Jag har alltid varit väldigt noga med att skilja på börsen dagliga svängningar och min privatekonomi. Det är något som jag tycker är helt centralt för en långsiktig sparare framförallt när portföljen börjar komma upp i några miljoner i värde och uppgångar på 10.000-tals kronor om dagen blir vardagsmat. Vad jag menar med att skilja på portföljens ekonomi och min privatekonomi är att en besparing genom att köpa morötter på kampanj och spara 5 kr är lika viktigt oavsett om portföljen gått upp eller ner 50 000 kr den aktuella dagen. Besparingen är fortfarande 5 kr och för dig 5 kr närmare målet jämfört med att köpa dyrare morötter.
Detta har alltid känts helt naturligt för mig och inget jag behövt jobba speciellt hårt med. Jag tror det har hjälpt mig att jobba på uthålligt och målmedvetet mot målet, men också att mentalt klara lite större nedgångar. Oavsett om portföljen gick upp med 100 000 kr i månaden flera månader i rad som under hösten 2016 och våren 2017 eller om den gick ner med 200.000 kr under en semestermånad som 2011 så var min enda uppgift att spara på enligt planen och stoppa in de planerade 20 nya tusenlapparna i portföljen. Om målet är 8 miljoner så är det liksom lite skit samma om man har 5 eller 6 miljoner, målet är ändå flera miljoner bort och ju mer pengar som sparas desto snabbare kommer man dit.
Frågan är dock om inte jag börjar mjukna lite i denna inställning. Tidigare i veckan fick jag nämligen förfrågan om ett litet konsultjobb som jag tackade nej till. Jag har sedan tidigare satt upp väldigt tydliga regler för mig själv att bara jobba med roliga saker och det här var inte första gången jag tackade nej till jobb. Men den här gången var det nog egentligen ett ganska ok uppdrag, dock lite bökigt och krångligt så jag gick på magkänslan och tackade nej och sa att jag tyvärr inte hade tid. Det var inget stort uppdrag utan handlade om ca 5 000 kr. När jag sen i efterhand funderade på varför jag egentligen tackat nej kunde jag inte undgå att fundera på om jag tänkt annorlunda om börsen varit ner 20% sen årsskiftet. Börsen har som bekant gått starkt i år och vår portfölj är upp lite över 1,5 miljon sen årsskiftet och då är det lätt hänt att känna sig lite rik.
Nu var det som sagt ett uppdrag som var lite i gränslandet mellan bra och dåligt och det är väl då som övriga, egentligen oviktiga, aspekter som tex börsens kortsikta utveckling kan påverka lite. Överlag är jag väldigt nöjd med att jag hållit hårt på principen att tacka nej till allt som inte känts inspirerande eller roligt vilket jag från början tänkte mig skulle bli den stora utmaningen då pengarna riskerar att locka. Att åka till jobbet med lite halvont i magen för pengarnas skull har jag gjort tillräckligt.
Skulle vara kul att höra hur ni läsare påverkas av börsens kortsiktiga svängningar. Ökar ni konsumtionen när börsen gått bra? Eller ökar kanske suget efter att göra undersökningar på mobilen för att tjäna 5 kr när börsen kraschar?
Anders Gustavsson (fd Onkel Tom numera Tid och Pengar) la igår upp en film på Youtube om 5 självbedrägerier som gör att man lurar sig själv att tro att det fria livet ska bli så mycket bättre än vad det verkligen blir. Det var så mycket i filmen som jag inte håller med om att jag känner mig tvungen att skriva ett inlägg om den.
Innan jag går in på exemplen och argumenten vill jag dock förtydliga att det absolut finns något i grunden som stämmer i Anders tankar. Det vill säga att om nu någon tror att alla livets problem och utmaningar automatiskt försvinner bara för att man slipper jobba så är det givetvis inte så. Jag känner dock inte riktigt igen att någon påstått det.
Det är heller inte så att man helt plötsligt blir en helt annan person som bara för att man inte längre jobbar som kommer gilla att träna, äta nyttigt och läsa böcker om man idag hatar dessa saker. Så tror man att livet kommer förändras i grunden och ens egna personliga svagheter kommer försvinna där i framtiden bara för att man inte längre ska jobba så kommer man nog bli besviken. Så även om jag håller med om viss andemening att man inte ska skjuta upp saker utan sätta igång med bra vanor och det liv man vill leva så snart som möjligt måste jag ändå bemöta argumenten i de 5 punkterna som Anders tar upp, det är nämligen så mycket som är en direkt motsats till min egen åsikt och erfarenhet.
Påstående 1
”Många som har blivit ekonomiskt fria har inte blivit så äventyrliga som de hoppats och därför blir de deprimerade”.
Jag frågade Anders på Twitter om det fanns någon källa för mig veterligen har det inte gjorts några studier på gruppen personer mellan 35 och 55 år som sparat ihop pengar och sen slutat jobba. Då det inte fanns någon källa på påståendet är det lite svårt att bemöta just att många blir deprimerade av att inte jobba. Däremot vet jag att lyckoforskningen visar att folk i allmänhet är som minst nöjda med livet mellan 30 och 50 dvs under perioden då man många gånger jobbar som mest. Och lyckligast i livet mellan 60 och 75 då man många gånger jobbar mindre eller har slutat jobba helt.
Det finns också studier som visat att stora grupper som fått sluta jobba vid 55 har levt ett hälsosammare liv än de jämngamla personer som fick jobba vidare till normal penisonsålder. De blev nog inga äventyrare men bättre sömn, mindre stress och mer motion ansågs i studierna vara förklaringen. Om det i framtiden blir vanligare med personer som sparar halva lönen och slutar jobba i ung ålder kanske det går att utföra några studier och se om man blir mer eller mindre lycklig eller deprimerad av att sluta jobba i förtid.
Påstående 1b
”Man har åtaganden även som fri, det vill säga livet blir inte så fritt som man hoppas.”
Så är det ju absolut men det ser jag inga nackdelar med. Att ha åtaganden, finnas i ett sammanhang, fungera ihop med andra människor och ha en tid att passa varje vecka ser jag inte som något problem. För mig har målet varit att spara ihop pengar så jag inte behöver jobba inte att kunna avinstallera kalenderfunktionen på telefonen.
Påstående 2
”Målet är att kunna umgås mer med sin partner och sina vänner. Problemet är ju att de jobbar när du är ledig. Ska du träffa dom måste du anpassa dig till deras tider så du blir inte helt fri.”
Återigen är det för mig inget problem att behöva anpassa mig till andra människor. Fri är att kunna välja själv inte att inte behöva göra något någonsin. Jag kan bara tala för mig själv men jag har mycket lättare att träffa de personer jag vill prioritera att träffa nu när jag inte har något jobb. Jag tar en promenad eller springer regelbundet med några olika pappalediga personer, jag tränar ibland på gym med en annan kompis på hans lunchrast, jag åker ibland över halva stan för att äta lunch med någon kompis på dens lunchrast, jag behöver ytterst sällan tacka nej till en kvällsaktivitet för att jag är på jobbresa på annan ort just den dagen, min fru har gått ner i tid så vi har mer tid ihop på dagtid på vardagar. Bor man på en större ort så kan man söka kontakt med andra fria personer och jag har regelbunden kontakt med tre personer som liksom mig också slutat jobba.
Påstående 3
”Ibland lyfts möjligheter fram att hoppa in på enklare jobb för att tjäna lite extra pengar som fri. Men ett skitjobb som att sätta granar, vikariera i skolan, vara mystery shoper, göra undersökningar på nätet eller blogga är fortfarande lågavlönade skitjobb även om du är fri.”
Här håller jag återigen inte med alls. Jag ska inte märka ord och ifrågasätta skitjobb utan tror jag förstår vad han menar. Men för att ta ett konkret exempel så ska jag jobba som röstmottagare på valet på söndag, vilket jag även gjorde i höstas. 12 timmar ganska enformigt jobb en söndag som avslutas med rösträkning fram till kl 23 med typ 2500 kr i lön för hela dagen. Hade jag gjort det 4 dagar i veckan året runt så hade jag köpt att det kunde kallas skitjobb. Men som jobb man gör 2 dagar per 4 år är det riktigt roligt och känns som en bra grej att hjälpa till med. Jag har även hjälpt till på friluftsdagar på en skola. Att sköta vätskestationen och sen plocka in kontrollerna på en orientering tycker jag är rätt kul, men jag skulle absolut inte vilja bli idrottslärare och ansvara för dessa skrikiga ungar 30 timmar i veckan.
Påstående 4
”Det är inte lättare att starta företag som man tjänar pengar på bara för att man är fri. Man måste fortfarande hitta kunder och sälja något tillräckligt dyrt för att bära kostnaderna. Ekonomisk framgång och generell känsla av framgång hänger ihop, dvs om man gör något som inte funkar ekonomiskt kommer det kännas misslyckat och tråkigt även om man inte behövde pengarna.”
Det här beror ju verkligen på vad man vill starta för företag. Ska man bygga en app som kostar 1 miljon att utveckla och säljs för 10 kr styck så håller jag med om att det blir inte lättare för att man är fri (förutom att man kan lägga ner eget jobb utan att ta ut lön under tiden). Break even går fortfarande vid 100 000 nedladdningar och inget talar för att det blir mellan 100 000 och 101 000 som köper appen. Dvs antingen blir det fiasko eller succé och det kommer kännas tråkigt med ett fiasko även om man har pengar sen tidigare.
Jag tycker dock att företagande som ekonomiskt fri kan se ut på så många fler sätt än vad det behöver göra om man ska kunna plocka ut minst 20 000 kr i månaden för att ha råd man mat och hyra. Den ekonomiskt fria personen som brinner för träning kan sätta upp lappar om bootcamp på lokala idrottsplatsen 50 kr per gång och den som älskar blommor kan sätta upp lappar om att hjälpa till att sätta ihop brudbuketter. Två troligtvis ganska bedrövliga sätt att försörja sig som heltidsjobb för den som håller på att bilda familj och ska spara ihop pengar till första bostaden, men för den ekonomiskt fria personen kan det vara superkul med fyra besökare på träningen eller att få fixa tre brudbuketter om året. Jag har själv ett antal olika projekt som ger mig någon tusenlapp i månaden (till låg skatt) som alla är så roliga att jag skulle göra det även om jag inte fick pengar, men skulle jag försökta kombinera ihop fler liknande uppgifter med kniven mot strupen att få ihop 45 000 kr i månaden hade det blivit både stressande och tråkigt. Timlönen hade dessutom blivit sämre då jag nu kan fokusera på den lägst hängande frukten.
Påstående 5
”Många planerar att som fria ska de träffa så mycket intressantare människor som ger så mycket mer än de tråkiga kollegorna. Men så blir sällan fallet. Det är svårt att hitta mer givande relationer än de man har med sina kunder och kollegor. Som fri slutar det ofta med att man sitter hemma och twittrar med personer man aldrig träffat i verkliga livet”
Jag hade säkert our med kollegorna och ännu mer otur med kunder och leverantörer. För det här känner jag inte heller igen. Sen är det klart att det inte är så att man helt plötsligt får tillgång till en massa superintressanta människor bara för att man inte jobbar. Här har man nog ödet och ansvaret i sina egna händer oavsett om man jobbar eller inte, men nog ska man lyckas hitta någon mer givande relation privat än man har med gubben som är inköpare hos företaget som din arbetsgivare säljer grejer till.
Jag hoppas ni som kollat igenom Anders film (och Anders själv om du läser det här) tycker jag fångat andemeningen i det han säger någorlunda i mina citat. Men det är sammanfattningar och min tolkning så ni som vill få hela bilden bör kolla filmen och bilda er en egen uppfattning vems version ni köper.
Igår var vi ute på en lite längre vandring längs Upplandsleden. Riktigt trevligt då vi gillar att vara ute i skogen, men det mest blir promenader och cykelturer i den direkta närheten i vanliga fall. Men nu tog vi bilen iväg några mil och gick en längre runda där vi aldrig varit tidigare. På vissa sträckor kom man nära bebyggelse och gick liten bit på vanlig grusväg och då såg vi några människor, men på själva leden mötte vi inte en enda person på hela dagen. Fint väder, lördag och bara några mil från Stockholm centrum. Jag vet inte vad folk gör men antar att det var fullt på uteserveringarna.
Leden var verkligen superbra uppmärkt. Markering på träd minst var 50e meter och tydliga skyltar med pilar i alla korsningar där minsta oklarhet skulle kunna råda.
Det blev som sagt några mil i bilen och vi hade med oss lite halvlyxig matsäck så helt gratis blev det inte. Men att vandra större delen av en lördag och sen vara lite småseg när man kommer hem och tillbringa kvällen i soffan är så klart ett väldigt billigt lördagsnöje. Detta fick mig att tänka på lite hur bra förspänt vi ändå har det när det kommer till sparande för att uppnå ekonomisk frihet. Jag tänker på att både jag och min fru har någon form av kapacitet som gjort att vi lyckats få jobb med lön lite över genomsnittet, att vi både värdesätter ekonomisk frihet och möjligheten att kunna välja att jobba mindre/friare men att vi också har så lätt att leva billigt.
Hade vi både varit jättesugna på att göra karriär och jobba minst heltid tills vi fyllde minst 70 hade jag tyckt det varit rätt svårt att se meningen med att spara och investera. Med bara 20% sparkvot och ett par slumpvis valda lågt presterande fonder hade vi ändå hunnit bygga upp mer pengar än vi skulle kunna göra av med. Att leva på 20 000 kr i månaden när man är 35 för att drömma om att leva på 200 000 i månaden när man är 75 har jag aldrig riktigt förstått vitsen med.
Hade vi båda varit superintresserade av shoping och dyra nöjen men samtidigt velat kunna sluta jobba i ung ålder hade det antingen blivit svårt att spara tillräckligt med pengar eller en extrem uppoffring att under 20-30 år leva sparsamt för att sen kunna börja spendera. Då blir det just det många pratar om en avvägning mellan att leva här och nu och att spara. En avvägning jag inte känner igen eftersom jag tycker det varit roligt även under de mest sparsamma åren.
Hade vi haft svårt att hitta heltidsjobb med ok lön och dessutom behövt ta återkommande perioder med arbetslöshet och sjukskrivning hade projektet ekonomisk frihet utan tvekan kunnat bli 10-15 år längre.
Hade vi haft väldigt olika syn på det här med sparande och ekonomisk frihet hade det också blivit svårare. Att en person i ett förhållande ska leva billigt sluta jobba när den är 40 medan den andra spenderar och jobbar till 67 blir ju konstigt.
Ja det finns många fler varianter och kombinationer av dessa faktorer som ni förstår, men jag ser få kombinationer som är så klockrena ihop som just möjligheten att spara mycket, leva på lite och viljan att äga sin tid.
Man pratar ofta om ekonomiskt fri och ekonomiskt oberoende. Ofta menar man att den som är ekonomsikt fri kan leva det liv den önskar utan att behöva jobba något mer för att dra in pengar, vilket kan motsvara att ha en passiv inkomst i nivå med en vanlig lön. Medan ekonomiskt oberoende snarare handlar om att man kan köpa vad som helst när som helst utan att pengarna någonsin kommer ta slut, vilket kräver betydligt mer pengar än vad som kan kallas ekonomiskt fri.
På senare tid har jag funderat lite på ett tredje begrepp som kanske kan kallas ekonomiskt obekymrad. Det har egentligen ingenting att göra med hur mycket pengar man har utan snarare att man kommit till ett läge där man inte funderar så mycket på pengar. Vissa kanske borde fundera mer på pengar än vad de gör, jag tänker då på personer med inställningen att det löser sig alltid. Vilket det kanske gjort hittills men dagen då det inte längre löser sig kan bara vara en uppsägning eller vattenläcka bort. Jag själv har varit så långt bort från denna kategori man kan komma, jag har funderat väldigt mycket på pengar och många år vägt mina utgifter med extrem noggranhet.
Pengar har helt enkelt alltid varit viktigt för mig. Så fort jag blev vuxen och flyttade hemifrån och började plugga var pengar på sätt och vis en bristvara eftersom jag som de flesta andra studenter inte hade så mycket pengar, men det är nog ändå den tiden då jag funderat minst på pengar. Sen började jag jobba och ganska snabbt ökade intresset för sparande. Jag hade betydligt mer pengar än när jag pluggade, men i takt med att målet att bli först miljonär och sen ekonomsikt fri växte fram så kändes alltid 500 kr som viktigt. Även om jag hade 500 kr på kontot och skulle få lön imorgon och redan hade sparat 15 000 den månaden så kändes det som att det absolut spelade roll om jag kunde undvika att göra av med pengarna i onödan och föra över ytterligare 500 kr till sparandet.
Jag har nu upplevt framförallt de senaste veckorna att jag kommit till ett läge där jag tänker mindre och mindre på pengar. Jag stör mig mindre på om något kostar lite mer än jag tänkt eller en oväntad utgift dyker upp. För någon vecka sen pajade min cykel som jag har och cyklar med i skogen och jag fick köpa ett nytt vevparti för 1000 kr. Tidigare hade jag nog tänkt en del på det och kanske funderat på om jag inte kunde hitta något billigare eller lagt ner mer tid på att jämföra om det som de rekommenderade i butiken verkligen var värt priset. Jag vet inte om det är att portföljen ökat med 1,2 miljoner sen årsskiftet, att vi fortsätter tjäna lite pengar och kan återinvestera utdelningen vilket jag inte räknat med när jag slutade jobba eller åldern som gör att jag tänker att det löser sig och 1000 kr hit eller dit inte spelar någon roll. Troligtvis en kombination. Senast jag var ute med några kompisar tog jag ett par drinkar även om de kostade dubbelt jämfört med en öl, helt enkelt för att jag var mer sugen på en GT.
Sen har jag absolut en väg kvar att vandra när det gäller vissa saker. Åka bil som kräver trängselskatt är fortfarande en mental blockering som jag försöker undvika i det längsta. Och visst stör det mig om jag köper något i matbutiken på fredagen och sen på söndagen ser att det är kampanj på samma vara nästa vecka. Men jag hoppas och tror att jag ska bli bättre på dessa saker också, för det är nog först när man kan sluta tänka för mycket på pengar som man är ekonomiskt fri på riktigt.
Jag kommer alltid vara intresserad av att få ut så mycket som möjligt för pengarna och vara prismedveten. Tex att handla maten på kampanj då jag tycker det är onödigt att betala mer än nödvändigt för en viss vara. Men de gånger som något blir lite dyrare än det hade behövt bli tillför det inget att gräma sig över det och ibland kan det vara värt att slippa massa krångel för att spara några kronor.
Bloggaren Onkel Tom skrev i helgen ett inlägg om hur livet som fri blivit jämfört med hans förväntningar. Bakgrunden är att familjen med två vuxna och fyra barn flyttade från Linköping ut till ett hus på landet för 1,5 år sen. Där lever man under enkla former och har mängder med djur och sysslor förutom barnens skolgång. Läs inlägget här.
Jag tyckte Anders (som Onkel Tom heter) blogginlägg var både intressant och öppenhjärtigt och började genast fundera lite. Då det även kommit uppföljande inlägg på andra bloggar och diskussion på Twitter tänkte jag haka på med lite egna tankar.
Det finns några saker som gör att jag har svårt att reflektera över samma punkter som gjordes i inlägget. Det har inte ens gått ett år sen jag slutade jobba (under den tiden har jag dessutom skrivit och gett ut en bok, gjort vissa extrajobb och bytt bloggplattform som allt både skapat sysselsättning och inkomst), vi bor kvar på samma plats och min fru jobbar fortfarande. Budgeten är den samma som tidigare och vi kan återinvestera all utdelning och även månadsspara av min frus lön. Så att det mesta har blivit som väntat är inte så konstigt, eftersom det mesta är som tidigare.
Några reflektioner från mitt första år som fri har jag dock:
- Det som man tycker är roligt/viktigt såg man till att göra även när man jobbade. Exempel i mitt fall kan vara att blogga och träna. Jag kanske har höjt ambitionsnivån lite på dessa punkter, när jag har mycket mer tid, men det är marginellt. Jag lyckades till och med skriva min första bok på kvällar eller helger samtidigt som jag jobbade utan att det var några problem.
- Det som man å andra sidan tycker är tråkigt/jobbigt som till exempel att städa och tvätta är lika tråkigt när man har 9 timmar extra fritid per dag. Första två veckorna som fri så städade jag och hängde tvätt med stort engagemang på dagarna. Jämfört med 9 timmars jobb så var det ju rena drömmen att hänga tvätt i 12 minuter och ha resten av dagen fri. Men så lyckades jag bara tänka under en mycket kort period. Nu ser jag inte alls det som att jag hänger tvätt istället för att behöva jobba en hel dag, utan bara det som att hänga tvätt är skit. Att jämföra något med att jobba känns inte relevant längre eftersom jag planerar att aldrig mer jobba.
Om vi återgår till Onkel Toms inlägg så var det en sak som jag fastnade för. Nämligen den ekonomiska delen av det hela. Hur sjukvården fungerar vad gäller möjligheten att få specialisthjälp vid hudförändring och andelen barn som kan svenska i ettan i Mariannelund är intressant ur ett samhällsperspektiv. Men samtidigt svårt att göra så mycket åt på individnivå. När det kommer till många av er läsare av denna typ av bloggar så tror jag det finns en enda fråga som överskuggar allt detta. Nämligen den stora frågan hur mycket pengar är det lagom att samla ihop innan man slutar jobba. Det är så klart väldigt individuellt hur mycket pengar man behöver och man får också ta i beräkningen hur bra man trivs med livet under perioden då man sparar ihop kapitalet. Trivs man helt ok på jobbet och inte ens hunnit fylla 40 kanske man kan kriga på något år extra för säkerhets skull. Medan den som har kommit igång lite senare med sitt sparande eller verkligen vantrivs med livet i ekorrhjulet kan behöva chansa lite och dra lite tidigare. Så pengar och kalkyler är långt ifrån allt, men ändå något som är väldigt konkret och lätt att reflektera kring. Hur hade lite mer pengar varje månad påverkat Anders familjs liv där ute på landet?
Det kanske inte var ett alternativ för just Anders familj att spara ihop 1,5 miljon extra innan flytten på landet, men jag kan inte låta bli att läsa mellan raderna att mycket hade varit enklare med 5 000 kr till i månaden att leva på. Och även om det av olika skäl inte var ett alternativ att jobba 2-3 år till just i det här aktuella fallet för att spara ihop dessa pengar innan flytten hade jag som läsare uppskattat den typen av fundering.
Jag skriver heller inte under på Anders slutsats att det är så svårt att tjäna några tusenlappar i månaden på ett fritt sätt. Anders pratar om att sälja 5000 ägg i månaden vilket i mina öron låter som ett jäkla jobb och inte speciellt fritt. Kan man lägga ner ett jobb motsvarande den arbetsinsatsen öppnas många dörrar. Jag håller heller inte alls med om slutsatsen att fria jobb som egen företagare har någon av- eller påknapp som antingen fungerar jättebra eller inte alls. Så är det kanske om man ska starta en app som har break even på 20 000 nedladdningar att antingen så funkar det inte eller så blir det 100 000 nedladdningar och succé. Men jag skulle säga att det är både roligare och mindre än 10% av jobbet att tjäna 5 000 i månaden än 50 000 i månaden på fritt eget företagande. Man kan plocka den lågt hängande frukten bara. Även som anställd tycker jag ett jobb i mindre skala kan locka. Att jobba några veckor på våren med att sätta plant tycker jag låter kul, men att jobba 40 h i veckan året runt i skogen med att sätta plant och gallra med röjsåg låter hemskt.