Idag jobbade jag två timmar mellan klockan 12 och klockan 14. Det är inte jätteovanligt, utan jag brukar jobba runt fyra timmar i veckan. Vilket jag tycker är ganska lagom. Dessa två timmars jobb gav totalt runt 500 kr efter skatt, det vill säga 250 kr per timme. Vilket väl är en ganska ok timlön för ett jobb som är fritt och känns roligt.
När jag jobbat klart kollade jag till börsen, något jag gör en till fyra gånger om dagen beroende på hur mycket annat jag har på gång. Jag såg då på min bevakningslista där jag följer ett antal aktier att skillnaden mellan Investor A och Investor B var 70 öre per aktie. För ovanlighetens skull var skillnaden till Investor As fördel. Det vill säga A var dyrare än B. I normala fall brukar det vara tvärt om i Investors fall.
Jag slog då till och bytte ut 4000 Investor A mot Investor B. Anledningen till att jag bara bytte 4000 aktier är att jag och min fru tyvärr har våra Investor-aktier på tre olika konton (vi har var sin ISK och var sin KF). Vilket gör att det blir ett courtage per affär. Jag började därför med det konto där jag har flest antal aktier. Affären att först sälja A-aktierna och sen köpa samma mängd B-aktier tog cirka 2 minuter att genomföra, vilket gav 2 346 kr efter att 198 kr (2x99) dragits i courtage. Timlönen är blir alltså runt 70 000 kr.
Så klart lite surt att vi inte varit förutseende nog att samla alla aktier på ett och samma konto så hade affären kunnat vara dubbelt så stor, då vi totalt äger 8600 Investoraktier. Men å andra sidan var skillnaden mellan A och B-aktien 91 öre vid börsen stängning, jämfört med skillnaden på 64 öre som jag fick. Så det kanske kommer en möjlighet att flytta övriga aktier i början av nästa vecka till ännu bättre mellanskillnad.
På tal om affärens storlek var det lite intressant att volymerna i ordernboken var rätt begränade när jag försökte sälja mina A-aktier. Fram till när jag sålde strax före klockan 15 hade det bara omsatts runt 40 miljoner kronor i A-aktien hela dagen, av vilket jag stått för runt 2%. Och jag fick klippa flera nivåer i orderboken för att få igenom hela min order.
Jag räknar kallt med att kunna byta tillbaka med runt 1 kr i skillnad per aktie åt andra hållet under det närmaste kvartalet. B-aktien brukar nämligen nästan alltid vara dyrare än A-aktien i Investor. Troligtvis beroende på den bristande omsättningen i A-aktien, och skillnaden i röstvärde har mindre betydelse då det ändå blir lite kämpigt att rösta bort Wallenbergarna på nästa stämma. Då till och med jag hade lite problem att få igenom min order på 4000 aktier förstår jag att tex fonder är helt tvingade till att välja B-aktien, vilket troligtvis är förklaringen till att den ofta är lite dyrare.
Kul att jag Twittrade om mitt byte och väldigt många följde efter och gjorde samma byta under eftermiddagen. Men att skillnaden mellan A och B ändå klarade att stå emot och till och med öka. Så ni som ännu inte gjort bytet bör ha goda chanser att göra det på måndag.
Tillägg:
Jag fick väldigt mycket frågor på Twitter och själva logiken bakom ett sånt här byte och hur jag kan veta att B-aktien ska bli dyrare igen.
Tanken är alltså att i aktier där det över tid växlar om A eller B-aktien är dyrast så kan man göra ett riskfritt byte. Detta eftersom båda aktierna genererar samma utdelning så kommer vi aldrig förlora något långsiktigt på att byta från den dyrare aktien till den billigare. Vi behöver alltså egentligen inte spekulera i om det kommer växla tillbaka någon gång i framtiden utan även om nu A-aktien skulle vara dyrare än B-aktien för all framtid så kommer jag få samma utdelning som jag hade fått utan att byta och dessutom 2 346 kr i handen (hade jag investerat samma belopp hade jag fått lite fler B-aktier än vad jag hade A-aktier och hade alltså för all framtid fått en lite högre utdelning). Affären har räknats hem här och nu. Sen kan det i framtiden komma ett nytt läge att göra fler byten men dessa blir då en ny och separat affär som även den står på egna ben.
Detta är en tydlig skillnad mot att tex analysera att skillnaden mellan ett bolags A-aktie och samma bolags B-aktie brukar vara 20% men nu är den bara 15% och då byta från den billigare B-aktien till den dyrare A-aktien med förhoppning om att skillnaden ska gå tillbaka till 20% igen. Detta kan man så klart också göra, men då är det enligt mig mer spekulation där man försöker spå en framtida utveckling. I fallet där vi byter till en billigare aktie spelar det egentligen ingen roll hur de två aktierna rör sig sinsemellan. Eftersom vi redan här och nu kan räkna hem affären i antingen fler aktier dvs högre framtida utdelning eller samma framtida utdelning plus lite pengar i handen.
Jag tycker här det finns en likhet mellan att köpa investmentbolag till rabatt. Köper vi ett bolag till 10% substansrabatt har vi fått en rabatt och kommer åt framtida utdelningar från portföljbolagen till ett lägre pris. Även om rabatten inte försvinner finns det goda chanser att det blir en bra affär jämfört med att köpa portföljbolagen till fullt pris. Att däremot köpa ett bolag som brukar handlas till 50% premie när premien "bara" är 25% med förhoppning om att premien ska gå tillbaka till 50% är spekulation.
Det går så klart utmärkt att tjäna pengar även på spekulation.
Tillägg 2:
Jag skrev också på Twitter att jag i samband med affären bytte courtageklass och fick frågor även om det.
Det var helt enkelt för att jag i vanliga fall investerar rätt små belopp då jag i stort sett aldrig säljer en aktie utan mest återinvesterar utdelningar. 99% av mina affärer är därför köp på 900-5 000 kr per afär och jag har en courtageklass som passar den storleken på affärer. När jag nu helt plötsligt gör en affär på 800 000 kr behöver jag därför byta courtageklass för att få ett så lågt courtage som möjligt.
Du får helt enkelt räkna på vad som gäller i ditt fall och sen kolla upp vilka villkor din bank/nätmäklare har. Glöm dock inte att räkna in courtagekostnaden i affären så du ser at det är lönt jobbet att byta aktie till den prisskillnad som råder.
Förra året var jag på Industrivärdens och H&Ms stämmor och jag hade planerat att åka på ett par tre stämmor även i år. Den enda jag var 100% bestämd på att jag skulle besöka var Investor, mitt största innehav. Tyvärr blev det ju inga vanliga stämmor den här våren på grund av Corona. Så jag har fortfarande aldrig besökt Investors stämma. Jag hoppas verkligen att allt är lite mer normalt nästa år så jag får chansen då.
Istället för stämman fick jag hålla till godo med en videoinspelad diskussion med ordförande Jacob Wallenberg och VD Johan Forssell som jag tycker var mycket intressant och förtroendeingivande. Jag såg den när jag vilade lite i skuggan på midsommardagen Den är på knappt 30 minuter och kan rekommenderas! Jacob Wallenberg är ju född in i verksamheten och kan den givetvis väldigt bra. Johan Forsell är 49 år och började jobba på Investor som 24 åring och har alltså jobbat mer än halva sitt liv på företaget. Han har suttit i ledningsgruppen sen 2006 och VD sedan 2015.
Det första jag gjorde idag när börsen öppnade var att köpa två Investoraktier. Hade börsen varit öppen igår när jag precis kollat klart på filmen hade jag nog slagit till och köpt fyra. Minst.
Vi har nu 2 074 aktier i Investor. Målet är satt till 2 500 stycken. Men jag ska erkänna att jag ibland drömmer mig bort till att både ha 5 000 och 10 000 aktier en vacker dag. Att tillhöra den exklusiva skaran på knappt 1% av de totala antalet ägerare som har minst 10 000 aktier vore ju mäktigt.
På torsdag dvs 25e juni är det dags för vårens utdelning på 9 kr per aktie. Planen från början var att dela ut 14 kr och vi får se om det kommer 5 kr till i höst eller om vi får nöja oss med 9 kr i år.
För ett tag sen pratade jag med en kompis om att vi både hade hört historier om hur någon i vår respektive släkt varit rätt rik för sådär 100 till 200 år sen. I "mitt" fall var det en gubbe som gav alla sina barn var sin bondgård och var sin tunna guld i början av 1800-talet. En tunna guld var tydligen någon typ av mått, men jag har inte orkat söka rätt på hur mycket det egentligen var eller vad det var värt. Guld är ju tungt så om inte tunnan var jätteliten bör det varit rätt många kg guld. Kronan infördes först 1873 så har inte orkat mig på någon efterforskning i att räkna om hans samlade förmögenhet.
I min kompis fall var det någon gubbe som ägde en enorm mängd skog i Norrland, också det någon gång på 1800-talet. Man får givetvis ha respekt för att den här typen av historier kan ha kryddats genom generationerna. Ingen av oss har intresserat oss för någon avancerad släktforskning. I båda våra fall har dessutom pengarna försvunnit långt innan ens våra föräldrar kom in i bilden. På den tiden hade de flesta många barn och utspädningen på några generationer blev snabb när en skog eller bondgård skulle delas mellan 5-8 personer i varje led. Men när vi pratade om de var vi båda överens om att både tunnorna med guld och norrländska skogen mycket väl kan ha varit mer värd än Stockholms Enskilda bank som André Oscar Wallenberg grundade 1856. Underförstått, om våra släktingar bara haft lite affärssinne kunde vi varit arvtagare till var sitt bolag av Investors storlek idag. Skämt åsido, det var så klart toppen om de lyckades bygga upp något som 2-3 generationer kunde ha nytta av och leva på med bondgårdar och skog.
Att enorma förmögenheter kan byggas upp på bara 20-60 år har vi sett i fall som med Jeff Bezos, Bill Gates. Warren Buffett och H&M-familjen. Då är det frågan om väldigt framgångsrikt företagande och bygger på att ränta på ränta blir helt enorm redan vid relativt korta tidsserier för den som lyckas få över 20-30% årlig avkastning. Och att även en försiktig prognos på årlig avkastning på börsen om 7-8% blir väldigt stora summor om man är riktigt uthållig vet vi också redan.
Så idag började jag fundera lite på det här igen och kom på att det borde ju egentligen räcka att någon person i varje släkt numera när de flesta bara har 1-3 barn lyckades bygga upp ett bra kapital och sen band upp det kapitalet i en stiftelse där allt skulle återinvesteras i några generationer så borde släkten utan problem till slut slå sig in på topp-10 listan över rikaste släkterna i Sverige. Detta var ju inte så lätt på 1800-talet, men nuförtiden då aktiesparande är så lättillgängligt borde det vara fullt möjligt. 100 år är lång tid att vänta för en person, men den här stiftelsen kan ju vara hemlig så behöver ingen gå och längta efter pengarna. Problemet är så klart att barn och barnbarn blir utan arv i syfte att barnbarnens barnbarnsbarn eller något liknande ska bli bland de rikaste i Sverige. Kanske inte så lockande trots allt.
Men jag bestämde mig ändå för att räkna lite på det. En person som är född 1940 och började intressera sig för aktier på 1970-talet och haft en normal lön och normala omkostnader men stoppat undan pengar regelbundet borde ändå kunna ha byggt upp ett kapital på låt säga 20 miljoner kronor idag. Barnen är vuxna och klarar sig själv och behöver inget arv. På dödsbädden samlas alla tillgångar och aktier ihop och de 20 miljonerna placeras i 40 000 Investoraktier. Vi leker sen med tanken att Investor kommer ha en genomsnittlig direktavkastning på 4% om året och att de 40 000 aktierna läggs i en stiftelse där allt kommer återinvesteras fram till stiftelsen har 10% av kapitalet i Investor, dvs äger 10% av de ca 767 175 030 aktierna som finns i Investor. Därefter kommer stiftelsen sluta återinvestera utdelningen och istället årligen fördela utdelningen 50% till släkten och 50% till välgörenhet. Det betyder att antalet aktier i stiftelsen kommer stiga med 4% om året fram tills dess att man äger 10% av Investor och börjar ta ut utdelningen. Med 10% av kapitalet i Investor borde man ungefär vara topp 10 rikast i Sverige om kapitalet låg hos en enskild person istället för i en stiftelse.
Jag ska erkänna att jag inte hade någon riktig koll på hur lång tid det här skulle ta innan jag började räkna. Jag var nog inne på att 100 år skulle räcka långt. 20 miljoner är trots allt ett bra startkapital och 4% om året borde ge bra effekt när det väl rullar på och pengarna får jobba ostört utan uttag. Men det visade sig ta nästan 200 år att nå 10% av kapitalet i Investor. Kan man bara hålla ut ytterligare 50 år till handlar det helt plötsligt om 90% av aktierna, vilket kommer bli problematiskt rent praktiskt. Men 10% av aktierna är inga problem att få loss. Såhär ser det ut.
Vad tycker ni. Är drygt 250 år mycket eller lite för att med ett startkapital på 20 miljoner kronor idag kunna ta över 100% av Sveriges största Investmentbolag? Att det tar typ 80 år att komma upp i 0,1% av aktierna är ju riktigt deppigt.
Blir ni som har barn mer eller mindre sugna på att försöka bygga upp ett imperium om 5-6 generationer på bekostnad av att era barn får klara sig utan ert arv?
Idag kom Investor med sin Q1-rapport och det är sällan några dramatiska nyheter i ett investmentbolag där man kan följa utvecklingen i portföljbolagen löpande. Cirka 2/3 av Investor portfölj utgörs av bolag som är noterade på börsen där vi får dagsaktuella kurser, övriga 1/3 är onoterade innehav där vi inte får ett dagsaktuellt värde.
Detta gör att det beräknades substansvärde som man kan se på tex Ib-index blir lite svårare att följa dagligen jämfört med tex Industrivärden där hela portföljen är noterad och vi vet exakt vad rabatten är varje dag. För att ta ett exempel: Om det största onoterade innehavet Mölnlyckes alla fabriker skulle brinna ner till grunden imorgon och det visat sig att man glömt att teckna brandförsäkring så skulle det inte synas i substansvärdet på Ib-index eftersom detta bara uppdateras en gång i kvartalet i samband med rapporterna.
Jag har svårt att värdera det dagsaktuella läget i Investors onoterade portfölj men hade nog tänkt att den borde gått i alla fall 10% under första kvartalet. Det skulle i så fall göra att den dagsaktuella uträknade substansrabatten skulle varit lite överdriven fram till idag. Eftersom börsen stod högre vid Q1 rapporten och värdet på de onoterade 30% av portföljen inte värderats ned. Hoppas ni kunde hänga med där.
När nu rapporten kom så hade man bara värderat ner Patricia Industries med -2% under kvartalet, främst drivet av att det största innehavet Mölnlycke (som bland annat tillverkar engångsprodukter till sjukvård) till och med hade ökat lite i värde. Samtidigt har värdet på det man investerat i EQT-fonder stigit med 11% under kvartalet men då rapporteras det med ett kvartals fördöjning, så det säger inte så mycket om hur man klarat corona under Q1.
Det gjorde att det totala substansvärdet för hela Investors portfölj bara gått ner med 10% under kvartalet samtidigt som de noterade innehaven (som alltså står för ca 2/3 av portföljen) hade gått ner med 14%. Detta ska jämföras med -18% för SIXRX som är det index Investor jämför sig med.
Intressant är att värdet på Grand Gruop dvs Grand Hotel har minskat från 356 till 150 miljoner på ett kvartal, det säger en del om hur hårt den här krisen slår mot vissa branscher. Som tur var är Investor stora och ett minskat värde på 200 miljoner märks knappt eftersom Grand Grop utgör 0,03% av substasvärdet i Investor.
Varje gång jag läser en rapport från Investor får jag samma känsla. Det här är det bolaget som ska väga tyngst i min portfölj och så länge man kan köpa det till över 15% substansrabatt så frågar jag mig ofta varför jag egentligen köper andra aktier också. På tal om substansrabatt så är den väldigt stabil i Investor den har legat på mellan 15 och 25% i stort sett hela tiden de senaste åren, jämfört med andra investmentbolag där det svänger väldigt upp och ner mellan rabatt och premie. Inga stora chanser till kortsiktiga klipp genom att köpa vid ovanligt stor rabatt alltså, men fruktansvärt stabilt och välskött och att köpa till 20% rabatt ger rabatt på underliggande utdelningar även rabatten skulle vara 20% även i framtiden om du vill sälja aktierna.
Idag på morgonen kom Investors rapport och som väntat höjde de utdelningen från 12 till 13 kr. De har höjt 1 kr per år sen utdelningen var 4 kr (den som är välsorterad i skallen kan räkna baklänges vilket år det måste varit). I procent har höjningen därmed blivit mindre och mindre för varje år men jag tycker 8% som den ligger på nu är helt ok. Investor kan ju välja att dela ut lite vad de vill eftersom det bara är att anpassa takten som man köper och säljer innehaven i. I år har Investor tex medverkat i SAABs nyemission och köpt fler aktier i Electrolux men samtidigt sålt en del av Aleris. För tex Castellum som rapporterade igår är utdelningen mycket mer en konsekvens av förvaltningsresultatet och därmed ett mått på hur bra det går för bolaget.
Jag tycker Investors rapport är lurig att läsa. Det blir väldigt många parametrar med förändringen i aktiekurs på de noterade portföljbolagen, det egna beräknade värdet i de onoterade portföljbolagen i kombination med vinster, kassaflöde, utdelning, försäljning, köp och nyemission i portföljbolagen. Till det kan de öka kassan eller belåningen. Vill det sig illa går alla dessa i lite olika riktningar i de olika bolagen och det blir rätt förvirrat. I alla fall för mig. Som tur är kan vi falla tillbaka på att Investor har både ägare och ledning som visat sig vara duktiga på att skapa värde för oss ägare och att aktien handlas till substansrabatt. Då behöver man nog inte grubbla på alla detaljer i rapporten om man inte vill.
Substansrabatten ja, även den är tyvärr lite krånglig i Investors fall med ett rapporterat substansvärde och ett marknadsvärderat substansvärde. Detta beror på den onoterade delen som man inte riktigt vet vad den är värd eftersom det inte finns något dagsaktuellt pris som det gör för noterade aktier. För att kunna ha en mer exakt åsikt om aktuell rabatt behöver man kunna avgöra om det verkligen är rättvist att värdera Mölnlycke till EV/rapporterad LTM EBITDA x 16 och Permobil till EV/justerad LTM EBITDA x 16,8. Men hur man än räknar har substansrabatten sjunkit och är nu klart lägre än den varit den senaste tiden.
De senaste åren när jag läst Investors rapport, sett deras fina tajming i tex köp av fler Ericssonaktier, den stora rabatten och att det troligtvis funnits övervärden i tex Mölnlycke har jag blivit väldigt köpsugen. Investor har också varit det bolag jag investerat mest i under 2016-2018. Just nu känner jag inte samma sug att köpa Investor för glatta livet. Det finns säkert fina uppsidor som vad Investor kan göra med pengarna man får loss från uppdelningen av ABB, eventuell börsnotering av EQT etc. Men det akuta köpsuget jag kände vid 25% substansrabatt är helt borta.
Detta minskade sug efter Investor och att det bara är någon månad kvar till det börjar ramla in 10.000-tals kronor i veckan i utdelning som ska återinvesteras gör att jag börjar fundera allt mer på vad jag ska prioritera att köpa i år. För en månad sen när Akelius Pref handlades till över 6% direktavkastning och långt under eventuell inlösen kändes det lockande, men den har ju gått upp en hel del senaste månaden. Lite preffar blir det absolut då jag fortsatt siktar på att komma upp i 4-5% av portföljen. Investor kommer också få sin del av kakan även om köpsuget minskat. Jag har 100 st Sampo kvar till målet och lågt värderad bank i kombination med försäkringsbolag måste vara bra för en ung pensionär i en tid där räntan på bolånet kanske kan gå upp de kommande åren. Castellum visade sin kvalité igår och jag siktar på fler aktier där även om aktiepriset stigit så är det nog rättvist och det blir en bra investering om de kan fortsätta höja utdelningen nära målet på 10% om året i snitt, oavsett vad som händer med aktiens pris och värdet på fastigheterna på kortare sikt.
Jaja det hinner hända mycket tills dess att utdelningarna verkligen börjar ramla in på kontot. Min stora önskan är dock att få se Akelius pref i 320 kr samma vecka som det kommer in ett par stora utdelningar, utan några tydliga förändringar i ränta eller annan fundamenta. Trots att de nya köpen kommer vara betydligt mindre än befintliga innehavet hoppas jag verkligen på att Akelius pref kommer ner i pris igen.