billigare. Vi behöver alltså egentligen inte spekulera i om det kommer växla tillbaka någon gång i framtiden utan även om nu A-aktien skulle vara dyrare än B-aktien för all framtid så kommer jag få samma utdelning som jag hade fått utan att byta och dessutom 2 346 kr i handen (hade jag investerat samma belopp hade jag fått lite fler B-aktier än vad jag hade A-aktier och hade alltså för all framtid fått en lite högre utdelning). Affären har räknats hem här och nu. Sen kan det i framtiden komma ett nytt läge att göra fler byten men dessa blir då en ny och separat affär som även den står på egna ben.
Detta är en tydlig skillnad mot att tex analysera att skillnaden mellan ett bolags A-aktie och samma bolags B-aktie brukar vara 20% men nu är den bara 15% och då byta från den billigare B-aktien till den dyrare A-aktien med förhoppning om att skillnaden ska gå tillbaka till 20% igen. Detta kan man så klart också göra, men då är det enligt mig mer spekulation där man försöker spå en framtida utveckling. I fallet där vi byter till en billigare aktie spelar det egentligen ingen roll hur de två aktierna rör sig sinsemellan. Eftersom vi redan här och nu kan räkna hem affären i antingen fler aktier dvs högre framtida utdelning eller samma framtida utdelning plus lite pengar i handen.
Jag tycker här det finns en likhet mellan att köpa investmentbolag till rabatt. Köper vi ett bolag till 10% substansrabatt har vi fått en rabatt och kommer åt framtida utdelningar från portföljbolagen till ett lägre pris. Även om rabatten inte försvinner finns det goda chanser att det blir en bra affär jämfört med att köpa portföljbolagen till fullt pris. Att däremot köpa ett bolag som brukar handlas till 50% premie när premien "bara" är 25% med förhoppning om att premien ska gå tillbaka till 50% är spekulation.
Det går så klart utmärkt att tjäna pengar även på spekulation.
Tillägg 2:
Jag skrev också på Twitter att jag i samband med affären bytte courtageklass och fick frågor även om det.
Det var helt enkelt för att jag i vanliga fall investerar rätt små belopp då jag i stort sett aldrig säljer en aktie utan mest återinvesterar utdelningar. 99% av mina affärer är därför köp på 900-5 000 kr per afär och jag har en courtageklass som passar den storleken på affärer. När jag nu helt plötsligt gör en affär på 800 000 kr behöver jag därför byta courtageklass för att få ett så lågt courtage som möjligt.
Du får helt enkelt räkna på vad som gäller i ditt fall och sen kolla upp vilka villkor din bank/nätmäklare har. Glöm dock inte att räkna in courtagekostnaden i affären så du ser at det är lönt jobbet att byta aktie till den prisskillnad som råder.
Förra året var jag på Industrivärdens och H&Ms stämmor och jag hade planerat att åka på ett par tre stämmor även i år. Den enda jag var 100% bestämd på att jag skulle besöka var Investor, mitt största innehav. Tyvärr blev det ju inga vanliga stämmor den här våren på grund av Corona. Så jag har fortfarande aldrig besökt Investors stämma. Jag hoppas verkligen att allt är lite mer normalt nästa år så jag får chansen då.
Istället för stämman fick jag hålla till godo med en videoinspelad diskussion med ordförande Jacob Wallenberg och VD Johan Forssell som jag tycker var mycket intressant och förtroendeingivande. Jag såg den när jag vilade lite i skuggan på midsommardagen Den är på knappt 30 minuter och kan rekommenderas! Jacob Wallenberg är ju född in i verksamheten och kan den givetvis väldigt bra. Johan Forsell är 49 år och började jobba på Investor som 24 åring och har alltså jobbat mer än halva sitt liv på företaget. Han har suttit i ledningsgruppen sen 2006 och VD sedan 2015.
Det första jag gjorde idag när börsen öppnade var att köpa två Investoraktier. Hade börsen varit öppen igår när jag precis kollat klart på filmen hade jag nog slagit till och köpt fyra. Minst.
Vi har nu 2 074 aktier i Investor. Målet är satt till 2 500 stycken. Men jag ska erkänna att jag ibland drömmer mig bort till att både ha 5 000 och 10 000 aktier en vacker dag. Att tillhöra den exklusiva skaran på knappt 1% av de totala antalet ägerare som har minst 10 000 aktier vore ju mäktigt.
På torsdag dvs 25e juni är det dags för vårens utdelning på 9 kr per aktie. Planen från början var att dela ut 14 kr och vi får se om det kommer 5 kr till i höst eller om vi får nöja oss med 9 kr i år.
För ett tag sen pratade jag med en kompis om att vi både hade hört historier om hur någon i vår respektive släkt varit rätt rik för sådär 100 till 200 år sen. I "mitt" fall var det en gubbe som gav alla sina barn var sin bondgård och var sin tunna guld i början av 1800-talet. En tunna guld var tydligen någon typ av mått, men jag har inte orkat söka rätt på hur mycket det egentligen var eller vad det var värt. Guld är ju tungt så om inte tunnan var jätteliten bör det varit rätt många kg guld. Kronan infördes först 1873 så har inte orkat mig på någon efterforskning i att räkna om hans samlade förmögenhet.
I min kompis fall var det någon gubbe som ägde en enorm mängd skog i Norrland, också det någon gång på 1800-talet. Man får givetvis ha respekt för att den här typen av historier kan ha kryddats genom generationerna. Ingen av oss har intresserat oss för någon avancerad släktforskning. I båda våra fall har dessutom pengarna försvunnit långt innan ens våra föräldrar kom in i bilden. På den tiden hade de flesta många barn och utspädningen på några generationer blev snabb när en skog eller bondgård skulle delas mellan 5-8 personer i varje led. Men när vi pratade om de var vi båda överens om att både tunnorna med guld och norrländska skogen mycket väl kan ha varit mer värd än Stockholms Enskilda bank som André Oscar Wallenberg grundade 1856. Underförstått, om våra släktingar bara haft lite affärssinne kunde vi varit arvtagare till var sitt bolag av Investors storlek idag. Skämt åsido, det var så klart toppen om de lyckades bygga upp något som 2-3 generationer kunde ha nytta av och leva på med bondgårdar och skog.
Att enorma förmögenheter kan byggas upp på bara 20-60 år har vi sett i fall som med Jeff Bezos, Bill Gates. Warren Buffett och H&M-familjen. Då är det frågan om väldigt framgångsrikt företagande och bygger på att ränta på ränta blir helt enorm redan vid relativt korta tidsserier för den som lyckas få över 20-30% årlig avkastning. Och att även en försiktig prognos på årlig avkastning på börsen om 7-8% blir väldigt stora summor om man är riktigt uthållig vet vi också redan.
Så idag började jag fundera lite på det här igen och kom på att det borde ju egentligen räcka att någon person i varje släkt numera när de flesta bara har 1-3 barn lyckades bygga upp ett bra kapital och sen band upp det kapitalet i en stiftelse där allt skulle återinvesteras i några generationer så borde släkten utan problem till slut slå sig in på topp-10 listan över rikaste släkterna i Sverige. Detta var ju inte så lätt på 1800-talet, men nuförtiden då aktiesparande är så lättillgängligt borde det vara fullt möjligt. 100 år är lång tid att vänta för en person, men den här stiftelsen kan ju vara hemlig så behöver ingen gå och längta efter pengarna. Problemet är så klart att barn och barnbarn blir utan arv i syfte att barnbarnens barnbarnsbarn eller något liknande ska bli bland de rikaste i Sverige. Kanske inte så lockande trots allt.
Men jag bestämde mig ändå för att räkna lite på det. En person som är född 1940 och började intressera sig för aktier på 1970-talet och haft en normal lön och normala omkostnader men stoppat undan pengar regelbundet borde ändå kunna ha byggt upp ett kapital på låt säga 20 miljoner kronor idag. Barnen är vuxna och klarar sig själv och behöver inget arv. På dödsbädden samlas alla tillgångar och aktier ihop och de 20 miljonerna placeras i 40 000 Investoraktier. Vi leker sen med tanken att Investor kommer ha en genomsnittlig direktavkastning på 4% om året och att de 40 000 aktierna läggs i en stiftelse där allt kommer återinvesteras fram till stiftelsen har 10% av kapitalet i Investor, dvs äger 10% av de ca 767 175 030 aktierna som finns i Investor. Därefter kommer stiftelsen sluta återinvestera utdelningen och istället årligen fördela utdelningen 50% till släkten och 50% till välgörenhet. Det betyder att antalet aktier i stiftelsen kommer stiga med 4% om året fram tills dess att man äger 10% av Investor och börjar ta ut utdelningen. Med 10% av kapitalet i Investor borde man ungefär vara topp 10 rikast i Sverige om kapitalet låg hos en enskild person istället för i en stiftelse.
Jag ska erkänna att jag inte hade någon riktig koll på hur lång tid det här skulle ta innan jag började räkna. Jag var nog inne på att 100 år skulle räcka långt. 20 miljoner är trots allt ett bra startkapital och 4% om året borde ge bra effekt när det väl rullar på och pengarna får jobba ostört utan uttag. Men det visade sig ta nästan 200 år att nå 10% av kapitalet i Investor. Kan man bara hålla ut ytterligare 50 år till handlar det helt plötsligt om 90% av aktierna, vilket kommer bli problematiskt rent praktiskt. Men 10% av aktierna är inga problem att få loss. Såhär ser det ut.
Vad tycker ni. Är drygt 250 år mycket eller lite för att med ett startkapital på 20 miljoner kronor idag kunna ta över 100% av Sveriges största Investmentbolag? Att det tar typ 80 år att komma upp i 0,1% av aktierna är ju riktigt deppigt.
Blir ni som har barn mer eller mindre sugna på att försöka bygga upp ett imperium om 5-6 generationer på bekostnad av att era barn får klara sig utan ert arv?