Jag fick igår en fråga om vad som är en rimlig "kortsiktig sparkvot". Först förstod jag inte riktigt vad en kortsiktig sparkvot var, och sen när jag fattade det förstod jag att jag att jag omöjligt skulle kunna ge något vettigt svar. Det blev lite som den klassiska frågan om längden på ett snöre.
Med kortsiktig sparkvot menades alltså i det här fallet sparande på 6-12 månaders sikt. Till exempelvis en resa, bröllop eller inköp av dyrare pryl. Frågeställaren var ute efter något i stil med tumregeln att man bör spara 10% av lönen i ett långsiktigt sparande på börsen så kanske man kunde sikta på 10% i ett kortsiktigt sparande på sparkonto för denna typ av grejer som inte låg så långt bort i tid att börsen var lämplig plats att spara på.
Att man inte ska stoppa in pengar man ska använda om 6-12 månader på börsen håller jag helt med om. Däremot skulle jag egentligen inte kalla pengar man stoppar undan för till exempel nästa sommars semester för ett sparande. I alla fall inte i den betydelsen att man på något sätt ska blanda ihop det med sparkvot och det långsiktiga sparandet. Missförstå mig rätt, att stoppa undan pengar och planera för att det kommer större utgifter i sommar i form av en resa eller ny cykel är toppen och helt nödvändigt så man inte står där och behöver sälja fonder till resan eller köpa cykeln på avbetalning. Men det är enligt mig inte något riktigt sparande utan bara en form av ojämnt fördelade kostnader över årets månader.
Men hur kan jag påstå att den som stoppar in 1 000 kr i månaden på ett sparkonto inte sparar pengar? Låt mig ta några exempel. En person köper en plankstek och starköl på lokala haket för 189 kr varje fredag. En annan äter blodpudding för 9 kr varje fredag och stoppar undan 180 kr. Efter ett halvår finns det 5 000 kr på kontot och då blir det ett besök på stans finaste restaurang med vinpaket och hela fadderullan för dessa 5000 kr. De har gjort helt olika prioriteringar men lagt lika mycket pengar på mat och dryck. Och maten och drycken ska ses som konsumtion oavsett om den sprids upp på 26 eller 1 tillfälle.
Eller som i fallet med resor. En familj stoppar undan 4 000 kr i månaden och åker sen på en semester för 48 000 kr en gång om året medan en annan familj åker iväg och gör något varje helg för knappa tusenlappen. Inget är rätt eller fel, man gör det som ger mest glädje och värde. Men vilket alternativ man väljer kommer inte på något sätt påverka ens långsiktiga ekonomi och pengarna kommer heller aldrig ge någon avkastning att tala om och jobba till din fördel.
Så om man stoppar undan pengar några månader och sen köper något större eller om man konsumerar pengarna löpande är inget som jag tycker att det går att ge några råd kring.
Ett rimligt sätt tycker jag är att dela upp det i följande steg som man tar i tur och ordning:
1. Pengar kommer i i form av tex lön.
2. Sätt av pengar till ett långsiktigt sparande. Hitta en sparkvot och sätt in pengar på börsen och låt de stanna där länge. En bra grundregel är att spara minst 10% av nettolönen. 10% av lönen kommer ge dig stora möjligheter senare i livet om du bara är uthållig och "aldrig" låter bli att göra insättningen direkt efter lönen kommer in. Kan du spara 40% av lönen eller ännu mer tar det inte många år innan det får enorm påverkan på dina möjligheter att styra ditt eget liv.
3. Betala det som är nödvändigt som räkningar, mat och boende.
4. Sätt av pengar till sånt du vill göra om några veckor, månader eller enstaka år. Lämpligtvis på ett sparkonto.
5. Spendera det som blir över på vad du vill. Men fundera på om du inte vissa månader har råd att sätta in en skvätt extra enligt punkt 2 och 4 ovan om det ger mer värde än slentrianköp av smågrejer bara för att du råkar ha pengar kvar på kontot när nästa lön närmar sig.
För vår del ligger både pengar till resor och bilbyte i punkt 4 ovan. Detta ser vi som en löpande räkning som kommer varje månad och inte som ett sparande.
Håller ni med eller tycker ni man kan prata om sparkvot på pengar som stoppas undan för kortsiktigt sparande och som ska spenderas det närmaste året? Har lyxkrogspersonen ovan ett högre sparande än planksteksmannen?
Jag kom idag att tänka på en gång när jag jobbade. Det var höst och vi hade någon form av stormöte och vår VD började tydligen ana att årets budget (och därmed hans bonus) låg i farozonen. Så han höll ett brandtal om att om vi bara kunde göra 1% mer varje dag de resterande 70 arbetsdagarna skulle resultatet bli 4 gånger så bra som om vi bara gjorde 1% mindre än idag varje dag. Skillnaden i 2% per dag skulle alltså bli hela 4 gånger bättre resultat. Den något förenklade uträkningen av verkligheten byggde på att 1,01^70=2 och 0,99^70=0,5. Riktigt så enkelt är det väl inte i verkligenhet att utfallet blir exakt 1% bättre om man jobbar 1% mer och dessutom är det svårt att skapa bestående resultat som det går att jobba vidare från med ränta på ränta dagen efter.
Ett liknande exempel som jag tror mer på var från en kompis som jobbade som säljare. Han hade en kollega som krossade sina kollegor och alltid sålde otroligt mycket mer än alla andra. Förklaringen han gav när kollegorna undrade var att han ringde 20% fler samtal, lyckades boka in 20% fler fysiska möten på varje samtal, lyckades få 20% fler avslut på varje fysiskt möte och lyckades få avslutet att bli på ett 20% högre belopp på försäljning. Slutresultatet blir dubbelt så hög försäljning i kronor (1,2^4=2). Här är det mer logiskt att man kan räkna ränta på ränta, då de olika momenten verkligen bygger på varandra.
Nu är ju inte det här någon blogg för dig som vill bli årets säljare på företaget genom att komma 20 minuter tidigare än kollegorna på morgonen och ta en extra kort lunch för att hinna ringa något extra säljsamtal. Men samma logik går faktiskt att använda på sparandet. Fast över tid blir skillnaden enorm här. Vi tar som ett exempel att du har en sparkvot på 10% och en genomsnittlig lön i Sverige på 30 000 kr i månaden före skatt och att du räknar med att behöva jobba i 40 år för att få lite guldkant på livet från 60. Du lyckas via lite extrajobb att öka din nettolön med 10%, du minskar genom lite aktiva val dina kostnader med 10% och genom att byta ut en dyr dold indexfond mot en gratisfond så får du 7% avkastning om året istället för 6%. Inga enorma skillnader någonstans i exemplet, men vad blir du skillnaden i slutresultat?
Jo efter 40 år kommer du ha 13 miljoner istället för 3,5 miljoner. En otrolig skillnad på relativt små förändringar som att tjäna 10% mer, spendera 10% mindre och få 1 procentenhet högre avkastning.
Såhär räknade jag om du vill kolla själv:
30 000 kr i månaden i lön motsvarar 23 000 kr efter skatt. 10% sparkvot = 2 300 kr i månaden x 6% avkastning i 40 år på ett ISK konto med 2% statslåneränta = 3,5 miljoner efter skatt (10% sparkvot på den lönen betyder alltså att man spenderar 20 700 kr i månaden).
Ökar vi inkomsten med 10% efter skatt till 25 300 och minskar kostnaderna med 10% till 18 630 blir sparandet istället 6 670 kr per månad ta detta gånger 7% avkastning i 40 år så blir det över 13 miljoner efter skatt.
Jag såg att diskussionen om att leva i nuet och inte fokusera alltför mycket på framtiden blossade upp på ett par ställen igår.
Dels skrev bloggaren Onkel Tom om varför de tagit ett par år ledig mitt i arbetslivet snarare än att jobba klart och sen vara ledig för evigt. I Börspodden nämdes det även i samband med att en börsskribent gått bort i för ung ålder att man inte ska fokusera för mycket på sparkvot utan passa på att njuta av livet här och nu.
Självklart håller jag med om grundtänket att man ska leva här och nu och njuta av livet hela vägen. Men det finns ändå några argument som man kan väga mot det som lyfts fram i diskussionen ovan. Jag kommer inte gå in på specifika fall eftersom var och en givetvis själv får göra det som passar bäst i sitt liv. Kanske vill man hellre vara ledig när barnen är små och bor hemma. Kanske kommer det saker emellan i livet med sjukdom eller annat som gör att man måste prioritera här och nu. Kanske kom man igång med sparandet för sent så det inte känns realistiskt att jobba ihop pengar för att bli fri för evigt utan mer realistiskt är att få ihop pengar för 1-5 lediga år. Tror man av någon anleding att man kommer dö vid 50 så får man anpassa sparande och konsumtion efter det. Om vi struntar i dessa specifika fall och håller det mer allmänt finns det några grundläggande principer att ta med i beräkningen.
Basen när det kommer till långsiktigt sparande är att man räknar med att få en avkasnting på sina pengar som är större än inflationen. Det betyder att jag inte ska välja på att antingen köpa sak X nu idag eller spara pengarna och köpa sak X någon gång långt fram i tiden. Detta samband skulle gälla om man bara kunde placera pengarna med en avkastning som var identisk med inflationen. I sånt fall skulle man fråga sig om sak X kommer ge mest glädje nu eller någon gång i framtiden. Med en avkastning större än inflationen är frågan snarare om jag ska köpa X idag eller 2X i framtiden eller kanske 5X långt in i framtiden, för samma peng.
Samma sak gäller som jag ser det ledighet. Om vi leker med tanken att man kan leva på halva sin lön så finns det tre alternativ för en ung person.
- Antingen att gå ner och jobba halvtid vilket gör att lönen räcker precis (låg lön och inget sparande kommer göra att man får sänka konsumtionen när man går i pension vid 69).
- Ett annat alternativ vore att jobba varannat år (även här kommer du få sänka utgifterna vid pensionering).
- Väljer vi istället att jobba heltid ett antal år i rad och spara halva lönen så räcker det att jobba 15 år för att sen vara ledig resten av livet och då få avkastning motsvarande den delen av lönen som du tidigare spenderat (här kommer pensionen som en bonus som läggs på toppen så du kan öka din konsumtion på ålderns höst). Att vi nu byter 15 års jobb mot mycket mer än 15 år ledigt är tack vare att de sparade pengarna får chansen att jobba ostört och skapa ränta på ränta under en period. (Baserat på en rimlig avkastning om vi tittar historiskt, uträkningen finns i detalj och med olika sparkvoter i min första bok)
Om vi istället pratar om risken att dö för tidigt och slänga bort livet på att spara ihop pengar som man inte hinner använda så har jag skrivit några gånger tidigare om det. Min slutsats är glasklar. Är vi oroliga för att spara ett helt liv och sen dö precis när vi ska börja använda pengarna ska vi absolut inte jobba till 69. Risken att dö vid 69 är nämligen mycket större än att dö vid 49 och även om du inte sparar något privat så bygger hela vårt pensionssystem på att vi sparar pengar till vår egen pension under tiden vi jobbar för att sen få ut pengarna vi jobbat ihop när vi gått i pension.